And the star-spangled banner in triumph shall wave O’er the land of the free and the home of the brave.
Idag hedrar jag USA på Nationaldagen, landet som har stått på Europas sida mot nazismen. Som har de flesta Nobelpristagare. Som är ett land med fantastisk natur. Människorna jag har mött var vänliga, hjälpsamma, öppna och de behandlade mig som en hjälte fast jag inte var det. Jag hade en kärleksaffär med USA vilket är svårt att tro för det vi läser om det landet är mord och vänsterns gnäll över allting. Jag har sett den andra, goda sidan, träffat de god guys och det vackra landet.
Jag är glad över min vandring på Pacific Crest Trail 2018, än idag.
Bilder: övers öken vid Hikertown, mile 515 dag 42, nederst utsikt mot Mt Rainier från tältet, mile 2285 dag 141.
Har du tänkt att vandra Appalachian trail, eller Pacific Crest Trail eller Continental Divide Trail – någon gång? Kanske hela The Triple Crown?
En tjej som just nu går CDT och har gjort de två andra tidigare är Kristen – Arrow är hennes trailnamn. Jag träffade henne under min PCT vandring dag 96 i norra Kalifornien nära Bunker Hill (Quincy Road). Vi tältade en natt ihop. Du kan läsa om de tre lederna på hennes sida med bilder och filmer: Och några till som Superiour Hiking Trail och River to River Trail.
Det finns många filmer och berättelser om Triple Crown. Det bästa med Kristens berättelser är äktheten, inga förskönande hjältehistorier utan slit, glädje, tankar, svårigheter. Du är där med henne och får en uppfattning om hur det är att vandra just där.
CDT går från USA s Kanadagräns i Alberta till södra gränsen mot Chihuahua, Mexiko. Fem Stater passeras räknat från norr, Montana, Idaho, Wyoming, Colorado och New Mexico. De flesta börjar vid Mexikogränsen.Sträckan är 2,700 – 3,150 mile, det finns lite olika valmöjligheter.. Ca 150 personer per år lyckas vandra hela leden. Ingen trängsel på CDT.
Just nu avundas jag henne. Att långvandra är så fantastiskt – nästan varje dag. CDT är dock över min förmåga, tror jag. Åldern, ni vet.
Jag tänkte på en händelse som kanske inte var så obetydlig utan visade hur människor kan vara hjälpsamma mot varandra. Som de två polacker jag mötte på Pacific Crest Trail.
Det finns alltid en olycksrisk i ödemarken och i svår terräng. Jag ramlade en gång på PCT, en sten satt sig i rullning. Det var min dag 112 vid ca 1800 mile på leden och så lämpligt nära Devils peak. Jag blödde i huvudet. Precis då kom två vandrare. De stannade och satt i gång. Den ena lappade ihop såret riktigt professionellt och den andra fixade kaffe. Nej, de arbetade inte inom sjukvården utan var studerande i helt annat. De hette Monika och Christopher, omkring 25 år, de var från Polen och skulle göra sin drömvandring, precis som jag.
Om ett tag fortsatte vi att gå.
Jag bjuder på middag i Crater Lake, sa jag. Nej, det behövs inte, sa båda, men vi ses kanske . De var unga och gick fortareän gamla jag så vi träffades inte mer. Jag fick ett blåmärke vid ögat men eftersom jag hade solglasögon väckte det inget uppmärksamhet.
Jag tänkte på dessa två vandrare när jag läste de senaste flyktingsiffrorna från UNHCR. Polen gör en hjälteinsats. Polen har tagit mot 2,669,637 registrerade flyktingar av totalt 4,656,509 personer som har flytt Ukraina. Det är strongt.
Polen får ständigt stryk i EU för sin vilja att bestämma över landet mer själv och inte vad EU anser som bäst.
Har vi sett några vackra ord från EU om deras insats? Pengar är också diskutabelt. Tycker du inte som EU så… Rättning i leden! EU har svällt så från sitt ursprung att de vill bestämma det mesta, även storleken på jordgubbar för att ta ett dumt exempel. Harmonisering, eller vad. Behöver vi så stort Riksdag och Regering? Det är bara att följa EU direktiv.
Mot Ryssland har EU dock ingen makt. Vad hade hänt om Ukraina hade hört till EU? Hade EU maskineri gömt sig under bordet? Det är en bra fråga.
Tack Polen!
PS. Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har totalt 21 262 ukrainska medborgare ansökt om skydd i Sverige och Migrationsverket har fattat 9 271 beslut om uppehållstillstånd till dags dato. Det kan också finnas personer som inte kommer genom Migrationsverket utan klarar sig själva och med turistvisum.
Om pengar: https://www.ft.com/content/8620df84-9634-4404-9083
Det har varit nästan omöjligt att vandra i USA under covid men idag öppnas sista chansen att få en långdistanspermit till Pacific Crest Trail. Sista? Det kan dyka upp tillstånd senare när folk inser att de inte kommer iväg. Mark som jag mötte vid södra gränsen hade fått sitt tillstånd några dagar innan eftersom någon hade avbokat sin dag.
De flesta som tänker göra en så lång vandring behöver dock tid att planera. Och pengar! Jag köpte en billig flygbiljett när jag hade fått mitt tillstånd, så passande kom den på min födelsedag, 76 år. Sedan hyrde jag ut min lägenhet. Köpte och fick som present eller lån vissa saker. Ändå blev det stressigt eftersom min sambo dog några veckor innan resan. Jag kastade mina saker i en bag och hade inte ens provpackat min nya ryggsäck en enda gång.
Men allt fungerade mer än bra.
Om du tänker göra PCT eller någon av de andra långlederna AT eller CDT så räkna med att det går åt mera pengar än du planerade. Visst, använd aldrig hotell, ät aldrig ute och gå trasig när skor och byxor har gett upp och köp aldrig vatten utan rena själv varje droppe.
Då kan du komma billigare undan. Inte så roligt. Spara redan hemma i stället.
Utöver regler på leden som björnskydd, eldning och att aldrig lämna skräp på leden finns det idag covidregler. Ve om du försöker flyga utan att fylla de. Dessutom kan den gode Biden ändra de precis när du ska iväg. Så kolla. Olika delstater kan ha olika regler. PCT går genom tre av dem.
Bryt inte några regler, det kan stå dig väldigt dyrt.
Vid Agnes Meadovs dag 69 mile 915 träffade jag en klant, en kanske 25 år gammal tjej. Jag hade slagit tält och hon la sitt bredvid min. Det var ont om tältplatser. Hon tömde sin bear box på marken, tog en påse och började sedan koka mat. Vi tältade bredvid en skylt som varnade för björnar. Matlagning vid tältet var inte att rekommendera.
Skall du bjuda björnarna på middag, frågade jag.
Hon tog sin kastrull och gick en bit ifrån,men lämnade resten av maten på marken.
Hon sa senare sig vara medveten om regler men det var väl inte så noga.
Det är noga med björnregel. Inbilla dig inget annat. Att bryta mot eldningsregler och björnregler kan bli kostsamt och i värsta fall orsaka död. Din, björnens eller andras. Och i USA lämnar man inte toapapper och annat skräp i naturen.
Så, finns det någon där ute som planerar att göra PCT? För mig blev PCT mitt livs vandring.
