Ljudsmuts.

Utvalda

Jag gjorde en runda i skogen. På hemvägen nära centrum hamnade jag bakom två yngre kvinnor. De pratade ilsket och högt. Vartannat ord var: värdelöst. Politiker var värdelösa. Jobbet var värdelöst. De och de var värdelösa. Den dyra hudkrämen var värdelöst…

När även män var absolut värdelösa stannade jag. Avståndet till de unga ilskna kvinnorna blev sakta 50 meter och sedan försvann de till något annat håll. Då började jag gå igen framåt.

Jag borde nog frågat dem vad de ansåg vara värdefullt. Nej, så gör man inte. Jag gick hem, kollade antalet steg, 12 300 ok, satt på kaffe och började fundera.

Det är mycket i livet som är utan större värde. En del av det vi säger och gör är helt värdelöst. Nog öppnar vi ofta munnen innan hjärnan är inkopplad. Men, tillsammans med det som har och inte har värde bildas livet.

Vi hör yttranden från politiker som är värdelösa eller helt fel och de borde ha hållit mun. Kom att tänka på Storbritanniens Rishi Sunak som minsann hade lidit som barn och inte alls varit så rik. Han hade inte betalkanalen Sky TV. Vilket lidande! Han gick dock  i dyr privatskola men…

Hur kan man vara en premiärminister och kläcka ur sig något så tanklöst? Rikemanssjuka? En äta kakor moment.

Sunak och hans fru är nu värda 730 miljoner pund samt har ett hus värt 90 miljoner, en till villa för 20 miljoner. Han och frun är rikare än kung Charles. Men pengar garanterar inte, ja, ingenting annat än just pengar.

Så, kan rika människor förstå de fattiga? Nej. Jag tror inte det. Han hör till de extrema men han är inget undantag. Han har fått kritik över sitt svar om brist på TV kanal.  Ingen bryr sig om hans TV förlust. Folk bryr sig om sin egen tillvaro och problem.

Nog hör vi idiotuttalanden även här hemma från våra politiker. Ofta har det handlat om att  tycka synd om något som folket definitivt inte vill ta med en tång. Eller om just värdelösa svenskar.

Det finns människor både i England och här utan en enda betalkanal. Det är inte ett mått på fattigdom men att dra in på maten är det. Att inte kunna köpa nya kläder när det behövs. De som aldrig går på bio med barnen för det är för dyrt. Inte heller besöker hamburgerbar eller köper pizza hem. Inga utlandssemestrar och inga i Sverige heller. Att inte kunna spara till barnen för det finns inget att spara av. Att frysa för värmen är för dyr har många upplevt både i England och här.

Sedan har vi de gamla som har förlorat sina hem på grund av någonting, inte alltid missbruk utan att hyran blev övermäktig eller sjukdom kraschade allt.

Mer…Det finns familjer som vore berättigade till socialhjälp men de klagar inte utan tar ett extra pass på jobbet. Vars barn får klara sig ensam hemma från alltför ung ålder.

Så, visst är politiker ibland värdelösa i att förstå folk och livets omständigheter. Få om inga av dem har haft arbete med låg lön och usla arbetstider. Många är politikerbroilers. De styr över ”vanliga” människors liv de inte har en aning om.

Jag ville stanna och fråga dessa unga kvinnor vad de gjorde för att göra någonting bättre i stället att allt vore värdelöst.  Vad var värt något för dem. Nej, som sagt, jag backade. Men ändå, vi gnäller ofta men gör ingenting. Allt är värdelöst utom vi själva.

Kanske borde var och en tänka över vilka saker och vad har värde i livet och sedan ta hand om de på bästa möjliga sätt. Gnäll gör Ingen lycklig. Och – skrik inte på gatan, det blir bara irriterande ljudsmuts.

Bild från en annan promenad.

PS. det är val i England 4/7 och Labour ser ut att vinna för stunden. https://labour.org.uk/updates/stories/labour-manifesto-2024-sign-up/

Kattvakt idag.

Utvalda

Jag är kattvakt idag till en liten nykomling i släkten. Efter att ha försökt gräva ut sig till balkongen nöjde katten sig med en solfläck på golvet.

Så idag händer det absolut ingenting annat än att gosa med en katt. Lämpligt pensionärsarbete.

Nu finns det 7 katter i närmaste släkten samt en hund och en ödla. Barn ska ju ha djur och öva sig att ta hand om en levande varelse. Djur är dock föräldraansvar.

Livslängden hos välskötta husdjur kan bli lång. Barnen kan ju flytta hemifrån – om de hittar något eget – och gamla djur flyttar man inte.

Som gamlingar vilka dör snabbt när de flyttas till äldreboende – korttidsdöd kallas det – är även djur fästa i sina hem, sin plats och sina människor. Tänk på det när du ger efter barnens rop: kan vi inte ha en katt/hund/kanin/ödla/råtta… Du som vuxen har ansvaret.

Så nu sitter jag som kattvakt för ingen arbetar hemma idag.

Mjau!

EU val i Statlig TV.

Utvalda

Så här dagen efter ett EU val förväntade jag mig lite analyser, resultat och förklaringar i den Statliga TV n jag tvingas betala. Det regnar ute. Jag skulle kunna sätta på TV n. Men inget. Det gör nog ingenting.

Sedan maj 2018 har jag inte sett Statlig TV en enda gång. Ja, jag satt på tvåan en gång eftersom de skulle presentera en nyutkommen bok av min gode bloggvän Thomas Nydahl. Men de hade klippt bort den presentationen. Varför? Det kunde ingen av oss som den dagen ville se på Statlig TV begripa. Kanske passade han inte i deras agenda. Och, han var en man.

Jag misstänker också att många av oss är helt ute med de grupperingar som finns i EU. Som S&D, EPP, ECR, ID, NI, m fl. Vad vill de? En presentation hade varit något. Har jag missat det?

Nu tittade jag på vad Staten bjuder på idag. Inget om val utom kanske på nyhetssändningarna på ettan.

Gift vid första ögonkastet hela två timmar. Barnmorskan i East End som har gått på andra kanaler. Repriser. Tvåan då? Mobilfri i sex dagar. Va! Jag var mobilfri i 160 dagar. Dock hade jag Garmin för säkerhets skull.

Men, Agenda mellan klockan 20.00 – 21.38 på kanal 2 skall troligen handla om EU valet. Den låter som agenda precis som allt som produceras av SVT.

Har inte SVT begripit att folk som försörjer dem arbetar på olika tider? Det innebär att program som Agenda bör sändas flera gånger i dygnet så här efter valet. Likaså borde nyheter gå dygnet runt.

Program 1 är helt onödig. Skärp till 2 an så den blir mer renodlad nyhetskanal med nyheter från alla områden samt från alla delar i landet. Så sänks priset också. Och, försök göra det utan vänstervriden agenda. Neutral. fast då måste nog en del folk bytas ut.

Nej, jag fortsätter att tvångsmässigt stödja de Statliga programmen och läsa nyheter mestadels i utländsk press. Det finns ofta om Sverige också, tyvärr inte så uppmuntrande.

Och EU valet är snart knappt ett minne, livet pågår ändå.

https://results.elections.europa.eu/en/

World Ocean Day 2024

Utvalda

Idag  8 juni är det World Ocean Day 2024

När jag avslutade PCT hade jag vandrat genom öken, berg, vulkaner, skogar, små samhällen och otaliga nationalparker och skyddsvärda områden.  Jag hade suttit vid sjöar, forsar, någon flod och vattenfall. Jag hade vadat över otaliga forsar och renat vatten från många olika källor. Men, leden gick aldrig till ett hav.

Därför gick jag som avslutning sex dagar på Pacific North West Trail. Den biten av leden gick vid havet, från Deception pass till Washington Park.

Det är magiskt att se en fri horisont, långt borta. Som en möjlighet att segla till Världens ände. Till något okänt. Jag är dock ingen seglare, jag blir bara så sjösjuk. Har klarat av att segla från Stockholm till Helsingfors. Tillbaka tog jag en större båt, de med restauranger och taxfree, och en riktig hytt. På Teneriffa blev jag så sjuk direkt att jag steg av från båten så fort det gick. Jag var illamående och snurrig ett bra tag.

Vi tar illa hand om haven. Havet idag är också en soptipp. Hur än magiskt det ser ut finns skräpet där, från större tappade container till osynliga plastbitar. Äter du havsfisk äter du plast. Vissa stränder vid Indiska Oceanen är inte stränder längre utan soptipp där barnen vadar och söker efter något användbart.

Hur plasten i våra kroppar kommer att påverka oss på sikt är än en obesvarad fråga.  Forskning pågår. Dock äter vi ungefär ett kreditkort i veckan. Det kan inte vara bra i längden?

EU slåss mot nedskräpning av haven med plastkorkar. Ni vet, de där irriterande korkarna som sitter fast så vi inte kastar de i havet. Insats det med fast bara som man brukar säga: en droppe i havet.

Mer om World Ocean Day hittar du på:

Announcing the World Ocean Day 2024 Action Theme

Bild överst Teneriffa.

Jag – utvisad. Ett reseminne.

Utvalda

Incheckningen till flyget var ute vid några bord. Tulltjänstemannen skrev in mitt namn och födelsedatum i en av de stora tjocka böckerna. Där förvarades identiteten av dem som var utvisade och skulle inte släppas in i landet igen. Han skrev in mina barns uppgifter under mina. Vårt visum utgick den dagen, eller föregående beroende på hur du räknar och läser. Fel dag hur som helst enligt dem. Planet var fullt, den enda på några dagar ut från landet, som än hette Burma. Två vakter gick in i planet och utvisade därifrån några personer så vi fick plats. Tjänstemännen följe oss sedan ändå till flygstolen. De burmeser som inte fick flyga var arga, men behärskade.

Planet lyfte försenad mot Bangkok. En absolut magisk men tydligen olaglig resa runt i Burma var över.

Om jag nu skulle resa tillbaka hur kan de då hitta utvisade mig? Underskatta aldrig diktaturer. Nog vore det överarbetat att föra in alla till datorminnet? Man vet aldrig. Jag har sett det jag ville se i Burma och behöver inte att resa dit igen.

Undrar lite hur den aktuella svenska kontrollen fungerar.  Namnbyte, falska uppgifter, eller ingen kontroll alls. Inte har jag visat passet på alla resor i EU. Flitigast var Spanien, passkoll tre gånger vid utresa därifrån. Kanske sökte de efter någon? Jag tror att det finns människor med falska identitetsuppgifter resande runt i Världen.

Idag är det svårt med turistresor till Burma, nuvarande Myanmar. 1978 fanns reguljärflyg från Bangkok till Rangoon och en statlig ”resebyrå” någonting. Man kunde köpa ett resepaket till Pagan men det var så extremt dyrt att meningen var nog inga resor. Men vi tog oss dit på ett lite udda sätt.

Vi var de enda som gick runt i Pagan, då. Det enda hotellet var tomt, utöver oss. De kunde inte förstå hur vi hade hamnat där. Bilen var parkerad utom synhåll för säkerhets skull. Vi höll tyst. Personalen vågade inte säga något. Chaufförerna övernattade alltid hos vänner.

Guiden på hotellet hade sällan några gäster att guida. Han blev så glad när han äntligen fick visa sina kunskaper om Pagans historia.

Hur reste vi? Vi tog en taxi runt Burma. Nej, det var säkert olagligt men så mycket billigare. Och vi såg mer av landet. Vi betalade hotellet i Rangoon i förväg för hela tiden. Sedan gick vi ut bakvägen tidigt på morgonen. Vi besökte Mandalay, Pagan, och flera små städer. Vi träffade munkar och lokalt folk. Vi fotograferades, enda vita sedan åratals. Vi träffade även några politiker under resan. Nej, inte Aung San Suu Kyi, men hennes vän, en fd. minister som satt i husarrest. Vi anmäldes till polisen men han var på fest och vi smet.

Resan runt i landet kostade bara var sin burmesisk årslön för våra två chaufförer.

Allmänna val hade nyligen hållits i Burma men bara ett parti var tillåtet, Burma Socialist Programme Party (BSPP). De fick 14 miljoner röster av 15 miljoner möjliga. De styrde Burma från 1962 till 1988 då flerpartisystem infördes. 2021 skedde en militärkupp som avsatte den folkvalda regeringen och undantagstillstånd infördes.

Idag avråder UD, sedan länge, från alla resor dit. Länder med diktatur och krigsläge är inga bra länder att semestra i. Dock finns det några resebyråer som annonserar om Burma på begäran, idag kallad Myanmar. Men, de är inte så intresserade av att ordna en resa. Finns andra lugnare mål.

Kanske borde stora skaror från demokratiska Stater resa runt i länder där befolkningen förtrycks, i stället att isolera dem?  De kan inte fånga alla bara stänga gränsen. Nej, dum idé. Vissa länder har absolut inga skrupler.

Om nutida Myanmar:

https://www.bbc.com/news/articles/cydd87gen62o

Gränser, strejker och rättegångar.

Utvalda

Nej, det här handlar inte om katter. Bilden är bara en illustration som ska ge lite lugn. Katten heter Buse och är en ganska rar variant.

Året är bara halvvägs men årets svenska modeord är redan korad. Gränser. Alla partier försöker haka på det vinnande ordet i sina EU plakat. Fast med olika innehåll. Låter det som återgång till realism? Inte, det är bara modeord. Vissa går så långt som att skriva murar på sina plakat.

Sverige har varit gränslös på flera sätt. Det är lite rörande när partier som ville ha bort alla gränser nu ropar efter dem. Kanske behövs det en mur, riktig eller imaginär så vi inte går helt sönder.

Årets rättegång har nog också passerat även om fortsättning följer. Det var snaskigt.  Rättegången handlade om bokföringsbrott men en prostituerad tilläts beskriva sitt ”jobb” ändå in i kalsongerna. Det gav en rutten känsla för rättegången och knappt bidrog till bokföring som brott.

Som någon sa: “No one is above the law”? A noble statement indeed but ask yourself——-What did you do eight years ago that might be brought up today?

Rättens kvarnar mal sakta och endast i ett valt tillfälle. Visst hade det målet en agenda. Men det gick inte som önskat eller förväntat. Pengarna rullar in till Trumps kampanj. Måste säga att han är en överlevare.

Kommer alla män som har betalt prostituerade för att de ska hålla käften samt om beloppet har placerats i fel kolumn, kanske externa utgifter på en tjänsteresa, nu kontrolleras och bötfällas? Skall inte den prostituerade betala skatt eller slipper hon fast prostitution är olagligt?

Kanske kände flera sig som att ha sluppit billigt undan? Bokföring är nog nu rättad och kontrollerad hos de politiska galjonsfigurerna. Inte en dollar fel.

Vad är skillnad mellan prostitution och frivillig sex eller inget alls? Vem väljer vi att tro? Den som blev grinig, girig eller nekade? Kvinnan förstås, hon är ju ett offer. Men brottet var inte sex… Allt var något förbryllande.

Nästa snaskrättegång är i gång och den handlar om nuvarande presidentens sons affärer. Det har också varit i gäng länge. Vapen, narkotika och vad som helst i ens dator. Kanske är även den tidpunkten vald?

(Du som tänker resa till USA, ljug inte i din visumansökan.  Ingen vits att söka visum om du knarkar. Du släpps inte in. De har gott om dem redan i landet. Men du kan förstås ta den öppna bakvägen vid södra gränsen. Ett tips bara från B….n)

Här hemma börjar Vårdstrejken.  Striden handlar om minuter, de 15 minuter om dagen som fackförbundet vill att arbetstiden förkortas. Har inte satt mig i det exakt men arbetsmängden sjunker knappt om du går hem 15 minuter tidigare? Det är frågan om principer och makt, inte om minuter för Landstinget har redan kortare arbetstider än 40 timmar. Det är de eviga övertiderna som slår ut ens privatliv.

Problemet är volymen. Av vårdsökanden kontra resurser.

Sjukvården överlever på övertider. Inte räddar 15 minuter kortare tid stressen och ökar intressen för jobbet. Sjukvården går året runt, dygnet runt men människor har andra uppgifter, som barn till exempel att få in i ekvationen: min dag. Att en sjuksköterska byter jobb till väskincheckning på en flygplats är bottenbetyg till vårdens organisation. Att gå hem i tid är av värde.

Sedan finns ju läkarna, ständig övertid, jagande bäddar där de kan lägga in patienten. Överkvalificerat om något.

Jag tror att Vården behöver en grundlig utredning där de som arbetar hörs. Inte politiker.

Håll er friska nu. Grönsaker och promenader brukar ju räknas som universalmedel. Friska gener och livsstil tror jag mer på men ska gå till torget och köpa jordgubbar.

Magin som krympte.

Utvalda

Jag gjorde en lång promenad igår till två platser vilka jag har uppfattat som magiska på grund av naturen. Ett kalkbrott och en sumpskog.

Igår hade dock all magi slocknat. De var liksom vilka platser som helst. Fint, men…

Kalkbrottets vatten var oroligt och skitigt. Sopor hade också intagit platsen.

Liljekonvaljerna var nästan överblommade. Några fjärilar flög runt men inga av de sällsynta varianterna som påstås bo där.

Sumpskogen med sina vackra döende träd och stockar var bara en vanlig döende skog i en röra. Det var torrt. Sly hade hittat en växtplats där.

Allting förändras. Platserna var som en bild av Världens utveckling. neråt. Fast i snällare form.

Nästa år finns det ingen anledning längre att åka dit i jakt på naturens skönhet. Kanske är jag för kräsen? Jag är inte en biolog studerande naturens förändringar, bara en som vandrar. 23 000+ steg blev det.

Världen förändras. Vi förändrar. Vi förändras.  Allt är i rörelse. Ingenting är statiskt. Utveckling och avveckling sker i varje sekund. Det känns dock som om det negativa, det som hotar vår existens dominerar i Världen, eller är det bara usla journalister som söker skrällar och inte informerar oss om det positiva?

Är det något som inte är hotat, på upphällning, väg att raseras, tar slut, olämpligt, miljöfarligt eller bara förändras till den grad att vi knappt står ut och undrar vad gör vi åt vår Värld? Kriminalitet och krig är vardagsvara överallt.  Även klimatet påstås trilska.

Vad är det perfekta klimatet på varje enskild breddgrad och plats vet jag inte. Vet någon?

Jag är glad över att ha sett en del av vår hotade Värld, till och med i bättre skick. Men undrar hur fattigt på olika sätt mina barnbarn kommer att ha det? Hur ser världen ut om tio, tjugo, femtio år? Vad har förändrats, tillkommit och försvunnit? Kan vi ens föreställa det idag?

Och som alltid menar jag inte klimatet utan vår misshushållning med våra resurser och våra medmänniskor. Krig överst på den pallen.

I alla fall har politikerna ingen längre plan än till nästa val, om ens det. Har du?

Måste vi ha planer? Är det bara att ta allt som det kommer och sörja för sitt eget liv?

Bilder: två översta bilderna från år 2021, den nedersta från igår.

Om mirakel och spådom.

Utvalda

EU valet presenterades i någon media med ett ord: kaffe. Skall kaffet symbolisera politik? Med eller utan mjölk. KD försökte sig på falukorv i riksdagsvalet. Kaffet blir nog lika intetsägande. Att infantilisera folk som politiker gör mig alltid grinig. Gammal och grinig. Jag ska ha en kopp kaffe. Kanske hjälper det när jag tänker på pengarna som slösas bort till noll nytta.

Eller är det så? Skurkarna skall väl också leva. De mår säkert bra av lyx. En Rolex i varje arm. (Tidigare inlägg om EUs klimatfond.)

Kaffe var det. Här dricks det med mjölk. Det har noll med politik att göra. Men ändå, jordbruk är inte populärt att stödja. Kanske har vi snart inga kossor att få riktig mjölk av?

Skall vi tro på mirakel? Beror nog på arten av det. Vatikanen har skärpt reglerna för det som kallas mirakel. Rena falsarier skall undvikas. Människan är faktiskt en lögnaktig varelse ibland. Nu skall en händelse som anses tillräckligt trovärdig kategoriseras som ”nihil obstat”, vilket innebär att där inte finns något som går mot den kristna tron och att det därmed står fritt för katoliker att se det som heligt. Men ingen behöver tro på mirakel. Det är inte tvång ens för katoliker.

I EU tror många på mirakel av annan art. Öser vi bara tillräckligt med pengar till olika ”gröna” projekt ändras klimatet. Fast helst inte just i veckan då vi nordbor får njuta av sol.

Det är varmt, sägs det. Nu +23C. Folk ligger nästan nakna i parken. Jag ogillar när folk ligger nakna i parken där barn leker. Men jag är ju gammalmodig. 23C+ är väl inget. Gå med en full ryggsäck och sex lite vatten i 40C+. Då är det varmt. 30C kändes som svalt.

Att Världen har varit varmare även utan oss och våra bilar samt fabriker och uppvärmning visar mätningarna bland andra på Grönland. Där var det ren djungel 2 miljoner år sedan. Nu är det kallare och torrt. Så Klimatet har varierat även utan oss.

På Amazonas har man hittat konstverk som varit under Amazonas vatten. Nu under en torr period med låg vattennivå blottas 1000 – 2000 år gamla graveringar i stenen, i form av ansikten. Så, det var torrt då och låg vatten, utan våra bilar.

Vi borde agera för att minska miljöskadorna. De kan vi – kanske – göra något åt.  Förbjuda krig? Det vore en ypperligt åtgärd och så miljövänligt. Om vi kunde mäta miljöskadorna och visa de i en enkel tabell eller kurva- som koldioxid- vore det intressant för de som styr eller drar i snören på bakgrunden.

Att kunna mäta något och visa en kurva, sann eller fixad, ökar alltid trovärdigheten. Om vi inte kunde mäta koldioxid, vad skulle de som styr skylla på då?

Är du orolig för klimatet och tror att den är den viktigaste frågan för EU och Världen? Folk har i alla fall röstat på klimat som viktigare än kriminalitet. Gör din del. Slopa genast alla färdmedel. Ät inte kött. Bara råkost. Inga nya prylar och kläder. Inget Internet. Pytteliten koja utan uppvärmning som bostad. Andas helst inte. Gör allt som de kringresande predikanterna med sina bilar, privatplan, hus och lyxliv tycker att just du ska göra.

Var jag spydig? Inte alls. Jag är så gammal att jag har levt den tiden då vi skulle frysa ihjäl, 70 talet, på grund av istid som kom med klimatförändringarna. Varför det inte blev större hysteri då berodde på Internet. Det fanns inte. Några köpte dock en varmare jacka och åtgången på sommarbostäder i Spanien, gissar jag, var påverkad av profetian. Sedan dog allt och byttes sakteligen till värme. Nu smälter isen som hotade oss. Det är dock värdelöst att skylla på Solens perioder, för, Solen lyssnar inte på oss.

Även länder som anses skyldiga till att inte hindra Klimatförändringar kan hamna i Domstol. Men, hur skulle de kunna vrida tiden tillbaka övergår mitt förstånd. Någon? Någon som är smart?

https://www.bbc.com/news/science-environment-68768598

Så klart blir det igen en ny istid. Frågan är om vi alls är kvar då.

När vår jord är helt förstörd av oss själva och även människorna är på upphällning uppstår igen frågan om kan vi fly till en annan planet. Som Stephen Hawking sa: så där 500 år tills vi måste hitta annat om mänskligheten skall överleva.

Tiden tickar.

Läs en intressant artikel om våra möjligheter att flytta till en annan planet. Det om något vore ett mirakel.

https://svenska.yle.fi/a/7-10057526

Länkar till Amazonas och Grönland:

https://edition.cnn.com/style/brazil-amazon-face-carvings-scn/index.html

https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Memorial Day.

Utvalda

Memorial Day är en amerikansk nationell helgdag som högtidlighålls den sista måndagen i maj varje år. Dagen uppmärksammar de personer i USA:s väpnade styrkor som stupat i krig för landet.
Idag, på Memorial Day skriver Christopher Chantrill om de döda i alla stora krig. De som dog för ingenting. Det finns många till krig vilka borde ha undvikits men läs nu om dessa vilka utplånat miljoner människor, just för ingenting. Trots dessa miljoner döda fortsätter människan att kriga, oftast för ingenting och det uppmuntras av både Stater som vapentillverkare, ideologier och rovgirighet. Alldeles nyss gladdes vi svenskar åt att slänga neutraliteten i soporna och i stället ingå i en militärallians.

Människan är ett sorgligt djur.

Läs Chistopher Chantrill på American Thinker:

On Memorial Day, Remember Those Who Died for Nothing.

“Monday May 27, 2024 is Memorial Day, when we remember the soldiers that gave their lives in America’s wars. But it is well to remember that, despite the skepticism of Wikipedia, Memorial Day began as Decoration Day, organized by the women of the South to decorate the graves of the soldiers killed in the failed war of secession. “…

Läs vidare på https://www.americanthinker.com/

På den svenska Veterandagen onsdag 29 maj hyllar Sverige sina veteraner och hedrar minnet av de som betalat det högsta priset i arbetet för fred i olika krishärdar runt om i världen. Under årets högtidlighållande genomför Försvarsmakten ett särskilt uppmärksammande av de veteraner som tjänstgjorde på Balkan under åren 1991-2000. Firandet sker på Sjöhistoriska museet i Stockholm.

https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/uppvisningar-och-evenemang/veterandagen/

Bilder: Gravar i Arlington USa på Memorial Day (från Wikipedia) och minnesplats för döda soldater i Tammerfors, Finland.

Till fattiga ensamma mödrar – ha en bra mors dag!

Utvalda

Jag önskar en glad och god mors dag till alla ensamma mödrar. Speciellt till dig vars lön var slut innan den nya kom. Till dig som inte haft en egen ledig dag på flera år, för barnafadern tar inte barnen. Han är så upptagen med sitt nya liv. Till dig som arbetar extra för att kunna ha semester och ta barnen till någon rolighet de önskar. Som måste säga nej, det har vi inte råd med. Som börjar lägga undan till Julklappar så fort sommaren är över.

Du som undrar om livet någonsin kommer att bli bättre så du inte har oro för barnen.

Det blir det. Din smala ekonomi lär barnen att handskas med pengar. Din omsorg kommer att ”betalas” igen när du blir gammal. Det man sår, det skördar man. Det gäller med det mesta, men inte alltid.

Har inte barnen firat dig än påminn att det är mors dag. De kan ta disken och dammsugningen. Kanske göra en teckning som gåva. Det är inte prylar som behövs utan en stund av uppmärksamhet och samhörighet. Ligg en stund på soffan och tänk hur fina dina barn är.

(De är inte gängmedlemmar? De sysslar inte med drogförsäljning? Du klappar väl inte händerna när de kommer hem med stöldgods?) 

Dina barn fixar skolan. De har till och med en hobby och bra kompisar. Det du, är mer värt idag än en fet lön och en dyr utlandsresa.

Ha en bra mors dag!

Sjuk och slapp samt något om EU val.

Utvalda

Våren nästan försvann för mig. Åkte till Norrland som barn – och kattvakt. Ja, barnen klarade sig själva och så även katterna. Ungefär, för de öppnar inte matburkarna själva eller städar kattlådan och de ska släppas ut och in samt klappas regelbundet.

I Norrland var våren i gång smått bland snöhögarna. Jag tycker om våren. När naturen vaknar upp. Likaså om hösten då allt sakteligen lägger sig till vila. Sommar är liksom för mycket.

När jag åkte hem steg jag ur planet till värme och solig Stockholmssommar.

Ja, jag flyger i stället att sitta i tåget 8–9 timmar. En av gångerna jag försökte mig på tåg från Norrland blev den 8 timmar försenad, fastnade i ödemarken och även vattnet tog slut. Tur jag var försedd kunde dela med mig till några barn. Eller malmtåget välte. Eller loket gick sönder redan efter 300 meter. Som fattigpensionär  väljer man också det billigaste alternativet.

Jag tar flyget. Det har varit försenad över 5 minuter en gång på 10 år. Jag är inte en klimataktivist. Jag hör till de som klimatentusiasterna kan klanka på.

Norrlandsresan gav mig en elakartad förkylning med hosta, något virus som inte ger sig. Kanske var det Klimatkarma? Först försökte jag med varmt bad och whisky. Klent resultat.  Nu kurerar jag med C vitamin, slöhet och korta promenader. Soffläge och filmer som har stått på att se listan länge. Jag är sällan sjuk. Det ger sig snart. Som vi brukar säga om förkylning: det botas i två veckor med doktor eller 14 dagar utan.

En planerad kort vandring är inställd för stunden.

Det är EU val snart. De fula valaffischerna hänger även i parken som skall vara affisch fritt. Ansikten tittar mot oss och ber att vi ger dem ett lyxliv i Bryssel och betalar deras påhitt. Även gamla kommunister försöker hamna i EU grädden. Ord som utrop vilka inte säger något. Ordet gränser är populärt. Har dock inte sett några SD affischer som lär bygga på just ordet gräns.

I princip är jag inte mot EU. Men i praktiken blev det för mycket.  Försöken att på något sätt efterlikna USA med sina delstater har svällt så även petitesser avhandlas. (Hur stor är en jordgubbe för att få kallas en jordgubbe?) EU reglerar våra liv, försöker inskränka även vår yttrandefrihet på Internet. Utanpå allt har vi i Sverige väl tilltagen politisk skara i Riksdagen, Landstinget och i Kommuner. Makten är liksom dubblerad. Den ursprungliga idén om fri rörlighet och inga handelshinder har växt till så mycket mer. Var det något om fred också i början?

EU kan inte ens komma överens vart de skall sitta utan flyttlasset går regelbundet.

Folkets oro och EU s sammanstrålar inte alltid. Folk är oroliga för den växande kriminaliteten och invandring. De vill också ha ökad vapentillverkning. EU skuldsätter oss för Klimatet. Delar av EU jättefond har redan hamnat i skurkarnas händer. Dina barn och barnbarn är skuldsatta.

Tänk om vi inte kan ändra klimatet hur mycket pengar vi än öser till olika projekt! Kanske borde vi satsa på vår närmiljö närmare marken i stället?

Måste vi rösta i EU val? Resultatet kan vi nog inte styra, så stora omvälvningar sker inte hur vi än röstar. Efter valet sitter 720 personer i parlamentet. Att ena dem är en match. Kanske kan vi påverka åt vilket håll det lutar? Men, kan frågan om fritt snus i hela EU vara det viktigaste att lösa, finns det även ”partiet” som har den viktiga frågan. Och fri abort för alla seglar upp som hjärtefråga. Snus för män, abort för kvinnor. Var jag spydig? Absolut. De flesta röstar dock enligt sin plånbok vilket är svårare att göra i EU val.

Politik är det möjligas konst. Det behöver inte vara förankrad i verkligheten, bara i din egen/ditt partis valda världsuppfattning. Ideologier kommer, blomstrar, dör och dyker upp igen i lite ny tappning. Ingenting är nytt, egentligen. bara större och dyrare.

Så, tänker du rösta? I så fall på vem och varför?

NextGenerationEU – med pengar till skurkar

Bilderna från norrländsk skog. EU reglerar skogsbruk men skogen är inte samma i hela EU. Finnarna trilskas.

Katter är nöjda med lite. Har de en bra låda är livet också fint. Buse i bild.

Patrioter – varför då?

Utvalda

Det var så många poliser i stan idag. Vad är det för skit som händer, sa barnbarnet som kom från skolan.

Polisernas närvaro signalerade inte trygghet. Tvärtom.

Jag upplyste inte barnet om att en kriminell klan hade nyligen bosatt sig i deras lilla stad i Norrland.  De visste det redan. Det lugna – med bara langare, lite inbrott, affärssnatteri och någon skjutning utan döda – var nu ett minne blott. Kriminaliteten organiserar sig, flyttar fram sina positioner. Sverige förändras med en stad, by, plats i taget. Hur vi ser på landet Sverige förändras också en bit i taget.

Ett land att försvara? Varför då?

Vi har lärt barnen att Sverige är ingenting. Detta land har ingen kultur. Bara det som kommer utifrån har värde. Våra dörrar är öppna för alla. De är invandrare, inte våra barn, som ska rädda våra pensioner. Vårt värde i Världen är ingenting om vi inte strävar efter att gynna andra, först. Humanitär stormakt Sverige.

De unga invandrare var viktiga och togs hand om. De svenska barnen var ointressanta. Skolan sjunker. Svenska språket är oväsentligt. Våra barn går i skolor där rotvälskan härjar. Där våra flickor blir illa behandlade och kallas horor dagligen. Skolan, där läraren måste be ursäkt och får sparken om han tillrättavisar en bråkig elev. Där pojkar på skolvägen tvingas klä av sig sin jacka och ge sin mobil till förövare annars blir de misshandlade av de kriminella barngängen.

Redan på skolporten blir du erbjuden att köpa knark. Kanske tror någon att du är säljaren och blir förbannad när du inte ge dem något. Bli ofredad på skolvägen av langare och hjälpsökande kriminella sker om inte dagligen ofta nog för att ditt barns skolväg och ditt bostadsområde börjar kännas obehaglig. Du cyklar hem så snabbt du kan. Låser dörren. Misstänksamhet mot andra gror.

Ett land där föräldrarna borde ha två – tre jobb för att klara maten och hyran om de råkar arbeta i ett samhällsnyttigt arbete, lik vårdbiträde inom äldreomsorgen. Även de högutbildade sliter med sina studieskulder än in i graven. Arbeta extra gör varje ensam mor/far för att hålla räkningarna i styr. Umgänget med barnen låter ofta som kommandon: har du gjort läxan. Lägg tvätten i korgen. Kom hem direkt. Glöm inte låsa dörren. Nej, du får inte…

Internet tar över barnen. Och där finns väldigt mycket hjärntvätt.

Du ska anpassa dig till att någon spränger ditt hem, du hittar lik i skogen, blir lurad som gamling på Internet. Ditt livsutrymme krymper varje vecka i takt med brotten. Dina barn och barnbarn växer upp i det kaos som de folkvalda politikerna med vår eget blåögda rösthjälp har åstadkommit. Som gammal skäms du. Hur kunde det hända?

Men än finns den lugna gatan där de som styr bor med bevakning och ser ingenting.

Frågan: varför skulle jag dö för Sverige blir åter aktuell nu när alla rustar för krig. Men många av våra unga är inte intresserade. De ser inget att försvara. Inget av värde.  Inget som särskiljer Sverige. De kan till och med beundra starka diktatorer.  Demokrati? En lapp i lådan vart fjärde år, det är inget. Mellan valet dö för Sverige och leva under Ryssland – eller vem det nu är – väljer många unga att vara i liv, skit samma under vilket styre.  De är inte kapabla än att se hela bilden, inte konstigt, när inte politikerna heller kan räkna ut konsekvenser av sitt handlande.

Medborgarskap är inte att vara en svensk. Det är en resehandling bland andra.

Finns ingen svensk kultur, ingen gemenskap, inga skyldigheter mot landet, inga fördelar i att vara svensk, varför skall vi då dö för landets försvar?

Hellre ett liv i ett skitland än att dö för en som också lutar åt det hållet.

Hur ser det kultur och samhällets innehåll som utmärker Sverige? Vad är unikt och värt att behålla? Att dö för? Flaggan? Var inte den nästan rasistisk? Nationalsången? Skulle det också skrivas om? Helgdagar? När fd Statsministern har önskat god helg för muslimer men glömt de svenska storhelgerna? När Midsommarfester erbjuder utländska visor? Språket? Skojar du!  Någon WM? Då kan vi skrika oss hesa för Sverige. Då känns det som en stund av gemenskap.

Så, om det blir krig? Hur tänker du som ung? Sticka så fort du kan? Bilda en femtekolonn med ditt gäng? Ära och död för fosterlandet? Kanske tänker du: inte jag, för det finns så mycket annat, roligare att göra.

Idag, med krig i Ukraina, landet som vi räknar tillhörig i EU och så smått i NATO, är försvaret av Sverige intressant igen. Av nedlagd militärtjänst och särintresse skall försvarsviljan hos de unga åter blomma upp. Många av de unga är inte intresserade. Neutraliteten, som inte alltid var så neutral, lades också ner med NATO inträdet 7 mars 2024. Neutralitet blev omodernt. Aldrig mera krig är utbytt till rop om ett starkt försvar. Är krig det de unga har att se framemot?

Men landet Sverige är helt annat land nu, med annan befolkning än år 2010 då den allmänna värnplikten lades ner för att vila, med brett politiskt samförstånd. De unga kommer från alla världens hörn. Generationen som minns och var del av andra Världskriget är i stort döda eller ingen lyssnar på dem längre. Världen är också annorlunda nu, maktbalansen är  skakad. USA är inte längre Världens mått och räddare. Varje land vill vara själv en maktcentrum och rusta upp mot någonting. Det känns som att Världen balanserar på sin tipping point.

Framtiden är oberäknelig. Patrioter är en krympande skara.

Tidigare inlägg:

Bilderna från Sverige.

Inga barn – bättre klimat.

Utvalda

Schweiz vann årets Eurovision Song Contest. Nemo Mettler som säger sig vara icke – binär sjöng vinnarlåten i ”The code”.

Ingen kan ju tycka illa om en person som är varken eller, sång är ju mindre väsentligt än sångarens könsuppfattning, Var det inte så rätt i tiden!

Att vara en man är så gammaldags dumt. Det är isiga vindar mot heterosexuella män som vill ha barn.

Bögar är nog inte inne heller längre. Totalt fall för Englands bidrag. Så ur tiden.

I Sydkorea startare rörelsen 4b år 2019 på Twitter, som har utvidgats till 6b4t. Det innebär: inga äktenskap med män, inget sex med män, inga dejter med män, inga barn, absolut inte med män. (Kanske missade de att än så länge behövs det en man i form av en spermie.) 6b lägger till: köp inga varor som nedsätter kvinnor, stöd som kvinna andra ogifta kvinnor och ge inget stöd till gifta kvinnor.

Skönhetsidealen gäller inte, sexualisering, religion och idoler är opassande. Du satsar bara på dig själv och kanske har gemenskap med kvinnor som är lik dig.

Rörelsen sprider sig till Kina och nog är feminismen även i andra länder negativ till män, speciellt vita män och födelsetalen sjunker, i första hand hos utbildade vita kvinnor.

Orsaker sägs vara ojämlikhet, män delar inte lika, män förstår inte kvinnor och de är även våldsamma.

Vem kom på idén att kvinnor och män är lika och lika värda? Kvinnor är mer värda eftersom de kan föda barn. Sex är inte nödvändigt för det, bara en spermabank. Det finns alltid villiga män som gärna sprider sina anlag.

Vem kom på att jämlikhet är likhet i livet? Att allt delas jämt? Att kvinnor som har nyss fått barn kan vara jämlika endast genom att arbeta lika mycket som män i yrkesarbete utanför hemmet, ha karriär just då och bete sig som män i annat också.

Män är måttet. Även för kvinnor. Hur mår barnen är det ingen som bryr sig bara jämlikhet råder.

Abortlagar blev aktuella när USA s HD ansåg att abort inte hör till den amerikanska konstitutionen, utan till delstater att rösta och besluta om. Även i länder där abort är tillåten, som Sverige, har krav rests om aborträtt inskriven i Grundlagen. Ett europeiskt medborgarinitiativ för rätten till fri abort i EU har också lanserats. Initiativet har som mål att samla en miljon underskrifter före EU-valet den 9 juni.

Kampanjen ”My Voice, My Choice” står bakom initiativet. Alla bör ha fri abort i EU.

Till vilken vecka i graviditeten kan abort begäras hittar jag dock inte.

Kan det finnas oanade risker med abort i grundlagen/EU beslut för abort? Tänk efter.

Det finns faktiskt ett enkelt sätt att undvika abort. Ha inte sex med en man om du inte vill riskera en graviditet. Då behövs ingen abort. Om du absolut vill ha sex med en man använd dubbla preventivmedel, alltså kräv även kondom trots piller eller spiral. En dagen efter piller ovan allt.  Var jag spydig nu? Inte. Även med preventivmedel finns risk för graviditet, de är inte 100%. Alltför många aborter sker i Sverige som följ av slarv. Endast några hundra på grund av sjukdom/skador hos fostret.

Surrogatmoderskap diskuteras även i Sverige. Altruistisk sådan. Alltså utan pengar mellan den som föder och de som tar barnet som sitt. Vilken naivitet.

Ingen kan övertyga mig om att det är en frihetshandling att hyra ut sin livmoder. Ingen kan övertyga mig att det är en kärlekshandling att se barn som en vara man köper över disk i ett snabbköp-Att hyra en livmoder är omänskligt.Giorgia Meloni, Italiens premiärminister, om surrogatmoderskap.

Yes to the natural family, no to the LGBT lobby…no to gender ideology…no to the bureaucrats of Brussels!

Hon anses som helt omodern och kvinnofientlig. Meloni är farlig politiker helt enkelt. Törs jag erkänna att jag håller med henne om surrogatmoderskap.

Men, är få om inga barn precis vad Världen behöver?

Vetenskap säger ju att vi dödar planeten och ändrar klimatet bara genom att vi andas, för att inte påpeka mat, bostäder och bilar, ja, hela livet.  Desto färre föds desto större chans att om några hundra är nås drömmen om en planet som inte förstörs av människor, de finns inte längre, och klimatet blir perfekt – vilka grader det nu är.

Prophet Song – en läsupplevelse.

Utvalda

Har just avslutat en av de bästa böckerna jag har läst; ”Prophet Song! av Paul Lynch. I min tio i topp något sådant.

Boken fick Booker Price 2023.

Why did Prophet Song win the Booker Prize? Esi Edugyan, Chair of the judges, said: ’From that first knock at the door, Prophet Song forces us out of our complacency as we follow the terrifying plight of a woman seeking to protect her family in an Ireland descending into totalitarianism.

Boken är så rätt i tiden. Den är placerad på Irland geografisk, men beskriver vilket som helst land på fallrepet. Hur samhället kollapsar när styret av ett land tas över av radikala ideologier. Kanske kan vi kalla dem hellre terrorister? Hur människor försöker överleva. Hävda sin rätt.  Förlora. Inte ge upp. Anpassa sig. Fly.

Paul Lynch språk är så vackert som musik. Vi kommer nära människorna in under huden, känner deras tankar, deras kamp för rättvisa som inte längre finns.

En bok som jag kommer att läsa om.

Nog sagt. Läs boken. Finns nu på engelska. Kommer på svenska i höst.

Staten som langare lik gängen?

Utvalda

Nu har vi ett politiskt parti vars mål är – bland annat – att släppa den ”lätta drogen hasch” fri och Systembolaget kan sälja varan. Så får vi bort alla gäng och deras droghandel i ett nafs. Tror en så kallad politiker som anser knark har räddat hens liv.
Jag hade en stor skara patienter som också hade trott så. Men så fel de hade. Bostadslösa. Penninglösa. Hos kronofogden. Sparkade från jobbet om de hade en. Blåslagna i bråk.

Vi som har arbetat inom missbruksvården eller än arbetar där tycker inte att hasch är en lätt drog. Nog tyckte jag att de var de patienter jag hade svårast att komma i gång med. Jag brukade ge dem två tider på en lapp och kanske kom de den sista eller dög upp någon annan dag. Man brukar säga att haschmissbrukarens klocka saknar visare. Det blir så med tiden av regelrätt bruk.
Att avgifta en haschmissbrukare var också en långt process. Rekordet var en gravid kvinna som var 12 veckor inlåst innan hon testades drogfri, men hennes arma nyfödda baby behövde ytterligare veckor på neonatal för att bli drogfri. Vilken början i livet.
Någon som fick återfall skyllde på franskbröd med vallmofrön. Då åt några på labbet en hel fralla men var drogfria. Uppfinningsrikedom kan vara stor när det gäller bortförklaring av droger, inklusive alkohol.
Vi hade kanske mer förståelse för hasch- och tablettmissbrukare än för andra i början av behandlingen, för dessa var de svåra patienterna. För tablettmissbrukare fanns kanske en läkare med receptblock. Men så klart de pillren räckte inte utan mer handlades på gatans apotek. Lätt att börja med hasch och piller. Svårt att sluta.

Tilltron att alla missbrukare och de som kallar sig brukare av eget personligt val nöjer sig med hasch i längden är naivt. Det leder ofta till mer, eller annat. Så klart hamnar alla inte på gatan men nog är det oroväckande om livet inte fungerar utan knark. Kanske är jag fel ute? Missbruk är inte missbruk utan bara bruk av något. Då behövs det ingen behandling. Det blir ett rejält sparmål.

Att gängen skulle försvinna med langning av hasch genom politiska beslut i Systembolaget i stället är också naivt. Det finns andra droger. Idag är gängen lite överallt. Från din vårdcentral till byggnader du hyr, hos Polisen och Rättsväsendet. Mer…
Att kränga ut billig hasch kommer att fortsätta. Alla vill inte handla öppet. De tillåtna doserna brukar också vara låga. Fick höra i USA att på morgonen handlade man det tillåtna och eftermiddagen besökte man langarna.
Att alla knarkare skulle nöja sig med en statlig dos är en orealistisk naiv tanke.

Har inte narkotika redan så dåligt rykte att Staten bör låta bli att sälja så usla varor?

Hos mina patienter var hasch en vanlig inkörsport till mer. Dock fanns det några som hade börjat direkt med heroin. Så, varför skall Systembolaget bara langa hasch? Ta hela paketet då. Låt oss nedlåta att sälja knark till våra medborgare i behov. Ett bidrag till skattekistan när Staten langar.

I USA finns goda exempel om verkligheten.
Att avkriminalisera droger blev inte så bra i Oregon. Varken missbrukarna eller langarna försvann. Idag försöker Oregon, och städer som Portland som har blivit lik soptipp på vissa stadsdelar, backa tiden tillbaka. Det blev inte som de trodde. Det blev snarare en total katastrof.
Kanske behöver människor regler så de inte raserar livet frivilligt? Jag har grubblat det hela mitt arbetsliv och har svar som kan vara olämpliga att skriva ner.

Börja inte. Det är ett gott räd.

Ibland säger en bild mer än ord. Se den. Political cartoons of the day | Fox News:

https://www.foxnews.com/politics/cartoons-slideshow#6a9d5050-ec97-53d0-8473-3f0b582aab4d

Bild, skog i Oregon, mile 1770 på PCT.

Tidigare inlägg:

Planera för vandring och gamla minnen.

Utvalda

Dags att starta årets vandring eller fler. Kanske är du redan ute? Hur tänker du vid valet av en led? Hur planerar du?

Visst kan man bara kasta ihop sina saker och börja gå men lite planering underlättar. Det som styr är tid och pengar. Vandring låter som billig hobby men det är det inte. Utrustning kostar. Resor kostar.  Men visst, den allra första vandringen jag gjorde kostade tågresan till Abisko och en gammal ramryggsäck köpt på något överskottslager. Gick i mina vanliga kläder. Hade en lånad sovsäck. Jag sov i vindskydd och stugor. Det var i början -80 talet.

Idag har jag en nära nog topputrustning i lättvikt. Jag tältar nästan alla nätter.

Så, utrustning enligt behov, vart man tänker vandra och hur äter och sover man.

Vilken tid har du att spendera? Vilken natur vill du vandra i? Kan du tänka dig åka långt för det? I så fall kolla ditt pass, behövs visum och krävs det tillstånd? Hur vill du övernatta? I tält fritt vart som helst? Det går bra i ett antal länder som Sverige, Norge, Finland, Skottland, USA…men många länder tillåter inte tältning i det fria. I Spanien till ex. kan de jaga tältare ute med helikoptrar. Du vill inte låta din reskassa gå till böter så kontrollera om och hur du kan tälta.

Om du väljer att bo i stugor är många leder i Europa enklare tillgängliga. Men  de kan vara fullbokade under augusti som är vanlig semestermånad i Europa.

Hur planerar du för mat? Bära med dig? Stugor med mat och restauranger?

I Sverige är leder ofta försedda med vindskydd och fjällstugor kan ha även affärer. Det går ingen nöd på vandrare i Sverige, bara lite planering behövs.

Så, skall du vandra i år eller är du redan i gång? Jag ska vara barn- och kattvakt snart men sedan blir det en kortare runda. Har planer för några längre också.

Min bästa vandring var Pacific Crest Trail, i hård konkurrens med Kilimanjaro.

6 år sedan sen eftermiddag den tredje maj 2018 började jag min vandring längs PCT. Jag var inte i god kondition. Det var tungt i början. Som någon sa: en månads träningsrunda, sedan går det bättre. Det stämde.

Om du börjar vid södra markeringen, vid den mexikanska gränsen, går de första 700 mile genom den kaliforniska öken. Nej, inte bara sand. Det finns en del växtlighet, gamla träd, buskar, kaktusar och sten, både stora och små. Samt de oändliga fälten med vindsnurror och solpaneler. Det var varmt, upp till +42 C ibland och man fick bära en del vatten. Dag 50 lämnade jag öken och kom till Sierra.

Varför valde jag just PCT? Den var i USA. Den var lång. Den var en utmaning. Den hade en annorlunda natur än på mina tidigare vandringar. Eftersom PCT var 4000+ kilometer hade den flera olika typer av natur. Det enda som saknades var havsstrand. Därför gjorde jag 5 dagar på Pacific North West trail vid havet som avslutning.

På PCT sov jag utan andra i närheten ca 90% av tältnätterna. Några hotellnätter och 3 på en camping. Som mest bar jag tio dagars mat.

Hade jag en bra planering? Inte alls. Länk nedan.

Ha en bra tur!

Bilder; uppifrån: Vandring ovan molnen Jacinto bergen, kaktus Scissors crossing, solnedgång mot Mojave damm, namnlös topp, öken vid Hikertown, vindfarmer på väg mot Mojave. Alla bilder från Kalifornien.

Det finns alltid en gräns.

Utvalda

Åkesson sa att det finns en övre gräns för stödet för Ukraina. Stödet mäts mot de egna inhemska behoven. Nu har jag inte läst vad han sa exakt men orden har väckt en storm.

Ingen blågul gräns. Putin tackar. Så länge som krävs stöder vi Ukraina.

Så pratar bara den som inte behöver ta hand om sin eller andras ekonomi. Den utan räkneförmåga. Även de oändligt rika har en gräns, ofta procentuellt lägre än oss vanliga fattiga.

Så klart finns det en gräns, den är bara inte uttalad än. Inga resurser är oändliga. Det finns alltid en gräns som vägs mot de andra behoven landet har. Hela budgeten kommer inte att gå till Ukraina hur än de skulle behöva det. Visst, vi kan låna och belasta den kommande generationen.  USA gör så. Många länder gör så. Många är drunknade i ett skuldberg.

Krig är inte en behjärtansvärd insats som alla vill stödja åratals. Inte ens i Ukraina.  Det känns dock fel att skriva den meningen, men de flesta krig tappar snabbt första sidan och vårt intresse. Krig blir vardag. Samma rubrik igen. Tänk bara på ”krig” här hemma de sprängningar som pågår. Inte går vi ut och protesterar, kräver av Regeringen pengar för att renovera och ersätta det förlorade. De som kan flyttar, de andra får stå ut. Inte ens median har dem på första sidan. Det är bara det nya normala.

Det kommer alltid nya tragedier. Vi anpassar oss.

Inte heller det moraliska stödet är ändlöst. Det kan ändras när liken staplas på hög. När inga som helst försök till fred finns. Vad är krigets mening till slutet? Vilka andra krig borde vi skicka vapen till är också en bra fråga. Ukraina idag, vad i morgon? Skulle vi inte rusta upp själva till NATO standard, så vi kan också kriga när det faller så?

Låter som om jag vore på Rysslands sida? Inte alls. Jag har haft tveksamhet och mer mot Ryssland sedan barndomen, krigsbarn som jag är med en krigsskadad far. Jag kunde ha varnat alla för ryssar som treåring. Jag stöder viss verksamhet i Ukraina. Men meningslösheten har gripit tag i mig. Som gammal pacifist har jag Världen mot mig och vad jag tycker har noll betydelse för någon. Att vara mot krig är så omodernt.

Hur länge, hur många lik, hur många raserade hem, sjukhus, åker… innan parterna måste prata om bitter fred? Nog är det uselt att våra organisationer, FN, EU, alla kadrer av politiker har ingen makt och inga förslag för alla krig som pågår. Politiker har så mycket annat att pyssla med som att majbrasorna inte är klimatvänliga. (Inställda här.)

Det finns alltid en gräns oavsett vad det gäller. Hela Sveriges budget kan inte gå till Ukraina och vapen. Se på Gaza, snart som attan blev det en biståndsgräns men om ett tag ändrades det för nu kändes Israel som den skyldige, inte Hamas. Hungriga barn i Gaza ledde till dåligt samvete och så bidrar vi igen. Vinden vänder snabbt. Att tänka väl brukar tyvärr bara uppehålla krig.

Om det uppstår brist på pengar vad lägger vi ner? Resterna av äldreomsorgen? Folk klagar ju att den är undermålig så varför ha äldreomsorg? Pengarna går till låt oss säga bomber. Mer usla områden i välfärden som vi kan lägga ner? SiS hem kanske för deras resultat är ju under allt hopp.

Inga politiker betalas längre. Vill de jobba får de göra det gratis, vara förtroendevalda. Liberalerna börjar. Mängden skars också ner. Nu när EU ändå beslutar det mesta in till våra majbrasor behövs det färre politiker.

Vi kan ha olika åsikter om godhet men att de godhjärtade inklusive politikerna skulle själv skicka hela sin lön/pension/ utdelning/bidrag till ett godhjärtat projekt kommer inte att hända varken för Ukraina eller andra krig.

Även godhet har en gräns.

Kanske borde vi sätta en gräns för bistånd till Ukraina i vår budget? Den lämpliga procenten av budget och inte mer. 2% brukar gå till bistånd. Varför finns det en så låg gräns för behoven är oändliga? Det beror på våra egna behov. Våra medborgare vill få något för sina skattepengar.  Vi prioriterar egna behov och det är brist på medel till dem även här. Alla vill ha mer. Skolan, vården, polisen, vägarna, bidragssystemet… en högljudd klagan hörs alltid över landet när Statens budget presenteras. Ingen är nöjd.

Kriget har nu pågått i två år eller tio sedan mars 2014 när Ryssland ockuperade Krim, beroende på vem som räknar. Då var det noll intresse att försvara Krim. En gräns alltså. År 2022 någon gång vaknade Europa, kanske 1 april när vi såg liken i bilderna från Butja och insåg att vi kan vara näst i Putins lista. Risken krymper dock varje dag som Ukrainakriget pågår. Det kriget skyddar oss. Inte ens Ryssland har idag resurser ensam att kriga på flera fronter, utom bomben förstås. Förmågan är beroende av de goda kamraterna, Iran och Nordkorea. Och de som inte precis bidrar med vapen utan ekonomi som Indien och Kina och vi också utan att ens veta det.

Gränsen är inte nådd ens i våra mataffärer utan de har än varor från företag som stöder Ryssland. https://leave-russia.org/

Krig pågår på kredit – ekonomiska och mentala – för följderna kommer att ta flera årtionden att reparera. De psykiska går aldrig över. Flera länder lever av kredit och andras välvilja. Men det kommer en gräns, statsbankrutt eller andras goda vilja tar slut. Pengar blir som dasspapper. I flera länder är behovet av lyxfällan experter stort. Dessutom, desto mer pengar delas ut till Världens alla hål desto gladare blir alla skurkar. Se på EUs klimatfond som blev Rolexklockor, bilar, hus mm. Och här hemma sparkar inte Regeringen sin korrupta kompis för det kunde leda till en flodvåg.

Tålamodet. Kärleken. Förståelsen. Pengarna. Viljan. Orken. Glädjen. Respekten. De är inte eviga i något förhållande.

I framtiden bör det bli en demilitariserad zon längs gränsen mot Ryssland. Ingenmansland, lämplig för all bråte som nu finns över hela Ukraina. En mur av rester från ett krig som – kanske – inte hade hänt om Världen varit lite tydligare efter Krim?

Bilderna från Ukraina

Arbor Day

Utvalda

”Arbor Day” firas i USA idag, 26 april. Då uppmärksammas vikten att plantera träd. Den första ”Arbor Day” var 10 april 1872 och då planterades en miljon träd i Nebraska.

Organisationen har sedan planterat mer än 500 miljoner träd i 50 tal länder.

Oftast firas minnesdagar för det som redan har hänt men träddagen är för framtiden.

Har du mark? Plantera då några träd.

https://www.arborday.org/celebrate/

I bild: träd i USA vid PCT. Överst Varner springs, nästa Baden Powell nägra av världens äldsta träd.,

Hur länge skall man sörja?

Utvalda

Jag har en bekant vars make dog i höstas efter en lång sjukdom. Han bodde hemma fram till döden. Hans fru var sliten. Hon började gråta om jag frågade hur hon mådde och sedan kom en lång förklaring över makens mående. Hon fanns liksom inte. Det var alldeles för tungt för henne att ta hand om sin sjuka make.

Jag försökte få henne att ringa till Kommunen och fråga efter avlösning. De hade hemtjänst någon timme i slutet.

Träffade henne av en slump någon dag sedan. Hon ropade glatt god dag. Hon nästan sprang med sin rollator. Hon skulle köpa en ny handväska. Hade jag varit i den nya affären? Hon som såg döende ut omkring hösten var nu en fräsch glad gamling. Hon undrade lite fint om det var fult att sluta sörja makens död så fort. Absolut inte, sa jag. Att minnas den döde räcker väl och att komma ihåg speciella dagar.

Hon rullade glatt vidare. Jag kände mig glad för hennes del. Alltför många gamla äter piller för att orka leva. Alltför många sliter hårt för att ge sina sjuka anhöriga anständig tillvaro i livets slut.

Då klickade det till. Jag hade inte varit på ”vår plats” när min sambos dödsdag passerade. Nu, sex år efter hans död missade jag helt enkelt den dagen som inföll en vecka sedan. Jag kände mig skamsen. Vad gjorde jag den dagen som var viktigare? Inget. Jag hade valt redan i början att inte åka till minneslunden på en annan ort utan jag valde en ”minnesplats”, en hög klippa, där vi firade hans födelsedag, satt ofta med picknick och såg ner till en dal med en sjö och ibland livligt fågelliv eller vinterns is och tysthet. En plats som han sa var vår plats. Jag passerar den då och då under mina rundor i skogen och då tänker jag på honom och det goda livet vi hade. De sju svåra åren med sjukdom sitter lite fast, men de plågar mig inte längre.

Hur länge skall man sörja? Helst en kort tid. Jag tror inte på årslånga sorger. Sorg har sin tid och plats. Men sedan skall vi bevara de goda stunderna och bara acceptera att livet blev så, inte alltid som vi önskade. Själv sörjde jag mest i början när jag insåg att vårt liv hade tagits över av snabbt utvecklad demens och det fanns inget att göra åt det. Bara hålla ut och göra det bästa av tiden.

Nu tittar jag på bilder från vår Tour du Mt Blanc och minns hur jag nog överskattade hans 77 år gamla ork och styrka för den vandringen. Den turen var min idé. Det går mycket upp och ner. Så till sist hade jag det mesta av hans packning medan han beundrades på leden på grund av sin ålder. Det var en fin tur!

PS. Mer än 20 procent av svenskarna över 65 år tar antidepressiva mediciner, rapporterar Sydsvenskan. Det är en ökning från 19 procent i fjol och 15 procent 2006.

Bild överst: Dick på Col de la Seigne 2516 m på Tour du Mt Blanc 2007, nederst en italiensk åsna får en smörgås.

Magin i stegen och risken att ändå dö.

Utvalda

Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.

Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.

Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.

Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt.  De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…

Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?

Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.

Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande.  Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet.  Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.

2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp.  Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända.  Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.

Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.

Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan.  Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.

$34,583,094,965,544.54

Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.

Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea.  Kina har fortfarande problem  att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.

Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.

Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.

Läs gärna recensionen av Hurt Locker på

https://www.imdb.com/title/tt0887912/

Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts

Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.

Post-it-gate.

Utvalda

Vad är korruption? Att anställa kompisar med fet lön? Hyra av kriminella klaner, som i Södertälje? Minns ni ABF skandalen?  Ja, fuska i allmänhet och skita i regler. Är man politiker så gäller liksom andra regler, ens egna. Makt korrumperar.

Det är därför jag tycker att ingen ska ha typ politikertjänst mer än tre omgångar. Max.

Stockholms landshövding har precis hamnat i post-it-gate, men hon sitter kvar. Vad spelar det för roll hur en tjänst annonseras när en kompis anställs? Och lite fest med kompisar måste man väl ha på den höga nivån?

Jag är säker på att det finns hur många fall som helst där kompisar eller barn till vänner eller ens egna ungar har fått bra jobb utan annonsering. Den här landshövdingen är bara en som någon råkade lyfta upp.

Sakta med små steg avancerar vi till skräp- och skurkländernas nivå. Det märks inte ens men sedan går fallet inte att backa tillbaka.

Det händer lite här och var att någon kompis får en tjänst. Det hände på min arbetsplats i det Stora Sjukhuset. En dag var chefens kompis anställd. Vi behövde inga fler anställda men nu dög kompisen XX upp en dag till morgonmötet, som anställd med bra lön. Inte klarade XX av jobbet men vem kan klaga på chefens kompis?

Så, om vi ska försöka göra rent hus med korrumperade chefer måste det börjas högst upp. Kristensson, börja du.

Bilden av <a href=”/se”>Freeimages.com</a>

https://samtiden.nu/2024/04/sparka-anna-kinberg-batra/

Bland fioler och fotbollar i klanträsket.

Utvalda

Kultur och idrott skall rädda Skärholmen liksom samarbete med polis, skola och Socialtjänst, tror Karin Wanngård S efter skjutningen i Skärholmen då en far sköts inför sin son av obekanta slynglar.

Hur tänkte hon? Att 15 år gamla springpojkar till klanhövdingar hastigt börjar spela fiol i stället eller drömma om att bli fotbollsstjärnor? Det kan vara möjligt om du introducerar sju år gamla barn men vid 15 är de redan sina egna. De väljer. Börjar du mörda folk vid 15 är det uppfostringsanstalt, inte kultur som gäller i första hand.

Visst kan barn hitta nya trevligare intressen i tonåren. Det finns mycket att välja på. Musik till ex. men är du redan medlem i ett mördargäng räddar nog inte musik dig även om du kan rappa om dina bedrifter i något SiS hem.

Samhället ropar på hjälp från Samhällets institutioner. Nej, dessa skjutglada ungdomar tycks inte ha några föräldrar. Och har väl aldrig haft. Kultur och idrott, för att inte glömma fritidsgårdar, Socialtjänst och Polis skall fostra dem i efterskott i ålder mellan 12 och 18.

Jag tror att det blir svårt med våra nuvarande resurser och mottagarnas vilja. Det kan finnas andra problem vi inte ens ar vana med. Tiden talar också mot. Några år i ett SiS hem med all inklusive är bara som hotellvistelse.

Pappan som mördades i Skärholmen försökte sig på vanligt vett, civilkurage alltså. Alla måste visa civilkurage säger Gunnar Strömmer, justitieministern. Helt rätt, men idag är det säkrare att strunta i kurage, bara försöka försvinna snabbt.

Jag antar att Strömmer har livvakt. Jag antar också att han för mestadels åker bil, kanske i följ med polis eller personskydd om han besöker hotfulla platser, som Skärholmen.

Många av oss ”vanliga gamla” har visat civilkurage. Vi har fostrat våra barn till anständiga människor. Vi har haft regler och krav. Vi har skällt på dem när de inte har uppfört sig. Vi har förklarat varför man läser läxan före TV. Att skippa skolan var otänkbart. Vi har till och med avvikit från tidens nycker fast barnet har varit sur och ropat ”dumma mamma”. Och – många av oss har sagt till grannbarnen som betedde sig dumt och kanske blev våra egna barn tillrättavisade. Att gå mot rött eller överskrida hastigheten i trafiken är de eventuella brott vi har gjort. Nu sitter vi, gamla pensionärer, och undrar om det är säkert att gå ut med hunden när mörkret faller. Det skjuts på dagarna likaväl.

OK, det var mycket enklare på min tid. Lockelserna var färre. Landet var också mer sammanhållen. Dock gick det åt helvete med vissa oavsett föräldrars försök att göra rätt. Men barn sköt inte andra på gatan. De kanske slogs men mord orsakade av barn var få om inga.

Räknas det som civilkurage när man talar sig ut farliga situationer? I så fall är jag mästare i civilkurage, men inte idag. Nu kommer lite skryt från gamla tider.

Stått mot den maoistiska gerillan i södra Thailand med mina barn i bilen.  Två gånger dessutom. Det var lite spännande kan jag säga. Mött klienter på Socialbyrån och sjukhus som kommit in med vapen.  Nog tänkte jag inte annat än var absolut kolugn, mer lugn än de framför mig. Och, det gick bra som man säger. Idag i Sverige skulle jag bli skjuten genast. Det är andra skurkar nu, utan skurkheder. Man skjuter inte barn, kvinnor och de som inte hotar en. Idag skjuter man den som råkar kränka en bara med sin närvaro.

Jag läste om fallet i USA där föräldrarna köpte ett vapen till sitt 15 år gamla son och tränade honom att skjuta. Inget märkligt i USA. Men den här pojken skickade tydliga signaler att han mådde uselt, i behov av psykiatri snarare än vapen. Skolan larmade. Föräldrarna sket i det. Pojken sköt då fyra klasskamrater, skadade sju och dömdes till livstid utan förtida frigivning. Han är vid domen 18. Föräldrarna dömdes för sitt likgiltighetsuppsåt till 10–15 år.

Borde det inte ske även här i vissa fall? Varför slipper föräldrar om de har skitit i sina barn, i Socialtjänstens och Polisens försök att räta upp livet för att inte tala om alla barns räddningsanstalt: fritidshem. Det larmas ju om att föräldrar tackar nej till hjälp och där står Socialtjänsten utan möjligheter.

Det kanske är familjefängelser vi behöver? Skå i modern tappning? Minns ni Skå? Sista försöket för trassliga familjer att få behålla sina barn. Skå var makalös. Nej, det skulle aldrig fungera idag. Det är andra barn och andra familjer idag. Det behövs helt andra metoder.

Nu har Sverige ca 14 000 aktiva, innefattande 2000 ledare och sedan 60 000 uppföljare i gängföreningen, de som styr från andra länder och gilla markeringar oräknade. Vi har 22 000 poliser, så jag undrar vem har övertaget. De kriminella finns överallt. Kanske är den samhällsnyttighet du använder också styrt av klanskurkar och du har ingen aning om det. Du bara betalar. För att inte tala om  affärsrörelsen narkotika. Det sista kan du dock aktivt låta bli.

Jimmie Åkesson sa att ”debilt prat om brottsförebyggande fritidsgårdar” hör hemma i papperskorgen.

”Det duger inte att rapa floskler, det är dags att Sverige förklarar fullt krig mot varje enskild individ i dessa kriminella gäng”, skriver han.11/4.

Har du bra förslag eller är du helt nöjd med situationen? Vart bor du då? Och nu har det skett andra skjutningar och andra viktigare saker som rätt till könsbyte så Skärholmen dog i mediebruset. Anslagstavlan för förslag är tom men med lite skavda regnbågsfärger.

PS. I natt 21/4 visade en man i Hässelby civilkurage och sa något till stökiga ungdomar. Han blev svårt misshandlad av gänget. Vi måste lära oss att inte lägga oss i, det orsakar bara död och misshandel. Inte bryr sig dagens ungdomar om någonting, allra minst att uppföra sig.

PS 2. såg precis att det har funnits en insamling till den mördade Mikael Janickis familj anordnad av privatpersoner. Det är inte första gången när sådan insamling sker när det inte väntas att Rättvisan ger skadestånd till de drabbade i närtid om alls.

Bild: Ett av boenden i Skå, av Holger.Ellgaard – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39369376

I en Värld av regnbågar och little ponies.

Utvalda

Minns ni Little Pony? Har ditt barn några i leksakslådan?

En mässa tillägnad den tecknade serien My Little Pony tvingades stänga i Moskva efter ett polistillslag. Polisen utredde misstänkt hbtq-propaganda. Homosexuella plasthästar?

”Polisen hade fått ett klagomål om att vårt evenemang främjade icke-traditionella förhållanden och relaterade symboler, vuxet innehåll för barn och skräck och ondska överlag” säger arrangörerna på det ryska sociala mediet VK Sunday.

Det kunde vara som aprilskämt, men icke. Plastleksaker som fara för landet. Inte krig och brottslighet. Och vad har det att göra med Världsläget eller ens situationen i Sverige? En del, tror jag. Symboliskt alltså. Tänk utanför boxen. De uttryck man förbjuder eller ropar efter avslöjar Politikernas inställning till oss i Samhället. Vad är det vi behöver, mest? Vissa länder är väldigt färgglada och andra kommunistgråa. Bredden är enorm. Men politikerna låter väl så lika.

Vad lyfts upp visar dock en del oförmåga. Att förbjuda plastleksaker eller ropa efter fritidsgårdar för potentiella mördare har ungefär samma storartad kvalité. Eller att försöka ändra biologin med ord och lag.

Nog känns politik som att bli lurad flera gånger.

Det är en stor skillnad mellan en förtryckt ryss och en fri svensk. Ryssen tar ansvar för sitt liv på grund av rädsla och kastar Little Pony snabbt till soporna, kanske grävs ponnyerna djupt i marken. Inte är den svenska klanungen rädd för Samhället. Finns inget som får dem att känna rädsla när någon viftar med en sedelbunt som lön för blivande mord. Men vad yrar jag om. Ingen av oss vill leva i Ryssland. Inte har Ryssland lyckats eliminera kriminalitet, bara de västerländska fenomen som handlar om sexualitet och att tycka annorlunda.

Viktiga frågor, som kön, diskuterades vilt i Riksdagen, i timmar. NATO? Nej, det var inte värt att diskutera bland våra folkvalda. Vad är viktigt och vad mindre är ibland svårt att förstå för en gammal konservativ kvinna.

Inte över än – om någonsin.

Utvalda

Ett bra tag efter sexdagarskriget ringde min mor och berättade att hon inte hade fått kontakt med en långväga släkting, eller kanske hon inte ens var släkting utan någon som min mor tog under sina vingar.

Ingen svarade på brev och telefonen fanns inte längre.

Jag hade aldrig träffat kvinnan i fråga. Hon var sjuksköterska. Några år innan hade hon rest till Israel. Flera i min släkt har gjort en resa till Israel på grund av religiösa skäl, besök i Betlehem och Jesus grav. Hon blev kvar där någonstans på ett Palestinskt område, Västbanken tror jag, Hon gjorde ett besök på något flyktingläger eller liknande. Hon hade blivit där kär i en arabisk läkare, gift sig, fått två pojkar. De var nog 1 och 3 år vid sexdagarskriget. Och nu hade mor inte hört från henne. Inget Julkort ens.

Vi fick aldrig någon förklaring.

Nu mullrar det igen i Israel – Palestina. Vilken gång sedan sexdagarskriget? Hamas rövargäng gjorde en överraskande attack den 7 oktober i Israel, där fler än 1200 människor dödades och över 200 civila, inklusive barn och äldre, togs som gisslan. En del av dem är kvar eller döda. Kriget pågår utan lösning.

Ingen har bättre förslag, vilja och förmåga än fortsätta kriga. Krig är alltid en lösning, som inte löser någonting. Lägg till det några tandlösa yttranden och resolutioner från allas vår FN. Jag tvivlar också på en evig fredlig lösning, men jag är ju ingen politiker.

Ändå, både Gaza och Israel måste välja andra ledare, några med problemlösningsförmåga och vilja. Att stödja Hamas har lett till elände i Gaza. Att vara helt beroende av omvärldens bidrag till mat och vård fungerar inte, för andras vilja att bidra tar och har tagit slut. Gaza måste göra annat än tigga.  De barn som nu har upplevt krig och skadats riskerar att bli en ny hatfull generation. Israel i sin tur måste sluta sabotera deras tillvaro, låta folk ha sina bostäder kvar och inte rasera allt. Det leder bara till den situationen som finns idag.

Det går inte backa tiden tillbaka. Det krävs acceptans från båda sidor. För, ingen kommer att erbjuda Gazas befolkning plats någon annanstans. Har något arabland brytt sig bokstavligen om Gaza borna?  Israel flyttar inte. Kanske är muren den enda lösningen som finns?

Irans ilska kulminerade i en tämligen misslyckad attack mot Israel med drönare och robotar. USA ropar: en lyckad kväll, och Iran förminskar genom att säga blir vi hotade igen blir det en riktig attack. Ungefär som här hemma med våra klaners språkbruk.

På Irans gator hyllar människorna sitt lands attack mot Israel. De är som berusade av glädje. Det har varit lite negativ anda mot mullorna när olydiga flickor har låtit håret flaxa för vinden. Vissa har fått betala det med sin död. Men ingenting är så enande som en yttre fiende. Iran är duktig i det. Minns ni Salman Rushdie och andra på Irans dödslista?  Vilket folk som helst finner samhörighet och enas när de tror sig vara hotade av ett annat land, på riktigt eller om livets regler, som en religion, riskeras.

Iran är i praktiken krig med flera länder som vapenleverantör.

Vad Israels ledare tänker som följd ser vi inom kort. Den så kallade ödesrika tystnaden låter just nu.

Nog har Världens ledare ropat om risken för tredje Världskrig ett bra tag nu.

Vilket krig är stort nog att kallas Världskrig? Krig som pågår mellan fler än två länder? Krig som uppehålls genom vapenleveranser från andra länder till de stridande? Eller när USA har sista ordet?

Är människan bara ett ociviliserat rovdjur utan vare sig förstånd eller förmåga att tänka till: om vi gör så blir följderna så?

Hur kan vi välja bättre företrädare? Kanske de inte ens finns.

Läs mer om Israel – Palestina  konfliktens turer i en bra informativ artikel:

Bild:https://catholic-resources.org/Art/Dore-OT.htm

Memento mori – om filmen Oppenheimer.

Utvalda

Robert Oppenheimer ses som atombombens fader eftersom han var vetenskaplig ledare för de vetenskapsmän och arbetare som utvecklade och tillverkade den första atombomben i så kallade Manhattanprojektet,. ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare” lär Oppenheimer sagt efter provsprängning 16 juli 1945. Han kände tvivel. Med order av president Truman fälldes två bomber över Japan, Hiroshima 6 augusti och Nagasaki 9 augusti 1945. Detta avslutade sedan andra Världskriget, i praktiken var kriget redan över i Europa den 8 maj när Tyskland kapitulerade..

Atombomb, ett av de stora framstegen för vetenskapen och Världen?

Bombningen orsakade minst 230 000 personers kvalfyllda död samt sjukdom även årtionden efter utöver de materiella skadorna, utplåning av två städer. Idag finns åter hot om att använda atomvapen och många länder och  tidningar haussar upp hotet med förklaringar över vad som kan hända och hur vi överlever eller inte. Världen förbereder sig för storkrig fast det redan pågår tillräckligt många krig och bråk som utförs med vapen, förstörelse och död som resultat.

Fred tycks vara omodernt.

Oppenheimer är en film om atombombens fader, atombombens tillkomst och amerikansk politik fram till 1954. Oppenheimer en storartad filmupplevelse. Filmen fick 7 Oscar. För bästa film. Bästa regi för Christopher Nolan. Oscar för huvudroll till ”Oppenheimer” Gillian Murphy. Robert Downey Jr. Oscar för en biroll, Lewis Strauss.  Ludwig Göransson för bästa originalmusik, har en Oscar förut. Bästa klippning till Jennifer Lame och bästa foto Hoyte van Hoytema. Han var tidigare nominerad för ”Dunkirk” även den en Nolan film. Sex till nomineringar för Oppenheimer.

Antalet Oscar är förstås ingen garanti att en film går hem och uppskattas, alltså tjänar pengar. Att släppa en film samtidigt med Barbie blev till Barbies favör. Svårt att slå den filmen i kassaintäkter. Men Oppenheimer går bra den med.

Oppenheimer är smart gjord hur dåtid och senare händelser separeras och knyts ihop. Allt är förstklassigt hantverk från varje ord, filmruta, scen, klipp, miljö och musik.

Alla rollprestationerna i Oppenheimer är av A – klass. Gillian Murphy har jag sett i ”Sunshine” 2007, en något underskattad film. Nu gör Murphy en roll som tycks vara gjord för honom. Det är som om han inte skulle spela. Emily Blunt, spelar Kitty Oppenheimer, var också nominerad till Oscar och gjorde sitt livs roll, så länge. Minns ni henne i Djävulen bär Prada? Hon kan säga med en blick och minimal rörelse det andra behöver flera repliker till.

Filmen säger så mycket om USA och om Världen även idag. Fåtal mäns makt i politiken. Sökan efter att vara Gud, för det är det vetenskap kan handla om. Länder med olika ideologier och given orsak till strider. Kommunismen som var otillåten, kriminell i dåtidens USA. Så kanske även nu tack vare Rysslands anfallskrig mot Ukraina och diverse trätor mot andra länder? Krig ökar inte precis fred och förståelse av olika Samhällssystem. Vår oförmåga att räkna ut konsekvenser av vårt agerande är usel. Den där naiviteten ni vet.

Du som är ung läs lite historia från den tiden om atombomb, Mc Carthyism i USA samt senare försök att begränsa atomvapen.

Oppenheimer är en lysande film. Det är en film om vår Världs historia. Om våra framgångar och synder. Hur vetenskapen flyttade oss till Harmagedon tiden. Hur vi öppnade möjligheter för total förintelse. Hur våra antaganden och åsikter slår mot vetenskap, människor och möjligheter. Idag hjälte. I morgon föraktad. Åter hjälte när nya kvastar sopar.

Filmen bygger på ovanstående bok av Kai Bird och Martin J. Sherwin.

Jag ser alltid filmen först, sedan läser jag historien – om den finns. Som gammal och även med några universitetsbetyg i historia vet jag förstås storyn i stort samt den tidsandan som styrde en del av USAs politik i och efter andra Världskriget. Jag letar alltid efter den rätta platsen på kartan om filmen är från en verklig historia.

Jag ser ofta om de filmer jag tyckte var sevärda. Favoriter kan jag se igen, flera gånger. Nu lånar jag Oppenheimer vidare till anhöriga och ser den åter när den kommer tillbaka.

Oppenheimer är lång, 3 timmar, men känns inte så, snarare ”var det slut nu”. Se den!

https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2023/november/tidslinje-fran-hiroshima-till-i-dag/

https://en.wikipedia.org/wiki/American_Prometheus

PS. Filmen är förstås i maffigare format på bio men för mig duger mindre format hemma.

Livet är ett jävla pussel.

Utvalda

Den nya könslagen innebär en del följer i praktiken. Men ingen har väl tänkt på det. Det räcker att säga förslaget eller delar av den är inte rimliga, men det här blir ändå ett långt inlägg med en massa PS.

Dina barn kan byta kön från 16 års ålder om du som förälder ger ditt medgivande. Barn kan vara väldigt övertygande. Kanske har diskussionen pågått ett tag. Du får en ytterligare sak att dividera om och kanske bli osams med din tonåring. Ger du efter och byter kön på ditt barn, ett barn som du har betrakta som en dotter eller son i 16 år, kan det vara omtumlande.

Byter ditt barn kön och vill vara det nya även utåt är det bara att köpa nya kläder, kalla barnet med annat namn och ta konsekvenserna i olika situationer. Kanske tyckte du att det var bra, en räddning eller lite hipp, så du får inga problem. Eller du mår skit eftersom du inte kunde hjälpa ditt barns grubblerier.

Det blir också krångligt att prata om dina barn. Min son ska – nej min dotter ska. Din familj är förändrad och kanske är du som förälder knäckt.

Om du är stenhård med ditt nej: vad händer då? Vad gör vi med föräldrar som inte vill vara med och fortsätter att se sin son/dotter som förr? Fel kön alltså. Skall vi placera barnen till något mer förstående hem? Det har hänt i USA. Kommer Socialtjänsten även här och löser frågan?

Jag tycker synd om föräldrar. Jag tycker också synd om barnen som sveps i väg med olika trender. För, visst är det lite av en trend att grubbla över sitt biologiska kön? Inte bara som vi gamla gjorde – tänk om jag var en pojke/flicka och kanske demonstrerade med kläder – utan in till att börja skära av kroppsdelar i en för övrigt frisk kropp. Alla har nog funderat över hur det vore att vara någon annan, men det stannade där. Väldigt få personer har hittills bytt kön på riktigt.

Vilket bra sätt Regeringen ger till barn att leva ut pubertetsproblem och tvister med föräldrar. Eller söka lätta lösningar för verkliga problem. Däremot inte sagt att viss fåtal borde få byta kön. De barnen är förhoppningsvis inom barnpsykiatrin redan för stöd och utredning. Men det har hänt att yngre barn har fått ”behandling” i yngre år av välmenande läkare.

16 år? Om Regeringen skall införa lagen låt det i alla fall bli en åldersgräns då du är vuxen. Vid 16 kan du inte köra bil, handla i Systemet, rösta och har knappt slutat grundskolan och rent ekonomiskt har föräldrarna försörjningsplikt, men byta kön – på papper så länge – kan du. Och snart är åldern inne att kanske förverkliga bytet medicinskt. Jag tycker att 18 är också för tidigt att ändra sin biologiska bestämning. Man är inte vuxen vid 18 för så stort beslut.

Kanske tröttnar Kalle vara Kerstin och byter nästa år. Eller när det kan vara fördelaktigt. Nu fabulerar jag – fast det har hänt på riktigt i Skottland. Du åker in för våldtäkt men byter kön till kvinna. Då måste du få komma till ett hem för kvinnor/kvinnofängelse, annat vore diskriminering. Det hände. men högljudda protester ändrade saken. Hanhon åkte ut. Men att placera ”kvinnor” bland män…men det problemet händer väl aldrig här?

Jag är säker på att några människor, kanske till och med många av oss, mår bättre av att få bli något annat än de är. Jag skulle vilja vara lite yngre, starkare och ha mera pengar. Att ha grubblerier vem man är, sexualitet och känslan av att inte duga har alla, speciellt de yngre. Som äldre brukar man nå acceptans över livets villkor. Det är inte säkert att hormoner och kniv löser problem för unga människor. Knappt att ändra namn och  siffror på folkbokföringen heller. Kön är mer komplicerat. När vi är unga, i pubertet, innefattar det många känslor, inte alltid roliga eller realistiska.

Det är fler tjejer än killar som funderar på könsbyte. Det kanske säger något om det kvinnliga idealet idag? Könsdysfori hänger också ofta ihop med andra psykiska bekymmer.

De barn som föds med obestämd kön är få men det händer och jag kan säga att de föräldrarna inte alls ropade av glädje. De sa inte: vad bra nu får barnet besluta själv. De var olyckliga och modern kände skuld. Vad gjorde jag för fel…

Regeringen har öppnat, inte Pandoras ask, utan en låda av möjligheter då folk antas med tiden få välja vem de är av de massiva antal kön som propageras för. Det kommer inte att stanna där. Vissa länder har tredje kön, inget alls. Varför inte det också här? Och, hur blev sättet att ha sex, få barn, hur och med vem så stor sak att Regeringar blir inblandade?

För det är det allt handlar om, egentligen.

Nu säger förstås anhängare till lagen att åtgärden slopar diskriminering av transpersonligheter.  Hur då? Först, jag och de flesta har ingen aning om vem är trans på gatan eller någonstans där vi mäter folk, om de inte annonserar ut det. Det är möjligt att verklig diskriminering sker men det ändras nog inte med andra siffror i personnumret. Verkligheten är att kvinnor oftast inte vill dela vissa saker med främmande män eller män som säger sig vara kvinnor. Att använda kvinnors toaletter/duschrum i skolan, att vinna över kvinnor i kvinnors idrottstävlingar, eller bli diskriminerad om sin förmåga att föda barn när ordet mor blir olämplig och förtryckande i sjukhusjournal och skrivs neutralt ”födande person” är inget vi hurrar för. Men svensken gement är en tolerant person.

Människan har alltid försökt ändra gränser, både de i naturen och i biologin.  Men tänk lite efter före. Gör om, gör rätt. Myndighetsåldern är 18, inte 16. Vuxna skall inte pådyvla svåra avgöranden till barnen. Vi måste skydda dem.

PS 1. Det nya lagförslaget vill göra det lättare att byta juridiskt kön.

Åldersgränsen ska sänkas från 18 till 16 år med målsmans godkännande. En person som har fyllt 16 år ska få det kön enligt folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning.

 Förslaget innehåller också en förändring gällande könskorrigering genom kirurgiska ingrepp. I dag krävs tillstånd från Socialstyrelsen, det ska inte behövas i framtiden.

Ingrepp ska, som i dag, föregås av en utredning inom hälso- och sjukvården och kunna utföras på personer som har fyllt 18 år.

För avlägsnande av könskörtlarna kvarstår åldersgränsen på 23 år, om det inte föreligger synnerliga skäl.

Sex av åtta riksdagspartier är på pappret för en uppdaterad translag. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är emot.

En invändning är att könsdysforidiagnoser har ökat de senaste tio åren och att det inte är helt klarlagt varför. En annan är att frågan behöver utredas mer innan man fattar beslut och att det skulle kunna missbrukas.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025. Omröstning blir den 17 april i år

PS2. Antalet personer som har genomgått en könskorrigering och ändrat sitt juridiska kön de senaste 50 åren ligger den siffran på 700 personer.

År 2018 var det totalt knappt 6 000 personer, 0,6 promille av befolkningen, som hade någon könsdysforidiagnos i Sverige.

Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige, fördelat på 1/3 som får ett manligt juridiskt kön och 2/3 som får ett juridiskt kön som kvinna.

https://www.expressen.se/debatt/upprop-vi-vill-inte-ha–den-nya-konslagen/

https://www.dailymail.co.uk/news/article-13269715/jk-rowling-trans-non-crime-hate-police-reveal-scotland.html

 PS 3, Biden är riktigt inne och byter ut kristenhetens största helg, Påsken till Transgender Day of Visibility.

@JoeBiden

On Transgender Day of Visibility, we celebrate the joy, strength, and absolute courage of some of the bravest people I know. Today, we show millions of transgender and nonbinary Americans that we see them, they belong, and they should be treated with dignity and respect.

NextGenerationEU – med pengar till skurkar

Utvalda

Det här är NextGenerationEU. Det är mer än en återhämtningsplan. Det är en unik chans att se till att vi kan gå stärkta ur krisen, ställa om vår ekonomi och skapa möjligheter och jobb för det EU som vi vill leva i. Vi har allt på plats för att förverkliga detta.
Vi har visionen, vi har planen och vi har enats om att investera 806,9 miljarder euro* tillsammans.
Nu är det dags att börja jobba för att göra EU grönare, mer digitalt och mer motståndskraftigt.

Så presenteras fonden av EU. Verkligheten har precis fått en annan bild.

EU:s coronafond, eller Next generation EU som den kommit att kallas, innebar att i storleksordningen 750+ miljarder euro ska delas ut över Europas länder under sju år. EU lånar pengarna, vilket skuldsätter medlemsländerna fram till 2058.

Pengarna ska inte gå till länder som drabbats hårdast av coronapandemin, utan ska användas till att ”återstarta” Europa.

Nog startade skurkarna genast.

Den gigantiska Coronafond som EU instiftade, och som Sverige finansierar med 150 miljarder kronor, går till korruption. Under polisrazzior i Italien, Österrike, Slovakien och Rumänien har ett 20-tal misstänkta gripits för bedrägerier mot EU:s återhämtningsfond.  Pengarna har gått till lägenheter, villor, lyxbilar, juveler och cryptovaluta. Politico skriver att man bland annat tagit en Lamborghini och Rolexklockor. Tillgångar över 600 miljoner euro har kommit så på villovägar till skurkarnas fickor.

Kanske hittar man mer?

Vem kunde tro på det!

Så fort politiker, fonder, hjälpverksamhet får pengar i handen finns skurkarna där. Minns ni Afghanistan? Presidenten stack med pengarna. Nu EU. Men det är väldigt tyst om stölder när det gäller skattepengar som folk arbetar ihop. Knappt en notis i tidningar.

Jag vill ha våra pengar tillbaka från denna fond. Vi hittar säkert något att göra med dem som betala tillbaka vår del av lånet. Ser gärna de politiker som skrev under uthängda i slaskpressen. Vissa tidningar är ju duktiga i det.  Och, pengarna var ju lån från våra barn och barnbarn. Så egentligen finns inte pengarna, de är lån som tickar.

Våra barn skuldsattes för Rolexklockor, smycken, bilar med mera.

Skäms politiker? Snart kommer EU valet där politiker önskar fortsatt mandat. Jag har tappat tron till EU länge sedan. Mina och dina barnbarn tvingas betala deras utsvävningar. 2058, då denna skuld inbillas vara betald, är mitt äldsta barnbarn 56 år och har då betalat till EU skulden en stor del av sitt vuxna liv. Idag kan man med skäl att fråga: vad får vi för pengarna och till vilken nytta.

https://www.politico.eu/article/police-fraud-financial-unit-arrests-23-suspects-600-million-fraud-eu-covid-recovery-fund/

https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/recovery-plan-europe_sv

https://edition.cnn.com/2024/04/04/europe/eu-police-covid-fraud-italy-rolex-lamborghini-intl/index.html

https://samtiden.nu/2024/04/svenska-skattepengar-till-eu-fond-gick-till-lyxbilar-villor-och-juveler/

Med vapen i handen löses problem…

Utvalda

Nej, det blev ingen lugn Påsk i Sverige. Redan på natten till Långfredag – den dagen som förr i tiden var en tyst, lugn dag med stängda affärer – sprängde några andras bostäder. I Österåker skadades 45 bostäder i en detonation. Det ser ut som i krig. I Värnamo och Norrköping small det också och något mordförsök och sådant vi är vana med.  Ingen respekt för liv och helg.

Samtidigt sägs att ungdomar köar till gängen och längtar efter uppdrag. Livet är som en spännande film eller en serie om tuffa grabbar som löser problem med vapen och får lön som vida överstiger eventuellt sommarjobb. Plocka jordgubbar? Rensa gräsmattor? Är du knäpp!

Med vapen i handen löses alla problem.  Snabba pengar. Straff är bara att skratta åt.

Samtidigt larmar Försvaret att 64 % av årgången går inte att kalla till mönstring på grund av diagnoser och problem. Alltså, de unga vill inte eller kan inte försvara landet inom det militära.

Är verkligen 64% av unga kronvrak?

Av knappt 107 000 unga som svarade på underlaget i år var det bara 36 procent som var möjliga att kalla till mönstring. 64 procent, över 68 000 unga, svarade diskvalificerande, till exempel genom att uppge olika sjukdomar, diagnoser och skador.

Fler tjejer (73 procent) än killar (55 procent) anger hinder. Till stor del handlar det om psykisk ohälsa, som depressioner och ångest – och enligt Plikt- och prövningsverket är utvecklingen oroande.

Jag tror inte på detta oförmåga, Dock har diagnoser delats ut som karameller. Eller, är de unga verkligen så sjuka? Finns det läkarintyg? Nej, det krävs inte. Som så vanligt idag är det känslan – utöver faktiska diagnoser – som talar. Om det vore så på riktigt är utvecklingen mer än oroande. Hur blir det med dessa kronvrak?  Behöver de någon som tar hand om dem resten av livet? Då räcker varken befolkningen eller pengarna till det.

Snöflingor? Ja, det snöar idag.

Att kvinnor försöker komma undan är lite mer naturligt. Kvinnor som föder barn har nog mindre lust att mörda andras ungar. Stämmer det? Men eftersom kvinnor idag ofta väljer bort att få barn borde flertal vara jämlika med män även på den punkten.  Får du inga barn får du göra lumpen när du är 40. Är inte 40 det nya 20? Precis som 70 det nya 50.

Militären ropar på mer pengar och mer folk. Vi som redan har upplevt krig känner bara sorg över utvecklingen i Världen.

När har Israel straffat Gaza nog? När det inte finns någonting kvar? När inser Putin att Ukraina inte alls längtar efter att bli en rysk koloni? När får vi stopp på utvecklingen i Sverige där kriminella gäng inte bara skjuter, bränner och spränger utan har en fot eller båda i Samhällets service till medborgarna, det vi betalar med skattepengar?

Hur vet jag att jag inte bidrar till gängvåldet genom en affär eller service?

Det snöar. Min far som var duktig på att spå väder sa: ”nahka Pååsiäinen, pouta Helluntai.” Ungefär; skinnrock på Påsken, solig Pingst. Inte säkert att det stämmer längre.

För, även Jorden och Klimatet är annorlunda än på hans tid. Sägs att Jorden just nu snurrar lite fortare och troligen inte behöver en skottsekund. Och Klimat samt dess styrning är beroende på vem du frågar.

Inga Aprilskämt här men en Påskhäxa var på besök.

PS.Dock är vissa historier som aprilskämt. Läs absurditeter på:

https://juliacaesar.blog/

Glad och fridfull Påsk.

Utvalda

Jag har några önskemål angående Påskhelgen.

Inga bränder. Inga sprängningar. Inga mord. Inga knivslagsmål. Inga uppgörelser av annan art än vem köper vad till påskmiddag. Inga polishelikoptrar som hovrar ovan mitt och ditt bostadsområde. Inga sirener som stör lugnet.

Inga gräl hemma heller. Här är det noll risk men jag vet att på sina ställen är det inte så harmoniskt. Bete er som vuxna och förståndiga. Berätta för barnen varför vi firar påsk.

Kan vi alla uppföra oss på kristenhetens största helg, Påsk! Även ni med andra trosuppfattningar. Vi kristna stör inte era helger och ni andra inte våra. Vore det en bra överenskommelse!

Irrar sig någon påskkärring till min dörr så är godisskålen fylld.

Bild överst; Sagrada Famiglia, Barcelona

Grodor som hoppar ur munnen …

Utvalda

Den förre Säpochefen Klas Friberg säger: ”Jag skäms”. Han erkänner att makthavarna låtit de kriminella gäng växa sig starka i Sverige. Det är bra att det kommer fram.

Men sedan menar Friberg att ”alla” har ansvar för att kriminella gäng vuxit sig starka i Sverige.

Han menar att aktörer från hela samhället måste involveras – mödravård, skola, socialtjänst och polis – i en gemensam nollvision för nyrekrytering.

Mödravård? Som kurator för riskgraviditeter har jag förberett och stöttat de blivande och nyblivna föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Som socialsekreterare har jag gjort allt för att hjälpa människor till bättre liv. Som forskare har jag försökt se vad som fungerar, vad inte i missbruksvård. Och nu var jag skyldig till gängens brott och ska skämmas.

Nej. Jag vägrar blankt.

Mödravård? Skulle jag ha utrett om föräldrarna kanske tänkte sig en framtid som drogförsäljare eller mördare för sitt barn? Men, om föräldrarna skulle säga sig höra till en klan. Vad händer då?  Kan vi använda tvångsmedel så de olämpliga aborterar? Eller skall babyn omhändertas på BB? Det finns ju en risk, eller? Det fungerar inte så.

Nej. Jag svär mig fri. Jag arbetade inte så. Men en del kommer fram om kontakten är god och även kan åtgärdas. Alla föräldrar blir inte bra nog föräldrar och bör få en möjlighet att vara mor och far utan föräldraansvar.

Vad skall ingå på mödravården i modell Friberg?

På Socialtjänsten såg jag det sakta glidandet mot ökad narkotika och yngre aktörer, avhopp från skolan och hur de nyinkomna familjerna såg på sina flickors framtid. Jag och en arbetskamrat försökte larma till politiker om risker och arbetslöshet bland de nya. Men då var vi ju rasister. Peka ut folk! Detta var redan på 80 talet. Brydde sig politiker om det? Polisen började oroa sig men politikerna sussade gott. Inte ens ett stort narkotikamål väckte dem. (S i detta fall.) Idag mår den Kommunen uselt med sprängningar och våld, men de är ju i sällskap med flera.

Som mamma har jag fostrat barn som inte skjuter och spränger. Som har klarat skolan. Nu mera är de redan över 50, med toppjobb. Det där påståendet att ensamma mammors barn blir kriminella och misslyckade ser jag som förtryckande åsikt. Ingen gnällde på fadern som smet, inte skuldbelägger någon honom. Kanske bör vi börja jaga fäder till de kriminella pojkarna och ta reda på vad är deras ansvar och hur fostrar de sina pojkar.

Jag har haft bekanta som är så kallade nyinkomna. De alla var människor med arbete och några hade även högre utbildning. Deras barn skjuter inte. De skjutglada är faktiskt i minoritet men den minoriteten härskar över liv och områden.  Dock hör vi sällan klagan över de kriminella från dessa oroliga områden. Inte går människor ut och demonstrerar. Det kan hända att de tvärtemot kastar sten på polisen.

Det räcker några aktiva kriminella för att styra ett område så det blir närmast obeboelig för andra.  Några finns i andra länder men är lika dominanta för det.

Har jag röstat rätt då? Vad är det rätta? Inget parti representerade framtid med stor invandring utan plan, kriminella klaner och barn som mördar. Så ingen röstade för det. Politiker var totalt aningslösa och tog inte reda på vad händer i länder som är lik Babels torn. Det finns ju exempel i Världen.  Vissa medier och även ett parti försökte ropa men de var ju rasister.

Centern ropade öppet om 30 miljoner invandrare och Reinfeldt om öppna hjärtan och plats i skogar för dem. Sittande i saxen mellan EU, allas rättigheter och öppen gräns har Regeringar bara odlat tanken att den här förändringen, invandring från länder som inte fungerar där, kommer att fungera här och bringa lycka för oss,

De flesta av oss har haft noll möjlighet att påverka gängbildning och dess aktiviteter. Vissa köper knark, de kan känna sig skyldiga. Köp av stulna varor. mer… men de flesta sysslar inte med att shoppa av de kriminella. Majoriteten är offer för usel politik och deras drömmar om en värld som inte finns.

Att rösta ger inga mandat för beslut.  Friberg får ha skulden och skammen själv. Ingen, någonsin gav mig några som helst direktiv i arbete, det enda var de lagrum som fanns och där står förbanne mig ingenting om att spå om bäbisarnas framtid genom glaskulan, kaffesump eller andra undergörande medel.

Jag vägrar blankt att känna mig skyldig nu som gammal pensionär. Så ego? Ja.

Kört var det. Någon jämförde Sverige med Haiti. Det var att ta i – idag.

Länk till den som var först att berätta men nu skäms han överallt i Media. Bra, Fler som sätter sig i skampålen? Hjälper det? Sent skall syndaren…

https://samtiden.nu/2024/03/nej-alla-ar-inte-ansvariga-for-valdsutvecklingen/

Om tvåsamhet och städgummor.

Utvalda

Min sambo dog nära sex år sedan. Han hade precis hunnit flytta till ett äldreboende.  Några dagar innan flytten hade han ätit sin sista frukost hemma.

Jag åt frukost ensam vid datorn. Läste nyheter. Sedan hjälpte jag upp honom och dukade fram hans frukost. Jag hjälpte honom. Trögt. När han tycktes komma i gång gick jag till badrummet och tog en dusch.

Jag hörde en smäll och rusade till köket vatten droppande efter mig. Han hade somnat, huvudet hamnade i frukosten. Hans kopp låg på golvet i flera bitar.

Det var en speciell kopp. Som många par hade vi handlat saker för två personer, koppar, julmuggar, gamla champagneglas, fina tallrikar, ja bara för två personer. Vi – saker. Nu låg den vackra koppen i bitar och min blev ensam.

Jag visste inte att morgonen blev den sista i vårt hem för honom. Senare på dagen blev han rejält dålig och vi hamnade i sjukhusakuten, dock med en remiss från vårdcentralen. Han kom inte hem mera utan flyttade till boendet från sjukhuset.

Varför skulle jag gå från honom och duscha!

När min syster hade gift sig köpte det förälskade paret även likadana joggingkläder. Så långt gick inte vi. Skulle aldrig gå så långt! Nej, det var lögn, vi hade nästan likadana oljerockar. Men han gick oftast klädd i färg medan jag var den svarta.

Ibland svider minnen när jag ser ett äldre par ute, de som håller varandra i handen. Alla de stora varför frågorna stiger upp en kort sekund.

Vart tog dessa sex år vägen? Jag har rensat lite på min blogg både inlägg och några kommentarer och länkar. De väldigt inaktuella, de jag knappt minns vad som hände. Det var covid som snodde några år från oss. De stora orden ”förbättringspotential” och ”vi var naiva” har inte resulterar så många förbättringar. Äldreomsorgen är som den är. Förutsättningarna att klara en ny hälsokris likadan. Trots löftet att vända alla stenar skjuts och sprängs det dagligen.

Det sista är att min yrkesgrupp, socionomer, stämplas som felutbildade. Utbildningen skall utredas. Letar politiker efter syndabockar?

Vi socionomer fixade inte de fel i Samhället som ingen annan rådde på.

Kanske är det i stället så att samhällets städgummor har alltför mycket skit att ta hand om?

PS. Det klagas också över att kvinnor inte väljer att bli ingenjörer trots höga betyg. Ingen klagar på att män inte blir sjuksköterskor och undersköterskor trots betyg som kunde räcka. Och förstås är socionomer mestadels kvinnor.

Bild från Delos, Grekland.

Riskfyllda bankkunder.

Utvalda

Jag loggade in i Banken för att betala en räkning. Jag hade fått ett meddelande från Banken. De hade stängt av mitt bankkort för Internetköp.

De förklarade att det var på grund av omsorg om mig som kund eftersom många gamla riskerar bli bedragna. Så de löste problemet genom att stänga av mitt kort för Internetköp.

Jag har haft samma Bank sedan -1979 och ligger inte i skuld varken till Banken eller andra. Inga märkliga inkomster. Samma utbetalare sedan 2008, pension från några håll alltså. Har fyllt snällt deras årliga blankett om misstänkt penningtvätt.

Är jag bara för gammal? Vilken åldersgräns för att shoppa på Internet?

De skrev med att jag använde ju kortet så pass lite att…

Hur mycket måste man shoppa på nätet för att behålla kortet öppet för Internetköp? Ja, de skrev att jag kunde ju öppna det igen om det behövdes.

Omyndigförklarad. Kan inte ha bankkort för att handla på nätet. Dock missade de att stänga av från internetköp mitt andra kort. Det kanske kommer. Får se om jag kan swisha födelsedagspresent till ett barnbarn. Läste att någon pensionär inte hade fått swisha för det kunde ju vara penningtvätt.

Är det så att Banker jagar gamla pensionärer för att visa hur ansvarsfulla de är? Eller är vi enklare att knäppa på näsan än de stora skurkarna?

Skall vi gamla återgå till sedlar och mynt? Lättare att bli rånad.

PS. Det blir hela tiden svårare att betala med fysiska pengar för flera affärer vill inte ta mot de. Inte ens Banken.

Ropet från naturen och att lifta över havet.

Utvalda

I dagarna har en klunga ungdomar suttit vid Riksdagshuset dörr hindrande inträde till Riksdagen. Vad vill de? Det är en demonstration för klimatet. Det sker en och annan liknande demonstration dock med oklart syfte. Hur sittandet där, limma sig fast på vägar, eller förstörandet av tavlor skulle ändra på klimatet och  på solen, som är huvudsakligen skyldig till vårt klimat, övergår min fattningsförmåga.

Men jag är ju inte utbildad i klimatfrågor.

De outbildade har angett tonen om klimatfrågor i Världen. Medan flera med kunskap och utbildning tigs ihjäl. Men nu är den kända ledaren, barnet som ärkebiskopen kallade sänt av Gud, vuxen och bör krävas mer än gnäll. Det brukar vara så når folk blir vuxna. Vi andra alltså. Det räcker inte med åsikter.

Men för min del får hon sitta där. Sätt en polisremsa runt dem. Tillträde förbjudet för oss andra.

Idag gick jag över en liten klippa som finns i mitt centrum. Tanken var att Kommunen skulle spränga ner det och bygga ett daghem men covid och ekonomi tog död på planen. Jag gick genom platsen idag. Vad har det med klimatet att göra? Allt skulle jag säga. Det var otroligt skräpigt. Från godispapper, fimpar, förpackningar, hundbajspåsar, kläder…till gastub. Även buskar och träd var brutna med våld. ´Klimatentusiasterna koketterar med sina demonstrationer från flygresor till klimatmöten, till sittande någonstans med en plakat medan våra omgivningar ropar:

Skräpa inte ner mig!

Men eftersom jag inte är expert varken i skräp eller klimat nöjer jag mig att aldrig skräpa ner och leva väl så sparsamt med naturens resurser. Som pensionär är det sistnämnda ingen uppoffring bara anpassning till ens plånbok. Men nog har jag mer tilltro till de som studerar naturens och klimatets växlingar till ex på Grönland än de som sitter på trappan och gapar. (Du som lätt läser vetenskaplig text länk nedan.)

The British Wildlife Photography Awards delades ut nyligen. Vinnarbilden “Ocean Drifterav Ryan Stalker visar musslor goose barnacles (havstulpaner) som har bosatt sig under en fotboll flytande i havet. Tack vare vindar seglade bollen och de liftande havstulpanerna från tropisk vatten till Dorset i England. Bilden är en magisk uppvisning i anpassning och skam. Skammen står vi för. Det kan dock vara så att bollen flög iväg självmant. Fy på den.

Se bilderna och titta gärna på 2023 overall vinnarbild också. En bild som visar förändringar i vår natur, och något som blev kvar. (copyrights tillåter mig inte visa bilderna)

Se bilderna på: https://www.bwpawards.org/2024-winners

Om Grönland: https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Bilder med fågelbo och oljetunnan Sörmlandsled etapp 6.

Vinden i knarkfrågor vänder snabbt.

Utvalda

Spår av kokain hittades i Riksdagens toaletter i Aftonbladets undersökning. Jag pekar inte ut vilka toaletter det var utan vågar bara påstå att någon eller flera knarkar. Det finns säkert andra sorter av droger i Riksdagen men att upptäcka de i toaletten kan vara mer knepigt.

Var Riksdag och Regering orolig och upprörd? Rusade alla till drogtest för att visa sin oskuld? Vad blev resultatet, de stora besluten? Regelbundna oväntade tester ett tag? Inte alls. Men de ska vidta åtgärder. Lite finputsning. 

Chefer på partikanslierna och i riksdagsförvaltningen ska få utbildning om missbruk, kopplat till arbetsmiljöansvar, men också vässa sina kunskaper om riksdagens rutiner för inpassering och hantering av besökare.

Experter kallar det ”corporate bullshit”. Vad säger insatsen till folket? Inte så farligt? Missbruk på hög nivå är OK?

Nog finns det missbrukare även i Riksdagen men nog trodde jag att de inte knarkade på jobbet utan utanför Riksdagsbyggnaden. Lite planering bör man ha. Risk att bli upptäckt är ju större på jobbet än hemma.

Droger i Sverige är nu mera så stor business att det ingår i BNP och på så vis ökar den. Ute i Världen finner droger makt, det är en storindustri och har varit det länge. Ni vet de tre stora: krig, droger, olja/trafik. I flera länder är det drogmaffian som styr.

Cannabis som ”ofarlig” drog är inne lite varstans. Även i Sverige pratas det om att avkriminalisera. Själv tyckte jag att cannabisrökare var värre än heroinister ur behandlingssynpunkt.

Nyss avkriminaliserade Tyskland cannabis. 1 april – inte aprilskämt – avkriminaliseras cannabis för de över 18 år och innehav 25 gram samt hemma 50 gram. För att köpa måste man bli medlem i en     cannabisklubb. En ny affärsrörelse så man behöver inte längre importera? Nej, det illegala fortsätter. Alla vill inte registrera sig. Bruket bara ökar fast det tror inte politikerna. 4,5 miljoner beräknas vara cannabismissbrukare idag.

I Thailand drev Anutin Charnvirakul hälsominister, 2022 igenom en ändring av narkotikalagen där cannabis togs bort från listan över kontrollerade droger. Det utlovades goda inkomster för odling av växten i landets fattiga norra delar. Odla knark så har du mer pengar.

Avkriminalisering i Thailand har lett till ekonomiskt uppsving, sägs det. Haschshoppar överallt. Turisterna gjorde drogresor. Affärerna blomstrade.

Drogen blev lätt tillgängligt även för barn och antalet brott började öka. Hälsoministeriet rapporterade en ökning av personer som sökte behandling för cannabisrelaterade psykologiska problem. Antalet patienter steg från cirka 37 000 under år 2022 till cirka 63 000 år 2023. Andra studier pekade på att allt fler unga använde sig av cannabis. Ungar kunde skippa skolan för att röka hemma, tänka sig.  Det händer väl aldrig här?

Thailändska medier fylldes snabbt av rapporter om narkotikadrivet våld och missbruk. Speciellt cannabis anses ha skapat så mycket sociala problem och missbruk bland ungdomar att politikerna inte ser någon annan lösning än att åter klassificera växten som förbjuden narkotika.

Drogen kriminaliseras åter, utöver medicinskt bruk.

Enligt lagförslaget skulle användning av cannabis för nöjes skull bli ett brott som kan bestraffas med 60 000 baht (cirka 1 600 euro) i böter. Upprepade förseelser kan bli en tid i fängelse.

Turisterna blir inte glada, det var ju så kul innan.

Efter PCT vandringen 2018 åkte jag till Pacific Northwest trail och havet för en kort vandring. Bussen stannade vid ett rödljus. Vid ett hus stod en stor skara väl så sjaskiga människor i kö. Frukost för de fattiga, tänkte jag. Välgörenhet är väl utbrett i USA. Nej, det var kö till dagens utdelning (köp) av haschdos. Efter vandringen vid havet åkte jag till den sista staden under min resa, Seattle. En väldigt trevlig stad vid havet. Jag såg några sorgliga figurer på ett gathörn men det råkade vara det enda. Det ser helt annorlunda ut idag i bilder, som en stad på nedfall.

2021 avkriminaliserade Oregon drogerna, alla alltså. 60% av de röstande tyckte så. Nu är 16 % för fria droger. Det gick snabbt. Eftertankens kranka blekhet. Många trodde att avkriminalisering skulle få missbrukare att söka hjälp. Det var rena partyt då man avkriminaliserade och som resultat skulle missbrukarna krypa till behandling. Behandlingar fanns knappt och missbruk rent av exploderade.

Det blev snabbt en mänsklig katastrof. Städer som Portland har fått namn ”de levande dödas stad”. Rena vrak ligger på gatorna. Speciellt ökar fentanyldöden. Kriminalitet och gatuboende har också ökat markant. Delar av staden sägs se ut som soptipp.

Situationen i Oregon är så usel att folk på vissa områden har röstat för att gå ur Oregon och gå ihop med andra delstater. Missbruket, ursäkta bruket, av droger svämmar över till Washington, de är inte så glada över det utan stramade åt lagarna förra året.

Nu försöker Oregon kriminalisera igen men det blir tufft jobb.

I USA känner 4 av 10 någon som har dött av droger.

Känner du någon? Vill du ha fritt knark även här?

I Sverige finns röster för avkriminalisering och haschförsäljning också. Kan de göra en studieresa till Portland först? Ett utmärkt ställe att studera fritt drogbruk stödd av Staten.

Läs mer om Oregon Fox News Sök Oregon and drugs.

Bild nederst: dött skog i Oregon, Three Fingered Jack .

Föda barn? Varför då?

Utvalda

En känd fd politiker avskydde pappaledigheten. Det var hemskt, men gulligt. Han kände sig intellektuellt utarmad. Undrar hur barnet mår när den lidande pappan sände så negativa signaler? Vad tänker mamman? Kanske kan barnet ge igen för Internet glömmer inte. När pappan är gammal och behöver hjälp kan barnet säga: det är så intellektuellt utarmande att hjälpa dig gamla pappsen. Ring någon annan.

Har vi fäder vilka blir utarmade av barn ska vi kvinnor nog satsa mer på oss själva och mindre på barn och män. Det är kanske helt rätt att födelsetalen sjunker i de mest utvecklade länderna? Och att ropa efter aborträtt även när kvinnor redan har det. Min kropp. Mina rättigheter. Män ingår inte i den ekvationen. En ynka spermie!

Abort, en ny me too?

I den västerländska kulturkretsen går födelsetalen rejält ner. Vi har anpassat barnafödande i stort efter ekonomin. Likaså i Kina och Korea. Ja, i alla länder minskar födelsetalen utom i Afrika och några muslimska länder där innevånare redan kämpar med försörjning samt ofta krig. Niger, Kongo, Mali, Tanzania är bland de länder där befolkningen ökar.

Sydkorea har idag Världens lägsta födelsetal.  Det är svårt att hitta en man som delar allt (och det går ju faktiskt inte att dela allt). Jobb och karriär samt trevliga hobbyers är just trevligare än moderskap. Dyrt att ha barn med.

Kinas födelsetal är också på botten samtidigt som dödstalen var extrema under covid. Nu mera tilläts det tre barn men få nappar på det. Arbetslösheten bland unga är hög, det är dagens fråga i den kinesiska kongressen.

Det är i och för sig inte brist på folk i Världen men lusten att ändra Samhällen radikalt genom invandring är betydligt mindre i Asien än här. Spåren förskräcker.

Alldeles nyss skrek de styrande om risken för överbefolkning. Idag gapar de om att vi människor förstör Klimatet, vi till och med andas för mycket. Och nästa virus som tar död på oss och sänker sjukvården kommer nog snart. Vem vill föda barn till den Världen där hoten ligger på hela tiden från det ena skrämmande möjligheten till den andra.

Så, varför vill kvinnor inte ha barn? Någon undersökning sa att 4 av 10 var oroliga för klimatet och ville inte drabba sina barn med det helvetet. Att hitta rätt man var också svårt. Kanske lika svårt att hitta rätt kvinna? Det är valet karriär och pengar eller barn? Världsbanken säger att inget land ger kvinnor samma möjligheter i arbetsmarknaden än för män. Samma möjligheter existerar aldrig. Varför kan vi inte få allt i tur och ordning, inte precis samtidigt?

Problem med för få barn uppstår när det blir obalans mellan de gamla och de som än arbetar och betalar högre skatt och håller Samhället igång. Vem ska ta hand om de äldre utan anhöriga och i vård som inte går att bemanna? Robotar? Samtidigt är nedgång av födelsetalen precis det klimatentusiasterna – de rika som styr – vill ha. Inga människor. Naturen kan återställa sig till det ursprungliga, vad det nu är.

När länder med uppenbara problem fortsätter ha höga födelsetal innebär det övervägande manlig invandring till västländer – ett tag till i alla fall. Män söker bättre liv. Inte sliter de hemma som gamla svenska män gjorde. Kvar blir kvinnor, barn och gamla. I Sverige finns redan överskott av yngre män genom invandring, som Kina men där tack vare ettbarnspolitik. Då blir det svårare att gifta sig, kvinnor blir kräsna. Har du inget att erbjuda, så…. Känns som ett obehagligt Samhälle.

Flera årtionden har olika länder, speciellt Sverige, jagat kvinnor i barnafödande ålder. Kvinnor skall arbeta och betala skatt och råkar de få barn skall modern helst lämna barnet ifrån sig så fort som möjligt för att arbeta igen och betala skatt. Det finns ingen ära i att bli mor. Om fadern är pappaledig är det beundransvärt. Om modern tar hand om babyn är det förtryckande. Statens jämlikhetstanke finns under barnets första år, sedan spelar det ingen roll. Om problem med barn uppdagas senare skäller man bara på bristerna i Samhället som inga fritidsgårdar eller utebliven rätt hjälp från Samhällets städgummor; socialtjänsten.

Redan vården av den gravida skall vara minsta möjliga. Barn kan man föda i bilar om mamman var så dum att hon hade bosatt sig på landsbygden. Helst ska mor och barn ut från sjukhuset sex timmar efter förlossning. Alla mår ju bäst hemma. Stör inte sjukvården.

Har du nu varit en mönstermedborgare och delat föräldraledigheten med fadern eller någon annan samt skitit i att amma för länge kan barnet gå till daghem vid ca ett år och du till jobbet. Du lämnar då ett barn som knappt kan gå, inte äta själv, inte gå på toan själv, inte prata och säga dig hur allt är annat än med gråt, för att vårdas av kanske outbildad personal, mest kvinnor, du inget vet om för att du ska tjäna pengar och betala skatt. Fy på dig ojämlika kvinna som stannar hemma för länge och inte bidrar!

När kvällen kommer och barnet har gråtit sig till sömns undrar du: var det så här att vara mamma.

Dina medsystrar skriker efter rätten till abort i Grundlagen fast vi redan har fri abort. Frankrike ligger före. Jag vet inte om någon gräns, till vilken vecka, är utsedd. Kan det bli gränslöst som i vissa amerikanska stater? Du aborterar in till förlossning.

Ingen skriker efter bättre preventivmedel. Ingen ropar om rätten att vara en mor, eller far. Ingen undrar vad är bäst för barnen. Resultat ser vi dock. Tiden visar alltid vad som gick fel.

I Alabama har liv klassats till gränsen på det extrema. Frysta embryon som har sparats för senare bruk klassas som barn. Du kan spara ägg till exempel före cancerbehandling för att ändå kunna få barn senare. De som har svårt att få barn kan sjukvården hjälpa i provrör och inplantering till livmodern. Men nu klassas embryon som barn. Vilket innebär straffrättsligt ansvar. Tappa ett ägg blir till gränsen på mord. All verksamhet avbröts i Alabama. Vem näst?

#In its majority opinion, the court ruled they should, noting Alabama residents voted in 2018 to amend the Constitution to include protections for unborn life. Whether that unborn life is physically in or out of a uterus shouldn’t matter, it said. # (Fox news February 20, 2024)

När börjar livet undrar jag. I princip vet vi men praktik blir allt svårare hela tiden.

Kanske moderskap är bara som en skugga av sitt forna värde?

https://ourworldindata.org/grapher/children-born-per-woman?time=20222023 to 0.72.

Dörren till NATO är öppen.

Utvalda

Sverige har knackat på NATO dörren lite desperat i nära två år. Men nu är vi nästan med i NATO efter lång tids förnedring av Turkiet och Ungern. Två länder vilka i smyg skulle kunna ha mer positiva tankar åt annat håll. Med Sverige har NATO 32 medlemmar. Ukraina har små knackningar på NATO dörren.

Adjö fredstanken. Adjö den haltande neutraliteten. Adjö fredsorganisationer.  Världen har ändrat även Sverige.

Vad medlemskapet kommer att betyda i långa loppet vet ingen. För Världen och dess politiska balans är helt annat än år 1948 då Brysselpakten ingicks, det som växte till NATO idag. Målet år 1948 var att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanerna inne och tyskarna nere” som Natos förste generalsekreterare Lord Ismay uttryckte sig.

Idag i dagsläget gäller nästan samma i ord, tyskarna borträknade.  Men Sovjetunionen har krackelerat till flera oberoende – i ord i alla fall – länder. USA med Trump? Han är inte glad över medlemmar som vill vara med men inte stå för kostnaden. Biden vill vara med och betala trots att hans budget är i botten. En lag har skrivits på om att medlemskap inte kan brytas.

Bara en demonstration av en vilsen hjärna? Inga lagar är för evigt. Risken för sprickor finns. Hur ser Världen ut om fem år vet ingen.

Även tonen bland vanligt folk i USA, speciellt dem vars söner och döttrar har dött i de otaliga krig USA har varit delaktig i, låter som Trump. Den vanlige amerikanska jobbaren är patriot, inte globalist De är oroade av trycket på sin gräns, inte av gränserna i Europa. .Varför skall USA vara som en del i varje träta?  EU har fler innevånare än USA. Kanske kan de ta vara på sig själv? Viljan att gå in i armen USA sjunker, samtidigt som nya grupper tillåts att delta. Förr var det män som ville skydda USA, sitt älskade land och en och annan kvinna.. Idag… avstår från den kommentaren för att inte någon kränkt blir mer kränkt. Nej, inte hudfärg.

Desto fler finns i samma gryta desto svagare blir det, inte alls tvärtom.  De länder som idag ingår i NATO har olika åsikter om hur allt skall betalas och vilken politik förs mot Ryssland. Försvarsviljan tillsammans med USA kan vara stor medan betalningsviljan betydligt mindre. Om det verkligen gäller? Är avskräckande effekten nog? Jag  misstänker att komplicerade diskussioner kommer att pågår om, hur och vem ska dö för NATO.

Försvarsviljan i Sverige är inte heller 100 %. Desto fler folkslag med olika grund för levnad desto mer splittring, det vet även Regeringen idag.

Vissa korkade upp skumpan. Andra tog en whisky. Dock vet få vad medlemskapet verkligen kommer att innebära.

Långt borta är den tid då jag och en känd person till och med vägrade civilförsvar som innefattade vapen. Och, jag undrar varför utvecklingen av människan har gått åt det våldsamma hållet, inte till det fredligare. Beror kanske på vilken tidsrymd i mänsklighetens historia vi menar och räknar in. När människorna fick det ekonomiskt och näringsmässigt lättare varför slåss de ändå? Mycket vill ha mer? Överbefolkning är ett. Religion en annan. Länder utan klara gränser. Splittrade stormakter. Galna okunniga ledare att inte förglömma som samlar en skara vilsna människor för att slåss. Glöm inte pengarna. Alltid pengarna. Vapenindustrin är den som drar utvecklingen framåt.

Det kanske är så att vi människor är bara oförmögna att se längre än till oss själva.

PS. Klimat är överallt. Även i NATO. Skrattretande eller tragiskt?

Jens Stoltenberg said, is the difficult choice “between either having a green or a strong military.” He said that NATO needs to “reconcile the need for an effective, strong, armed forces with the need to have climate-friendly armed forces.” AP. June, 2023

PS. Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.

Beskedet kom fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.

I solrosornas land blommar sorg.

Utvalda

Butja

På tvåårsdagen av Rysslands krig mot Ukraina känner jag bara djup sorg över Världens tillstånd. Över de döda, de skadade och försvunna. Alla som har mist livet. Barn som har förlorat sina föräldrar. De gamla som bor i ruiner. De flyende, de sårade, de som mist tilltron till mänskligheten. mer… De tappra ukrainarna.

Allt raseras. Bostäder, skolor, sjukhus, affärer, kyrkor…allt har bombats sönder av den ryska krigsmakten. Den miljöförstörelsen som pågår går knappt att begripa. De skogar vilka blivit tomma av grönska och fulla av krigets skräp är förlorade för lång tid. Åkrar som förr var världens kornbod är minerade. Broar krossade, floder flödar som förr. (Det som var en MP dröm här hemma.)

Och vi pratar om klimatet och hur vi kan hindra något som alltid har varierat, vår klimat. Våra barn ska sluta med mjölk och kött och tugga i stället maskar. Överdrivet? Inte alls. Bra exempel hur klimatrörelsen blundar för miljöskador.

Bachmut

Det pågår många krig idag. De flesta är inbördeskrig. En grupp anfaller en annan. En regering spricker, valfusk, terrorister, grupperingar, och så slåss man igen. Det fortsätter i år, förra och före det. Parterna får aldrig nog med rättvisa. Israel – Hamas/Palestina är ett krig som blossar upp regelbundet med katastrofala resultat för dem som inte ens kunde påverka något.

Varför känner vi för Ukraina? Det är enkelt. Ett land i Europa. Ett kristet land. Ett land med fria val. Väldigt nära oss. Potentiell medlem i EU och NATO. Attackerad av ett land vi inte riktigt ser som demokratisk. Det är lite som David och Goliat. Som finne litar jag aldrig på Ryssland. Det får man redan i modersmjölken per automatik om man har en far som var skadad i kriget, det andra Världskriget, och hade en låda med medaljer. Risken finns att kriget sväller över till andra länder. Alla pratar om att rusta mer.

Alla skäller på USA som inte vill bidra mer till det kriget. Trump utmålas som en galning. Inte har Putin fått så nedsättande ord om sin person som Trump, som inte ens är sitt lands president bara aspirant utan budget  till krig. Jag tror att han vill inte hamna i krigsläge med en annan kärnvapenmakt. Amerika först innebär annat för honom än Rysslands gränser för Putin.

Tanken om fredlig Värld är borta.

Vi har stöttat Ukraina men så sakta, så lite och så motvilligt att kriget bara får lite luft och fortsätter nu på tredje året. Mängden har betydelse. Ryssland (läs Putin) bryr sig inte om hur många av hans medborgare dör. Det finns än män kvar att skicka in. Några gråtande mödrar och hustrur bryr man sig inte om. Revolutionen är långt borta.

De värdelösa gemensamma organen som FN är just värdelösa i en krigssituation. Inte kan de göra något, kanske litet ”fy fy”. Vissa länder stöder Ryssland med vapen, soldater, fina ord, eller små snedsteg åt alla håll.

Dnipro

Idag, den 24 februari har kriget i Ukraina pågått 2 år (oräknad Krim). Otroligt att de orkar. Om det var Sverige, hur länge hade vi orkat?

Det är också synd om ryska folket. De vilseledda. De som tiger för det är bäst så. De ser vad protester leder till. Död och fängelse. Ryssar är människor tagna som gisslan av en man med storvulna idéer om Storryssland och en regering vars arbete bygger på att acceptera och hylla hans galenskap och hat mot allt och alla.

Fred i Europa är försvunnen. Även om vi själva inte skjuter är hela EU inblandad. Och fredsförsök har getts upp även av de två senaste medlemmarna i NATO, Finland och nästan medlem Sverige. Fredsorganisationer är ut ur leken. Inte ens Staten vill bidra till dem längre. Känns som om undergången är nära.

Mina två starkaste minnen i livet är från krig. Då är jag bara ett litet barn. Men ingenting lyckligt eller spännande har utplånat de minnena. De är jag, kanske en förklaring till mitt avvaktande sinne mot livet och Världen. Hur blir det med alla ukrainska barn? Har de också de ryska bomberna i minnet som kommer att påverka deras tilltro?

Marinka

En tidslinje över Rysslands krig mot Ukraina:

https://svenska.yle.fi/a/7-10051470

Om stöd till fredsorganisationer:

Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.

Beskedet kom i regleringsbrev till myndigheten idag, fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.

En elkänslig klient i skogen – mitt fall på socialbyrån.

Utvalda

Såg att bidrag till olika handikapporganisationer tas upp i Riksdagen och risken finns att vissa förlorar sina bidrag då. Elöverkänslighet är inte en erkänd medicinsk diagnos enligt Socialstyrelsen, men genom ett regeringsbeslut från 1995 räknas elöverkänslighet som ett funktionshinder. Elöverkänsligas Riksförbund är en handikapporganisation som saknar vetenskapligt stöd, men får i statsbidrag, runt 1,7 miljoner kronor varje år.  

Bidragsutbetalningar till handikapporganisationer kan komma att ändras. Majoriteten av riksdagspartierna anser att det bör finnas krav på vetenskapliga belägg för de handikapporganisationer som får statsbidrag och välkomnar att bestämmelsen om stöd (pengar) ses över.

Återpublicerar ett tidigare inlägg om min elöverkänsliga klient på socialbyrån. Det är inte en åsikt i frågan, bara ett fall från länge sedan.

Kan någon komma, grät hon i telefon.

Det var sorgebarnet, en elallergiker boende i en stuga i skogen . Nu hade hon slut på ved och mat, hon frös och kände sig sjuk i kroppen. Hon stod i en telefonkiosk och hade ovan allt en punka på cykeln.

Det var min jourvecka på socialbyrån. Klockan var redan 17. Dagen hade varit hektisk. Jag ringde efter en taxi och åkte med en påse frukt, bröd och pålägg, några ljus och svängde förbi ett trädgårdscenter och köpte lite ved. Jag hade kunnat bara ge en tid dan efter men visste att hon inte skulle ta sig till byrån.

Hon var i 35 års ålder och bodde långt in i skogen i en stuga utan el. Hon tålde inte det moderna livet. Läkarna hade skakat på huvudet och skickat henne till psyket. Socialtjänsten krävde att hon sökte arbete eller blev sjukskriven. Hon var utbildad med examen från universitet. Där hade hon varit bara det man var tvingad till. Så fort hon kom till elintensiva lokaler började hjärtat banka, svetten rann, huvudvärken steg och några gånger hade hon tuppat av. Hon fick stötar från el-kontakter. Så hade det varit sedan skolåldern men hade accelererat när hon blev vuxen. Nu var livet ute omöjligt. (Och detta var på 80 talet då datorer och mobiler var bara en tanke.)

Något arbete sökte hon inte längre. Pension fick hon inte eftersom hon inte var sjuk. Socialbidrag var egentligen uteslutet eftersom hon inte stod till arbetsmarknadens förfogande, utöver lite matpengar när hon orkade komma till kontoret. Nu var allt hon hade förbrukat till sista vedpinne. Den lilla stugan var ett arv från en moster. Föräldrarna hade dött utan tillgångar. Mor hade varit psykisk sjuk.

Vad gör man? Hon var febrig, alldeles tydligt kroppsligt sjuk, jag var villrådig. Det var kallt, fuktigt och rörigt i stugan. Jag satt fyr på spisen, tände ljus, bredde mackor, kokade te. Vi satt tysta ett bra tag. Mera te. Sedan undrade hon om jag tyckte hon var tokig.

Jag tyckte inte det. Hon var sjuk. Jag lovade skicka hemtjänsten med matlådor och be en sjuksköterska titta till henne. Hon skulle få mera ved. Sedan travade jag hemåt på den mörka skogsvägen och var helt utan idéer om hur det skulle gå att hjälpa henne.

Jag kunde ju skyffla henne till nästa i jour. Eller bevilja bara mera matlådor och ved och lasta henne till en ekonomihandläggare igen.

Jag kunde inte lämna ärendet. Vet inte varför. Jag började åka till henne ibland när tiden tillät. Vi pratade lite smått och drack te.  Hon hade ätit av den levererade maten fast hon var inte säker om det var giftfritt. Våren kom. Vi drack te och hon berättade något mer om hur hon såg på livet. Hon var intelligent på sitt sätt även om det inte klaffade med livet utanför.

Det blev varmare och naturen vaknade. Det var helt underbart i skogen. Men jag måste komma till ett beslut som hon kunde acceptera. Jag tänkte avsluta kontakten till sommaren och erbjuda henne en utredning  på den  socialmedicinska kliniken. Det var nog bästa alternativet och de gjorde även hembesök.  Socialmedicinska var livlinan i många omöjliga ärenden vilka lutade mot förtidspension. Jag informerade henne lite förbigående om den möjligheten och hon sa inte nej utan mmmm.

En dag hade hon varit nästan till stan. En annan till biblioteket. En dag frågade hon om jag kunde ordna ett städjobb på kvällstid då det inte var så mycket elektriska apparater i gång. Gärna vikariat ifall hon inte orkade arbeta så länge.

Vad hände? Vet inte. Jag kastade mig över AF. Hon började arbeta med städning, försörja sig, gå till affären och köpa mat fast det fick gå fort, låna mera böcker och om ett tag var hon inte längre beroende av socialtjänstens bidrag och jag behövde inte grubbla på hur jag skulle kunna hjälpa henne.

Hopp för mänskligheten?

Utvalda

Give my heart a break” är en fin symfonipopkomposition som hon framför med både energi och pondus. Tillsammans med Jacqlines bastunga, superstjärnedoftande “Effortless” som Carlebecker också varit med och skrivit är de utan tvekan kvällens två bästa låtar. Att båda två röstades vidare direkt till final ger mig nytt hopp om mänskligheten.” Kulturjournalist om Melodifestivalen 18/2 på SVT kultur.

Hopp om mänskligheten?

Varifrån kommer dessa obegåvade svulstiga journalister från?  Fanns det verkligen ingen bättre val av ord?

Vad var så hoppingivande? Folk hade röstat enligt kulturjournalisten på rätt låt.

På vilket sätt var två mediokra låtar så stort hopp för oss?  Sång var, ja de sjöng ok, men allt låter ju nu mera så bekant att man kan sjunga med – om man vill – ett ton före den som uppträder fast man aldrig har hört det förr.

De som sjöng då? Den ena hade liksom mjukporr på scenen och den andra tror jag var en fluffig rosa person med flätor. Hopp?

När jag provsjöng till den berömda barnkören i min hemstad var sången precis så. Jag skulle sjunga –aaaaa- en ton före orkesterledaren som spelade piano.  Den sökande skulle ha så bra sinne för musik att den uppfattade även en obekant melodi som bekant och visste då hur nästa ton lät. Det var svettigt. Senare vann den kören även priser men då var jag för gammal och fick hålla mig till kyrkokören.

Tur att jag inte är en kulturjournalist. Läser i regel inte SVT men såg orden ”hopp om mänskligheten” så jag kollade. Nej, det var inte förhandling om slut på kriget i Gaza. Inte att ryssar stack tillbaka hem från Ukraina. Inte att överhögheten slutade skrämma oss om allting klimatmässigt utan beslutade sig att gå med gott exempel. Noll privatjet, bara en mindre bostad, en bil… med mera vi andra, vanliga jävlar redan gör. Inte heller för någon uppfinning som mänskligheten skulle ha stor nytta av.

Hopp har reducerats i ingenting i SVT s värld. Och det betalar vi med tvångsutmätning per skatt.

Jag såg melodifestivalen med ett öga. Som mormor bör man inte vara helt ute ifall de yngsta barnbarnen undrar såg du. Jag läste utländska nyheter samtidigt och det fanns ingenting där som syftade till hopp för mänskligheten genom den svenska tävlingen och dess vinnare.

Bild:Smältande is beskriver nog bra ”hopp för mänskligheten”.

Var tacksam för dina barn.

Utvalda

Idag, på Alla Hjärtans dag, minns jag de gamla som ingen besökte i Ålderdomshemmet. De gamla kvinnorna utan levande släktingar. Flertal hade mist sina anhöriga i kriget. Deras liv sköttes av en gode man som betalade räkningarna och anställd personal. ”Vi övergivna”, som en av dem sa.

Hur många mödrar har förlorat sina söner och även döttrar i de eviga krig som pågår? Då andra Världskriget, nu närmast oss kriget i Ukraina som snart har sin tvåårsdag.

Då. länge sedan, bildade jag och min kompis en besöksgrupp som besökte dessa gamla i det stora boendet i min hemstad. Vi var uppskattade tills någon byråkrat kom på att det stred nog mot lagen. Nej, vi tog absolut inte mot pengar men fick ibland bulle och saft. Vi var 12 – 14 år gamla. De ensamma gamla blir snart fler än förr med sjunkande barnantal. Många kvinnor i de mer välmående länderna väljer bort barn, det finns roligare självförverkligande på andra sätt. I vissa länder är barnkullarna än för stora jämfört med ekonomin. Kan vi ana nya flyttströmmar?

Idag annonseras efter besök hos ensamma även på Internet. ”Bli besöksvolontär för ensamma dementa.” Jag har haft nog av demens.

Idag tänker jag också på oss som har en livförsäkring. Nej, jag menar inte de eventuella pengar som någon får efter vår död utan våra barn. De barn vi nu gamla mödrar har fostrat upp eller i alla fall försökt. De barn som stod ut med vår oförmåga. Barn som skötte skolan och hade hobbyer. Barn som aldrig klagade trots brist på pengar. Som inte sa mot när vi förändrade deras liv med skilsmässor, flytt, skolbyte, nya partner. De barn som än håller kontakt, ser till sina mödrars behov trots att de har sitt och de sina att sörja för. Som även förser sin mor med sådant en fattigpensionär inte kan prioritera.

De barn, trots att de inte är kristna mer än till arv, vilka hedrar sin mor som har haft en stor påverkan i deras liv, i år räknat.

Jag är lyckligt lottad. Jag har världens bästa barn. Har du också sådana barn? Var då lycklig över din livförsäkring. Det är det bästa du kan få i livet. Att lita på Samhället och Regeringar blir bara en stor besvikelse.

Så länge min mor levde kom jag ihåg henne på Alla Hjärtans dag med ett kort och min syster eller bror köpte blommor från mig. Hon kom ihåg varenda födelsedag, så kom vi också ihåg henne.

(Far då? Det får någon far skriva om.)

Dagens visdomsord och gratulationer.

Utvalda

Finlands nyvalde presidents uppmaning till de unga.

Cai-Göran Alexander Stubb är född i Helsingfors 1968.

Pratar fem språk, även svenska

Studenten 1988.

Har studerat vid Furman university i Usa, Sorbonne i Frankrike, College of Europe i Belgien och London school of economics i Storbritannien. Mer…

Doktorerat i internationella relationer.

Europaparlamentariker (2004–2008), utrikesminister (2008-2011), Europa- och utrikeshandelsminister (2011-2014), statsminister (2014-2015) och finansminister (2015-2016).

Varit vice ordförande för Europeiska investeringsbanken.

Professor vid European university institute i Florens, Italien.

Förebild i politik: Martti Ahtisaari

Spelar golf.

Skrivit flera böcker om EU.

Gift, två barn.

Politisk hemvist Samlingspartiet.

Skall nu hålla Finland sams med Ryssland. Den finska presidentens viktigaste uppdrag.

Liv kan vi inte riktigt spå om.

Utvalda

Hur håller vi oss friska och blir samtidigt gamla utan att besvära sjukvård och kommunal äldreomsorg?

Ett tag var det 10 000 steg som höll oss gamla friska. Nu räcker 7500 och även 4500 är nog att uppehålla viss kondition. Så, är mina dagens ynka 6045 steg nog?

Sedan var det mat. Medelhavsvariant var särskilt bra. Frukt och grönsaker. Det sistnämnda var svårt ibland när tomater kostade mot hundralappen.  Kanske litet glas vin var också tillåtet. Medan andra studier varnar för alkohol. Kaffe har diskuterats framåt tillbaka. En kopp eller två, kanske tre eller inget. Var kaffesällskapet det som gjorde hälsoeffekten, inte kaffet i sig? Då ligger jag illa till med mina två ensamma koppar kaffe.

Vara socialt aktiv och ha vänner ledde också till flera levnadsår. Räknas livet på Internet? Födelsedagar med släkt? Barnvakt ibland? Korridorsnack med grannar? Kan inte riktigt väcka döda vänner till liv. Föreningar har jag aldrig stått ut med.

Det senaste fyndet är dock inget vi gamla kan göra något åt längre. Det är nämligen utbildning, lång utbildning som häller oss friska så vi blir gamla.

Att inte gå i skolan är likvärdig för hälsan som att röka och dricka.

Using evidence from industrialised countries such as the UK and US as well as developing countries such as China and Brazil, the review found that an adult’s risk of mortality went down by 2% for every year in full-time education.

Completing primary, secondary and tertiary education is the equivalent of a lifetime of eating a healthy diet, lowering the risk of death by 34% compared with those with no formal education, according to the peer-reviewed analysis in The Lancet Public Health journal.

A key channel is through which education leads to higher lifetime earnings and that itself in turn helps you to access lots of other things that are really important, like better quality of housing, a better diet.

Så, är det utbildning i sig? Inte enbart förstås, utan de fördelar du får med utbildning som intressant jobb med högre lön vad ger dig bättre liv från bostad till mat. Kanske kan du göra smartare val i livet tack vare tiden som använts till att studera.  Stabilare liv, senare äktenskap, barn när du har råd med dem och, ja bättre liv helt enkelt än de som kämpar med arbetslöshet. brist på pengar och har några barn vars far/mor har stuckit. Bättre planering för livets krav helt enkelt.

Levnadsstandarden har ökat med åren. Det slitsamma arbetet förändrades med maskiner. Sjukvården mer avancerad. Bostäder blev modernare. Hygglig pension. Jag tror det, bland annat, påverkar en del hur gamla vi blir.

Jag för min del tror också på arvet, alltid i allting. Trots fattiga omständigheter och hårt liv blev nästan alla i min mors stora släkt 85 – 95 år. Inte var de särskilt utbildade och maten var inte förstklassig men att röka och kröka var uteslutet. Bön till Gud var nog det mest vågade min mors släkt ägnade sig åt. För tidigt att säga hur nästa generation efter mig blir men nu är alla utbildade i högskolan eller i universitet. Jag var den första i min släkt.

Idag styrs USA av en gammal man i min ålder som bevisligen har minnesproblem. Man åtalar inte ens honom för en förseelse för det är meningslöst. Nog saktar åldern livet. Jag medger att jag glömmer ibland ett fågelnamn eller växt eller annat och måste slå upp det. Så viss förståelse har jag för den gamle som leker president. Men jag låtsas inte att styra mer än mitt liv här hemma. Eller i tältet någonstans i skogen.

Om denna undersökning om utbildningens effekter vore absolut sanning borde jag leva länge till eftersom jag har 9 år i Universitet/högskola utöver annat på lägre nivå. Så 2% gånger 9 år? Från vilken ålder räknas då tillskottet? Från medellivslängd? Då är många av oss snart 105 år och det klarar inte ekonomin.

Jag tror dock att utbildning är tillskott tillsammans med arv och levnadssätt. Sedan kan även de med perfekt liv drabbas av cancer eller annat. Liv kan vi inte riktigt spå om.

Och en bra fråga: vill Regeringar att vi lever flera år efter arbetslivet är slut? Är inte pensionärer bara tärande och vissa av dem behöver till och med vård. Vore det inte bra om alla arbetar ändå till graven och inte blir 105 år?

Läs mer: Lancet 23 januari -24, Guardian 24 januari -24.

Bild överst: gammal skog i Hamra, nederst Dick, min fd sambo, arbetade än med foto vid 79 år.

Iran – ingen vanlig semester.

Utvalda

https://samtiden.nu/ skriver om Johan Floderus som gjorde en semesterresa till Iran och fängslades i april -22. Floderus arbetade med bistånd på EU:s utrikestjänst. Kommer troligen att dömas till döden. Han skylls för spioneri för Israel. Det finns ett sätt att få Floderus fri och det är genom att gå med på fångutväxling där den i Sverige dömde iranske Hamid Noury byts mot Floderus.

USA har friat sina medborgare så och även betalt ut dem. Iran använder utpressning, vi bör undvika att hamna där. Res inte dit.

Samtidigt bör Sverige sluta fungera som ”vet bäst” domstol och ingripa i andra länders rättsskipning. Visst låter det vackert att vara Världens samvete men samvetet bör gälla de egna medborgarna först.

Hamid Noury var lurad till Sverige (verkligen smart uttänkt) och dömdes här för folkrättsbrott. Oavsett om han är skyldig eller inte bör vi sluta leka domstol för andra länder. Vi har oändligt med egna kriminella att ta hand om.

Gör en fångutväxling nu.

Hädanefter bör folk vara kloka nog att inte resa till vissa länder, oavsett vad det gäller. Svenskt pass är inte en frisedel. Eftersom Iran fängslar inresande bör också EU avråda om kontakter med det landet och anpassa sin politik enligt Irans sätt att handskas med andra länder och enskilda personer. Att syssla med utpressning som Stat borde få alla dra sig från kontakter med dem. Iran stöder dessutom Rysslands krig mot Ukraina med vapenleveranser. Det borde vara ytterligare skäl att inte ha andra än absolut nödvändiga kontakter med Iran.

Gör en fångutväxling nu. Låt Haag därefter sköta folkrättsbrott. Det är förstås en knäpp på näsan för Sverige som försöker vara världssamvete oavsett var brotten begås.

Skriv på petition  https://www.freejohanfloderus.org/sv

Läs: ”Sverige bör utväxla fångar med Iran” av Peter Pagin
Professor emeritus i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.  ISvD2024-02-10

”—är det moraliskt viktigare att rädda liv än att utmäta straff.”

https://www.svd.se/a/4oMk4a/peter-pagin-sverige-bor-utvaxla-fangar-med-iran

PS. Åtalet mot Noury blev möjligt efter att det svenska rättsväsendet fått tillåtelse att tillämpa en universell jurisdiktion för brott mot folkrätten, och åtala gärningsmän, oavsett var brottet begåtts, och oavsett nationalitet för förövarna eller offren. Den 14 juli 2022 dömde Stockholms tingsrätt Hamid Noury till livstids fängelse, och efter avtjänat straff utvisning på livstid

Storm i bassängen.

Utvalda

Skall kvinnor och män dela simbassäng eller måste de ha olika badtider? I Stockholm Husby finns skilda tider för kvinnor.

Och det blev en liten storm. Återgång till Medeltiden. Hederskultur.

Jag tycker att det är bra med kvinnosim. Min fru är religiös och hon vill simma, men hon är inte nöjd att simma blandat män och kvinnor, säger en manlig muslim till Aftonbladet. Han skulle inte accepter att frun simmade i samma bassäng som män.

För hans del är det både en fråga om religion och kultur. Om han ser en vacker tjej, tappar han koncentrationen och kan inte träna.

Men jösses. Jag tycker nog att denne man och hans likar skall inte vara i ett badhus och på badstrand överhuvudtaget för de inte ska hindras att träna. Kanske bör män få egna tider så kvinnor slipper dem? Och vad har religion att göra med bad?

Nu har Sverige importerat en för oss ´främmande kultur med kvinnosyn från medeltiden eller före.  De inflyttade har inte blivit svenskar i sitt tankesätt utan lever här med samma regler som i sitt  hemland. Du har det bagage du bar med dig över gränsen och innehållet är svårt att ändra. Om viljan saknas alltså. Det är nog så att svenskar får anpassa sig. Jag hör redan skriket. Som man bäddar… ingen eftertanke före. Så blev det även med simhallar.

Förbjud män en dag i månaden i simhallar. Inga av mankön överhuvudtaget.

Ge en kvinnofri dag även för män. Inga av kvinnokön. Obs. veckodag, inga helger. Då kan dessa hjälplösa män simma och inte distraheras av kvinnor.

Ge kvinnor som inte har lärt sig att simma simundervisning utan män låt oss säga 6 lektioner. Normal betalning.

Lät mån som inte kan simma också få 6 lektioner utan kvinnor. Inte alla män är bekväma i badbyxor bland kvinnor, speciellt om de bara plaskar som barn. Normal betalning.

 Lär samtidigt vett för alla hur man bär sig åt i badhuset. Bär du dig illa åt mot andra skall du inte vara där. Aldrig.

Sedan får alla simma bäst de vill resten av dagarna.

https://samtiden.nu/2024/02/rodgrona-viker-sig-for-hederskulturen/

Kullerbyttor? Vad är det för trams!

Utvalda

Vi, Samhället, har lejt bort en del av föräldrarnas ansvar för sina barn. Hälften av ett år gamla barn är i daghem. Det uppstår problem med ansvarsdelning genast. Vad ska föräldrarna ansvara för? Vad är daghemmens (förskolans) och sedan skolans ansvar och andra samhällsorgans skyldigheter? Vad förväntar vi att föräldrarna gör själva för barnen och deras fostran? Vad gör den av Samhället anordnade omsorgen? Det är uppenbart komplicerat.

Vad är föräldrarnas ansvar i barnens utveckling? Vad ska de lära barnen? Moral förstås, eller är det också bara förskolans ansvar? Moral är inte så enkelt, det lärs i början till små barn bäst i en till en kontakt från en nära person och tidsmässigt från första dagen. En treåring vet ganska väl om Världen är god eller inte. Om barnet behandlas väl eller ej. Och hur den ska försöka bete sig mot andra.

Lära respekt för andra människor, som för lärare, kan det också vara lite föräldraansvar?

Skall föräldrarna lära barnen att använda sax, pennor, bollar, nål och tråd, modellera…allt som övar finmotorik eller är det någon annan som ska göra det? Delat ansvar? Skall föräldrarna vara i skogen med barnen så de kan klättra i träd eller i lekparken så de kan röra sig? Spela boll? Mer rörelsemöjligheter?

Är det föräldraansvar att låta barnen busa och göra kullerbyttor eller hoppa hopprep? Är det ingen som leker längre ”vem kan stå på ett ben längst”. (Jag fuskade och lät barnen vinna var sin tur.)

Den där potträningen då? Vem? Och när?

Kunna bre en smörgås och äta med kniv och gaffel? Kan det vara föräldraansvar? Att göra sin del i hemmet som att plocka upp efter sig, hushållsarbete på den nivån barnet befinner sig är det föräldrars ansvar att lära och även kräva det från barnet?

Hur stort ansvar bör föräldrar ha ekonomiskt för barnens utgifter eller ska Kommun och Stat sörja för mer?

Kanske bör Staten precisera ansvarsområden i barnuppfostran lite bättre. Det kan hända att behovet att veta vad föräldraansvar är blir större med åren, då det inte längre handlar om att använda sax utan något med grövre kaliber?

År det helt fel idag att prata om föräldraansvar och kräva mer av det när föräldrar arbetar och försöker få ekonomin går ihop? Någon måste börja ta mer ansvar för barnens fostran, vem och hur, det bör Regeringen och Oppositionen (speciellt S) komma underfund med.

Varför undrar jag om detta? Det brister i barnens fostran. Nu handlar det om förmågan att göra vanliga saker, inte om den terrorism som vissa tonåringar sysslar med. Inte heller om kunskapsnivån i matematik, läsförståelse och naturvetenskap hos landets 15-åringar som har sjunkit, enligt resultatet från Pisa-undersökningen 2022. Även om allt hänger ihop med småbarnsfostran.

Det är om sax och annat liksom normalt att kunna använda som brister. Finmotorik.

Allt fler inom skolan vittnar om att barn i mellanstadieåldern inte längre kan göra sådant som tills alldeles nyligen var självklart: att kunna hantera en sax, trä en nål eller göra en knut.

Lärare inom ämnet idrott och hälsa varnar för samma sak: barns motoriska färdigheter blir allt sämre. Barn som går i lågstadiet har numera svårt att göra kullerbyttor eller ens kunna stå på ett ben.

Barn har helt enkelt dålig finmotorik som leder till problem, dålig skrivförmåga till ex.

Jag har elever i femman som klipper på en nivå där förskolebarn brukade vara, säger textilläraren Christina Norgren Arnesson. (Ämnesläraren11 jan 2024)

Nu går diskussionen om digitala mediers vara eller inte vara.

De digitala medlen ska tas bort för mindre barn men många förskolelärare är mot det. Barnen kommer att ligga efter! Vissa tycker det var rätt riktning.

Enligt Skolverkets läroplan står det: ”Utbildningen ska också ge barnen förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen”. Detta är för förskolan. Adekvat digital kompetens för 1 till 5 år gamla som enligt all vetenskap skall helst inte sitta vid en skärm.

Vad gör vi med barnen? Tror vi att utvecklingen har gjort ett hopp till dataåldern så barnen behöver inte mer än ett fungerande finger med vilken de löser alla livets problem på en skärm? Kanske två händer för att spela något spel som inte kräver trivial verklighet som knyta skor eller klippa ett plåster? Eller skriva? Behövs barn röra sig mer än att hasa sig från stolen till bilen. Kullerbyttor? Vad är det för trams.

Kan den mänskliga utvecklingen gå bakåt och framåt på samma gång?

PS. I förskolan går barn från 1 till 5 år. Vid ett år går ca 50 % i daghem, vid 2 – 5 år 80 till 95% av barnen. Det heter förskola och pedagogisk omsorg men jag använder det gamla ”daghem” före skolan som börjar vid sex år.

PS. Läs Susanna Svenssons kommentar!

Smält glass och undernäring.

Utvalda

Det är kallt, skrek Kajsa, det kan jag inte äta! Söndagens standardefterrätt var serverad; en liten pappkopp glass. Kajsa sa högt vad hon tyckte om allting. Övrigt kunde hon väldigt lite själv. Hon hivade glassen långt från sig.

Det är kallt! Skrek hon.

Hon var mager. Det var viktigt att hon åt varje smula. Jag mikrade glassen.Nu är det bra, gulle dig, sa hon och åt upp glassvällingen.

Pressen uppmärksammar åter kort de undernärda personerna boende  i äldreboenden eller åtnjutande hemtjänst. Inte första gången, inte den sista tror jag.  Vissa brister kommer regelbundet med några års mellanrum i pressen. Då visas någon fin projekt. Klagan glöms. Sedan dyker saken upp igen. Det handlar åter om mat i hemtjänst och äldreboenden. De gamla är undernärda. De svälter alltså.

Det borde vara en skandal.

Att vara underviktig har konsekvenser som att bli lättare infekterad, risk att ramla och bryta ben, till exempel. Tidigare död också förstås. Äldreomsorg heter det men omsorgen låter de äldre svälta.

När någon har tappat alltför mycket vikt blir det dietistens problem. De gamla remitteras dit och andra grupper kan få vänta. Hur kan    dietisten trolla när det handlar om en mager person i ett boende och maten där är det som bjuds. undrar jag. Extra näringsdryck ordineras, det borde väl de flesta få.

Det sägs att en tredjedel av alla över 80 år är undernärda.  Anledning till det är att folk blir äldre.

Hur blev det nu? Är ålder igen orsak till något som inte fungerar, nyss var det ensamhet, nu mat?  Enkelt att skylla på åldern. Kan det vara lite fel på maten och miljön också?

Alla inom äldreomsorgen borde få bra mat. Mat som är gott och lätt att äta äts upp. Det kastas bort alltför många portioner. Maten lagas ofta i storkök och värms sedan upp. Den varken doftar eller känns igen som bekant mat.

Att äta är också frågan om lusten att leva. Finns det kvar en mening i att leva eller är den gamle ensam och deprimerad? Det finns en djup psykologi i att äta, det vi vanligen inte alls tänker på. Mat är inte bara nödvändig rutin. Äta är ett sätt att vilja existera. Mat är också ofta tillfälle att umgås. I ett äldreboende är vi tvingade till umgänge med folk vi inte känner och kanske inte vill känna heller. Att dela matbord med de andra kan vara mer än stressigt.

Det är mycket som påverkar både sinne och själ – om vi nu har något – och lusten att fortsätta leva.

De individuella önskemålen är alltid eftersatta i kollektiv vård.

Jag minns en man i Servicehuset – en tidigare mycket framgångsrik person men nu svårt handikappad på grund av sjukdom – som frågare ifall det var mot regler om jag gick ut till Mc Donalds i nästa hus och köpte en Bic Mac åt honom? Tveksamt, så jag gick när min arbetstid var nästan slut.

Den är i alla fall nylagad mat, sa han.

Flertal äldre i boenden behöver också hjälp att äta, en tugga själv, nästa tugga ges av vårdaren är vanligt. Det finns inte händer nog att ta hand om de som behöver hjälp med maten. De som bor hemma och har mat genom Kommunen får ofta veckans mat till kylen och de förväntas värma upp det själva och lägga till sådant som sylt och gurka mm.

Vore du glad över de sista lådorna?

.Eftersom jag har haft min, nu döde, sambo i tillfällig vård och själv har arbetat extra inom äldreomsorgen i demensvård kan jag säga att maten var  ofta bedrövlig.  Sambon tappade alltid flera kilo i tillfällig vård, i ett avlastningsboende. Det var svårt att kunna lämna honom för att få ledigt för egna behov. Jag visste att det blev inte så bra som vi önskade.

Men, hemma hade han ju en heltids vårdare – jag – som daltade med honom, serverade något att äta åtta gånger om dagen, men till sist räckte inte ens det.

Merparten av de drygt två miljoner svenskar som är äldre än 65 år bor hemma. Av dem har cirka 150 000 hemtjänst och 88 000 finns på äldreboenden. Enligt Socialstyrelsen (SoS) lider nästan 40 000 personer av undernäring inom äldreomsorgen och drygt 100 000 lever i riskzonen för undernäring. https://www.gd.se/2023-10-14/forbjud-dalig-mat-till-de-aldre av Jöran Rubensson

Varför skriks det inte på första sidorna att det är skandal? Därför att de människorna är gamla, icke produktiva, kostsamma och ska ändå snart dö?

Sverige är väldigt snabb att ömma för andra länders brister. Men hemmablindhet är som standard.

När jag kom hem från PCT hade jag tappat 10+ kilo av min helt normala vikt. Jag var undernärd och snart 77 år, således en riskgrupp. Det gick inte att bära med sig tillräckligt med mat på en 4000 kilometers vandring. Behovet av kalorier motsvarade inte orken att bära. När jag kom till ”civilisationen” åt jag hela tiden.

Det var dock ingenting ovanligt på en så lång tur. Når du väl börjar tappa vikt är det svårt att heja det. Jag hade mig själv att skylla. Även de stora starka killarna hade flera nya hål i bältet. Sakteligen åt jag upp mig hemma.

Bild: glass i Rom.

Önskedrömmar, begränsningar och något om att tänka som en kvinna eller en man.

Utvalda

Du tänker som en karl, skrek min chef. Hon var en kvinna. Vi alla på den avdelningen var kvinnor. Vi hade en manlig handledare ett tag som skulle lära oss en ny terapimetod. Men övrigt var det mer kvinnor än män i hela bygget. Jag arbetade i ett sjukhus av större mått.

Jag tog det som komplimang. Jag hade hört det förr. Redan min mor skällde på mig att jag var som en pojke. Det syntes i rivna kläder.

Vi hade haft ett vanligt arbetsmöte om våra patienter. När det var klart, steg jag upp och skulle gå, men då ropade alla att vi måste prata mer om allt.

Vi hade varit klara. Beslut om hur vi gick vidare var tagna. Det var onödigt att mala allt en gång till. Det blev bara skitsnack. Men de andra började diskutera om allt igen.

Jag gick. Nej, jag kom aldrig in i gänget som likvärdig kvinna, men arbetet kan jag skryta med var lyckosamt.

Finns det skillnader på mäns och kvinnors sätt att lösa problem? Ja. Det är jag övertygad om.  Inte alltid, inte överallt, inte varje kvinna och man. Kvinnor har ofta mer omsorgstänkande. Män är mer informativa, kvinnor föredrar dialog som på min gamla arbetsplats, ett behov av att prata genom allt igen som en bekräftelse att det blev rätt.

Jag pratade nyligen med en kvinna från vården som kände sig närapå utbränd. Kanske var det dags att byta jobb. Vad skulle du vilja göra i stället? Frågade jag. Något med färg och form, skapa något kanske, var svaret.

Skapa något. Är inte också det lite mer kvinnligt än manligt önskemål. Visst drömmer även män. Men det svaret ser jag typiskt kvinnligt eftersom jag har hört det så många gånger från kvinnor i vården. Vår barnmorska, ett av de framstående i landet, drömde om att öppna en garnaffär. Hon gjorde aldrig det, bara i ord på kafferasten. Men sätt i gång då, ta risken och chansen, hade jag lust att säga, men inte. Att ha en diffus dröm är annat än viljan att förverkliga det.

Jag hade vid sidan av arbete mina hobbys, naturfoto och att skriva, lite framgång blev det. Men realistisk tänkande håll mig kvar på det lönearbete jag dessutom tyckte om och hade resultat i.

De yngre svarar kanske att de vill bli influenser och  ha en internetsida som ger pengar. Att bli känd och försörja sig med det kräver mycket, tid, energi och hitta rätt. Det räcker inte långt att bara vara vacker.

Nog blir många drömmar brända.

Jag hade glädjen att träffa en man med liten dröm han pysslade med i smyg, länge, länge sedan. Han jobbade i en fabrik men målade tavlor hemma. Hans fru såg mig ute med kol och block. På den tiden tecknade jag alltid överallt. En dag bjöd hon in mig. Efter kaffe och viss övertalning visade maken mig sina tavlor.

Det var som ett knytnävsslag mot magen. Helt, totalt fantastiskt. Jag är ingen konstkännare men nog går det att skilja mellan konst och kladd.

Det slutade med att han visade några tavlor till en galleriägare som genast såg pengarna rulla in. Senare såg jag att han hade ställt ut i Paris. Han behövde aldrig mer gå till fabriken. Han behövde inte ha klädkammaren som ateljé utan något lite större.

Jag borde ha köpt en tavla då. Vi tappade kontakten när jag flyttade till Sverige någon vecka efter den händelsen.

Men det är få som kan jobba med exakt vad de önskar oavsett man eller kvinna. De flesta får nöja sig med så kallat vanligt arbete. De flesta får inse sin begränsning och försöka göra sitt bästa. Vissa hamnar helt rätt och trivs. (Bra lön ökar trivseln förstås.)

Vi borde säga som vår tidigare trappstädare sa till mig: När jag ser golvet att blänka är jag så nöjd med mitt jobb. Är ni i huset nöjda med städningen?

Ja, vi var det. I årets trivselformulär fick städningen alltid en tia, det högsta.Vad synd att han avancerade senare och vi fick en annan som inte var glad över jobbet.

Många av oss vill bli annat. Missnöjet i Samhället är stort. Stolthet över rena golv är sällsynt.

Hur blev det då med ”manligt tänkande” på en superfeminin arbetsplats? Att tänka som en man i ett kvinnogäng brukar sluta med avsked. Så även mitt. Avvikare får hitta en annan plats där flera sorters blommor blommar.

Bild: monokultur

2024 Doomsday Clock.

Utvalda

Varje år flyttas visarna i Dommsday clock, som handhas av Bulletin of the Atomic Scientists, för att synliggöra hot mot vår existens.

Förra året flyttades klockan 90 sekunder till midnatt vilket är och var det närmaste till Världens slut under klockans  tid. Den tiden gäller även nu. 90 sekunder till midnatt, tiden mellan nu och då Världen går under.

Klockan sattes för första gången 1947 och då 7 minuter till midnatt.

Klockans tid beslutas av 22 medlemmar av Bulletin´s Science  and Security Board samt dess sponsorer varav 11 är Nobelpristagare.

Hoten utgörs av kärnvapen, klimatförändringar, biologiska händelser och missbruk av annan störande teknik. Rysslands krig mot Ukraina är ett av hoten för vår existens.

Symboliken är väldigt lättförståelig. Året börjar inte bra alls och det är inte klockans fel.

Bli inte deprimerad över något du inte kan ändra. Gör ditt och gör det bra. Ta hand om dig och dina närmaste. Din personliga klocka visar helt annan tid – hoppas jag.

En absolut slö dag med trista nyheter.

Utvalda

Regnar. Snöslask. Gör ingenting. Läst nyheterna vilka aldrig är bra nyheter längre. Knark i Riksdagen bevisar den svenska samhällsbotten. Inte ens de i Riksdagen kan hålla lagar och regler de förväntar sig att allmänheten gör. Att Riksdagshuset blir en möjlighet för de kriminella klanerna är en, inte oacceptabelt som det sägs, utan en ren katastrof. En fara för säkerheten i Sverige. Vad gör du om du som snortar kokain utpressas?

Hoppas den, de skyldige inte ligger i pengaskuld. Det brukar ju bli en sprängning eller mord som återbetalning. Riksdagshuset är dock en stabil byggnad även om arbetarna där inne inte alltid är det.

Även knarkaffärer räknas in i BNP. Visst gynnar även helgknarkare kriminaliteten.

Jag tror inte det här är någonting nytt, bara att droger varierar. Jag tror inte heller att hela Riksdagen knarkar utan några enskilda individer. Det är dock en säkerhetsrisk oavsett antal och en fot in för kriminella.

Nog har vi gnällt om andra länders regeringar vilka är och har varit i händerna på maffian. Vad tänker Riksdag och Regering att göra nu? Gå till botten med det? Inte bara vara upprörda?

Ytterligare ett – inte så oväntat – steg i ett svart hål vad gäller Sverige. Kanske är jag alltför pessimistisk och ser fan där det inte finns? Jag är säkert märkt av långt arbete inom missbruksvården.

PS.https://samtiden.nu/2024/01/ministern-huserar-grovt-kriminell-anmarkningsvart/

Bild: väg mot Ritsem, helt opassande till ämnet.

Snöbollskrig utan motpart.

Utvalda

På grund av att en kvinna¨ har anmält snöbollskastning som träffade hennes barnvagn med barn i, till Polisen föreslår jag att vi sätter upp skyltar överallt liknande denna i Kalifornien, Mount Laguna. Skylten såg jag på dag 6 på PCT, mile 43. Nu brukar det knappt snöa i Mt Laguna men det är bra att vara förberedd. Idag var det 7 plusgrader där.

Vem är så korkad att de kastar snöbollar på barnvagnar? Förr kastade vi på benen eller framför obekanta och bara en. Sen sprang vi. Och inga isbollar.

Kanske behöver vi idag snöbollsfria zoner och platser där man får kasta snöbollar.

Som straff kan offret få kasta snöbollar på förövarna låt oss säga i tio minuter. Men inte på huvudet.

Hjälper inte det kan vi ta exempel från Nordkorea där två 16 år gamla pojkar har dömts till 12 års straffarbete för de hade tittat på sydkoreanska filmer. Nordkoreansk rättvisa anser att utländska filmer ger dålig moral. Pojkarna blev utskällda offentligt. De slapp i alla fall dödsdom. Lite annat än svenska domar tre max fyra år i SIS hem för mord med full frihet per Internet att umgås med sina kompisar i kriminella gäng och kanske boka en hämtning för nya gig.

Gör om. Gör rätt.

En liten studie i mänskligt beteende.

Utvalda

I flickskolan läste vi en del psykologi och om människans beteende. Vi skulle bli bra att umgås med andra. Vi förväntades att vara förstående och bete oss anständigt åt.  Vi skulle göra något experiment eller egen observation om mänskligt beteende. Nästan alla observerade sina småsyskon eller sin mor.

Vi var fyra som gjorde det mest lyckade experimentet men fick skäll av våra lärare. De hade dock svårt att hålla sig från leenden.

Så, vilket experiment gjorde de fyras gäng? Vi studerade människors beteende, hur obekanta personer betedde sig när något helt oväntat hände.

Vi tog med oss var sin hink och gick till strömmen som flöt genom staden. Vi fyllde våra hinkar med vatten och promenerade i väg tills vi var osynliga. Vi hällde ut vattnet i en park. En och en gick vi sedan tillbaka och upprepade proceduren.  Folk började titta på oss. Någon undrade om vattnet var avstängt men vi svarade inte, bara mumlade och gick vidare med våra hinkar med bister min.

Nu började ryktet gå. Vi hade valt en plats bakom Tempo, som sålde hinkar och där det gick en trappa ner till forsen. Vi valde också en tid då fabrikerna stängde och folk promenerade hem. Några gick in och köpte en hink, fyllde den med vatten och fortsatte hemåt. Några från närliggande affärshus kom med en hink. När det blev fler som kom med hinkar och polisen närmade sig uppståndelsen försvann vi.

Så lätt var det att få till stånd en liten masspsykos.

Vi hade många funderingar. Varför kollade inte folk först om vattnet var avstängt? Det var inte enkelt att ta upp vatten från forsen, det fanns en plats med trappor ner och en grind.  Sedan en backe upp tillbaka till bron. Varför utsätta sig för detta utan kontroll först? Frågade någon i affären om vattnet var avstängt innan de köpte en hink?

Det var flera kvinnor än män, oss borträknade. Var det för att kvinnorna oftast stod för hushållet, var mer oroliga eller bara en slump? Kvinnor kanske gick hem medan män tog spårvagnen eftersom de arbetade längre bort? Bäst att ta med vatten eftersom alla gör det. Nej, de flesta gick bara förbi lite undrande. Varför just de som hämtade vatten gjorde det? Varför tog det vattenbristen givet när de såg fyra flickor bära vatten från strömmen? Var de mer rädda att bli utan? Var dessa de personer som vanligen såg till att det fanns saker för hemmet? Hade de drabbats av kriget mer än andra och var mera varsamma?

Var människorna än så påverkade av kriget att hamstring startade automatisk? Detta var skolåret 1955 – 1956 om jag minns rätt.

Eller följe man bara efter andra utan djupare tanke?

Vi hade många frågor men kunde förstås inte få svar på de. Vi läste lite enklare teorier men eftersom vi var bara 13–14 år var det inte så djupgående analyser.

Jag hade tänkt att följa några och fråga varför de bar vatten från strömmen men de tre andra fegade ur så det blev bara observation. Det hade varit roligt att fråga vattenhämtarna men vi hade nog blivit bestraffade för hela grejen. Om Polisen upptäckte vårt spratt – inte experiment – hade det nog fått följer för oss och skolan.

Vi som gick i flickskolan var de avundsvärda flickorna och vi ville inte svärta ner skolan på något sätt. Vi uppförde oss och höll skolans regler.

Skämdes vi fyra? Nej, inte då men efteråt hade vi lite skamkänsla dock erkände vi inte det öppet till andra.

Frågan kvarstår än idag: varför gör folk idiotiska saker och i grupp? 

Varför följer människor ledare, kändisar, andra, massan, utan egen analys?  Troligen vill ingen avvika? Vi är rädda att, göra oss besvärliga, illa omtyckta av andra och rent av ha egna avvikande åsikter. Idag står massmedian ofta för mass– törs man säga psykoser? De har en agenda och många följer det urskillningslöst. Tänka själv är bara obekvämt. Leta reda på annan fakta besvärligt trots Internet.

Varför det uppstår lämmelbeteende är nog en bra fråga, giltig lite överallt i Världen idag.

Försvara landet?

Utvalda

Julen är förbi. Julgranen har hamnat på så kallad återvinning. Min Jul var helt enkelt julig. Men nu är Julens frid borta. Vi ska förbereda oss för krig. Det var ett långt hopp från God Jul och Gott Nytt År till oändlig sträcka av våld och offra livet för det.

Se på Ukraina, Israel/Gaza, alla andra bråk och krig som pågår. Inte är de lugnt och fredligt i Sverige heller. Att hamna i kulregn eller få huset sprängt kan väl räknas som  tillvänjning.

Det pågår ett upphaussat rop att vi är snart i krig. Börjar undra om Världen, läs makthavare, vill ha det så. I Sverige diskuteras om att låna pengar för militärutrustning.  Vi ska skuldsätta våra barn för krig. Det hörs från den röda sidan rop om höjd skatt för de rika, beredskapsskatt. Höjd skatt löser alltid Socialdemokraternas problem.

Först lägger man ner en stor del av den svenska krigsmakten sedan får man bygga upp det igen. Så smart. Påminner om elförsörjning. Riv först ner, bygg upp sedan är den svenska modellen.

Statsministern skickade oss till iskylan med ett kallt tal. Han poängterade vikten av att varje svensk medborgare måste vara redo att försvara landet. Medborgarskap är inte bara passet man kan resa runt med.

Medborgarskap handlar ytterst om att ”med vapen i hand, med livet som insats” kunna försvara Sverige, säger Ulf Kristersson.

Att vara medborgare innebär lojalitet gentemot landet, att göra värnplikt och vara beredd att försvara landets demokrati, frihet och styrelseskick.

Kristersson klargör att om man inte är beredd att göra detta, ska man inte vara svensk medborgare.

”Jag är inte säker på att alla har tänkt igenom vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”,

Nej, du, inte ens jag. Och, kära Statsminister. Det är inte mitt fel.

Sverige har delat ut svenskt medborgarskap utan några krav att ens kunna svenska, ännu mindre vara demokratisk och med rätta värderingar, vad det nu är,

Vad tror Kristensson om folks vilja att bli dödad för Sverige? 

I de länder där folkblandning är lik Babels torn finns föga patriotism för landet. Det finns vi känsla i de olika grupperna för hemlandet, som inte alltid är just Sverige.  Detta visar sig i små situationer som student utspring med hemlandets flaggor, inte Sveriges som betalade utbildningen. Det manifesteras i demonstrationer för Palestina eller andra hemländer när något händer. Det visas i semesterresor till länder man har flytt ifrån.

Svenskar visar patriotism i sportsammanhang och i sällsynta fall för kungahuset eller speciella dagar. Kanske vid vinst i Melodifestival. Vissa forum där patrioter samlas.

Alla dessa Babeltornsländer har interna bråk, skjutningar och sprängningar vilka riktar sig från en grupp till en annan grupp. Sverige har utmärkt sig i detta och blivit känd i Världen.

Att dessa grupper enkelt skulle enas i krig och försvara landet är en utopi. Det får majoritetsgruppen sköta. Även där uppstår frågan: varför då?

Då måste överlevnadsbehovet in. Det är gemenskap, vi i Sverige, en Statsminister bör kommunicera inte splittrande utskällningar.

Regeringen har inte ingjutit vi känsla utan hånat landets svenskar. Allt svenskt är barbari och Midsommar och andra töntiga saker.  Endast vid sport kan de svenska färgerna hedras. Varför skulle vi   stötta de Regeringar och offra livet?

Regeringens uppgift är att skydda folket. Det går inte att välta det på någon annan. Medverkan är folkets del.

Nej, att offra mitt liv har jag definitivt inte tänkt på. Det stod ingenting om några skyldigheter i blanketten jag fyllde i för medborgarskap. Det var övervägande frågor om vart jag hade bott i Sverige. Inga avtal. När jag blev svensk medborgare skedde det för min del av praktiska skäl. Min familj var på väg till ett biståndsarbete och ifall det blev krig där skulle vi hamna i olika räddningsgrupper på grund av olika medborgarskap, pass alltså. Hälften svensk, hälften finsk. Jag hade bott i Sverige nästan halva livet. Så jag bytte medborgarskap från finskt till svenskt som jag uppmanades att göra. Inte så stor skillnad i praktiken då.

Jag bytte också till ett liknande land än Finland, icke medlem i någon organisation för gemensam krigföring. Det var då det. Idag är neutralitet närapå skällsord. Likaså pacifist. Drömmen om en fredlig Värld med endast vackra solnedgångar har kanske aldrig existerat.

Jag tror nog att byte av medborgarskap är för många av praktiska skäl inte att de tänkte integrera sig speciellt eller sätta livet till. Folk är rörliga, Världen är mer lättillgänglig. Själv är jag så svensk att jag kan prata om vädret, svensk specialitet. Men skjuta för Sverige skulle jag aldrig göra. Jag är den som reder ut kaos.

I regel skiljs folk åt just med passet på landets gränser. Ni får komma in, inte ni. Men för Sveriges del har passet för inkommande ingen betydelse. Du säger bara ett magiskt ord: asyl. På sikt ger det även nackdelar. Vi blir alltför splittrade. Utan gräns finns ingen Stat. De flesta länder i Västvärlden består nu mera av så många nationaliteter att de är som Babels torn. På gott och ont. Den fredliga berikande samlevnaden är utopi.

Jag tycker att var och en ska göra sitt bästa för landet de bor i oavsett medborgarskap och ursprung. Arbeta, betala skatt och ta hand om de sina. Vara en god människa.

Pass är bara ett sorteringsinstrument nu mera.

Krig mellan nationer är ett stort misslyckande i Världens mänskliga relationer. FN är som på lerfötter. Det räcker inte att käfta där. Instrument saknas. Kanske också viljan för fred är för liten i Världen. Kan hända att de vi valt att representera oss i olika sammanslutningar är inte de bästa för fred eller någonting alls?

Ingenting är så säkert som osäkerhet och alla påstående kan visa sig icke stämma just för dig och kanske inte någon alls.

Förberedd?

Utvalda

Enligt MSB ska du ha beredskap för en vecka+ i händelse av det oförutsedda, som krig. Det betyder att du ska kunna ordna mat, vatten, värme, medicin och kommunikation för att klara vardagen för dig och din familj.

Enligt Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, har alla svenskar ett ansvar att förbereda sig. 

– Till syvende och sist behöver alla svenskar mellan 16 och 70 år ta ansvar för sin egen hemberedskap, ta ansvar för att man kan klara mycket störda omvärldsförhållanden för att ovanpå det kunna fullgöra sin totalförsvarsplikt. Människor behöver en beredskap som inte gör dem hjälplösa i händelse av kris eller krig i Sverige. 

I åldern 16 – 70 finns civilförsvarsplikt. Det är därför ingen pratar om de äldre.

Jag undrar vad händer efter en vecka?

Kriget är slut? El och värme fungerar igen? Vatten rinner? Affären har varor som vanligt? Ingen risk att bli dödad på gatan eller bli rånad om du vågar gå ut? Eller var MSB optimistisk? Kriget i Ukraina har snart pågått i två år utan att nämna andra krig som pågår efter tiotals år.

En vecka? De flesta hänger nog med en vecka plus om inte strömmen går just då. Vatten är ett problem, få har en dunk hemma. Men annan vätska kanske finns, mjölk, saft, juice, öl, läsk, vin, skumpa… Vissa förutseende har också vattenrening och kan hämta vatten någonstans. Om det inte är vinter med frusna sjöar. Fiskare med isborr ligger då bättre till. Någon stal min isborr i ett vindsinbrott. Sist tog de också ett täcke och en madrass. Bra mot kylan. Kanske någon som förbereder sig?

De flesta har säkert mat för en vecka eller fler familjer handlar inte varenda dag. Men vatten, ström, värme? De som bor i en lägenhet har inga möjligheter eller ens rätt att installera något ifall att. De som bor i en villa kan bara kalla sig dumma om de inte har några extra resurser, som solpanel och någon typ av reserv värme för sitt hus. Det även utan krig.

Men allt gällde ju inte mig, jag är över åldersgränsen, över 70 år. Vad händer med oss gamla då? Kanske borde politiker räkna med oss fast vi är över 70?

Trodde ministern att alla i den åldern bor redan i ett äldreboende och är försedda så? Jag tror att äldreboendena har obefintlig kapacitet att sörja för sina äldre vid kris. Hur gör de utan ström? Maten kommer från ett storkök i flera fall, lagret är kanske havregryn och kaffe. När jag lämnade min sambo till äldreboende där han skulle bo ville de bjuda på kaffe. men det var absolut tomt i skåpet. Vi får varor i morgon, sa de lite skamset.

Eller ska de 70+ falla döda ner av en ren förskräckelse och på så sätt försvinna ur kostnaden?

Jag är väldigt nyfiken på vem som kommer med mat imorgon ifall kriget bryter ut i natt. Och, vad får man till kaffe?

Bild: utefika på en födelsedag under Covid.

PS. Kan innehålla viss ironi eller inte.

Nu blir det vinter som vi har önskat , hurra!

Utvalda

Vinter, kallt och snö. Varje gång det snöar är som om snön kom för första gången. Trafikkaos. Inställda tåg och bussar. Insnöade gamlingar. Elavbrott. Hur kunde det hända, igen?

Ett nytt beteende kom också. Att hota och misshandla snöröjare. I stället att fråga om de vill ha en kopp varm kaffe slår någon idiot snöröjaren så glasögon krossas. Hot är vanligt mot snöröjare.

Vore det jag skulle all snö hamna på den tomten mitt i natten. Den typen av hatfulla människor får avreagera sig i kroppsarbete: snöskottning.

Natten till 3/1 var kallaste natten på 25 år i Kvikkjokk, 43,6C.  Det är ofta kallt i Kvikkjokk och köldhålen Nikkaluokta. I Norrland går just nu inga bussar och inga tåg. Det är för kallt. Att hamna i diket är inte så kul vid de minusgraderna. Och tågtrafiken – ja, den skulle jag inte lita på ens under sommaren. Sist jag försökte ta tåget var det inställt. Det blåste. Jag hade dock gått 8 kilometer för att komma till tåget utan att blåsa bort.

I söder sitter bilarna fast på E22 på grund av snön. Att ta bilen när snö lovas är som att förbereda sig till en långresa i ödemarken. Dricka, mat, filtar, extra kläder, tålamod, en spade kan vara bra. att ha och en full reservdunk. Det sista för de förhatliga bensin – och dieselbilar.

I Hörby kör brandbilarna hemtjänsten till de gamla.

Här i min Kommun finns inte ett spår kvar av feministisk plogning som utövades några vintrar. Bilarna plogar nu det som behövs först. Den stora vägen, så folk ska komma till Pendeln och jobbet. Till Centrum. Runt Centrum. Till arbetsplatser. Och de skottar in till höghusen. Till sist plogas parkvägen ren, det som plågades först under den feministiska eran.

Varför blir det snökaos? Det snöar. Förmodligen också för att vi förväntar oss det inte längre. Klimatexperterna har ju lovat evig sommar. Het sommar då vi alla brinner upp nästan. Havet stiger så vi drunknar. Vi öser pengar för att stävja Klimatet. EU har avsatt 700 miljarder! Euro till en fond för att få igång ekonomin. Pengarna är öronmärkta, bland annat till stöd för medlemsländernas klimatarbete. Plus alla andra fonder och bidrag för Klimatet i hela Världen.

Tänk om vi inte kan styra klimatet? Hemska tanke.

Visdomar från en ko.

Utvalda

Mamma Mu är en sagofigur. Hon har en vän som är en Kråka. Mamma Mu är den ovanliga kon som gör saker fast hon inte kan. Hon är ju en ko, vilket Kråkan ständigt påpekar. Det hjälper inte för Mamma Mu gör vad hon kommer på, att bygga en koja, fiska, åka rutschkana, cykla och många andra saker som inte passar sig för en ko. Hur än Kråkan uppmanar henne att bära sig åt som en ko och inte utmana livet hjälper inte det. Kråkan är en kråka och försöker hålla sig till det som kråkor kan men Mamma Mu utmanar kråkan, vilket inte alltid blir så bra.

Mamma Mu är en avvikare. Hon är en modig ko. Hon lever livet fullt ut även om det inte blir så perfekt.

Den här serien böcker om Mamma Mu och Kråkan är inte bara för barn. De har en livsvisdom.  Misslyckas hellre än anpassa dig till en hjälplös nolla. Våga mer. Bara så blir någonting gjort. Lyssna inte på dem som talar om för dig var du inte kan göra för du är en okunnig varelse som gör sig bäst att anpassa sig och hälla tyst.

Det gäller dig. Det händer ingenting positivt om du ligger på soffan och aldrig utmanar dig själv. Det finns massor du och vi inte kan förändra i Världen men ditt liv är ditt, du har ansvaret och tiden går.

Det är en del jag inte har lyckats med i livet men jag försökte. Att misslyckas eller bara få ett platt fall är bättre än att aldrig försöka. Nej, jag blev inte en stor författare eller fotograf men så roligt jag har haft i att försöka. Som vandrare var jag ganska lyckad, beroende på hur man kan mäta det. I antal kilometer? Jobbet däremot gick nästan för lätt att bli en expert på. Men när jag slutade var det ingen som grät över det, bara en del patienter. Och privatlivet…det ska vi lämna oskrivet.

Är du en Mamma Mu eller är du Kråkan? Vad gör du när politiker, andra viktiga, de som styr och ställer, som tycker och tycker för dig säger att du är bäst som tyst i ditt bås och gör ingenting annat än snällt tuggar i dig det dessa människor tror på och producerar.

Aktiverar du dig då eller tar en nöt till?

Kan vi bli lite mer Mamma Mu denna år 2024?

PS. Kan uppfattas som reklam för dessa böcker  men det är inte min avsikt. Har ingenting att göra med författarna till böckerna, vet inte ens namnen på dem om jag inte går till Wikipedia eller bokhandel. Jag kunde inte motstå att använda dessa figurer i stället moderna biohjältar. Det går ofta så mycket sönder när de hjältefigurerna försöker rädda Världen eller något i en film.

Har läst en del av böckerna till mina barnbarn men nu mera är barnböckerna sänkta till secondhand affär. Bild från SVT.

Den zebrarandiga tröjan och önskan om Gott Nytt År.

Utvalda

I september kom nyheten, den zebrarandiga tröjan, till den fina affären. Den var inte av ull utan något nytt material. Den kliade inte. Jag var allergisk för ull så den tröjan vore som gjord för mig. Dessutom var den svart-vit. Flickor hade ofta kläder i något rött. Jag gillade svart. Jag gick då andra året i flickskolan.

Jag insåg snabbt att den tröjan var utom min plånbok. Jag hade egna pengar eftersom jag bar ut morgontidningar men det fanns många hål att fylla, skolavgift, skolböcker, busskort för regniga dagar, kläder med överkomliga priser, presenter till Jul för småsyskon…

Några av de rika flickorna kom till skolan med någon av de randiga tröjorna. Jag var inte avundsjuk. Livet var bara så.

Någon dag efter nyår fick jag en försenad julklapp från mor. Den var en zebrarandig tröja. Jag var överlycklig. Tröjan var så mjuk. Jag gick till skolan extra glad. De fina flickorna hade nu andra tröjor, mode fanns även då. De skulle aldrig gå i en reatröja som fattige jag. Men jag hade min tröja länge. Även idag har jag fungerande kläder köpta kanske 30 år sedan.

Vi barn födda under kriget lärde oss att en bättre framtid fanns bakom hörnet.  Det gällde bara att göra sitt bästa. Sköta skolan, hjälpa föräldrar och de äldre. Det nedbombade husen revs och nya kom till i stället. Varor kom till affärer, även exotiska sådana som bananer. Ransonering försvann. Den stora vändpunkten var Olympiaden 1952 som förde med sig turister från andra länder. Ekonomin började blomstra. Med ekonomins uppgång följe bättre skolor med fina skolböcker och det finska skolundret räckte länge.

Livet var hoppfullt. När jag gick min tidningsrunda klockan fyra på natten visste jag att den bringade inte bara pengar utan en framtid genom att jag kunde betala skolavgiften. Jag är glad över att ingen behöver betala för skolan idag, men viss reakänsla finns det.

Hur det än var låg Finland en bra bit efter Sverige i allting, utom sammanhållning. Ett krig för människor samman ifall de har en grund att stå på. Vi är finnar, vi håller ihop. I värsta fall ber vi till Gud.

Finns ingen vi grund fungerar det inte att hålla ihop.

Hur blir barn de hoppfulla personerna min generation var? Det finns många komponenter men jag ömmar alltid för skolan för det är det gemensamma vi ger till barnen.

Utbildning är det viktigaste vi kan ge barnen, utöver goda föräldrar. Det sista kan vi inte styra helt men skolan borde vara för alla barn, inte bara för någon typ av mellanskiktet.

Just den sjunkande skolnivån eller ska jag säga bristen på kunskap hos elever är den stora larmklockan men Regeringar har inte velat höra det.  En skara elever är på väg att bli funktionella analfabeter utan förmåga att ha en egen framtid. Det borde vara skrämmande och Regeringen borde sitta i krismöten med alla experter.  Riktiga experter, inte tyckare, dem har vi nog av. Vad blir det av dessa barn som vuxna? Vart i Samhällets maskineri får de plats? I bidragskön? Som gängmedlemmar? Som olyckliga hemmasittare utan hopp?

Om – så tankekedjan är oerhört utebliven i Sverige och i många andra länder, Afghanistan som bottennapp vad gäller utbildning och tilltron att Samhället klarar sig utan utbildade kvinnor. Är du inte utbildad är du inte med.

Nu kom jag en bra bit ifrån den zebrarandiga tröjan men ändå inte. För, hoppet om bättre morgondag är det som håller människor och Nationer uppe. Möjligheter som kommer med tiden om du gör din del.  Finns ingen bättre framtid i sikte än bidragskön eller huka sig i fientlig omgivning krackelerar Samhället.

Först utan att vi knappt märker det och sedan är det för sent.

Sammanhållning, gemenskap, vi, är då bara splittrade öar i ett land som gick sönder.

Hur kunde länder som Sverige, teknikundret, välståndsundret, rik och rent av lycklig hamna på tipping point? För, sanningen är att vi lämnar uselt land till våra barnbarn. Kanske finns det inget hopp att lämna över? Jag menar inte klimatet utan Samhället med alla sina nyanser. Finns inte hoppet om en bättre framtid, möjlighet till ett tryggt liv, existera inte vi längre i fredliga former.

Vi ligger redan risigt till. Ryssland maler sönder Ukraina, ett land som kämpar för vår överlevnad. Så oerhört slöseri av resurser, mänskliga och ekonomiska. Vad kunde alla ha fått i stället? Lita aldrig på ryssen, sa min far och det har fått sin sorgliga sanning uppenbarad.  Inga maktmedel fungerar trots de miljoner vi öser på Världens organisationer som FN. Det är bara vapen som har makt, inga resolutioner.

Gott Nytt År 2024 ändå till er mina vänner. Vi gör så gott vi kan. Håller ihop med våra familjer och närstående, vänner inräknade. Till de politiker och maktmänniskor som lever på vår bekostnad, valda av oss eller inte, vill jag säga: det här duger inte. Jag önskar från Er: Bättre Nytt År!

Bild, zebrorna är från Tanzania, Lake Manyara.

Några Julbilder

Utvalda

Hoppas ni alla har haft lugn, givande, rent av lycklig Jul. Undvikit nyheter och skippat verkligheten ute i Världen en stund. Ingen kan vara i gång och oroa sig för Världens tillstånd hela tiden. Ibland måste vi inbilla oss att allt är väl.

Hoppas de små barnen trodde på Tomten och var snälla i alla fall de senaste dagarna. Tids nog får de lämna sagans rike. Kanske fick de vuxna också en julklapp som gladde eller var behövlig och önskad.

Ni som arbetade under Julen. Ni har vårt tacksamhet för att ni håller Samhället i gång. Nog tycker jag att affärerna kunde vara stängda på Julen. Men inte. Hoppas ni som har arbetat får nu några välförtjänta lediga dagar.

Vit Jul i Stockholmstrakten.

God fortsättning!

God Jul!

Utvalda

Vit Jul i alla fall just nu i Stockholmstrakten.

Översta bilden från Linda

Den fulaste julgranen var ändå en gran.

Utvalda

Årets julhistoria är från -70 talets början, i en förortslägenhet som jag hade köpt för 10 300 kronor. Jag sålde min Hasselblad och köpte en fin fyrarummare. Nu nalkades julen och barnen var förväntansfulla. Mest längtade de efter att dekorera julgranen med sina egenhändigt gjorda stjärnor och julkarameller. Jag hade hållit en pysselgrupp för de barn vars föräldrar vi umgicks med.  

Min make hade beställt en julgran av en dansk man som brukade fixa saker för omgivningen. Oftast blev det inget av det, bara en massa löften. Nu visste han vart de finaste julgranarna kom, från en odling i Danmark. Jag varnade min make och försökte få honom att gå till torget men han vägrade blankt. Han hade ju beställt en gran från sin danske vän.

Varför gick jag inte och köpte en gran själv? Hur tänkte jag? Kanske på julfriden?

När julafton kom hade dansken åkt till Danmark på julsemester och några granar syntes inte till. Torgets försäljning av granar var avslutad. Barnen började snyfta, skulle vi vara de enda som inte hade en gran? De tittade på alla dekorationer de hade pysslat ihop. De kunde se redan andras granar att lysa genom fönster.

Då sa jag till min make: Nu går du ut och skaffar en gran. Det ska inte stjälas. (Nej, han skulle aldrig stjäla en gran det visste jag.) Du ska inte komma hem utan en gran.

Jag var arg, men också på mig själv.

Inte ens under kriget hade min familj varit utan gran. Min mor hade redan ringt, önskat god Jul och frågat hur vår gran var och jag sa något att vi inte hade hunnit dekorera den än.

Då kunde man ljuga, idag skulle bevis krävas per mobil eller Internet.

Efter ett tag kom maken hem med en gran som någon bil hade tappat på vägrenen. Han hade med sig också några grankvistar. Granen var liksom en halv gran. Han band kvistarna på stammen. Nu började barnen dekorera och när ljusen tändes var julfriden total.   Jag tackade min älskade make för granen som var den absolut fulaste som någonsin kommit över min tröskel.

Ha nu en fridfull Jul. Hoppas ni klarar av traditioner, krav och förväntningar. Bli glad även om granen var den fulaste ni sett – det är Jul ändå.

Bild: årets gran.

År 2023 från den goda sidan.

Utvalda

Hur var året 2023? Har redan sagt och upplevt det som skitår med massor av elände i Världen, men privat då? Hur var året?

Bra. Men lite missnöjd är jag på mig själv.

Jag hade planer på en viss vandring i USA men gav upp. Under covid var det omöjligt. Nu hade inflationen sin del i det. Bara den nödvändiga olycksfallsförsäkringen hade gått upp 100%. Kanske var jag bara feg? Gammal? Lat? Och, vilken fattig pensionär har råd med lång resa med den usla kronkursen?

Men, det blev en utlandsresa, till Barcelona med yngsta barnbarnet. Det var en fin resa och innehöll lagom av sevärdheter. Resan var den sista i en serie på fem vilka jag har gjort med barnbarn och fosterbarn, en i taget. Alla fick sin resa enligt eget val. Rom, Venedig, Florens/Pisa, Paris och nu Barcelona.

Jag ville ge barnen en inblick i annat än Sverige, visa kultur och historia samt ha egen tid med dem. Att öva annat språk är också en viktig del under en resa. Att prova sina kunskaper som att beställa mat eller lyssna på en guide är bra övning. Svenska är ett litet språk, viktigt att bevara men Världen pratar engelska och spanska samt språk få av oss kommer att kunna och använda, hindi och mandarin.

Alla barn har också gjort en fjällvandring. Jag har sett en aktivitet och en resa som bättre val än prylar eller pengar.

I stället mina spruckna planer i USA blev det tre vandringar. Den första på Sörmlandsleden i maj. Nästa Abisko och lite Norge i augusti. Och den sista på Kinnekulle i oktober. Kinnekulle kan jag tänka mig att göra om under tidig vår när det blommar.

Det är så befriande att tälta utanför allt. Den magiska stunden då tältet är uppsatt, maten färdig och jag sitter lyssnande på naturen som har lagt sig till ro.  Jag och naturen.

Några besök i Norrland som barnvakt fast nu mera är barnbarnen så stora att de inte behöver vaktas. Bara finnas till ifall att. Däröver givande och trevliga möten med mina närmaste anhöriga.

Kontakter per mejl i Sverige och USA som har gett mig så mycket. Några människor har jag inte ens träffat i live men kontakter nu mera kan uppstå per Internet.

Jag försöker hålla mig gående, varje dag, ibland långt in i skogen. Flera av dem jag känner sedan länge här i mitt centrum har nu en rollator. De är i min ålder, även yngre. Kanske vore en träningsgrupp bättre från sjukvårdens sida?

Men inte hinner sjukvården hälsovård när de sjuka får köa för vård.

I min ålder får man vara glad om man är frisk.  Att hamna i sjukvården eller äldreomsorgen känns bara skrämmande, har nog med erfarenhet av det genom min sambo.

I december drabbades jag av årets förkylning, ont i öron och snuva. Åkte till stan och i pendeln satt en person som hostade, hela resan. Bytte vagn med flera andra men det var för sent. Dagen efter var jag krasslig.

Men det var det hela. Om man läser sjukvårdsrådgivning är vi över 75 drabbade av allt, de sköra, en riskgrupp. I och med covid sänktes gränsen. Nu är alla över 65 riskgrupp. Jag vill säga att hela mänskligheten är en riskgrupp, finns ingen ålder som garanterar absolut friskt liv. Och, vad är friskt? En bra fråga idag när folk kan sjukskriva sig i protest mot jobbet. Fy på er. Plus alla som bara mår dåligt av livet. Nog kan det vara fel liv i stället sjukdom.

Jag får vara glad och jag är det fast jag hostar och näsan rinner.

Hur var ditt år? Vad hoppas du av det nya året eller märks förändringen från år 2023 till 2024 knappt?

Är du kvälls- eller morgonmänniska?

Utvalda

Igår ringde det på dörren strax före 11. Jag hade precis släpat mig upp. Utanför stod grannarna med en blomma och önskade god Jul. De skulle resa bort över Julen. Där stod jag i pyjamas och morgonrock medan de hade redan varit i tvättstugan, lunchen var klar och väskorna packade.

Vi gjorde upp om fika efter julen – tror jag. Jag startade min frukost.

Jag är extremt morgontrött. Har varit så hela livet. Visst går jag upp när det behövs och genast men huvudet fungerar inte, bara rutin. Men ungefär klockan 11 är det som om jag vaknade och dagen skulle börja. När andra, de morgonpigga, började krokna halv tretiden och ropa på kaffe var jag som bäst på jobbet och det till kvällen.

När jag än arbetade planerades dagens besök så de svåraste och mest krävande patienterna kom efter 13 och de som var mer självgående på förmiddagen. Således skrev jag alla mina föreläsningar hemma sent på kvällen, min bästa tid. Och min enda bok kom till på natten likaså noveller jag skrev till en tidning ett tag.

Under min vandring i USA kom jag snabbt in i rätt tid där. Sverige ligger 9 timmar före Kalifornien. Så klockan 11 var det natt och jag hade inga problem att kliva upp klockan fyra i öken. Upp tidigt, paus mitt på dagen och gå så länge det kändes ok. Tidsskillnaden vred min dag till någon sorts normal tid.

Som pensionär stiger jag upp när jag vill. Det är faktiskt lite befriande.

Nu finns det vetenskapliga förklaringar varför vissa är mer morgonpigga än andra. Det beror på arvet från neandertalmänniskor. Vetenskapen har klurat ut det.

Homo sapiens flyttade från Afrika till Eurasien för ungefär 70 000 år sedan. Då möttes de av neandertalmänniskan som redan hade anpassat sig till ett liv i ett kallare och mörkare klimat. De hade kommit dit några hundratusen år tidigare. Det föddes sedan barn med gener från båda grenarna.

Dagens människor har upp till fyra procent neandertal – dna. Det är bland annat gener som är kopplade till hudfärg, hår, kroppsfett och immunitet.

Och, de här generna gick också hand i hand med tidiga morgnar.

För att vara morgonpigg behöver man förstås inte ha neandertalgener. Det är flera hundra olika gener som påverkar vårt liv. Hur och när vi sover styrs också av miljö, ljus och kultur. Vi i Sverige börjar i regel arbeta tidigt och går hem på sen eftermiddag. Vi använder dagsljuset till arbete. Ja det finns också de som arbetar i dygnets alla timmar oavsett sitt sömnmönster.

Det finns alltså en koppling till vår sömn av neandertalgener men det är inte hela förklaringen. Vi är mer komplicerade än det.

Så, är du en morgonpigg eller kvällspigg eller en som är trött eller pigg jämt?

Läs mer, en kort version:

https://svenska.yle.fi/a/7-10047387

En lång, hela studien:

https://academic.oup.com/gbe/article/15/12/evad203/7457904?login=false

Bild: solnedgång Virihaure, Padjelanta.

Sex och pengar – en komplicerad kombination.

Utvalda

Park vid Petit Trianon.

Enligt en aktuell utredning utnyttjar var tionde män i Sverige prostituerade.

Låt oss räkna ut. Ca tio miljoner personer i Sverige. Räkna bort de minderåriga, kvar 8 miljoner. Även de mellan 15 – 18 kan förstås köpa sex men jag räknar inte med det nu. Bort med kvinnor, även de kan använda prostituerade men låt oss strunta i det nu. Kvar ca 4 miljoner män varav vart tionde vore då 400 000. Hur många prostituerade behövs då? Om alla köpte sex bara en gång i året vore det 1096 köp om dagen.

Jag tror inte alls att vart tionde män köper sex. Men vad vet jag? Vad sker i de fyra massagesalonger som ligger nära vårt lilla centrum? Fyra! Borde inte polisen stå i span där? Bordellverksamhet lär vara spritt i Sverige och ägarna tjänar grova pengar. Bör de inte eftertaxeras? På Internet kan du glo på nakna kvinnor både gratis och mot betalning. Porrindustrin går väl bra också.

Att vara offentligt närapå utan kläder är en trend. Kända mammor visar upp tonårsdöttrar i underkläder och lite nät över. Vad är det annat än pornografi? Attraktiva kvinnor kan lägga konton på plattform som OnlyFans och visa sig lätt eller inte klädd för sina följare mot betalning. De kan tjäna hundratusentals kronor på sina kroppar utan att någon ens rör dem. Det sas av kvinnor att sådana konton är till och med befriande och ökar kvinnors självkänsla.

Är det inte bara en form av prostitution? Och män betalar, även kvinnor betalar för att se. Nakenhet som inkomst.

Sedan kan det finnas köp och säljsituation i usla förhållanden. Ingen sex om inte… Det är väl också en dold sexhandel?

Vi har en lag mot sexköp. Jag var en av dem som skrev svar från mitt arbete till proposition för lag 1998:408, men det svaret togs inte med. Jag var nämligen mot att den ena parten ansågs kriminell när det uppenbarligen behövdes två i handling, varav den ”oskyldige” tog betalt. Alla andra remissinstanser var för. Jag var inte rätt i tiden.

Jag trodde också då att sexhandel skulle gömma sig även till Internet, utökad med lättporr och helt frivilliga sidor med snygga tjejer, även killar, som visar sig närapå nakna i sexuella poser och får betalt för det. Är du snygg och har en Internetsida får du snabbt erbjudanden att klä av dig mot pengar. Internet ger också möjlighet för pedofiler. Det blev så. Vem kunde ana det.

Senare var jag inbjuden som föreläsare i en EU konferens mot prostitution och trafficking. Sverige skickade ingen, jag var inbjuden personligen. Det var pinsamt för mig när alla trodde jag var Regeringens   representant. Sverige sågs som föregångare tack vare lagen mot sexhandel men inte trodde delegaterna att det hindrade prostitution. Världens äldsta yrke? Eller var det barnmorska? Det behövs hårdare tag även mot kvinnor eller så låter vi de vuxnas frivilliga sex vara fredad från lagar. Oavsett hur äckligt det känns.

Så lät det. Gränskontroller borde också vara bättre för att hindra  tjejerna från öststater. Om det var omtanke eller risk för konkurrens vet jag inte.

De sista åren har polisen arbetat aktivt för att fånga sexköpare. Dessa har blivit uthängda i pressen och fått se sina liv i ruiner. Jag vet inte vad hände med kvinnorna? Skickades de hem eller togs hand om? Fortsatte de bara på något nytt ställe? Fick de som var här tillfälligt uppehållstillstånd och annat arbete? Hur skedde rehabilitering?

Det handlar också om barn. Även prostituerade har barn, likaså deras kunder. Vad händer med dem?

Jag vill förstås att ingen, man som kvinna, skall sälja sin kropp för sexuellt bruk, eller för andra ändamål som organförsäljning, surrogat eller slavarbete, men jag är än tveksam till att en lag rätar till vårt beteende. I så fall bör den vara absolut och gälla båda. Sexualitet är för komplicerat för lagar, våld är annat men vad är vad lika problematiskt. Det handlar om moral, inte bara pengar. EU s öppna gränser har ökat marknadsandelar och rörlighet även för trafficking vi trodde oss få bukt med genom just  lagar och avsky. Det behövs mer respekt för varandra men vart hämtar man det.

Det har skett otaliga våldtäkter i Sverige men det tycks vara svårt att fälla de männen, medan sexköpare är enklare att jaga. De våldtagna kvinnorna får bevisa sin utsatthet och ovilja i rätten. Det har funnits rättegångar där den gruppvåldtagna har ansetts liksom vara med på det och misstänkta förövarna fått gå fria och även erhållit skadestånd.

Jag har haft flera patienter som var prostituerade, ja, de flesta narkomaner hamnar där förr eller senare vill jag påstå. Alla ”mina” hade   varit utsatta som barn. Slump? De skulle inte sluta på grund av lagen utan för att livet krävde en förändring. I den ideala världen finns ingen prostitution, ingen utsatthet men oavsett lagar är det långt dit. Det vi städar upp här flyttar bara någon annanstans.

Känner du någon som köper eller säljer sex? Visar du din avsky eller tänker du att det är sådant som händer dåliga kvinnor? Är sex för pengar  var och ens eget val, inget att haussa upp sig? Och du man som    köper sex, du är väl inte så efterbliven att du tror den prostituerade gillade att ha sex med dig? Det enda hon tänkte var att må det gå för dig snabbt.

Men, finns det inga ljusa historier? En kund som blir förälskad och räddar horan från skiten som i en film? Ja, det händer. Hade ett sådant par på mottagningen och de levde lyckliga ihop.  Men nog är det oftast en fantasi av en man som inte har mer normala förhållanden till kvinnor.

Nu är det igen en ny utredning:

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2023/12/sou-202397/

Har du en bra idé sänd det till Regeringen.

Ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998, Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster löd ”Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader.

Drömmen om Internet som lösning.

Utvalda

Jag var i Nationalmuseet med ett barnbarn och upptäckte att min tid finns nu mera i museum. Jag kände mig hastigt som en urgammal gumma på fel plats, fel tid och kanske i fel Värld också. Barnbarnet var intresserad, hon undrade över telefonen och andra nu så omoderna saker. Det var som om vi hade gått årtionden bakåt. Historisk mark fast det var precis tiden bakom oss.

Den utvecklingen som har skett sedan -80 talet är större än vi inser. På gott och ont. Tänk på den nu mera enkla saken Internet. Här sitter jag och har kontakt med folk i USA utan att ens ha behövt gå till posten eller använda telefonen. En sak som har förändrat Världen.

Det har dock funnits för mycket tilltro till Internet och digitalisering. Det skulle förbilliga allting. De sjuka botade sig per Internet. Barnen lärde sig att läsa. Information skulle få folk bete sig rätt. Vi hittade även den stora kärleken på Nätet. Allting skulle vara så enkelt. Och billigt.

Men Internet varken fostrar eller lär barnen att läsa. Människan, föräldrarna och lärarna är vida överlägsna Internet.

Hoppas att alla tar tid att prata med sina barn, läsa för dem och ha vanliga simpla förmaningar för gott uppförande.

Internet är en hjälpreda. Inte en herre över oss. Vi behöver än mänsklig kontakt för att hålla oss i liv och bry oss om vår omgivning.

Än så länge är människan överlägsen tekniken. Än programmerar vi AI men kan den lära sig själv blir en intressant fråga. Det kan vara sluttampen av vår tid?

Tror inte det. Riskerna för våra liv är så många att frågan är: vad som   hinner först?

Fick bra telefonförslag för oss gamla från Berit i USA .

Bild överst från pexels.com

År 2023 ett riktigt skitår!

Utvalda

september

Hur känner du när lägenheten bredvid din bostad sprängs? Klagar du, till vem då? Regeringen? Alla godhjärtade? Dig själv? Flyttar? Är du glad över att det inte var din bostad som sprängdes. Att den som utförde dådet kunde läsa och spränga rätt adress?

Som en granne sa efter 2 sprängningar nästgårds: vet du vilka som bor i vårt hus nu?

Nej, det vet jag inte idag. De flesta som flyttade in samtidigt med mig till detta då  nya hus har flyttat, sista gången. Vi är några kvar av den första årgången. Vi har koll på varandra.  Förhoppningsvis ligger ingen av oss död i sin lägenhet alltför länge.

143 sprängningar fram till nov. ökning 68 % från 2022. Men det blev visst någon till efter siffran publicerades

132 förberedelse, alltså hann inte spränga

Till den 28 november: 50 mord.

Kriminella klaner är också aktiva i vår gemensamma ekonomi. De satsar på att få så mycket av skattemedel som möjligt. De öppnar affärsmöjligheter, Vårdcentral, skola, dagis sägs det, utöver knarkhandel.  Kriminella klaner har lyckat skaffa sig infiltratörer på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och i Kommuner. Tänk på alla projekt som pågår om allt möjligt. Guldgruva.

Den kriminella ekonomin i Sverige omsätter 150 miljarder kronor årligen. Det handlar om bedrägerier, pengatvätt, bidragsfusk och svartjobb. Banker och företag infiltreras. Unga får betalt per Swish för att genomföra skjutningar och sprängningar.

Det kunde vi aldrig ana!

Inflation är 6,5% nu i årets slut men 9,7% i maj, Min helt ovetenskapliga undersökning visar att veckans mat har blivit ca 25% dyrare det senaste 1,5 året. El räkningen – bäst att glömma det just nu inför Julen.

I Israel och Gaza pågår krig. Igen. Början var ett överraskande anfall 7 oktober från Hamas med 1400 offer, våldtagna, mördade på bestialiskt sätt. En del blev kidnappade av Hamas. Bland dem fanns Raz Asher 4 år Aviv Asher 2 år, Emilia Aloni 6 år Ohad Munder 9 år. Vad hade dessa barn gjort för ont? Vet vi vart vårt bistånd har använts? Inte till Hamas väl?

Detta påminner om de ukrainska barnen som rövas bort från sina föräldrar och släkt av de ryska terrorister som härjar i Ukraina.

PÅ gatorna i Västvärlden har muslimer visat sitt stöd till Hamas. Judar har fått gömma sig. Det är som om andra världskriget skulle pågå än. Det är bara geografiskt flyttad från Europa och med nya spelare.

Från Estlands gråns-

Kriget i Ukraina, Putins specialoperation, har pågått 656 dagar den 11 dec. och det syns inget slut. Storleken har betydelse, de mängder av soldater som Putin kastar in mot döden. Det minskande intresset från västvärldens sida visar usel uppfattning om Ryssland. Vinner de i Ukraina står Baltikum och vi näst. Putin har sin dröm och han har inga skrupler.

Lever han? Den frågan uppstår då och då. Om inte, spelar det ju ingen roll i det korta perspektivet. Ryssland har gjort sina försök ut ur just ryska modellen och det har inte lyckats.

Kvinnor har varit i blickpunkten i år, dock inte till någon fördel. Putin börjar hindra kvinnor att bestämma över sina liv. De ska föda flera barn, inte studera och arbeta. Putin behöver nya soldater. Eftersom det är många som dör i hans krig mot Ukraina behövs nytt kanonföda.

Det finns likheter med Afghanistans kvinnosyn, Erdoğans och Putins likaså Irans. Riktiga kvinnor är mödrar vid spisen. Nordkoreas diktator vill också att kvinnor föder flera barn. De hungriga, avmagrade nordkoreanska kvinnorna ska föda flera barn. Skäms den fete gubben! Nog är jämlikhet, självbestämmande och lika värde bara ord för kvinnor i många länder. Speciell eloge för de iranska kvinnorna som protesterar mot slöjtvång med livet som insats (Nobels fredspris i år) samtidigt som ökad antal beslöjade småflickor är ok i Sverige.

Kyla och snö har dragit sig över stor del av Europa. I mellersta Sverige var temperaturerna ett tag 12 – 14 C kallare än normalt. Vad kan kallas normalt nu mera? Jämfört med vad? Klimatmötet pågår i Dubai. De rika entusiasterna har flugit dit med sina privatplan och frotterar sig med varandra. De har fixat en fond för fattiga länder och det ska rädda Världen.

Alla vet hur det blir med bistånd. Det hamnar i de rikas fickor. Eller kanske till vapenarsenal. Att vi aldrig lär oss, politikerna alltså. Pengar i handen är ett dåligt förbättringsmedel.

Dokusåpan NATO pågår. Vi blir förnedrade av Turkiet, och lite av Ungern med, i månader. De andra medlemmarna tycks inte trycka på för vår skull. Dags att hoppa av? Eller är tålamod dygd?

Det här året 2023 var ett skitår, även om det inte var så privat.

PS. Något tankeväckande om klimat:

Rekommenderar er att ta på en titt på solens minimum och maximum ;

https://apod.nasa.gov/apod/astropix.html

Sparsamhet är en dygd?

Utvalda

Jag brukar veckohandla på den dagen då min närmaste mataffär ger 5% medlemsrabatt för pensionärer. Jag har varit medlem sedan evigheter, från den tiden då vi sparade kvitton och skickade in de i årets slut. Sedan kom bonusen. Nu sköter Internet allt automatiskt.

5% låter inte mycket men räkna vad det blir per år. Ett år sedan kunde affären vara ganska tom på tisdagar. Det är en dag då personalen fyller på affärens hyllor. Men nu är det fullt av pensionärer, flera med en lista i handen.

Jag hjälpte en äldre dam att plocka en bulle till påsen så hon slapp släppa rollatorn helt.

Ja, idag festar jag lite med något gott till kaffe, sa hon, det är ju pensionärsdag.

Festa med en bulle, är det svenskt pensionärsliv för de allra äldsta?

Än finns det kvinnor vilka tog hand om sina barn utan daghem. De efterfrågade inte barnomsorg, livet var inrättad så att kvinnor tog hand om sina små barn hemma. Arbetslivet kom när barnen klarade sig med nyckel. Ibland kom skilsmässa och ekonomin blev förändrad.  Pensionssystemet ändrades också, med förlust för dessa kvinnor.

Många av dem arbetade sedan inom vård, omsorg och affärer, lågt betalda arbeten men nödvändiga för Samhället. Pensionen hann aldrig bli tillräckligt bra. Utan bostadsbidrag skulle många hamna på gatan. Mat eller hyra är svårt val.

Idag finns bidragsfloran även för pensionärer.

Det lönar sig inte att jobba om man tänker på pensionen. Att inte arbeta alls ger ungefär det samma som i något låglöneyrke. Nu menar jag bara den ekonomiska principen i dagsläget, inte de andra fördelarna med arbete. Garantipensionen höjs med 9,1 % år 2024, medan inkomstpensionen räknas upp med 1%. Då får totalt 1 226 000 personer garantipension. Antalet pensionärer fr 66 år är 2 090 000. De är många men inte högljudda.

Efter årsskiftet kommer 70% av pensionärerna ha någon typ av statligt bidrag, garantipension, inkomspensionstillägg, bostadsbidrag eller försörjningsstöd ovan sin pension.

Ni som arbetar försörjer pensionärerna. Det finns inga hemliga orörda konton till var och en hos Staten som man får öppna vid pensionering. Plus alla andra som lever av bidragssystem och transfereringar.

Det kommer inte att fungera i längden.

Jag tänker på ett helt nytt system. Alla får en minimipension, ett existensminimum vid pensionsålder låt oss säga 66. Vill du ha mer sparar du själv. Staten kan ha ett sparsystem men det är helt frivilligt. Skatten sänks motsvarande grad, likaså arbetsgivaravgiften. Även arbetsgivarna kan avtala om pensionsförmåner – är du efterfrågad har du förhandlingsläge – men arbetar du inte har du bara minimibeloppet. Men kvinnor som föder barn bör kompenseras för två, inte fler.

Nej, det går ju inte att låta människor besluta om sitt sparande själv.  Bättre att Staten tar hand om det. Har ju gått så bra hittills. Och de rika blir då bara rikare med lägre skatt, det går ju inte för sig. Nej, det går inte, LO skulle sätta Regeringen i blockad.

Läste att flera pensionärer blir bostadslösa och välgörenhetsorganisationer ser allt fler i behov av hjälp till mat. Inte bara de som missbrukar hamnar där utan andra där ekonomin gick omkull av olika skäl. Det är en skamfläck för Sverige men inte bryr sig politikerna om det. Finns så mycket annat att ta itu med. Jag säger alltid till de gamla som oroar sig – de är en del idag som bekymrar sig över ekonomin – sätt hyran på automatisk överföring. Då hamnar du aldrig på gatan på grund av missad hyra.

Kanske har livet blivit så dyrt att vi inte har råd med det?

 Men pensionärer behöver inte sätta bo. Det om något är kostsamt idag. När jag tittar på inkomstkrav på min lägenhet idag kunde jag inte hyra den. Inte den minsta etta hos Allmännyttan där jag bor heller. Att vara ung och försöka få egen bostad och möbler till det kräver rika föräldrar och sparsamt sinne. Följaktligen bor ungdomarna hemma längre idag. I Italien gick en mor till rätten för att få ut sin vuxna unge, en man som glatt fortsatte att bo hemma. Rätten beordrade honom att flytta. Vart, visste han inte.

Så var veckans mat handlat. Det är betydligt dyrare idag än två år sedan. Undrar, vad ska jag köpa med min 1% pensionshöjning? Förslag?

Läs mer om pension i Näringslivet 27 november.

Det finns många experter och ”experter” om klimat.

Utvalda

Ett litet inlägg till det stora klimatmötet där en massa fina välmående, ofta rika människor frotterar sig med varandra. De kom i privatjet. Deras påverkan på Världen är makalös, i användning av energi mätt.

Bilden överst är från experter. De som har utbildat sig, doktorerat, de som vet principer och praktiker om klimat och miljö. Kolla gärna på listan vem och vad de gör.  https://co2coalition.org/about/

Nej. Greta är inte med bland deras skribenter, inte Kerry, Påven (anmäld till COP28 men blev sjuk), Kamala Harris, Charles III, inte heller Mahmoud Abbas, Bill Gates eller Pourmokhtari är med . Den siste är vår miljö och klimatminister med noll utbildning i ämnet, bara en politisk karriär.

Sultan Ahmed Al Jaber, CEO Abu Dhabi National Oil Company leder COP28. Jag har ingen aning om hans klimatkunskaper men olja och sälja kan han.

Men nu sitter dessa i COP 28 och är med som experter, pådrivare eller något som de goda människorna vilka alltid tar sin jet till olika möten.

Det brukar också vara en skara filmstjärnor och andra kändisar vilka vill visa sin goda vilja att minska sitt klimatavtryck innan de flyger hem igen. Nej, inte tillsammans utan var och en har ju sitt plan.

97,372 delegater har registrerats som deltagare och 3,074 deltar virtuellt, totalt 100,446.

Berlin 1995 hade bara 3,969 delegater. COP är poppis.

Så, tror du att detta gäng kan ändra klimatet eller bör vi bara acceptera förändringar och anpassa oss till de så väl vi kan? Eller, borde vi kanske vara så kloka och anstränga oss att i första hand avsluta alla miljöförstörande krig?

https://co2coalition.org/facts/

https://co2coalition.org/facts/temperatures-have-changed-for-800000-years-it-wasnt-us/

PS. 58% av svenskar i en EU mätning (1074 individer) vill att EU prioriterar klimatet även före terrorism och organiserad brottslighet 49%.

PS2.Twelve of the world’s wealthiest billionaires produce more greenhouse gas emissions from their yachts, private jets, mansions and financial investments than the annual energy emissions of 2m homes, research shared exclusively with the Guardian reveals.

Och sedan hur vissa försöker lura andra att det är allvar:

Rasism eller bara dumma människor?

Utvalda

Jag brukade arbeta varje torsdag kväll på en låst psykiatrisk avdelning. De hade en lucka i schemat. Jag hade 75% tjänst som kurator så jag behövde fylla på inkomsten. Oftast arbetade jag med en man från Irak. Han var rena lugnet, utbildad och pratade perfekt svenska. När sista medicinen var utdelad brukade vi ta en kopp kaffe och prata.

Avdelningsföreståndaren såg jag inte, hon hade redan gått hem när jag började passet. Men en dag var hon där. Efter lite kallprat sa hon: Du flyttar väl hem till Finland när du blir pensionär. Du ska väl inte använda våra pensionspengar. Men än så länge jobbar du ju bra. Du får fortsätta på torsdagar.

Det var som en isig vind blåste över mig. Jag hade arbetat där över ett halvt år, varje torsdag och en och annan helg.

Det var dock inte första gången jag hade blivit näpsad om min finskhet. Både när jag hade sökt arbete och på arbetsplatsen. Från början bestämde jag mig att skita i det. Men det sved ibland. Var det rasism eller bara en ego, dum människa? Skulle jag ha bråkat och gjort mig omöjlig bland folk? Vem bryr sig om en finne? Och finnar är väl inget ras, de är en folkblandning som började vandra från från Volgabukten århundraden sedan. Min släkt utvandrare från Mongoliet, evigheter sedan.

Jag sa ingenting. Att vara en utbildad person men så ovetande om vårt pensionssystem var nog det jag reagerade mest på. Om jag skulle flytta följer pensionen med mig. Nu tänkte jag inte flytta bara stryka mitt namn och telefon från vikarielistan.

När jag stötte på irakiern undrade han varför jag inte kom dit mer. Även patienterna hade undrat om torsdagskvinnan. Jag sa inget. Förmodligen behandlade föreståndaren inte honom illa. Vem skulle våga sig på en man, en stor charmig man med muskler?

Extrajobb fanns alltid gott om inom psykiatrin.

Jag beslutade att se till så min tjänst skulle fyllas ut till heltid. Jag lyckades få medel till utökad tid. Den tiden användes sedan till forskning om vår avdelning: vad lyckades och vad inte. Brydde sig någon? Nej, bara vi som jobbade fick bekräftelse att vi gjorde rätt. Man kunde ha använt våra metoder i missbruksbehandling annanstans, det var effektivt. Jag började sedan doktorera. Efter ett är gav jag upp. Heltid studier plus heltid arbete gick inte ihop.

Det pratas så mycket om rasism, hudfärg, sexuell läggning, rättigheter på grund av något…så kanske de viktigare sakerna skyms. Hudfärg och sexuell läggning är rent av mode.

Skulle jag ha blivit förbannad när släktingar undrade om barnet vi väntade skulle bli blek i hudfärgen, eftersom vi båda, jag och min första sambo var det? Han var extra blek med väldigt blåa ögon. Jag var blek som blev bränd i solen omgående. Så diskuterades också blivande ögonfärg, brunt eller blått. I ett berömt fall beskriven i nu två böcker har sådana undringar blivit rasism känt över Världen. Förr hade vi bara skakat på axlarna högst, men nu har åskmullret nått det engelska kungahuset. Var och en lever sitt barndomstrauma på olika sätt.

Finns det ingen rasism kan man nog hitta det.

Vi, två vanliga människor, tog det som intresse och nyfikenhet. Det är inte lätt att prata med blivande föräldrar så det blir exakt rätt. Klumpighet är inte illvilja. Nyfikenhet är inte rasism.

På något sätt slits även ord ut och deras mening accentueras till det sämsta, inte något upplyftande. Missnöjda människor utnyttjar ord som ett slags straff. Att skrika rasist är liksom fint och det sämsta du kan bli kallad för. Olika hudfärger är olik fina beroende på vart vi  lever. Dottern fick giftermålsanbud under läkarpraktiken i Afrika. Det var fint och höjde ens status om frun var vit. De svarta utanför ens eget område kallades ”icke människor” precis som en av våra patienter kallade oss tills vi fixade en översättning. (Utesluter varifrån hon kom, inte Afrika.)

Vad skulle vi säga? Trakassera en förtryckt människa?

Här och speciellt i de demokratiska Staterna i USA är mörk hy en fördel. Skuld över slaveriet tar aldrig slut. Vissa delstater, även om de inte hade slaveri, försöker betala av skulden de inte har till ättlingar av de svarta.

Just nu trakasseras jag av ryssar både på min blogg och även i telefon. Vad vill de? Onödig påverkansoperation på en gammal kvinna utan någon som helst makt över politik. Ryssland är ett terroristland, de ligger idag på botten av mänskligheten tillsammans med några andra. Rasism? Inte alls, bara fakta. Ett land är dock inte alla människor i en bunt, även i Ryssland finns de som avviker och vill ha fred, men de blir inte långvariga i frihet.

Jag tror det är viktigt att ha tillhörighet till ett land, folkslag, släkt, familj. Att vara någonting, inte bara i arbetssammanhang. Det är inte tillräckligt med ett pass. Det är bara portöppnare.

Att jag är ibland en grinig och alltid blek har inte heller med finska folkegenskaper att göra, vilka de nu är. Jag är bara sådan.

Använd ord varsamt, så de inte förlorar sin rätta betydelse.

PS. Ett obetydligt men typisk försök att göra rätt angående hudfärg är serien ”Morden i Midsomer”. De engelska små byarna har nu mera befolkning som i Londons förorter. Serien är noll trovärdig, men så rätt. Det är så rätt att vi inte ser det mer.

Att spå på klimat är som att…

Utvalda

Återpublicerar ett inlägg som passar idag när Klimatmötet pågår i Dubai.

När jag var barn skulle gatan vara skottad klockan 6 så folk kunde ta sig till arbete. På söndagar var tiden 7. Det hände att jag fick gå ut och hjälpa min far, som var vaktmästare i hyreshuset vi bodde i, om det hade snöat riktigt mycket. Att sanda var också viktigt. Inga benbrott. Min far använde en kratta och gjorde ett mönster på sanden. Efter skottning gick far till sitt arbete, vaktmästarjobbet var en bisyssla. Det var ett viktigt arbete att hålla gatan gångbar och ren.

På den snöfria tiden spolade man av gatan regelbundet. Rena gator ger hälsosammare miljö. Det har konstaterats i någon utredning att finska stadsgator gav en bättre miljö, även bidrog till hälsa än till ex. gatorna i Sverige

Det var då det, i Finland.

Där jag bor idag är det spännande att gå ut på gatan. Snö? Ishalka? Gata som ser ut lik puckelpist? En Stockholmsförort.

Efter åratals hot om noll snö och global uppvärmning klarar många platser i Sverige inte den verkligheten som just heter vinter och snö. Det är som en överraskning och kaos direkt. Speciellt i Stockholm. Bussar i dike. Trafiken inställd.

Vi skulle ju inte ha vintrar längre!

TV-meteorologen Pär Holmgren förutspådde att om tjugo år har stora delar av Sverige glömt hur man åker skidor och Vasaloppet är ett minne blott. 
Vasaloppet överlever inte sitt 100-årsjubileum 2022, sa han.

Det blir besvärligare att arrangera och färre och färre kommer att vara intresserade av att åka skidor när vintrarna blir sämre. Den unga generationen, i alla fall de som bor söder om Stockholm, kan knappt åka skidor i dag. Om tjugo år kommer inte många att vara intresserade av Vasaloppet. Fjällindustrin klarar den snöfattiga framtiden bättre, även om säsongerna blir kortare, trodde Pär Holmgren.

Klipp från vad Holmgren spådde om vinter, snö och skidåkning på grund av varmare klimat. 5 dec 2006 i Expressen.

Det med ungdomar utan skidor i våra få storstäders förorter stämmer nog.

Vasaloppets vintervecka 2023 hade över 52 000 anmälda
2010 var rekordet 15 709 åkare, 2023 var 15800 anmälda. Vasaloppets 100 års jubileum, 2024 är fulltecknat. Det är jubileumsåret eftersom tre lopp har varit inställda. 112 åkare fullfölje första Vasaloppet 1922.

Slumpmässigt valt hus.

Snödjupskartan visade i mars 75 cm i en stad i Norrland, idag är det redan 47 cm. Stockholm kämpar med ca 17 cm i dagsläget.

Att spå på klimat är som… använd ord som du tycker passar bäst.

Bilderna från en Norrländsk stad.

Gamla historier om Olympiad och Coca-Cola.

Utvalda

Paavo Nurmi tänder den Olympiska elden i Helsingfors 1952.

År 1952 var ett stort år för Finland. Sommarolympiad och en finsk kvinna vann tävlingen miss Universum. Det som var speciellt med året 1952 var hoppet. Hopp om fred, bättre tider, utveckling och en plats bland andra nationer i Världen.

Några av tävlingarna spelades även i Tammerfors. Vi barn samlades kring hotellet där de tävlandena bodde. Till vår lycka kom ett amerikanskt lag ut. De flesta var svarta, förmodligen basket eller annan bollsport. Vi hade aldrig sett svarta människor i live. Detta är alltså 1952. Vi försökte säga något på engelska. De hälsade och gav oss stora paket tuggummi.

Coca-Cola gjorde sitt inträde till finsk marknad dock bara för Olympiaden så länge..

När börjar Julen? Har sett ett påstående: Julen börjar när Coca-Cola reklamen visas i TV.  Så Julen är här? Reklamfilmen ”Holidays Are Coming” visas igen sedan 14 november.

Har ni sett den Coca-Cola reklamen? Den är skickligt gjort. Den utstrålar magi, harmoni och glädje. Musiken är perfekt. De gör en ny varje år men den här är något som folk gillar och har till och med önskat att den ska återkomma till TV.

Julen är Jesus födelsedag, det är därför vi firar jul. Varför gör inte Kyrkan lika magiska reklam?

Coca-Cola är en av produkterna som är mest spridda i Världen. Jag minns när den kom till Finland och till Kina.

Den 2 juli 1952 anlände 720 000 flaskor Coca-Cola till Finland från Amsterdam. Det var en donation till Krigsinvalidernas brödraförbund av Coca-Cola. Förbundet sålde produkten och fick behålla intäkterna för att främja sin verksamhet. I 36 kiosker i närheten av de olympiska arenorna och i parker såldes Coca-Cola.

Det tog dock några år innan Coca-Cola kom till min hemstad Tammerfors. Den första platsen där drycken såldes var Stockmanns varuhus. Jag är inte säker på året.

Vi var tre tjejer från flickskolan som gick till kaféet i varuhuset Stockmann varje lördag efter skolan. Vi åt en kula glass eller drack saft. Men nu provade vi Coca-Cola.  Nej, vi blev inte så förtjusta i det.   Men i skolan på måndag kunde vi inte låta bli att skryta. Vi var de första i klassen som hade druckit Coca-Cola. Så världsvana vi var!

Jag har inte gillat Cola någonsin men som medel mot resemagsjuka är det faktiskt fungerande. Dock skall kolsyran bort, en gnutta socker eller vad som helst i får kolsyran att bubbla i väg.

Till Kina kom Coca-Cola mycket senare. 1977 var vi i Canton, på väg mot Hongkong. I det hotellet där utlänningar tilläts bo fanns några amerikanska läsk, Sprite och Coca-Cola, på menyn. Servitören talade om det när vi beställde. Han var lite lagom stolt över det. All personal bar en liten nål med amerikansk och kinesisk flagga på bröstfickan. Våra kära amerikanska vänner…

Nu mera har vi Coca-Cola och Sprite i vårt sortiment, sa han.

Då charmade min dotter hela hotellet. Hennes ord berättades till varenda hotellarbetare. Kvinnorna samlade sig kring henne på kvällen och de sjöng ihop.

Vad sa hon?

Nej, tack. Jag vill ha den kinesiska läsken, det smakar mer äkta.

På flygplatsen träffade vi några amerikanska turister från miljonär klassen. Dörrarna började öppnas mot Världen.

Inte bara turister utan Coca-Cola har gjort sina resor runt jorden. Nästan alla länder säljer Coca-Cola och 98 % av jordens befolkning vet vad det är. Vinsten per år är ca $ 9,542 miljarder, förmodligen mer idag. 

Nej, ingen Cola här, det blir dagens kafferanson.

Bara några citat.

Utvalda

Passande idag när högervindar blåser i flera europeiska länder:

Winston Churchill:

”Den som inte är röd när han är ung har inget hjärta, den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna.

Nästa är nog också passande i tidsåldern.

Francis of Assisi:

Start by doing what’s necessary; then do what’s possible; and suddenly you are doing the impossible.”

Och en uppmaning:

”Nothing worth doing ever, ever, ever came easy.  Following your convictions means you must be willing to face criticism from those who lack the same courage to do what is right.  Relish the opportunity to be an outsider.  Embrace that label. … Because it’s the outsiders who change the world and who make a real and lasting difference.  The more that a broken system tells you that you’re wrong, the more certain that you should be that you must keep pushing ahead. … Never, ever give up. … Just never quit. … They’re not coming after me; they’re coming after you; I’m just standing in their way.  And I always will.”

Vem? Det får du gissa själv.

I skogen ser jag genast de ensamma avvikande träden.

Utvalda

Hur blir människor ensamma? Det sker under livets gång genom flytt, barn ur boet, separation, skilsmässa och död. Då finns risken att förlora kontakter, i alla fall krymper de. Några är ensamma från början. Vi ska dock skilja på ensam och ensamhet. Alone and loneliness. Alla som är ensamma lider inte av ensamhet.

Det är mer än fem år sedan min sambo dog. Men nog kände jag mig mer ensam på båda sätten de sista åren i hans liv än jag någonsin har känt mig.

Jag var ensam redan som barn. De andra lekte. Jag satt med näsan i en bok från fyra års ålder. Mina föräldrar var extremt religiösa, det gav ramarna för mitt liv. När jag började flickskolan efter klass fem var jag en udda person. Jag läste vuxenböcker, Camus, Hemingway, Hesse, Faulkner, Kawabata …De andra läste Heidi och Anne på Grönkulla. Jag började sjunga i en kyrkokör som förste sopran och gillade varken Paul Anka eller Elvis. Jag arbetade med tidningsutbärning innan jag gick till skolan. Så jag tjänade egna pengar. Nog var jag en udda variant. Jag passade liksom inte in. Men jag fann det befriande. Jag behövde inte vara något. Jag var jag. Jag var inte olycklig. Jag hade några kamrater som också kom från fattiga familjer, men med tiden försvann de till pojkvänner och familjedrömmar.

Skolan gav oss utbildning och bildning. Den var en toppskola. Men jag lärde mig inte de finesser som behövs vid umgänget med andra, speciellt kvinnor. Det lärs hemma. Jag var för rak på sak. Det är ingenting som uppskattas.

Följaktligen har jag haft manliga vänner. På jobbet fick jag ofta höra att jag tänkte som en man och det var inte beröm. Vi var bara kvinnor på vår avdelning.

De sju åren jag tog hand om min sjuka sambo har varit de år då jag kände mig isolerad och ensam trots hjälp från mina närmaste. Den som arbetar kan inte vara en sällskapsdam. Två timmar i veckan kom någon från hemtjänsten och släppte ut mig. Under de första åren kunde min sambo än resa med mig till min dotter och barnbarn men det blev en omöjlig procedur ganska snabbt. En gång i året bodde han i ett boende och jag gjorde en kort vandring. Vi kom även till skogen nära oss men det krympte med tiden. 150 meter till parken blev för långt. Inte alls märkligt att jag gick  en 4000 kilometers vandring efter hans död.

Jag vandrar helst ensam. Det är frihet.  Av de 160 dagar på PCT tältade jag nästan alltid ensam medan de flesta trängde ihop sig. Björnar och sånt kan ju komma. Än brevväxlar jag med några jag träffade på den vandringen. Hur räknas det i frågan om ensamhet?

Ensamhet har nu blivit en fråga för WHO. Ensamhet är och ses lika dödlig som 15 cigaretter om dagen. Jag borde kanske ha arbetat mer aktivt med rökavvänjning med mina patienter för de blev tämligen ensamma efter att ha börjat drogfritt liv. Inte får du nya vänner när du har knarkat bort alla de gamla, kanske även dina föräldrar. Jag tyckte att sluta med knark var viktigast, inte att sluta röka. Några få fixade också det. Jag hade en speciell metod när patienten var mogen för att sluta röka. Men nu tar WHO även itu med ensamhet. Det med att minska rökning rullar  också sakta på.

WHO arbetar med bättre hälsa för alla. De har rättighets-, jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet i sitt arbete. WHO har mycket på sitt bord. Hunger, smittosamma sjukdomar, vaccin, barnadödlighet, covid… och nu även vår ensamhet.

WHO har lanserat en internationell kommission för ensamhet. Utöver rökning som förkortar livet finns 50% ökad risk för demens och 30% ökad risk för stroke och kranskärlssjukdomar för de med känsla av ensamhet och de ensamma som saknar kontakt och socialt liv med andra och vill ha det.

Hur lite ensam bör man vara för att inte hamna i riskzonen? Hur mäts det? Är det tillåtet att vara mestadels ensam men nöjd? Är man falsk då?

I början av året var ensamhet ett Kommunalt problem. Alla Kommuner var ålagda att stävja de gamlas ensamhet.  Nu ligger ensamhet på den högsta nivån, WHO. Och det gäller alla åldrar. Då fick jag en inbjudan att prata en timme med Äldreomsorgen, gratis. Jag gick aldrig dit. Vet inte hur det projektet lyckades. Är de äldre mindre ensamma nu i Sverige? Ingen av de gamla jag känner använde det erbjudandet.

Nu väntar jag på Statens initiativ på order av WHO. Kan de skicka åt mig en man som sällskap låt oss säga max tre timmar varannan vecka. Frisk, 50 – 75 år, inga ungdomar, hjärnan än igång. Nöjd med sitt liv. Inga kvinnor, vi är sällan på samma spår.    Absolut inte vänstervriden och inte medlem av Klimatkyrkan. Insatt i aktuella ämnen, får gärna slå mig i diskussion fast det brukar sluta med remi. Han får också stå för fönsterputs, hushållsjobb jag hatar.

Har han med sig en maltwhisky lagar jag även en middag. Men sedan får han gå. Nog med Statlig omsorg.

Jag tror nog att en robot vore bäst för mig. En som säger ja, ja, precis så, utmärkt, väl tänkt, alldeles rätt…

Jag är säker på att det finns många ofrivilligt ensamma i Världen trots en mängd arbete och aktiviteter man kan delta i. Men undvik att göra det till en sjukdom som någon annan skall bota. Vi har redan nog av andras ansvar i andras liv.

Utan thailändare ingen blåbärssoppa.

Utvalda

I år plockade jag blåbär för en enda paj. Jag var på fel plats under bärsäsongen. Ute på vandring hittade jag lite hjortron och blåbär men de åts upp genast. Litet bidrag till den torkade friluftsmaten.

Men i skogen plockade arbetskraftsinvandrare från Thailand, som vanligt. Trots att 444 000 var arbetslösa enligt AF (i augusti 2023) behövde vi hjälp från thailändare för bärplockning. Utan thailändare ingen blåbärssoppa och blåbärspaj.

Jag bodde några år i Norrland. När bärsäsongen började gick vi till skogen på  helgerna och plockade bär för att sälja. Många familjer gjorde så. Män var speciellt flitiga bärplockare. Flera hade sina hemliga ställen. Vi trampade inte på varandras områden. I byn stod bäruppköparen och han hade inga problem att fylla bilen med bär.

En höst försörjde jag min familj med bärplockning och studielån. Det var efter skilsmässan. Jag hade inte ens en bil. Jag plockade för hand och fick extra betalt för mina rena bär.

Nog bör det finnas några bland de hundratusentals arbetslösa som kan gå och plocka bär. Det behövs ingen utbildning för det. Det är ju ett problem att hitta arbete för dem med låg utbildning.

När slutade familjerna dryga ut inkomsten med bärplockning? Blev det för dåligt betalt? Fick svenskarna det helt enkelt för bra så några hundringar extra var onödigt att anstränga sig för? Många plockar förstås för husbehov. När började de thailändska bärplockarna luras ut till våra skogar?  Först var det polacker som kom på 1960 – 1970-talet för att plocka bär. I början av 1980-talet ökade antalet plockare från Thailand med turistvisum. Nu är det som industri med företag som lovar bra inkomster. Bär stora som äpplen…

Stadsmissionen och flera andra säger att de utländska, i regel thailändska, bärplockarna är rena slavar.

Dags att sluta med arbetstillstånd för dem? Slaveri ska vi inte ha i Sverige.

Kan det vara slut med de utländska bärplockarna i och med höjningen av lägsta lön till 27 360 för arbetskraftsinvandrare? Idag har bärplockarna garantilön på ca 24 000 kr. Gäller samma regler för bärplockare? Vet ej. Men det är inte billigt att flyga hit och bo här.

Säsong 2023 ansökte 5909 personer arbetstillstånd som bärplockare. 5372 ansökningar  beviljades och 523 avsågs. Personerna som söker är uteslutande thailändska.

Nu har vi en vinter att tänka på hur vi gör bärplockningen mer anständigt. Någon?

Lite fakta från AF; Arbetslösheten i augusti 2023 uppgick antalet arbetslösa i åldern 15–74 år till 444 000, icke säsongrensat. Det är en ökning med 72 000 personer jämfört med motsvarande månad föregående år. Det motsvarar ett arbetslöshetstal på 7,7 procent, vilket är en ökning med 1,1 procentenheter.

Från ”Arbetet ”31 aug: Via avtal får bärplockare en garantilön som säsongen 2023 uppgår till runt 24 000 kronor i månaden. Men mycket av garantilönen äts upp av kringkostnader. För flygbiljetter, tillstånd samt två månaders mat och boende i Sverige betalade bärplockare i fjol mellan 33 000 och 38 000 kronor. Det gör att garantilönen ger ett överskott på 13 400–8 566 kronor, för två månaders jobb utan lediga dagar. 

Under 1980-talet fick plockare runt 60 kronor i dagens penningvärde för ett kilo. I dag ligger priset runt 15 kronor kilot. 

En kommentar från den politiska sandlådan.

Utvalda

De små partierna på fallrepet borstar upp sig. Liberalerna har beslutat i sitt Landsmöte att de inte tolerera Sverigedemokraterna i en Regering. Då blir det något annat.

Att tro sig kunna vinna med profilering av förakt och hat mot SD är ett dåligt koncept. Det är förgången tid.

I sista Riksdagsvalet fick L 4,6% och i Kommunval 5.24%. Liberalerna har i opinionen idag ca 2.6–2,7 % och Sverigedemokraterna 21,7 – 22,1 %, senaste mätningarna. Om Liberalerna tänker vara kvar i Riksdagen får de hitta på annat än SD hat. Kanske vänstern vill ha dem som stödparti? Ifall de nu får över 4%.

Är någon intresserad av Liberalerna annat än stödparti är en bra fråga. Men visst blir det en huggsexa av deras avgående väljare. Jag misstänker att L vänder sig mot S innan nästa val. Och S tackar med glädje. Så försvann L.

Liberalernas viktigaste frågor är skola, integration, miljö och klimat. (Länk till lista över beslut finns längst ner.)

Liberalerna har fortfarande skolfrågan som paradgren. Skolministern Lotta Edholm försöker gå tillbaka till grunderna som att införa flera böcker i skolan i stället bara skärmar vilket är mer än lovvärt. På sikt kommer det att öka läskunskaperna.  Det finns oro att eleverna blir funktionella analfabeter, vilket nog stämmer. Forskare larmar om det.

Skolfrågan är ett av de viktigaste vi har. I Internationella mätningar sjunker vi. Många slutar skolan utan att ens läsa ordentligt. Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000, varav 312 648 elever hade annat modersmål än svenska. Arabiska och somaliska de största. Nog kan vi kalla det en utmaning.

De liberala väljarna består av ungefär lika delar män och kvinnor med en något högre representation av män. Främst återfinns Liberalernas sympatisörer i åldersgrupperna 30–49 år och de bor ofta i storstäder. Norrlands inland är inte deras område. Drygt sju av tio L-väljare uppger att de har en universitets- eller högskoleutbildning. De borde alltså vara smarta människor. Många Liberaler är lärare.

De större partierna äter upp de små. Entusiasterna är kvar. Som MP vilket tror sig vara rent av nödvändig och rädda Världen. Och Liberalerna som vill vara just liberala, vad det nu är. Idéerna kan vara bra men som ett parti under Riksdagsspärren har de inte mycket att komma med. Hat mot 20+procent av svenska röstberättigade är inte ett lyckosamt val. Man bör välja de strider som går att vinna.

Så, dags för Liberalerna att inse sitt värde. Den är ganska liten och ni har nog er själv att skylla men också tiden som pågår är inte samma som under Leijonborg. Världen och dess problem är inte att få är  liberala utan hårdare fakta som handlar om existens på flera plan.

Slå nu i stället era kloka huvuden ihop och försök rädda den svenska skolan. Det är stort nog. Sverige kommer att älska er för det.

PS. Hemspråk i den svenska skolan:

Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000,

312 648 elever i skolan har annat modersmål än svenska och  57% deltar i undervisning av hemspråk där  arabiska 75 708 och somaliska: 20 306 elever är de största språken.

WHO har koll över dig?

Utvalda

WHO har planer för din hälsa och sjukdom, eller i alla fall papper som visar vad du har gjort och inte gjort för din hälsa.

WHO ges befogenhet att upprätta ett system med globala hälsointyg i digitalt eller pappersformat, inklusive testintyg, vaccinintyg, profylaxintyg, återhämtningsintyg, formulär för passagerarlokalisering och en resenärs hälsodeklaration. i Snar framtid ingår Globalt hälsocertifikat i WHO s International Health Regulations.

Det känns som i någon gammal kommunistland: visa papperna, annars…

Ingen reagerar att vårt egenbestämmande och självständighet äts upp av maktkonglomerat som WHO. Med gott syfte förstås? Förslaget tycks inte intressera våra politiker. Behövs det verkligen Riksdag och alla myndigheter? Räcker det inte en byrå som implementerar alla FN, WHO och EU regler. Kommun står för det lilla som behövs utöver.

Det där självbestämmande för länder krymps mer och mer. Någon annan än våra folkvalda har faktiskt mer makt än vi anar och då menar jag inte bara FN och EU. Vem drar i trådarna egentligen?

I förslaget krymper vår självbestämmande:

“Respekten för värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för människor” tas bort ur IHR och ersätts av svårtolkade termer som “rättvisa, samstämmighet och inkludering” (equity, coherence, inclusivity). (Artikel 3 – sid 3)

Och, hur skulle det fungera låt oss säga i mångmiljonländer med fattig befolkning med usel hälsovård? Vem är då tillåten att röra på sig? Än saknar många länder poliovaccin, TBE vaccin, malariabekämpning, bra mat, sjukvård, säkra förlossningar, krigsskador… Det hinner inte WHO med. Det är inte inkluderande.

Läs och undra varför det finns noll diskussion och information likaså noll kostnadskalkyl. Du betalar förstås.

Läs mer på https://newsvoice.se/2023/11/stoppa-who/

Vad är IHR:

Så klart skylls det på covid och kommande epidemier. Tänk hur covid fick makt över våra liv. Vilken gudagåva för maktskicket i Världen.  Känns nästan som om det var välkommet och man made virussläpp.

Jag börjar bli en konspirerande gammal kvinna. Bäst att ta en extra kopp kaffe. Men du är kanske nöjd med att någon annan bestämmer över din kropp helt och totalt? Och du visar gärna dina hälso- och sjukintyg till den politruken som så begär?

Den som har mest prylar…

Utvalda

Jag var i Stan och shoppade. Jag shoppar sällan, en pensionärs behov att shoppa är små, men nu var jag ute efter en viss bok. Det slutade med några till böcker. Näthandla? Vissa saker vill jag se innan köpet.

Storstaden försökte få i gång Julen med ljus, granar, dekorationer och presenttips. Köp nu! En del julskyltning. Det är november. Den femtonde november, tror det är 40 dagar kvar till Julafton. Black Friday och Jul håller varandra i handen. Julmusiken hamnar åter i topplistorna. TV visar julfilmer varje kväll. Och, Coca Cola`s julreklam visas i TV. Någon sa att det är då som Julen börjar.

Är inte Julen tidigare än förra året och föregående och…

Jag minns skyltsöndagen i min barndom. Det var så juligt, festligt, underbart.   Söndagen den första Advent drogs skynken bort från de juldekorerade fönstren. Affärerna var dock inte öppna på söndagar på den gamla tiden.  Stadens julgran på torget tändes. Min familj och många andra hade gått till Gudstjänst innan vi tittade på julskyltningen. Kyrkan var full, så även huvudgatan efteråt.

Vi barn tittade med längtan på leksaksaffärens fönster med dockor, snöglober, dockhus, bilar, nallar, tågbanor, byggklossar, spel och sagoböcker samt de mest underbara pennlådor.

Jag ritade, alltid, överallt. Men dessa pennlådor var utanför min familjs budget.

Barnen lekte än på den tiden. Alla flickor hade en docka att ta hand om. Pojkar hade bilar och tågbanor. Nej, det ansågs inte förtryckande och ojämlikt på den tiden. Ingen av de föräldrar vi kände tyckte ombytta lekar mellan pojkar och flickor var olämpligt. Men visst var det könsbundet då med bara två kön.

På min önskelista stod böcker och ritpapper.

Jag och mina småsyskon visste att den fina affären var bara för att titta på. Våra föräldrar hade inte råd. Men vi var glada ändå. Ibland räckte det att bara se på. Hemma fick vi varm choklad, en bulle och en pepparkaka.

Någon tid efter kom far hem med arbetsplatsens julpaket. Han arbetade på en pappersfabrik. Varje familj fick årsförbrukning av brevpapper, kuvert, hyllpapper, presentpapper, skrivhäften och ritblock.  De två sista enligt antalet barn i familjen.

Förväntan, att glädjas åt det som kommer har drunknat i kommersialism och företagens försök att dra ut varenda krona från alla helgdagar, minnesdagar och hittepå dagar. Varje köpperiod skall vara lång så vi hinner handla mycket. Och det kommer en ny helg, dag, köporsak. Nyår, sportlov, Påsk…alla dagar har sina prylar.

Inte alla. De muslimska affärerna skyltar förstås inte om Julen. Kändes lite märkligt när jag såg skyltning ”Gott Nytt År” idag och Julen överhoppad.  Var och en har sin tro och tanke.

Och folk springer och shoppar. De unga köar på natten för att få en förmån, även obetydlig sådan. Allt genast generationen har förlorat förmågan att vänta, planera och även handla enligt sin plånbok. Otaliga unga börjar sitt vuxna liv med kronofogden i hälarna. Åldersgruppen 18–25 hos Kronofogden är skyldiga mer än 1,5 miljarder.

Kanske förlorar vi också förmågan att glädjas åt det möjliga när stress och måsten tar över.
Jag tror att det behövs en mental jordbävning för att klargöra vad är viktigt i livet. Den som har mest prylar när han dör vinner inte.  Det blir bara en trist uppstädning för anhöriga.

Så, hur shoppar du? Med eftertanke, förstånd och glädje eller med pengakris i januari?

Bild: Min docka i rött och min systers i blått.

Island – annorlunda land med annorlunda upplevelser.

Utvalda

Idag påminner massmedian mig om Island. Eventuellt vulkanutbrott snart vid Grindavik. Folk har evakuerats. Men massor av folk står i närheten för att se på det förväntade utbrottet.

Islänningar är van med att Jordens innandöme bubblar, skakar och exploderar. Inte första vulkanutbrottet på Island.

2004 upplevde jag en liten jordbävning på Island. Skam att säga men det var magiskt. De jordbävningar som skedde i Turkiet, Syrien, Afghanistan, Marocko… i år har inget med magi att göra, bara elände. Inte heller de andra tillfällen då både människor dör och all infrastruktur drabbas. Kan vi verkligen inte förutspå dessa tidigare? Men det här på Island var magiskt, finns inget annat ord. Allt, mitt tält och alla saker skakade bara lite. Skeden i kastrullen klingade. Sedan var det över. Jag klev ur tältet. Strax kom en väldigt liten uppföljare. Det kändes som en svag darrning under mina fötter. Nog kände jag mig liten och även försvarslös mot Jordens makter. I ödemarken utan Internetkontakt hade jag ingen aning om vad kommer att hända och vad behövde jag att göra.

Så jag fortsatte att gå på morgonen. Jag skulle korsa Island till fots och skulle nå den utvalda södra punkten om kanske tre dagar. Senare såg jag information om den jordbävningen. En obetydlig sådan på isländska mått.

Island är ett vackert land. Naturen är som att komma till en annan värld som än är i begynnelsen av sin tid. Island är också ett av de bästa länderna i Världen att leva i.

Barn som krockkuddar.

Utvalda

I Sandviken flyttas barn tvångsmässigt till skolor på ”sämre” områden. Det blir så lyckat för integrationen, tror vänsterpolitiker. Föräldrarna är smått förbannade. Det är dock inget nytt. Tvångsflytt förekommer i andra Kommuner.

Vart tog föräldrarnas rätt att välja skola till sina barn?

Barn, speciellt flickor används då och då som krockkuddar. I den skolan mina barnbarn gick, innan det öppnades en så kallad privatskola, var lärarens avsikt att få hjälp mot pojkar som inte var skolmogna av de snälla smarta flickorna. De sattes bredvid pojkarna. Avsikten var att flickorna skulle hjälpa pojkarna när de var klara med uppgiften. Den ena flickan tyckte inte det var hennes sak så hon arbetade så sakta med uppgiften att tiden tog slut.

Hon ville inte vara en krockkudde. Men hon hjälpte gärna sina syskon och sina vänner.

Jag är helt för att barn flyttas hit och dit för integrationens skull om också de vuxna gör det. Politikerna har sitt kontor på utsatta områdena, inte på de lugna. De föräldrar som tycker det är bra att flytta barnen skall söka arbete på samma område, går det inte kan de ju byta plats med någon. Likaså som barnen får nya skolkamrater bör också politiker skippa sina gamla och skaffa nya. Naturligtvis bör de vara från de utsatta områdena och helst de utan svenska språket.

Varför skall bara barnens liv slås sönder? Är inte barn mest i behov av trygghet och stabilitet? Det har bussats barn i USA och det slutade inte med någon framgång.

Det finns också en säkerhetsaspekt. Barn från samma område har samma skolväg. De känner varandra och en del av människorna som rör sig där.  Inte helt oväsentligt idag när barn lockas till gäng och göra tjänster. Barnens rörelseområde bör vara så smal som möjligt. I det aktuella fallet får barnen en skolväg med skolskjuts antar jag, det är för långt att gå. Alltså bussning till ett helt nytt område.

Det måste finnas bättre insatser för att höja nivån i en dålig skola än tvångsflytt. Skall alla barn gå i den dåliga skolan så det blir jämlikt? Typisk vänstervurm. Integration kan användas som ursäkt för många saker av vänsterpolitiker.

Att skylla på dålig skola och bussa elever dig för förbättring är ren misshandel. Skäms inte politikerna. Analysera vad som är fel med skolan och gör något. Skaffa hjälp.

Alternativet är förstås att politiker begriper att olika kulturer kommer inte att integrera sig av tvång, inte ens frivilligt annat än obetydligt. Kanske om tio generationer när det inte längre finns alternativ. Se på USA, England och oss. Eller på vilket som helst så kallat utvecklingsland. Olika områden för olika kulturer. En och annan flyttar ut men att komma till någon av de tre utsatta områdena i min kommun är som att komma utomlands. Där kan ungdomarna ropa försvinn jävla hora även för gamla tanter som jag. Då krävs det under för att integrationen fungerar.

Politikerna bör nog läsa till om vad integration innebär i jämförelse med assimilation.

Var och en vill hålla sig nära sin civilisation eller bevara resterna av det. Varför bygger inte min Kommun ett nytt kommunalhus på ett av de utsatta områdena? Nej, de vill vara på den än så länge lugna området och några minuter närmare Huvudstaden. Men integration talar de varmt om.

Personligen vill jag inte integrera mig en gång till. Jag har assimilerat mig till svenskt liv som jag har uppfattat det. Vara självförsörjande. Utnyttja min potential. Brottsfri. Fostra barnen till arbetsamma  hyggliga människor som försörjer sig själva och troligen några till. Inte störa andra. Dock ser jag mig inte som svensk bara som svensk medborgare. Ingen kan födas åter till ett annat ursprung. Inuti mig bor en finne.

Jag kan även gnälla om vädret vilket är en svensk paradgren. Eller om skatter och usel Regering. Dock har samtalsämnen med åren förändrats. Ett slags rädsla har smugit sig in de sista åren bland mina nu gamla bekanta . De uttrycker inte oro för sig själv utan för barnbarnen. Vad är det för Sverige när de blir vuxna? Det är ett slags sorg över landets och även Världens tillstånd.

Slå inte sönder det som fungerar bör vara politikernas måttstock. Trots att det är så jäkla orättvist.

Hanif Bali skriver också om bussningen av barn.

https://www.expressen.se/ledare/hanif-bali/sandvikens-bussning–ar-en-farlig-strategi/

Det Goda Samhället uppmärksammar också Sandvikens barnflytt:

Obetalt arbete del 2.

Utvalda

Allting går igen. Länge sedan när jag var ”hemmafru” med tre barn prenumererade jag en damtidning. Jag lagade flera av recepten. Mode hade jag inte råd med men jag stickade ibland en tröja enligt deras beskrivning. Jag fick in några få artiklar också. En gång fanns det en bilaga om familjens tidsanvändning. Tidningen skulle de göra en artikel om det med statistik och se hur rättvis var arbetsfördelningen i de svenska familjerna.

Jag började fylla i den. Jag minns inte hur den var upplagd, dock inte per minut som SCBs senaste. (förra inlägg) Jag fick en del kryss på ”kvinnogörat”. Jag var ju hemma och tog hand om barnen och hushållet. Min make gjorde frukost på söndagar och kokade kaffe men han la ofta barnen på kvällarna medan jag diskade och städade undan. Skulle han göra hushållsarbete också fick han ingen tid med barnen. Han arbetade ibland även på helgerna eftersom han var anställd i ett forskningslaboratorie och proverna väntade inte till måndag.

När jag hann till blankettens slut insåg jag att den var värdelös. Det fanns inga frågor lönearbete, om vem drog in pengarna till hushållet. Inte heller om arbetsresor vilka i hans fall tog två timmar om dagen, om kollektivtrafiken fungerade. Jag hade också ett litet extraknäck samt – trots barnen – lyckades läsa på heltid i Universitet genom att byta barn med en annan mamma två gånger i veckan, en som också studerade, men det räknades inte med. Bara det som ofta kallas kvinnogöra.

Så jag deltog inte. När artikeln och statistik till det kom visade det sig att män var lata monster som knappt gjorde någonting av hemarbete i sina familjer. De stackars förtryckta kvinnorna

Tiden var ett slags brytningstid. Det var i skarven av 60 och 70 talet då kvinnor började gå ut till arbetsmarknaden i stor skala, till äldreomsorg, sjukvård, daghem, affärer. kontor… Omsorgsarbeten exploderade i Sverige. Daghem byggdes. Äldreboenden likaså. Affärsbeståndet ökade. Kvinnorna skulle ut ur hemmen. Kraven på att Samhället tog hand om mer av våra liv praktiskt och även ekonomiskt ökade.

Det var inte så att kvinnorna inte hade arbetat tidigare. Men många stannade hemma när barnen kom, även de väl utbildade. När barnen började skolan gick flera av kvinnorna tillbaka till arbete. Så även jag.

Bara en av de då småbarnsmammor jag kände då blev varaktigt hemmafru. Alla andra återgick till arbetslivet tre till åtta år efter sista barnet.  Vi var femtontal familjer som umgicks under småbarnsåren. OK, vi var alla högutbildade.

!975 ålades Kommunerna att ansvara för förskola till alla sexåringar.  Många kommuner hade det redan. Men de privata lekskolorna var många. Mina barn gick på Mulle, skridskoskola, musikskola, balett, målarskola och själv hade jag skidskola för barn samt pysselgrupp inför helger som Lucia, Jul och Påsk. Nog var barnen aktiverade i en grupp.

Det obetalda arbetet då, det jag kallade liv i förra inlägget? Det borde vara så att båda, mannen och kvinnan eller vilken konstellation det nu är, kan sköta det nödvändiga i hushållet, barn, räkningarna och små reparationer och sådant. Inte bilen för även flertal av männen lämnar det till service och däckbyte. Men sedan gör den som är bäst på saken oftast jobbet. Finns ingen anledning att den partnern som är usel på att laga mat står för det varje dag, men denne ska kunna göra det. Och så vidare. Om någon blir sjuk skall inte den andra stå hjälplös. Barnen gör sin del beroende på åldern. En tolv år gammalt barn ska kunna laga enkel middag till familjen. Så klart städar barnen sina rum med hjälp beroende på åldern.

Att lära barnen ta hand om sig och hemmet är ett av de viktigaste vi kan lära barnen. Få har råd med pigor som gör det.

En man kan inte föda barn eller amma. Trots alla påståenden att vem som helst kan välja vilken av de massor av kön vi har är det bara lögn. Men den ekonomiska pensionsförlusten av barnaåren för familjen finns några alternativ för.

Först Staten:

Den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin allmänna pension under barnets fyra första år. Det gäller oavsett föräldraledighet och hur den fördelas. Det kallas pensionsrätt för barnår och beräknas automatiskt och syns i orange kuvert för aktuellt inkomstår. Det är inget du själv behöver ansöka om. Det är inga stora summor men ett tillskott.

Sedan din partner:

Om ni är gifta eller registrerade partners så kan partnern kompensera genom att föra över sina framtida premiepensionsrätter till den som förlorar på att vara föräldraledig eller som jobbar deltid en längre period.

Det maximala du kan få som föräldrapenning är 33 480 kr i månaden men då måste du ha tjänat 525 000 kronor i året vilket kvinnor inom offentlig omsorg sällan gör.

Män är också föräldralediga. Om inga barn vore i dagis före tre års ålder skulle två barn innebära max tre års bortovaro från 40 – 45 års arbetsliv jämt delat. Är det verkligen för mycket! Och – hur tror du pensionssystemet är om 40 år? Jag tror att det statliga har helt kollapsat när fler och fler aldrig arbetar sina 40 – 50 år, om alls. Det är jobbigt och svårt att leva hela livet som en pensionsplanering.

Kanske borde vi acceptera att män och kvinnor är även olika. Kvinnor föder barn. Det har vissa konsekvenser. Kvinnor söker ofta till omsorgsarbeten fast andra utbildningar och arbete finns. Män är i regel starkare och gör tyngre arbeten. Sedan finns det kvinnor och män som har brutit traditionella mönster årtionden sedan. Som min mor, en av de första kvinnliga tegelbärarna på bygget. Det känns som förakt för de av traditionen kvinnoarbete när det anses ojämlikt med kvinnor som   undersköterskor men inte som lastbilschaufförer.

I den ideala Världen är vi alla kopior av varandra med ett chip som har programmerat oss till exakt likvärdiga göranden. Barn produceras i konstgjorda livmödrar och fostras kollektivt så ingen kan glänsa över de andra. Så uppför mänskligheten men det sista stadiet var förbanne mig jämlikt!

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda.

PS. Det är ju beslutat av Regeringen vilken summa är den lägsta lönen för drägligt liv. Det är 27 360 kronor i månaden. Summan du måste tjäna per månad för att godkännas som arbetskraftsinvandrare. Bra. Inte ska vi ha gästarbetare med svältlöner. Dessutom finns det hundratusentals arbetslösa som kan ta de lite enklare jobben. Kommuner är usla arbetsgivare. Om jag har räknat rätt har 46 Kommuner sämre lön inom äldreomsorgen än 27 360 kronor. Jag förväntar mig att de lyfter lönen automatiskt.

Bild: Ett viktigt manligt arbete i vår familj är att öppna skumpan på födelsedags utflykt eller andra tillfällen.

Obetalt arbete? Del 1.

Utvalda

Statistikmyndigheten SCB har åter undersökt obetald hem- och omsorgsarbete i åldrarna 18–84 år. Undersökningen är koncentrerat till det obetalda hem- och omsorgsarbete snarare än att täcka in dygnets alla aktiviteter och timmar. Tidsstudien vände sig till personer i åldrarna 18–84 år, 18 000 personer, alltså inte bara par med barn.

Undersökningen visar att kvinnor använder mer tid till barn och hushållsarbete än män. I sin tur använder män mer tid för underhåll, bil, lönearbete och ekonomi. Kvinnor tar hand om sällskapsdjur fler minuter än män. Kvinnor shoppar mer andra saker än dagligvaror. Men både män och kvinnor använder lika mycket tid för att handla just dagligvaror.

Som resultat ser media att jämlikhet går i myrsteg. Stackars kvinnor. Hur pressen presenterar utredningar av tidsanvändning visar att de ”kvinnliga” sysslorna är sämre värderade. Annas vore det inte synd om kvinnor. Speciellt vård av barn är något som kvinnor klankas för. Kvinnor borde styra stora företag i stället. Jag tycker det är ganska naturligt att kvinnor använder något mer tid för spädbarn de fött än männen gör. Kvinnor kanske ammar också. Jag vågar påstå att kvinnor är ofta närmare sina små barn än män. Det är ingen diskvalificering av fäder, bara att livet är konstruerat så i de flesta fall. En graviditet går inte utan spår. Sedan växer barnen snabbt.

Varför skulle lönearbete och serva bilen vara mer jämlikt än att ta hand om barnen?

Det lyser alltid förakt mot detta ”obetalda” arbete. Det är inget arbete att ta hand om sitt och sina barns behov, laga mat, städa och tvätta. Det är det som är livet. Bland annat. Men vi har gjort det till ett hinder och pengafråga. Tänk på din pension fråga.

Vad är obetalt arbete? Klappa katten? Nog har många utfört obetalt jobb i yrkeslivet. Att stanna kvar på arbetet när något akut händer, det har jag gjort flera gånger. Att åka in på Juldagen när förlossningen hade fått in en icke tidigare känd påtänd mor och lika påtänt barn. Inte fick jag betalt för det. Ersätta någon vid sjukdom. Hur många kvinnor har ryckt in i äldreboenden och gjort det personalen inte hinner som att duscha eller mata sin gamla mor? Kassörskan på min närmaste affär bakar bullar för demensboendet där hennes mor är. Annas får de boende bara torra kex. Hur många tusen personer tar hand om sina män, fruar eller andra anhöriga vilka borde ha fått plats i ett boende? Mer… Det är obetalt arbete eftersom det är planerat att göras av en kommunal anställd med lön. Det offentliga obetalda arbetet ses ofta som liten bisyssla för kvinnor men det är bara vanskött service som folk redan har betalt genom skatt.

Jag menar förstås inte att vi skall sluta all ”gratisarbete” och ta hand om varandra i lagom mängd. Men lät inte arbetsplatser lita på att du gör allt som inte hinns, som vanligt.

Du som läser har säkert flera exempel av gratisarbete. Men ditt liv är inte gratisarbete och inte heller det som håller dig i liv som matlagning och ta hand om dig själv. Inte omsorg och vård av dina barn. Det är livet. Hur allt organiseras tidsmässigt i en familj kan vara en besvärlig fråga idag när pengar styr mycket av vår tillvaro. Men vad var och en värdesätter mest i livet kan inte kallas obetalt arbete även om det vore att stå vid spisen med barnen hängande runt och partnern i arbete.

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda oavsett hur vi styr livet. Kanske studien borde ha hetat något mer passande?

Bild överst: Dick (dog 2018) en jämställd man bakar biskvier. Nederst från Linda: Buse, väldigt klappad katt, älskar lådor.

Läs utredningen på:
https://www.scb.se/contentassets/4e98132b0b784a01b6e4762e909a6fa2/le0103_2021a01_br_lebr2202.pdf

Tältsäsongen är slut? Dags att ta hand om utrustningen.

Utvalda

Jag gjorde en vandring på Kinnekulleleden i oktober Men nu känns det som om tältsäsongen är slut för i år. Det kan hända att jag tältar någon natt men väderutsikterna ser inte lockande ut alls. Regn och mera regn samt snö lovas.

Om du inte tänker vintertälta med samma utrustning är det dags att ta hand om dina vandringsprylar.

Gör rent eller tvätta allt från tält till sovsäck och kläder, kokgrejer och ryggsäck mm.

Laga det som är trasigt nu. Ta hand om skorna.

Lägg tältet löst i en låda eller häng det. Ha aldrig vandringsprylar   nedpackade i sina påsar. De ska hålla länge.

Häng sovsäck. Underlägg löst inte hårt nedpackad.

Kläder rena och hela på en hylla där all vandringskläder förvaras. Vissa använder jag även för vardag. Ja, det mesta av mina kläder är mer sportiga än damiga.

Kokgrejer och andra prylar likaså på en plats.

Tomma gastuber gör man hål på med en spik och hammare. Egentligen borde de kunna återlämnas bland läskburkar, men icke. Antingen tillbaka till affären eller metallåtervinning.

Ta ut alla batterier av saker du inte använder.

Tänk efter, var något som inte fungerade.

Var det något du verkligen saknade.

Ta en titt också på din sjukvårdslåda/första hjälpen. Har du inte behövt använda den på flera år kan de sterila sakerna vara utgångna, likaså ev. medicin.

Det kan vara en bra tid att köpa nya prylar på rea, men bara om det verkligen behövs. Det är så lockande att köpa nya grejer för vandring. Häll i plånboken och bankkortet!

Men skor! Köpte du skor som var lik att gå på moln? Köp ett par till som reserv. Nästa år är det nya modeller och inte säkert de passar lika bra, bara priset är dyrare.

Har du överskott på bra hela saker se efter om de passar att skickas till Ukraina per Postnord. Sändningen kostar inget.

Bild överst Kinnekulle, mitten min tältförvaring och Sörmlandsleden Finnsjön etapp 17/18, nederst PCT dag 151 mile 2420

Som ur en film…

Utvalda

Jag blev lite grinig över ett brottsfall men det är inget ovanligt idag. Dock har just detta upprört flera i den kommunen.

Det finns nya jobb vi inte hade ens hört talas om. Jag menar inte arbeten inom AI och teknik. Ett nytt är mordorganisatör. Nu fantiserar jag lite hur det yrket jobbar men jag är nog ganska nära sanningen.
Vad gör en sådan? Anställer mördare. Skaffar vapen. Fixar så offret är lätt tillgänglig på en plats. Den nu ”anställde”, helst under 18 är, skjuter, dödar alltså. Sedan behövs transport för flykt. Och lönen för de inblandade.
Om man åker fast blir man en snäll gosse som charmar Socialtjänstens utredare. Dessa föreslår några samtalsträffar som ”straff”. Den som sköts till döds på en allmän plats var 15 år.

Socialsekreterare skall vara Samhällets utpost för att skydda och ta hand om barn och behövande. De ger lagstadgade beslut som kan överklagas. De skall arbeta förebyggande i Samhället så det blir en bättre plats för alla. Det är ett tungt arbete. Att mördare springer ute och samtalar lite med någon handläggare är inte något som fungerar. Jag tvivlar på att sådan undergörande terapi finns. I så fall, varför används det inte för alla kriminella? Billigare än allt annat.
Samtal med en ung förstagångskriminell som har stulit något kan hjälpa om samtalet sker med familjen och helst med hjälp av en polis som inte förstår den skyldige i övermåttan.

Nu fick jag kräk smak av det hela

Det här är inget nytt, bara i större skala. När jag gjorde utredningar till kriminalvården tyckte jag att det var ska jag säga mjuk inställning mot invandrarkillar bland vissa socialsekreterare. Samtal mellan klient och socialsekreterare såg ut snarare som samtal mellan kompisar än allvar. Tycka synd om mentalitet var uppenbar. Några sa det öppet. Synd om dem, tanka sig att komma hit så långt ifrån och … en så trevlig kille. Den trevliga killen hade just utfört ett brott som skulle ge 4 år för en vuxen.

När jag som utredare föreslog tre månader i fängelse, det som var möjligt att döma till,, i samråd med kriminalvårdens handläggare, blev jag en så hatad person att jag föreslogs polisskydd. Jag var inte den som dömde men alla passade på att hacka en socialsekreterare. Enklare? SVT nyheter talade om att jag var utan hjärta. Jag hade förstört livet för den arma pojken med tjockt brottsregister. Nej, de sa inte mitt namn men på en ganska liten stad känner alla kriminella hela Socialtjänsten.

Så var inställningen på -80 talet. Nog så även idag. Att föreslå samtal som straff rent av kan vara att beskydda sig själv. På sina ställen pratar du med klienter genom en glasruta. Det är inget arbete för de lättskrämda.

Min tid var före den stora invandringen. Men idag möter Socialsekreterare ofta unga kriminella som har invandrarbakgrund och klanmedlemskap. Tycker de synd om dem eller synd om offren?
Jag är glad över att inte längre arbeta på den branschen. Jag skulle vara osams med andra varenda dag.

Jag är absolut ur tiden.

PS.

Idag 11/2 fastställdes domen på 18 år för en då 20 år gammal uppdragsgivare.  Han sköt alltså inte själv utan organiserade skjutningar med tre 14 – 16 åringar. 18 år i Hovrätten. Lite annat än samtalsträffar med socialsekreterare.

Han gav barnen order om att ”att skjuta tills kulorna tog slut”, att ”wakka (döda) någon grabb, vem som helst”. En av de minderåriga pojkarna som tog på sig ett av uppdragen skrev till en vän att han skulle få ”100 lax” för att döda.

PS. Bild död skog med barkborrar och vindfällor. Gillar inte Samtidens bild, deras val.

https://samtiden.nu/2023/10/straff-for-mord-samtalstraffar/

Om demens och pumpor.

Utvalda

Min tidigare sambo (död 2018) ville gärna ha en Halloween pumpa. Även när hans minne var borta och förmågan att ta hand om någonting pekade han på pumporna på torget och ville ha en.

Pumpan skulle ha ett vänligt ansikte, inte någon monstertyp. Varje kväll frågade han om pumpan hade fått ett ljus? Så tände han ett värmeljus i pumpan och var glad. När han inte längre kunde säga så många ord tog jag över och frågade: skall pumpan ha ett ljus? Så tände vi ljuset och han var glad som ett barn.

Vi gick en promenad på villaområdet bakom oss och nog fanns det en och annan pumpa. Det sista året orkade han inte gå så mycket. Han fick nöja sig med vår pumpa på balkongen.

Kanske påminde pumpan honom om de många åren som trädgårdsmästare? Nog hade han fotograferat pumpor till reklam. Och om mina barnbarn kom under höstlovet hade vi förstås en pumpa. Sedan blev han sjuk med något ingen begrep sig på och ovan det dement. Jag försökte ha kvar de små saker han hade funnit glädje av, som en Halloweenpumpa, julgran och promenader i naturen. I slutet blev det en park nära oss och sedan bara hemma med fönster att titta ut.

Hur fungerar den dementa hjärnan? Minnet blir trögare med åldern även om ingen sjukdom drabbar oss. Tänk efter, hur mycket har du lagrat i din hjärna om du är över 80? Inte konstigt om det faller bort ett fågelnamn, avlägsen släkting eller vad var det som hände 35 år sedan när…

Vad är vad kan vara svårt att skilja åt. Nog vore det bra med en snabb hemmatest. Men, vad gör man sedan om det visar demens? Bra fråga. Jag tror det vore bara skrämmande. Den där lögnen att man kan leva som vanligt även med demens är en påhitt från folk som inte har tagit hand om en dement person. Även om du lever som en hälsoexpert hela ditt liv kan du drabbas. Ingenting är så säkert som osäkerhet.

Ta vara på dagen nu. Om morgondagen vet vi inget.

Överst min årets pumpa, mitten Tommys och nederst Lindas.

Att arbeta genom tolk är inte enkelt – om min insats för rysk sjukvård.

Utvalda

Ett fyrtiotal män satt i rummet när jag släpptes in. Några vakter var placerade i rummet och utanför. Nervösa svenska sjukhusvakter stod också i hallen utanför föreläsningssalen. En någon rundlagd kvinna presenterades som tolk men hon tog mig inte i hand. Inga andra kvinnor fanns i publiken.

Mitt lugn försvann i ett nafs. Jag var aldrig spänd på vid mina föreläsningar men nu kändes det som mindre bra.

En av männen steg upp och sa något, tolken översatte. De önskade mig välkommen. Mannen var om jag fattade rätt sjukvårdsminister. Han pekade ut några som Moskvas sjukvårdschef och universitets chef någonting. Jag var säker på att de kunde engelska men tolken översatte från ryska.

Jag ville prata med tolken. Hur långa stycken ville hon översätta.  Men hon vände sig bara bort så jag började och tänkte; det här blir aldrig bra.

Jag skulle börja med att visa en bild men glömde dra ner duken. En av åhörarna steg då upp och gjorde det. Lite skratt. Nu var min nervositet helt bortblåst. Jag hade ju redan gjort bort mig. Jag pratade min timme, alltså två med översättningen. Jag kunde bara nudda på ämnet missbruk, HIV och graviditet och hur vi gjorde i Sverige i detta sjukhus. Under föreläsningen antecknade alla febrilt. Folk applåderade. De ville veta mer.

De bad mig att fortsätta. Tolken blev nervös. Det fanns annat som skulle ske. Men publiken gav sig inte.

Efter föreläsningen ville gruppen se på våra lokaler. Hur såg förlossningsrum för  de smittade ut i Sverige. Jag kunde inte låta 40 personer trampa runt på förlossning och BB där utan de fick välja tre, det blev ministern och universitetshöjdaren och sjukvårdschefen. Alla kunde engelska så tolken fick stiga på sidan. Hon var inte glad. Hon och de andra fick titta på sjukhusets konstverk i hallen.

Jag minns än deras miner när de såg isoleringen på förlossningen. Nu vill vi se den riktiga isoleringen, det här är ju för de som betalar extra, sa de. Jag var så glad för våra lokaler då.

Tolken var den som styrde, det var tydligt. Det var uppenbart att tolken hade kontrollerande uppgift. Nervöst stod hon och väntade på när vi kom från BB och förlossning. Väl där på plats hade besökarna haft möjlighet att träffa personal och ställa frågor utan att tolken bestämde vad som skulle frågas och vad inte.

Jag hade kontakt med den ryska gruppen genom Moskvas Universitet några månader. Jag sände utvalt material till dem från forskning i Världen. De ändrade sitt system så några av sjukhusen tog mot Hivpositiva och missbrukare så smittor kunde undvikas och kunskapen öka. Jag var stolt över vårt inflytande. Men sedan tog en professor över. Inte kan en kurator sköta så viktiga kontakter. Om ett tag dog alltihopa.

Jag hoppades att ingen av dem ansågs för västvänlig så de försvann i något svart hål.

Det här skedde på -90 – talet. Det var ett officiellt statsbesök 1997, då president Boris Jeltsin träffade statsminister Göran Persson under former som efteråt    beskrevs som lite glada. Jeltsin hade alkoholproblem. En av deltagarna sa när vi hade sluppit tolken att Jeltsin borde ha lyssnat på din föreläsning,

Det var ett betyg som gladde mig.

Varför besökte de vår avdelning? Moskvas sjukvård hade flera gravida Hivpositiva patienter samt missbrukare. De behandlades som oönskade och skickades runt till olika sjukhus för att föda. Stil: vi tog sist nu är det er tur. På så sätt ökade smittoriskerna, ingen blev ju expert och ingenstans fanns anpassade lokaler för dem. I Stockholm koncentrerades dessa patienter till en plats och det teamet arbetade bara med den förlossningen just då. Under graviditeten var det också samma barnmorska och kurator. När det var samma personer involverade skedde också utveckling av metoderna, både de medicinska som psykologiska.  Andra kunde sedan ta del av erfarenheterna. Patienten var trygg.

Inga smittor skedde i Stockholm.

I Sverige pågår det en och annan spionhistoria, sann eller inte, just nu. I ett av dem är en tidigare tolk inblandad. En tolk har en speciell position. Den vet alla hemligheter, alla dumheter och fakta som pratas mellan de som tolkas. Lita inte helt på en tolk. Inte att de spionerar utan översättningar kan vara något vinklade. Speciellt om det är en anhörig eller kanske ett barn som tolkar. Det har hänt även för mig på socialtjänsten att klienten vägrar blankt att ha en främmande tolk. Jag vägrade med. Tolken fick sitta tyst i rummet och den anhörige tolkade. Sedan pratade jag med tolken när klienten hade gått. Så eller inte alls, sa jag.

Och sedan finns det högklassiga tolkar som gör det hela till och med bättre och mer förståelig. De som har utbildning på området de tolkar. Alla språk är inte enkla att översätta. Det är en konst och kunskap om en kultur och språkets irrvägar.

Röksvampar är en bra beskrivning av relationerna till Ryssland idag. Boff, så är det borta.

Dömd till vård?

Utvalda

Domar med vård i ett SiS hem rasslar in nästan varje dag. Idag sitter omkring 100 unga mellan 15 och 17 år häktade och en vanlig anledning är så kallad gängkriminalitet. Det är allt mellan mord och att någon av dem sprängde ditt hem. Gängkriminella personer som dömts till sluten ungdomsvård begår i nio fall av tio brott igen. Det visar en ny rapport från Acta Publica.

Vi kan inte döma någon till att bli frisk, ordentlig, laglydig person. Det behövs egen vilja och lyckat motivationsarbete. Jag tror att det sistnämnda är svårt med så unga personer. De hänger helt enkelt inte med konsekvenser och varför. Trots dom – en tid i ett SiS hem med väl så liten kontroll – är inte avskräckande. De har bara stigit i graderna i sitt gäng och så länge de är under 18 är de populära arbetare inom kriminalitet. Med tiden kan man bli en chef om tillräckliga meriter finns.

Så, vi kan bara döma till förvaring. Men vi kan erbjuda olika saker som utbildning, terapi, läkarhjälp eller arbetsuppgifter i förvaring. Vård sker dock på den dömdes villkor. Ser du inte meningen med vård samtycker du inte. Det beror också på kvalitén i vården. Om den är ändamålsenlig till klientgruppen. Det ser inte bra ut alls idag. Hade jag haft så usla resultat i mitt arbete hade avdelningen lagts ner och vi alla fått sparken.

Flera av barnen i gänget har varit i vård innan och sedan åter dömda till vård. Ett nytt försök att få resultat med samma medel.

Det går knappt att spruta in snällhet och förstånd genom ett pappersbeslut. Tiden räcker inte heller till någon förändring. De tre – fyra år max man är dömd för mord till skall ersätta uteblivna skolbetyg, kanske medicinska/psykiska problem (unga är svårt att diagnostisera just för att de inte är vuxna), total empatilöshet, girighet och för stort ego, grupptillhörighet och kanske utebliven fostran och det jag kallar bristande förståelse till livets normala villkor. Alla de dömda är inte supersmarta. Det försvårar alltid förståelsen av framtida konsekvenser. Det kan hända att de saknar familj eller i alla fall personer som kunde stötta en förändring.

Det är att börja om från början.

De unga har få restriktioner i de hem som skall vårda. De kan fortsätta sin kriminella tillvaro per mobil och även samtycka till morduppdrag och så fritagning. Där står personalen med byxorna nere. Vi trodde de lekte kurragömma. sa någon när de som skulle vårdas smet ut över staketet.

Naivitetstävlingen har många deltagare i Sverige.

Det är också frågan om de mjuka orden. Det var stökigt i pendeln när jag åkte sist och företaget kastade in trygghetsvärdar. Hör hur det låter. Trygghets Värd. Inte ordningsvakt. En värd som om det vore en bjudning. Likaså kriminalvård. Vård alltså. Jämställt med sjukvård. Ondska och stök ska vårdas bort.

Har det fungerat någon gång? Ja, alla återfaller inte. Nog byter den kriminelle bana om straffen blir för tunga och annat liv finns i horisonten. Förr i tiden brukade vi säga Gud eller kärlek var det som ofta vände ens val av liv. Observera ordet val. Som en kille i ett motorcykelgäng sa till mig: Jag åker ut från lägenheten och får inte träffa min baby och min tjej om jag inte säljer motorcykeln, säger adjö till gänget och köper en barnvagn i stället. Nej, han var inte ens kriminell men motorcykelgängen var ju alla rädda för.

Jag uppmuntrade det, absolut. Gänget sa adjö och lämnade honom i fred. Så är det nog inte i våra nya gäng. Troligen hittas du död någonstans. Ibland är det enkelt. Men de med enklare lösningar är för äldre, 35+ så där, inte 16 år gamla med sitt första mord på sitt icke närvarande samvete.

Någonting mellan 0 och 16 år har gått totalt fel. Då krävs det nya år, kanske till och med 16 år. Nu menar jag inte inlåsning så länge utan olika faser i behandling. Beror också på brottet. Jag tror det handlar om två saker, i den så kallade behandlingen alltså. Först inlåsning utan möjlighet att göra brott och ha kontakt med sina kriminella kamrater. Vi måste skydda den brottslige likaså som oss. Det andra är tid. Tid att sluta skolan, få ett arbete, bli vuxen helt enkelt. Hitta andra bättre sätt att leva. Inga tre år i något SiS hem utan en långsiktig behandling inom Kriminalvården med utskrivning till det vanliga trista livet, kanske med fotboja den första tiden ute i frihet likaså under eventuell permission. Gärna en uppriktig ånger och ursäkt till de drabbade.

Det kommer inte att hända. Nej, så kan vi inte ha det. Arma barn.

Jag tror att en stor del av dessa unga kriminella har problem vi inte riktigt är hemma med. Trycket från andra, de som agerar lik arbetsgivare i kriminalitet, är vi inte vana vid i Sverige. Förr var oftast individer kriminella. Idag är det som att höra till en uthyrningsfirma.

Kriminalitet är ren Babels torn. Gränser är inhumant. Världen är öppen för allt.

PS. Eftersom jag har haft klienter/patienter djupt i skiten som ingen rådde på men allt förändrades till det vi kallar det normala – ungefär – tror jag att alla kan välja ett bättre liv. Problemet är att bättre liv är så annorlunda idag än det var nära 20 år sedan för mina klienter och patienter.

Jag hade svårt att välja bilder men döda träd är väl ok. Överst skog efter regn nära Kvikkjokk, nederst några fallna träd i skogen nära mig.

https://tt.omni.se/rekordmanga-15-aringar-atalade-i-mordfall/a/WRzm8G

PS. Storm går om livstidsstraff. Fakta:

Livstids fängelse är inte tidsbestämt, den dömde vet därför inte hur länge han eller hon kommer att sitta i fängelse. Senare kan det bli tidsbestämt.
En livstidsdömd, som har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet kan ansöka om att livstidsstraffet skall omvandlas till ett tidsbestämt fängelsestraff.
Det innebär i praktiken l att den dömde oftast avtjänar 16 år eftersom straffet genomsnittligt tidsbestäms till 25 år och den dömde sedan blir villkorligt frigiven efter två tredjedelar.

Vår vackra Värld.

Utvalda

Just nu är Stockholmstrakten som vackrast, enligt mig. Då menar jag naturen, parkerna, de fina höstfärgerna. I en Värld som fylls av krig, oro och lidande för människor, är naturen en helande faktor. Vi har nu följt kriget i Ukraina i 608 dagar (24/10). Kriget Israel – Gaza har bara börjat. Det mullrar lite överallt. I Sverige pågår också ett slags krig. Flera hus har sprängts på Stockholmsområdet och ibland hittar Polisen mördade ungdomar i skogen.

Kanske skogen är ingen bra plats längre att stressa av i?

Det stora geniet Stephen William Hawking, (född 8 januari 1942 i Oxford, död 14 mars 2018 i Cambridge) sa att människan bör leta efter någon annan planet att leva på. Om så där trehundra år är denna planet totalt obeboelig. Han menade inte det omhuldade klimatet. Han menade det vi gör för vår planet. Det finns drömmar om att bosätta några på Mars, inte så vänlig planet. Idag är krig igen den stora orsaken till förstörelse av vår livsmiljö. Men EU har pratat om korkar till förpackningar. Ni har väl märkt de nya korkarna? De du måste rycka loss för att lämna i återvinning. Ja, jag var spydig.

Varje bomb som detonerar i Ukraina eller annanstans har raserat all min återvinning under hela livet fler gånger om. Jag lyckades tjata glas- och pappersåtervinning till orten på den tiden Kommunerna byggde sopberg. Så, varför skriver jag ”vår vackra värld”? Bör vi inte skynda oss att se det vackra i Världen när det än existerar? De fina höstfärgerna. Någon konstutställning. Historiska lämningar. Promenad vid gamla hus, inte dagens usla lådor.

Det kanske inte finns vackra gamla hus mer nära dig? I min gamla hemstad beordrade politikerna raserande av arbetarkvarter för nya höghus skulle byggas. Grävskopearmen kom. Men en av förarna sa: inte mejar jag ner dessa hus, min farmor bodde här. Andra kände också någon och de vägrade riva kvarteren. Politikerna böjde sig. De sparade ett kvarter, rustade upp och gjorde ett arbetarmuseum av platsen. Husen finns kvar. Ibland kan folkligt förstånd vända politikernas iver att lämna inget av det gamla efter sig. Jag säger bara ett ord: Klarakvarteren.

Vad lämnar politikerna efter sig idag? Klankrig. Bostadslösa pensionärer. Dyra matpriser. Usla skolor. Köer till sjukvård. Och så mycket narkotika att det nu mera räknas in i BNP. Bidragsberoende. OK, det finns väl bra saker också. Men är det inte folkets fel också? Röstade du för det? Röstade du med din plånbok som de flesta gör? Tror du inte på mig? Studera hur röstningen ser ut i din kommuns olika bostadsområden. Mina tre ”utsatta områden” lyser rött. Villaområdena blått. Men de gula prickarna finns nu mera överallt. Oavsett hur du röstade har du ingen makt i stort, bara i smått om du inte är riktigt rik.

Jag är en pessimist och pessimister får ofta rätt. Jag tror att den halvt kaotiska situationen i Sverige kvarstår länge. Det kan till och med bli värre när maffian tränger sig in i landets ekonomi, våra skattepengar. Vi är på väg mot tipping point. Krig i Världen kommer och går. Klimatet tror jag inte vi rår på. Den varierar naturligt. Grönland var länge sedan tropisk paradis och det var långt innan vi hade satt våra fötter och bilar på den. På marknivån finns mycket att förbättra, miljön i Världen lutar mot en katastrof på flera ställen.

Naturen hittar alltid en utväg. Vi människor är dåliga på förändringar och förstånd.

Skogen är som en tavla nu. Det sägs att bara tio minuter i naturen sänker stresshormonerna.

Dags att gå ut. Solen behagade just visa sig.

Små ritualer och stora frågor.

Utvalda

Jag har vissa små ska jag säga ritualer efter en avslutad vandring, de längre sådana. Det är att inte packa upp genast utan låta ryggsäcken stå kvar ett tag som påminnelse i hallen. Sopor ska förstås ut. Jag köper något jag gillar till middag, kanske bara pizza. Tar ett bad och ett glas vin eller skumpa. Sitter sedan vid datorn och laddar in bilderna som togs under vandringen. Jag upplever vandringen på nytt.
Jag gillar tältliv men det är skönt att sova i en säng mellan rena lakan. Jag städar alltid innan jag åker i väg.

Den 22 oktober år 2018 (precis fem år sedan, vart tar tiden vägen?) flög jag hem från Seattle efter min långa vandring på PCT. Då möttes jag av min son på flygplatsen och han hade med sig vissa nödvändiga matvaror: jordgubbar och choklad. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar. Det finns inget tillfälle och ingen middag då jordgubbar inte passar på något sätt. Sedan var det middag i hans lilla hus med dottern och hennes make, hund att inte förglömma, närvarande. (Där finns också en förändring, två nya personer finns nu i vår familj.) Jag sov efteråt i tretton timmar, hade helt vänt på dygnet. Sonen fick väcka mig vid tolv. För mig var det natt, klockan tre.
Väl hemma gjorde jag som vanligt. Dock hade jag ingen ryggsäck kvar utan en nyinköpt bag. Ryggsäcken hade fått gå till soptunnan, den var så utsliten.

Med livet och dess längd uppstår olika vanor, ritualer. Vi gör saker och ting på samma sätt. Det kan vara oväsentliga små saker som mina vandringsavslutningar. De kan tyvärr vara olyckliga icke givande seder som borde ha kastats i soptunnan helt förbrukade. Varför spara saker och beteende som inte ger vare sig glädje eller nytta? Det kan vara saker, det vi har i förrådet eller hemma i ett hörn och planerar att kasta en dag. Som den illa fungerande lampan jag nästan hatade och till sist lyckades slänga i återvinning. Eller förhållanden som inte längre ger någonting åt någon av parter. Visst har jag haft sådana med. Varför umgås med människor som bara bringar elände, aldrig stöd? Varför acceptera en arbetsplats som är en katastrof, där man mår illa dagligen? Varför vara gift när det inte finns en gnutta kärlek och respekt kvar?

Varför lär jag mig inte att hantera livet smartare! Kan trösta er som undrar att med tiden ger livet bättre svar. Sakteligen lär vi oss.


Livet är fullt med frågor och upprepningar. Många av oss har samlat både materiell och mental skit under årens gång, inte bara goda saker. Låt inte det förflutna hindra dig att vara lycklig nu. Städa upp i ditt liv, inte bara i ditt hem.
Gör inte om det som inte fungerar men ös på mer av det som bringar nytta och glädje. Så lätt att säga, men svårt att göra. Det rådet skulle nog passa för vår arma Regering.

Nu kom jag lång från ryggsäcken i hallen. Men se det som en liten symbol för en glad ritual. Någonting bra har avklarats. Sedan packas allt upp, tas hand om och används igen – förhoppningsvis.

Har du några roliga goda ritualer som du upprepar?

Om pengabehov för leder och något om sopor också.

Utvalda

Vad över Sjnjuvtjvdisjåhkå, bakom Akhka

TT:s enkät som 18 av landets 21 Länsstyrelser besvarat ger en bild av pengabrist för friluftsliv. Samtliga länsstyrelser som har svarat uppger att mindre pengar i deras budget har lett till färre skötselåtgärder i skyddad natur. Underhåll av vandringsleder, rastskydd, och andra friluftsanordningar är sådant som fått skäras ner på många håll.
Igenbommade dass, ved som inte kunnat läggas ut vid grillplatser och borttagna soptunnor är andra följder. Trasiga spänger inte att tala om.

Länsstyrelsen i Norrbotten till ex., är orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld. Den risken finns definitivt. Går en bro sönder på Kungsleden och vi inte har pengar att renovera så kan vi behöva stänga leden.

Nammasj vid Rapadalen

Stänga leden? Hur tänkte de? Ska det stå en skylt i början av leden som talar om att det är förbjudet att gå där? Hur rimmar det med allemansrätten? Kan det vara smartare att förbjuda jippon på Kungsleden där tusentals människor ska göra sina rekord och låta oss andra vandra i fred?
Vilka andra lite farliga platser vi ska stänga? En bra fråga idag då Stockholms gator kan vara farligare än ödemarken utan spänger.

Har stött på trasiga broar förut flera gånger på den svenska fjällen men inte var leden stängt. Man fick gå runt, vända eller vada. Ger du dig i ödemarken får du ta svårigheterna eller vända. I Sarek finns ingenting, bara en radio mitt i. Men Sarek är fullt med folk och många vad. Har fått flera frågor om just Sarek och hur vaden är. Det kan vara som i bilden överst. Inte så djupt men med hala stenar och kallt.

Vad har varit min fasa. Kort, gammal, föga styrka. Men det har alltid gått bra. Någon gång under alla vandringar har jag fått slå tält och sätta väckarklockan till 4 för då är vattnet som lägst ifall det är glaciärvatten. En gång tog en stark man min ryggsäck och jag kom över.

Norge är ett bra exempel på bristen av service. Ja, de har fina låsta stugor. Där bygger inte Staten broar för leder utan samfälligheten, de människor som bor där. De kan använda pengarna till annat som de anser vara bättre än en bro för vandrare. Nog har jag vadat i Norge en och annan gång. Eller undrat hur ska jag ta mig över.

Norsk bro.

Färre rastskydd och spänger lovas. Kanske kan vandrare bli mindre bortskämda och naturen mindre tillrättalagd. Det är väl det vilda vi söker när vi vandrar på ett fjäll led? Att ta en söndagspromenad i närheten av sin bostad kräver inga spänger och rastskydd. Är naturen så ömtålig och med sällsynt flora ska ju ingen gå där och trampa. Då skall det inte underlättas utan en skylt sätts upp. Gå inte här

Men jag tycker förstås att det är en bra sak när närområden utrustas med en grillplats och kanske en och annan bänk och bro vid behov så alla vågar sig ut. Eldning styrs då till en lämplig plats inte till varje berghäll.

Alla vill ha mer från skattekistan. Alla som drabbas med nerdragning gnäller och även hotar med hemska följer. Stänga naturen!

Färre soptunnor? Nu är soptunnorna borta på Kungsleden. Var och en fick ta sina sopor med sig. Det var smart. Om en vandrare kan bära med sig mat för turen kan de väl ta med sig de tomma förpackningarna. Det behövs inga helikoptrar eller snöskotrar för att frakta sopor. Men det var bra att finna soptunnor i slutet på leden vid en fjällstation för att resa med några veckors sopor och gastuber är inte så kul eller ens tänkbart i flyget.

Milk creek ca 2033 mile dag 125, taskigt vad för man ser inte vad som finns under vatten-

Som jag tidigare har berättat fanns det få bekvämligheter på Pacific Crest Trail och dess 2660 mile sträcka. Utöver de tätort man liftade till eller några sportanläggningar som var öppna. Nästan inga broar. Inga spänger. Inga stugor, få matförsäljning speciellt för vandrare. Endast Kennedy Meadovs var närmast lik en fjällanläggning men utan rum vi har. Passerade några stora campingplatser men de var mest för husbilar, tältade trängdes på en liten yta. Inga vindskydd. Inga toaletter annat än de vid någon semesteranläggning. Det fanns gott om skyddade områden och nationalparker dock såg jag sällan någon information. Info var vid bilvägar och vi vandrare passerade sällan just där. Men de syntes ju i mobilens karta och i guide som de flesta hade.
Många hade mobilen i handen hela tiden. Inte jag, hade en Garmin och rörde knappt telefonen.
Ingen lämnade skräp någonstans. Inget bajs man trampade på, det grävdes ner. Inget toapapper, det tog man med sig. De som eldade samlade fallna grenar. Inte att någon eldade så ofta. Risken för skogsbrand fanns ju alltid. I Kalifornien behövdes eldnings-tillstånd som man fick efter en Internetkurs. Jag vet inte hur många hade det men en gång kontrollerade en ranger mitt intyg. Jag eldade dock aldrig utöver elden i mitt gaskök.

Sopor var svårt att bli av med. Under vandringen på Sierra var bear box obligatorisk och i den skulle allt packas in som mat, toalettsaker och sopor. Allt som luktar och lockar känsliga björnnäsor. Ibland fanns det mer sopor än mat i boxen.

Dag 81 passerade jag Ebbets pass i Sierra, 1050 mile. Jag hade fyllt på mat 10 dagar tidigare på Tuolumne Meadows store. Följaktligen hade jag tio dagars sopor, inklusive toapapper i min bear box.
Strax efter passet ropade någon på mig. De var en grupp på tre personer och två hundar. De ville bli fotograferade med den gamle svensken.
Vi tog bilder. De gav mig rent vatten, kakor och frukt. Sedan sa en av kvinnorna: Ge oss dina sopor. Hur många dagars sopor har du?
En av dem tömde sin ryggsäck till de andra och jag lämnade mina sopor inklusive en tom gasburk. Vilken lyxig hjälp. Ryggsäcken kändes så mycket lättare. Som tack fick jag ge mina bästa tips om hur jag höll mig i form i så hög ålder. Mitt standardsvar var: lämna bilen oftare, stäng av TV och gå.

Vem underhåller PCT? Mest volontärer.Många är före detta PCT vandrare eller de som vill.

Led mellan Hukejaure och Kungsleden.

Livet är så tillrättalagd i Sverige. Staten tar hand om oss. Även i ödemarken skall service finnas. Pappa Staten skyddar oss så vi inte blöter ner fötterna. Låt naturen bli lite mer naturligt. Det finns gott om områden redan där nästan alla kan njuta av naturen, med vägar, rastplatser och just spänger. Det finns även ledbitar där du kan åka med din rullstol.
Gör inte livet så förbaskat iordningställt. Överallt. Glöm inte eget ansvar.

Kanske en Internetkurs om hur man bär sig åt på Kungsleden? Ve den som ertappas utan godkänt examen.

https://tt.omni.se/larm-om-friluftslivet-kungsleden-hotad/a/BW9ekw

Kinnekulleleden i oktober.

Utvalda

Stenbrottet

Jag satt i tåget hem från Kinnekulle och tog en titt på vad som hade hänt under de senaste 6 dagarna utan Internet. Ja, Internet fanns men under en vandring brukar jag strunta i Världen, bara vara nöjd med naturen.
Israel – Palestinakonflikt hade exploderat med många döda, mördade rent av bestialiskt. Det slutar aldrig, resterna av andra världskriget menar jag.

Men vandringen på Kinnekulle var vacker, enkel, magisk på sina ställen. Jag var så oerhört tacksam över livet och dess ljuspunkter just då.

Kinnekulle är ett så kallat platåberg som ligger i Vänerns sydöstra strand i Götene kommun,
Kinnekulleleden är 48 kilometer och lättvandrat, bara ett par tröga uppgångar. Lämplig för tre dagars vandring. Det finns några vindskydd och möjlighet att få vatten, dock kan kranar vara stängda på senhösten, likaså är mat – och övernattningsställen bara öppna i sommarsäsong. Ingenting var öppet nu i början av oktober. Kan ha missat något. Tältning är förbjudet på få områden och vållar inga problem.

Munkängarna

Det tog mig två dagar att gå runt men sedan gick jag tillbaka och tog om vissa bitar och vandrade sakta runt stenbrottet. Sista morgonen gick jag på Munkängarnas lövskog, igen. In i skogen.

Leden är bra märkt och endast i någon korsning såg jag inte markeringen genast. Ingen risk att gå vilse. Delvis går leden ihop med Biosfärleden och ibland finns blåmärkta korta leder att avvika med. Ett av de går runt stenbrottet i Hällekis, ett måste.
Naturen och stenbrotten är fantastiska. Lövskogar med alla sorter av träd. Stenbrotten efter kalkbrytning är lite av Grand Canyon i miniatyr. De påminner om det hårda arbetet förfäderna gjort, det som byggde Sverige.
Utanför leden finns de små byarna, kyrkor och en del lämningar samt ett vattenfall att besöka.

Gröna skogen

All service var stängt nu men på sommaren finns utsiktstorn, några restauranger och möjlighet till övernattning samt en camping.
Ibland ihop med vandringsleden ibland förbi längs annan väg går en cykelled.

Platåberget Kinnekulle har 18 naturreservat och lämningar från förra tiders kalkbrytning.
Huvudorten Hällekis har ca 626 innevånare (2022). Det finns en Coop butik. En pizzeria som är öppen 5 dagar i veckan. Låg- och mellanstadieskola. Största arbetsgivaren utöver Kommunen är Paroc som tillverkar mineralull. Tågstation. Som tidigare sagt var dock tåg inställda.

Så klart besökte jag Hällekis mataffär och åt på pizzerian. Stöd alltid det lokala i små orter.

Lasses grotta

Det är många elstängsel på grund av djurhållning. Dock finns ut – och ingångar som fungerar. Många kor. Det var inte riktigt trevligt att hamna i samma hage med en tjur. Kanske undantag nu när säsongen var över?
Det är levande landsbygd. Trampa inte överallt. Akta dig också för koskit.
En del väg att gå men oftast lite trafik. Inga problem.
Tåget hördes på natten. Antagligen varutransporter för persontåg var ju inställda.
Men detta är bara petitesser. Har du vägarna åt det hållet ge dig tid att gå Kinnekulleleden, en av de små pärlorna i svensk natur och i svensk arbetarhistoria.

Från min tältplats såg jag solen gå ner över stenbrottet. Det fanns också en liten sjö och hoppfulla fiskare.

PS.1882 till stängningen 1978 togs 25 miljoner ton kalksten ur berget och skapade det stenbrott vi ser idag. https://kinnekullehembygd.se/cementa-hallekis-2/

PS2 Stenbostaden, grottan, bodde Lasse och Inga Eriksson under mycket enkla former i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Halla naturskyddsområde.

https://kinnekullehembygd.se/

Inte riktigt höstkänsla än men några lysande träd och fallna löv.

Som pensionär har man tid. Även för tågresor.

Utvalda

Västtrafiks tåg från Lidköping till Hallsberg var inställt. Jag stod på perrongen i Hällekis och såg på infotavlan. Inställt. Ingen ersättningsbuss. Inställt… Alla tåg var inställda. Inga ersättningsbussar åt rätt håll. Ingen taxi på orten. Oavsett resesätt, missade jag tåget från Hallsberg till Stockholm.

Skulle jag slå tält och vänta till nästa dag? Det kändes osäkert. På stationen stod en kvinna. Hon hade försökt åka även dagen före men alla tåg var inställda. Inga lokalbussar, ingen ersättningstrafik. Hon vände hem. Nej, jag ville åka hem, vandringen var avslutad. Det var ingen idé att chansa på nästa dag.

Hällekis var ingen bra plats att bli strandsatt i. Allt var som i dvala. Turismen var förbi. Det fanns en pizzeria öppet fem dagar i veckan, en Coop affär. Inget fik där man kunde sitta med en kaffe och leta efter resealternativ i mobilen. Det blåste hårt, pustar som kom och nästan välte en omkull.

En till kvinna kom till stationen och tillsammans försökte vi ringa och söka alternativ. Ingen nytta alls. Service är något som inte finns när du står på en tågstation som har stängts och förvandlats till en lika stängd turist affär. Någon i telefon råder en att ta taxi och begära ersättning. Fanns ingen taxi. Mitt bekymmer.

Nej, det finns knappt service någonstans. Det heter app nu mera.

Till sist förbarmade sig en förbi åkande buss över oss två. Busschauffören gav oss plats utan biljett. 

Nu åkte vi åt andra hållet. Jag fick se det som sightseeing. Kinnekulleområdet är vackert. Jag har ingen som helst koll över Sverige på den landsändan. Göteborg har jag besökt några gånger men resten är obekant mark. Herrljunga? Där finns tågförbindelse till Stockholm och det var bussens slutstation.

Detta med tåg är oberäkneligt. Västtåg, ibland kallad Kinnekulletåget, från Hallsberg var även inställd när jag åkte till Kinnekulle sex dagar tidigare för min vandring på Kinnekulleleden. (Om det i senare inlägg.) En buss ersatt då men åkte inte till tågstationen jag skulle till utan dumpade av mig på vägen. Det är en bit att gå, sa chauffören, någon kilometer. Där stod jag och undrande åt vilket håll vore klokast att gå för att snabbast ansluta mig till Kinnekulleleden. Det visste han inte. Jag började gå mot Hällekis och fann leden.

Det sägs att Västtågs linje är den vackraste i Sverige. Kan inte säga något om det eftersom tågen var inställda in och ut.

Jag blev kvar som ensam passagerare i bussen efter Lidköping. Chauffören och jag började prata om livet. Han bodde ute på landet. Den samhörighet som inte så länge sedan fanns på landsbygden höll på att försvinna. De nya som flyttade in sa knappt hej.  Det var ingen gemenskap som förr.

Kanske behöver vi ingen gemenskap mellan människor? Det ordnar Internet och mobilen för oss. Men om katastrofer händer vill vi att någon levande person ger oss en stund av tillhörighet.

Kan hända att bristen på samhörighet, inget vi, är det mest allvarsamma problemet i Sverige? Hör du inte till varför bry dig då?

Gängen tar över, de har ”gemenskap”. Maffian tränger sig i skattefinansierade verksamheter. Rena mafiosons. Vi arbetar för att bekosta Samhällets utgifter men fusket stjäl välståndet. Vi sitter i våra hem bakom lås undrande över vad som kan hända härnäst.

Det är en obehaglig utveckling.

Herrljunga tågstation. Vi skiljes åt med några uppmuntrande ord. Ta vara på ditt liv. Jag började söka efter en ny biljett hem. Förstår mig inte på SJ s biljettsystem. Tåget som skulle gå snart mot Hallsberg – Stockholm kostade 1075 kr. Sista minuten! Läste jag fel? Men köpte jag en biljett bara till Hallsberg och sedan en ny till Stockholm kom jag billigt undan.

Jag tänkte att ingen kan ju bo utan bil på glesbygden. Noll kollektivtrafik som man kan lita på.

Vi i Stockholm gnäller när Pendeln är försenad eller någon avgång inställt. Så var det nu med. I tidtabellen fanns många inställda avgångar. Jag ville inte bli stående någonstans mer. Nu räknade jag minuter. Om jag kliver av stationen före och tar bussen dit till den hållplatsen och Pendeln där så kommer jag hem utan att behöva gå i mörkret fyra kilometer från tåget eftersom Pendeln då är inställd. Det vill ingen idag. Gå ute på  natten alltså.

Att resa är inte bara nöje. Varje gång de senaste åren då jag har försökt mig på en tågresa var tåget försenad, inställd eller ledd på en  annan väg så man fick krångla sig med olika färdmedel dit. En gång hade banvallen brustit och en annan gång välte malmtåget. Trasigt lok, trasiga toaletter och förseningar på 8 timmar hör också till de upplevelser man kan ha på en tågresa.

Väl hemma fyra timmar efter planerad tid tappade jag upp ett bad, behövligt efter en vandring. Jag tänkte på hur är det att resa för folk som har tider att passa? Barn som väntar, arbete eller bara hemkomst efter en bortovaro? Inte märkligt att folk håller fast i sina bilar.

Som pensionär har man oftast tid. Även för tågresor.

Bilder, mitten Munkängarna Kinnekulle. Nederst Hällekis några meter från tågstation.

Några höstbilder.

Utvalda

Old Snowy Mountain area med Mt.Rainier skymtar långt borta. Washington, 21 sept. dag 142, mile 2280 på PCT.

Tullgarns park, Södertälje, höst 2011.

Huckleberry Mountains, Washington, dag 150 mile 2420 på PCT.

Padjelanta, Tarrekaisestugan höst 2010.

Nog för denna gång. Lånade en bok av Nobelpristagare Jon Fosse: Melancholia. Har läst något av honom förut men minns inte ens vad och vad jag tyckte.

Jag ska också ha…

Utvalda

Nu försöker Regeringen satsa för att stävja våldet. Olika förslag och nya grupperingar samt militär skall minska och hindra terrorism.
För visst är det terror när hus sprängs och unga hittas skjutna i skogen?

Det blir svårt för situationen har utvecklats under flera år men ingen vågade vara så modig att de krävde radikala metoder. Åtgärder blir bara plåster på det hela. Det som har utvecklats under flera år och blivit ett system med tusentals utförare försvinner inte så enkelt.
Vi har varit så förstående. Sociala omständigheter. Skyll på någon annan.

De säljs inte bara narkotika. Maffian tar över skattebetalda verksamheter som Vårdcentraler och Vaccinmottagningar. Hur ska jag veta vem som styr en VC och vem som tar pengarna? Måste vi göra en avancerad koll innan vi besöker ett Vårdcentral?
Känns som om vi är på väg mot ett maffiasystem där ungar skolas in. Italien, sa någon. Mexiko kanske.

Polisen vet vilka hör till de kriminella gängen. Varför är de inte bakom lås eller ut ur landet ifall de är utländska aktörer. Jag vet, lagar.

Så unga som 8 – 12 åringar hänger vid gängen färdiga att uträtta något. Varför går de inte till scouterna? Musikskolan? Spelar Monopol med kompisarna? Läser läxor? Tror de att den rika Världen på Internet blir deras när de följer order från de kriminella? De som har dyra kläder, guldkedjor, senaste mobilen och en fin bil. De avundsvärda. Är en del nutida barn så enkla i tankeförmågan? Är de utan moral, annat än det som heter pengar? Jag ska också ha är som ett mantra.


Livet är ett TV spel. Ingen dör på riktigt.

Hur tänker föräldrarna till gängbarnen? Kanske borde vi samla den inre kretsen kring ett barn: föräldrar, mor/farföräldrar, syskon, kusiner, andra viktiga närstående och ställa frågan: Hur lät ni situationen gå så långt att ett av era barn sitter inne för mord? Ligger död i diket? Var det ingen som kunde göra något före?
Lite AA approach. Och med tvång, polishämtning om inte alla kommer. Polis leder förstås.
De närstående är inte Socialtjänstens personal. Inte fritidshem. Inte skolan. Inte Polisen. Men ibland även de religiösa ledarna.
För, jag tror inte att alla var totalt okunniga om vad släktens ungdomar höll på med. Det finns säkert vuxna som borde skämmas.

Det finns vuxna som försöker. Frågan är vad man kan göra utan att ungjäveln omhändertas till någon trevligare familj som låter honom prova sina vingar. Ett av de fallen slutade död i skogen.

https://svenska.yle.fi/a/7-10042777

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2023/oktober/forslag-for-att-bryta-insocialiseringen-av-barn-till-kriminella-natverk/

PS. Researchföretaget Acta Publica har granskat samtliga dömda till sluten ungdomsvård mellan åren 2015-2022. Totalt handlar det om 439 ungdomar.

Sju av tio tonåringar som döms till sluten ungdomsvård återfaller i brott. För unga gängkriminella är återfallsfrekvensen över 90 procent.

Nästan varannan dömd tonåring var omhändertagen enligt LVU före dom.

Tidigare i samma ämne:

Sagor från en annan tid – om kriminella ungdomar och samarbete.

Utvalda

Michael Tärnfalk, forskare i socialt arbete Uppsala universitet, är starkt kritisk mot utbildningen av socialarbetare i Sverige. Han anser att brister i utbildningen är en viktig förklaring till att barn hamnar i grov kriminalitet.


Socialtjänsten har inte kompetens, sa han till SVT:s Aktuellt i november förra året.
Social myndighet ska gå in och jobba med de här familjerna med en kompetens som inte är tillräcklig på långa vägar. Socialarbetare läser ingenting om kriminologi i sin utbildning. De läser för lite juridik. Utbildningarna innehåller ingen kulturkompetens, sade han till SVT:s Aktuellt i november förra året.

Jag håller helt med utbildningens brister för Socialtjänsten är inte kriminalvården. Inte heller har socialsekreterare utbildning i mellanösterklaner. Inte sedvänjor i andra kulturer. Inte språk heller. De pratar oftast svenska. Det känns som att sparka på den som redan ligger.

Samarbete pratas det också om. Alla skyller på sekretess i stället att göra något.

Nu är det länge sedan jag gick min utbildning. Nej, inte heller då utbildades socialsekreterare att handskas med kriminella. Det var nog inte meningen med Socialtjänst heller. De kriminella hörde till Kriminalvården. Dock samarbetade jag med dem. En dag i veckan satt skyddskonsulenten på Socialbyrån under vår chef. Sekretess löstes så. Jag besökte med honom alla som skulle friges från fängelse för planering. Arbete, boende, en veckas matpeng och tid på byrån samma dag som bussen kom från anstalten.
Det märkliga var att alla kom på det besöket. Pengar talar förståeligt språk. Men ibland var det som att prata med en sten. Att se konsekvenser av sitt handlande kräver viss intelligens. Idag skulle det inte fungera. Det krävs hundratusen innan en kriminell anser det vara värt att samarbeta med Socialtjänsten vid utskrivning från något SiS hem där de unga skurkarna vårdas.

De kriminella som huserar nu är av annan typ än under min tid. Inte helt. Det sista året som socialsekreterare i slutet -80 talet var de kriminella ungdomarna nästan bara barn till invandrare. Jag gjorde utredningar för Kriminalvården som extraknäck. Jag larmade, föreslog åtgärder för deras föräldrar. Men ingen lyssnade eller var orolig. Enskilda fall. Biståndshandläggaren för invandrare sa att det är så synd om dem. Inte kan vi kräva något av dem…
Nej, inte kunde vi kräva något då. Nu sitter vi här mitt i ett krig med sprängda hus och tre döda inom 12 timmar. Vi slår snart Mexiko. En av de döda hade inget med klankrig att göra. Inte heller den blinde mannen som sköts några dagar sedan.
Skjuta en blind gammal man. Vilken moral.

Inte reagerade många på -80 talet på de elaka pojkarna och föräldrarna som ville hålla sina flickor från den syndiga svenska gymnasieskolan.
Efter flera unga dömda kontaktade jag den religiöse ledaren. Han ryckte faktiskt in. Redan då fanns en del av arbetslösa fäderna i ett kafé med sina vänner och kvinnorna hemma, kanske i städjobb eller hemtjänst. De fäderna var inte goda exempel om arbetslinjen.
(Lär dig själv arabiska så fattar du hur svårt det är att lära sig svenska, speciellt om man är nästan analfabet.)

Den religiöse ledaren samlade in pojkarna som var i riskzonen/dömda och gjorde en resa med dem till hemlandet. Det flesta var från ett visst område. Han visade dem de förfallna husen, jordbruket som var nu nedlagt och livet föräldrarna hade haft. Varför hade de emigrerat till Sverige? För att ge barnen bättre liv.
Det var effektivt. . Tänka sig, så otroligt. Av den gruppen kom ingen till byrån eller kriminalvården, de närmaste åren i alla fall. Jag följe dem i några år, sedan fick jag ett drömjobb i den Kungliga Huvudstaden och hade tårfyllt avsked från socialtjänsten.

En sak till som säkert var fördelaktigt. Min arbetskamrat och jag fikade ute på arbetstid då och då. Vi hade valt ett fik där flera av missbrukarna och annat ”löst folk” brukade ta en kopp kaffe. En och annan av de småkriminella grabbarna hängde också där vid flipperspelet. Det hände att vi gav en tid på byrån. Sedan tog vi en runda på vårt område. Hur var det med bensinmacken, hade de problem med missbrukarna? De bekräftade att T sprit såldes och de unga ville köpa cigaretter och vi tyckte synd om bensinmackens problem. Kan de placera spriten osynligt bakom lås? Skylla på oss för cigaretterna? Ja det var en bra idé. Eller mina promenader med överläkaren från psykiatrin då vi besökte de som skulle kunna behöva mer stöd. En gång i månaden tog vi en runda. För mycket kaffe blev det men det hindrade framtida trubbel. Sekretess? Han ringde innan och frågade om jag kunde hänga med.

På den tiden hade vi koll på läget, var kända på området och det hände att folk tog kontakt spontant ute och även vinkade till oss. Det var enklare att göra bra arbete. Det var andra halvan av -80 talet i en mellanstor stad.

Det var en annan tid. En tid i brytpunkten för svensk socialvård. En ny lag med rättigheter hade nyss tillkommit. Vi lutade mot lagen och var stolta över att Socialtjänsten hade tappat fattigvård stämpeln och fanns för alla behövande. Snart blev det annat men jag är glad över att ha fått arbeta under så goda förhållanden. Nej, någon vidareutbildning bjöd Kommunen inte och än var det obehövligt. Betalade själv en kurs om handikapp och utvecklingsstörning – som det hette då. Men jag hade också lite mer, fil kand i statskunskap, nationalekonomi, historia och sociologi och forskarutbildning. Och jag var ensamstående med tre barn, det var en merit sa chefen när jag anställdes.

Läget i Sverige är bedrövligt idag, speciellt med de unga förövarna. Kanske är det brister i vissa barns fostran? Kultur som inte är anpassbar till Sveriges sätt att leva? Ovilja för förändring, det som kallas integration? Livet som de unga hämtar på Internet i stället skolan? Pengar som öppnar shoppingrundor av märkesvaror i de fina affärerna? Språket?

Men det går bättre att skylla på Socialtjänstens brister och de socialsekreterare som arbetar lik Samhällets städgummor med skyldighet att rätta till allt som går fel från ekonomi till kulturkrockar och kriminella pojkar som leker Internetspel med vapen i handen ute i verkligheten.

PS. Idag ber Regeringen militären om hjälp mot våldet. S har också föreslagit det, vilka andra är med vet jag inte just nu. Militären anser sig inte ha resurser eller vill hjälpa till, beror på vem man frågar.

Nyheten var snabbt ute i Världen. Att militär går ut och agerar på fredstid brukar ske bara i parader eller i skurkländer.

Vart leder detta är en så kallad bra fråga. Nog är den svenska modellen sönderslaget.

Höst och de gula bladens mysterier.

Utvalda

Hösten är den bästa årstiden för mig. Först får vi en färgexplosion när naturen ändrar färg. Bladen blir röda och gula, växterna på marken har sin färg förändring. Naturen blir stilla, löven faller, kvällarna blir mörka. Det är rofyllt.

Solljuset blir mindre intensivt under hösten. Då avstannar fotosyntesen och klorofyll bryts ner och försvinner ur löven.
Färgskiftningarna i bladen beror på att det gröna pigmentet klorofyll bryts ner snabbare än de gula karotenoidpigmenten, och att nya röd pigment bildas hos vissa träd.
Klorofyllen lagras dock eftersom de innehåller de biologiskt grundämnena: kväve och magnesium som behövs igen på våren. Den som spar… Alltså de fina höstfärgerna har funnits gömda under det gröna.
Varför just då, frågar forskarna. Hur vet träden och bladen att det är dags?
Men exakt tidpunkt kan inte forskningen ge – än. Hur mycket påverkar kylan? Hur mycket ljuset? Forskning pågår om bladens höstförvandling.

Hösten är vacker. Naturen kan se ut som en målning när det mildare höstljuset faller på.

Varje årstid har fördelar. En heter sommar och värme. Kanske kommer vi alla att längta till sommaren när vinterns elräkningar kommer. Elektricitet och värmen i elementen blir åter en lyxprodukt. För, på den fronten har ingenting hänt än. Som alltid, det är eftertanken före som är politikernas bristvara.

Dags för en höstvandring – snart. Att vandra på hösten har sina fördelar. Sällsynt tystnad. Inget trängsel. Bara jag och naturen. Men dagarna blir kortare när solen försvinner tidigare. Dagens vandring blir så också färre kilometer. Höstvandringar är inte till att göra rekord utan gå ner i varv. Även när ingenting stressar en.

Bilder: Överst höst i Padjelanta, nederst Blomberstorp, Sörmlandsled etapp 37:2.


https://www.extrakt.se/mysteriet-med-hostloven-kvar-att-losa/

Att lösa en omöjlig knut flera gånger om – en bok om Staffan de Mistura.

Utvalda

Staffan de Mistura har gett ut en bok tillsammans med utrikesreporter Erik Ohlsson om sina år i FN tjänst: ”Armbrytning med ondskan”. Boken beskriver de Misturas arbete som FN medlare, krishanterare och sändebud i en orolig värld under 40 år.

De Mistura berättar när och hur hans livs bana startade. Hur han gjorde sina val och varför. Det är intressant, speciellt idag, hur unga människor väljer vad de ska använda sitt liv till. (Det klagas ju så om arma barn i Sverige som måste bli knarklangare och mördare på grund av brist i förebyggande åtgärder.) Han väljer att stå på de godas sida vid åsynen av en död pojke i Nicosia. Han är då 19 år och oavlönad sommarpraktikant för FN s livsmedelsprogram. Idag är han 76 och fortfarande i FN tjänst.

Man kan säga att han har uppoffrat sig för FN och Världen. Hans äktenskap går i krasch. Han är ju aldrig hemma. Han har också svårt att säga nej. När han slår sig till ro en stund ringer telefonen och FN s generalsekreterare – vem den nu är då – har problem som bara de Mistura kan lösa, då åker han och försöker lösa det.
När allt går fel och problem är olösbart hittar Staffan de Mistura ett smart sätt. Han tänker utanför den berömda boxen. Han hittar en lösning i ett hopplöst läge där liv står i spel. Även hans egen.

De Mistura har en otrolig förmåga att se vart vinden blåser. Han pejlar in motståndarens styrka och svaghet, behov och förlust, utnyttjar det utan att förnedra. Han har alltid de som drabbas i sikte men lösningar skall ge vinst för alla inblandade och förebygga mera kaos. Hans utväg blir alltid närapå spektakulära, udda i alla fall.

Han ser en möjlighet där andra ser ingenting, högst trubbel.

De Mistura är massivt utbildad, han kvackar inte. Kunskap om hur länder och organisationer fungerar, hur både skurkar och politiker tänker, är hans styrka, det som många i styrande ställning i Världen saknar. De har inte teorin och kunskapen bakom och så misslyckas de i praktiken. Han talar också sju språk, en rejäl fördel.

Det blir lite av en lärobok när han beskriver teknikerna han använt vid varje kris. Han skryter inte. Han går genom vad hände, hur och varför löstes problemet, eller inte helt. Det är så intressant. (Jag kände pyttelitet igen mig eftersom jag har löst vissa enklare problem mellan olika myndigheter.)

Tiden rör sig framåt från 1970 i Sudan där det härjar gerillakrig och hungersnöd. Ja, 1970. Han är där igen senare. Ungefär samma läge, trots att landet delades för att hindra krig mellan muslimer och kristna och alla de som bara härjar utan vett.

Sedan Vietnam, Afghanistan, Syrien, Tchad, Somalia, Rwanda, Iran, Kosovo, Nepal… I de flesta oroshärdarna i Mellanöstern, norra Afrika och det område som förr var Jugoslavien möter vi i boken.
Vi som är lite äldre och minns, om ibland diffust, får nu en insiders syn på de katastrofer vissa människor i sin maktgirighet och deras anhängare har orsakat.
Jag måste säga att jag hade missat några av de beskrivna. Kan det bero på att SVT nyheterna – som jag än såg då – inte sa något? Inte tidningarna heller.

Den sista beskrivna insatsen är Syrien där de Mistura är FN s sändebud i toppmötet i Sotji. Han får till stånd ett avtal som skulle kunna leda till konstitutionellt arbete i Syrien och främja den demokratiska processen. Han ber om det från Putin som en bröllopsgåva. Ja, Putin samtycker då. I den bästa av världar… Vi vet hur det är idag.
2021 utnämndes han till FN:s särskilda sändebud i Västsahara, en ytterligare långvarig konflikt.

Världen är nedslående. Problem som är lösta är det för stunden. Nya tillkommer, hela tiden. Världen drivs av okunniga politiker, galna diktatorer, samvetslösa terrorister, pengasugande ligister, rika egoister, vapenhandel, knarkaffärer… och allt börjar igen. Somalia, Sudan, Afghanistan, Syrien…

Hur känns det att ha löst så många akuta problem i så många länder men ingen varaktig fred uppkommer? De Mistura gör många stora brandkårsutryckningar och om ett tag brinner det igen på ett nytt sätt. Men om inte stunder av lugn fanns för befolkningen i oroshärdar? Hans insatser ger hopp och utan hopp överlever inte vi.
Det är som en deckare ur verkligheten. Det är en beskrivning inifrån världspolitiken på marknivå vi sällan får del av. Det är också en beskrivning över en man som gav FN allt, sin tid, sitt privatliv och främst sin otroliga förmåga att lösa en omöjlig knut. många gånger om.
Ibland sätter han sitt liv i spel och som superhjälte litar han på sin ljusblåa FN uniform. Eller som försäljare, ni vet han som kunde få oss att köpa vad som helst, även konserverad okänd mat. Han är en person att beundra.

De Mistura har en fast tilltro till FN och frågar vad som kunde vara i stället? Vi andra som misstror FN ofta och ser det som en pengaslukande förening styrda av skurkstater som sätter käppar i hjulet för besluten. Vi kan inte svara på den frågan. Men nog finns det en del som kunde läggas ner och förändras.

Varför har han inte tilldelats Nobels fredspris. Obama? Eisaku Sato? Fler, som bidragit med – nära ingenting för Världen innan de fick priset i sin hand.

Staffan de Mistura är helt enkelt en av de stora personerna av vår tid.

Läs boken!

https://ordfrontforlag.se/bocker/armbrytning-med-ondskan/#pressKit

Staffan de Mistura är fFödd 25 januari 1947 i Stockholm är son till Emilio de Mistura och Birgit Johansson. Fadern kom efter andra världskriget som flykting till Sverige. När Staffan var fyra år flyttade familjen till Italien där han gick i skola till gymnasiet följt av universitetsstudier inom statsvetenskap mm. Har arbetat mest i FN som konfliktlösare, speciellt sändebud i 19 länder och inom FNs livsmedelsprogram.

Vi, Socialstyrelsens alkoholister.

Utvalda

Vi är nog en bunt alkoholister. Kanske du med? En gång i året brukar min närmaste familj ha en grillfest. Det är en födelsedag. Vi börjar tidigt på eftermiddagen med champagne, kaffe och tårta. När natten faller på avslutas festandet med en whisky. Bäst jag inte skriver vad som händer mellan början och slut för då kommer väl akut hjälp från Socialstyrelsen.

Trots att vi nu har nått Socialstyrelsens mått för alkoholism verkar ingen vara packad. Sedan sover vi över och åker hem nästa dag efter sen frukost och tidig kaffe.
Jag går gärna hem genom skogen, det är ca 25 kilometer.
Eftersom vi nu ligger i riskzonen – fyra eller till och med fler glas en gång i månaden – bör vi hålla mun vid eventuellt sjukhusbesök. Annas får vi väl remiss till alkoholmottagningen. Den enda gången jag har behövt sjukvård de senaste 15 åren var borrelia. Ska doktorn vid nästa tillfälle även utreda mina alkoholvanor innan han skriver ut antibiotika? (Fästingar älskar mig så det kommer att hända igen.)

Nej, vi svenskar dricker inte mer än folk i EU men de som missbrukar har förstås ett hälsomässigt och mentalt problem som även drabbar omgivningen. Efter ett långt arbetsliv på missbruksmottagning vet jag en del om hur folk hamnade där. Inte var det fyra glas i månaden utan mer och mer komplicerade orsaker. Ofta gick alkoholism i släkten. Jag har hört många familjehistorier. Det vanliga mönstret: några som söp, en och annan hade psykiska problem och några som var så duktiga och ofta i arbete inom vården. Har mött patienter från släkter där hälften har dött av alkoholrelaterade skador.

Det är tillräckligt svårt att få hjälp för de behövande för att vården ska ta sig an festdrickare som inte har konsekvenser av sina 4 glas en gång i månaden. Att syssla med pekpinnar är inget som blir populärt. Kanske borde Socialstyrelsen gripa sig an narkotikamarknaden som skördar offer, både de som knarkar och de som dör med en kula i skallen.

I Sverige dricker vi i snitt 8,7 liter ren alkohol per år och invånare över ålder femton år. Låter som rejäla fyllor. Dela det med antalet dagar i året, så… Men det är mindre än genomsnittet för både EU och Europa i stort. Alla dricker förstås inte så mycket utan alkoholister, ca 4 % av befolkningen, står för mer. Ca 10% dricker inte alls. Under de senaste tio åren har den totala alkoholkonsumtionen i Sverige minskat med 8 % trots att befolkningen har ökat. Bland skolungdomar har den halverats under 2000-talet. (Från CAN) Kan det bero delvis på den förändrade befolkningen i Sverige?
Narkotika har ökat i stället, misstänker jag. Hur ska de annars vara rent av krig på den marknaden i Sverige?


Jag undrar, vilka vetenskapliga bevis finns bakom påståendet att fyra glas vid ett tillfälle i månaden ger risk för alkoholism och alkoholskador?

Information är aldrig fel men storebrorsfasoner slår bara tillbaka. Man blir inte trovärdig.

Jag hade ett ganska rakt sätt vid mina föreläsningar. Jag utbildade en massa folk från svenska barnsköterskeelever till ryska digniteter. En grupp var finska barnmorskor. Varje avgångsklass besökte det stora sjukhuset och fick en föreläsning om alkohol, graviditet och småbarnsfamiljer i riskzonen. Besökare kom med Finlandsbåten. Ja, det festas där. Jag bad dem att tänka på vilka som hade haft roligast och vilka hade slocknat/slutat dricka först. De som kunde dricka mest men ändå hålla sig på benen på dansgolvet till sena natten bör inte dricka. De har en risk. De som slocknade först blir inte alkoholister. De kan inte dricka den mängd som behövs.
Det blev en ögonöppnare för någon.

Nu tror jag inte att sjukvården hinner utreda ditt alkoholbruk om du besöker dem för något icke allvarligt som brutet ben efter en cykelolycka eller just borrelia. Det finns inte tid för det.

Obs. Rekommendation är till Hälso – och sjukvården för att de ska fånga oss, riskgrupperna. Nu är många av oss där enligt de nya gränserna.

  • Socialstyrelsen ger rekommendationer till hälso – och sjukvården om stöd till personer med ett riskbruk av alkohol, och har tagit fram gräns-värden för riskbruk. Hälso – och sjukvården bör erbjuda stöd till de som dricker 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per tillfälle en gång i månaden eller oftare. Gränserna gäller för både män och kvinnor.
  • Det går inte att sätta en gräns för en riskfri alkoholkonsumtion, bland annat för att risken varierar mellan individer, till exempel utifrån ålder och hälsa.
    Det finns dock tillfällen då alkohol bör undvikas helt, till exempel före 18 årsålder, vid graviditet och inför en operation.

Vad är skillnad med råd till sjukvården och för oss andra? Det är väl samma för alla och inte bara arbetsmaterial?

PS. Är jag lite spydig? Ja.

PS. År 2000 var vi 8 861 000 och i årsskiftet 2023 hela 10 545 300. Alltså de som är mantalsskrivna i Sverige. Det finns ju en del som inte finns i register.

Bild: från en drinkkurs.

En kulturstorm i Norrköping och en magisk musikupplevelse.

Utvalda

Min mest minnesvärda musikupplevelse skedde på -80 talet och just i Norrköping där politikerna idag försöker krympa sådant kostsamt som klassiska konserter för bortskämd elit.

Jag fick då en klient som hade hastigt blivit blind, en näthinneavlossning som blev icke reparerbar. Jag ordnade det som behövdes, hemtjänst, färdtjänst, ledsagare för det nödvändiga som sjukhusbesök och jag satt honom i den långa kön för ledarhund.
Han hade en stående plats i konserthuset. Dagarna efter var det en konsert med någon pianist, finskt underbarn, som skulle spela Rachmaninovs pianokonsert 2 och 3. Han skulle inte kunna ta sig dit. Han var ledsen. Livet hade drabbat honom hårt. Jag bestämde mig att ta med honom.
Socialbyrån knorrade. Man ska inte bli så bekant med klienter. Jag sket i det.

Den andra halvan av konserten blundade jag. Jag ville dela hans upplevelse. Det var absolut magiskt. Musiken omringade en, man blev ett med det. Jag var oerhört tacksam.
Sedan kom allt i gång för honom. Ledsagaren kunde lämna honom på dörren till Konserthuset och personal hjälpte honom in och ut.

Än idag är Rachmaninov en av mina favoriter. Dagens ”kaffemusik” var lämpligen pianokonsert 2 och 3 spelad av Tamás Vásáry och London Symfoniorkester, gammal spelning 1976. Det är så vackert. Gör nästan ont i kroppen att lyssna på musik som är så vackert att det rör själen, om nu själ finns. Sergej Rachmaninov (1873–1943) var en magisk kompositör. Hans musik har också använts i filmer som Doktor Zivago, Briget Jones Dagbok och Spiderman 3. Jag undrar smått, skulle Rachmaninov passa även för kommunalrådet Jarl som har starka åsikter om Norrköpings symfoniorkester och dess musik och så klart pengar och lönsamhet. Mera populärmusik, ropar hon.

Så, till kultur för bortskämda i Norrköping. Det har blåst upp en liten storm i kulturlivet.
Norrköpings kommun omorganiserar kulturområdet, alltså pengarna. Kritiker menar att kulturens infrastruktur raseras. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl svarar med att kalla kulturarbetarna ”en bortskämd kulturelit”,
Hur kändes det för orkestermedlemmarna undrar jag.
Symfoniorkestern i Norrköping borde spela mer populär musik för att locka fler besökare och bli mer lönsam. Kommunalrådet Jarl (M) sa:
Abba är en viktig del av vår kultur och det attraherar människor.
I SVT:s 30 minuter (7 sept.) utvecklar Sophia Jarl sitt resonemang och säger att ledningen bakom orkestern i Norrköping är del av en” bortskämd kulturelit” eftersom de inte vill vara med och bidra när staden nu måste spara. När de spelade Abba var det fullsatt, så…

Hm. Symfoniorkester är just främst till för att hålla uppe den klassiska musiken. Men så klart kan de spela populärmusik också eller barnkonsert med barnvisor och poppispop från Melodifestival. De gör ju alla orkestrar ibland, även Norrköping.
Det finns inga problem för populärmusik att bli hörd idag även om symfoniorkester inte spelar den grenen ständigt. Men, vad är populärmusik?
Säkert har Norrköpings orkester spelat musik från filmerna Die Hard 2 eller Wall Street också. (Vet du vilka var tonsättarna?) Detta är bara några exempel, de döda kompositörernas musik används flitigt i många sammanhang. Film, reklam, vigsel…och så klart konserter för bortskämd kulturelit.
Men syftet och även utbildningen för orkestermedlemmarna är nog att klara av att spela klassisk, ofta väl så krävande musik i en orkester eller som solist. Några få blir världskända.

Den klassisk musikens påverkan finns överallt. Populärmusiken stjäl ofta från den. Varje ton har använts miljoner gånger. Det är en kombination av dessa som gör att vi gillar eller inte gillar musiken. Ingenting är nytt och allting är åter nyskapat. Du kan möta klassisk musik.där du minst anar det.

Att sortera upp människor beroende på musiksmak och märka vissa som bortskämda är olämpligt när det kom från en politiker i tjänst. Men det väcker också frågan: vilken kultur ska vi bevara och stödja med skattepengar? Popmusik? Bara det som bringar pengar till kommunkassan? Skall politikerna lägga sig i kulturfrågor och besluta vad är ok och vad inte och så dra in pengarna?

Den berömda gruppen Abba har vad jag kan se ingen större utbildning i musik, de är bara mycket begåvade, smarta och hittade rätt gren i musikdjungeln. Kanske kan vi då slopa även musikskolan och högre musikutbildning? Vad ska vi ha det till? De som är begåvade nog kan ändå bli världskända. Och vi kan spara pengar till någon behjärtansvärd politisk idé.

Har du haft oförglömliga musikaliska upplevelser?

PS 1 Nedläggningen av kulturförvaltningen i Norrköping väcker starka känslor både lokalt och nationellt.

Bakgrunden är att kommunen omorganiserar sig, och efter nyår drar man in den nuvarande tjänsten som kultur- och fritidschef samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningens verksamheter läggs under ett nytt ”superkontor”, kallat Tillväxt- och utvecklingskontoret.

Samtidigt förbereder kommunen en utförsäljning av det i dag kommunägda konserthuset, Louis De Geer-hallen, hemvist för Norrköpings symfoniorkester. Den byggdes 1994.

PS 2. Jean Sibelius Finlandia spelas i Die Hard 2 och Giuseppe Verdi Rigoletto i Wall Street.

Bild av Nicceeo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25849624

Mat och gamla i äldreboenden är en svår kombination.

Utvalda

Vill du ha hans mat, frågade vårdbiträdet när jag satt som ”dödsvakt” för min sambo i ett demensboende (2018). Du får betala för maten ändå. Jag hade levt på kaffe den dagen så jag tackade.
Maten var en nu torr fläskkotlett, tre hela potatisar, kanske en halv deciliter gröna ärtor och en liten klick brunt sås. Inte någonting som väckte matlust ens hos hungriga mig.

Hur kunde den maten bli bättre? Inte kotletter. De blir snart torra och är svåra att skära. Bättre med fläskfilé i tunna skivor med sås. Prisskillnad är försumbar. Potatisen som står ett tag har liksom nytt skinn, svårt att forcera. Potatismos med smör i är bättre. Hur kan de gamla kanske med skakiga händer fånga ärtorna när de rullar runt på tallriken? Ärtpuré bör det vara men gärna med några hela ärtor så man ser vad de är.
Drickat helst i plastglas med lock och sugrör för de mest skakiga, inte hala glas.
Nej, jag är inte matexpert men förståndet säger ju att mat bör vara lätt att äta och få fatt på tallriken.

När jag jobbade extra i ett boende började jag och en matintresserad arbetskamrat laga mat på helgerna på vår avdelning. Fisk ena dagen, kött den andra. Nybakad kaka till kaffet. Maten åts då upp till sista smulan. Vi fick hålla på i två helger, sedan var det slut. Matkostnaden var för hög. Helgens mat blev igen en knappt igenkännlig massa i lådor som skulle värmas i ugn en timme.Det är nog där det sitter. Pengar.

Det sägs att maten är god i fängelserna och de intagna får sina önskemål om speciell mat tillgodosedda. P4 Malmöhus har tittat på hur många av internerna på landets häkten och fängelser som får specialkost. Det visar sig att över hälften av de intagna äter anpassad mat. Var fjärde anger religiösa skäl och ungefär lika många uppges ha medicinska skäl.

Kanske bör fängelsematen komma till äldreboendena och den färdiglagade uppvärmda till fängelser? Som man bäddar…

Men matexperterna bör också inse att om du är gammal, dement och kanske har andra sjukdomar är matlusten väldigt liten i många fall. Nog skulle flera gamla behöva personligt anpassad mat. Lite men gott. Som dietisten sa när jag äntligen fick besök av henne för min sambos skull: mat 8 gånger om dagen men i storlek litet mellanmål.
Dietisten sa även: För den svårt sjuke är maten också frågan om viljan och orken att fortsätta leva eller inte. Vad tror du om din sambo?
Märkligt, men just det tog bort min mat oro och situationen blev till och med bättre för honom. Tills han flyttade till demensboende. Fast då satt döden vid dörren redan i vänteläge och morfin sattes in omgående. Ni har väl hört om morfindöden?

Mat är inte enkelt men bättre om det är anpassad till den som ska äta, serveras fräsch och oftare och kanske påminner om den mat som var på tallriken under bättre tider. Men det är frågan om pengar och hur vi ser på de gamla i behov av hjälp. Kostnad eller respekt.

För tredje gången har Livsmedelsverket kartlagt matsvinnet inom äldreomsorgen. 60 av landets 290 kommuner har rapporterat in data från 2022 års matsvinnsmätningar. I genomsnitt slängs cirka 108 gram per ätande vid lunchen – det vill säga uppemot en tredjedel av måltiden. Detta är, förutom ett stort resursslöseri, en riskfaktor för undernäring.
Att den äldre fått vara delaktig i beslut kring måltiden och att måltidsmiljön är trivsam är faktorer som påverkar måltidsupplevelsen positivt.
– Måltider som utgår från individens önskemål och behov, där det finns en flexibilitet kring vad den äldre vill äta och när, har visat sig kunna bidra till både nöjdare matgäster, att mer mat äts upp och därmed minskat matsvinn, säger Emelie Eriksson. Livsmedelsverkets Kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg.

Klippt från Livsmedelsverkets hemsida.

Jag tvivlar på att det händer något. Det finns inte personal och pengar för att anpassa maten bättre. Jag tror dock att undantag finns. Någon?


Dags att börja laga middag. Idag blir det gnocchi med sås av salsiccia, svamp, tomater och lök. Kanske inte riktigt mat från gamla tider. Efterrätt? Nej, det blir bara ost och frukt.

Översta bilden: Eftermiddagste på mors dag hemma hos mig..


https://www.hant.se/nyheter/har-styr-de-intagna-menyn-pa-anstalten/7802461

Vandringsminnen i bild.

Utvalda

Jag har haft ovanstående bild från PCT ofta som sidhuvud. Den bilden väcker ett fint minne från en skön dag på PCT vandringen. Dag 110 på PCT, mile 1777. En riktigt varm dag.

Lagade mat sittande i en grop på vulkansand vid Brown Mountain. Sedan var vattnet nästan slut. Mötte en kille från Kanada som skulle gå en lite kortare bit. Han hade inte heller vatten kvar. Då svängde vi båda till ett sidospår mot Fish lake, han var förstås snabbare än jag. Han väntade på mig utanför restaurangen med en flaska vatten.

Han var dock tröttare än jag och hyrde ett rum på semesteranläggningen. Jag duschade, åt och åt igen, fyllde på mat och vatten. Natten föll. Började gå till leden i månskenet. Jag tog dock vägen, inte sidospåret eftersom det var nästan mörkt.

Luften var ljummen. Tystnaden total fast jag gick på HWY 140. Månen lyste och gav så pass mycket ljus att jag kunde fortsätta från vägen till leden i skogen. Jag gick kanske en halvtimme i skogen och slog tält vid den torra bäcken.
Tur jag hade laddat med extra vatten för Cascade Canal var oväntat torr.


Ibland byter jag sidhuvud. Men den bilden kommer åter, det är en favorit.

Har också du bilder som väcker trevliga minnen?

Hårt straff? Och du som helgknarkar borde sitta i stupstock.

Utvalda

Jag tänkte på filmen ”The Glass Castle” om en dysfunktionell familj. Far är en drömmare. Han lovar men håller inte. Han är snäll men saknar verklighetsförankring. Han har ambition men ingen uthållighet. Otaliga fantastiska löften som inte blir sanna. Barnen far illa.

Varför påminde glasslottet mig om landet Sverige och om den svenska ungdomsvården? Löften, åtgärder, samma igen, åter det som redan har fallerat, pengar…men ungdomarna knarkar, spränger och skjuter ändå. Känns som om en del av Samhället levde i en illusion om allas lika godhet, värde, förmåga, bara vi är snälla löses ungdomarnas destruktiva liv. Bristerna har bara den berömda segregationen orsakat.

Är vi snälla och förstående så betalar det sig.

Det finns en del barn som väljer annat än det vi ser som självklart för barn. Det finns diverse orsaker och egna val. De gillar inte skolan. De klarar helt enkelt inte skolarbetet. Det blir ett hinder för det vi kallar normalt liv. De vill göra vad som helst för att få den där dyra jackan och mobilen och de kriminella är snabbt på plats med sin hjälp. Status och respekt är orden, fall luckan är öppen. De barn kan inte alls räkna ut verkan av sina göranden. De är oövervinnliga. Död är bara något liksom konstgjort. De känner ingen skam, det är de andra som är korkade: polisen, lagen, Socialtjänsten, kanske även föräldrarna. Dessa killar kan vara ihop med tjejer som tycker att en hög svarta pengar är inte så farligt. De tar risken att bli skjutna på gatan, genom fönster eller sprängda i en bil. Var inte killen så trevlig kompis, läser vi sedan i media. Vilken snäll och god person var tjejen, ropar tidningarna! Ett slags glorifiering av skurkvärlden.

I dagarna har en person, idag 16 år, dömts för mord och framkallande av fara för allmänheten. Han är inte den första mördaren i ett SiS hem.

Den 19 augusti 2022 mördades en man på Emporia. Han sköts bakifrån på mycket kort avstånd med flera skott. Efter att ha träffat mannen fortsatte skotten in i en butikslokal där flera människor uppehöll sig. Några av dem var nära att träffas av skotten.
Trots beskjutningen lyckades mannen resa sig och springa bort från platsen. Gärningsmannen sköt då ytterligare skott mot honom. I samband med det träffades en kvinna i ryggen.

Jag vet ingenting annat om den pojken. Bara att han arbetar som mördare vid femton års ålder. Att någonting har gått helt fel, kanske från scratch. Hur såg betalningen ut? Vem styrde hans liv?
Jag tänker på straffet: 4 år i ett SiS hem/behandlingshem, förmodligen bland andra kompisar med samma bekymmer. Om det nu bekymrar sig unga mördare. Straffet alltså.
Hårt straff? Han borde få flerdubbelt.

Vad hinner man på fyra år när läget är så illa redan och man är bara ett barn?

Vad består behandlingen av? Vad är syftet? Hur ser livet ut vid utskrivning? Jag undrar eftersom jag känner barn som har vistats i behandlingshem/SiS hem i åratals men inte kommit ut ens med nians betyg eller drogfrihet och förstås inte fast bostad vid utskrivning.

Är inte normalisering målet? Vad är det? Hur länge tar det om man börjar från botten?
Det handlar om tid. Att inbilla sig att 3 – 4 år ger en total ny ung man är en fantasi. Vi kan inte förändra något om inte tiden finns. Öppenvård? För att lyckas i öppenvård bör klienten ha sökt själv, tvång fungerar sällan om det inte finns en hållhake, knappt då heller. Kriminella barn fungerar inte med deltagande i vård några timmar i veckan. Det är för mycket luft mellan besöken.

Det ska vara lås på dörren. Kriminalvårdens lås inte Socialtjänstens öppna dörr.

Om behandling inte lyckas? När släpps en våldsperson ut för att åter gå till kriminellt liv? Bra fråga. Vi kan inte förvara de missanpassade för evigt.
Kanske bör vi erkänna att våra behandlingsmetoder brister. De är inte anpassade för kriminella barn från klaner och grupperingar vars syfte är att tävla om knarkmarknaden och makten över ett bostadsområde och härska även med död. Inte heller för utländska ”arbetsgivare” som styr per mobil.

Det är skillnad på Kriminalvårdens domar och LVU. Det finns barn som vistats i behandlingshem/SiS från 15 år tills de är 21 på grund av missbruk eller icke adekvat beteende. Behandlingen kan ha börjat redan före 15. Dessa har inget tidsbestämt ”behandling” utan det kan förlängas tills tiden för LVU tar slut vid 21. En jämnårig mördare vet när han är ”färdigbehandlad”. Driver du knarkhandel och mord kan det ge max 4 år. Är du en med trassligt liv ger det hela din ungdom. Det finns inte förutbestämd slutdatum. Känns fel och misslyckat.

Det 14 år gamla barnet som hittades mördad i Nynäshamn nyligen hade en far som försökte tala vett till honom och hindra sin som att vara med ett kriminellt gäng. Men Socialtjänsten välsignade inte det utan placerade pojken till ett mer tillåtande hem. Fadern var ska jag säga för tydlig. Pojken är mördad nu. Vems skuld är en bra fråga. Fadern hade rätt – fast inte i det här landet.

Är inte personen svensk kan han förstås välja att återvända med sin familj. Har livet inte fungerat här kan det funka bättre i hemlandet som har en annan mer direkt kultur. Det är mer än sorgligt att ha utvandrat till Sverige och allt går åt helvete. Att behöva begrava sitt skjutna barn – hur skulle du känna om barnet vore ditt?

Att Socialtjänsten ska omhänderta fler kriminella barn tror jag inte på.

Hur som helst, frågan har varit akut, är akut och Regeringen bör snabba på. Nu gnäller också sossarna men Sverige är väldigt mycket deras S-produkt. Kanske borde alla politiker hålla mun tills de uppriktigt ber oss ursäkt för sina politiska synder.
Fast jag tror att situationen inte går att vända på länge. Vi behöver något radikalt utan ömma tycka synd om tankar.

Jag har också undrat över de olika religiösa ledarna, vad är deras insats för församlingens förlorade barn? I min ungdom länge sedan var en präst moralisk ledare som väl kunde hjälpa föräldrarna, finnas bi i sorg och glädje. Det var en annan Värld.

Och du, ”en vanlig” arbetare som helgknarkar. Tänker du någonsin hur du är en bärande bricka i våldsvågen?

PS. Fler unga kan behöva tvångsomhändertas på kort sikt på grund av den grova brottsligheten.
Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister säger i Ekots lördagsintervju.
– Långsiktigt så är målet att färre ska tvångsomhändertas men i den situation vi befinner oss nu så är det så att vi behöver rädda barn undan kriminella nätverk, säger hon.
Så just nu ska fler omhändertas?
– Vi behöver sätta gränser och säkerställa att de här barnen inte far illa och då kan LVU vara en sådan åtgärd, ja.

Så lätt kan respekt komma och gå.

Utvalda

Vi har en Kung. Idag har han min fulla respekt. Han är min kung fast jag inte är för kungahus och överhet.

Orsak? Hans majestäts tveksamhet om att dela ut Nobelpriset med krigförande diktaturer i salen. Nobelstiftelsen bjöd in Ryssland, Iran och Belarus. Smart? Ja, det finns andra skräpnationer men de för inte krig i vårt närområde. Att ge plats för SD ledaren Åkesson samtidigt med Ryssland och dess kompisar kändes också som förnedrande. Nu släpper vi in skurkarna! Det förstånd SD ledaren visar med att tacka nej har min fulla respekt.

En Jimmiemoment.

Just Nobelpriset är en positivt och uppskattad svensk händelse i Sverige och Världen. Man borde tassa på tårna för att behålla den respekten här och utomlands. Ha lite uppfattning om vart vinden blåser.

Men, hade de inte rätt att bjuda vem de vill? Precis som de företag vilka än har affärer i Ryssland och stöder deras krig? Det är bara uttryck av moral, inte lag att vara på den sidan majoritet ser som rätt.

Trycket blev för mycket.

Och Nobelstiftelsen gick ut med pudeln snabbt som attan men skadan är skedd. Det nästan helhjärtade stödet i Sverige till demokrati och Ukraina svärtades ner av Nobelstiftelsen.
I och med Nobelstiftelsens krystande om inkludering av krigförande nationer bröts all tilltro till dem. Bara flisor är kvar.

Borde inte någon avgå?

Nu väntar vi på hur norska Nobelkommittén tänker agera.

Besök gärna Kungahusets hemsida!

In till det vilda – inte riktigt.

Utvalda

Fyra människor i likadana blåa regnrockar stod på backen vid en STF stuga på Kungsleden och de var arga. Deras tal lät som utdragen klagan med ilska. De var från Ostasien. Vad gjorde de här på Kungsleden, missnöjda i hällregnet?
De var deltagare i Fjällräven Classic, bland cirka 1500 andra.

Jag pratade med en av ledarna. Han räknade upp flera länder varifrån deltagare kom: Kina, Sydkorea, Vietnam, Japan, från hela Europa, även från andra sidan Atlanten. En del åkte runt i alla de andra evenemangen. (Sök själv på Fjällräven Classic). Internetsidor kunde inte fyllas än för det fanns inget Internet.

Ja, hastigt nära Norge fungerade mitt Internet samt telefon en kvart.

Speciellt deltagare från det stora landet i Öst var missnöjda. De hade inte riktigt räknat med omständigheterna. Vädret var fel, marken svår och stugorna stängda för andra än inbokade gäster. Vi tältande släpptes inte in. Organisationen för utmaningen hade fått styra om allting tack vare kräksjuka som hade härjat på Kungsledens stugor. De sägs ha fyllt sin uppgift väl med egna stationer och även toa, men vissa var ändå sura i regnet vid en stängd dörr.

Helikoptrarna snurrade. Någon hade brutit benet. Andra gav upp. Men flertalet stretade vidare. Det kom några solglimtar senare.

Kungsleden är mycket sliten. Marken är lerig och stenig. Som hjälp har stora delar av stigen spångats. Det är faktiskt inte så mycket lättare att gå rakt fram på en smal spång än på marken. Jag kom att tänka på en demenstest då patienten skall gå rakt fram på en linje. Många klarar inte det medan jag gick utan problem på en spång. Inte dement än?

Ledaren som arbetade för Kommunen sa att de hade spångat allt de kunde. Ja, nu såg det ut som en väg av plank längs Kungsleden. Det var för mycket.

Jag tänkte på Pacific Crest Trail. Inga spänger förstås. Inga stugor om man inte går vidare till någon semesteranläggning. Nästan inga broar, kanske en stock som har fallit över, du får vada eller vända. Knappt någon service speciellt för vandrare men vissa platser befolkades mest av vandrare, som Kennedy Meadows. Några anläggningar hade lyx som dusch och tvättstuga även för vandrare mot betalning. Mataffär fick man oftast lifta till, eller gå. Du är din egen, fixar du inte det får du ge upp och vända. PCT hade också begränsning av antalet vandrare för att skydda naturen. Max 50 personer långvandrare startade per dag.

PCT är 2660 mile lång. Kungsleden mellan Nikkaluokta – Abisko är ca 110 km.

Kungsleden har stugor med mataffär och stugvärd, broar och dessa redan nämnda spänger. Vildmarken finns och inte ändå i även om en ren råkar springa förbi. Det känns som förändrad förlorad vildmark längs leden. Slitaget är så uppenbart från tiden jag vandrade där för första gången, i mitten 80 talet. Inte bara stigen utan människorna är annorlunda. De gamla fjällrävarna är borta, de man fick tips och berättelser från. Idag är det mobilen, fast Internet saknas.

Jag pratade med en stugvärd och några andra vandrare. De var inte så positiva till jippot. Det pratas så om klimat. Är det då vettigt att människor åker runt i Världen på olika utmaningar för att få skryta på Facebook? Är det ok att 1500 personer från alla världens hörn rent av invaderar känslig natur? Men allt det andra då, som biltävlingar? Övrig idrott då massor av folk åker Världen runt? Kanske en vandring ändå är oskyldigt ur miljöhänsyn? Men – inte vandrade alla dessa deltagare hit. Flyg, tåg, bilar…

För vems skull har vi skyddade områden och Nationalparker? Ska vi få vara där? Borde vi begränsa slitaget? Skall alla som vill och ha råd att resa hit trampa ner resterna av Kungsleden?

Ja, nog kan vi undra över både vårt eget och andras uttrycksbehov. Och klimatfrågan? Den lever sitt eget liv.

Jag vände mot Norge men vädret var definitivt inte på min sida. Fick planera om. Dock lyste solen nära två dagar i slutet med en liten regndroppe då och då.

När jag satt vid Akkajaure fick jag en stark känsla att detta var min sista vandring på norra fjällområdet, kanske även på sydligare delar. Det finns ganska få platser jag inte satt min fot på vid Abisko – Sarek – Padjelanta området. Jag kände mig nöjd. Jag satt I bussen och tittade jag på utsikten, fjällen, de smala granarna, myrområden och det var sista gången jag såg Sveriges norra ända och det var ok.

Från Fjällrävens reklam för Fjällräven Classic;The original – and longest – Classic. Experience pristine Scandinavian wilderness, the occasional reindeer encounter and complete freedom. 110 km

Pristin var nog lite fel. Men om du går från leden, oavsett vilken, så finns det platser där lugnet och ensamheten råder, utom helikopterljudet.

PS. Jag deltog inte i Fjällräven Classic, jag råkade bara välja samma vecka som start.

PS2. Läste idag att tillgängligheten till STFstugor skall minskas på Jämtlandsfjällen. Antal bäddar minskas samt öppettider. Restauranger skall även stängas. Allt för att krympa antalet besökare så naturen inte slits så hårt och rennäringen ges mer lugnare tillvaro.

Är det ok att försöka stänga av folk från vissa områden i landet?

Tältare då?

Bild med spång från Tarfala.

Visdom från Lord Byron

Utvalda

Det finns en fröjd med den stiglösa skogen. Det finns en hänförelse med den ödsliga stranden. Det finns samhällen, där ingen inkräktar. Vid det djupa havet och i musiken av dess dån: Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer…
Lord Byron (1788-1824)

(c) Newstead Abbey; Supplied by The Public Catalogue Foundation/ Wikipedia

Bilder: skog i Jämtland, sjö Grövelsjön norska sidan,

Värld i kris men ingen 007.

Utvalda

Det regnar. Igen. I början av sommaren klagade median om torka, värme och de katastrofer som kommer på grund av det. Sedan kom bränderna vilka oftast var orsakade av vårdslöshet eller uppsåt. Som i Grekland, 667 bränder men nästan alla man made, men pressen skyllde bara på klimatet.
Nu regnar det rejält och så kommer oron för katastrof igen – vi översvämmas. Klimatet, inte vädret, är skyldig. Skulle vattna i trädgården hos sonen under hans semester, men det skötte regnet.
Augusti ser bättre ut, kanske. Vildmarken ropar.

Mina vandringsplaner har spruckit. Nya plan tillkommer. Packar. Och som alltid före sommarens långa vandringstur ser jag min favoritfilm ”Into the Wild”.

Men de senaste kvällarna har tillbringats med ett barnbarn och James Bond. Filmerna med Daniel Craig har en annan klass och ton än de tidigare James Bond filmerna. De är råare, men Bond är mer human. Han kan gråta. Han blir äldre, vill ha ett liv. Blir förälskad, inte för stunden.
Filmerna är dock kallare än de förra med undertryckta känslor. Humor är nästan borta. Stunten häftigare. Vi kommer lite närmare personerna Bond och M. Det avslöjas sakta något om James Bonds barndom och hur M handskas med sina agenter, sitt arbete.

De senaste filmerna är förstås tekniskt mer avancerade än de tidigare.

Förändra Världen är en stående tema. De rika skurkarna styr, har en vision om sin Värld, om hur andra ska ha det, Ryssland som värsta skurken har utmönstrat. Våld, hot och makt är mer internationellt, mer tekniskt, mer forskningsbaserat. Och så klart räddar 007 Världen, alla gånger. Tekniken ersätter inte honom.

Nog är det lite som i verkligheten. Men vi är utan 007.

Bild: slutet i Casino Royale är filmad i Venedig så en bild därifrån, typisk gata i stan.

Bränder och idioter.

Utvalda

Bilden ovan visar rester av en liten brand som uppstod när någon eldade i torkan och vaktade inte elden. Som tur fanns en sjö bredvid. Jag skriver dock idag av en annan dumhet, en som kallas yttrandefrihet och demonstrationsrätt. Bränder det också.

Det har uppstått en fråga: vad är yttrandefrihet? Hur uttrycker vi det? Är yttrandefrihet att bränna böcker? Är det yttrandefrihet att komma till Sverige från ett annat land, kräva skydd och syssla med att bränna Koranen offentligt?
Tydligen. Polisen har små möjligheter att inskränka demonstration som kallas yttrandefrihet. Polisen tvingas ge tillstånd till uselt beteende. För visst är det rent idiotiskt att stå på gatan och bränna en bok, oavsett boken. Vad säger det? Jag hatar den här boken? För mig luktar det nazism och dumhet. Väldigt få kan tolka tanken bakom annat än förakt och viljan att reta upp de lättretliga.

Även dårar har rätt att visa vad de tycker och vi slösar poliskrafter för det.

Läs gärna boken som bränns, vars lågor orsakar vrede i den muslimska Världen. Men skyll inte på mig om du mår illa och känner en smula ångest, kanske till och med vrede mot politiker och mot godhjärtade, som släppte in en så pass främmande kultur, en kultur vars uppfattning om Samhället och människorna är så väsensskild av det vi ser som svenskt och sammanhållande i landet, på alla plan.

Koranbränningar har orsakat några oväntade förändringar i Världen. Det har enat de muslimska länderna. Länder vilka normalt är inte så vänliga mot varandra. Nu skriker de sin ilska mot Sverige och Danmark. 57 länder ska vidta åtgärder – vad vet vi inte – mot oss.
Kanske kunde de länderna börja ta mot muslimska flyktingar? Inte?
Varför bo i ett land som inte älskar Koranen?
Följ pengarna brukar man säga.

Vår NATO ansökan hänger i luften. Kanske borde vi återkalla det eller ryta till och dra in pengarna för bistånd? Begära ut de kriminella som styr en bra del av våldet i Sverige, per mobil antar jag, från annat land, Turkiet i detta fall.

Själv tycker jag att bokbränder på gatorna är i högsta grad olämpligt. Jag är för yttrandefrihet men inte att håna och kränka folk. Dock kunde jag kritisera islam men bränna böcker ger väldigt lite yttrande, kritik och mening.

Kanske tycker du annorlunda?

Men ändra inte lagar nu fast vi sitter illa till. Att ge lillfingret skapar bara nya islamiska krav.
Vi ska vara rädda om yttrandefrihet men det ska vara lite hyfs på sättet att uttrycka det. Inte bara försök att reta upp folk. Kanske borde vi följa EU konventionen ibland?

I vårt kultur bränner vi inte böcker. Vi skriver en artikel, insändare eller håller en plakat. Kanske en organiserad demonstration. Allt annat är sällsynta avarter men det har nog förändrat sig lite i och med gretianer.

Gunnar Hökmark anser att det inte är yttrandefrihet att få agera hursomhelst.
Begränsningen av hur och var man får demonstrera är i en demokratisk rättsstat inte en begränsning av yttrandefriheten, än mindre ett förbud mot att ut-trycka en uppfattning. Det borde vara självklart att polisen i sin tolkning av ordningslagstiftning ska kunna begränsa var man utför olika handlingar av hänsyn såväl till lokal säkerhet, rikets säkerhet och med hänsyn till allmän ordning. 31 jul 2023 i Expressen.

Så, vad säger vår överhet EU?

Eus konvention säger:
ARTIKEL 10
Yttrandefrihet

  1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar
    åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och
    tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av
    territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva
    tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
  2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar
    och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter,
    villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag
    och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn
    till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den
    allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till
    skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och
    rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser
    sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och
    opartiskhet.

ARTIKEL 11
Mötes- och föreningsfrihet

  1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster
    samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig
    till fackföreningar för att skydda sina intressen.
  2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
    inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i
    ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till
    den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, till
    förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller
    moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
    Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade
    styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga
    inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.

Använd det! Ändra inte lagar när mobben skriker.

Har du ingenting annat finns bara utseendet kvar.

Utvalda

I Afghanistan pågår eliminering av kvinnors liv i Samhället. De är nästan förbjudna att existera som självständiga varelser. Den tillåtna uppgiften är mäns önskemål och att föda barn. Den senaste rensningen var talibanernas avskaffande av skönhetssalonger. Dessa fick en månad på sig att stänga.

Skönhetssalonger? Vilka opassande behandlingar hade de gjort? Hårklippning?

Afghanistan jobbar hårt för ett renlärigt Samhälle.

Nu reagerade kvinnorna som brukade färga håret, fixa make up och vad man nu gör i en skönhetssalong. En trygg plats, frihet för kvinnorna en stund. Inte för alla förstås. I ett fattigt land går mat före skönhetsbehandlingar, tror jag.

Kvinnor demonstrerade. Klädda i sina slöjor förstås.

Utvecklingen i Afghanistan är sorglig men landet är inte det enda som förtrycker kvinnor, bara det mest extrema. Irans protester har närapå dött och kvinnors klädsel kontrolleras åter på gatorna.

Män i dessa länder är dödligt rädda för kvinnors sexualitet. Som det starkare könet tar de makten över kvinnors liv.

Men här gullar vi med män som sticker från dessa länder.

Jag vet inte varför jag kom på att tänka på flickor som vistas i behandlingshem, speciellt i SIS hem, den sista anhalten för ungdomar som bär sig oacceptabelt åt. Flera av flickorna ser så lika ut på sina Internetsidor.  Man kan knappt igenkänna vem är vem i deras bilder. Selfies visar ett skal gjord med skönhetsmedel, även botox, efter någon känd förebild.

Att vara vacker får stort betydelse när flickorna inte har annat personligt och personligheten är omogen.

En och annan flicka blir utskriven till ingenting i praktiken. Inte ens grundskolebetyg.

Piller och knark hjälper sedan mot livets krav. Uppföljning av drogfrihet – vad är det? En kostsam behandling kan vara borta efter några veckor.

Slutstation kan bli gatan, droger och prostitution. Gatan ger inte många val.

I värsta fall – för det måste väl finnas ”lyckade fall” eller hur man säger. Jag känner nu bara till de misslyckade. Som socialsekreterare länge sedan hade jag inte ett enda fall som behövde vård med inlåsning. Tur? Eller är Samhället tuffare nu, så även flickorna? Är diagnoserna fler eller snabbare utväg från problem?

Samhället har misslyckats. Ofta klandras föräldrarna. Inte knarklangaren som stod vid skolporten med gratisprover. Och vissa behöver bara en dos så de är i knarkhimlen.

Varför blev det så illa kan man undra. En icke utredd orsak till svårigheter är alkohol. Inte deras utan moderns.

Kanske dags att erkänna existensen av de alkoholskadade barnen och hitta bättre metoder för dem än piller och inlåsning och de nu mera vanliga bokstavsdiagnoserna.

Alla vill väl vara vackra? Att bli gammal och skrynklig är inte riktigt acceptabelt. Det förutspår slutet. Skönhetsindustrin är mäktig. Konsumenterna i Världen la 330 miljarder i dollar på parfym, kosmetika och hudvårdsprodukter. Det var 2021, ett lågt år, så summan är upp idag. Se på de svenska varuhusen. Nog finns det oändligt skönhetsmedel att välja på. Svenskarna är storkonsumenter, värst i Europa. Skönhetsbranschen i Sverige omsätter drygt 20 miljarder. Det är ungefär lika – träffande – som Allmän miljö- och naturvård i Statens budget.

Bernard Arnault, ägare av holdinbolag LMH (Moët Hennessy Louis Vuitton) där skönhetsprodukter ingår, är världens rikaste person, för stunden. Kvinnors utseende och även männens är en blomstrande affär. Vi duger inte som vi är oavsett vem vi är och vart i Världen.

Men människan har alltid fixat med utseendet. Dock blev ingen multimiljonär på det innan kvinnorna gick ut ur hemmen till arbete.

Så, vad har du på badrumshyllan? Är du orolig över att bli för gammal och skruttig i utseendet? Anti age-industrin omsätter omkring 140 miljarder per år – pengar som tjänas på att kvinnor ska se åldrandet som fult och icke acceptabelt.

Inre skönhet är helt ute. Både för de unga och de gamla.

Bild, Nefertiti. By Philip Pikart – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8433730

Var glad för det du har, i morgon kan det vara värre.

Utvalda

Än finns det vackra solnedgångar vilka inte är nedsmutsade av brandrök efter eldsvådor orsakade av bombning.
Än finns det stilla skogar, urgamla träd med mossa och små insekter du inte ens känner igen.


Fåglarna bygger bo. De tar hand om ungarna och bekymrar sig bara för tillgången av grodor.
Våren kom, efterföljt av sommaren.
Det finns egentligen inga ekonomiska bekymmer i Sverige. Även de som inte skulle vara här, de som inte arbetar, de vilka har mördat, de…alla har mat för dagen även om det inte är lyx från Michelin restaurang. Regeringar är kassa men det är en följetong vi ser varierande avsnitt av. Skit i dem en stund.


Gå ut i naturen så fort du kan. Bygg din markering över att du finns.
Ta vara på de människor du har nära dig. De är de enda som betyder något i det långa loppet.

 Putins Hunger Games.

Utvalda

Putin har bestämt – igen – att inga båttransporter med spannmål tilläts från Ukraina. Putin anser att de krav han har inte är uppfyllda.
Han leker utpressning med Världens matbehov.
Minns ni Hungerspelen? Det pågår nu i ny tappning. Visst är Putin medveten om konsekvenserna. Svält i de länder som bygger stor del av sin hushållning på import och bistånd.
Folk, främst män,som lämnar sina länder och försöker ta sig till EU-paradiset.
Oro på matmarknaden.
Höjda priser.
Inkomstminskning för Ukraina. Förra året transporterade Ukraina 32 milj. ton spannmål till andra länder, trots krig.

Skäms Putin? Nej, han klappar bara händerna. Hans gäng bugar.

Det räcker inte att hindra transporter utan Putin bombar det spannmål som finns lagrad i Odesas hamn. 60 000 ton förstördes igår 18/7.

Filmen HungerGames baserad på boken av Suzanne Collins:
The nation of Panem is divided into 12 districts, ruled from the Capitol. As punishment for a failed revolt, each district is forced to select two tributes, one boy and one girl between the ages of 12 and 18, to fight to the death in the annual Hunger Games until there is only one survivor. The winner get food to his/hers district.


Bild, inte från Ukraina utan från Sörmland

Sorg över Världens tillstånd

Utvalda

Jag började gråta när mannen kom in. Han var smutsig och linkade med en käpp. Han försökte ge mig en sak, en liten kopp som såg ut lik miniatyrkakform. Den var rester av någon krigsmaskin. Mor kramade om den smutsige mannen. Hon satt fyr på spisen och började värma vatten. Mannen satt sig vid matbordet. Mor plockade fram bröd och kokade gröt.
Jag gömde mig. Han var en obekant skrämmande person. Han var min far.
Det var i september 1944 i Finland. Far kom hem från kriget som var slut med svidande fredsavtal. Jag är då två år. Efter sjukhusvistelse repade far sig och gick till sitt arbete han hade fått lämna vid krigets början. Vår kontakt blev inte speciellt bra som far och dotter. Men som vuxen fick jag en annan kontakt.
Först vid sin dödsbädd berättade han från kriget till mig. Han bad mig att aldrig berätta om det för någon.

Jag borde göra det. Hur allt sjukvårdsmaterial tog slut. Hur sjukvårdaren fick använda sitt vapen för att korta lidandet för sina kamrater. Soldater dog. De unga som kastades in dog. Från min stora släkt fanns knappt några män kvar. Medaljer? Billigt sätt att markera hur bra och uthållig en soldat var. Hur många fiender han hade lyckats döda. Min far hade flera medaljer som han aldrig bar. De hamnade i metallåtervinning efter hans död.

Hur blir livet för barnen i Ukraina? Bakar de också sandkakor med någon överbliven sak från kriget, som jag gjorde? Hur kan de handskas med sina sårade fäder och mödrar som har deltagit i kampen mot Ryssland? De trötta, trasiga, de skadade. De vars hälsa aldrig helas, som min fars. De vars ekonomi har kraschat. De som ingenting har att komma till.
De som aldrig kommer hem.

Krig är grymt. Krig raserar. Krig borde vara helt onödigt. Förbjudet. Men människan har inte än passerat vilddjurs stadiet utan mördar sina egna. Flera ledare saknar förstånd. Det pågår flera krig i år, den största och mest uppmärksamma i Ukraina efter överfall från Putins Ryssland. Miljarder av Världens pengar rinner i väg. Miljön är i katastrofal situation. Och människor lider på var sin sida.

Just nu har Sverige närapå tiggt om att ingå i en stor försvarsallians, Nato. Innebär Nato ökad risk för krig? Eller avskräcker vi fienden? Vet ej.
Nödvändigheten att försvara sig är ett politiskt misslyckande, inte en vinst. Många har redan hunnit korka upp bubbel trots att pappren för NATO inte är påskrivna. Varför känns det bara som ett misslyckande?

Kan vi, småfolket, känna annat än förakt och rädsla mot Världens ledare, även våra egna? Röstade vi verkligen för osäker tillvaro med krigsrisk? Hur skyldiga är vi var och en? Hur än jag har markerat min ovilja att vara med i system som förutsätter krig har det inte haft någon betydelse alls. Fred är död. Krig är vinnare. Allting kan bara bli sämre. Vi gräver vår undergång på flera sätt. Vi värdesätter varken vårt liv eller vår planet.

Krig kan föras på flera sätt och i mindre omfång fast det kallas för något annat. Vad kallar vi skjutningar på gatorna, inte bara här utan ute i Världen? Talibanernas regler för kvinnor är också ett slags krig. Kvinnor är fråntagna både självständighet, rörelsefrihet och sitt människovärde.
Vad är ett människovärde är dock en stor fråga med många svar, beroende på vem man frågar, i vilket läge och vilket styrsystem finns för landet. Följ pengarna sägs det ofta och ofta stämmer det men Världen har flera spelare än de med sedelbuntar.

Världen är inte god. Men det finns goda undantag. Än så länge. Håll fast vid de bra sakerna i ditt liv.

Hur definierar du ditt människovärde? Vad är fred för dig?

2022 var det dödligaste året för väpnade konflikter sedan folkmordet i Rwanda 1994, visar en rap-port från Institute for economics and peace.
Enligt rapporten, Global Peace Index (GPI), var antalet dödsfall som kan kopplas till globala kon-flikter cirka 238 000 ifjol.
Kriget i Tigrayregionen i Etiopien ensamt stod för över 100 000 dödsfall. Sedan Ukraina med åtminstone 82 000 personer som mist livet i Rysslands anfallskrig. Osäker siffra.
Island är Världens fredligaste land. Sverige kommer på plats 28. Afghanistan håller bottenplatsen igen.

https://www.visionofhumanity.org/wp-content/uploads/2023/06/GPI-2023-Web.pdf

Bild överst Island, Landmannalaugar ’, mitten Mauripoul, Ukraina.

Mitt hem är min borg. Inte?

Utvalda

Att bo i en hyreslägenhet har sina sidor. Man kan bli vräkt av många anledningar inte bara på grund av störningar och utebliven hyra. Läste om några fall varav ett handlade om bland annat varmvatten. Hyresvärden jobbade som ren spion för att få bort hyresgästen fast hyran kom i tid. Beviset till sist var för låg varmvattenförbrukning. Inget varmvatten användes. Slutsats: ingen bodde där och hyresgästen vräktes.
Det finns många fall av hyrestvister som man undrar över, inte upplyftande läsning alls för en hyresgäst.

Snart är det dags för mig att göra en längre vandringstur. Skall jag be min son åka förbi ibland och låta varmvattnet att rinna? Men om hyresvärden knackar på och ingen öppnar? Jag bor ju bevisligen inte där just då utan i tält. Förtjänar jag då ha kvar min lägenhet när hösten är förbi? Men hyran kommer ju in alltid i tid. Hyran betalas med automatisk överföring sedan 2018 då jag hyrde ut lägenheten, så det felas inte. Och tyst är det, absolut.

Nu är det sommar och du får kanske besök av anhöriga eller vänner. Det händer att du själv måste åka bort några dagar, arbetsresa, men din gäst är kvar. Nej, nej, det räknas som olaglig andrahandsuthyrning.

Från Hem och Hyra:

Om du inte bor där själv och inte har kontroll över den riskerar du att det betraktas som olovlig uthyrning i andra hand. Du ska inte låta andra bo i lägenheten när du är borta utan tillstånd från värden.
Inte ens en familjemedlem en vecka under sommaren?
– Nej. Det här är något som många behöver tänka på i semestertider. I juridisk mening ses det som en andrahandsuthyrning om någon bor själv hemma hos dig.

Inte så enkelt att få tillstånd för gäster. Det är lång planering, inte ett hastigt sommarbeslut. Inte, javisst ni kan bo hos mig fem dagar i stället hotell men jag är borta då i Houtahiti på arbete. Jag hyrde ut min lägenhet under 5 månader när jag var på PCT i USA. Det tog fyra (4) månader för Hyresvärden (Allmännytta) att skriva på tillståndet. De krävde att ha kopior på mina flygbiljetter, en ansvarig under tiden och jag skulle visa upp mig personligen när jag kom hem. Min tilltänkta hyresgäst blev nervös i väntan (en IT expert från Asien) och jag med.

Som hyresgäst har man skyldigheter för lägenheten är någon annans, din hyresvärds. Inte konstigt alls att de flesta vill äga sitt boende men många kan inte köpa och är lyckliga över att ens få hyra.

Då och då händer det att en gammal person vräks för denne har missat hyran, ofta på grund av begynnande demens. Har du gamla anhöriga se till att hyran dras av automatiskt. Har du en gång hamnat på gatan är det närapå omöjligt att kunna åter hyra något.

PS. Från Hem och Hyra: Det mycket vanligt att hyresvärdar använder olika typer av loggar för kartlägga hyresgäster inför tvister om hyreskontrakt. Det kan handla om användning av vatten och el men även om passager genom dörrar med nyckelbrickor eller bokningar i tvättstugor.
Låter kymigt. Men jag antar att fusk och olaglig uthyrning är vida vanligt. Bodde det inte flera tiotals i en etta i Stockholm? Ja, de var i alla fall skrivna där.

Bild: Huset är från Rom.

Abort i Grundlagen?

Utvalda

Efter att den Högsta Domstolen i USA beslutade att aborträttigheter inte har stöd i landets konstitution utan det kommer åt varje delstat att besluta genom de valda ombuden har frågan över abort även nått Sverige. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att utreda om aborträttighet kan läggs till i Grundlagen.

Abort är ingen Grundlagsfråga. Det är en fråga för den enskildes beslut och moralisk ställningstagande och sedan en fråga för sjukvården. Ramarna, alltså tiden då abort är tillåtet, är de valda politikernas beslut, grundat på medicinska fakta och det som anses etiskt hållbart i dagens Sverige.

Det finns inget politiskt parti som vill ta bort aborträtten och återvända till tiden kvinnor som hade råd åkte utomlands (då Polen) för abort eller behövde tvåläkarsintyg, vilket inte var enkelt att få, alltså få aborter genomfördes.

Vi har en bra abortlagstiftning i Sverige. Ingen som inte vill behöver göra en abort. Inte ens den kvinna vars foster visar sig ha skador redan i magen. Inte heller den kvinna som inte vill ta hand om barnet utan Samhället får ta hand om det. Ingen kan tvingas till abort från Samhällets sida. Abort kan rekommenderas när kvinnans liv är i fara men inte ens då behöver hon abortera om hon inte vill.

Idag är abortbeslutet enbart kvinnans, mannen har ingen talan mot hennes val.

Alla som vill får göra en abort upp till vecka 18, en hög gräns. När graviditet är över 18 veckor beslutar Socialstyrelsen och bedömer mogenhet hos fostret. Det skall inte bli en tidig födsel i stället abort. Gränsen är då högst 21 veckor och sex dagar. Dessa sena aborter är få i Sverige. De flesta sker efter att en missbildning eller annat som Downs syndrom har upptäckts hos fostret.
De andra upp till v. 18 är för många och flera av dem skulle säkert ha undvikits om parterna hade använt preventivmedel eller förstånd i alla fall. År 2022 utfördes 35 450 aborter. Samma år föddes 104 734 barn.

Det finns ingen anledning till att lägga abort i Grundlagen. Kan inte se att abortmotståndet vore idag så stor att rättigheten ändrades. Dock kan tidsgränsen vara ifrågasatt.

Vilka andra frågor ska vi lägga i Grundlagen? Det finns många människor som vill ha absoluta garantier genom Staten för sina liv. Hur väljer vi då vilka frågor är så skyddsvärda och omöjliga att genomföra att ingen person, institution och myndighet klarar av det utan grundlagsskydd?

Grundlagen skall vara det yttersta skyddet och högsta reglerna om hur styret av Sverige skall utföras och vilka absoluta rättigheter gäller för alla.. Det skall ogärna handla bara om den ena halvan av människor, alltså de som har livmoder nu när jämlikhet i lagens mening råder.

Grundlag skall inte utarmas. De rättigheter som skrevs in angående olika kulturers rätt att behålla sin kultur har redan orsakat problem och förvirring med och för människor som har svårt att blir en del av Sverige fast de har sitt liv här. Integration ropas i parti och minut men lagen säger annat.

Sex och oönskade följder som löses genom abort är inte skäl till att ändra i Grundlagen.

Idag kan flera för tidigt födda barn räddas tack vare utvecklad teknik. Det och abortgränsen tangerar nästan varandra. Vad gör vi med ett foster som vägrar sig att dö vid abort? Som kurator har jag varit med om det och situationen var förfärlig. Fostret, som nu kallades barn, dog men inte genast. Hur definieras dödsorsak i sådan situation?
Abort är inte en enkel sak. Inte ens när det finns starka medicinska skäl till det.
Nu säger säkert en del att abort var ingenting. Det beror nog främst på graviditetslängden. En del missfall märks knappt. Jag är dock tveksam till att abort görs bara så där i toaletten. Stöd skall finnas tillgänglig då för den som aborterar.

Det vore idealiskt om aborter inte fanns och allt liv värnades men praktiken säger annat.

Kanske borde vi tänka till en smula. Sommaren är här och resultat är ibland en ovälkommen graviditet, abort och kanske sexuellt överförd sjukdom. Det händer att kvinnor blir gravida snabbt igen för ånger över aborten var så tung. Livet går för fort och besluten likaså.

Jag råkade inte träffa en enda kvinna som gjorde abort, hade gjort abort, eller flera, som inte hade diffusa samvetskval fast graviditet var absolut olämplig just då. Någon hade preventivmedel som inte hade fungerat. Inga medel är 100%, bara avhållsamhet. Men eftersom abort betraktas som naturligt och sjukvården är överbelastad går patienten ofta hem utan uppföljning och samtal om det hända även om de har rätt till det.

Männen då? Alla män håller inte handen vid abort.

Rådde jag mina patienter till abort? Nej, det gör inga terapeuter hoppas jag. Men jag gav dem den informationen som hörde till. Jag lyssnade på funderingar och försökte få patienten att se sitt liv nu och framåt. Vad krävs för moderskap? Nästan varje kvinna som levde på samhällets botten, på gatan, i missbruk, kriminalitet, utan större förankring i det vi kallar normala livet – mina patienter alltså – trodde att ett barn skulle vara det mirakelmedel som förändrade allt i livet. De är inte unika alls. Nog tror de flesta gravida så.

Det kan bli så, eller inte.

Vilka rättigheter kommer pappan att få? Har han något att säga till om Grundlagen bekräftar aborträttigheter? Paret får dividera bäst de vill men hennes ord gäller redan, hon är den i kroppen gravida. Hur tänker Grundlagen bortse från fadern? Eller byter vi bara ut hon, han, man och kvinna till hen och gör på så sätt personerna könlösa?

Abort har varit nästan icke fråga i Sverige, bara få motsätter sig i rätten för abort offentligt. Tack vare USA s Högsta Domstol har det blivit en fråga för offentliga åsikter och krav från och på politiker även i Sverige att göra något, behövs det eller inte. Jag är ganska säker på att det finns en majoritet i Riksdagen för abort i Grundlagen. Men hur tänker allmänheten? Är abort en skyddsvärd rättighet vi alla kan samtycka till lik yttrandefrihet`?

När börjar livet? Det är en komplicerad fråga. Samtidigt som vi jagar tecken på liv i Universum, i Mars – inte små gröna män utan åtminstone en bakterie – funderar politikerna på att skriva in i Grundlagen rätten att släcka liv.

Sommar och ingen mer semester.

Utvalda

Jag önskar Er alla fin sommar. Oavsett vart ni är, vid en blomsteräng, skogssjö, havsstrand, hemma eller i en turistfälla. Kanske än du än på arbetet. Försök att koppla av på semestern. Strunta i allt som tynger. Arbete, inflation, världsläget, jobbiga släktingar, krav… och låt bli politik. Läs inte nyheter, bara väderleken och absolut nödvändig info..

Ta ledigt från tunga tankar. Ingen tackar dig om du mår uselt, inte du själv heller. Ta ledigt från det som tynger. Ekonomin blir inte bättre om du grubblar. Utnyttja det som är gratis. Förändra det som går att förändra och skit i det som inte går. Det mesta löser sig, fast ibland tar det oändligt med tid.

Som pensionär har man inte semester. Det är liksom evig semester i betydelsen att inte arbeta och få ut lön. Men tro inte att vi pensionärer är soffliggare. Det finns släkt som ropar efter något litet hjälp. Och tältet vill ut i stället att ligga i klädkammaren. Vi är sysselsatta även om vi är osynliga och lågt värderade. Bara utgifter, noll uppskattning från Samhället.

Nej, nu ska jag inte gnälla. Livet är ganska behagligt. Frihet inom fattigpensionärs ekonomi. Förr eller senare är de flesta där.

Ha en bra sommar! Ha en riktigt fin semester!

Bilder: blomsteräng i Sörmland, skogssjö i Dalarna.

Fjärde juli

Utvalda

And the star-spangled banner in triumph shall wave
O’er the land of the free and the home of the brave.

Idag hedrar jag USA på Nationaldagen, landet som har stått på Europas sida mot nazismen. Som har de flesta Nobelpristagare. Som är ett land med fantastisk natur. Människorna jag har mött var vänliga, hjälpsamma, öppna och de behandlade mig som en hjälte fast jag inte var det.
Jag hade en kärleksaffär med USA vilket är svårt att tro för det vi läser om det landet är mord och vänsterns gnäll över allting.
Jag har sett den andra, goda sidan, träffat de god guys och det vackra landet.

Jag är glad över min vandring på Pacific Crest Trail 2018, än idag.

Bilder: övers öken vid Hikertown, mile 515 dag 42, nederst utsikt mot Mt Rainier från tältet, mile 2285 dag 141.

Några tankar om surrogathandel och adoption.

Utvalda

Hur vi än låtsas att kön är enkelt utbytbar, att män kan vara kvinnor och kvinnor män när det så behagar, eller något mitt emellan, kvarstår det faktum att bara biologiska kvinnor har en livmoder och kan bli gravida. Så länge vi inte kommer på knepet att odla barn i någon typ av konstgjorda livmödrar. Det lär vara ganska komplicerat. Annars hade vi redan producerat perfekta barn så.

Alla par som vill får inte barn. Det kan bero på mycket. Sjukdom. Missbruk. Defekt. Ålder. Fel partner. Mer. Då uppstår frågan om sjukvårdens lösningar. Ett som diskuteras är att införa eller inte rätten till surrogatmoderskap i Sverige.
I vissa länder kan de män och de kvinnor som inte kan (eller ids) vara gravida låna (köpa) någon annan kvinnas kropp för graviditet. En mycket dyr historia både i pengar och mentalt. Kanske också kostsam för barnet när den tas från sin biologiska mamma. I fortsättningen uppstår en del frågor om ens ursprung. Det är oundvikligt. Det är så vi fungerar.

Surrogatmoderskapet eller inseminering kan bli en riktigt obehaglig historia. Finns män vars sperma har använts till hundratals barn, noll kontroll. Eller mannen haft en genetisk sjukdom. Det är inte bara att pricka in på en lista vad man vill ha utan det finns frågan om obekanta anlag. Det är ett risktagande. Ja det är en risk i sig att få barn. Surrogatmödrar gör det inte av snällhet utan fattiga kvinnor gör det för pengar. Rena surrogatfabriker finns i Indien och före kriget fanns en del surrogatmödrar i Ukraina, till exempel. Kändisar skyltar med sina surrogatbarn i pressen och inte ett ord om modern. Även kändisar som har fått barn kan välja att få en till genom en surrogatmor.

Det är inte bara frågan om att paret vill ha ett barn att älska. Det finns gott om behövande barn i Världen. Det ska vara just det barnet med sperma och ägg av bestämda anlag. Att använda surrogat är förstås bara för de rika, det kan kosta uppemot 1,5 miljoner.

Hu påverkas den kvinna som bär barnet i nio månader, föder fram det och tar hand om babyn tills de blivande föräldrarna kan hämta barnet? Inte alls?
Tänkte på surrogatmödrarna i Ukraina som blev stående med barnet när de tilltänkta föräldrarna inte kunde komma genast på grund av kriget. Vems barn är en surrogatbaby om de tilltänkta föräldrarna inte kommer?
I Sverige diskuteras tillåtelse för surrogatmoderskap om kvinnor av ren godhet ställer upp utan ersättning. Vilken fantasi.

Jag tycker illa om tanken på surrogatindustrin. Undran över ens biologiska ursprung är större än vi tror. Jag tycker inte att vi skall införa någon sorts altruistisk surrogatmoderskap i Sverige. Det handlar alltid om en maktposition, pengar och i slutändan barns rätt och till vad. Det kan bli påtryckningar och processer, före och efter.

Frågor om vårt ursprung kommer, oavsett hur vi mår. En del barn tror de är bortbytingar och ibland visar det sig vara något liknande som Harry Potter under trappan.

25% av mina patienter var adopterade, ett rejält överskott. Jag undrade varför just de kom till mottagningen för riskgraviditeter/missbruk lättare än svenskfödda kvinnor. Var de oftare missbrukare än biologiska barn? Var deras liv mer problematiskt? Var relationerna till föräldrar mer komplicerade? Förmodligen. Var de mer villiga att söka hjälp? Undersökningar visar att adopterade från utomlands, speciellt de som var äldre vid adoption, mådde sämre än andra barn. Adopterade sökte oftare psykiatrisk hjälp och självmord kunde vara lösningen.

Var livets början ett oförlöst frågetecken?

Alla hade en undran om sina biologiska föräldrar. Hur såg de ut? Hur kommer mitt barn att vara? Var mina föräldrar sjuka, fattiga, missbrukare? Varför lämnade de bort mig? Att vara adopterad väcker frågor om ens biologiska arv.
Att få träffa sin biologiska mor/far beskrivs ofta i media med rosenskimrande lycka. Snarare uppstår det ett tomrum. Vart hör man till? Vilka är mina föräldrar? Det stora varför. Man måste vara mogen och må bra för att tackla situationen.

Det är enklare men ibland bistrare att vara en biologisk förälder. Ens fel och brister kan komma fram även i barnet. Ens mindre goda egenskaperna hör till i en biologisk familj och måste tolereras. Sådan mor sådan dotter. Sådan far sådan son. Det adopterade barnets misslyckanden kan skyllas på de osynliga föräldrarna. Deras anlag, inte vår kärleksfulla fostran. Att inte jag själv var en god dotter som passade in i familjen blev min osynliga biologiska moderns fel. Jag var tvungen att vara mer lyckad och duktig än mina föräldrars egna barn för att inte svärta ner min mor.

Jag kan säga att det var tufft. Men även jag blev äldre och fick ökad förståelse för livet och dess svårigheter. Att förlåta både sina egna och sina föräldrars brister hör till processen att bli en vuxen självständig person.
Inte konstigt att jag blev socionom men jag forskade i missbruksbehandling för familjer, inte adoptioner. Men som sagt, de adopterade kvinnorna var en stor del av mina patienter. Det är kanske enklare med barnen födda av en surrogatmamma? Jag tvivlar.

Livet är komplicerat. Men undvik att göra det mer komplicerat än nödvändigt. Vi har alldeles tillräckligt med bekymmer redan. Ha respekt för livet.

Att hålla avstånd.

Utvalda

Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.

Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll.
Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen.
Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande.
På morgonen promenerade jag hem mina 24 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.

Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd.
Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.

Asyl i Belarus? Det var svart humor.

Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga. Han vinner valet nästa år om han lever. Eller hans dubbelgångare.

Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.

Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt?
Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.

Vi får se vem är död och vem lever i morgon.

Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?


Bild: Putin i februari 2022. Observera avståndet.

Midsommar är bäst i naturen någonstans.

Utvalda

Vad gör ni i Midsommar? Ledig? Eller i arbete? Ute i det gröna? Midsommar har aldrig varit någon stor festdag för mig men lite extra mat brukar det bli, beroende på vart och med vilka jag är med. Det har varit åtskilliga gånger tältning någonstans och då är det torrfoder eller nudlar kanske lite whisky och torkad frukt.
Vissa stunder har stannat i minnet. Bilden överst en midsommarnatt på en ö 20 år sedan.

I år blir det Midsommar och försenad födelsedagsfirande med närmaste närboende familjen. Nej, vi tänker nog inte följa de nya hälsoråden om 350 gram kött max i veckan och noll alkohol utan grillen är på och skumpan är på kylning. Men vi är ute och en bit från storstaden.


2018 firade jag inget Midsommar alls men det var minnesvärt. Jag vandrade Pacific Crest Trail. Det var min dag 52 på leden och jag passerade 700 mile markering. Jag närmade mig Kennedy Meadows, en ”hållplats” för PCT vandrare med affär, dusch, tvättmöjlighet och postservice. Dagen hade varit varm +35C och leden gav föga skugga. Jag badade i den kalla Kern River, det var skönt och jag ville inte stiga upp. Men det började skymma och jag hade planerat att nå Kennedy Meadows den dagen, så bad var slut och leden ropade.
Det var än ökenlandskap men bergen skymtade i periferin.

När jag kom till Kennedy Meadows affär applåderade alla åt mig på verandan. Det var en sed, alla som orkade dit fick en applåd. Jag köpte en dricka, hälsade på några bekanta. Jag insåg att de tuffa grabbarna inte heller hade gått fort i värmen utan i min takt. Jag letade sedan efter en tältplats. Mörkret föll. När jag skrev några rader i min kalender insåg jag att det var midsommarafton i Sverige.


Dagen efter åkte några av oss till en restaurang som serverade superfin frukost och sörjde för transport tur och retur. Jag sedan gick till sportaffären – en välförsedd sport shop ute i nästan ödemark – och köpte en bear box och lite andra saker. Bear box var nu obligatorisk. Jag hade också skickat ett paket till Kennedy Meadows med skor och annat nödvändigt.
Jag hade gått i öken med löparskor, helt perfekt. De var nu slut och Sierra krävde grövre sulor.

Jag stannade två nätter. Sedan var vilan över och leden gick mot berg och björnmark.
En helt underbar Midsommar. Eller bara en dag på leden.

Ha en bra Midsommar!

Tioårsplaner och önskeålder.

Utvalda

Har du passerat 50? 60? Äldre? Hur känner du dig? Gammal? Som din ålder? Yngre än du är?
Det sista sägs vara till och med bra för de äldre. Att känna sig yngre än siffrorna visar kan få oss att må bättre och bli till och med bli friskare. Kanske det, för hög ålder uppskattas inte i Sverige. Regeringar tror i alla fall på de pigga gamlingarna för de höjer pensionsåldern och tycker att vi ska arbeta ändå in till graven.
Inte politiker själva förstås. De har sina förmåner vid avgång.

Några män (Tyskland, Kanada) har försökt ändra sina födelsedatum till yngre i folkbokföringen.Tji fick de. De var män över 60 som ville bli yngre och leva om sina liv. Minns att en klagade över att inga gamla gubbar fick napp på dejtingsidorna, så han måste få bli yngre. Vilken fantasi. Tyvärr, de fick inte ända sitt födelsedatum till yngre årgång. Men i Sverige har vi en skara manliga invandrare vilka alla var magiskt 17 max när de kom. Myndigheterna gick på det. Till och med lagar ändrades. Nog kan ålder vara lite flytande beroende på omständigheter.

Visst får gamla gubbar napp på dejtingsidor men då behövs fet plånbok och gold gard. De vanliga halvfattiga får nog inga napp oavsett ålder.

Det går att byta kön som man vill men inte åldern i folkbokföringen. Är inte det orättvist?

Så, känner du dig gammal på mindre bra sätt? Svar tja från min sida. Det är nog slut med en del jag skulle vilja göra. Det är bara att erkänna åren går och de senaste fem vet jag knappt vart de tog vägen. Kan inte bara skylla på Covid. Slöhet? Sedan råkade jag läsa om en 102 år gammal dam som än gjorde tioårsplaner.
Dr. Gladys McGarey, från Scottsdale, Arizona, har skrivit en bok om sitt liv och hon delar ut sina tips för bra liv. “The Well-Lived Life: A 102-Year-Old Doctor’s Six Secrets to Health and Happiness at Every Age.
Jag känner en man som bor i Scottsdale, vi träffades på PCT och brevväxlar. Han är också en med planer trots åldern. Kanske platsen har någon sorts magi?

Här är Gladys råd:
Discover your life’s purpose.
Know there is a lesson in everything.
Let go of anything that doesn’t serve you.
Keep moving.
Find what works for you.

Inga märkliga råd men hur ofta fastnar vi i saker som inte gör någon nytta längre eller inte har den minsta mening i vad vi gör. Inte lär vi av våra misstag. Eller bara fastnar på soffan.

Tioårsplan? Det vore att ta i. Kanske göra plan för resten av året? Det vore nog för mig. Hur är det med er andra, gör ni planer för längre tid? Och – hur gick det sedan?

https://www.dailymail.co.uk/femail/article-12069565/102-year-old-doctor-shares-secrets-longevity-looks-future-10-year-plan.html

https://allthatsinteresting.com/emile-ratelband

Bild: Ek i Nyköping.

Trendigt? Skitsamhälle?

Utvalda

I veckan sköts det igen med dödlig utgång. En 15 år gammal pojke och en vuxen man dog och två skadades vid en ingång till T – bana. Terroristerna sköt med automatvapen. En tidigare lärare tyckte att ”Men det är det här jävla samhället som de lever i och förebilderna de har, det är skitförebilder. ” (Klippt från Omni.)

Skitsamhälle? Det kan man gott tycka. Jävla Samhället vi alla är del av och även skyldiga till utvecklingen. Varför har Sverige blivit ett gangstervälde med barn som aktiva mördare? Det kan vi diskutera till oändlighet och kasta skit på varandra. Vi har varit naiva genom våra politiker, Myndigheter och de som skriker mest. Godhjärtade. Allas lika värde och andra slagord.

Inget Samhälle klarar snabba förändringar i varken i ekonomi, befolkning eller sammanhållning. Det uppstår sprickor som inte kan byggas bort med olika boendeformer som några nu tror. Eller annat som att vända på stenar som var sossarnas favorituttryck.

Vissa bostadsområden är mer multikulturella och fattigare än andra. Det är så städer växer. Man bygger höghus på utkanterna. De som kommer sist in hamnar på förorterna. En del avancerar på bostadstrappan och köper något. Men lever man av låg lön eller olika bidrag kan man inte köpa något. Ungdomar kan då inte köpa sig ut från förorten. Pensionärer och ensamstående föräldrar sitter också där de sitter. Inte kan jag flytta oavsett hur situationen ser ut.

Endast tvångsmedel eller ytterligare bidrag kan flytta folk från förorten. Och vart skulle hela gänget flytta? Det är inte enstaka barnfamiljer, det är förortssamhällen med tiotusentals personer med hög andel invandrare.

Boendet är dynamisk. Blir det för obehagligt flyttar de som har pengar. Vi andra får stå ut.
Nu tror man att flytta barnfamiljer från utsatta områdena skulle bryta segregationen och våldstrenden. Hur skulle det gå till? Skall folk från lite lugnare områdena vräkas och flytta till de utsatta? Jag till exempel för här har det varit bara några skjutningar, inbrott och ingen dog, bara skadades. Eller går alla bostäderna i bostadsköerna till folk som redan har bostad fast på fel område? I så fall tar det tid, lång tid. Jag tror inte att flytta bagaget ändrar innehållet annat än i undantagsfall. Vill invandrare flytta från sina släktingar är också en bra fråga. De har ju redan flyttat och sökt sig just till Sverige och ofta till områden med folk från samma hemländer..

Politiker som har varit för snabb förändring av befolkningsstrukturen och vilka har föraktat allt svenskt kan väl börja packa och byta bostad med folk i riskzonen. Inga namn men vi kan börja med Mona och Fredrik.
Det är ganska många områden varifrån folk då borde flytta. En total folkvandring.
Skall alla hyresbostadsområdena bli lika utsatta? Är det ingen som får bo i ett lugnt hus utan risk för sprängda dörrar? Och – hur bedömer man flyttbehovet?

Min generation var i stort fattig. Vi kände både respekt och samhörighet i samhället. Ovan allt kunde vi be till Gud och lämna lite av vår oro till Honom. Oavsett hur djupt vi trodde. Att arbeta var nödvändigt, annars var det hunger som hotade.
Vi är väldigt långt borta från tiden då lärare själva kunde vara barnens idoler. Min tid, åratals sedan. Vissa föräldrar lyckades också kvala in i idolklassen. En och annan popstjärna men det var inte gangsterrap.
Även politiker var uppskattade, om inte motparten. De som gick ur skolan med bra betyg var landets hopp för utveckling. Även de kunde vara förebilder. De med sämre betyg gick i yrkesskola. Inte så illa, min bror med två års yrkeslinje har alltid tjänat mer än jag med mina 9,5 år i Universitet.
Idag går den mänskliga humanitära utvecklingen bakåt. Det är en otrolig nedgång. När folk ser bakåt och tycker att 50 och början 60 talet var liksom idylliskt, folkhemmet, stämmer det nog. Allt kunde bara bli bättre.

Så, vart är de usla förebilderna? Borde dessa låsas in? Nej, de är för många och de lyser som lockande fyr även i fängelser. Den senaste beräkningen ger ca 9000 personer i gäng och 21 000 direkta anhängare i närheten plus de som gynnas eller gynnar med att skita i vad som händer är nog lika många. En del styr sitt gangsterimperium från utomlands.
Har du köpt något extra billigt i bakre rummet i en affär? Kanske stöldgods på Internet eller direkt på gatan? Eller lite knark till helgen? Du är med i terroristgänget. Klaga då inte.

En tidigare gängmedlem säger att:

Det har blivit trendigt att mörda. Man har respekt på gatan om man är mördare och det är många som vill komma och göra affärer med dig, säger han. (SVT inrikes.)

Det känns att allt har gått överstyr och endast radikala åtgärder bör användas. Vilka då, är en bra fråga.

Det tycks vara fler som uttalar sig om bostadsbyte som frälsning. De bör roa sig med lite huvudräkning att börja med.

PS. Lista över utsatta områden, de är många och att lösa någonting genom bostadsbyten är en ytterligare illusion. Enstaka familjer kan förstås få förtur men att tömma förorten av barnfamiljer där klaner härskar – det var överkurs. Något område kan ha tillkommit och någon ramlat ut på listan.

https://www.tv4.se/artikel/6SioeqrocNqeAjjIuBffWM/haer-aer-alla-utsatta-omraden-i-sverige

Bild: Spindelnät är oväntat hållbart men när det blåser sönder…

Att rädda livet med kunskap om sin omgivning.

Utvalda

Fyra barn överlevde ensamma i colombiansk ödemark, djungel, i 40 dagar efter en flygolycka där de vuxna dog. Barnens mor dog. Barnen har nu hittats och transporterats till sjukhus efter en stor sökningsinsats. Den äldsta var Lesly, 13 år gammal, nästa Soleiny, 9, Tien Noriel var 4 och babyn hann fylla 1 år under tiden. Hur de lyckades överleva bland djur och andra faror kommer att berättas länge.

En nutida legend är född.

Det äldsta barnet passade sina småsyskon när modern arbetade. Hon var också kunnig i sin omgivning, vad äta, vad inte, vilka djur var farliga. Barnen hörde till urbefolkningen Witoto i Amazonas och där få barn lära sig tidigt att behärska sin omgivning, känna igen växter, fiska och jaga. Klara vardagslivet helt enkelt.

Jag kom ihåg när gymnasieskolorna stängdes i Sverige tack vare covid. Tidningar hade nödrop om att barnen skulle då inte få lunch. Föräldrar var oroliga. Deras barn fick inte mat. Det slutade med att elever fick hämta matlådor i skolan. Var tonåringarna så hjälplösa? Eller föräldrarna så snåla?

Hur länge hade barnen klarat sig i djungel efter olyckan om de tidigare hade fått allt serverat?

Det bästa föräldrar kan göra för sina barn är att lära barnen bli självgående i frågan om det vanliga livet: tvätt, städning, matlagning, disk, hålla rent i omgivningen och att handla nödvändiga matvaror. Förhoppningsvis lär skolan andra viktiga färdigheter.
Det andra bästa du kan göra för dina barn är att lära dem handskas med pengar, fysiska pengar först, och förstå deras värde. Lär dem hur familjens budget ser ut. Få sina egna pengar att räcka till. Betala räkningar i tid. Förklara vad ränta är i praktiken. En del barn är redan hos Kronofogden fast de inte ens ha hunnit arbeta.

Få barn och vuxna besitter dock sådan överlevnadskunskap som Lesly, 13 år, som höll sina syskon i liv 40 dagar i djungel efter en flygolycka. Att vara 13 år och klara en baby i de omständigheterna var otroligt duktigt när vuxna föräldrar kan behöva råd och hjälp. Nog har jag träffat flera hjälplösa föräldrar i så kallade civilisationen, Sverige.

Världen är så mörk så vi behöver en upplyftande historia med lyckligt slut för vår mentala hälsans skull.

Vilka förebilder! Hoppas inget ont händer det tuffa gänget.
Lät nu bara ingen förstöra barnens liv.
När kommer filmen frågas det redan på Internet.

Bild: regnskog i Washington, USA.

Expert på naturen? Inte.

Utvalda

Eftersom jag har vistats i naturen och ödemarken en ganska stor del av mitt liv tror folk att jag kan mycket om just naturen. Träd, växter, insekter, fåglar, utveckling, väder…men det är inte så.
Jag vet namn och lite fakta på de vanligaste träden och växter, känner igen fåglar och djur men en stor del av naturen har förblivit ett ostuderat mysterium. Jag har ju vandrat en del utanför Sverige också och inte läste jag extra om naturen i förväg annat än temperatur och regnmängd. Man ska veta vad som behöver packas med. Jag har tagit en snabb titt på ledbeskrivning, ifall sådan finns. Ibland har jag blivit rejält överraskad. Det är en stund av ren lycka. Kanske även trubbel. Dock sitter en del av skolkunskap och även livets än i huvudet. Jag vet fast jag inte läser om. Det finns flera människor vilka har utsett sig till experter i någonting, utan utbildning och utan ens erfarenhet. Och flock följer dem och tror.

Efter turen och resan har jag letat reda på fakta om naturen, även om de städer och byar jag har passerat.

Först se och uppleva, sedan kanske studera har alltid varit min metod.

När mina barn var små lärde jag dock namn på de växter och djur vi hade omkring oss. Senare, när vi hade sommarbarn insåg jag att de barnen kände inte igen ens en gran, fast de gick i skolan. De var absolut naturnoviser,
Det där är inte gran, sa de, för det har vi på vinden och sätter ihop i Jul!
Nog var det fattigt.

Så, lär du dina barn det elementära om naturen nära dig?

Människan kartlägger, ger namn, katalogiserar, antar, ibland bara tror. Vi har förklaringar, tabeller, regler. Vi försöker räkna ut framtiden. Och naturen visar oss ständigt hur lite vi vet och förstår. Den anpassar sig inte till våra datorprogram och vi blir frustrerade. På samma Internetsida kan vi läsa hur arter dör för att längre ner se hur många hundra nya arter har funnits. Och om vädret finns många dagliga bud för att inte ens nämna klimatet.

Min sambo, som jag träffade år efter min skilsmässa, var helt annorlunda. Som född på samma datum med Linné (annat år förstås) blev han också en trädgårdsmästare. Han kunde namnen, naturens utveckling, fåglarna, fjärilarna, mossorna, bästa sättet att odla giftfritt, sjukdomarna som drabbade växtligheten. Mer och mer. Han förklarade naturen åt mig och det var intressant, jag såg naturen på ett närmare sätt men magin krympte. I sina bilder fångade han naturens själ medan jag var bara en som avbildar.