Vandra på fjällen för första gången?

På grund av Corona pandemin semestrar svenskarna i Sverige. Aldrig har fjällen varit så populär som nu. Borta är den tiden då jag inte såg en människa på flera dagar, kanske veckor. Det låter bra att den svenska naturen uppskattas och att flera vandrar, en hälsosam semester. Men, följaktligen finns det flera ovana vandrare på fjällen i år. Nattågen mot Abisko är fulla. Olycksrisken ökar. De Kommuner som ligger vid fjällområden är oroliga för de risker ovana vandrare kan ta. Att belasta sjukvården nu och på mindre orter är ingen bra sak.

Så, här kommer några enkla råd från en van vandrare.

Är du en novis så håll dig på märkta leder där det finns stugor att tillgå vid kris. I år måste du boka stugplats i förväg så stuganvändning är kanske inte ens ett alternativ men man kan tälta i närheten och använda toaletten.

Skräpa aldrig ner. Lämna inte toapapper i naturen. Ha en soppåse. Lämna inga sopor annanstans än i soptunnor och förbränningsugn. Finns de inte ta med soporna. Det förvånar mig alltid hur människor tror att sopor bara försvinner i naturen eller ”någon annan” mystiskt plockar upp det. Jag vill ha det lika rent på svenska fjällen som det var på PCT i USA där jag inte råkade se en fimp på 4000 kilometer. Inga bajshögar man trampade på av misstag. Inga toapapper täckta med en sten.

Skulle man göra sina behov på PCT gällde det att gå 60 meter från leden/vatten, gräva en två decimeters grop och sedan fylla jorden över skiten. Toalettpapper åkte i soppåsen. Flög det något skräp runt plockade någon genast upp det. Det hände att dagvandrare erbjöd sig att ta långvandrarnas sopor. Det kunde vara tio dagar till närmaste ”civilisation”. Dessutom måste man förvara soporna i ens bearbox med maten under vandringen på björnareor. Så, visst borde vi kunna hålla rent här hemma när vandrare – även de svenska – kan i USA.

Ha med dig karta, kompass och klocka. Lita inte bara på mobilen, den kanske inte fungerar. Ha koll på vart det finns nödtelefon, märkta på kartan.

Ta med mera mat, en liten extra reserv. Du kanske blir stående, vill stanna eller behöver hjälpa andra. Nu finns det ett sparsamt men helt ok förråd till försäljning vid vissa stugor. Kolla platserna innan du går. Att försöka göra tre mil till närmaste shop med en energikaka är inte kul.

Ta med första hjälpen. Sk leukoplast är bra att tejpa fötterna med för att förhindra skavsår. Skavsårsplåster håller bara en kort stund. Dubbla strumpor, en supertunn och en yllestrumpa brukar hjälpa. Ta hand om skavsår genast, vänta inte.

Gå inte med alldeles nya skor. Du behöver inte ha vandrarskor. Många går med andra sportskor, bara sulan är grov. Mina sista sportskor höll nästan 2000 kilometer. Glöm inte regnkläder och överdrag till ryggsäcken

Krymp packningen. Ta inte mer än du kan bära ledigt. Strunt i att väga utan prova hur det känns genom att gå ett tag i trappor eller backe hemma. Känns det bra är det ok. Är det plågsamt redan hemma plocka ut något. Är ni flera som skall gå dela det ni behöver. Problemet är om någon vill avbryta – det här var inte kul – och vända. Pressa inte ner utrustningen så mycket att alla måste avbryta.

Gör en lista över din behövliga utrustning, det du ska packa in. Pricka av när du lägger det i säcken. Det är så lätt att glömma något, tro mig. Har gett till folk allt från kartor till plåster och mat.

Lämna alla dessa kanske ”bra att ha saker”. Tjocka böcker du tänkte läsa. Finare kläder för en stugkväll. Ta det så minimalistiskt det går.

Försök att packa så du kan hitta allt i beckmörker utan att riva ut allt. Ordning alltså. Nederst sovsäck överst dagens behov och första hjälpen.

Planera inte så noga hur långt du ska gå varje dag, utan låt det bli lite spontant. Vandring skall vara en njutning inte miltävling. Så klart, om du stugvandrar har du inget val men jäkta inte. I år när du måste boka en plats har du den kvar även om du tar det lugnt under dagen.

Träning? Nu är det för sent. Har du en normal kondition går det bra att vandra bara du inte tar för mycket bra att ha prylar med dig så ryggsäcken blir för tung.

Många drömmer också om Sarek utan att ha en aning om hur det kan vara. Där är du din egen utan leder och  stugor.  I år är det än snö på fjällen fast det är i början juli. Snösmältning innebär mera vatten i jokkarna. Det kan bli besvärligt. På skala 1 till 5 kan alla jokkar vara en femma, alltså ”riskfyllt vänd nu” typ. Strömmande jokk är inget att leka med. Vad kan innebära döden. De märkta lederna har broar men du kan få vada något enkelt vad. Vada aldrig barfota.

Har du aldrig vandrat på fjällen förut skippa Sarek. Ta Kungsleden norr, Padjelantaleden, Jämtlandstriangeln, Hemavan – Ammarnäs… Märkta leder alltså. Nästa år kan det vara mindre snö och du är mera van. Sarek är inte farligt men kräver mer vana, mer att bära och väldigt gärna en person att gå med för att underlätta vad. Jag vandrar dock för det mesta ensam så kanske ska jag hålla tyst.

Lägger en länk till min packningslista för en långvandring, kan vara intressant att se vad jag hade med mig för 160 dagar i vildmarken plus en vecka för vandring vid havet. Dock behöver man bara en del av det för en vecka på fjällen. Jag bodde ju ute nästan alla dessa dagar.

Ha en fin vandring! Bilderna från Kungsleden, Padjelantaleden och Hemavan tagna ungefär vid märkta leder.

In till skogen förbi skräphögar

Har gjort några promenader på Sörmlandsleden och har hamnat också på en bit av Huddingeleden. Förgård 36 563 steg och 25,2 km. idag 37 566 steg och 25,7 km. Jag försöker hålla konditionen uppe för någon långvandring i framtiden. Drömma kan man. Det sägs dock att vi gamla får ingen större effekt av att gå över 7 500 steg.

Men man kan träna sin uthållighet.

Ibland hittar man några vackra nya platser. Och också människans dumhet. Jag har så svårt att förstå folk som kan bära med sig vad som helst till en picknickplats eller en strand men att ta med sig resterna går bara inte. Trots att man åker bil.

Är det någon som tror att vi kan hantera större problem – lägg till din favoritkatastrof –  när vi inte ens kan ta med oss våra sopor?

Into the Wild?

Nej, ser inte ut att bli så i år. Att resa är uteslutet för oss 70+. Jag hotade att låna en bil men då skrek mina barn ett samfällt nej. Jag och bilar har inte umgåtts i närkamp på tio år. Även före det var körvanan tämligen begränsad. Jag är nog en trafikfara. Även på cykel.

Så för mig gäller det att gå eller bli körd av en frisk person. Om man nu kan skilja frisk och smittsam åt. Det finns inga dagliga snabba tester som kan avgöra det. Tänk om man kunde spotta på en sticka och den visar om man kan träffa andra friska den dagen. Vi testar oss då på morgonen och kan sedan umgås med våra anhöriga vilka också har testat sig. Så smart det vore.

Även de möjliga testerna är för bilburna. Du måste ta dig dit. I anvisningar för test om du misstänker dig vara sjuk i Corona står: använd bilens backspegel så du tar provet rätt i svalget. Alltså du testar dig själv  och stoppar sedan testet i en lucka. Immuntestet måste dock göras av sjukvården. På ett Vårdcentral fanns ett väntrum med stolar ute, dörren var öppen till rummet där en person tar prover och jag såg inte denne bära någon skyddsutrustning när jag smet förbi. Hm. Undantaget?

Så vi 70+ utan bil är låsta. Jag går. Min cykel väntar sedan länge på reparation.

Depression är dagens ord för många. Vi äldre kan inte längre hjälpa våra arbetande barn. Vi kan inte träffa barnbarnen. All uteliv som museer är borta. Föreningar får klara sig utan oss. Noll resor förstås för icke bilägare. Många skiter i reglerna, de är inte lag. Men har man läst en enda berättelse från sjukvården om Coronasjuka vill man inte dit. Frågan är dock: hur länge är det isolerade livet meningsfullt att leva? En del äldre upplever att de har ingenting kvar att leva för.

I en studie från Högskolan i Halmstad och Lunds universitet undersökte forskare om hur Corona -isoleringen har påverkat Sveriges 70+. Forskare fick in svar från över 1000 personer mellan 70 och 75 år gamla. Ett av de mest utmärkande svaren är att många känner sorg och frustration över att plötsligt inte längre kunna hjälpa till. De saknade känslan att vara behövd.

Precis.

Det här är människor som är vana att passa barnbarn, jobba politiskt eller i frivillig verksamhet, och helt plötsligt får de inte göra det längre. Då uppstår ett vakuum, det blir en rollförskjutning som blir jättemarkant. Från att vara den som ger omsorg och ger tjänster till att bli den som blir mottagare av sådant istället, säger Janicke Andersson, docent i sociologi Högskolan i Halmstad. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7503204

Ja, nog känns det så. Å ena sidan vill Regeringen att vi arbetar till 70, helst mer och andra sidan skall vi nu bli osynliga. Blir vi sjuka är det bäst att dö fort. När man ser på Corona siffror är de äldre sjuka i första hand men de vårdas inte i sjukhus i samma omfattning som de yngre. Det finns skäl till det men om skälet är att de gamla har mindre värde som människor är det alarmerande.

De gamla som bor i ett boende har det dock värre. Eftersom man inte får besöka äldreboenden har Samhället i praktiken klippt av banden mellan de gamla och de yngre, de vårdbehövande och de självgående. Hur många dementa 80+ åringar använder ledigt Internet? I stället att ordna och reglera skyddsutrustning har anhöriga fått veta att de smittar, inte personalen. Jag är inte så säker på att avståndstagandet kan repareras. Den här smittan kan finnas året ut. Den kan komma i ny variant året efter. Det uppstår säkert nya pandemier. Och har du en gång förbjudit människor att umgås går det enklare att fortsätta med olika förbud. Barnbarn växer så vi inte känner igen dem. De gamla dör innan vi får säga adjö. Vi får luckor i våra liv. Jag tror att det är farligt och påverkar hur vi ser på varandra och bemöter de äldre.

Det kan bli så att hamnar du i ”hemmet” blir du helt kommunens egendom. Blir? Boenden beslutar redan om du ska ha hjälp, vård eller morfin. Det kan ordineras av en läkare som aldrig har sett dig. Så skedde med min sambo. Har även människan en bäst före datum? När infaller den? Vid 70+? 80+? Efter ett visst skattebortfall? När du behöver hjälp med mat? När… Vad är en människa och vilket är livets värde borde nog diskuteras. Och hålla oss till Sverige i den diskussionen innan vi räddar världen.

Så, naturen håller mig i liv och anhöriga som har handlat mat. Ja, jag har smitit till mataffären någon gång nära stängningsdags. Meningslösheten är en ökande kurva fast jag är den som trivs ensam. Vandringar frös in utöver det som finns bakom hörnet. Sörmlandsleden är ganska lite vildmark även om jag knappt ser några människor där. De 25 kilometerna genom skogen till sonen är också närapå tomt. Dock fanns det flera tält och gott om folk omkring Midsommar vid en sjö som ligger nära en bilväg. Grillning pågick i skuggan av den nyligen brända skogen med eldningsförbud.

Något vilt, spännande, utmanande är inte naturen omkring mig. Jag saknar natur som är mer. Häftiga berg. Stora skogar. Oändlighet. Variation. Stjärnhimmel. Tomhet. Den där känslan att vara ensam i världen.

Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild”. Den talar till mig. Det finns några scener som har fastnat: ljudet och trafiken på gatan när Chris Mc Candless – lysande spelad av Emile Hirsch – är i en storstad. Vilken skillnad mot naturens tysthet. Sedan björnen som inte ens anfaller för Chris är sjuk och döende. Platsen i Alaska med buss 142 där Chris dog blev en kultplats dit vandrare vallfärdar och räddningstjänsten har  haft flera tillbud. De har nu tröttnat och bussen är flyttad per helikopter. Men den måste få en plats någonstans. Den var en minnesplats över en person som avvek från det materialistiska livet.

https://www.foxnews.com/great-outdoors/into-the-wild-bus-removed-alaska-toursits

Det finns åsikter om Chris flykt. Det egoistiska i att hans föräldrar och syster lämnades ovetande med oro. Men vi vet inte allt. Vi kan inte döma honom. Ibland måste man bara ge sig iväg – om bara för stunden.

Hur många av oss har någon gång fått en tanke att lämna allt och bara gå, försvinna utan spår? Ha ett liv utan materiella och även mänskliga krav? Har du inte än sett filmen ägna den en kväll och tänk över just dina val i livet.

Tillbaka till Corona. Äldreomsorgen skall Corona granskas. Nu börjar huggsexan om vem man kan skylla på. Men, säger myndigheter, de dog inte alls mer åldringar i Sverige än i grannländer Jag måste medge att räkneförmågan är usel. När man inte kan skilja hundratal från tusen hur kan man då förbättra något?

Finland totalt 327 döda i Corona,  Norge 249, Danmark 603 och Sverige 5230 döda. Av de svenska döda var  3503 i ålder 80+. Av 80+ sjuka fick 103? personer intensivvård. Siffrorna är från igår 25/6. Räkna gärna om enligt folkmängd så… Det kommer att finnas många syndabockar. Eller inga om alla skyller på någon annan.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, säger i en ny rapport att de äldre i Sverige har i relation till landets totala antal smittade och döda inte drabbats värre än äldre i andra nordiska länder.

SKR konstaterar samtidigt att det skett en kraftig ökning i antalet dödsfall bland äldre jämfört med året innan och skriver att ”begränsningar i socialtjänstlagen” medför att äldreomsorgen inte får prioritera de mest akuta behoven: ”Städning hos en pigg äldre har samma prioritet som omvårdnad hos en som är mycket sjuk”, står det i rapporten.

Begränsningar i Socialtjänstlagen. Så fint att skylla på det. Bättre äldreomsorg i framtiden? Nej, jag tror inte på det.

Jag sätter nog på en film. Gissa vilken. ”Into the Wild” tål att ses igen.

Du som vill se Coronajämförelser i EU:

https://www.euromomo.eu/

 Om vården av de gamla:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/overdodligheten-pa-aldreboenden-i-fem-grafer

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/allt-fler-aldre-har-inget-kvar-att-leva-for

Bland hyggen och mossor.

Hur var det att vandra på  Sörmlandsleden?

Jag såg framemot att vistas på några platser jag hade upplevt som extra vackra. Nej, det blev inget nostalgi. Redan på den första dagen  var  allt borta. Den makalösa platsen jag beskrev här förut på http://blogg.iniskogen.se/2020/04/25/varplaner-och-nostalgiresor/

var nu en oändlig jordgrop med stora maskiner. Ingenting var kvar. Inga djur. Bara en kråka som kraxade. Biten med ormbunksskog var mer lik en soptipp. Vi var några entusiaster som hade försökt få Kommunen att freda just den platsen som naturskyddsområde men de tyckte att  naturen fick klara sig bäst den ville.

Nu var det totalt raderat som en extraordinär plats. (Se gamla bilder från dessa platser i  det ovan länkade inlägget.)

Jag skyndade mig vidare. Inga bilder. Jag slösade inte några byten för det.

Så fortsatte turen till avslutningen efter 17 dagar då jag huttrade i tältet i liten snöstorm och kallade på ”taxin” det vill säga  sonen att hämta mig. Snö, hagel, regn, kyla – varför fortsätta? Det fanns inga stugor att tillgå för att torka upp. Allt jag passerade var stängt. Solen lät vänta på sig. Men jag planerar att återvända mot kanske sensommar. Nej, Sörmlandsleden är dock ingen  önskeled. Jag har gått det mesta tidigare. Den råkar bara ligga nära. Möjlig att gå till nu när all trafik står. I alla fall dit jag planerade att flyga.

Hur var leden?

Lättgånget utom en bit vid etapp 33 Bråviken.

Alldeles för många hyggen. Ja, skogen är ju en vara men…

Alldeles för få bra tältplatser. Tältade rakt på leden när jag var helt uttröttad och det ösregnade. En gång blev jag erbjuden att nyttja en tom stuga. ”Det finns dusch,” sa kvinnan. Vem kan motstå det?

Alldeles för många ilskna grisar. (Se förra inlägget.)

Många Naturskyddsområden men ibland var det svårt att begripa vad det speciella var på området. Risig skog. Tysta myrmarker. En bit urskog bredvid ett hygge.

Nästan inga andra människor så det var perfekt på dessa virustider. Eller är det?

Å ena sidan ska vi sträva efter flockimmunitet och andra sidan ska vi undvika varandra, hålla avstånd och inte ens resa till anhöriga. Hur ska vi ha det? Skall alla smittas och kanske bli immuna eller ska vi hålla på några år tills flockimmunitet inträder? Och med tiden har viruset muterat för en fräsch ny variant vi inte är immuna för?

Hur ska vi ha det?

Spännande tider. Kanske skogen är ändå den rätta platsen för en gamling som tänkte leva lite till?

PS. Speciell tack för ”taxin” och mathandlaren.