Väckelsepredikanter och klimatprofeter

När jag var barn besökte väckelsepredikanter ofta vårt hem. Det berodde på att vi bodde nära tågstationen och att min far och mor var godhjärtade læstadianer och även högkyrkliga. Detta gav ramarna för vårt liv som jag senare bröt med kraft. Vi gav predikanterna nattlogi och frukost. De brukade ha med sig något bidrag till maten, det var än ransonering av vissa saker som socker och kaffe.

På söndagar gick vi för att lyssna på predikan hos någon som hade mer plats eller i hyrd lokal. Ofta var det svavelosande predikningar om synd och förlåtelse. Många grät. Desto mer predikan innehöll försyndelser, desto mer kunde man be ursäkt för och bönfalla om Guds frälsning.

Bäst var missionärerna som kom från ett avlägset land som Kina eller Tanzania. De hade spännande berättelser om kristnandet av folk som nu fick känna Guds kärlek genom den vite mannens ord och – ofta – hans hustrus medicinska hjälp eller möjlighet att lära sig att läsa. Präst gift med sjuksköterska eller lärare var en vanlig och bra kombination i missionsarbete.

Sedan flyttade vi längre bort från järnvägen. Att åka runt och predika dog också sakteligen ut vad gäller kristen budskap och Jesus kärlek. Religion byttes ut mot kommersialism, nya varor, ekonomisk bundenhet och kyrkan besöktes vid speciella tillfällen som dop och bröllop eller vid sorg som död eller katastrofer. Dock föddes nya starka väckelserörelser i världen då en sporthall med flera tusen platser kunde ersätta bänkarna i ett slitet församlingshem.

Idag finns två starka stora väckelserörelser. Den ena är den muslimska och den andra klimattroende. Det finns upp poppade mindre rörelser vilka har drag av tro i någon form men de brukar dö ut utan att lämna större praktisk påverkan i samhället. I Sverige fanns till exempel ”Metoo” och ”mitt afghanska barn” men de har inte erövrat så många andra än närmast troende eller drabbade. Vi andra fortsatte våra liv och Regeringen försökte inte trycka in oss med lagstiftning i de troendes skara även om massmedian arbetade hårt med frågorna och Staten gjorde undantag i lag gällande de afghanska gossarna. De flesta av oss instämde inte i ropet ”hata vita svenska män” eller demonstrerade för att ge uppehållstillstånd för andra länders  unga män.

Annat är det med klimatet. Alla ska med! Den har en ”frälsarfigur” som är ett barn och vars ord de flesta politiker lyssnar på, nickar till och många personer ställer sig för foto med henne för att visa sin sympati. Media går i högvarv. Trots att hon saknar utbildning i ämnet är hennes ord sanna. Hennes syfte är absolut vällovlig. Men hon är ett barn nyss slutat klass 9. Jag tvivlar inte på hennes uppriktiga önskan om att väcka världen. Jag tvivlar på de vuxna omkring henne och hennes budskap. Ur barnamun hör vi sanningen… Det påminner om häxprocesser då barn lockades att peka ut felande kvinnor som sedan brändes men nu är alla skyldiga, speciellt vita arbetande män.

Klimatet finns på politikeragendan över världen på något sätt, med åtgärder eller vackra ord. Den som inte är upprörd över plastsugrör, fredagsbiffen, sin senaste flygresa eller en plastkasse från mataffären anses vilja att vi alla går under i snar framtid. Ordet klimat och vars och ens sopsortering och vegetarisk livsstil har lyfts till religiös extas. Att be ursäkt för en flygresa eller nya kläder, även för att ha fått barn hör till  klimatfrälstas agenda. Någon influens bad politiker att förbjuda hennes otaliga flygresor. Snyft!

Syndare är vi alla… men att själv göra något av global betydelse är svårt.

Att det finns klimatdata angående temperatur från Vädermyndigheten NOAA bara från 1880 hindrar inga frälsta att påstå sig veta hur ökning av temperaturen är unik, orsakad av människor och boven i dramat: koldioxid, inte av variationer som funnits i miljoner år. Nästan varje dag presenteras något nytt som är orsak till vår framtida undergång. Juli 2019 var globalt 0,95 grader varmare än snittet för 1900-talet. Det är en oerhört kort tid att prata om. Värmen gjorde att isar vid Nord- och Sydpolen har krympt till ”historiskt låga” nivåer men det historiska är knappt historia. Det kräver längre mätdata.

Jag tycker att vädret är mer ryckigt nu än under min ungdom men är det sant, vet jag inte.  Minnet är ett dåligt vittne. De framtida antagandena bygger på modeller. Jag tror inte att någon kan sia hur klimat och även väder ser ut om 100 år.

Fast då har vi ju gått under?

Jag tvekar inte om att klimatet varierar. Jag är säker på att den överbefolkning vi har på jorden påverkar både resurserna och miljön. Kanske jorden var inte avsett för miljarder människor utan bara för medeltidsnivå? Jag tvivlar på att vi kan ändra klimatet men vi kan gott förändra vår miljö. Det hänger kanske ihop? Så att hylla en klimatpredikant som inte har egen forskning och lösningar som är obetingat hållbara är mer naivt som halleluja i väckelsemöten. Fast, många blev frälsta i väckelsemöten och ändrade sina liv. Kanske även nu?

Det Staten och klimatmedia har gjort är att reglera småsaker och ge uselt samvete för den vanliga människans plastkassar, mat och transport. De som styr klimatagendan flyger själva till möten i sin privatjet och skriver uppgörelser inga länder mäktar med. Centralfiguren Al Gore har en miljöfarlig livsstil med flera stora hus, stor elförbrukning och flygresor runt världen. Han lever inte som han vill alla andra ska göra. Det har varit lönsamt för honom att vara klimatalarmist. Att ha möten per Internet kommer inte i fråga för dem som vill frottera sig med varandra.

Det hade kanske varit bättre och mer görligt att prata om vår närmiljö, väcka debatt och hjälpa folk att göra något för det.  Vara praktisk. I stället att ge de rika en möjlighet att köpa elcykel borde man  installerat solpaneler till alla offentliga byggnader. I stället bidrag till elbil  borde man fundera varifrån elen till bilen kommer och tänka till om kärnkraft är den källan. I stället nya parkeringar borde man gett folk som saknar trädgård en möjlighet att plantera träd på platsen. Vi borde odla grönsaker och potatis i stället gräsmattor. Som alternativ till de berömda sugrören som sällan hamnar på gatan borde man bötfälla fimpkastarna och tvinga dem att städa gatorna. Lägga en importskatt på biff från Amazonas och gynna svensk kött i stället. Och tas du för bilbrand får du aldrig äga en bil utan måste städa efter dig om du så behövde bli kedjad fast på platsen. Mer…

Varje tid har sin ”religion”. Är du med? Eller, har du faktiskt smarta idéer för att förbättra din närmiljö och så världen?

Bilder på klimattema: öken, bränd skog i USA och översvämning I Venedig

Glädjestunder och sorgpromenader

Jag såg en häger vid sjön. Den såg lite trött ut och jag började undra om den var samma fågel jag hade sett på platsen så där 15 -20 år. Eftersom den hägern inte flyttade söderut under vintern brukade vi, min sambo och jag, köpa en julklapp till den, en hög strömming och lägga den till hägerns favoritplats.

Kanske åt han fisken, kanske inte. Vi såg aldrig någon glädjedans över julklappen.

Jag hade inte sett fågeln de senaste två åren, men nu satt en till synes gammal häger på exakt samma plats. Jag blev glad. Kanske var det samma häger som än tappert bevakade sitt revir och nu njöt av solen vid sjön. Som vanligt, ingen kamera eller mobil med.

Hur länge lever en gråhäger? Den äldsta märkta var över 35 år, så visst kan denna vara samma fågel.

Det var dagens glädjepunkt. Ser man på massmedian idag finns det inte mycket att glädjas åt. Död, dagliga skjutningar, sprängningar, våldtäkter, bostadslösa studenter… Vi bevakar illa och tar uselt hand om vårt revir.

Jag gjorde också en runda i skogen och plockade svamp. Min sambo och jag plockade svamp varje år innan han blev så sjuk att våra gemensamma skogspromenader tog slut. En dag blev det hans sista skogsbesök. Man vet sällan innan om något blir ”sista gången”. Först efteråt ser man hur någonting tog slut den dagen. Nu kände jag mig sorgsen när jag såg några par med en svampkorg.

Minnen om ett lycklig liv, ett liv tillsammans, drabbade mig hastigt. Vi hade suttit så många gånger just på den platsen där jag satt igen och drack mitt kaffe. Smärtan över livets gång och grymhet sköljde över mig hastigt.

Jag fortsatte att gå. Använde skogsterapi över min ledsamhet. Hittade Karl Johan, olika soppar och lite andra svampar. Det mesta torkades. Av resten blir det risotto någon dag.

Vill du ljuga om din ålder?

Jag mötte några kvinnor på Kungsleden och mötet med dem fick mig att tänka på om och hur viktig åldern är för kvinnor. Hur betydelsefullt, nästan av avgörande mening det kan vara att se ung ut, yngre än den åldern man har enligt födelseattest. En del gör vad som helst för att slippa en rynka av livet. Skönhetsindustrin är enorm. Råden hur man håller sig ung finns i varje tidning och på Internet. Nu gäller det inte längre bara kvinnor, även män oroar sig för sin attraktionskraft genom att vilja bli yngre än sin i tid mätt enligt födelsedagen.

En tysk man ville ändra sin ålder till 20 år yngre. När man kan byta kön och namn varför inte ålder? Han ansåg sig diskriminerad  för han kände sig 20 år yngre och dessutom fick han inga svar på dejtingsajter när han uppgav sin riktiga ålder. Rätten avvisade hans begäran.

Kvinnor brukar falla från partnermarknaden  tidigare än män. För, män i gement föredra kvinnor som än kan få barn. Naturens ordning? Att vara ung och vacker är alltid bättre än att vara äldre, sliten och se ut så. Vem ser kvinnor i sen medelålder och äldre som attraktiv resurs och kanske som ett kärleksobjekt? Få? Rätta mig gärna.

Själv tyckte jag mig vara som bäst mellan 50 – 60 men då gällde det arbete inte attraktionskraft. Jag hade ju en partner. Han i sin tur hade valt mig, en yngre kvinna – andra gången. Men, har livet en bästföredatum? När inträffar det?

Är det viktigt att vara ung? Är det besvärligt att bli äldre? Stiger oron över att livet har gått en förbi? Är ljusen en brandfara i födelsedagstårtan? Men ljug då! Det kan hålla ett tag.  Det går att ljuga och bli ung, omhändertagen som spädbarn om du söker asyl och risken att bli utvisad är uppenbar. Då sänker man åldern fast även en halvblind kan se att man är över det magiska 17. För en invandrare går det att ändra födelsedatum ifall det kommer nya säkra uppgifter eller när man vill bli äldre. Vi svenskar är registrerade från födsel. Så, vi får vara så gamla vi är och få de förmåner vår riktiga ålder berättigar oss till.

Är det diskriminerande att inte få välja sin ålder? Hur gammal/ung skulle du vilja vara?

Jag på PCT 2018 Kearsarge pass ca 780 mile.

De på leden då? Först om mig som fick visa legitimation tillsammans med mitt tillstånd på PCT förra året. Rangern trodde det var fel eller jag gick med någon annans tillstånd. Jag såg yngre ut eller gav en intryck att vara det. Ingen fusk där inte. Situationen då vi träffar andra kan påverka vår uppfattning om personen, även om åldern. Det var nog så jag blev den gamla ensamma kvinnan på leden, en ”legend”. Hon spred min ålder.

Men nu i år träffade jag två kvinnor på Kungsleden. De ena sa att hon skulle unna sig en långresa till XX när hon fyllde 50 nästa år. Fint, sa vi. Underbart, sa vi. Hon upprepade detta 50 år, igen och igen tills den ena kvinnan utropade: det kan man inte tro! Du ser så mycket yngre ut.

Då fick kvinnan vad hon önskade. Hon såg yngre ut.

Visst ser vi yngre ut än våra mormödrar? Lättare liv, bättre mat, färre barn. Men det hjälper inte. Åren går precis i samma takt än för min mormor och mor. Tiden kan inte vridas bakåt.

Jag skulle vilja backa bakåt och göra en del saker jag inte mäktar nu. Jag skulle vilja välja om vid vissa vägskäl. Men det är inte möjligt. Jag har levt det mesta av mitt liv. Jag kan inte välja om. Jag kan omöjligen bli yngre, starkare, smartare, attraktivare, mer åtråvärd oavsett om mitt födelsedatum flyttades bakåt så där 30 år. Man får acceptera att livet blev som det blev och lappa ihop sina misstag när man än hinner.

Livet levs framlänges och förstås baklänges. Först i backspegeln ser vi hur det blev.

Nästan alla får nöja sig med sin rätta ålder. Det hjälper tyvärr inte de hurtfriska ropen att 70 är det nya 50. Det är inte så. Däremot berättigar en högre ålder till att dra slutsatser: om vi gör så, blir det så, grundad av erfarenhet. men det är ingen som bryr sig.

26 procent av valmanskåren är 65 år eller äldre. Gruppen 65-plus är mindre än 2 procent av riksdagsledamöterna. Det finns en 30-talist i riksdagen. 40-talisterna är 3 ledamöter. Erfarenhet är ingen hit.

SJ? Hur var det SJ visan ljöd och något om de försvinnande kontanterna.

Så var det dags att åka till fjällen. Jag tog tåget som stannade i startpunkten på min vandring. Det tåget var bara 45 minuter försenad. Så, jag klagade inte. Mina tidigare tågresor har haft förseningar på 3, 8, 13 timmar. Jag började föredra flyget när jag åkte till barnbarnen på grund av priset och pålitligheten men till fjällen åker jag med gastuber och inga flyglinjer finns att tillgå.

En fjällvandrare som jag utan klar plan över vandringen vet inte när man åker hem, det beror på vädret och lusten. Så jag hade ingen returbiljett. Jag avslutade i Kvikkjokk. Buss till Murjek gick bra, de tar betalt i bussen per kortläsare. Men busstation i Jokkmokk som länge sedan sålde biljetter är stängt. Murjek är en stillsam ort utan biljettförsäljning, inte ens en kopp kaffe gick att få på en lördag. Förr sålde tåget biljetter. Tåg säljer inga biljetter nu mera. Internet? Hade ingen som helst lust att ge ut mina kortuppgifter på Jokkmokks eller bussens öppna Wifi som dessutom bröts hela tiden. Annat vägrade att fungera så länge att ens SJ appen hann laddas.

Jag var inte den enda väntande utan en tågbiljett.

Nu spelade biljetten ingen roll för det kom inga tåg. Olycka? Efter 4 timmar dök en buss upp och chauffören frågade inte efter våra biljetter utan föste in alla som väntade. Boden nästa. Jag ringde inte anhöriga för biljettköp. Jag trodde mig kunna köpa en biljett i Boden.

Automaten som fanns förr i Boden var borttagen för det var inte lönsam nog. Jag tog en fika och kafékillen sa att alla tåg var inställda eller fulla på grund av en olycka och inga biljetter gick att köpa annat än på Internet. Jag kunde ta bussen till Luleå och sedan vidare mot söder. Buss gick att betala just i bussen.

Innan jag hade fikat färdig kom han igen och sa till mig att Norrtåg sätter in ett extra tåg och man kan betala i tåget.

Jag var inte den enda som tacksamt hoppade på Norrtåget.

Fina tåg. Plats för bagage, barnvagnar och cyklar. Cyklar, som inte går att frakta på SJ om de inte är ihop packade i mindre delar. Bekväma stolar. Rena, snygga toaletter. Och som sagt, det tog en minut av konduktörens tid att ta betalt av mig.

Det är Internet som gäller mer och mer, även för samhällsservice vi gemensamt betalar. Den personliga kundtjänsten är borta eller på fallrepet. Personer som inte planerar sina resor skall inte åka SJ tåg. Personer som inte än har Internet får anlita någon annan. De fina gamla tågstationer vi hade förr i tiden och vilka nu signalerar SJs förfall är skräpiga, slitna byggnader utan den minsta service annat än privatdriven kafé där ägaren tagit på sig uppgiften att försöka hjälpa strandsatta.

Boden tågstation, interiör

Jag har ett förslag. Tåg bör ha en automat i en av tågvagnarna. Vagnen kan vara märkt med en skylt så de biljettlösa kan kliva på där.

Men jag undrar dock en sak. Under de tre gånger jag har åkt tåg den senaste tiden har det inte skett någon biljettkontroll. Behövs det en biljett? Är vi bevakade på något annat sätt? Hur vet SJ att jag som köpte en pensionärsbiljett är verkligen en gamling om ingen biljettkontroll sker? Är kontroll bortrationaliserad det också?

Jag irriterar mig också lite på det ökande antalet affärer som inte tar mot kontanter, även om jag för det mesta betalar med kort. Att betala några tior per kort lär kosta det dubbla för affären. Jag kan ha en viss förståelse för det på grund av rånrisk och att kassor inte behöver räkna det inbetalda när de stänger. Däremot har jag föga förståelse för att banker är utan fysiska pengar. Är det förenkling av verksamheten eller rånrisk där också? Jag frågade en gång banken varför de hade inga pengar. Svaret var att de ville arbeta med rådgivning. Uttagsautomaterna ligger också i riskzonen. Gynna din! Ta ut lite kontanter!

Barn lär sig inte pengarnas värde när deras veckopeng är  siffror i mobilen, inte i sedlar och mynt och inga sparbössor töms länge för eget sparande. Det kanske inte är så märkligt att år 2018 hade 9 845 personer mellan 18 och 20 år obetalda räkningar hos Kronofogden och då var inte än hela året inräknat.

Kanske var inte en sparbössa som present för ett barn så dum idé? Kanske borde SJ lämna drömmarna om höghastighetståg och rusta upp det som finns och ge en möjlighet att ta tåget – oavsett vart man kliver på.

Läs:Sångtext av Stefan Demert: Till SJ. Alltid aktuellt.

https://www.musixmatch.com/lyrics/Stefan-Demert/Till-SJ