Grönland inte till salu eller….

1867 året då USA s president Andrew Johnson var angelägen om att utvidga sitt lands gränser. Först gick det riktigt bra Alaska var ett klipp.

Tidigare samma år hade USA köpt Alaska av Rysslanför 1,7 miljarder SEK, och utrikesminister William H. Seward föreslog att USA även skulle köpa Grönland för att få del av dess naturtillgångar. då försökte amerikanerna utnyttja det faktum att Norge just hade brutit sig loss från Sverige och krävde att Danmark skulle sälja Grönland.

USA:s ambassadör i Danmark erbjöd den danska regeringen ön 1910 i utbyte mot en handfull öar i Karibien och Asien. Men de nappade inte. 1946 då Harry S. Truman var president bjöd USA 100 miljoner dollar i guld för Grönland (cirka 14 miljarder danska kronor). Den här gången var målet att använda Grönland för att hålla ett öga på Sovjets aktiviteter i nordligaste Europa under det kalla kriget. Det är nog lite samma läge idag, Ryssland söker sig närmare genom det isiga havet .Nur det Trump som vill shoppa och göra Grönland till den 51 delstaten av USA. varför utlyser inte Grönland självständighet tycker jag är en bra fråga. Danmark har inte varit varken god eller vänlig förvaltare utan skandaler och ren rasism, samt likgiltighet, har kantat ägandet. Vid andra Världskriget var det USA som försörjde Grönland och byggde flygplatsen i Kangerlussuaq för transporterna. Den flygplatsen där jag landade 2016 för att vandra på Grönland.

Nej Grönland 2016 blev ingen drömvandring även om det var magiskt att vandra på inlandsisen.  Det var kargt landskap många sjöar och sedan avbröts vandringen med en markbrand. Vi som var på leden då gjorde ett beslut att vända. Jag följe efter de andra efter en natts väntan och nytt försök. Röken var så tät att det inte gick att andas. Så jag fortsatte mot isen.  gick på inlandsisen och andra rundor tills flyget gick hem

Naturen var som sagt karg och då och då stötte man på döda djur och sopor. En stor öppen sopbertipp fanns också vid Kangerlussuaq. Ingen återvinning där precis.

Det som jag alltid uppskattar under vandring är människorna på plats. Inte turisterna utan lokalborna. Att prata med dem höra historier och veta mer om platsen öppnade sig aldrig i Grönland. Jag fick lift en bit. De frågade vad jag jobbade med och då var samtalet i gång trodde jag. Men så blev det inte, då var samtalet avklarat. Vi satt tysta de par kilometrarna mina försök var resultatlösa. På vandrarhemmet var ägaren lika tyst. Så jag var tyst med. På flygplatsens café var det tyst bara de som var turister pratade. Goda smörgåsar men som sagt chansen till kontakt med en grönländsk bordsgranne var noll. Vad gjorde jag för fel undrade jag. Det kanske bara var så.

Så på Grönland var det verkligen jag och naturen.

Senare hemma läste jag om forskningen på Grönland då man borrar kärnor från marken och analyserar hur klimatet såg ut länge sedan. Upptäckterna visade rena djungeln. Så under mina fötter långt nere fanns ett annat land med andra växter, djur och helt annat land än isen och tundran, den gröna. Så magiskt. https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Så klimatet är verkligen föränderligt. Datormodellen säger inte någon sanning.

idag 25jan. i Svd

https://www.svd.se/a/6qzx2r/trumps-fokus-kan-ge-gronland-fordelar-skriver-folkrattsforskare

Fåglar, minnen och gråväder.

Jag övertalade en same att köra mig med sin båt över Virihaure så nära forsen som det gick den som förenade sjön till nästa sjö Vastenjaure. Jag skulle gå sedan vidare längs stranden. när jag gick vid Allak på kanten av fjället flög en fjälluggla mot mig. Vi nästan krockade, den dök upp bakom fjällkanten precis når jag klev uppåt.  Jag såg dess gula ögon. Hon var majestätisk, nästan helvit. fågeln svängde elegant från mig och försvann. vilken lycka. På natten tältajade jag vid Alajaures strand. Ett fjällrävs bo låg under en kulle.  Fjällrävs ungarna skällde, de blev senare med i fjällrävs räkningen. Jag såg en fjälluggla en gång till under mina vandringar. en helt magisk stund.

 Inga bilder jag är usel fågelfotograf. Att se en örn flyga ovan mig var en annan häftig fågelupplevelse. I en dimmig morgon gled en örn mot mig och flög över.

 Hösten är förbi och jag har knapp varit ute, nu när den trista gråa Stockholms november är här känns det faktiskt bättre. Förlusten av hösten var tung. Men november är ingen vandrings månad för mig. Det gråa vädret står jag lättare ut med.

Jag var så glad över mötet med fjälluggla nu när läser om fåglar som har försvunnit eller är på risk och troligen häckar inte längre här.

För första gången på 20 år har en svensk häckande fågelart försvunnit. Det uppger föreningen Birdlife Sverige enligt sajten NatursidanDet handlar om fjällugglan och tornugglan som enligt föreningen inte har häckat i Sverige sedan 2015 respektive 2003. En av förklaringarna är det varmare klimatet med sämre tillgång till gnagare för ugglorna..

Fler ugglor såsom hökugglan och pärlugglan riskerar att gå samma öde till mötes. De har minskat med minst 10 procent på 15 år,

En vandring i svensk sommarvärme.

Himlen var knallblå. Inte en vindpust. Jag travade motvilligt på den nästan igenvuxna kraftledningsgatan. Det var varken vackert eller roligt. Det var varmt. Min termometer visade +28C. Vattnet var nästan slut. Det smakade illa. Jag hade fått rena sjövatten eftersom vattenkällan var tom.

Jag snavade på en stock gömd i gräset. Där låg jag och hade noll lust att gå upp. Jag släppte ryggsäcken och kravlade under en buske.

Där låg jag och fräste ilsket för mig själv: hur kunde du välja den här veckan att gå från Katrineholm till Norrköping! Såg du inte väderleksrapporten alls!

Jag kände mig trött oh olustig. Jag som alltid gladdes åt en vandring. Var jag ens på rätt led? Ibland var Sörmlandsleden markerad på olika sätt. Så usel kunde väl leden inte vara!

Det var den och värre sträcka väntade om någon dag.

Jag låg där en bra stund. Jag kände mig gammal och trött på ett mindre bra sätt. Led jag verkligen av värmen eller var jag bara slö? Jag hade ju gått i ökenvärmen i flera veckor 2018. Varje dag som bastu mitt på dan. Men nu däckade jag i lägre värme.
Det var åldern, bara att erkänna. Gamla människor tål värme sämre. Inte drack jag vatten heller som jag borde.

Ryckte upp mig sedan och fortsatte. En vattenkälla dök upp. Soppa och kaffe. Då siktade jag mig till en gammal tältplats vid Viggaren.

På morgonen låg åska i luften. Regnet kom när jag hade gått en timme. Jag satt mig under en gran. Regnet var varmt, som en dusch. Jag satt på kaffe.

Under granen kändes det som “into the wild”. Ljudet av regndroppar, en fågel, lite vind och mullret av åskan längre bort.

Jag fortsatte I regnet. Luften var så varm att allt torkade lika fort som det blev blött.

Den bästa stunden under en vandring är för mig skymningen. Jag sätter upp tältet. Lagar mat. Lyssnar på när tystnaden lägger sig. Konturerna av omgivningen sjunker sakta till mörkret. Det är bara jag och mitt tält. Världen känns fredlig och vacker i det svaga månskenet. En så falsk bild men… jag känner frid.

Nej, det var inget trängsel mellan Katrineholm – Norrköping på Sörmlandsleden. Träffade två personer från Barcelona och en från Wien. Samtal om turismen, om Barcelona, vår möjlighet att resa och se annat men även de stora nackdelarna när turismen blir ett trängsel och sliter sönder människors tillvaro med höjda priser och liknar rent av invasion. Om våra Regeringar. Lite skratt om de nog så tokiga besluten. Vad ger livet en mening? Hur rensar vi huvudet av allt onödigt? När känner vi oss på rätt plats? Är det kanske den där stunden då naturen omfamnar oss och alla sorger känns försvinna.

Jag kom till Kolmården för att ta tåget hem. Nej, jag besökte inte djurparken, jag tycker inte om djur i bur. På den tomma tågstationen försökte jag köpa en biljett. Inget Internet. Fick vända mig till sonen i Stockholm. Internet är fantastiskt när det finns oh fungerar.

Tåg var försenade. Som vanligt.


PS. SJ:s vd Monica Lingegård tvingas lämna sitt jobb den 1 mars nästa år, Hon har arbetsplikt under sin sex månader långa uppsägningstid, men får efter det en fallskärm på 6,6 miljoner kronor motsvarande 12 månadslöner.

Etapper 27 – 32 samt 32:2. Bitar av etapp 31 vid Åboravinen är ogenomtränglig på grund av granbarkborre /fallna träd.

Bilder: Kokärrets Naturreservat, tältning på leden etapp 31.

Sommar och värmeböljor.

Massmedia och meteorologer varnar oss om rekordvärme. Som om värme på sommaren vore en ny uppfinning. Vad är normalt är också svårt att veta. Beror helt på längden av mätserier. Än dör det flera människor av kyla än värme.

Men, människan måste planera lite för att inte torka ut och kanske hamna i sjukhus i hettan. Håll barn och gamla borta från solen mellan klockan 12 till 14, minst. Kanske dig själv också. Den tiden är man inne eller i skuggan. Bränn dig inte i solen och få hudcancer är också bra råd. Vatten fungerar som brännglas så att ligga i poolen är inte så svalkande som man tror.

Men en vandring i +35 – 40 C är kanske inget att rekommendera? Det beror helt på hur du spaltar upp dagen.

Den andra morgonen på Pacific Crest Trail vaknade jag i en rejäl värmebölja. Det var varmt även den föregående dagen då jag kom bara några ynka mile, ingen fart precis. Men jag var inte den enda med trög start.

Det var stekhett redan klockan sju, den fjärde maj. Vatten var nästan slut för oss alla. Vattendraget hade torkat ut. En trailangel kom med flakmoppe oh gav oss två liter var.

Jag började gå men kom liksom ingenvart. Min lilla termometer visade +42 C. Om ett tag la jag mig under några större buskar. Snart var all skugga upptagen av liggande vandrare.

Klockan 14 hade de flesta börjat röra på sig, så även jag.

Det var värmerekord i flera dagar. Då lärde jag mig ett slags system. Upp klockan 4, dricka, packa ihop och gå. Frukost om en timme i en skuggig plats. Gå till 12, lunch. Sova. Upp halv tre, åta och gå tills det mörknar.

6 liter vatten om dagen gick åt enkelt. Juice och annan dryck när en affär fanns. Vatten för dryck blandade jag med sportdryck i tablettform. Det är inte direkt hälsosamt att dricka mängder av bara vatten I flera dagar. Man kan dö av det.

Så fortsatte värmen i Kalifornien, fast inte de högsta temperaturerna över +40C annat än någon dag, Men +30 C var liksom normalt. Det blev svalare när leden kom högre upp och bergen började vid 700 mile. Så i Sierra var det ofta skön sommarvärme, det vi kallar extra varmt här.

Häromdagen gick jag ut på min vanliga promenad. Det var en varm dag och jag började tycka att det var för varmt. Så jag genade snabbare tillbaka genom skogen. Termometern visade +24C i skuggan.

Är också förmågan att tåla värme åldersrelaterat, tänkte jag.

Men när jag passerade äldreboendet nära mig på hemvägen satt flera gamlingar ute och solade sig. Vissa såg faktiskt för solbrända ut, som krabbor efter kokning. Nej, inte såg jag något dricka nära dem.

Vi nordbor älskar solen. Inte jag som blir bränd snabbt. Det är jag som har den stora fula kepsen och långärmat samt långbyxor när det är som soligast.

Så, tål vi äldre sämre sol och värme. Ja. Vi gamla svettas mindre.

– Äldre människor svettas ungefär hälften så mycket jämfört med unga, och kvinnor ungefär hälften så mycket som män, säger en professor i träningsfysiologi vid VU-universitetet i Amsterdam

– Med andra ord är förmågan hos äldre kvinnor att tappa värme från kroppen den lägsta, menar han och påpekar att dessa är överrepresenterade bland dödlighetssiffrorna. (Hittad på Guardian)

Det lät inte lovande precis.

Städer är varmare än landsbygd. Den svarta asfalten, tät bebyggelse, hus som betonglådor och all glas, bortovaron av träd och närvaron av många människor och fordon gör städerna varmare än ödemark.

Jag har mätt temperaturen i vår lilla centrum omgiven av höghus och parkeringshus och sedan gått direkt till skogen utan hus en kilometer härifrån. Skillnaden I temperatur var två grader. Ingen vetenskaplig mätning men…

Vad är då värmebölja här hemma. För i Afrika måste det väl vara andra grader? Kanske även i södra Europa?

Värmeböljor är de med över 25 grader i skuggan minst fem dagar i sträck, eller minst 22 grader hela dygnet, minst två dagar i sträck. Då ökar risken för sjukdomar och dödsfall.

Råden är: Öka vätskeintaget. Drick vatten och undvik drycker som är vätskedrivande, såsom kaffe.

Vad jag kan se blir det ingen värmebölja här I Stockholmstrakten nu.

SMHI skickar ut olika meddelande om höga temperaturer. Den högsta är:

orange varning när dygnets högsta temperatur för-väntas uppnå 30 grader Celsius under fem dagar i följd och/eller när dygnets högsta temperatur för-väntas uppnå 33 grader Celsius minst tre dagar i följd.

Fler än 4 500 kan dö av värmen i Europa de kommande tre dagarna, spår Pierre Masselot, statistiker vid Londons universitet för hygien och tropisk medicin, till Politico.

Varför är det så varmt nu? Jag skyller på sommaren, solen och varierande väderförhållanden. Du kanske skyller på något annat, koldioxid och sånt.


Bilder alla från PCT Kalifornien 2018. Uppifrån: skugga under Buckman Spring Road mile 25. Öken före Warner Spring mile 105. Mot Hikertown mile 515.

https://www.swpc.noaa.gov/products/solar-cycle-progression