Den magiska siffran 70+.

Hur tänker de politiker och de inom smittskydd när restriktionerna släpps just nu för 70 +? Råd gå ut igen och lev nu känns mer som trakasserier när jag tänker på smitt siffrorna i juli, augusti och nu. Den första elaka tanken som kom var: har vi gamla inte dött nog än? Fy på mig.

Restriktionerna lindrades inte i somras när smittan gick ner, när solen än sken och gav möjlighet att träffas ute. Att de gamla skulle sitta inlåsta över sommaren tyckte politiker var en god idé. Jag tror och såg att 70+ som inte än bodde i något boende sket i det, dock lite varsamt. De som bodde i något boende kunde gott ha fått  träffa anhöriga ute i juli – augusti när antalet smittade sjönk och även inne med skyddsutrustning, men icke. Skyddsutrustning som munskydd var bara något att käfta över i månadsvis. De gamla fick dö av depression om de inte smittades av personalen eller av någon transport till vård.

Inga anhöriga i boenden så de var inte skyldiga om man nu kan skylla på någon i detta läge. Inte, tycker jag, bara på dålig beredskap och bristfälliga, även inhumana regler om de äldres vård.

Nu, när smittan ökar igen tack vare ungdomar som har börjat sina studier och trängs i klassrummen och i fester samt de som återgår till arbete på arbetsplatser, så släpps även de äldre 70+ ut, till kollektivtrafik, affärer, fik, bara de inte trängs. Men kyla och höstregn gör att vi samlas inne mer nu än på sommaren som gav en möjlighet att träffas ute.

Hur kan man åka pendel och T-bana utan att trängas? De enda bussar som är nästan tomma är de som går till sommarstugeområden. Eller inte trängas på fik och restauranger nu när man inte längre vill sitta ute?

Jag  vet inte hur de äldre nära mig i mitt centrum har följt restriktionerna. Mina två 70+ grannar och jag har isolerat oss. Men jag var ju ute på landet under sommaren i sju veckor hos barn och barnbarn. Ja, barnen som inte skulle smitta eller smittar bara lite hur det nu var hade snällt isolerat sig innan. När jag var hemma igen i augusti såg allt ut som vanligt. Gamlingarna satt på bänkarna i centrum. De gick med matkassar på sina rollatorer. De såg ut att befolka klädreorna. Boulespel pågick som vanligt. Inte höll de två meters avstånd. Ibland när jag gick mot skogen träffade jag någon som vek till sidan och jag till andra sidan men det var ett undantag.

När hösten kom satt folk än på bänkarna men jag ser att vissa jag kände igen har försvunnit. Men i skogen är det alltid tomt. Bara några öst statare som fiskar.

Så, nu när smittan åter stiger släpps vi 70+ ut. Dålig tajming? Restriktioner har dock inte varit lag utan just rekommendation.  Grundlagen hindrar politiker att låsa in oss svenskar. Vi följer råden eller inte. Smittar vi medvetet och med vilja kan  myndigheter agera enligt Smittskyddslagen ifall de vet om det. De flesta av oss 70+ har inte tänkt att dö av Corona utan hänga med lite till. Men att begränsa livet till depression? Då har flertal vägrat. Jag tror att de flesta har försökt balansera livet mellan leda och oro. Nog är 70+ människor förståndiga, kanske mer än de unga som festar?

Jag skiter i Regeringen och Folkhälsomyndigheten och fortsätter att undvika obekanta, kollektivtrafik och affärer. Jag skulle gärna besöka museer och lite annat men det innebär kollektivtrafik. Jag handlar mat tidigt på morgonen. Då är det bara några som jag där och vi smyger runt hyllorna. Jag litar mer på mig än Tegnell och co. Räcker att läsa massmedia som den engelska så är två meter inpräntad i huvudet.

Till helgen blir det grillning hos sonen om vädret tillåter. Det blir en bra promenad på ca 26 kilometer. Och hem en annan runda på lika långt. Buss och Pendel? Nej.

Att hålla sig i form är målet. När det här eländet är över i Världen – om det blir så – skall jag vandra långt. Förhoppningsvis igen i USA. Jag försöker strunta i min ålder. Det är väl bara en siffra?

Översta bilden skärmdump från Folkhälsomyndigheten idag. Nedersta utsikt från PCT mot Three Sisters, Oregon..

Avtagande avkastning eller äldreomsorgen är naken.

De äldre är en avtagande avkastning. Eller bara pengaförlust. Det känslomässiga, våra band till anhöriga, kontakten bakåt är inget politiker förstår.

Nu börjar behandlingen av de gamla sjuka under Coronapandemin komma fram. Så, för att de gamla sköra inte skulle besvära sjukvården under Corona har det funnits regler för sortering. Även om jag tycker att döende personer kanske dör bäst där de är utan att flyttas är det en stor skillnad mellan en sjuk och en som redan har sövts ner med morfin. Och tänk, om inte morfin var rätt åtgärd? Är man svårt sjuk kanske inte avancerad vård och åtgärder är den bästa lösningen utan låta livets gång ta hand om livet. Som en smart läkare på VC sa till oss när min sambo var väl så sjuk. ”Vi kan göra det och det och…vad tror du han skulle säga om han än förstod situationen?”

Svaret var då nej. Jag tror inte han skulle orka mer åtgärder. Att sortera bort folk utan samtal med patienten och eller patientens talesperson är inte ok. Hur det blev i boendet när han flyttade in har jag malt här ett antal gånger. Bort med mat. In med morfin. Det kommer aldrig att lämna mig. Och – idag är många anhöriga i samma sits. Vi är arga.

Nog om det. Andra kan beskriva situationen och behandlingen av de gamla bättre. Eller, en journalist i alla fall.

Jag tycker att alla skall läsa – speciellt sjukvårdspolitiker – Maciej Zaremba som skriver om:

Varför har så många äldre stockholmare tillåtits dö under coronapandemin?

Hur kunde en ljusskygg order från regionen räcka för att sopa undan både yrkesetiken och lagen?

Han är en riktig journalist.

https://ekuriren.se/artikel/pr5ne5nr

Sök också på: Clinical Frailty Scale

PS. Det finns många virusexperter, sist även Obama vet hur Sverige borde göra. Förut Greta, Gates… var och en som syns i media har sina åsikter. Håll dig från dem är nog mitt bästa råd.

Tidigare inlägg om sortering mm:

De besvärliga anhöriga.

Min sambo Dick dog 2018 och hans död har förstås inget att göra med corona i äldreomsorgen. Men hur äldreomsorgens åtgärder är i slutet på livet ser lika ut nu som då. De anhöriga underrättas inte.  Nu larmar närstående om att de inte har varit delaktiga i beslut som gällde palliativ vård på grund av corona.

Samhällets moral mäts i vården av de späda barnen och de gamla vårdbehövande. De sköraste i Samhället. Moralen är inte god. Barn kan du föda i bilen och äldreomsorgen är ett sparmål och integrationsprojekt.

Min sambo flyttade till sist efter sju års vård hemma till ett äldreboende vi inte hade fått välja. Men min ork var helt slut. Jag besökte dottern och barnbarnen efter hans flytt. Jag såg barnen sist i slutet november, nu var det April. De var annorlunda nu. Allt sker så snabbt i barnens liv. Längden. Frisyren. Kunskaper. Förändringar. 9 år gamla pojken slår mig i kunskapsspel. Pinsamt.

Jag är  hos dem i åtta dagar. Jag kommer knappt hem så ringer boendet klockan 7.25 på morgonen. Sambon har lagt av att äta, säger sjukskötaren. De vill ha lite hjälp. Jag åker dit och möter en döende person. Inga förvarningar där inte. Lite hjälp var en omskrivning av att sitta och vakta den döende.

Jag har fotografiskt minne och konstaterar att dricka och godis samt frukt, nu ruttna bananer, är orörda sedan jag lämnade honom före resan. 8 dagar sedan. Puzzlet vi började är också orörd. Han halvligger på stolen och ojar. Han har magrat. Skinnet spänns över benen. Ansiktet är grått. Skägget är inte rakat sedan flera dagar. I munnen finns klumpar av något. Han är torr om läpparna.

Han är klädd i en sjukhusmärkt T – shirt och blöja. Han som alltid var noga med sina kläder.

Passar detta ihop, frågade han. Blir det snyggt så här?

När han inte hade ord nog tittade han på mig frågande och jag sa att han såg bra ut.

Nu har man rent av kränkt honom av bekvämlighet för personalen trots välfylld garderob, även nya kläder som är lätta att tag på.

Han känner inte igen mig. Blicken irrar. Han är någon annanstans.

Det var 20 dagar sedan han flyttade in. Nu håller han på att dö. Ingen ringde till mig. Inte till sonen. Inte till de andra som står på listan med telefonnummer och E-post. Listan hänger på dörren. Det finns kopia i journalen. Någon beslutade att sluta med mat och vätska till honom och ersätta det med morfin. Jag har en fullmakt för hans vård. Jag har inte informerats, frågats eller räknats med som hans företrädare gentemot vården.

Jag borde gräla. Jag borde anmäla hemmet. Jag orkar inte med. Vad skulle det hjälpa till? Nu?

Äldrevården är maktfullkomlig. Han var slut som en aktiv  självgående varelse. Han hade blödande magsår. Dement i slutstadiet. Innebär det ordinerad död med hjälp av morfin bestämd av en läkare som inte ens har sett honom. Jag försöker fråga men får inga svar. Jag vet inte om deras åtgärd var det som återstod.

Han håller på att glida från stolen. Två vårdare försöker flytta honom till sittande ställning. Han klamrar sig fast. Den ena svär åt honom. Den andra säger ingenting. Jag fräser till. Senare pratar jag med henne men hon har minsann inte gjort något fel. Hon vet hur man ska göra. Svära åt en patient är normalt. De tar ju i så hårt.

Jag behärskar mig så naglarna fastnar i handflatan.

Ångesten sveper över mig. Jag håller på att falla ihop. Jag skärper mig och försöker få honom att dricka. Han skriker och viftar till.

När den sjukskötare som larmade mig kommer in flyttar vi honom till sängen. Skötaren har varit ledig en vecka och han såg direkt hur det var denna morgon och ringde omgående. Ingen annan orkade lyfta luren.

Eller var han boendets egendom nu?

Kan du sitta vakt eller måste vi ringa in någon, frågar skötaren. Jag stannar. Så, han ska dö nu?

Jag sätter mig på en stol bredvid sängen. Han ser hastigt på mig som om han hade känt igen mig. Han säger några ord till mig, ord som betyder något speciellt mellan oss.

Jag kan inte skriva ut det. Tangenterna lyder inte.

Jag sitter där i tre nätter och en del av dagarna då jag avlöses av andra anhöriga. Döden är lugn? Det vet jag inte. Det yttre säger ingenting om det inre.

Jag läste någonstans att de dementa var till och med lugnare nu under coronatider när de slapp träffa sina anhöriga. Lugna eller deprimerade? Jag tvivlar på nu mera att äldreomsorgen ser skillnaden. Vilken inställning till det viktigaste i livet: våra närmaste!

Under flera månader har inte närstående haft någon insyn i hur deras gamla anhöriga har det tack vare besöksförbudet. Jag undrar om det var lagligt att isolera friska gamla från friska anhöriga? Grundlagen garanterar svenska medborgare fri rörlighet och Smittskyddslagen kan inte använda inlåsning av friska, knappt ens sjuka dementa. Fortsättning följer säkert.

Nu börjar granskningarna av de äldreboenden där gamla dog i covid -19. De innehåller knappt något nytt om hur man behandlar de gamla i vår moderna ättestupa. Men politiker  lovar igen att rusta upp det, förbättringspotential som någon sa.  Dock finns det bra äldreboenden men även de riskerar att dras med i misstron. Av de tio korttidsboendena sambon vistades i under 7 år var en toppen precis som man trodde att det skulle vara, vissa andra bara en ren katastrof som orsakade besök på Akuten direkt vid utskrivning. Ja, jag anmälde det värsta men Kommunen tyckte jag liknade en kverulant.

Så känslig får man inte vara.

Jag tror att ingenting radikalt kommer att hända med äldreomsorgen. I Kommunbudget finns för många hål. Det bästa vore att hålla sig självgående hemma så långt från politikernas omsorg som möjligt. Men få har råd att bekosta själv något man redan har betalt genom skatten.

Det är skit att bli vårdberoende. Men även politiker kan bli det vilket borde ge eftertanke före.

(Min sambo flyttade in den 21 mars 2018 och dog 12 april 2018. Har skrivit mer om honom vilket du hittar på  orden ”demens”, ”äldreomsorg” och ”död” i ordmolnet på sidan  hem.)

Från Sveriges radio:

Ekots granskning visar att över hundra personer anmält till Inspektionen för vård och omsorg att deras anhöriga med covid-19, antingen inte fått syrgas eller näringsdropp eller att de inte fått komma till sjukhus.

I stället ska många med covid-19 på äldreboenden, enligt anmälningarna, ha fått palliativ vård. Alltså vård i livets slutskede, vilket i de här fallen ofta ska ha inneburit smärtstillande och lugnande medel.

Ekots kartläggning visar också att när äldre fick vård i livets slutskede uppges i fler än 25 ärenden att de anhöriga varken informerats ordentligt eller involverats i besluten.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7561304

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4q9V1g/kritiken-mot-aldrevarden-de-aldre-medicineras-till-dods

PS. Nu släpps det nationella besöksförbudet till äldreboenden. Anhöriga måste visa ansvar, ropas det. Men anhöriga har inte funnits i boendena i månader så de är knappt orsak till smitta. Kanske de anställda och speciellt deras chefer och de politiker som har bestämt ramarna till verksamheter borde ha visat hänsyn?

Lås in några politiker i ett äldreboende.

Antalet döda över 70 år är 5170 personer av totalt 5802 avlidna i Sverige idag. Ca 47 % av de döda har bott i ett äldreboende och ca 25% hade hemtjänst. Medelåldern var 83 år.

Hur många av dessa personer skulle ändå dö inom en sexmånaders period vet jag inte. När man äntligen får plats i ett äldreboende är man skröplig. I Stockholm dör många inom några månader läste jag ett tag sedan. Korttidsdöd, ett nyord i äldreomsorgen.

Regeringens lösning har varit att porta anhöriga och tjata om handtvätt. Hur personal i äldreboenden och inom hemtjänsten har tagits hand om, utrustad med skydd och handsprit mm vet jag inte. Hygienrutiner? Inte såg jag någon handsprit på de boenden min sambo vistades i korttidsvård. Ja, jag hade med en flaska men den kom hem orörd. Måste säga också att hemtjänsten utnyttjade sällan möjligheten att tvätta händerna, om man inte påpekade det. Det kanske var så att de inte fick använda toaletten hos vårdtagaren? Kanske vill man inte heller använda det om smittor finns hos den man vårdar? Nej, hos oss fanns inga smittor, som tur.

I de boenden jag har arbetat extra fanns toalett och tvättmöjligheter tre trappor ner eller en toa som även de dementa boende använde i stället att gå till sina rum. Man fick vara glad om det fanns plasthandskar. Men detta är ett bra tag sedan. Det kan väl inte vara lika illa idag?

Äldreomsorgen har tidspress, underbemanning, personalomsättning med timanställda, språkproblem och bristande hygienrutiner och skyddsutrustning. Men nu har ju månaderna gått. Det har funnits tid att förbättra äldreomsorgen. I februari hade vi första Corona – fallet. Trodde någon att det blir inga fler och garanterat inte hos de sköraste? Lösningen blev att hålla anhöriga borta från boenden. Varför portas anhöriga igen till och med september? Har man inte åtgärdat bristerna? Ville man inte? Tänkte politikerna: det här blåser också över? Eller gläder man pensionsmyndigheterna som räknar hur många tusenlappar de döda sparade in i pensionsutgifter?

Var och en har en uppenbar risk att bli gammal. Att bli inlåst utan att träffa sina anhöriga eller nära vänner är misshandel. Dessutom har svenska medborgare fri rörlighet enligt Grundlagen som endast kan begränsas av några tvångslagar som fängelsedom eller psykiatrisk tvångsvård. Så, besöksförbud måste vara bara en rekommendation? Jag föreslår att politiker har det lika som våra åldringar i boenden. Några kan sitta inlåsta, äta usel mat, noll besök, ingen Internet, bara titta ut genom fönster som straff över bristande åtgärder. Då kan de känna kvalitén i äldreomsorgen och kanske inse hur det är att vara en gamling och ett vårdbiträde. Vissa säger att standarden i ett äldreboende, maten och aktiviteter samt utevistelse är sämre än i fängelse. Ja, du har rättigheter som fånge. Nu sitter de gamla deprimerade och tror sig vara glömda. Förklara till en dement om Corona och varför ingen hälsar på.

Lena Hallengren kanske kan börja och be att få en plats?  Efter en vecka avskaffas besöksförbudet. I stället sker det åtgärder. Äldreomsorgen blir viktig eftersom även politiker riskerar att hamna där.

Ett paket skyddsutrustning som anhöriga kan köpa till självkostnadspris på dörren till ett äldreboende eller i Apotek? Men då måste även personalen skydda de gamla och använda utrustning för det.