Rule Britannia!

I natt går Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ut från EU gemenskap. Brexit är äntligen här. En rådgivande omröstning 23 juni 2016 resulterade i att lämna-sidan vann med 51,9 %.  Därefter många vändor och våndor samt tre premiärministrar: David Cameron, Theresa May och till sist Boris Johnson, men nu går Storbritannien ut ur EU. Britterna skippar den  gemenskap som har blivit alltför omfattande och har beslutat för mycket av landets styrning. Landet tar tillbaka sin makt och beslutsfattande. Demokrati alltså. Det blir säkert problematiskt på många punkter ett tag.

Britterna är provkaniner.

Den världsmakt som Storbritannien en gång var finns inte mer. Storbritannien är bara öar i Europas utmark. 

Skottarna knorrar. Hur känner Nordirland sig? Blir skottarna griniga nog  och röstar för självstyre, eget land och Nordirland följer efter finns bara en del kvar som ett land. Området som kallas England var bosatt redan under stenåldern men fick namnet från germansk stam angler. Dessa bosatte sig på området under 400 – och 500 – talet. England blev en enad stat år 927. Kanske det som till sist bli kvar är just ursprunget England med Wales?

En bild från TV efter Brexitomröstning har fastnat i mitt minne. Det är en demonstration mot Brexit, en hop skrikande mest unga människor med plakat. En journalist går runt och intervjuar. Han ställer en fråga: röstade du mot eller för och får svar jag röstade inte alls. Han går vidare och ställer sin fråga och får samma svar. Det gick bra att skrika på gatan men att orka rösta mot Brexit var för jobbigt.

En typisk tidsbild av engagemang?

Jag träffade några engelsmän på PCT, vita finansmän i 35 – 45 års ålder från centrala London. Ja, nästan alla, över 92 % som vandrade var vita. Dessa var män med bra arbete och möjlighet till flera månaders semester. De sa sak samma: Vi är trötta på makten från EU och flyktingar. Någon annan än vi beslutar. Londons utkanter ser ut som Mellanöstern.

Det engelska kungahuset krackelerar också. Paret Sussex med Meghan och Harry drar sig ur. Det var inte så kul att vara kunglig. Andrew är på kanten till vittnesmål i pedofilhärva. Drottningen är i slutet på sin bana på grund av ålder. Om en – max två generationer till kommer inte kungahuset vara kvar är min gissning. Varför betala för det? Så blir det nog i Sverige med.

God save the Queen? Så lange…

Kommer EU att överleva i sin nuvarande form som en organisation villig att kapa åt sig mer makt över våra liv, harmonisering som det kallas och börja beskatta EU medborgare? Vem näst, ut ur EU alltså? Har den utdragna processen skrämt de länder som inte vill lyda Bryssel och följa tvångsmetoder som att tvingas ta mot invandrare?

Den som gapar efter mycket… EU bör lyssna mer på sina medlemmar, inte bara på politiker i gräddfilen. Desto längre från medborgare besluten tas dess mer krackelerar demokratin och med det samhället. Var och en blir sin egen, inte samhällsmedlem. Återstår ”vald diktatur” som bara de invalda bryr sig om.

Av de 73 platser som blir lediga genom att Storbritannien lämnar EU har 27 platser  omfördelats till andra länder. Och EU vill ha mera pengar av sina medlemmar. Det blir inte billigare om någon lämnar laget.

Skål med whisky för britter! Dags att besöka Storbritannien, eller snarare för min del Skottland. Spanar på vandringsleder som The Great Glen Way och West Highland Way. Jag har varit i Skottland en gång men då på FN konferens som inbjuden föreläsare. Det var länge sedan.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never, never, never will be slaves.

PS. I Europaparlamentet arbetar ca 7 500 anställda i generalsekretariatet och de politiska grupperna. Sedan tillkommer EU-parlamentarikerna 751 personer och deras personal. Europeiska unionens råd har cirka 3 500 anställda i generalsekretariatet. EU-institutionerna har runt 4 300 översättare och 800 tolkar i fast tjänst. Ja vet inte om service omkring som städare m fl är medräknade.

Kartbild: Brittiska imperiets glanstid:

Fram till 1776 hade Storbritannien även 13 kolonier på Nordamerikas östkust som 1776 slog sig fria och bildade landet USA. Storbritannien erkände USA:s självständighet 1783. USA räknades inte till Imperiet.

Av Maps & Lucy – https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6705078

Vi EU skeptiska dumhuvuden…

EU-skeptiska och högernationalistiska partierna utgör ett hot mot den europeiska gemenskapen, säger EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i en intervju med CNN. Enligt vissa mätningar ser EU-skeptiska partier ut att bli det största blocket i parlamentet efter valet.

Han föraktar en del av väljarna men förväntar sig att vi betalar hans ord och liv.

De här populisterna och nationalisterna, dumma nationalisterna, är förälskade i sina egna länder, säger Juncker.

Skall man inte vara det? Är det inte så vi människor fungerar? Först på ”älska listan” kommer ens barn, partner, familj, därefter anhöriga, andra som står oss nära, kanske en hobby, sedan bygden man bor i, arbetsplatsen, landet man lever i, den Stat som gav oss plats och medborgarskap. Först långt därefter kommer andra länder om det inte är så att man har utvandrat och håller än det landet kär. Eller älskar ni alla länder utan urskillning huller om buller?

Inte jag. Snarast blir det ibland en känsla av medlidande.

Juncker sager vidare: ”It’s always easier to mobilize negative forces than to mobilize positive forces.”

Kanske så, men det positiva måste man tjäna in. Samarbete i EU måste ge något som folk ser i praktiska livet. Prat om EU skatt får de flesta att bli negativa. Inskränkningar i livet vi är nöjda och vana med likaså. Lyxliv för fifflande representanter få oss att bli väldigt negativa. Fred är prioritet nummer ett för de flesta. Vi har inte krig mellan nationer i EU idag men i våra förorter pågår lågintensivt inbördeskrig.  Ändå vill EU ha mer av samma vara? Jag måste ha frågetecken på det eftersom intentioner är oklara för mig, kanske för dig också.

England ansåg inte ha sig tillräckligt nytta av EU men hamnade i ett kaos där ingen är nöjd. Jag minns i TV en engelsk protestdemonstration då reportern frågade de demonstrerande unga om de hade röstat. Svaren var nej. Åter nej. Nästa nej. Men det gick bra att skrika på gatan. De engelsmän jag har träffat ansåg att orsak till att lämna EU var den öppna dörrens politik som blev för kostsam, mänskligt och ekonomiskt. Kanske är det lika för de andra nationalistiska EU medborgare?

I år pratar partier om att förändra EU inifrån, göra det mera lagom. Glöm det. Ingen kommer att ge bort ens en smula av sin makt och sina inkomster för att minska det uppsvällda byråkratiska maktkomplexet. EU har inte ens lyckats bestämma placeringsort för sig.

Nej, ingen kan älska hela EU, allt och hela världen. Det är falsk påstående. Vi söker oss nästan alltid till våra likar, de med samma språk, samma uppfattning om livet, samma kultur, religion… även om kulturens ingredienser kan vara svårt att uppfatta för en främling. Den oskrivna koden blir så tydlig när vi delar livsutrymme med andra av motsatt okänt  värdesystem.

Över EU har det växt områden långt ifrån europeisk kultur. Kanske det västerländska var inte livskraftigt nog?

Att uppskatta mest sitt eget land innebär inte hat mot det okända. Det innebär att vi gillar mest våra egna länder, kultur, uppfattning, där vi är hemma. Men människans sinne är rörligt. Vi är nyfikna. Vi förändrar oss. Men att inte ha någon rot till folk, plats, kultur gör oss vilsna, som utan ankring i vardagen. Det är då man blir likgiltig och slutar bidra. Det är då man söker efter annat att fylla livet med. Varför ska vi betala skatt och försvara ett land vi inte ens tycker om?

Utan att känna sig som svensk, fransman, italienare… kan man inte heller se de andra att representera sina länder. Det blir en multikulturell soppa utan innehåll. Är det just det EU-Juncker önskar? Är det dit vi är på väg ivrigt hejade av politiker? Alla lika hemlösa och lika lydiga.

Varför skulle vi européer inte älska våra länder och vår kultur när väldigt många invandrare nästan krampaktigt försöker behålla det bagage de hade med sig från länder de flyttade ifrån? Då är det accepterat att vara som man vill och ha sina åsikter, krav och tro kvar. Men de vita européerna…fy! Ordet rasist kommer snabbt fram.

Vart går gränsen för beundran? När är nationalism bara uppskattning av sitt eget land? Om det blir avsky mot alla andra, kravet på underkastelse eller rentav  döden? Har vi inte det smygande i våra länder fast inte i form av den nationalism Juncker menar?

Skall radikal islamism inte jämställas med den onda nationalismen och få hån av Juncker också? Borde vi inte vara lika avståndstagande för det som för nazismen?

Det blir spännande val till EU. Har du röstat? Missa inte det. En dag kan din fria röst vara väldigt ofri.

https://edition.cnn.com/2019/05/22/europe/jean-claude-juncker-interview-european-elections-intl/index.html

Vinter och Internetvinter?

Jag såg en del förbudsskyltar under min vandring på PCT.  Detta låg på ett område där snö var garanterat bristvara, året runt.  Men det var inte snö jag tänkte på utan EUs försök att reglera Internet. Internetvinter?

EU:s nya upphovsrättsdirektiv är på väg mot en sista, avgörande omröstning i Europaparlamentet. Jag klipper bara några rader och önskar att ni läser resten själv, länkar nedan. Det finns protestlista också att skriva på.

Artikel 11, »Länkskatten«:

  • Att återge mer än enstaka ord eller mycket korta utdrag ur tidningsartiklar (eller alla media?) kommer att kräva en licens. (Exakt vad detta betyder lär domstolarna få reda ut.)
  • Detta skall gälla utan undantag. Vilket innebär att även privatpersoner, småföretag och ideell verksamhet kommer att omfattas.

Skall vi bli kriminella allihopa? Hur skulle kontrollen ske? Är uselt insatt. Visst vill jag inte att min text och bild stjäls  och hamnar i kontext jag inte kan stå för (händer det? ). Folk får gärna låna om de skriver till mig en rad om det och lägger en länk. Många av oss bloggare använder ju andras material, nyheter mm och uppger en länk varifrån. Det är ju ofta själva vitsen med inlägget. Hur skulle reglerna bedömas för det? Vet ej.

Denna bild från Aurora, vinter i Umeå.

Nu ska jag inte måla upp Internetvinter utan alla som använder någon plattform bör nog ta en titt på EU förslagen. Kan vi sitta alldeles lugnt och vänta på vad EU överheten i sin visdom reglerar och  beslutar det som bäst gagnar yttrandefrihet? Jag skrev i alla fall på protestlistan. Mitt förtroende för politiker är tämligen begränsad. Yttrandefrihet är för viktigt för att sjabblas bort..

En dags Stockholmsvinter.

I väntan på kollaps eller bara höst?

Jag har alltid tyckt om hösten. Löven som faller. Man ser trädens former.  Det gröna i naturen dör sakta. Allting omvandlar sig till enklare,  tommare tillstånd. Precis som i livet sker förändringar i naturen, ett slut för sommaren, den varma och ljusa, den unga och hoppningsfulla.

Sommaren är nästan för mycket. Sådan grönska! Överflöd. Det ska hända så mycket på sommaren. Hela årets välmående skall fyllas på under semestern. Vi ska umgås, vara lyckliga. Göra det vi inte hinner under arbetsveckorna.  För många kan hösten bli en befrielse. Livet faller i sin lunk, arbete, helg, det normala tillståndet.

Kanske min förtjusning över hösten beror på de sex stora lönnträd vid huset där jag bodde som barn. Deras fallande löv på hösten gav en lekplats. Under löven bidade våren sin tid med tussilago och nytt gräs. När jag besökte min hemstad långt senare var träden fällda för en parkeringsplats. Naturen trängdes undan.

Kan man prata om hösten och döden även för samhällen? Efter en blomstringstid faller det gamla och något nytt tar över? Hur märks samhällsförändringar eller är omställningar så saktgående att man inte märker innan dörren till det gamla slår igen? Vi har sett sådana förvandlingar under historiens gång. Stater faller och bildas om. Kulturer går under och begravs i sanden. Länder överfölls av andra folkslag och allt kullkastas. Något nytt kommer från spillrorna. Romarriket tar man oftast som exempel men det brittiska imperiets fall är en mera nutida lugnare utveckling. Eller Kina från kejsardöme till kommunistiskt samhälle. Eller omvandlingen av Europa efter första världskriget.  Jag tänkte också på Afghanistan, ”befriad”  med katastrofalt resultat. Eller det kaos som råder i Libyen. Diktator avsatt. Demokratin uteblir.  Landet håller på att gå under. Samma i Irak.  I stället intvingad demokrati fick man flera grupper som krigar mot varandra. Syrien idag är den ultimata skådeplatsen för människans dumhet.

Jag tvivlar på att de sinsemellan stridande människorna vet längre vad som var orsak, verkan och målet. Barbariet har tagit över.

Hur går det för EU, för oss? Det finns många som spår Europas kulturella undergång som utvecklingen nu är, med invandring från områden med medeltida tro, från länder vilka inte ha kunnat åstadkomma varken välstånd, demokrati eller fred i sina riken.

Jag fastnade på Roosh Valizadeh. Bry dig inte nu om personen utan läs hans domedagsprofetia. Så som Roms rike gick under kommer vår civilisation också att upphöra. Det finns flera analyser om Roms undergång. Själv fastnade jag på brist på pengar, oviljan att vara soldat och uteblivna löner för dem, stora lantbruk, utarmad jord och då långt till mat. Arbetslösa som samlades i städer och fick ”fattigunderstöd”. Tryck utifrån. Invandrare som tilläts bosätta sig i landet tog över till sist. Usla ledare däröver. Finns det likheter? Roosh Valizadeh:

Nature doesn’t care about your egalitarian laws or your superior IQ. It cares about reproduction and power, and what the barbarians lack in intelligence, they make up for in life energy. We are the anomalies, we are the mistakes, and unless we re-discover the ways of family, tradition, and God, we must be ready to accept the inevitable end that it was us who become so weak as a people that we didn’t even bother having a gate, and that all the barbarians had to do was walk right in.

Hur känns det? Inte är vi européer några överlevare i nästa kaos misstänker jag.

Alldeles nyss samlades det spanska folket för sorgemanifestationer på grund av islamisk terrorattack som dödade 14 personer varav en treårig pojke och skadade över 100 personer. Men tidigare i år samlades spanjorer för att demonstrera för öppnare gränser och fler invandrare.  Är dessa demonstranter samma personer? Gränserna i Europa är ju öppna utom i Ungern, Slovenien och Polen vilka inte vill ha specifikt muslimska invandrare alls trots att EU lagför dem och hotar med sanktioner.

Får ett land bestämma över sin egen gräns och egen befolkning? Kan vi sortera folk enligt religion? Kan vi sortera folk på gränsen enligt deras inställning till demokrati och jämlikhet som vi så omhuldar – i alla fall i ord? Kan vi ens ställa den frågan?

Ett land utan gränser är inget land. Visst vore det en underbar tanke om hela jorden saknade gränser och vi bosatte oss vart vi ville? Ett slags lyckad Babels torn? Men den gränslösa världen är bara en illusion. Brist på pengar kan kollapsa ett land, en värld, även EU och snabbt. En nation bygger på ett kontrakt, konsensus, mellan befolkning och ledare. Medborgare förbinder sig ordlöst att hålla landet i gång och betala skatt för välfärd och skydd. De som har makten uppfyller folkets vilja. I den bästa av världar alltså.

Det går inte att ha kontrakt med hela världen när det inte ens fungerar i ett land som Sverige. När det brister, faller samhället, sakta ihop eller i en explosiv händelse.

Vi kan inte backa åt det förflutna när framtiden tränger sig på. Vi kan bara tackla det eller blunda och  låta allt hända. Vi sitter på brinken och politikerna lugnar oss: allt är förträffligt, det finns inget att oroa sig för. Var bara lika naiva som vi så ordnar allt sig. Din oro är bara en tillfällig bris. Övergångsperiod som någon sa, men till vad?

Hösten är i alla fall åter vacker.