Den julen var jag tre år gammal. Jag hade en del magiskt tänkande kvar. Att vissa saker var levande. Jag önskade att tomten skulle ta med sig en docka till mig. Jag hade redan gett den ett namn Ulla. Varifrån det namnet kom vet jag inte vi kände ingen med det namnet. Jag tänkte att den dockan ville komma och vara hos mig, det var liksom ett val den gjorde och den flyttade från affären till oss. Julafton kom och jag fick ingen docka. Jag var lite sorgsen och tänkte att dockan inte ville flytta till mig. Jag hade en trasdocka Molla men jag hade ju sett fina dockor i affärsfönster. Mina föräldrar tyckte jag var för liten för en blunddocka. Jag skulle bara ta sönder den jag var ett yrväder, pojkflicka sas det. En fin docka var ju en utgift i en fattig familj. Jag skulle kunna leka med den rätt när den köptes.
Året efter lärde jag mig att läsa när jag fyllde fyra och jag fick läsa grannflickans abc bok från skolan.. Men den julen fick jag en fin docka. Jag önskade mig en bok en tjock bok med många sidor och bilder. Jag fick ritblock och pennor så jag försökte skriva en egen bok. Mina föräldrar förstod inte nog varför jag inte lekte. med dockan, Att läsa var liksom för tidigt, små flickor ska leka med dockor. Mor sydde vackra kläder åt den och jag klädde av den på kvällarna till nattlinne la den i vaggan som min farfar hade gjort. Och jag såg hur glad min mor var. Jag tror att barn vill göra sina föräldrar glada. Att de intuitivt kan bete sig så kontakten mellan barn och föräldrar ger tillfredställelse. När barn ser att föräldern är nöjd upprepar man beteendet. Det är så vi lär samspelet mellan oss. Att vi sedan inte är bara snälla utan gör fel och dumheter och om föräldrarna reagerardå adekvat blir också det en bra del i utvecklingen.
Sedan tog läsandet över och min lillasyster lekte varsamt med dockan och hon bar sig åt som en flicka bör. Jag var bokmal sas det, Att få ett bibliotekskort vid skolstart var nog ett av min barndoms lyckligaste händelser. Jag började läsa från A och bokförde böckerna jag hade läst. Böckernas magi har sedan aldrig lämnat mig, även om det nästan bara blev faktaböcker under väldigt många är. Jag har haft lite svårt att läsa skönlitteratur, jag läser för snabb som att sökande efter fakta jag behöver. Så en och annan bok får jag läsa om.
Sedan i minyrkesutövning insåg jag hur rätt tid för åtgärd var avgörande och vad påverkade det. Samma åtgärd men fel tid blev lätt ett misslyckande för patienten som för terapeuten.
Formeln, rätt åtgärd i rätt tid förmedlad av rätt person är en nyckel till lösningen av många av livets problem.
Jag köpte en lägenhet på ett nytt bostadsområde i början av 70 talet. Före det bodde jag i en liten stuga vatten från brunn och med utedass. Fotogenkamin, Vedspis. Avlopp fanns från köket. Fråga mig inte var den gick. Till sist blev det för jobbigt att bo så med barn. Jag gjorde en dum affär. Jag sålde min Hasselblad och köpte för pengarna en ny fyrarummare. Området förr var skog, men nu var skogen ordentligt nedhuggen och med stora kala gräsmattor. En och annan taggig buske var planterad vid husen. Följaktligen var mina barn och jag ofta i skogen längre bort och sedan fanns ju mulle som tog barnen ut till det gröna. Mitt fotointresse dog för att återkomma senare efter flera år men nu med småbild.
När jag senare intervjuares till ett finsk stort byggprojekt sa jag att man bör spara de träd som går. Det är eländigt med dessa kala gräsytor. Ingenting naturligt för barnen. Tänk de lyckades med det, då . Idag ser läget annorlunda ut. Tätare bebyggelse överallt med mera betong eventuellt fotbollsplan som grönuta.
NU läser jag att folk börjar bli rädda för naturen. Allt fler människor lider av ett överdrivet obehag eller avsky inför skog och natur, visar en ny rapport från Lunds universitet.
Nog finns det folk som skriker när de ser en spindel eller en orm men det ser jag som mer harmlöst. Att inte kunna gå i skogen eller vad det nu är för natur låter alarmerande. Det är som att blir alienerade från vårt ursprung.
Forskare har samlat över 200 vetenskapliga artiklar om ämnet och konstaterar att fenomenet, som kallas biofobi, ökat både i Sverige och globalt de senaste åren.
– Det kan handla om avsky eller rädsla för specifika arter, som fåglar och insekter. Eller att man på ett mer allmänt plan känner avsmak inför skogen och djurlivet, säger forskaren och Johan Kjellberg Jensen till Svenska Dagbladet. tyvärr betallänk.
Skulle vi inte besöka naturen för att stressa av, var det inte nyss så att skogen var en helande kraft. Naturen sänkte till och med stressnivån. Fast fenomenet tycker jag är inte märkligt när man ser betonggetton i storstäderna. Vår naturliga omgivning är betong inte träd och blommor. Det är höghus och asfalt. När jag tittar på några daghem nära mig är det grusgårdar, asfalt och kanske en gunga. Bänk och bord, sandlåda, inget grönt och där skall barnen tillbringa kanske 5 år a sitt liv, den viktiga tiden då du lär dig hur allting fungerar, Ibland ser man en rad barn i sina gula västar gå i centrum det är inget naturområde inte det heller något för utflykt.
Naturen har länge ansetts vara en plats för återhämtning och välmående. Den nya studien visar att människans relation till platsen har förändrats under modern tid. Man pekar bland annat ut urbaniseringen som en del av problemet.
Forskaren Johan Kjellberg Jensen är orolig för att avståndet till naturen kommer ha negativa effekter för folkhälsan. Men tror att en lösning kan vara att utveckla fler grönområden i storstadsmiljöer.
Vackert så men de är ju parker gjorda av människor med utvalda växter inte natur. Blir det inte negativa effekter också för vår kunskap om den värld vi lever i och det vi kan använda för vårt liv. Blir vi inte fattigare? Missar mångfalden av livets möjligheter. Sorgligt.
Så kanske en vistelse i naturen blir en sällsynt lyx vi knapp unnar oss för det kan ju vara något farligt där. Kanske bör du ta ut dina barn och barnbarn från de farliga städernas betong till den väl så trygga naturen.
Förr i tiden var skogen också farlig då fanns det mystiska väsen även om deras närvaro var bara inbillning. häxor och jättar Lyktgubben, älvor trollar vittror skogsrå, gastar och andra som man skrämde folk med.. Ä n pratar man om Bigfoot, en varelse som även påstås bo bland annat annat i Oregon. Nej jag lyckades inte möta den.
Då och då avslöjar någon kändis något om sitt liv, Det kan vara dagens nya händelser men det som väcker uppseende och diverse tyckande är hemligheter om ens barndom. Ofta är det hemska föräldrar och orättvisor man upplevde som yngre, personen nu går ut med. Vanligt är också att gå ut om sin sexuella läggning vilket inte borde berora den stora allmänheten för mig låter det för privat, men jag är ju en gammal kvinna. Varje tid har ju också sina koder, vad är acceptabelt var inte. Tidpunkten kan vara vald enligt behov av uppmärksamhet. Kanske någon gång ett terapeutiskt behov att få rätt i det som skaver.
Att bli efteråt anklagad som dålig förälder kan vara förbryllande i värsta fall knäckande. Man minns kanske inte själv det så. Förnekelsen kan vara avgörande. Som terapeut har jag hört historier som kunde fått håret att resa sig. Som borde ha föranlett polisingripanden, men det var ju sekretess inom vården. Patienterna var myndiga personer. Jag kunde inget göra annat än stötta patienten i hennes beslut.
När patienten öppnade sig och berättade var det svårt att veta vad var sanning vad var efterkonstruktion. Jag började dra av hälften, det som lät osannolikast och ta det i diskussion som lät något nödvändigt att nysta upp med. Mina patienter var ju gravidamissbrukare, det var inte läge att gåi terapi det var ju annat som behövde åtgärdas mer akut. Fanns det behov, fick hon en tid 9 månader efter förlossningen hos en annan terapeut. Jag sa envist att graviditet var 18 månader ,9 i magen och 9 utanför. Den som har varit gravid kan lätt instämma i det. Någonstans där började ens eget liv åter ta utrymme.
Vad minns vi rätt från barndomen är inte enkelt. Pratade nyss med ett av mina barn. Vi var fattiga det var en kamp med pengar. Jag kände mig otillräcklig. Som ensam mor gör man inga utsvävningar. Men barnen hade inte sett sig som fattiga utan som alla andra. Kraven i omgivningen var mindre, då på den tiden när de var i skolåldern. Andra reste inte heller utomlands eller hade en massa prylar. Livet var faktiskt enklare och enklare att smälta in. De barn som hade det eländigt syntes också lättare på en liten ort. Alla visste vem söp eller slogs, Det var svårare att dölja. Därmed inte sagt att alla i behov av hjälp fick det. Inte märkte någon pedofilen på orten och inte sa några utsatta barn ett pip. Först som myndiga avslöjades det och då är minnet ett för dåligt vittne för rättegångar. Avslöjanden drabbar då bara barnen inte förövaren. Idag finns ju ofta digitala spår som inte fanns förr, kanske bara bilder eller negativ i bästa fall.
Jag tro ratt många sitter med smärta och obehagliga minnen i den något äldre generationen men få går ut och svärtar ner föräldrarna. Man gör inte så, respekten för de äldre och tvekan om det verkligen var så håller munnen stängd. Man tvättar oftast inte sin smutstvätt i TV eller böcker. Man tiger även om upprättelse vore befriande. Kanske, det är inte säkert att resultatet av avslöjandena gynnar ens avslöjaren. Att gå ut är ingen terapi, det kan till och med förvärra saken för alla parter. Tiden kan aldrig backas tillbaka. Man kan endast be om förlåtelse och förlåta.
Hur var min barndom då. Jag tyckte då att det var oerhört jobbigt mina adoptivföräldrar speciellt far var sträng. Men som äldre förstod jag att det var normalt i tiden. Man tuktade olydiga barn speciellt de i strängt kristna miljöer. Mina systrar slapp. Men långt efteråt pratade vi om det, och jag insåg hur även föräldrar ärver sin tids fostran från sina föräldrar hur svårt det är att ändra på saker och ting det inlärda som man redan får i modersmjölken. Att fostran har haft sina usla sidor vilka ansågs normala i tiden då inte nu, men misshandel, våld och sexuella avarter är annat och borde aldrig vara acceptabelt gentemot barn oavsett vart i Vårlden . Men min gissning är att nog att flera har hållit mun.
Att minnas sanningen kan dock vara svårt. Min sanning kan vara min tolkning och det rätta kan aldrig sätts på pränt.
Att lyssna på barnen måste vi vara bättre på. Det är svårt att klandra sina föräldrar det är som att klandra sig själv. När jag efter så många årtionden försöker tänka hur det egentligen var väljer jag att minnas det goda det som gjorde mig glad. Jag känner också förståelse för mina föräldrar vars liv formades av den tiden, speciellt far som var så starkt märkt av krigets fasor. Jag har haft ett så mycket friare liv än mina föräldrar. med större möjligheter att välja mitt liv och göra mina egna misstag Acceptansen är annat idag..
Är det då okey att gå ut med sin barndom. Det kan jag inte svara på. Det är ett individuellt val men man bör kalkylera med konsekvenserna innan. När avslöjandena väl är ute går de inte att ta tillbaka i internets tidevarv. Iså fall se till i alla fall att du har rätt stöd omkring dig.
Du kan aldrig få en ny barndom oavsett vad du gör. Du kan bara förstå det bättre. Acceptera och kanske förlåta. Hat tär dig bara itu och får ditt liv att drunkna.
Uppdatering 251205 : Regeringen vill grundlagsskydda rätten till abort, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M) på en pressträff.
En kommitté som skulle utreda frågan tillsattes under 2023. En del av deras arbete var att göra internationell jämförelse av grundlagsskydd för aborträtten. Jämställdhetsminister Nina Larsson (L) säger att utvecklingen i bland annat USA är en del av bakgrunden till att stärka skyddet i Sverige.
– Inskränkningar av aborträtten innebär en begränsning av kvinnors frihet och förutsättning att kunna planera sina liv, säger hon.
I januari-25 skrev jagom frågan vilket återpubliceras nu.
Grundlagskommittén vill skriva in rätten till abort i grundlagen.
– Kommittén föreslår att rätten att avbryta en graviditet ska införas som en grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen, säger justitierådet Henrik Jermsten som har lett kommittén, där alla riksdagspartier ingår. Frankrike skrev nyss in aborträtten till sin grundlag.
– Så det här är ett område där Sverige i grundlagshänseende kommer att gå före, säger han.
KD vill att rätten till liv ska skrivas in, också. Vilket liv i så fall? Förändringarna skall träda i kraft 1 januari 2027.
Skall Grundlagen precisera till vilken vecka eller gäller det med öppet datum?
Det här skrev jag 23 07 08:
Efter att den Högsta Domstolen i USA beslutade att aborträttigheter inte har stöd i landets konstitution utan det kommer åt varje delstat att besluta genom de valda ombuden har frågan över abort även nått Sverige. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att utreda om aborträttighet kan läggs till i Grundlagen.
Abort är ingen Grundlagsfråga. Det är en fråga för den enskildes beslut och moralisk ställningstagande och sedan en fråga för sjukvården. Ramarna, alltså tiden då abort är tillåtet, är de valda politikernas beslut, grundat på medicinska fakta och det som anses etiskt hållbart i dagens Sverige.
Det finns inget politiskt parti som vill ta bort aborträtten och återvända till tiden kvinnor som hade råd åkte utomlands (då Polen) för abort eller behövde tvåläkarsintyg, vilket inte var enkelt att få, alltså få aborter genomfördes.
Vi har en bra abortlagstiftning i Sverige. Ingen som inte vill behöver göra en abort. Inte ens den kvinna vars foster visar sig ha skador redan i magen. Inte heller den kvinna som inte vill ta hand om barnet utan Samhället får ta hand om det. Ingen kan tvingas till abort från Samhällets sida. Abort kan rekommenderas när kvinnans liv är i fara men inte ens då behöver hon abortera om hon inte vill.
Idag är abortbeslutet enbart kvinnans, mannen har ingen talan mot hennes val.
Alla som vill får göra en abort upp till vecka 18, en hög gräns. När graviditet är över 18 veckor beslutar Socialstyrelsen och bedömer mogenhet hos fostret. Det skall inte bli en tidig födsel i stället abort. Gränsen är då högst 21 veckor och sex dagar. Dessa sena aborter är få i Sverige. De flesta sker efter att en missbildning eller annat som Downs syndrom har upptäckts hos fostret. De andra upp till v. 18 är för många och flera av dem skulle säkert ha undvikits om parterna hade använt preventivmedel eller förstånd i alla fall. År 2022 utfördes 35 450 aborter. Samma år föddes 104 734 barn.
Det finns ingen anledning till att lägga abort i Grundlagen. Kan inte se att abortmotståndet vore idag så stor att rättigheten ändrades. Dock kan tidsgränsen vara ifrågasatt.
Vilka andra frågor ska vi lägga i Grundlagen? Det finns många människor som vill ha absoluta garantier genom Staten för sina liv. Hur väljer vi då vilka frågor är så skyddsvärda och omöjliga att genomföra att ingen person, institution och myndighet klarar av det utan grundlagsskydd?
Grundlagen skall vara det yttersta skyddet och högsta reglerna om hur styret av Sverige skall utföras och vilka absoluta rättigheter gäller för alla.. Det skall ogärna handla bara om den ena halvan av människor, alltså de som har livmoder nu när jämlikhet i lagens mening råder.
Grundlag skall inte utarmas. De rättigheter som skrevs in angående olika kulturers rätt att behålla sin kultur har redan orsakat problem och förvirring med och för människor som har svårt att blir en del av Sverige fast de har sitt liv här. Integration ropas i parti och minut men lagen säger annat.
Sex och oönskade följder som löses genom abort är inte skäl till att ändra i Grundlagen.
Idag kan flera för tidigt födda barn räddas tack vare utvecklad teknik. Det och abortgränsen tangerar nästan varandra. Vad gör vi med ett foster som vägrar sig att dö vid abort? Som kurator har jag varit med om det och situationen var förfärlig. Fostret, som nu kallades barn, dog men inte genast. Hur definieras dödsorsak i sådan situation? Abort är inte en enkel sak. Inte ens när det finns starka medicinska skäl till det. Nu säger säkert en del att abort var ingenting. Det beror nog främst på graviditetslängden. En del missfall märks knappt. Jag är dock tveksam till att abort görs bara så där i toaletten. Stöd skall finnas tillgänglig då för den som aborterar.
Det vore idealiskt om aborter inte fanns och allt liv värnades men praktiken säger annat.
Kanske borde vi tänka till en smula. Sommaren är här och resultat är ibland en ovälkommen graviditet, abort och kanske sexuellt överförd sjukdom. Det händer att kvinnor blir gravida snabbt igen för ånger över aborten var så tung. Livet går för fort och besluten likaså.
Jag råkade inte träffa en enda kvinna i mitt arbete, som gjorde abort, hade gjort abort, eller flera, som inte hade diffusa samvetskval fast graviditet var absolut olämplig just då. Någon hade preventivmedel som inte hade fungerat. Inga medel är 100%, bara avhållsamhet. Men eftersom abort betraktas som naturligt och sjukvården är överbelastad går patienten ofta hem utan uppföljning och samtal om det hända även om de har rätt till det.
Männen då? Alla män håller inte handen vid abort.
Rådde jag mina patienter till abort? Nej, det gör inga terapeuter hoppas jag. Men jag gav dem den informationen som hörde till. Jag lyssnade på funderingar och försökte få patienten att se sitt liv nu och framåt. Vad krävs för moderskap? Nästan varje kvinna som levde på samhällets botten, på gatan, i missbruk, kriminalitet, utan större förankring i det vi kallar normala livet – mina patienter alltså – trodde att ett barn skulle vara det mirakelmedel som förändrade allt i livet. De är inte unika alls. Nog tror de flesta gravida så.
Det kan bli så, eller inte.
Vilka rättigheter kommer pappan att få? Har han något att säga till om Grundlagen bekräftar aborträttigheter? Paret får dividera bäst de vill men hennes ord gäller redan, hon är den i kroppen gravida. Hur tänker Grundlagen bortse från fadern? Eller byter vi bara ut hon, han, man och kvinna till hen och gör på så sätt personerna könlösa?
Abort har varit länge nästan icke fråga i Sverige, bara få motsätter sig i rätten för abort offentligt. Tack vare USA s Högsta Domstol har det blivit en fråga för offentliga åsikter och krav från och på politiker även i Sverige att göra något, behövs det eller inte. Jag är ganska säker på att det finns en majoritet i Riksdagen för abort i Grundlagen. Men hur tänker allmänheten? Är abort en skyddsvärd rättighet vi alla kan samtycka till lik yttrandefrihet?
När börjar livet? Det är en komplicerad fråga. Samtidigt som vi jagar tecken på liv i Universum, i Mars – inte små gröna män utan åtminstone en bakterie – funderar politikerna på att skriva in i Grundlagen rätten att släcka liv.
PS. Aborttalen har sjunkit obetydligt i USA efter borttagandet från Konstitutionen år 2022.
