Schweiz har röstat om befolkningsbegränsning det vill säga hur många kan bo inom landets gränser. Schweiziska folkpartiet (SVP) har lagt fram förslaget efter namninsamling från folket.  Befolkningen ökar och det är inte födelsetalen 1,24 som ökar den utan invandring. Från bostadsbrist till överbeläggning på sjukhus och skolor även trafikproblem skylls på att det bor för många i landet. Förslaget var när det lämpliga antalet bosatta, bestämt till 10 miljoner, det som landet orkar med, närmar sig stoppas invandring och avtal med EU faller. Det blev nej i röstningen.  Så det handlade om reglerad invandring inte om någon gammal kinesisk modell om tillåtet antal barn, inte heller Egyptens tappra försök att två barn är nog.  Visst parti ropade ju här att vi borde bli 30 miljoner, genom invandring, det orkar Sverige bra med. Fast vi redan hade trubbel att fylla behoven för de som fanns i landet. Minns ni det?

 Befolkningen i Schweiz ökar mer än de sociala resurserna hinner med. 2002 var befolkningen 7.3 miljoner nu 9.1 miljoner 27% är utlandsfödda, många från grannarna i EU. Och inflyttning fortsätter.

Men var det inte en lysande idé. Även för Sverige. Vi räknar ut hur mycket folk kan bo här socialt, ekonomiskt och så klart klimatmässigt. Med de resurser vi har. Är kvoterna fyllda är det bara stopp. Finns inte skolor, sjukvård, bostäder och kollektivtrafik, sopsortering med mera tillgänglig för flera då är det stängd gräns. Vi tar med Klimatet också för att ligga lite före. Om Klimatet inte orkar med flera släpps inga heller in.

Vart skall då alla ta vägen? Inte vårt problem. Varje land får väl räkna ut och klara sin egen kvot. Schweizare lider ingen nöd, den fjärde rikaste landet  i Världen räknad enligt BNP per person  men det beror på många väldigt välmående rika där inte att hela folket badar i pengar. Resurser är inte samma som bankkonto. Hur ländernas kvoter räknas får väl bli uppgift för FN och EU, Något attt syssla med. Vad vi gör med de övertaliga? Vi kan väl auktionera ut dem, skicka så småningom till Mars kanske.

Nej jag är inte spydig. I det ständiga ropet att det föds för få barn hörs aldrig frågan hur många kan jorden faktiskt försörja på alla sätt, med anständig liv alltså, utan hunger och med möjligheter för bostad, skola, sjukvård och arbete allt det nödvändiga vad livet borde erbjuda. Hur fördelar vi resurser.  Hur lever vi i fred utan rädsla och förtryck. Nog känns det att gränsen i flera länder är passerad länge sedan.

Visst handlade det om invandring i Schweiz men att tänka till hur många landet kan och vill, faktiskt ge ett anständigt liv till var en tanke inte att förakta oavsett vem som sa det. Jag misstänker att frågan återkommer on några tiotal år. Liknande tongångar om hur många man vill släppa in hörs i många länder även här.

bilder från Tour du Mt Blanc