Myggornas älskling?

När jag kom hem från Umeåtrakten två veckor sedan var jag myggbiten överallt med stora röda utslag. Norrlandsmyggen var extra aggressiva. När jag sedan gick hemma genom skogen 24 kilometer fick jag säkert femtiotal myggbett. Axlarna ar sönderbitna fast jag hade ryggsäck och dubbla tröjor.

Jag är helt enkelt allergisk för de små jävlarna.

Jag har provat alla knep även de tokiga som att äta något speciellt som myggen ogillar före utevistelsen, provat nog alla myggmedel och ingenting hjälper helt. Det fanns ett myggmedel som fungerade ganska bra men det blev förbjuden eftersom den kunde vara skadlig på daglig användning.

Vem använder myggmedel dagligen? Under vintern också?

Jag är den som alltid är mest myggbiten. En miljon mygg älskar mig. De kan väl inte ha fel?

Jag vandrar helst mot hösten när myggplågan är mindre.

Jag har en kortärmad + en långärmad tröja eller långärmat x2 oavsett vädret. Aldrig bararmad. Långbyxor av tjockare material, inte tajts eller shorts. Drar strumpan över byxorna. Coretex jacka ovan så fort det blir lite kallare. Mössa, myggnät. Handskar. Myggmedel, ja, fast det är nära värdelöst på mig.

Hur jag än gör hittar myggen ett sätt att attackera. Och, man måste ju stanna till och äta.

Jag har några knep för att hålla myggen längre bort från min lunch på en vandring,.

Gå högre upp om möjligt för lunchpaus. Eller en blåsig plats. Byt tröja. Mygg söker sig till svett. Lägg din svettiga tröja långt från dig. med en sten ovan så den inte flyger bort.

Ta ut det du behöver för lunch och lägg ryggsäcken långt från dig.Ta av skorna och lägg också de långt från dig.

Förhoppningsvis samlas nu myggen vid din utrustning, inte runt dig eller i alla fall delar de på sig i olika lag.

På kvällen sätter man tältet på icke gräsyta gärna högt. Tälta inte på ett tältläger. Ja, det kan ju finnas någon som myggen älskar mer än dig, men varför ta risken.

Man sätter upp det nedersta lagret, myggnätdelen. Kastar in ryggan och stänger snabbt. Sätter upp resten. Tar av sig skorna. Dyker själv in i tältet snabbt. Nu packar man upp.

Laga mat gör man långt från tältet.

Och sedan blir man myggbiten ändå. Då smörjer man myggbetten med Hydrokortison salva. De bett som blöder sätter man sårsalva och plåster på, svårare att klia.

Det finns diverse teknik som påstås hålla myggen borta. Kanske. Men på en tur måste man tänka på varje gram. Det ska vara så lätt som möjligt att bära och allt skall fungera hela turen. Så vill du prova något gör det. Om inte är det bara att stå ut ifall du är myggens älskling.

Jag var förvånad över bristen på mygg på Pacific Crest Trail. Jag hade blivit varnad redan i San Diego hos Rei i (sportaffär) om myggplågan i Norra Kalifornien och Oregon när jag handlade det sista för turen. Köpte myggmedel. Men myggen var sällsynta 2018. Bara dag 104, mellan 1460 och 1485 mile, vid Mc Cloud river, skrev jag i dagboken att myggen var riktigt besvärande. Visst, det fanns ibland några mygg, en gång fick jag en getingarmé på mig som var värre, men i stort var det ett myggfritt år tack vare låg snönivå på vintern och snabb avsmältning. Vilken otrolig tur jag hade! Jag tältade nästan alltid högt upp för höjd fanns det ju gott om.

Det får bli någon vandring lite senare när myggplågan är mindre. Det ser inte ut att utlandsmöjligheterna blir öppna i år heller, om inte sent i året. Det är bara vänta och se.

Tänk även att mygg är mat för fåglar. Och vi alla vill fåglarna väl.

Har du någon suverän knep mot mygg? Dela gärna med dig.

Bilder: överst: mygg som svärmar bits inte, mitten : tältning i hög höjd Luottolako, Sarek, sista bild på väg mot myggarea Mt, Shasta i bakgrunden.

Mer om myggplågan. Jag ser nu att jag har fel blodgrupp.

https://www.ttela.se/nyheter/regionalt/den-h%C3%A4r-blodgruppen-verkar-myggen-gilla-mest-1.50602050

I böckernas värld finns vår historia.

Jag läste att en av min barndoms favoritförfattare, Enid Blyton, är nu benämnt som rasist. Jag har alltså läst rasistiska olämpliga böcker som barn. Dock kan jag inte kalla böckerna rasistisk, bara en viss tidsbild från livet på den tiden.

Jag köpte några av böckerna genast till mitt barnbarn innan de försvinner. I den nutida äventyrsvärlden, både i den verkliga på gatorna och den i böcker, är Blyton en snäll västanvind. Nu kallad rasist. Så även Kipling och många fler. Att märka folk bakåt är alltid enklare än städa på eget och nutida liv. Produktivt?

Jag hade läst Blytons Äventyrsserie om de fyra barnen som löste mysterier. De var spännande böcker och vi satt de i en låtsasverklighet. Jag och mina två kamrater undersökte grottor, smög i skogen, låtsades att något hus var ett slott och vi åt ananas direkt från en burk. Jag var elva år. Det var den sista sommaren för mig. Nästa var jag vuxen med arbete. För mina kamrater räckte det att klara skolan.

Min barndom slutade tidigt, om det nu ens var det vi kallar barndom idag annat än sällsynta tillfällen i efterkrigets Finland med allt vad det innebar. Barndomen slutade definitivt vid tolv då jag började arbeta först som barnflicka under sommaren och sedan med att bära ut morgontidningar innan skolan började. Bokmässigt slutade barndomens böcker med lögn ungefär samtidigt.

På den tiden var bibliotek uppdelat barn och vuxna. Barn under 15 år kunde inte gå till vuxenavdelning utan den vuxne. Jag hade läst hela barnavdelningen. Bilderböckerna läste jag till mina småsyskon. Jag snodde fars bibliotekskort, som han aldrig använde. Jag neg till bibliotekarien och sa att min far var krigsinvalid – vilket stämde – och jag skulle låna några böcker till honom. De hjälpte mig vänligt. Jag lånade då historia, mitt favoritämne. Efter några gånger med hjälp fick jag gå in själv – duktig flicka – och nu blev det Camus, Kipling, Faulkner, Hemingway… och mera historia. Det var magiskt hur författare kunde skriva meningar så det var lik musik.

De andra flickorna läste på Anne på Grönkulla och Unga kvinnor. Jag var helt ute med min boksmak. Ungdomsböckerna och även Blyton var passerad tid för mig.

Enid Mary Blyton föddes 11 augusti 1897 och dog 28 november 1968 i England. Hennes produktion innefattar över 600 böcker, främst för barn och ungdomar. Hon är översatt till 90 språk. Än ett av de mest lånade författarna i England. Hennes karaktärer är god – ond. Det finns en moral i böckerna. Hon är tidstypisk. Idag kritiserar man hennes stereotypiska karaktärer. Men, vi hade den tiden, det går inte att ändra tiden bakåt hur än vi skriker rasism.

Vi kan bara förstå och kanske göra allting bättre. Förbättra vårt beteende och andras. Gör vi det?

Finns det någonting i vår västerländska historia som inte kan ses som rasistiskt idag, om viljan finns?

Bibliotek har alltid varit som hem för mig tills det blev en värmestuga för allehanda besökare och tystnaden försvann. Böckerna var inte längre de enda som talade.

Jag blev inbjuden som föreläsare och handledare till Finland och även till min gamla hemstad vid flera tillfällen. En av föreläsningarna skedde i det gamla biblioteket som nu mera var en konferenscenter. Jag gick runt i min barndoms lyckligaste plats. Allt kändes nu så mycket mindre trots att stora salen drog över femhundra lyssnare.

Det var en magisk dag. Mina ord i biblioteket som gett mig så mycket glädje och kunskap.

Biblioteksbilden från:

https://fi.wikipedia.org/wiki/Kulttuuritalo_Laikku#/media/Tiedosto:Vanha_kirjastotalo.JPG

Ha en bra Midsommar!

Är Midsommar svenskt? Nja, enligt en politiker är Midsommar vårt. Ska vi skylla på finnarna eller Johannes döpares födelse? Det finns ju ingen svensk kultur. Det har flera politiker och ledande personer uttalat sig om. Svenskhet är bara barbari. Svenskt, det är alkoholism. Men, vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.

Så nu får vi fira vi Midsommar. Firandet består av mat och dricka i de flesta fall. Umgänge med vänner och familj. Grillning. kanske en majstång eller sju sorters blommor.

De stora firandena kring de kommunala midsommarstången är förbjudna, en smittofara. Men det finns minnen om den tiden. Det är tveksamt om musikanterna kan små grodor och andra sånger som sjöngs vid majstången. Min kommun hade anställt invandrarmusikanter och de sjöng ut visor ingen kunde varken förstå, sjunga eller dansa till. Vissa blev förbannade över att multikulturalismen trängde sig ändå till det svenska Midsommarfirandet och ringde Kommunen. Politikerna försvarade sig med att det var svårt att hitta någon som ville spela och som kunde små grodor och morsgrisar är vi allihopa och så går vi runt om ett enerissnår. De är liksom inte modernt nu mera. Folk var lika förbannade för det.

Året efter hade de lyckats. Tre gamla män spelade. Föräldrarna som dansade med barnen kunde inte göra rätt, inte barnen heller. De vimlade runt stången. Vi hade behövt en gammal lekledare. Men jag antar att alla hade roligt. Dock fanns det något sorgligt över det. En tradition snart i graven. Förändringar som sker sakta märks ibland inte, kanske bara i en bild tagen på samma plats med år mellan.

I år som förra är firandet en smittofara. Orkar inte hålla reda på hur många personer på plats är smittsamt och hur många är inte. Det är alltid den som överskrider det ofarliga antalet som bar smitta. Inget firande i vår stängda park. Men Midsommar finns i kalendern med lediga dagar – om du inte arbetar i samhällets stödpunkter som vård och polis.

Jag tror att vi behöver både kulturella och vanliga hållpunkter. Det vanliga som födelsedagar, personliga minnesdagar. Helger, ofta från början religiösa: Jul, Påsk, Pingst (som Regeringen slaktade). De från vårt kulturella arv som Midsommar, även kanelbullens dag. Kanelbullen som representerar Folkhemmet, tiden då de vanliga människorna fick det bättre och kunde unna sig en hembakt bulle. Även Folkhemmet har avtågat. Bullen är kvar.

Dessa dagar är något att se framemot. Spalta upp det långa året till mindre bitar. Dock har innehållet i de flesta helgdagarna fallit i glömska. Att shoppa för dem är ofta hela saken. Att tända grillen och öppna ölet kan vara hela innehållet. Vad gör jag själv? Det blir inget annat än en promenad och kanske anstränger jag mig lite med maten idag. Grillning och firandet skedde förra helg av en annan anledning: Seglarens födelsedag. Myggbetten från min promenad dit kliar än.

Nu har vi hållit oss på sparlåga i över ett år på grund av smittorisker. Uthålligheten är slut. Vi orkar inte hålla oss från varandra och det liv vi ser som normalt. Vi börjar se framåt – frågan är vad. Mer av samma vara eller har någonting förändrats i oss? Man ser vissa förändringar i folks beteende som att vistelse i naturen har blivit populärt. Skogen är inte längre bara min. Politiken är än en lekstuga. Folket orkar bara blunda för de skeenden som händer mitt framför oss och ändå så långt borta.

Spänningen över Sveriges utveckling är inte olidligt. Den finns bara på fria mediesidor.

Vad ser jag framemot? Som pensionär blir dagarna ganska lika. Det är en frihet och samtidigt förlust. De planer jag hade dog med wuhanpesten. Det är inte alltid enkelt att styra sin tid. Det kan bli för mycket och tiden flyter iväg. Som fattigpensionär är man låst mellan den överflödiga tiden och pensionen. Ändå hör man till grädden av de gamla på vår Planet.

Ha en bra Midsommar, oavsett töntigheten!

Vad är bäst för Sverige?

En så kallad bra fråga. Väldigt bra fråga. Är det någon som vet utom Löfven som tror sig veta? Just nu har han och hans S+MP Regering fått Riksdagsmajoritetens misstroende. För första gången i historien har en svensk Statsminister fallit för Riksdagens misstroende. 181 ledamöter som folket valde till Riksdagen röstade för. Men Löfven står och är säker på att det rätta svaret är han, Miljöpartiet och Centerns stöd. Idag. Just nu. I morgon kan tonen vara annat.

Riksdagen har inte förtroende för Löfven. Har han förtroende för folket? Knappast. Eller blir det nyval?

Några klipp från de korta talen i Riksdagen, gissa själv vem sa:

Att vissa partier isoleras håller inte… Rätt att forma sitt liv…

Vår tilltro är oförändrat obefintlig… Ultimatum om vem får prata med vem…

Misslyckande av historiska mått… Vad man är för, inte mot …

Vänsterpartiet har krokat arm med det högerkonservativa blocket…

Vi stängdes ute… Den svenska modellen…

Socialdemokraterna borde ha värvat Nooshi, hon låter som övertygad sosse från 50 talet. Folkhemmet… Men som kommunismen genom misslyckanden har även Folkhemmet avtågat med inträde till EU och den multikulturalism som är skriven i grundlagen. Egentligen borde S och SD bilda regering, ge V en post, kanske just bostäder. Men invandring då? I Folkhemmet fanns invandring bara av krigsdrabbade finnar, judar från koncentrationsläger och en och annan udda skyddsbehövande. Inte Mellanösterns misslyckanden. Så det borde inte vara en oöverkomlig fråga just nu om viljan finns. Formulera en luddig paus kanske? Att kunna ha ja och nej i samma beslut har jag alltid uppfattat som Socialdemokraternas speciella ”förmåga”.

Själva folkhemsfolket drömde om en resa till Spanien eller Kanarieöarna, till solen. Regelbundna lönehöjningar. Starka fackföreningar. Och Volvo vilket nu är omöjligt. Grundtanken ”ett folk en tanke” är gemensamt, ja, på 50 talet dit SD vill backa men med alla moderniteter som finns nu. Inte så dumt. Få det gamla och behålla det goda nya. Folkhemsdröm med Internet, inget kan gå fel.

Vem vill säga mot det?

Och S äger ju landet, så länge. För att fortsätta ha makten kan S göra vad som helst, äta kakan och har den kvar. V kan duka fram kaffet, det kanske kommer en oväntad gäst.

Men spelare är de samma. Det är inte pedagogiskt att byta partiledare nu, det vore ett erkännande av felsteg.

Nu hugger Löfven, han är inte alls ödmjuk, alla är mot Sverige, ingen har förstått. Högerkonservativa försöker ta makten. Pensionärer har det bättre i S-Sverige, massor av nya poliser, massor med hyresbostäder och den fina skötsel av pandemin och vaccinationen är som S paradgren och tänk på familjeveckan! Familjeveckan, vilken nydanande nödvändigt framsteg! Den hotas. Klimatet. Välfärden. Allt hotas om S måste gå.

Vänster och extremhögern ihop… Så skamligt. Hur kunde det hända!

Löfven och S vill axla ansvaret han nyss mist. Han låter som ett barn som missade partyt och fick ingen godispåse. Hur kunde folket göra detta mot Löfven! Han vill absolut inte släppa makten. Han vill ge oss alla oliktänkande en näsbränna.

Landets bästa… Fortsättning följer och just nu är oddsen sämre för nyval. Min helt oprofessionella gissning som kan ändras om en stund. Men Vänsterpartiet vill få Löfven tillbaka bara han släpper marknadshyror. Nooshi har nu haft en stund i rampljuset och visat vad hon kan. Eller inte.

Jag uppfattar ingen av de svenska partier som speciellt konservativa. De har någon annan typ av värdegrund. Mera ”den enskilde” mindre ”vi partiet”.

Vad tycker du? Har vi något konservativt parti eller är allt egentligen samma soppa men med lite olika kryddor.

Bilder: Denna gång från Linda överst och Marie kakan.