Etikettarkiv: Samhället

Det moraliska förfallet i dagens Sverige.

Utvalda

Publicerat av

Idag skriver en journalist, Julia Caesar, om de senaste händelserna i Äldreomsorgen. Där de gamla förväntas sköta integrationen, även med sina kroppar. Där chefer och politiker inte bryr sig. De gamla är ju bara kostsamma, icke produktiva, närapå icke personer.

Jag hade inte tänkt att skriva mer om min ”demensresa” men idag när jag läste Julia Caesars tidsdokument blev det väldigt klart att ingenting har hänt inom äldreomsorgen, kanske har det bara blivit sämre. En text som varje politiker och äldreomsorgsansvarig borde läsa. Du som har din anhörig i något boende bör nog ta en titt på hur denne mår. Ta tid på dig och försök ta reda på hur  livet i ett boende ser ut.

Det kanske är alldeles fint. Din anhörig är på ett bra ställe. De finns. Det kan vara en ren skräckupplevelse. Skrik ut då. Tig inte. När jag klagade på ett demensboende  där min sambo vistades som avlastning sa de att jag var kverulant. Lite psykiskt instabil. Min sambo var så smutsig när jag hämtade honom från avlastningsboende efter tio dagar att kläderna satt fast. Han stank. Han fick helt enkelt läggas i blöt. Jag fotograferade honom och lämnade skriftligt klagomål men ingen i Kommunen brydde sig.  Jag lämnade inte honom i ett boende  under nästa tolv månader.

Tar du hand om en anhörig sitter du i en rävsax. Du kan förlora ditt liv.

År 2011 insjuknade min sambo i någon infektion som ingen fick bukt med. Han blev också dement. Jag tog hand om honom i nära sju år och vi hade avlösning (tack för er!) samt några gånger i året  vistades han i  ett tillfälligt boende. Han dog 2018 .

Vissa boenden skulle ingen av oss än i sina sinnens fulla bruk vistas en enda dag. men för dementa tycker Kommunen att det duger bra.

Samhällets moral mäts på flera sätt men hur vi behandlar barn och gamla är en bra måttsats. Med barn avser jag de minsta, under treårs åldern och med gamla främst de med någon typ av kommunal omsorg. Den omsorgen kan skötas av privata krafter men Kommunen är ansvarig och betalar.

Livets början och livets slut mäter vår moral på ett enkelt sätt.

Idag skriver Julia Caesar om äldreomsorgen som inte är omsorg utan ren kriminalitet

”I dagens Sverige är gamla människor generellt lågt värderade. I takt med nedvärderingen och det samtidiga vurmandet för massinvandring och mångkultur har äldreomsorgen inklusive hemtjänsten blivit en arena för grov kriminalitet. Samhällets allra svagaste och mest försvarslösa utsätts för grova våldsbrott och egendomsbrott. Skandalerna duggar tätt.”

”På olika håll i landet gör kommunpolitiker och ansvariga tjänstemän vad de kan för att tysta ner brotten mot de gamla i äldreomsorgen. Att strävan efter att ”integrera” invandrare innebär utsatthet och otrygghet för vårdtagarna är ingenting som de vill få upp i ljuset.

Förvånansvärt ofta rör det sig om kvinnliga politiker och tjänstemän som kallar sig feminister och säger sig drivas av solidaritet med andra kvinnor.” Julia Caesar, länk nederst. Läs det!

Hur ser moralen ut i Samhället?

Omsorgen om de födande kvinnorna är inte bra. Barn kan du föda i bilen på väg till förlossningen flera hundra kilometer bort. Sitt i en bil med värkarbete i gång och åk 40 mil på vintervägar. Varför ska de på glesbygden föda barn! Se på kartan om du inte tror. Sedan skall kvinnan tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Barn är ett hinder, arbete  är viktigast. Fadern förhoppningsvis kan ta hand om babyn men nu mera kan  andra anhöriga passa barnet och få föräldrapenning. Symbios? Vad sjutton var det, inte finns något sådant behov i nutida barn! Sedan tar daghem över från ett år eller lite senare.

Över 40 procent av personalen i förskolan är varken utbildade förskollärare eller barnskötare. Det visar siffror från Skolverket. En del av dessa är mödrar eller kanske fäder så de vet en del om barn men när man ska  ta hand om andras barn under deras vakna tid krävs det lite mer. Kanske har någon av personalen barn i ett annat daghem.

Barngrupperna är ofta för stora. Tänk dig en avdelning 12+ barn som inte än går på toa själv och behöver hjälp att äta. De som inte talar tillräckligt för att uttrycka sina känslor. Vilken pedagogik hinner man då för att alla får individuell omsorg?

Av de manliga vårdarna har en del varit kriminella pedofiler, inga kontroller från Kommunens sida. Sparkad på ett ställe, anställd i en annan. Åter sägs att ensamarbete inte ska förekomma. Har vi hört det förr? Jag hade några patienter som våldtagits av pedofiler. Det går inte över, men går att existera med. Jag undrar vilken stöd och ersättning får dessa barn från Kommunen. Det borde vara i miljonklassen.

De senaste ropen från äldreomsorgen vill inte ens äldreomsorgens chefer själv bry sig om. Mord, våldtäkter, olämplig personal och bra personal som då jobbar till gränsen av utmattning. Utbildning saknas. Svenska språket saknas. Det är ingenting nytt. Om förfallet i äldreomsorgen läs Julia Caesar och då menar jag som förfall av de ansvariga också.

Den som kunde minst svenska av våra avlösare sa ”hej”. Den som kunde minst på ett boende sa ingenting begripligt och hon var ensam med en avdelning på 12 dementa när jag hämtade min sambo en söndag. Och detta var ca 10 år sedan då det också diskuterades om språkkrav och utbildning för äldreomsorg, men inget hände. (Nej, det är inte språkkrav nu heller här.) Behovet av utbildning och språk i äldreomsorgen dyker upp regelbundet. Några kommuner har faktiskt börjat med språkkrav. Men de sparkar nog inte de som inte kan svenska. De gamla ofta dementa vårdtagarna sköter integrationen med främmande kulturer de inte har en aning om..

Det finns ett förakt mot vårdbehövande gamla. De bara kostar pengar. Trots åratals nödrop har ingenting hänt.

Som många andra är min skräck att hamna i något boende. Jag vill nog hellre dö, oavsett hur.

Idag skriver en riktig journalist Julia Caesar om de senaste händelserna i äldreomsorgen. De fallen inte ens ansvariga bryr sig innan pressen har det på förstasidan. Hur skulle du reagera om din gamla mormor blev våldtagen av en vårdare? Trots att hon har larmat innan om sexuellt trakasserier? Och den kriminelle bara släpps. De ansvariga bryr sig inte, de ser ner på dem de borde ha gett bra omsorg till. De gamla har slutat vara medmänniskor och är bara en siffra.

Läs det! Ett av de viktigaste tidsdokument  i dagens samhälle.

Det kallas integration – men är människomisshandel

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/cheferna-inom-uppsalas-hemtjanst-maste-avga/jp407okj

Bilderna från Linda. Nej, det är inga vackra solnedgångar i äldreomsorgen och små barn tas hand om lite av vem som helst.

PS. Idag 3/12 presenterades utredning om språkkrav i Äldreomsorgen.

– Vi kan inte ha ett krav som rycker undan mattan helt och hållet för kommunerna, säger äldreminister Anna Tenje (M).

Äldreomsorgen har redan i⁠ dag stora problem med bemanningen, och att utesluta en stor del av den potentiella personalen på grund av språket skulle göra krisen än mer akut.

– Man kommer att kunna anställa personer som inte har nivån, säger utredaren Peter Danielsson.

Regeringens utredare  Peter Danielsson föreslår att det ska införas ett språkkrav i Socialtjänstlagen som innebär att arbetsgivaren ”ska arbeta för” att personalen ska kunna god svenska. Språkkunskaperna kommer däremot inte att vara ett krav för att anställas.

I stället ska arbetsgivarna lägga upp en plan för hur en redan anställd eller nyrekryterad person som inte når nivån ska utveckla sitt språk och klara kraven.Kravet som föreslås är nivå B2 på den gemensamma europeiska referensramen för språk. Det ligger mittemellan nybörjarnivå och avancerad nivå.

Enligt utredaren finns språkproblem i de flesta verksamheter. Mellan 15 och 90 procent bedöms ha bristande svenska när utredningen frågat runt på olika arbetsplatser.

Så det bidde en tumme. I vilka andra yrken kan vi slopa begriplig svenska? I Riksdagen kanske?

Lagändringen föreslås träda i kraft 2026 och Kommunerna skall ha pengar för lyftet.

Fostra barn och bli en förebild är en krävande historia.

Utvalda

Publicerat av

Hur lär vi regler för barnen? Förr slog man barnen till lydnad eller hotade dem. Det sker än idag. Det är inte enkelt att vara kärleksfull och fast, speciellt med äldre barn. Lyder inte din tonåring dig, har flytt hemmet och installerat sig i en kriminell värld är det ganska så sent att lära dem. Fostran börjar egentligen redan när paret blir gravida och pågår nog till myndig ålder. Men jag ska inte fördjupa mig i det nu utan i det usla läget med unga som har fått välja kriminalitet som jobb redan innan de slutar skolan.

Som tur går de flesta barn i skolan, har hobbyer och vänner och ränner inte på gatorna med en picka i handen. Kanske de till och med älskar och lyder sina föräldrar.

Ja, alla tonåringar fuskar, ljuger och bryter regler någon gång men få går så långt att de skjuter obekanta per betalning. Få har beslutat sig att langa knark i stället skolgång. Jag läste om en 14 år gammalt barn som hade åtagit sig morduppdrag och skulle få betalt. Han ville sedan bjuda kompisarna på bio.
Hur har livet redan hunnit gå så fel? Man föds väl inte till en mördare. Man kan dock vara lågt begåvad och inte förstå allvaret i sådan handling men någon borde har begripit tidigare att där finns ett barn som behöver hjälp.
Nu är det akuta ryck, för det barnet var inte ett sällsynt undantag. Vad ropar Samhället på för straff och morot för så unga kriminella? Behandlingshem som var avsedda för barn med psykiska och sociala problem, kanske droger men knappt mördare. Behandlingshem där var och en kan fortsätta sitt liv per Internet. Är det för trist promenerar man bara ut mot nya spännande uppdrag.
Barn som härjar med vapen i handen var inte det klientelet SIS hemmen var tänkta till. Larmet har gått men inget händer, kanske för ingen vet vad man ska göra.

Varför blir en del barn kriminella i stället att sitta på skolbänken och drömma om framtida arbete, egen lön och eget liv? Det är en bra fråga som inte har lösts någonstans. Men låt oss fundera lite om läget här hemma. Skolan är ett miss i sig men jag har skrivit nog om skolan. Nu handlar det om föräldrar och arbete.

Vart ska ungarna hitta sina förebilder för livet idag? I skolan? På Internet? På gatan? I ett gäng? I en klan som styrs av någon i ett annat land? De tuffa grabbarna med dyra kläder, senaste mobilen och en flott bil, lyxen de har tjänat på andras elände, men det säger de inte bara att du också kan få allt? Föräldrarna? Det sista ses oftast som överkurs. Jag tror att vi måste satsa på föräldrarna. Det andra, mjuka poliser och sociala tjänster, bidrag och kravlöshet har ju inte hjälpt. Inte pengar till underpresterande skolor. Inte fritidshem. Bidragssamhället och tycka synd om mentalitet är en svensk sjuka. Snacket om lika värde och rädslan att vara rasist har raserat det sunda förnuftet. Det behövs mera piska och mindre morötter. Gör inte om det som inte har fungerat är en bra regel.

Misslyckad politik syns inte direkt men om ett tag, kanske en generation senare blir det synligt. Ingen kan väl tycka att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll?

Gör något. Skapa svenska förebilder av gammal modell. De som arbetar, uppfinner, räddar liv. Inte bara Internetkändisar. Sätt arbetslösa föräldrar i arbete. Lön, inga bidrag. Föräldrar skall arbeta, oavsett vad. De ska vara ¨exempel för sina barn. I Sverige arbetar man, det är så välståndet har skapats. Ungarna i daghem och skola. Föräldrarna på jobbet 38 timmar i veckan och fem veckors semester. Arbete är de morötter som ska gälla. Båda föräldrarna behöver inte arbeta på heltid om barnen är små. Kvinnofällan kallas det om kvinnan väljer deltid och en bra pappa om mannen gör det. Typiskt för Sverige?

Livet är inte bara arbete men att visa barnen att språk, utbildning och arbete är onödigt för pengarna kommer ändå vållar en massa problem. Arbetslöshet och leva av bidrag förbättrar aldrig familjens ekonomi. Ok, har du många barn och lever helt av bidrag är steget till lågbetalt arbete nedköp. Alltså, bidragen är för höga om du kan säga nej till ett arbete.
Att vara en arbetslös vuxen ger inte heller tillhörighet i det Samhälle vi har. Är föräldrarna inte med hur ska då barnen bli det? Föräldrarna ska ansluta sig till det samhälle de lever i. De skall integrera sig i det system som har gjort Sverige framgångsrik. Arbete och skatt. Det kommer inte att bli perfekt men bättre system än bidragssamhället vi har.

De vuxna skall visa barnen att pengar kommer från ett arbete inte från Socialtjänst och FK och absolut inte från kriminalitet. Föräldrarna skall uppmuntra barnens skolarbete som leder till ett arbete, vanligt kneg. Det är få som kan leva lik Internetstjärnor. Knarklangning slutar med fängelse eller död förr eller senare. Föräldrar måste inse riskerna i Samhället och hjälpa barnen att hålla sig på den smala vägen. De skall inte acceptera uselt beteende.

Det spelar ingen roll om arbetet är produktivt i den mån att det bringar vinst i pengar för Samhället. Det finns många arbeten som inte ger vinst men de är nödvändiga för det Samhälle vi har format. Sjukvård är rena bottenlösa hålet. Äldreomsorg likaså. Daghem är dyra. Gator blir skitiga genast när de är sopade. Politiker kan sitta i åratals och inte lyckas med något men hög lön har de. Mer…Det finns mycket som behöver åtgärdas men kommer inte att ge vinst i form av aktier precis. Arbete ger också en pension så kanske vi inte behöver arbeta intill graven utan kan njuta av några fria år.

Det håller inte längre att halva folket försörjer den andra halvan och av den halvan är hälften betald med skattemedel.
459 000 personer är arbetslösa enligt AF. Däröver finns det andra system som FK, de som inte söker arbete, eller finns inte i några register bara som skuggor utnyttjade av skamlösa personer. Som sagt fyra miljoner i arbete varav hälften skattefinansierat arbete. Det är en matematik som inte fungerar.
Att leva av andras pengar slutar med att andras pengar tar slut eller de får fötter.

Det är inte lätt att vara en förälder och få respekt från sina barn men miljoner svenska föräldrar har lyckats med det.

Så, ta hand om dig och de dina. Bli en förälder om du har barn. Hjälp andra. Och du politiker som är orolig över att barn skjuter på gatorna, börja nattvandra på de utsatta områdena. Du är faktiskt skyldig till situationen, inte bara vi andra.

Har du en bra lösning för de ungas brottslighet, ring Regeringen och glöm inte Oppositionen!

Bild från en vandring med ett barn. En bra semester.

Är du någonting?

Publicerat av

Så här vid ålderns höst tänker jag över mitt liv. De val jag har gjort. Jag tror att biologin – arvet – styr mycket och ger oss en grundläggande möjlighetsram, men var och en gör sedan sina egna val, de bra och de dåliga.

Jag valde att börja arbeta tidigt, utbilda mig och ha en familj. Dock finns i mitt liv flera misstag som drabbade mig och andra. Livets skuggsidor finns. De dyker upp ur minnets skrymslen. Som kommen från en fattig familj har jag dock aldrig skyllt på bristen på pengar eller på Samhället. Varför gjorde jag själv så dumma val? Sent påkommet, men… Jag skyller inte på någon annan även om det kan finnas skäl till det.

Ett slags bokslut? Glädje behöver jag inte grubbla över.

Jag har gjort några helt egoistiska beslut utan att tänka på andra. Men varför skulle jag som kvinna alltid tänka på andras behov – mäns – fast dåtidens uppfostran sa det?

Jag skaffade mig en lång, dubbel utbildning, yrkestitel och blev till sist doktorand, som jag hoppade av från med lättnad. Nog med studielivet! Det fanns små stora stunder i yrkeslivet. Jag slickade i mig beröm. Speciellt min mors, hon skröt över mig. Jag var den första akademikern i min stora släkt. Modell för de yngre. De flesta unga i släkten har idag en högskoleutbildning eller mer. En släkt som kom från bönder med låg skolutbildning har helt övergett lantbruket. En normal utveckling här och i Världen.

Dock misslyckades jag i det jag helst ville göra. Jag valde yrkesmässigt enligt min förmåga och begåvning, i stället att utmana mig med det jag ville. Jag utvecklade mina hobbyer. Jag hade mina stunder i medieljuset. Men, det som var stort då är ingenting idag. Även prestationer har sin bäst före tid.

Jag tror att var och en tänker någon gång: om jag fick leva om mitt liv vad skulle jag göra annorlunda. Det är mycket och ingenting. Att börja om från början skulle bara ge andra misstag och annan glädje.

Många drömmar smälter som is i vårsolen. Vissa är bäst att aldrig förverkliga.

Livet går inte längre välja om, åldern säger så. Jag får göra fred med mig själv. Men som den grubblande natur jag är tänker jag om varför, fast det inte gör någonting längre.

Även Samhället är totalt förändrad med helt andra ramar än det jag fostrades till. Gud fanns än i min barndom som rättesnöre, men idag styr Internet och pengar många ungas liv. Framtiden är osäker för dagens barn, när min var ganska förutbestämd. Utbildning, arbete, familj, fostra barnen, ta hand om föräldrarna… inte smutsa ner släktnamnet.

I den generationen jag tillhör finns många som jag, vi som inte har betydelse annat än i liten skala. Om ett tag är vi glömda, vi som försökte bygga upp något och ha en säker framtid för våra barn. Vi som är ingenting och hamnar aldrig i historieböckerna.

Det finns ett avsnitt i ”Simpsons” som säger allt. Lilla superbegåvade Lisa, 8 år, är desperat när den enda riktiga läraren slutar. Hon springer till tåget för att säga adjö, gråtande. Hon är ingenting och blir ingenting. När läraren kliver i tåget ger han Lisa en lapp där det står: ”Du är Lisa Simpson”.

Kanske flera av oss som inte blev någonting stort, beskrivna i historien eller i media skulle behöva en lapp med vårt namn för att begripa vem vi är. Och ta hand om namnet utan att solka det.

PS. Ni ser förstås inte på Simpsons, det är ju amerikansk TV kultur. Ni har dock missat något – ibland.

Bild Lisa: By Source, Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=7781746

Ingen är så blind än den som inte vill se – om den svenska skolan.

Publicerat av

Skolan blev igen aktuell när avslöjanden om för stor bortfall i PISA urval hamnade i pressen. Skolorna hade valt bort lågpresterande elever lite för frikostigt och på så sätt var resultaten bättre än de skulle vara.

Ingen vet dock riktigt hur och vart den svenska skolan är på väg.

Svenska skolan och PISA är en slokat växt så att säga. Trots otaliga förändringar och högar med pengar till lågpresterande skolor har skolan blivit sämre, inte bättre. Om du inte har ditt barn i de fungerande skolor som än finns på skolmarknaden. De med orättvisa köer.

Vänstern skyller på fritt skolval, elaka svenska föräldrar som inte vill ha sina barn i skolor där majoriteten av barnen inte pratar svenska. Erkänn, det är ofta det skolbytet handlar om. En vän fick höra att hon var rasist när hon flyttade sitt barn till en annan skola, längre bort. Barnet var den sista i klassen med svenska som modersmål. Elever föredrar sitt språk, även de svenska eleverna. Förvånad?

Jag hade en kort lärarbana. Jag arbetade några år som vikarierande lärare i byskolor och den stora centralskolan ute på rena landsbygden på -80 talet. Skolan hade än bra ordning och lärarna, även vikarien hade viss pondus. Som lärare träffade jag elever i olika klasser genom hela skolgången. De begåvade, de snälla, de lata, de gnälliga som ville hem, de flitiga… Alla barn var olika, kanske fanns någon slags mitten i klassen vilka passade in i den nivån jag skulle lära ut enligt läroplanen.

De andra spretade upp och ner. Speciellt de födda i januari eller december, de med ett års skillnad i utveckling. Nej, några språkproblem fanns inte på den tiden. De utlandsfödda var några adopterade barn.

Själv hade jag gått i en flickskola, dit man kom med inträdesprov och betyg från klass 4 eller 5. Min skola var den ojämlika skolan som inte längre finns. Men den nya skolan har lämnat både de svaga och de smarta eleverna – ytterkanterna – åt sitt öde.

Jag minns än några elever från tiden som lärare. En kille på andra klass var störande. På den tiden var det något så oskyldigt som att kasta papperstussar, sparka på bänken eller skrapa med en penna. Han var uttråkad. Han räknade matten i rekordfart medan de flesta tog hela timmen för sig och några ropade på hjälp. Hans läskunnighet var redan över alla andras. Han läste riktiga böcker. Han var helt enkelt smart och skolan var trist.

Nästa dag gav jag honom en matteuppgift som var svår och inte från matteboken. Han löste det på fem minuter. Nästa tog lite längre tid men inte så konstigt. Han gick på klass 2, matten jag gav var från klass 6. Mina två vikarieveckor var nu utan papperstussar. Han väntade på nästa uppgift efter att ha fyllt i det obligatoriska i matteboken.

Hans mor kontaktade mig. Vad hade jag gjort? Det var första gången pojken berättade om skolan och ville dit igen. Sedan kom den ordinarie läraren tillbaka och ordningen var återställd för honom.

Han var på rätt klass enligt åldern men på fel klass enligt förmågan.

Jag tror det är likadant för flera elever än idag. Mellan dem som inte hänger med och de som ligger långt före kan finnas en skillnad som ocean. Ett är språket. Andra att vissa är faktiskt smartare. Att prata om genetisk arv är väl nästan kriminellt idag. Intelligens är också ett förbjudet område fram till den dagen vi förväntar oss färdiga forskare, läkare, ekonomer, jurister och affärsledare mm. De som skall leda samhället framåt i den materiella och vetenskapliga utvecklingen. Nej, de är väldigt sällan politiker.

Vissa föräldrar vill välja en skola där barnen och lärarna pratar svenska, lärare är utbildade och skolan inte brinner. Vänsterpolitikerna hatar det. De skriker integration. Själv vill de inte bo på de ”utsatta” områdena.

Enligt S senaste tanke utan innehåll skall barnen välja skola, inte deras föräldrar. Föräldramakt är helt ute. Så 5 år gamla barn sitter vid Internet och gör sina skolval, inte föräldrarna. Barnen är säkert kapabla. De är ju vana med I pad, speciellt om de har gått i de dagis som var så moderna att de slopade penna och papper.

Helst vill inte S att föräldrar har något att säga till om barnens liv, skola och fostran. Vänstern hatar föräldrar som bryr sig om sina barn och deras skolgång. Vissa föräldrar ställer sina barn i kön till de bästa skolorna när de får barnets fyra sista siffror, tänka sig! Kanske tio kilometer från mig finns en skola dit föräldrar sätter sina barn i kön från BB. En skola som har stått pall för de negativa förändringarna. Det kan ju inte vara sant!

Så orättvist enligt vänster för det kan ju flytta in invandrare som inte har kunnat ställa sina barn i den kön.

Livet är ständigt orättvist. Vissa föds på fel ställe, alltså inte i Sverige, så att säga. Det hjälps inte genom att trampa på svenska föräldrar som försöker ta hand om sina barn. De fungerande skolorna ger också möjlighet för barn som kommer just från de så kallade socioekonomiskt utsatta områdena. Nog är det barn födda i alla världens hörn i den lugna ”privata” skolan mitt barnbarn går. Trots kö.

S är fast i tiden då Alva Myrdal kallade hemmamammor imbecilla. S vill inte ha föräldramakt. Det känns också att de inte begriper hur världen utanför deras politikerbubbla fungerar. Samhället behöver utbildade arbetare, chefer, uppfinnare … alla de som betalar politikernas löner och förmåner så de kan fortsätta sin världsfrånvända idé att alla människor är lika som de stöpta ur socialdemokratiska barnkamrar.

Jag tror att ett av skolans problem är jämlikhetstanken i stället lika värde. Alla är lika, en massa. Inte individer. Ingen är mer begåvad än den andra. Skolan skall inte sortera. Helst inga betyg. Men livet sorterar, alltid. Samhället är som en sorteringsmaskin där de som skippar/misslyckas i skolan har uselt läge för lagliga yrken.

Många politiker har hamnat i ”yrket” redan som barn och skolats upp i det politiska systemet. Det är inte säkert dessa broilers kan mer än en medelsvensk. De belönar och sparkar uppåt varandra i den politiska hönsgården.

I andra yrken krävs det betydligt mer.

Det påstås att nivån för högre utbildning har sänkts. Högskolan har blivit en institut där alla skall få plats. Elever kan inte skriva en läsbar mening, eller läsa instruktioner. Alltför mycket tid används även för genusteorier som om de skulle förändra den biologiska kroppen eller formen av en spik som manlig härskarteknik-

Jag träffade aldrig ett obegåvat barn, men begåvningen varierade. Dock var det svårt att i en klass med 25 elever kunna möta varje barn individuellt, lyfta upp ens förmåga. Även en lärare har bara två öron, en mun och två händer och ingen trollstav.