Så övergav L sin sjunkande båt och sökte land hos SD. En del fick blöta fötter och hotar att lämna partiet. Finns det kvar något att lämna. Adjö liberalerna. Så går det när man inte vet vad liberalism är och inte heller vet vad man vill, annat än få stanna kvar i makten och behållla lönen med vilka medel som helst.
Principer är som gummmiband.
Blev det vinst elller utplåning ser vi vid nästa valundersökning, igår var det 2% för partiet och sammma för deras galjonsfigur. Kanske finns det några vinnnare, KD och C kan få tillskott av vilsna liberaler. Ny partiledare igen kan också vara möjligt attt samla de vilsegångna.
SD, då har svårt att se dettta som vinst att bli liksom godkända av ett döende L. Kändes mer som utpressning. Vi får se om och vem gick med vinsten. Hur är det med TIdö samarbetet med resten om vissa gör egna avtal på sidan om. VI får vänta och se vem är den bästa taktikern.
Sa någon att politik är trist?
PS..14/3 stormen går och de mot samarbete med SD samlar sig med motkandidat tilll ordförandeposten. Folk både kommmer och lämnar. Jag tycker det är bra. Det kan ju bli ett till parti vi som hatar SD och de kan samla de som inte än har insettt hur många angängare SD har och hur många L . Kan bli några från andra partiers medlemmmar som ansluter. Principer elller samarbete.
Länge sedan på en av mina första vandringar fick jag ovälkommet sällskap av en man när jag gick mot Kungsleden från en knutpunkt. Han verkade inte riktigt okey, lite för mycket alkohol kanske och han ville prata och prata samt gå med mig, Det var än nära bebyggelsen sa kanske var han inte en vandrare utan någon på väg hem. Han gav sig inte hur tydlig jag än var och jag stannade ett tag för att låta honom gå före mig. Men då stannade också han. Så till sist sa jag till honom: är du rädd? Gå tio meter före mig och ropa när du ser något farligt, då kommer jag och räddar dig. Då satt han fart och gick. Jag har träffat massor av trevligt folk på mina vandringsturer en av dem blev senare min sambo, men ibland träffar man några som inte känns riktigt ok. Eller man helt enkelt inte vill ha sällskap utan gå själv. Jag är ju den som vill gå själv.
Vid en vandring oavsett vart har man möjligheter att träffa andra människor, ibland från hela Världen och även en del djur. Är du tyst kan du ha en chans att möta vilda djur. Det är förstås fantastiskt att möta en björn, varg, eller bara en hare, kanske en ren på fjällen, så att säga i live på sin naturliga miljö. Men det innebär också en risk ifall du skrämmer djuret eller klantar dig mellan en mamma björn och ungar. Även renar eller väna bambis kan vara ilskna om du stör de på frukosten eller råkar sätta upp tältet på deras nattläger. Så se vart du lägger tältet, finns det mycket spår efter något djur välj en annan plats.
Det finns en regel i kontakt med djur. Spring aldrig.
Inte ens från mindre djur så de börjar springa för det signalerar byte för de större. Backa dig sakta från platsen, prata gärna så djuret fattar att du är en människa men skrik inte. Skräm inte upp djur och fåglar. Dra dig undan tillbaka, om du möter dem. Det är sällan djur anfaller människor.
När du träffar människor som signalerar obehag, säg inte vart du är på väg och vart du tänker stanna. Spela lite dum och prata vänligt dig ur situationen. Käfta inte. Säg aldrig att du är ensam. Ljug om sällskap som är bakom, före dig om det blir nödvändigt. Men ibland måste man bli otrevlig i ord. när folk inte fattar.
Dettta är ett av mina enkla tips för ensam fjälllvandring.
Vad har du för tält när du vandrar ensam? Lättvikt? Själv har jag nu en som inte ens väger ett kilo. Med åren har jag bytt ut slitna saker till lättvikt. Men utrymmet är förstås begränsat. Oftast har jag ryggsäcken i absiden på regnskyddet och inne bara det som behövs under natten. Men hur lätt är det att sätta upp ditt tält är en bra fråga ifall det händer en olycka. Kan du få upp tältet liggande eller sittande på marken? Om du ramlar och skadar benet, armen, kanske bryter det är det viktigt att komma under skydd. Man dör inte av benbrott utan av kyla och regn. Som skadad och kanske blödande börjar man frysa snabbt. Så kan du sätta upp tältet även utan att vara stående? Du som inte tältar utan har litat på vindskydd och stugor måste vid en olycka ändå finna något skydd om det regnar eller är kallt. medan du väntar på hjälp, eller hoppas att någon kommer förbi. men tiden går och du börjar frysa. Det är då du riskerar att fä obehagliga följder. Hur gör du då? Förbannar att du inte hade ett tält ändå. Upptäcker att mobilen inte hade täckning. Kravlar vidare till nästa skydd? Fixar något av det du har och hittar omkring dig? Hoppas att det aldrig händer dig.
Så du som tältar, prova om du får upp tältet när du sitter eller ligger på marken.
Så klart har du en bra första hjälpen kit och den är fylld, inte halv tom efter föregående turer. Du vet exakt vart i packningen den ligger och kan hitta det även i beckmörkret. Ja du vet väl vart i packningen allting är, så du behöver inte riva upp alllt när du ska ta ut något.
Jag packar alltid på samma sätt, jag har provat mig fram till hur jag packar för mig lämpligaste sätt. Det är ju ungefär samma prylar som finns i ryggan vid varje tur. Bra saker att ha med är en pannlampa, då är händerna fria och stavar, då har man stöd vid eventuell lättare benskada. Och en extra laddare är bra att ha ifall nu mobilen har täckning. Mina 2 utrustningslistor hittar du under vandringar.
Detta är del 3 av mina tips till ensamvandrare.
Bilder. överst Landmannnalaugar, Island, nederst Luotttolako, Sarek
Förra veckan gjorde jag en miljö och klimatbrott. Jag slängde matrester, mestadels potatisskal och ett ruttet äpple till soporna, stället till den gröna boxen ute. Nej äpplet var inte från Äppelkriget utan en ekologisk med kortare livslängd . Det var så halt att ta sig till boxen. När vi än hade snö stängde en snöhög gångvägen så man var tvungen att ge sig ut till bilvägen sedan smalt snön och lämnade efter sig en isväg. Då kastade jag också lite skal och kaffe filter till de ordinarie soporna. Förpackningar sparade jag tills nu, snöhögen och isen har försvunnit med vårsolen, bara sand kvar och det går åter att ta sig till soprummet utan att krångla med trafiken. Som en något vinglig person med rullator bjöd vinter och hala gator lite spänning. Tack att våren kom, nu har jag lyckats ta mig till soprummet och till den gröna boxen för matrester, återvinning som skall rädda klimatet. Jag kan nu ta mig också till parken utan att halka och träna gång utan rollator och gå från en bänk till en annan.
Men när jag såg bilder från det senaste kriget som politiker har välsignat Världen och oss med tänkte jag att mitt samvete borde vara helt vit och oskyldigt till både klimat och miljöskador. Jag borde snarare få ett pris, jag som har varit aktiv med så kallad återvinning redan innan politikerna ålade det på oss alla. Nej jag är ingen miljöhjälte för jag flyger eller flög i alla fall förr. långflyg och korta, superlångt och ofta dessutom några resor på jobbet. Fy på mig. På förorten där jag och några andra miljöaktiva bodde på slutet av 60 talet fick vår bostadsrättförening både pappers och glasigloo efter påtryckningar på politiker. Vart de sedan tömdes vet jag inte kanske ligger de under någon skidbacke på Stockholmsområde, dit sopor brukade hamna på den tiden. Politikerna gjorde en Think Pink utan att någon klagade eller ställde dem till svars.
Tiderna förändras ibland hinner förståndet i kapp, ibland slår det till och med över och blir något av en religion. Klimatintresset har dock minskat lite är nu nummer fem av toppen.
När de som styr har noll miljöintresse men väldigt mycket intresse at rasera blir ens egen sophantering helt utan betydelse. Det finns ingen kupol över Sverige som håller os ren från Världens skit. Förr eller senare får vi vad vinden för med sig. Kanske i form av en räkning för det som behövs byggas upp igen. Och igen. Igen.
Och pengarna rullar och blir rök och bråte. Enligt beräkningarna uppgick kostnaderna för USA:s del av Iran operationens hundra första timmar till 3,7 miljarder dollar. Israel inte medräknat. Småpotatis.
I Iran börjar redan konsekvenserna synas för vanligt folk, de som inte kan påverka något. Sverige ropar efter kärnvapen. Det kan väl aldrig förstöra våra liv och miljö bara avskräcka? De är ju bara för att bevara freden. Myndigheterna varnar dock för tre års krig, det tyck vara standard.
Mikael Frisell, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har i mars 2026 uttalat att svenskarna måste vara beredda på ett långt, utdraget krig för att kunna hantera en situation som varar i treår. Hela Samhället måste rusta för krig.
Var det inte en vecka vi skulle fixa?
Jag ser mina miljöbrott som preskriberade, även alla flygresorna.
