Några förslag till klimataktiva barn!

Utvalda

En grupp barn har stämt Staten för att de gör för lite för Klimatet. Likadana stämningar sker i andra länder.’ Läs en reaktion på:

December 2019 skrev jag:

Om du tror att klimatet orsakar vår undergång inom 10 år vad tänker du själv avstå från för att hindra katastrofen? Jag hejar på oss gamla. Vi är de verkliga klimataktivisterna fast vi är oftast tysta och skäller inte ut folk offentligt som unga gör.

Vi ska ju dö snart.

När flera gamla ska lämna jordelivet i snar framtid blir resurserna bättre fördelare. Eller? Om vår del av konsumtionen (lite tveksamt i Sverige med ca 300 000 fattigpensionärer) är det som kullkastar klimatet är ju lösningen på gång.

Alla personer födda på 30 talet jag har känt är döda. Flera av dem födda på 40 och 50 talet också. Hälften av dem jag kände hade inga barn. Så… Slå den miljögärningen.

Det känns som att bortskämda ungar skriker värst. Vi som har arbetat och betalat skatt har försett barnen med grundläggande hälsovård, 12 år gratis skolgång med skolmat, fria studier i högskolor och universitet. Deras föräldrar har säkert erbjudit dem mer än man kan önska. Nu står de och skriker – fotograferande med sina nya mobiler för att visa sitt engagemang på sociala medier – att vi vuxna inte lyssnar. Att vi har stulit deras barndom. Vilka förslag har dessa unga som vet så väl? Socialism? Kanske kommunistiskt samhälle med brödköer? Någon som bestämmer över oss så vi uppför sig önskat?

Som förälder bör du göra en insats för dessa unga. Lär dem:

Jag är så tacksam att jag får gå i skolan där både flickor och pojkar har samma undervisning.

Jag är så tacksam över att Staten ger oss barnbidrag/studiebidrag så våra föräldrar har det lättare ekonomiskt.

Jag vill hjälpa mitt samhälle genom att inte förstöra och skräpa ner samt vara varsam över de gemensamma resurser vi får använda som lokaltrafik, sjukvård, skolor, bibliotek, ungdomsgårdar, ja allt som de arbetande personerna betalar genom skatten.

Jag är tacksam över att lagar mot barnäktenskap skyddar min framtid. Jag får gå i skolan i stället att bli mor/far alltför tidigt.

Jag lovar att inte begära nya saker utan ta vara på de gamla, byta saker med mina skolkamrater, använda ärvda kläder i stället att kräva nya och jag lär mig att laga trasiga kläder i stället att slänga dem. Märket på kläderna struntar jag i utan får jag köpa nytt är funktion och rimligt pris det viktigaste. Jag har slutat med smink och är naturligt vacker.

På min fritid hjälper jag mina föräldrar, de i behov av hjälp i mitt bostadsområde och jag lär mina småsyskon eller grannbarnen bra saker. Jag hjälper andra med läxor och får då hjälp när jag behöver.

Jag är glad över skolmaten och det skulle aldrig falla mig i att slänga någon mat oavsett vad det är.

Jag slänger aldrig skräp och jag plockar efter andra. Så klart röker jag inte och på så sätt smutsar jag inte ner och skadar inte min hälsa. Jag använder inte droger eller snattar. Jag väljer att leva laglydigt.

Jag skolkar inte heller från skolan. Jag behöver den kunskapen skolan ger för att tackla problem som kommer och finna en plats i yrkeslivet för att bidra till Samhället.

Jag kräver inte. Jag ger. Jag gör mitt bästa för min familj och mitt samhälle.

Lägg gärna till egna punkter som du lär dina barn som är klimataktivister!

Bilden snodde jag från http://everykindapeople.blogspot.com/

Den där mystiska någon annan inom Landstinget.

Utvalda

Landstingets tidning kom i brevlådan. Baksidan talade om att Vårdcentralen tar hand om hela dig.

Det var lögn.

Efter höstens vandring fick jag borrelia. Det är inte så lätt att kolla kroppen i tält som ofta sätts upp i skymning eller i mörker. Pannlampan är begränsad. Att klä av sig naken och gå genom hela kroppen? Nej, hur ser man bak i rygg och rumpa utan en rejäl spegel?

Trots strumpor över skorna och fästingmedel plockade jag bort flera fästingar både i tält och sedan hemma. Insekter älskar mig. Det är en kärlek jag gärna är utan.

Så jag fick borrelia, väldigt tydlig ring. Jag behövde cirka fem minuter av Vårdcentralens tid.

Vårdcentralens telefon svarade ”ring senare” när jag hade tryckt någon av de sju alternativen de räknade upp. En stund tänkte jag på den tiden då en sekreterare svarade och bokade en tid eller lotsade en rätt. Så gammalmodigt! VC ringde inte upp efter jag hade lämnat meddelande. De var helt tysta dagen efter, inget svar. Skulle jag våldgästa VC eller gå till Akuten? Nu ringde jag 1177 och efter 36 före mig i kön sa de att Vårdcentralen är den enda rätta. Ring dem igen. Akuten är inget för borrelia.

VC telefonautomaten sa fortsatt: ring senare. Nej, det var inte en katastrof som hade hänt, det var normalläge. .Jag försökte få till stånd ett videomöte i stället. Jag fick tid om en månad. Nu började jag bli sur. Så länge kunde jag inte vänta.

Jag började surfa runt på Landstingets sidor.

Jag lyckades hitta ett videomöte på en annan del av Landstinget, Efter att ha fotograferat borreliamärket och fyllt ett frågeformulär fick jag tid för videomöte dagen efter som slutade med utskrivning av antibiotika. Det var smidigt. Tack! Men, skall vårdsökande försöka hitta någon på Internet som kan hjälpa dem när VC där man redan är listad anses vara första instans så att säga? Det får bli någon av de privata Internetläkarna nästa gång om jag behöver en läkare.

Jag besökte Vårdcentralen jag är listad i över 13 år sedan sist för eget bruk. De får årligen pengar för att ta hand om min hälsa, de äldre inskrivna får förstås mer än de unga patienterna. Så jag måste ha varit en vinst. Jag hade upplevt den försämrade vården under det sista året med min sjuka sambo. ( Han dog 2018) Inga tider, inte ens städade lokaler och uselt bemötande. Före det var denna VC toppen i alla fall för oss med en distriktssköterska som var ska jag säga superkunnig ängel och en smart läkare med gamla som specialitet. När de – kunniga – på – rätt – ställe – folk började se om efter bättre jobb på grund av ovälkomna förändringar föll det snabbt.

Att olika verksamheter kraschar, oavsett vad, är inte konstigt. Förändringar är ofta utförda av de som inte själva arbetar på golvet, Det får folk att se sig om annat. Att kunna påverka sitt arbete är nödvändigt. Den där administrativa överhögheten dödar många arbetsplatser.

Nu försökte jag lista om mig men tji fick jag. Det är till och med kö på bra ställen. Ingen vill ha en gammal kvinna även om hennes vårdbehov har varit antibiotika för borrelia och inga sjukdomar finns för övrigt. Är man så gammal som jag räknas det som förlust på direkten.

Det finns säkert Vårdcentraler som fungerar. Mitt var det inte.

På baksidan i Landstingstidningen står att VC tar hand om din psykiska ohälsa också. Jag känner mig väldigt tveksam till det påståendet. Psykiatrin har lagt av, patienten får sina piller och kanske rätt diagnos, sedan är det klart. Har patienten tur så kommer en distriktssköterska med erfarenhet. Men någon terapeut kan du knappt vänta dig. Grannarna blir i värsta fall de som får försöka larma någon när ingenting fungerar längre.

Svensk sjukvård är högklassig om du bara får tid på rätt ställe. Men jag har upplevt både under min sista arbetstid och efteråt med sjuk sambo och även med sjuka bekanta att många enheter vill knuffa patienten till någon annan. Vi gör sånt inte längre är svaret. Den där mystiska någon annan tar hand om det. Men administratörerna bara ökar.

Inbillningen att Vårdcentralen är lösningen för kriser inom sjukvården är lite som tanken att fritidsgårdarna skall lösa ungdomsbrottsligheten.

Bild: fästingarnas älsklingsplatser är de vackra blomsterängarna.

Till minnet av en liten pojke död i Ukraina av rysk terrorbombning

Utvalda

Marias son Serhii dog två dagar gammal. Nej, det var inte plötsligt spädbarnsdöd, det var rysk terrorbombning av sjukhuset där Maria hade fött sitt barn två dagar tidigare.

Hon skickade en bild till barnets far som inte kunde vara med. Jag är säker på att hon var glad, till och med lycklig över sitt välskapta barn. Hon höll babyn. Kanske började hon mata barnet. Hon la barnet i korgen för att sova.

Och sedan var allt slut. Ryssar bombade sjukhuset i Vilnyansk. Maria överlevde kroppsligen. Hennes nyfödda barn dog. Nu är det lilla krigsoffret begravt.

Jag har arbetat med gravida och nyblivna mammor, varav någons barn dog och det gav en sorg inte möjligt att glömma. Att vänta barn i nio månader och bli en mor – men bara en stund. Det är outhärdligt. Det händer bara inte.

Det skar sig i kroppen nu. Jag ville göra något men det finns inget att göra. Den ryska krigsmaskinen fortsätter sin terror. Deras egna soldater dör. Putin bryr sig inte. Människor har inget värde för honom. Ukraina har ingen väg ut heller, vinna eller förlora sitt land, sitt folk, sina åkrar och små barn som Serhii.

Du är inte glömd lilla Serhii.

Bilderna från Twitter GlasnostGone

Från Pelosi till talibaner – om kvinnor i vår tid.

Utvalda

När Donald Trump blev president och höll sitt ”State of the Union address” visade Nancy Pelosi,, talman i USA:s representanthus, hur hon kan bete sig. Hon tog inte Trump i hand. Sedan rev hon hans tal väl synligt i bitar.

Nu har Pelosi avgått. Valförlust, kanske även ålder och att Världen inte älskade henne så passionerat som hon trodde. Hon var dock en förebild för många kvinnor. Hon bar sig illa åt om allt inte gick som hon hade bestämt dig. Det är hennes legacy. Hon är demokrat ut i fingerspetsarna.

Hon är inte ensam. Dumma politiker, både kvinnor och män samt de mittemellan, finns mer än Världen tål. Många av de stora politikeraktionerna känns som sparvarna i Kina under Mao.

Makthavarna flyger runt, skakar händer, äter fina middagar, snackar. låtsasagerar, skyller på andra, fuskar… det styrs och ställs utan att ha nog kunskap om saken och sällan utbildning i frågor de beslutar över. Inga resultat som gynnar människor. Så klart inget fred i Världen, det är överkurs. Fred är bara ord, något som ingen politiker och inga för oss gemensamma dyra organisationer som FN, når. Inte vi själva heller, ryssarna stöder än Putin, ingen revolution på gång. Det skjuts dagligen här hemma i Sverige också, vi orkar nog inte längre bry oss.

Kriget i Ukraina har delat Världen men inte alldeles synligt och bestämt. Nyttan styr. Pengar likaså. Idag kan många politiker uppfattas som goda personer när galningarnas gäng leds av Putin, efter kommer Kim Jong – un och kompisarna Irans mullor. För att inte glömma talibanregeringen i Afghanistan. Det finns många fler tveksamma ledare.

Dessa mullor och deras knähundar moralpoliser hotar ohämmat och även dödar flickor och kvinnor vars så eggande hår syns. Det skakar i byxorna hos mörkermännen. 14 000 människor har gripits i protesterna mot Regimen i Iran som började med en flicka som inte täckte sitt hår ordentligt. Hon fängslades och dog av sina skador. Unga kvinnor har försökt ändra sina livsvillkor, de har gått i bräschen för en förändring som än så länge uteblir.

FN skall nu granska Iran men vi vet redan vart det landar. Resolution som inte alla skriver under på.

I Iran är ditt hår frihetskamp du kan dödas för. I Sverige är det fint att ha håret täckt. Reklamtavlor och massmedia älskar det. Få klagar över små flickor som måste täcka sig.

Talibanerna i Afghanistan rensar landet till renhet. Det är frågan om moral, i vår mening terror. Bort med kvinnorna från skolor, parker, överallt. De – dessa syndiga varelser – kan ju locka männen att skala av slöjorna. Talibaner och radikala muslimer är livrädda för kvinnors sexualitet. Män i Afghanistan kan inte heller stå ut med utbildade kvinnor, smartare än de själva. Kvinnor kunde ju protestera. Stena dem bara.

Offentlig misshandel, prygling, drar folk som fotboll. Tusentals njöt just av showen när tolv människor blev slagna, varav tre kvinnor. Sex utan äktenskap botas med prygel. Moralpolisen i aktion. Och folk hurrar.

Men majoriteten i Afghanistan önskade landet styrt av sharia. Insåg de vad de önskade? Oavsett miljarder västvärlden öste dit blev effekten om jämlikhet och demokrati i vår tappning obetydlig. Afghanistan är som ett enda stort misslyckande från alla inblandade decennier bakåt.

Vissa delstater i Malaysia beundrar talibaner och den ordning dessa har åstadkommit. De börjar separera människor lite mer. Kvinnor och män får inte sitta i samma biografer. I varuhusen och stora livsmedelsbutiker måste det finnas separata kassaköer för kvinnor och män. Det ni är ordning. Protesterar kvinnorna? Ser inte ut så. De med mod finns än så länge i Iran och jag tvivlar på att det sprider sig utåt till andra muslimska länder.

Vilket exempel har de västerländska kvinnornas livsstil gett till Världen? Jag tänker på en del a de tongivande kvinnor som idag syns utåt, i press och media, vi andra märks ju inte. De river tal. De visar sig närapå nakna offentligt. De gnäller. De ömmar ofta just för muslimska män som vill flytta till Väst. De hatar vita män som gav dem allt från penicillin till mobiler, jämlikhet i princip och tvingar dem inte till någonting längre. Vita män stenar inte otrogna kvinnor, de skiljer sig eller förlåter.

Kvinnor liknar talibaner i tanken när de gnäller på vita män.

PS. Om starten till demonstrationer i Iran: 22-åriga Mahsa Amini greps den 13 september i Teheran av den iranska sedlighetspolisen för att hennes huvudsjal inte täckte håret ordentligt. Hon blev troligen misshandlad grovt som ledde till hennes död. 16. sept. Brodern som var med henne tillrättavisades och släpptes.

PS. Idag 25/11 i press:

Enligt Richard Bennett, (FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter i Afghanistan) kan talibanernas inskränkningar i kvinnors och flickors fri- och rättigheter kan vara brott mot mänskligheten.

Bennett och andra FN-experter säger att talibanernas behandling av kvinnor fördjupar ”uppenbara kränkningar av deras mänskliga rättigheter och friheter som redan är de mest drakoniska globalt och kan leda till könsrelaterad förföljelse – ett brott mot mänskligheten”.

Om Malaysia:

https://svenska.yle.fi/a/7-10022589

En av många artiklar om proteströrelsen i Iran:

https://www.dw.com/en/iran-protests-prominent-women-show-solidarity/a-63859753

Klimatet gör aldrig rätt!

Utvalda

Det stora Klimatmötet har nu skitat ner med sina privatplan, mattransporter, skräp och limousiner mer än du och jag kommer att göra under vårt livstid. Och vilken matsedel då! Nej, det var inte maskar och gräs precis. Bland annat Wagyu oxfilé som du köper till det facila priset på ca 2000kr kilot.

(Länk nedan)

Resultatet är fond för skador klimatet orsakar. Vi alla vanliga dödliga vet hur fonder och bidrag till fattigare länder används. De hamnar alltid i redan fulla fickor. Och vem skall åtala Naturen och Klimatet så ersättning skall utdömas? Vem bedömer? Vad är skador från klimat, väder och vad är dumhet som att bygga på fel ställe helt enkelt? Intressant hur politiker än tror att pengar alltid löser allting. I verkligheten föga eller inget. Oftast bara vissa privata omkostnader hos de som tar hand om slantarna. De rika länderna skall betala. Kina tänker inte bidra.

Stockholm har drabbats av klimat eller kan det vara bara vanligt normalt väder. Vi har.snö och en stor el av trafiken stod stilla på morgonen. Jobba hemifrån, ropade SL. Det är märkligt att just Stockholm drabbas alltid så hårt. Kan det bero på annat än vädret? Nyss klagade klimatalarmisterna att det var för varmt här. Nu då? Vad klagar ni på idag?

Vem har orsakat snökaoset i Stockholms trafik? Klimat, väder, årstid läget eller usel planering?

PS. Den 6-18 november 2022 ägde COP27 rum i Sharm el-Sheikh, Egypten.

http://everykindapeople.blogspot.com/2022/11/nar-klimatprasterskapet-traffas.html

Fostra barn? När då?

Utvalda

Vilken ålder börjar barnuppfostran?

Jag läste en kommentar om de barn där allt går snett med misslyckad skola, knark och skjutningar. Någon skrev att fostran av barn börjar vid 1,5 års åldern så föräldrar bör skärpa sig då.

Så fel. Det är sent.

Det börjar så fort kvinnan begriper att hon är gravid. Då börjar hennes livsförändring, likaså den blivande barnets fars. Jag måste säga av min erfarenhet att polletten i regel ramlar lite senare in för män. Och, män är inte gravida i kroppen vad det än sägs i vår galna byta – fritt – kön – värld.

Det är dock inte helt ofarligt för befruktning att vara full när man gör barn. De som försöker få barn ska inte vara packade eller drogpåverkade. Så fostran kanske börjar redan där?

Eller startar barnuppfostran ännu tidigare vid val av partner vi tänker ha barn med? Överkurs?

Graviditet innebär att se fostret som viktigare än en själv. Det är noll alkohol och droger. Det är att ta hand om sig själv på ett bra sätt och genom detta ger kvinnan fostret de bästa förutsättningar hon kan. Det är ett stort ansvar. Den blivande fadern ser sin kvinna och det blivande barnet viktigare än sig själv.

Nykter alltså. Både i kroppen och i förståndet.

Men när barnet väl är fött börjar fostran mer så att säga handgripligt. På en gång. Varenda dag. Så hur lär vi barn att bete sig väl och få sin potential att blomstra? Genom vårt eget beteende. Även familjens andra viktiga personer, som andra barn och mor- farföräldrar har en stor påverkan, men föräldrar är nummer ett speciellt den första tiden. (Det kan ju hända att någon annan är i föräldrarnas ställe men det tar inte bort föräldraansvar, det ser bara annorlunda ut.) Att ta hand om en baby innebär omhändertagande och kärlek och senare vägvisning över livet genom uppmaningar, förklaringar, tillåtelse och nekande, i ord och handling.

När babyn är född lär föräldrarna barnet moral från början. Låter det konstigt? Inte alls. Barnets behov är nummer ett i föräldrarnas liv. Barnet får sina behov tillfredsställda. Babyn behöver inte vänta på mat, torra blöjor och kontakt. Den behöver inte skrika länge efter uppmärksamhet. Någon bryr sig, alltid. Världen är trygg och god.

Är inte den grundläggande omsorgen uppfyllt och barnet är trygg med föräldrarna är det svårt att bygga på med tillåtelse och nekande. Otrygga barn är svåra att leda vidare i växandets process. Barnet behöver utforska sin lilla värld och tyvärr innehåller den många nej, mest i handling. Hemmamiljön måste barnsäkras. Att ropa nej ständigt gör världen farlig och det var inte meningen. Världen presenteras lite i taget så barnet hinner med. Föräldern beaktar så inget ont kan hända. Ja, det händer, barnet ramlar och kanske slår sig med mera men föräldern är där och tar hand om det. Världen är fortsatt trygg. (Ja, Världen är väl så otrygg idag men jag skriver om fostran av små barn i Sverige. Tids nog får föräldern även ta upp de svåra frågorna om krig och död.)

Så fortsätter utvecklingen med mer kunskap om hur vi beter oss i olika situationer. Föräldrarna lär barnet nödvändiga saker för livet. Äta själv, gå på pottan, använda leksaker, uttrycka sig som att klappa händer, förstå flera ord… så småningom också att vänta utan gnäll. Trygga barn blir självständiga och törs interagera med andra. De finner sin position i den familjära kretsen och blir uppskattade för vad de är och kan.

Den där gränsen mellan att skämma bort och att vara tillräckligt god är svår men föräldrar som känner sitt barn överskrider det inte så ofta.

Om barnet behandlas illa och betraktas som en sidoprojekt i föräldrarnas liv, om missbruk, arbete, eget mående är alltid viktigare än det lilla barnet finns inte den grundläggande tryggheten.

Visst, barnet kanske överlever utan det men jag har plockat från gatan alltför många unga vuxna som inte gjorde det. Allt är dock inte föräldrarnas fel men är början usel och ingen finns bi är det en stor riskfaktor för senare liv.

Daghem fostrar inga barn från grunden. Den lär ut viktiga färdigheter för livet i en grupp. Hur vi delar på saker, väntar på vår tur och umgås med andra barn, inser sakta att människor är olika och lika. Även en del annat som att våga ty sig till främmande vuxna och öva på talet med flera andra. Daghem ska ge det kollektiva livets fördelar och regler men ändå låta barnet vara en speciell individ. Daghem är faktiskt också barnpassning så föräldrar kan arbeta.

Skolan fostrar inga barn heller från grunden, den lär färdigheter viktiga att kunna i Samhället och i framtiden. Skolan lär barnen behövlig kunskap, att producera resultat, samarbeta, att avstå och göra som läraren – den som är chef – säger, och behandla andra snällt, alltså med respekt. Finns det ingen inlärd moral och respekt för andra i början av skolan är det svårt att lära om. Ja, allt går men skolan har inte resurser att fostra om ett barn. Skolan är en lärdomsinstitution med regler och kunskapsnivå varje barn förväntas att nå upp till om inte helt så delvis.

Stöder inte föräldrar skolan går det inte så bra för barnet.

Fritidshem skall inte heller lära det grundläggande, den skall ge en meningsfull stund, uppmuntra till läxläsning, kanske vila tills föräldrar tar över.

Att tro ungdomsgård räddar sedan det som har misslyckats och uteblivit hittills är en sprucken fantasi. Men det tycks vara standardutropet från politiker när de unga strular än in till döden.

Daghem och skola är goda tillskott för uppfostran. Men kommunala inrättningars förmåga för stora förändringar i barnens beteende och liv är överskattade. Grunden som moral – hur vi beter oss mot varandra – lärs bäst i en mot en kontakt när barnen är små. Visst, det kan bli aha upplevelser men personalsituationen är inte sådan att den hinner fostra om enskilda barn. Det är en inbillning och fantasi att daghem löser språkproblem och vanvård i hemmet, skolan personliga intelligens – och uppförandebrister och ungdomsgård håller barn borta knarkhandel och kriminalitet.

Samhället minimerar ofta föräldrarnas insats och påverkan. Man ropar efter Kommun, Socialtjänst, Polis, skola, sport, ungdomsgård med mera när ungdomar strular. Det kommer ord som ekonomi, integration, social utsatthet fram. Ordet föräldraansvar hörs väldigt sällan. Alla insatser, oavsett vad, som gäller barn kräver föräldrar som både accepterar och godkänner. Tydligt. Annas fungerar det inte.

Föräldraansvar är grunden. Allt annat är påbyggnad. Finns inte grunden är det oftast svårt att få till stånd mer. Finns inte det i Samhället accepterad moral inlärd från hemmet och barnets närmaste krets blir det en tuff väg att gå.

Sedan påverkas vi av de egenskaper som inte går att byta ut endast förstärka eller förtrycka som ärvda egenskaper, intelligens och begåvning, Våra faktiska skillnader avhjälps inte med vackra ord om allas likhet. Vi är väldigt lika och oerhört olika. Vi är individer.

Det gäller även barn.

https://morklaggning.wordpress.com/ har skrivit en del om intelligens ett nästan förbjudet ämne

Översta bilden: en husgrund från förra århundradet i Sörmland.

De försvunna, del 3.

Utvalda

Hur försvinner människor så de aldrig hittas?

Orsakerna är nog lika många som de försvunna. Politik får människor att försvinna. Ofta har förhållandena inget med det vi kallar politik att göra med utan det är ren terror, förtryck, den starkes makt och förakt mot de små människorna. Just nu flyr ryssar militärtjänsten och ukrainare flyr ryssar.

Brott finns också, även så illa att människor aldrig hittas. Nu mera är Missing People ofta igång och letar efter eventuella brottsoffer i Sverige.

Sedan finns olyckor, någon virrar sig bort i ödemarken. Jag läste om vandrare som hade försvunnit på PCT innan jag åkte iväg. Det fanns efterlysningar på vissa platser och vi var nog lite mer uppmärksamma då om vi lämnade leden. Nej, jag hittade absolut ingenting. Inte ens skräp.

Men en del människor bara bryter kontakten för det tjänar inget till längre och försvinner från vår krets.. Det kanske var så med tjecken? Eller något värre?

Vi som är gamla nog minns Tjeckoslovakien och Pragvåren 1968.

I korthet:

Natten mellan den 20 och 21 augusti 1968 invaderades Tjeckoslovakien av trupper från Sovjetunionen, Bulgarien, Polen och Ungern. Brezjnevdoktrinen tillämpades. Ett ytterligare sätt att besluta till vilken sida ett land får tillhöra. Känns det igen, igen? (Läs själv mer om Pragvåren, det är lite invecklade turer.)

Tjecken var en studerande i Sverige på någon typ av stipendium. Jag tror han hade kommit i början på vårterminen. Jag lärde aldrig känna honom väl men främst de få av oss som pratade tyska höll honom under sina vingar. Ja, han pratade engelska. Han var ofta i gänget när vi fikade på Moderna Museet, vårt stamställe. Vi bjöd för han hade ont om pengar. Vi var konstnärer, fotografer, filmare, drömmare men några hade också ett arbete för att finansiera det vi hellre ville göra.

Det var på den gamla tiden då konstnärer av diverse art inte kunde vänta sig bli försörjda av andra genom Samhället utan knegade på med något annat, som jag på restaurang.

Jag försöker minnas hur vi träffade honom. Det var nog i fiket på Moderna Museet där det kunde vara livliga diskussioner om allt möjligt.. Jag är inte säker på syftet med hans stipendie, vad tjecken studerade. Jag minns det var något med arbetarrörelsers historia eller liknande och han pratade varmt om fackföreningar och socialdemokratin som en idé.

1968 är det brev och telefon som gäller i kontakter med folk långt borta. Tjecken sa att han hade regelbunden kontakt med sina föräldrar. Efter invasionen fick han inte kontakt med dem. Han greps av panik. Han ville hem. Vi försökte lugna honom och be honom att avvakta men icke. Han åkte hem. Vi uppmanade honom att hålla kontakt och komma tillbaka när situationen lugnat sig.

Tjecken hade bevisligen klivit på planet till Berlin på Arlandas flygplats. Han skulle fortsätta till Leipzig kanske med tåg eller buss. Han borde sedan ha bytt i Leipzig tåg mot Prag. Om nu tåget gick ändå dit. Eller flyga vidare till Prag genom Österrike. Eller… Vet inte hur han tänkte.

Och så försvann han. Om det var på resan eller efter att ha passerat gränsen till Tjeckoslovakien hade vi ingen aning om.

Vi fick inte mer kontakt med honom.Ingen svarade i det telefon han hade angett.

Vi var ganska knäckta. Så småningom började vi, hans vänner som vi trodde oss vara, undra vem han var – egentligen. Kände vi honom alls? Dödad? Grep man honom vid gränsen? Sket han bara i allt? Spion? Hade vi varit hans kamouflage? Vad hade vi pratat med honom?

Vem var han?

Men absolut ingenting hände. Inte ens kontakt med tjecken. Han föll i glömska snart men ibland har jag undrat vad var sanning i det mysteriet.

Pragvåren pågick fast det var höst. Och de av mina vänner som hade haft ens några små tankar om det kommunistiska systemets förträfflighet hade fått sitt light bulb moment och sa aldrig mer ett pip.

De försvunna, del 2

Utvalda

Så här på Allhelgonahelgen tänker vi på människor vilka inte längre finns bland oss. I min ålder börjar det bli många. Det finns också klienter och patienter jag har mött vilka inte försvinner ur minnet. Några har gjort intryck av oförglömlig art. Jag tänkte på en person vilken jag hade som klient en kort tid. Jag kallar mannen bara Finnen. Han förblev finsk medborgare hela sitt liv.

Först något om den finska invandringen. Under åren 1950 till 1970 flyttade skaror av finländare till Sverige i jakt efter arbete. Många kom för att arbeta en kort tid kanske som sommarvikarier, men flera blev kvar. Omkring 450 000 personer flyttade från Finland till Sverige, och även om flertal återvände förblev drygt 230 000 bosatta i landet, som jag. Om vi räknar med alla finländare som vid något tillfälle arbetade i Sverige är de ca 700 000 personer. Så, vem var med och byggde landet?

Inte bara finländare utan många andra invandrare sökte sig då till Sverige från länder som Jugoslavien, Turkiet, Grekland och Italien för arbete främst i industrin. De var billiga personer, direkt i arbete och som skattebetalare. En dåtida arbetskraftsinvandrare betalade mer i skatt än vad han eller hon kostade i form av transfereringar.

Gick det inte bra var det bara att åka hem.

Det är annat idag, både med invandrare, arbetstillfällen och transfereringar.

Den person jag vill berätta om kallar jag enkelt Finnen.

I mitten av -50 talet flyttade Finnen först ensam till en dåvarande industristad i Sverige. I staden fanns då både textilindustri, pappersbruk, vapentillverkning och elektronikföretag samt hamn med mera och service som behövdes för en växande stad. Finnen hade tur för arbete och bostad var redan ordnad genom den finska arbetsförmedlingen så det var bara att leta sig till rätt plats i produktionen. Oftast åkte man dock på vinst och förlust. Sverige ropade efter fabriksarbetare. Även de utan utbildning klarade ett arbete vid löpande bandet. Finnen är snart 30 år och har arbetat sedan två års yrkeslinje men varit tidvis arbetslös. Han är gift med sin ungdomskärlek.

På fabriken fanns många män inflyttade från Finland. De var ett gäng som sökte bättre tillvaro för sina familjer eller bara bättre betald kneg för kortare tid. Fruarna fick också arbete främst i textilindustrin. Barnen lärde sig svenska av kompisar och i skolan. Tillvaron var förhoppningsfull.

Efter några månader flyttade Finnens fru till Sverige. Hon fick omgående arbete i en fabrik. Med tiden fick familjen en större lägenhet, bil inköptes och pengar skickades till gamla föräldrar i Finland. En dotter föddes. Finnen kände sig lyckligt lottad.

Sedan kom kraschen. Från 1970 till 1986 las mesta industrin i staden ner. Fabriken Finnen arbetat i stängdes på grund av rationalisering, alltså nedläggning. Finnarnas ofta bristande språkkunskaper i svenska innebar att det var svårt att hitta andra jobb. Nej, det fanns inte Sfi och arbetskamrater tillika chefer talade ofta finska. Har du arbetat hela ditt liv i industrin på samma produktionskedja finns det inte kvalifikationer för annat. De Statliga Verk som placerades på orten gav inget jobb åt män och kvinnor sparkade från fabriker.

Flera friska men väl så slitna personer i 50-års ålder uppåt blev tvingade till förtidspension när A-kassan var slut. En del vägrare och försökte ännu hitta annat. Att bli förtidspensionerad kraschade ekonomin för resten av livet. Att återvända till Finland när barnen var mer svenska än finska, i studier eller redan gifta och hade barnbarn var otänkbart.

Staden tänkte sig att fabriksområdet kunde ändå bli en tillgång, turismen skulle fylla på luckorna.

Flera platser i Sverige har tänkt så när arbetstillfällena försvann. Turismen är dock en osäker bransch. Inget för språksvaga halvgamla fabriksjobbare att få anställning i. Inte fyller turismen bortfallet av skatteintäkter. De är bara minnen för andra tider, kanske en trist påminnelse hur arbetslöshet och taskig ekonomi blev till.

Så Finnen blev arbetslös. Hans fru likaså men hon fick snabbt arbete med städning på deltid. Familjens ekonomi var nu helt förändrad.

Vad händer med en finsk man som inte längre kan försörja familjen? En del tar till flaskan. Så gjorde Finnen men först efter några år. Han gav upp tröstlöst sökande efter arbete. När jag träffar honom 1985 – han söker inte ens själv utan skickas genom en chef för boendet för bostadslösa – har han varit arbetslös i sex år, sökt jobb två, supit nära fyra och bott på gatan kanske ett år, sedan i ett lågtröskelboende det senaste halvåret. Han hade flyttat ut ur hemmet själv när alkoholen tog helt över.

Hans fru gav upp och begärde skilsmässa som dock aldrig genomfördes. Dottern studerar i Universitet. Finnen får fira Jul med sin familj men nu är det än kall november. Om han slutar supa kan han kanske flytta hem. Han skäms och bor hellre på gatan.

Jag arbetar då som socialsekreterare mest med missbrukare. Jag träffar Finnen, han är nykter då men luktar gammal fylla. Han beklagar sig inte. Han har inget hopp om någonting. Han går i trasiga, smutsiga kläder och hans skor är trasiga sandaler.

Har han inga kläder kvar hos förra frun? Nej, det han hade har försvunnit, stulits och bara den svarta bröllopskostymen är kvar där men är för liten. Arbetskläderna hade han slängt efter två år.

Jag beviljade honom en omgång kläder och startade ansökan om förtidspension. Han var närmare 60 år nu. Han får bli utredd på Socialmedicinska. Det är kö dit, om två – fyra månader kanske. Men jag litar inte på att pengarna går till kläder så jag går och handlar med honom.

Ryktet går att Finnen får nya kläder. Fyllegänget hänger på och följer noga våra göranden. Affären är något avvisande men jag blänger på dem och visar min legitimation. De blir lite mer hjälpsamma.

Han kläs upp i nytt från kalsonger till jacka. Skorna är svårast, hans fötter är illa åtgångna och några tår skadade, kanske frusna.

När han ser sig i spegeln börjar han gråta. Jag föreslår att han ska gå och klippa sig. Jag – socialbidraget – betalar också för det.

Vissa av mina arbetskamrater tyckte att jag hade slösat på Socialtjänstens pengar. Kläder till en fyllo! Jag tyckte nog att Staden var skyldig honom mer än en omgång kläder. Second Hand? Nej, inget användbart i hans storlek, mest klänningar från gamla nu döda damer.

Finnen var nästan nykter fram till Julen. Det där med pension var kanske inte så dumt. Jag försökte skynda på utredningen. Han fick löfte om ett enkelrum i boendet när något blev ledigt – om han höll sig nykter, ungefär. Han besökte sin familj som planerat under Julen. Han var nykter vid besöket och fick stanna över helgen.

Omkring nyår försvann han. Spårlöst.

När Finnen inte kom till nästa möte hos mig, inte tillbaka till boendet och inte var kvar hos sin familj började jag leta genom att fråga missbrukarna i stan. Nej, ingen visste något. Jag var bekant med närapå alla missbrukare samt hade räknat stans bostadslösa så jag försökte använda den kännedomen. Inget. Jag försökte kolla ifall hans nya kläder dök upp på någon annan, men icke. Inte var de sålda till stans second hand heller.

Det blev en polisanmälan men polisen la nog ingen större möda på det. De var säkra på att han fallit i vattnet vid hamnen i fyllan och svepts ut till havet. Det hade hänt förr med någon.

Jag grubblade. Blev hans liv för tydlig för honom och han hade tagit livet av sig. Vad var min del i det?

Familjen gav upp hoppet om ett tag. Egentligen hade de gett upp tidigare. Men frun grät, bittert. Hon förbannade till och med flytten till Sverige. Men som så för många andra fanns det inget kvar i Finland att flytta tillbaka till.

Mysteriet löstes aldrig. Finnen var och förblev försvunnen.

Ha en bra Allhelgonadag. Kom ihåg de som har lämnat oss. Ägna en tyst stund för livets outgrundliga mening – vad det nu är för dig.

De försvunna.

Utvalda

Vi tappar bort varann i livet. Vi flyttar. Vi blir osams, bryter kontakten. Vi växer åt olika håll. Folk dör omkring oss. Men vissa försvinner spårlöst. Jag ska berätta om några försvunna personer, den första blev dock ”hittad” genom egen kontakt.

Jag läste i ”Det Goda Samhället” om den försvunne brevbäraren Bosse Jansson som försvann 1976. Jag kom att tänka på de personer som också försvann och vars försvinnande jag var lite inblandad i. Den första kallar jag XY, en svensk man då ca 30 år.

I början -60 talet levde jag i Stockholm ambulerande mellan olika boenden. Jag arbetade på flera ställen men det bästa var restaurang Brända Tomten där jag hade jobb både på kvällen och natten. På nätterna förevigade min pojkvän och jag inredningen på Tomten och tog även matbilder. Vid fyra – fem på natten var vi klara och åt frukost. Då passerade tidningskillen oss och vi köpte hans tidning. Ibland stannade han en stund för kaffe.

Vi kallar honom XY vilket var lämplig förkortning för honom. Han hade studerat matte, det som fanns att studera i Universitet. Men något jobb fick han inte. XY var inte social på det sättet som krävdes och han var dessutom till höger vilket inte uppskattades i den vänsterlutande miljön. Så han bar ut morgontidningar. Han hade ljugit för att ens få det jobbet. Han vistades i skogen så ofta han kunde.

Jag kände gemenskap med honom. Jag hade ju också burit ut morgontidningar från tolv års ålder, i fem år. Och skogen hade alltid varit mitt hem.

XY hade planer, sa han, men han delgav de inte. Han förblev en lite mystisk person. Vi visste inte ens vart han bodde. Men vi köpte hans tidning under två sommarmånader då vi arbetade med fotograferingen, sju dar i veckan, precis som han.

En dag kom XY inte med tidningen. Inte den nästa, inte på en vecka. Var han sjuk? Han bara försvann. Om ett tag blev vi oroliga och nyfikna. Vi kontaktade tidningsutdelaren som ersatte XY genom att ropa efter honom på Stureplan, men han visste inget bara att föregångaren hade visst sagt upp sig. Den nya sålde inte heller sin tidning utan behöll den. Det var förbjudet att sälja de överblivna, sa han.

Hade XY fått bättre jobb? Hade han drabbats av ett brott? Inget i tidningar. Att bli överfallen var inte vanligt då så det borde ha stått på första sidan. Inget. Han försvann för oss.

Jag beslutade mig att prenumerera på Dagens Nyheter. Jag ville följa med tiden lite bättre och också bättra på min svenska. Idag skulle jag inte ens tänka mig att läsa den tidningen. Så förändras allting och inte till det bättre.

Mysteriet med XY löstes efter några år. Han hade rest till USA. Han hade bländat ett berömt Universitet med sina mattekunskaper. Nu skulle han bli professor. Hans kunskap och begåvning gjorde nytta i USA. Vi kunde gärna hälsa på om vi kom dit.

Vi var lättade. Mysteriet löst. Varför sa han inget?

Men, jag hade ju gjort exakt så även om i mindre skala. Inte berättade jag om min flytt till Sverige annat än till mor och far. Jag kunde misslyckas, hamna arbetslös på gatan. Bäst att tiga tills jag hade något att skryta om. Efter några år blev jag den första i min släkt att läsa i Universitet. Min mor berättade det till vartenda en som iddes lyssna. Det var stort då, det var fint att komma in i Universitet, kunskapens högborg. Idag är flera utbildningar bara en direktlinje till oanvändbar ickekunskap.

Nej, XY och jag träffades aldrig mer. När jag kom till USA 2018 hade han försvunnit inte bara ur min adressbok utan från jordelivet.

De tre andra försvunna är en helt annan mer tragisk historia, kommer någon annan dag.

Godisfabriker spökar än.

Utvalda

Hur kan du ha en fin helg?

Fixa en pumpa. Se hur den lyser upp mörkret.

Ät mat du gillar men överdriv inte snasket.

Läs inga nyheter, håll SVT nyheter absolut borta och strunta i trams på Internet. Mindre hotta bilder på Facebook och ha mer umgänge i familjen.

Knackar barn på dörren för bus eller godis ge dem inget av följande sorter för producenterna har fortsatta affärer i Ryssland.

Mondelēz är ett av Världens största godisproducenter och de ser inte att situationen är än så dålig att de måste sluta producera godis till ryssar i Ryssland. Nestlé, Ferrero och Mars är andra stora producenter som än har marknad i Ryssland.

Ibland försvara de sig att produktionen är livsnödvändig, likställd mat och stoppet skulle drabba vanligt folk..Hm. Finns det än vanligt folk som inte är inblandade på något sätt i anfallet mot Ukraina?

Ta inte godis till middag. Det är inte bra.

Så Oreo, Toblerone, Tvix, Malteser, Snickers, After Eight, Ferrero, Tic Tac, mer… ska du inte köpa och ge till barnen, läs mer följ länkarna under.

Jag som nyss köpte Oreokex. Det var något många vandrare i USA hade till kaffet under PCT vandringen. Även jag fastnade. Fy på mig. Skall inte hända igen.

Så,, vad ger man om häxor och spöken knackar på dörren? Kanske frukt och svensk choklad eller en tjuga om nu barn vet vad det är.

Ha en bra helg och glöm inte att flytta klockan. Kan inte EU komma överens ens om det och sluta det meningslösa bak- fram flytt av tiden.

Vad vill du ha: vinter eller sommartid?

https://businessforukraine.info/actions/for-every-less-ethical-candy-maker#mars-snickers-mms-skittles-twix-dove-maltesers

https://businessforukraine.info/actions/for-every-less-ethical-candy-maker#mondel%C4%93z-cadbury-oreo-7days-milka-toblerone-belvita

https://businessforukraine.info/actions/for-every-less-ethical-candy-maker#ferrero-nutella-ferrero-rocher-raffaello-kinder-tic-tac

https://businessforukraine.info/actions/for-every-less-ethical-candy-maker

PS. Du som jobbar i natt och få arbeta en timme till, det är verkligen synd om dig.

Överst: Tommys pumpor, mitten Dicks spöke, nederst min pumpa och Buse funderar på om Lindas pumpor är ätbara.

Om cement, bostäder och fjärilar.

Utvalda

Denna sommar har jag gjort några vandringar genom Sörmlands gamla gruvområden, startsträckan för Sveriges industriella framgång. I veckan var jag till Stora Vika, en plats för tiden då miljonprogrammet sjösattes och bostadsproduktion försåg vanligt folk i städerna med moderna bostäder.

Ni som är gamla nog minns kanske bostadsbristen och byggboomen, de eviga bostadsköerna och glädjen av en ny, modern lägenhet i någon förort.

Vid mitten av 1800-talet var Sverige än ett fattigt land i Europas periferi. Befolkningen arbetade i huvudsak i jordbruket. Sverige var något sen med industrialiseringen men när processen kom i gång från ca 1890-talet framåt gick det fort. Omkring 1920 hade Sverige utvecklats till industrination även om jordbruket än dominerade.

Bruttonationalprodukten per invånare steg. Levnadsåldern steg. Insatser för hygien som vatten och avlopp skedde i städer. Skola för alla. Rösträtt för kvinnor 1920 var starten till den jämlikhetstanke som är kännetecknande Sverige.

Flytten från landsbygden till städerna och industrin orsakade bostadsbrist. När jag kom till Stockholm i början -60 talet fanns det inga möjligheter för eget boende. Jag sov på golvet hos bekanta som många andra. Jag bodde som post- och blomvakt på sommaren i en fin Östermalmslägenhet. Hyrde en sommarstuga på vintern. Jag lyckades hyra ett litet hus för längre tid, avlopp, el, vatten från brunn. Utedass. Sedan startade byggvågen. 1968 köpte jag en nybyggd lägenhet ute i periferin, på en ny förort där min familj bodde några år.

Efter några vändor på landsbygden och utomlands kom jag tillbaka ”hem” till Stockholm. Jag fick ett drömjobb. Landstinget gav mig en tjänstebostad i Flemingsberg. Jag flyttade snabbt ut till ett nybygge närmare stan. Redan då på sena -80 talet hade det sina negativa sidor att bo på Flempan.

Jag kände en byggherre som var med och byggde Flemingsberg. Han sa att Kommunen gav dem ett uppdrag: bygg så många lägenheter det går och så billigt som möjligt. De första höga husen var klara 1973. Var tanken att billigt duger nog för vanligt folk? Men så byggdes bostadsbristen bort i städerna.

Byggboomen med hyreslägenheter i Stockholm är över länge sedan även om det byggs lite överallt. Likaså är tillverkning av cement. 1928 fanns 10 cementfabriker i landet. Idag sker tillverkning mer effektivt och på två orter, Skövde och Slite. Det finns hot om att lägga ner Slite, som producerar 75% av landets cement, på grund av miljöskäl. Det tillfälliga tillståndet går ut i årsskiftet och en förhandling startar idag i Mark – och Miljödomstolen.

Att bygga handlar om cement.

Igår gjorde jag en nostalgirunda till Stora Vika i Nynäshamn varifrån cementen kom till Stockholmsbyggen.

Skånska Cement AB startade produktion våren 1949 och var då världens modernaste cementfabrik. Anläggningen skulle förse Stockholmstrakten med cement under tiden miljonbyggen pågick. På anläggningen Stora Vika arbetade 200 upp till 310 personer. Vid halvårsskiftet 1981 lastades den sista cementen i Stora Vikas hamn. Stockholms förorter var nu i stort byggda.

De var områden dit folk hoppningsfullt stod i bostadskön för.

Av dessa förorter finns flera idag på polisens listor över så kallade utsatta och särskilt utsatta områdena. Förorter där kriminalitet och droger är vardagsvara. De som bor i allmännyttan har ofta fått se sina bostadsområden bli nedslitna och stämplade som dåliga områden. De med pengar – som politiker – bor på finare områden med lugnare miljö. Andra, fattigare får tampas med politikens följer.

Efter några misslyckade försök med annan verksamhet i Stora Vika pågår sedan år 2006 hantering av biobränsle på området. Alltså flis och spån.

Runt den vattenfyllda kalkdagbrotten finns en natur- och kulturstig kallad Fjärilsstigen. Stigen är cirka tre kilometer lång och längs den finns 16 informationstavlor om fd. produktion och naturen. Fjärilar trivs i området och som mest har 47 rödlistade fjärilsarter noterats på området.

Jag gick den stigen och lite mer. Det var vackert höstväder. Inga fjärilar nu, bara den försvunna tidens tysta steg. Byggnader som rasat. Klotter som alltid finns på varenda övergivet ställe.

Jag besökte kalkbrottet även 25 år sedan. Då fanns ingen verksamhet. En berguv hade sitt bo på en klippa. Det övergivna brottet hade inte än blivit en sjö utan var en damm med några änder. Nej, det fanns inte än klotter vid kalkstenssilorna.

Det är viktigt att gå bakåt och se det som lyfte Sverige från fattigdom. Kanske hamnar vi där igen, fattigdomen, den prestationen och ofta hårda arbetet våra föregående generationerna gjorde återkommer knappt. Världen är osäker på många plan, så även Sverige.

Och det pratas om bostadsbrist. Det är brist på bostäder som folk kan och vill betala själv, inte brist på lediga bostäder. Miljonprogram och liknande stora satsningar återkommer inte.

http://www.famgus.se/Nature/StoraVika.html

https://tt.omni.se/hela-listan-over-alla-utsatta-omraden/a/oW9v4g

Bilderna från Stora Vika. Pärlemofjärilen är dok från annat tillfälle.

Skolan – ständigt förbättringsprojekt

Utvalda

Jag skrev flera år sedan om min ”specialklass”. Min succé som lärare. Att vara en lärarvikarie var inte problematiskt på -80 talet men nog kunde eleverna pröva en. Jag arbetade så pass mycket att jag blev en lärare, inte en vikarie.

Den största succén var min specialklass ”de fyra elever, tre killar och en tjej på en skola nian som är katastrofer och fattar ingenting” enligt rektorn, vilka jag skulle hålla på plats någon eftermiddag i veckan då de duktigare eleverna läste språk och matte. Gör någonting, vad som helst, sa rektorn. Vi fick använda hemkunskapsrummet.

Jag skickade hem dem direkt, men med ett uppdrag ,efter de hade skrikit ”va fan ska vi göra här” innan jag hann in genom dörren. De kom nästa timme före utsatt tid viftande med sina papper. Uppdrag genomfört. Jag hade bett dem att räkna ut vad de själva ägde, saker de ansvarade för och kunde ta med sig om de flyttade till eget boende.

Det var en del. Egna TV, stereor, kameror, någon instrument, snöskotrar, båt, fiskegrejer, mopeder, cyklar, märkeskläder, luftpistol, några ärvda möbler, prylar som låg och skräpade… jag var förvånad. Sedan låtsades vi ta en hemförsäkring för värdet, ifall allt skulle brinna upp. Jag hade skaffat en del broschyrer från försäkringsbolag.

Sedan fortsatte vi med saker var och en borde kunna i Samhället.

Vi låtsades öppna ett bankkonto genom besök i den riktiga banken. Vi skickade låtsaspaket. Vi möblerade en etta med IKEA möbler på papper efter studier av deras katalog.

Vi räknade ut vad måste in i lön efter skatt för att överleva en månad med normalhyra och mat. Vad var skatt och vart gick det? Vilket jobb kunde en person med skitbetyg få? Ja, nu var det en landsorts skola där många hade släkt som bönder, skogsägare, småföretag… vilka kunde ge en hacka ett tag. Och, om eleven tänkte läsa in de missade betygen senare, hur gjorde man då?

Ja, vi fyllde en socialbidragsansökan också. Var normen så lite undrade dessa i prylar väl försedda elever.

Lite lagar som när kan det bli problem att få körkort och när förlorade man det. Oops! Det hade de ingen aning om. Vad får man betala i underhåll för barn om man inte bodde ihop.

Mer… De ”fyras gäng” ville inte sluta när terminen var över. Efter några veckor var andra elever avundsjuka eftersom de inte fick gå på ”uppdragskursen”.

Dessa elever var de mest glada och tacksamma jag hade under alla år. Rektorn kallade det hemkunskap medan jag ville ge betyg i samhällskunskap. Var det inte just kunskap om hur var och en klarar sig i samhället?

Det var före datorernas tid. Men Internet löser inte alla frågor.

En del elever är inte smarta nog för att klara av ens nian. Jag lämnar orsakerna här men föräldrar, språk och intelligens är några. Att förvänta sig att alla går i gymnasiet och ännu mindre i Universitet är dumt. Men alla kan vara bra på något om inte konkurrensen är för svår. Kanske bör vi gå tillbaka till typ realskola då eleverna delas efter förmåga? Eller A och B klasser. Och den så kallade särskolan som nivå C. De smarta lider i dagens skola. De svaga likaså. Den där inbillningen att vi är lika och kan lära oss samma saker lika bra ger barnen på ytterkanterna väldigt lite och till sist ingenting.

Jag har inte råkat träffa en obegåvad elev men begåvning är väldigt brett begrepp. Skolan matchar inte alltid det.

Riksdagen beslutade nyligen att alla nationella yrkesprogram åter ska ge behörighet till studier på universitet och högskola. Men det är inte brist på Universitetsutbildade, snarare tvärtom. Många kurser i Universitet ger inget arbete. Hur många medieutbildade har fast jobb?

Snickare, murare, stenmontörer, gastekniker, golvläggare, järnvägstekniker och betongarbetare är bara några av de yrken som Sverige snart kommer ha ett skriande behov av. Enligt en färsk rapport från Svenskt näringsliv  kommer det nämligen saknas omkring 300 000 yrkesutbildade om bara 15 år.

Det är snart slagsmål om yrkesutbildade. I gymnasiet nära mig hade alla elektriker arbete innan de slutade skolan. Företag headhuntade dem.

Alla kan inte trängas i Universitet. Inte ger det arbete heller. Som om sk. kroppsarbete hade sämre värde.

Men lärare börjar det bli ont om. Vad kan det bero på?

Nu har vi en ny Regering. Mats Persson och Lotta Edholm skall styra över skola och utbildning. Lycka till. Men inse först att alla inte är lika utan skillnader i elevers förmågor är stora, större än under er egen skoltid. För ni har väl inte arbetat i dagens skola, kanske inte tidigare heller?

PS Den nya Regeringens mål med skolan är:
• Lyfta kunskapsresultaten i den svenska skolan, såväl generellt som för de elever som
behöver extra stöd eller som kan gå fortare fram
• Varaktigt stärka tryggheten och arbetsron i skolan
• Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister
• Höja läraryrkets status och förbättra arbetsvillkoren • Ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar och stärka verksamhetens kvalitet
Läs mer i Tidöavtalet:
https://via.tt.se/data/attachments/00551/04f31218-dccc-4e58-a129-09952cae07e7.pdf

Bild: lektion i naturen.

Höst

Utvalda

Hösten har alltid varit min bästa årstid, både privat och arbetsmässigt. De fallande löven, den tystare naturen, tomheten ute i skogen, dimman på morgonen och regnlukten på asfalten som spår kommande kallare väder… Det där brottet mellan sommar och höst.

Höst är något som passar mig bättre än den prunkande sommaren. Det är liksom för mycket.

Har du en favoritårstid?

PS som inte har något med ämnet att göra. Såg att Himla af Klints konst är så inne idag. Film, utställningar, lovord… Det som är inne igår kan vara skräp idag eller tvärtom. Hon är faktiskt magisk.

Jag har en låda som fraktade ett av hennes målningar till utställning i Los Angeles 1986-1987. Den tjänar idag som köksskåp. Sändningslappen sitter kvar.

https://www.theguardian.com/artanddesign/2022/oct/16/hilma-af-klint-swedish-mystic-hailed-as-the-true-pioneer-of-abstract-art

Fyra år sedan på denna dag vandrade jag vid Stilla havet.

Utvalda

Vad gör man efter en riktigt lång vandring? Då går man lite till.

Jag satt i hotellrummet och undrade: vad gör jag nu. Jag hade fått lift från PCT med två kvinnor på väg till Seattle. Jag skulle flyga hem därifrån. Men än hade jag några dagar kvar innan flyget gick så jag bad dem att släppa av mig någonstans där det gick en buss till Seattle. De lämnade mig i ett hotell i Mt Vernon.

Jag badade länge. Duschade åter och tog på de kläder som var renast. Jag gick ut och åt middag i en mexikansk restaurang. Sedan satt jag i rummet och undrade över de dagar jag hade kvar.

Jag bestämde mig att vandra en bit på Pacific Northwest trail som gick en sträcka vid havet. Jag handlade mat och på morgonen tog jag buss till Anacortes.

Jag tältade först i Deception pass. De närmaste tre dagarna gick jag åt det ena hållet och sedan åt det andra hållet på leden och en tur till omgivningarna. Men på sena kvällen var jag på stranden och såg solen gå ner. Sedan flyttade jag tältet till Washington park och gick runt den.

Åter i Mt VVernon som dock hade inget berg i sikte.

Nu kände jag mig ganska nöjd. Jag hade vandrat vid havet. Det var som nedtrappning av 160 dagars gående. Jag hade haft få noll dagar, alltså dag då jag inte gick alls, men flera halvdagar då jag fyllde på mat. Nu såg jag framemot Seattle, shopping av presenter till alla hemma och lite kläder åt mig själv för att se anständig ut i flyget.

Jag tyckte ljudet i stan var nästan olidligt. Bilar, flyg, folk… Jag längtade genast tillbaka till ödemarken. Men civilisationens välsignelser som Internet var inte så dumt. Jag hade varit utan Internet och mobil nästan hela tiden. Kontakt med yttervärlden skedde genom Garmin då och då. Nu frossade jag i TV nyheterna och laddade mobilen. Det rasslade in en massa meddelanden. Allting var åter som vanligt?

Deception Pass Bridge, byggd 1834 -35.

Vi, ukrainare?

Utvalda

Är det inte dags att säga: Vi är alla ukrainare.

Är det inte dags att klippa alla kontakter med Ryssland?

Se vad de lämnar efter sig utöver lik, skadade och förstörd infrastruktur.

Vad är det för människor?

Och – vem behandlar sina egna medborgare så? Skickar iväg dem som mördare och kanonföda till ett fritt land. Finns det ingen som kan få stopp på Putin och kriget? Finns det inga med förstånd kvar i Ryssland? Tydligen inte. Alltför få protesterar. Alltför många medlöpare.

Putin säger att dagens attacker är återbetalning för den förstörda bron till Krim. Men Krim är ju ukrainsk mark så bron var ett svartbygge och sånt river man.

https://news.sky.com/story/everything-is-destroyed-horrors-revealed-by-russian-retreat-in-ukraine-12713649

Bild: ukrainare sjunger i skyddsrummet, skärmdump från:

https://www.dailymail.co.uk/news/article-11298407/Missile-strikes-hit-Kyiv-Putin-pledged-revenge-Crimea-bridge-blast.html#v-6306673143707579327

Hur du kan hjälpa:

https://www.facebook.com/groups/370571444587579/permalink/424726259172097

https://cornucopia.se/2022/09/stor-insamling-vinterutrustning-till-ukraina/

Vad har jag i min ryggsäck?

Utvalda

Din ryggsäcks tyngd korrelerar med hur nöjd du är. Tungt sänker humöret. Vandring är ingen styrkedemonstration även om det kan bli så beroende på sträckan i kilometer. Vandring skall vara lustfyllt. Så packa så lätt det går.

Valet av ryggsäck, tält, underlägg och sovsäck ger grundvikten man inte kommer undan med, men kan förbättras genom att vid nyinköp tänka på vikten. Med högre ålder har jag bytt ut saker till lättvikt. Man blir inte starkare med åren. Utrustning ser också helt annorlunda ut idag med tekniska finesser än när jag började vandra så där 40+ år sedan.

Vad används ryggsäcken till? Några veckors turer eller expedition modell slit i ödemarken? Ryggsäck, ca 60 liter, räcker för oss vanliga vandrare. Det behövs inga finesser, en säck som sitter ok och rymmer det nödvändiga är nog.

Jag har idag en lättviktsryggsäck på 60 liter. Min gamla, även den 60 liter, som gick i pension efter 23 år fungerar än men väger mer. Den är nästan hel. Den nya kommer inte att hålla i 23 år på grund av lättare material, inget att ärva efter mig. På PCT hade jag också en lätt ryggsäck, 60 liter (i bild ovan) som var ganska så trasig och skitig efter den turen och fick gå till ryggsäckarnas himmel.

Så, vad har jag med mig? Detta är min standardutrustning som kan utökas beroende på väder och vandringslängd. En omgång kläder kanske.

Bo och bära:

Ryggsäck, 60 liters lättvikt
Regnskydd till ryggsäck
Sovsäck, dun -5C
Lakanspåse, siden
Liggunderlag, en som man kan pumpa med handkraft.
Tält och packpåse. Mitt är lätt litet enmanstält med höjd så jag kan sitta inne.
Olika tältpinnar så de går till olika underlag.
1 grov tältpinne att gräva med för toa.
En plastkasse att skilja torr och blöt tältdel vid behov.

Matlagning och vatten:

Spis, ultralätt gasbrännare
1 kastrull
1 kåsa
Sked/gaffel
Fällkniv
Bränsle, en gastub 450 gr räcker 1 vecka+ för mig.
Tändstickor/tändare
Vattenrening. Jag har Sawyer och tabletter men på fjällen behövs de bara ibland.
Vattenflaska, storlek för mitt val av sportdryck = 0,5l.
Vattenflaska i storlek som matchar mina vattenreningstabletter= 1 liter.
Ev vattenpåse, beror på vattentillgång på tänkt tur.

Kläder att gå i som tas av och på beroende på vädret:
Lätt waterproof jacka med huva
Byxor waterproof
Sportlinne

Trosor
Kortärmad funktionströja
Långärmad funktionströja
Skor, grov sula hög eller låg skaft
Strumpor, blandmaterial ylle och syntet

Kläder i reserv:
Träningsbyxor
Funktionströja
Underställ om det är kallare årstid/fjäll
något att sova i
Dunjacka, alltid

Trosor x 3
Mössa
Handskar
Två par strumpor
Myggnät för mössa (mygg älskar mig)

För fjälltur behövs kanske extra skor att vada i, gamla sandaler eller gympaskor beroende på vilken led/plats.

Tarfala

Hygien:

Tandborste
Tandkräm
Tandtråd. (fungerar också som sytråd)
Våtservetter
Liten handduk
Miniflaska tvål.
Mygg/fästingmedel
Solkräm
Första hjälpen pack
Sårsalva/cortisonkräm
Värktabletter
Halstabletter
Nagelsax

Solglasögon

Teknik:

Solcellsladdare
Teknik som mobil, kamera, radio och alla sladdar i en vattentät påse.
Pannlampa
Penna, block
Guide/karta

Ev. lånad Garmin

Diverse hjälpmedel:

Gåstavar.
En liten sittdyna
Synål
Extra rem

Några säkerhetsnålar

Ev. paraply, .

Några dm stark tejp som gaffa eller björntejp
Packpåsar i olika färg att sortera allt i.
Soppåsar.

Lämna aldrig något skräp ute. Inte ens toapapper, går att bränna eller ta i soppåsen. Elda aldrig utan att ha tillräckligt med vatten att släcka med. Jag tänder aldrig lägereld, fast har jag gått en kurs i eldning. Har sett och passerat nog med skogsbränder, stora och små som människan har orsakat.

Mat med beräkning att en vecka är 8 dagar. Men det kan ju finnas affär på vägen då räknar jag affären som plusdag. På längre tur räkna med mer mat per dag.

Ryggsäcken packas alltid likadant när man har hittat det ultimata sättet.. Då kan jag hitta sakerna i mörkret och behöver inte riva upp allt.

Så klart tar ja med mig pengar, bankkort, legitimation och biljett hem om det inte går att köpa i en automat..

Väl hemma tas utrustningen om hand. Rengörs. Tvättas. Torkas. Sovsäck hängs upp, förvaras inte packad i packpåsen. Likaså tältet hängande eller lös i en stor låda. Fattas något? Ersätt det nu inte när du är på väg nästa gång. Om något är trasigt laga det.
Rengör skorna, tvätta innersulan. Jag har sulor som formar sig efter foten. Värt pengarna. Skor är ju den viktigaste utrustningen på en tur. Jag köpte skor i Lake Tahoe under PCT vandringen, dag 86, 1100 mile. De var helt enkelt gjorda för mina fötter. De höll ca 3000 km och sulan var än ok men ovandel trasigt och de var inte trevliga inuti. Väl hemma köpte jag genast två par likadana till.

Har jag glömt något?

Vad tycker du är viktigt att ha med sig på en vandring, kort eller lång?

.

Integritet, frihet och medkänsla?

Utvalda

Sievjerodonetsk

Idag när Putin meddelar i nazistisk stil den olagliga annekteringen av Ukrainas östprovinser bör vi alla på något sätt försvara Ukraina och vår frihet. Donetsk, Luhansk, Kherson och Zaporizhzhia räknar Ryssland som annekterade, lik Krim.

He (Putin) goes on to say that the basis for this ”unification” lies in ”integrity, in freedom and our compassion for people. (Sky News)

Hur ser din uppfattning om integritet, frihet och medkänsla? En kula i skallen med händerna bakbundna? Eller din fru och ditt lilla barn döda i en militär attack mot ditt bostadshus?

Tänk efter, vad är frihet för dig?

Finland stängde gränsen för majoritet av ryska turister och från de på flykt från rysk militärtjänst i natt. Ryssar bör nog protestera hemma. Kriget har pågått 219 dagar och protesterna har varit milda. Jag förstår det eftersom de som är mot Putin kan fängslas men eftertankens kranka blekhet har nu nått en del, de som kan fly. Folk vill sticka iväg när deras eget liv hotas.

Vi är alla oss själva närmast. Drabbar det onda inte oss blundar vi. Många ryssar har blundat i 219 dagar och trott på det överheten meddelar. Ett slags masspsykos som nu krackelerar när hotet närmar sig ens eget liv. I och med inkallelse till krig insåg en del ryssar att Putin är en slaktare och terrorist och att mista livet för en diffus krigsorsak var inte tänkbart. Man tar fötterna när ord är oanvändbart.

Inte en rolig ögonöppnare.

Men, det är inte än tillräckligt många som protesterar. Det applåderas än för Putin. Just idag är det ren feststämning.

Att ha ryssar i sitt land är inte problemfritt. Putin kan ju komma på att de diskrimineras och försöka avhjälpa det. (Konspirationsteori? Kolla läget i Ukraina.) Jag tvivlar dock att Ryssland har resurser för flera fronter nu, annat än med kärnvapen. Det hotet kröp lite närmare i och med den annekteringen, eller ska vi kalla det simpelt rån?

Just idag är det läge att skicka pengar eller hjälp i form av eftertraktade nödvändiga varor till ukrainare som slåss för vår allas frihet. Cornucopia har en lista över hjälp som levereras till plats och inte stannar hos organisationer vilka inte törs resa till krig.

Idag skickade jag en slant till blågula bilen. Även en så kallad fattigpensionär kan avstå några hundringar.

Som född under ett krig mot Ryssland och uppvuxen med en krigsskadad far och all den brist som efterfölje andra världskriget har jag viss erfarenhet av att leva i och efter katastrofer orsakad av människans dumhet och maktlystnad. Det finns en skillnad i oss som var drabbade av krig och de som har växt upp utan krigets hot. Lik misshandel i barndomen, fysiskt eller psykiskt, lämnar krig en skada som är svår att reparera.

.Det är kanske PTSD som aldrig riktigt lämnar en utan finns som en ovälkommen reaktion i ens liv. Jag har ett grundmurat misstro över det ryska systemet, kommunismen och dess bidrag till Världen.

Ryssland har gjort sig oacceptabel i Europa. Eller finns det än förståelse hos vänstern?

Vad kan FN göra? Ingenting för Ryssland lägger veto på vartenda åtgärd och fördömande. Att EU gormar gör inte heller något. Ukraina blottlägger bristerna hos FN och EU, organisationer som skulle skydda fred och frihet men sitter bakbundna med otaliga åtaganden vilka också haltar och kosta mer än nyttan.

Bör vi inte klippa av alla kontakter med Ryssland? Vad ska vi med Ryssland till? När jag såg i pressen den ryska ambassadörens ” annektering gick så bra” uttalande undrade jag varför han tillåts vara kvar i landet. Diplomatin måste ha en gräns.

Sky News bevakar Putins tal live. Och BBC analyserar läget.

https://www.bbc.com/news/world-europe-63086767

Daily Mail har bilder om dagen.

Är du med för Ukraina? En lista över organisationer aktiva för och i Ukraina finns hos:

https://cornucopia.se/2022/09/stor-insamling-vinterutrustning-till-ukraina/

En ask tändstickor och vandring längs gruvor och kolarkojor.

Utvalda

Hemma igen från Sörmlandsleden. Den förra rundan avslutades i åska och regn men skam den som ger sig. Torkade upp hemma. Fyllde på mat och var på väg igen. Det fanns en liten bit jag inte hade gått förr, vintern kom fast det var vår. Nu är det också gjort. Hemma igen efter en tur med toppenväder. Har duschat länge, ätit en lyxigare middag än vandringens nudlar och frystorkat. Dricker vin som experterna säger att man måste dricka i alla fall en gång i livet.

Vad är det för mer vi ska göra en gång i livet?

Det intressanta på Sörmlandsleden är etapperna som visar Sveriges historia. En sådan är t.ex. Etapperna 37.1 och 37.2 från Koppartorp till Kungstorp. Från en gruva till en annan, från inmutning till kolarkoja. Stenhögar som visar det hopp våra förfäder hade om bättre liv – bara man ansträngde sig.

Det var hårt arbete som lyfte Sverige till världskänd framgångsland och stabilt skatteinflöde. Idag har vi rört oss bort från egen ansträngning mot allmosor och bidragsinkomst. Att få hellre än att ge. Det är inte längre nödvändigt för varje person att arbeta, pengarna kommer ändå. Vissa sliter i lågbetalda yrken och bidrar till de icke arbetande.. Det är till och med ibland bättre att inte arbeta, bidrag är mer än låg lön.

Jag tror att politiker har missat hur Sverige utvecklades, vad gjorde oss framgångsrika. Det var inte bidragssystem. Det var inte försök att vara humanitär aningslös stormakt för hela Världen. Det var arbete. Det var envishet. .Det var hopp om bättre liv för ens barn. Det var även Gudstro. Det var allas insats för det gemensamma bästa. Då räckte det även till för de behövande i landet.

De som sökte bättre tillvaro kunde även utvandra. Mellan 1851 och 1910 emigrerade knappt en miljon människor från Sverige till Amerika. Det var ingenting för latmaskar och arbetsskygga.

Historiens vingslag är nära bland stenhögarna. Att förstå historien ger oss förklaringar till nutiden.

Sörmlandsleden är nära 1000 kilometer lång och går på svensk lågland med skog och en del klippor, vid sjöar, hav och mossmark.. Som sagt gamla gruvområden och torp, kulturmark.. Hyggen. Så många hyggen! Det är också döda skogar tack vare granbarkborren. Skyltar som varnar för fallande träd och rekommenderar en omväg. Det är uppgrävd mark efter vildsvin. Tystnad. Det finns så tysta platser att det enda som hörs är ens egna hjärtslag. Det är tomt av folk så här på hösten, bara några tyskar som drömde om att vandra vid havet.

Så, vad är det vi ska göra en gång i livet? Det låter stort och uppfordrande. Jag ville resa till Burma och se Pagan, det var min barndomsdröm. Min far hade köpt en bok: Vår Vackra Värld och där fanns bild och beskrivning över Pagan. Att stå där på ett tempeltak och se över landskapet med tusentals pagoder är det största jag har upplevt – mina barn oräknade. Då var Burma stängt för turister, men… Jag ville göra en riktigt lång vandring långt borta i annan natur än den svenska. Det blev PCT. Jag ville se Venedig med Scuola Grande di San Rocco, dess takmålningar av av Tintoretto. Rom var också på listan. Sixtinska kapellet. Mer… Jag har än önskemål men inser att tiden jobbar mot mig.

Av mat var rysk kaviar något extra, men inte så ok idag. Ryska flyglinjer serverade kaviar och rysk champagne för alla resenärer på den gamla godare tiden. Men allt detta är bara materiellt, en stund av lyckokänsla. Det finns större saker.

Att lyckas i sitt arbete och se resultat som gör en skillnad.

Att känna sig älskad och älska tillbaka.

Ta hand om varandra även när det kostar dig.

Att hålla sitt nyfödda barn vilket jag aldrig fick göra efter förlossning för de utbildade vårdarna tog hand om barnen på den tiden. Där låg vi kvinnor tomma och utmattade och fick inget för det på direkten. Jag vet att den stunden är oersättlig och påtalade det till personalen på mitt arbete med gravida. Låt alltid modern hålla barnet först på en gång, oavsett läget.

Kanske göra en tjänst för någon vi inte ens känner? Halvvägs på min vandring märkte jag att tändstickorna var spårlöst borta. Jag vände tillbaka mot närmaste affär och passerade en bondgård som sålde marmelad och gårdsprodukter. Ut kom en kvinna och frågade om jag behövde något. Bara tändstickor, sa jag, är på väg till affären. Hon försåg mig med en kopp kaffe och gick sedan hem för att hämta tändstickor.

En liten åtgärd som gjorde min dag och sparade 8 kilometer extra gång. Det är ont om affärer på Sörmlandsleden.

Att göra något för andra är nog det viktigaste på vår lista över saker att uppleva. I stort och smått.

Jag har nu gått hela Sörmlandsleden och en stor del av av sträckorna flera gånger. Fattas dock någon anslutningsled. Förändringarna på leden är inte av godo. Hyggen växer, resterna lämnas att ruttna. Skräp. Naturen angrips även av sina egna fiender. Vildsvin, Granbarkborre. Naturen växer, frodas, skadas, faller och dör. Så även vi. Naturen finner alltid en utväg, men den kan vara obeboelig för oss. Om vi människor gör smarta val för överlevnad är jag mer tveksam till. Det fullständigt onödiga överfallskriget mot Ukraina är bara ett exempel om människans galenskap. Men tyranner dör, även denna gång. Dock är minnet kort hos människor.

Åldern tynger. Den nödvändiga ””om vi gör så blir det så” analysen, förmågan att räkna ut konsekvenser och inte längre påstå det såg jag inte komma är bättre hos oss äldre. Vi gamla kan dra slutsatser av det förgångna. Men ingen har tid att lyssna.

Regeringen borde göra en tur längs gruvor och dra slutsatser innan de bränner nästa budget till något som inte bär frukt eller nytta.

Bilder uppifrån: Stoll i Tuna från 1886, nästa två Kärrgruvan från 1786, en tempel i Pagan, kaffe på lantgård. granbarkborrens härjningar i Stavsjö.

PS Kommer att lägga ut min utrustningslista senare. Hava tålamod.

En finns dock på https://blogg.iniskogen.se/2018/12/12/minimalistiskt-liv-och-min-utrustningslista/

Lite olika listor för olika områden så en aktuell för svensk lågland och fjäll kommer..

Skriet från gräsrötter.

Utvalda

Vi äger ju landet, sa kommunordföranden till mig.

Det var riktigt pinsamt. Han stod med en partibok i handen och munnen full med löften och jag vägrade blankt att ens diskutera erbjudandet. Jag satt på kaffe dock, fast jag ville kasta ut honom.

Min svärfar hade varit en välkänd sossepolitiker. Jag fick arbete som lärare hösten -79 tack vare honom, fast han var död. Efter utlandsarbete bodde vår familj på en liten ort i norr. Hans son som jag då var gift med blev igenkänd.

Eftersom jag hörde till den släkten måste jag vara en redig person. Att jag hade fil. kand. och ungdomsledarutbildning hade tydligen inget med redighet och förmåga att göra.

Så jag fick jobb som lärare i grundskolan. Jag trivdes men satsade sedan på en annan utbildning. Min fil. kand. i politik hade jag föga nytta av. Jag skiljde mig också men det hade inte med politik att göra.

Varför besökte Kommunordföranden mig? Jag var liksom fel och stack ut för att inte höra till Partiet när maken försökte sig på en politisk karriär, alltså stod på valsedeln dock långt ner. Så, nu skulle Ordföranden fixa saken eftersom min arma make inte lyckades göra mig till en sosse. Fruar följer sina män, uttryckte ordföranden.

Han visste att jag var fotointresserad. Nu lovade han mig ett fotolabb till SSU lokalen, bara köpa vad jag behövde, och sedan kunde jag ta hand om ungsossarna. Jag var ju lämplig för det, en lärare och en mor.

När jag sa nej med alltmer brister min sa han att jag valde fel.

Vi socialdemokrater äger ju landet, sa kommunordföranden till sist med viss ilska i rösten.

Det skulle ha varit en light bulb moment om jag inte redan hade lutat starkt åt höger.

Nej, jag blev aldrig en sosse och inte något annat heller. Om jag ligger någonstans politiskt är det nog höger om höger, alltså ingenstans.

Jag tror inte att Kommunordföranden var en udda person. Jag tror att många gamla sossar har identifierat sig som ägare av Sverige. De besitter höga poster lite överallt. Likaså kände lantbrukarna sig förr som Bondepartiet. Och de rikare/utbildade fanns till höger. Folkpartiet var lärarpartiet. Men idag är gränserna utsuddade mellan olika yrkesgrupper. Folk röstar mer med plånboken och på sakfrågor än av någon övertygelse och partitillhörighet. Ser du på områden med många invandrare och Allmännyttans bostäder röstar de rött. Förmånerna talar. Eller de blåa villaområdena. Pengarna talar även där.

Valpropagandan i år har styrts av hur rödgröna kan minimera SD. Alla på vänstersidan har byggt valarbetet på att klandra det partiet. Men SD hat var fel strategi. I slutändan belönas inte mobbning. Det är som att ropa vargen kommer, men det kommer ingen varg, bara en S -light.

Jag är inte säker på att politiker har förstått varför folk röstade mot det vanliga. Svenska folket har lagt mycket av sitt liv i politikernas händer. Skatt in, samhällsbygge, förmån och hjälp ut. Pappa Staten och mamma socialförsäkring. De skall lösa många av livets problem. Men politikerna presterar inte rätt och nog.

Valet handlade om trygghet. Tilltron till politik är krympt. Kvar är den malande otryggheten. Räcker pengarna? Kan jag ens betala elräkningen? Klipper de av strömmen? Vad ska jag dra in? Mobbas mitt barn i skolan? Rånas de på hemvägen? Törs jag ta en kvällspromenad? Hamnar jag på en plats – fel plats fel tid – når gängen gör upp? Vem är den som flyttar in i hyreshuset efter gamla Agda dog, en gängmedlem? Vart ska mina vuxna barn bo? Hur blir min pension? Hur blir det att bo på landet när posten dras in och bensinen kostar för mycket?

Vardagsfrågor för vanliga människor.

Många svenskar mår bra och har resurser. Men många har ingenting alls utöver månadens inkomst.

Politik skall göra folk trygga. (Kyrkan har lämnat den uppgiften länge sedan) De goda ute, skurkarna bakom lås. Det elementära försörjt. Infrastruktur som fungerar. Det krävs inte så mycket för att vanligt folk skall vara nöjda. Visst gnäller vi men i stort är svensken en anpassbar och gör sitt. De demonstrerar sällan. Men nu har 1 322 774 personer definitivt tröttnat och gått över till SD. Är de alla rasister nu? Är alla dessa män rasister, för kvinnor röstade mera rött?

Det intressanta är vart i landet SD ökade. De är många mindre glömda landsbygdssamhällen, bygder som även har tagit mot många invandrare trots brist både på arbete och ekonomi. Politikerna på Regeringssidan glömde landsbygden och dess ekonomiska förändringar. Så även C som förr visste vad jordbrukare gör men idag dricker de latte på Stockholms barer. Lööf avgår. Hon får ligga som hon har bäddat. Det som finns utanför Stockholms tullar, landsbygden och mindre städer krympte till en sommarstuga, badbrygga och Midsommar på landet för många politiker.

Glömma landsbygden var ett misstag.

Om landsbygden och jordbruket med matförsörjningsuppdrag kan vitaliseras, är också ett av frågorna för den nya Regeringen. Det gäller inte längre att vinna Stockholm och Göteborg, nu gäller även vägens ände.

Valvinnarna tar över ett land med så många olösta gamla och nya problem att man måste vara en trollkarl för att lösa de. Energi, inflation, klaner, skjutningar, skola, EUs regler som inte matchar Sverige, integration som aldrig kommer att fungera, brister på det allmännas utbud. Mer… Utöver den osäkra situationen i Europa med Putins anfall mot en suverän stat, Ukraina.

Om den kommande Regeringen kan vända det som av nöd behöver vändas är en stor fråga. Kristensson och CO kommer att våndas i fyra år – eller mindre. Men alla i Riksdagen bär skuld till situationen. Genom att rösta eller trycka på den gula knappen utan att tänka efter före. Ibland rår ingen på förändringar som Putins krig, men i det läge måste vi veta på vilken sida Sveriges Regering står och för vilka ideal.

Det blir en arbetsam höst. Lycka till Kristensson och CO.

PS. Den Kommunordföranden är död länge sedan. Kommunen har S som största parti och M efter men SD ökar även där..

Se gärna Mattias Desmet: about Mass Formation and modern society, intervju hos Tucker Carlson. Väl använd tid. Det har ingenting att göra med valet, men är aktuell oavsett tidpunkt.

Historien har stannat för en stund.

Utvalda

En gigant har lämnat oss. Drottning Elisabeth dog igår i sin slott Balmoral.

Jag reagerade på drottning Elisabeths död med en banal tanke: dog hon bara så där. Meddelandet om hennes sviktande hälsotillstånd kom nästan samtidigt med döden. Nyss tog hon mot den nya premiärministern Liz Truss, nummer 15 av dem som tjänat under henne.

In till det sista var drottningen sin plats och skyldigheter trogen.

Nej, jag har förstås inte träffat drottning Elisabeth men hon har funnits hela mitt liv. Grannflickan, min skolkompis, samlade bilder på henne, än prinsessa. Många flickor samlade bilder på kungligheter och filmstjärnor på den tiden.

Däremot har jag träffat prinsessan Diana på FN s missbrukskonferens 1992. Hon var absolut magisk och arbetade med utsatta familjer i London som mest en dag i veckan. Det brydde sig inte media om, bara det fanns klänningar och skvaller att skriva om. 1992 var också ett skandalår för drottningen och hennes hus, kallad Annus horribilis med skilsmässor, avslöjanden och brutna löften. Hon var uppenbart sorgsen över det. Och mer sorger kom senare.

Men det är inte det som gör drottning Elisabeth till en av giganterna i Världen utan hennes orubbliga kärlek och arbete för sitt land. Det finns ett slags trygghet i att finnas till länge för folket. Som drottning var hon stabiliteten i landet när politiker kommer och går.

Hon är troligen den mest kända personen i Världen.

17 april 2021 begravning av prins Philip, Elisabeths make.

Det finns en bild i tiden om drottning Elisabeth.

Det ser ut som om döden är på vänteläge när hon sitter ensam på sin makes begravning på grund av oro för covid. Det ser grymt ut. Överlämnad för sin egen sorg.

Hon var en plikttrogen person. Hon levde ett privilegierat liv från födseln men ingen kan säga att hon inte arbetade för landet Storbritannien in till de sista dagarna. En epok har gått i graven. Imperiet har vittrat men hon har stått pall för det mesta. Kommer kungahuset att vara kvar om 20 år är en bra fråga. Traditioner är inte populärt i tiden vi lever i, speciellt inte de solkade av skandaler, malda i media om och om igen.

Vad händer med Imperiet och självständighetssträvandena? Till sist är det kanske bara det ursprungliga England och Wales kvar.

När äldre människor nära i ålder dör, de vilka vi ”känt” i vårt liv, blir det en skarp påminnelse om vår egen tids slut. De senaste tio åren har många ålderskamrater och även yngre jag känt lämnat jordelivet. De är personer jag kände personligen eller tack vare media och arbetskontakter. Min generation är snart försvunnen, likaså vår gärning.

Historien har stannat för en stund. Den slitna meningen: det är nya vindar som blåser, känns påtaglig idag. Men än är det stiltje i England – för en stund.

Föda barn och bli mor – en ojämlik historia.

Utvalda

Politikernas klagan på nyförlösta kvinnor gör mig förbannad. Ordet jämlikhet kläms in i allting, som graviditet och förlossning, där inget jämlikhet finns eller ens hör till.

Föräldrapenningens delning är ständigt under diskussion. Om modern till ett spädbarn tar ut flera dagar än fadern av föräldrapenning påstås det ske en rejält negativ utveckling för moderns arbetsliv. Icke jämlikt delad föräldraledighet kraschar arbetslivet, lönen, pensionen och så den heliga jämställdheten för kvinnor.

Så märkligt viktiga är just dessa få månader för kvinnors hela arbetsliv. Totalt är föräldrapenning 480 dagar för ett barn varav 390 dagar i sjukpenningnivå och resterande 90 dagar 180 kronor per dag. Alltså, 480 dagar totalt är riskzonen för ojämlikhet.

Så kan det inte vara.

C lovar 50 000 kr av skattemedel till par som delar föräldraledigheten minst 60/40. Idag står det 70/30. Jag tycker 70/30 är strålande bra. 50 000 brutto är bara kaffepengar idag.

Just de dagar som inte delas jämt står tydligen för kvinnors lägre anknytning på arbetsmarknaden och till lönetappet enligt många politiker, nu speciellt C. Inte valet av utbildning, val av arbete, dålig löneförhandling och egen vilja, inflyttade kulturers seder samt den föraktade biologin. Kvinnor är ju gravida och föder barn, inte män, max i undantagsfall efter partiellt könsbyte från en kvinna till en man. Jag vågar också påstå att kvinnor står oftast närmare sina späda barn än männen.

De späda barnen är som sagt hinder för jämställdhet. Kvinnor stannar hemma för länge. Det har sina normala förklaringar men det känner inte politiker till. Kvinnor kan känna psykisk behov av att ta hand om barnet de nyss födde. Kanske få tid att återställa kroppen efter nio månaders graviditet. Det är påfrestande ibland att vara gravid. Någon kvinna som säger mot? Kvinnor kan till och med amma länge. Pumpa på jobbet är hedervärt så den jämlike mannen kan ge flaska, inte att amma hemma. Löneutvecklingen kan ju krympa med varje mjölkdroppe.

Så, det är barnets första år som sinkar arbete, jämställdhet och lön för att inte tala om pension, men bara för kvinnor. Män som är föräldralediga får medalj?

De återstående 17 åren i ett barns liv är helt fria från att drabba jämställdhet. Måste inte vi göra något åt det också? När kommer kvotering för VAB och föräldrabesök i daghem, BVC och skola? Får man extra betalt för det också om föräldrar delar exakt rättvist?

Är det med en sedel i handen politiker försöker lösa olika problem, riktiga och påhittade? Svaret är nog ja idag.

Det finns än personer som tycker att mammor oftast är mer lämpade att ta hand om de små barnen. De gammalmodiga alltså.

Mamman bör inte lämna ifrån sig barnen under de tre första åren, sade Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan, sade hon vidare och konstaterade: De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn.

Jag kan instämma i att kvinnor har en stor fördel – sedan flera tusen år – men inte så hårdraget som Dahlström. Jag har träffat flera fina pappor och många hjälplösa också. Vi är bara djur och i djurvärlden tar honan hand om barnen och i bästa fall hanen bidrar med mat. Visst, människor är mer utvecklade – är vi ? – men än är kvinnan gravid och det sker en psykisk utveckling mot moderskap och hon har därför oftast övertag i början med barnet. Män brukar hänga efter i den processen. Kvinnor har en fördel orsakad av sin biologi.

Det finns ingen jämlikhet i en graviditet, förlossning och den första tiden efteråt.

Att se barnafödandet och amning som ett jämlikhetsproblem i stället en biologisk bestämning är galet. Att se män som extra mammor i stället just fäder med behov att skydda sitt barn och sin kvinna är befängt. Om naturen hade avsett oss att vara lika hade vi dubbla organ och alla kunde både befrukta sig själv och föda barn utan att behöva en partner.

När försvann symbiosen och de tre magiska första åren i ett barns liv? Kanske med ökad välstånd och de möjligheter två löner i en familj gav? Då försvann de gamla psykologiska utvecklingsförklaringarna från barnens liv och vi lät dem falla i jämlikhetens namn. Någon annan, som daghem, skulle fostra de små barnen. Jag tror inte det är överlägset sätt.

Jag vill att mamman får minst 9 månader för sig av föräldraledigheten. Någonstans där börjar symbiosen avklinga och babyn kravla iväg från henne en stund. Graviditet är 18 månader brukade jag säga i mina föreläsningar. 9 månader i kroppen och 9 utanför. Jag fick alltid applåder i den punkten, även från män. Igenkännandet var stort.

Men, det var då det, före kvoteringar, genus och allehanda fejkfeminism.

Jag tycker inte heller att barn som inte än kan tala och uttrycka sina behov skall vara i daghem. Att ha ettåringar i daghem räknar jag som felbehandling, ur deras utvecklingsnivå. Dessutom saknar ca 40% av personalen i förskolan adekvat utbildning. Där saknas politikerinitiativ med löneutveckling för utbildade.

Det finns åtgärder som skulle gynna kvinnors arbetsliv. Det saknas intresse hos politiker att höja värdet på typiska kvinnojobb, speciellt de inom Kommun, omsorgsyrkena. Se bara på äldreomsorgen och barnomsorgen. Det kanske blir så att ingen i framtiden vill ha omsorgsjobb om anställningsvillkoren inte förbättras och utbildning samt svenska blir krav?

Slopa också flerbarnstillägget helt. Det är otidsenligt.

Staten borde lägga ut för kvinnan (eller ska jag säga den födande personen) ett års pensionsinbetalning beroende på hennes inkomst innan graviditeten, förutsatt att hon tar ut någon föräldrapenning. Max för 2 barn.

Vi bör också sänka arbetstiden generellt så vi hinner med våra barn och även de gamla. Många arbetar ihjäl sig. Fast då måste även de som inte arbetar utan lever av bidrag hugga i.

Skattenivån är också för hög. Rensa bort onödiga utgifter. Inga rosa enhörningar och meningslösa myndigheter.

Låt familjerna besluta själv om sitt liv och vården av sina barn. De är ju experterna.

Man anar ett slags förakt från olika skribenter och politiker mot kvinnor som tar hand om sina egna barn, i ren Myrdals anda. Familjen är inte längre den grundläggande enheten i Samhället. Staten ropar efter daghem, fritidsgårdar, skola, socialtjänst, språkförskolor, polis och behandlingshem för barnuppfostran. Orden mor och far och deras ansvar hörs sällan och absolut inte den äldre generationen..

Det känns att något är på glid.

Och – skulle inte invandring rädda våra pensioner? Det har framförts från politikersidan att utan omfattande invandring sinar pensionspengarna? Pensionsräddarnas intåg. Hur blev det? Tvärtemot eftersom spädbarnsmammor jagas till jobbet?

Barnafödandet är lågt i Sverige. Ändå råder det vintrigt klimat mot våra allra minsta.

Ett par raggsockor börjar sin resa.

Utvalda

Nu har mina raggsockor börjat sin resa mot Ukraina. Sockorna är inga lyxvarianter, bara helt vanliga, men garnet är fin ylle/syntetblandning som borde hålla länge. Det har varit många sticksugna som stickat strumpor och de som inte stickar har köpt. Ett litet bidrag till ukrainska soldater som försvarar Europas gräns.

Ett krig som har pågått 193 dagar idag.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Som att sticka ett par raggsockor.

Jag har en del garnrester. Kanske kan det bli något annat? Men hösten är för fin än för att sitta inne. Så fort jag har packat upp efter en vandring längtar jag ut tillbaka till det vilda.

Adress och info i inlägget nedan.

Stilla flera kriser än man skapar…

Utvalda

Livet i stugan vid havet är händelselöst. Eller – kanske är det just dessa enkla händelser som livet borde bestå av för ett tag. Barn. Mat. Disk. Blåbärsplockning. Klappa katter. Gräsklippning. Stilla promenader vid havet och i skogen. Lösa enkla bekymmer.

Rensa tankarna, hur det nu skulle gå.

Jag försöker be katterna att inte väcka mig 6.25 varje morgon men de är olydiga. Det är dock roligare med ett ”mjau” vid sängen än väckningar hemma i den Kungliga Huvudstaden. Något som brinner ute, kanske en skjutning, sprängning eller bilar som hastigt drar igång. Brandkår. Ambulans. Polisbilar. Eller de eviga polishelikoptrarna som hovrar i luften.

Här kommer endast glassbilen och de få som bor här men de rullar i sakta mak.

Katterna Buse och Cleo

Det finns sex katter i familjen. Sex alltså. Den minsta katten heter Buse och den är väckarklockan. De andra kan stå lite bakom som om de stöttade Buse som har väckningsuppdraget. Mjau. Lite mer mjau. Till sist hopp i sängen och mera mjau. Då ger jag upp. Sedan vill tre ut, två vill ha frukost och en återvänder från nattsudd.

Snart skall ett av barnbarnen fjällvandra med sin mor. Jag är glad över att någon av barnbarnen kanske blir en vandrare. Att vandra är liksom min legacy, något jag försökt lära barnbarnen. Naturen sviker inte. Att gå är bra motion. Vandring är också – förhoppningsvis – en Internetfri tid.

För, det är Internet som styr mycket av barnens tid idag. Jag tror rent av att vi har förlorat våra barn till Internet. Inte lätt för oss vuxna att vinna över Internets visdom. Inte heller över det häftiga, kändisar och propagandan.

Jag har sett med barnen några serier och Youtube, det de tycker är toppen.

Jag har försökt förstå vad som drar i det de ser. Jag kan inte säga att det lyckas så väl. Mycket är intelligensbefriat. Humor som inte är humor för mig. Snabba ryck. Pang och bum. Lilla Aktuellt är rent av skadligt. Jag som hade klassisk musik och att läsa böcker som hobby i den åldern. Min smak är inte modern, inser jag. Men, vi gamla får försöka hänga med i barnens liv.

Vet du vad dina barn ser på Internet? Vet du vilka bilder killarna skickar till dina döttrar? Inte? Ta en titt men spy inte.

När barnen frågar hur det var på min ungdomstid begriper de knappt svaren. Mycket av mitt liv var så långt ifrån deras liv. Det är svårt för dem att tänka på varubrist. Samhället var smalare, utbudet mindre, vardagstekniken bara på gång. Bekymren handlade om ren överlevnad i en fattig familj. Läxor, hjälpa till, ta hand om de mindre. Föräldrarnas makt var tämligen stark. Lärare var idoler. Vi växte också upp snabbare, barndom var kortare. Hastigt var man vuxen utan att än ha den vuxnes förstånd. Självförsörjande. Den som bidrog. Ansvar var ordet. Gud fanns än.

Men något var säkert. Livet blev bättre, både hemma och i Världen om man gjorde sin del och ansträngde sig. Framtidstron var stark.

Den frihet och makt, både som person och konsument, barn har idag är inte bara av godo. Mellan allt som finns är också ångesten att inte ha, inte kunna och inte duga. Frågorna vem jag är och vad jag kan få finns oftare än vad kan jag göra själv och för andra.

Om ett tag är vi alla från krigsgenerationen döda. Det liv vi hade som barn var som sagt enklare, med färre möjligheter. De försök vi gjorde som vuxna för att göra världen bättre för våra barn och barnbarn är idag ett misslyckat kapitel. Vi var ”aldrig mer krig” generationen. Det pågår ständiga krig i världen, även om det i vårt land är bara i startgropar. Vi lämnar efter oss ett land som klättrar på listorna över bidragsförsörjning, skjutningar, klanvälde och fallerad skolgång. Med mera. Det känns som ett totalt misslyckande. När ens barnbarn funderar på att lämna Sverige, är det en sorg och bottenbetyg för våra ansträngningar.

Som invandrare med arbete från dag två här känner jag idag mer vrede än glädje över landet jag har levt och arbetat i hela mitt vuxna liv. För mig är det för sent att börja om.

Vår Regering och dess föregångare har skapat flera kriser än de har stillat med sin vision om ett humanitärt land utan gränser. Nummer ett – i allting. Vänsterpolitiker och deras stödhjul litar än på att de strävsamma svenskarna inte ger upp utan snällt betalar för politikernas val och vanvård av landet. Det sägs att nästa valet är en sista chans men det finns inget parti som kan vända utvecklingen. Sverige har passerat tipping point.

Det kommer inte ens att stå dyrt för politikerna. För, politiker hamnar inte i obestånd och ställs inte till ansvar för sina gärningar. Inte i Sverige. Vi är det lydiga folket drabbad av någon sorts Stockholmssyndrom.

Jag borde vara glad över barnbarn som planerar att protestera med fötterna. Frågan är: vart?

PS. Publicerade detta förra året efter vistelsen vid havet som barn och kattvakt. Har varit där igen för barn och katter, när dottern var på sin fjällvandring. Ser att allt var och är likadant i år med. Så återpublicerar. Förra året sköts det barn nära mig, i år var det på en annan ort på lekplats. Alla dessa stenar som politiker påstår sig att vända sitter jävligt fast. Men, folk röstar på dem ändå?

Mer om Nisse, en av katterna:

Invasiva arter i den svenska skogen.

Utvalda

En skarv satt på stenen. Den kändes helt malplacerad för jag tältade vid en skogssjö i Sörmland på Lugnets naturreservat, inte vid havet.

Fågeln satt på en sten i Kvarnsjön tills mörkret la sig och stjärnorna började lysa. Vart tog den vägen sedan vet jag inte. På morgonen syntes den inte till.

Har ni tänkt hur stjärnorna ser ut när det är beckmörkt och de tycks ligga väldigt nära? Inga stjärnmönster, snarare fyrkanter.

Jag vandrade genom Lugnets naturreservat även förra året men nu såg jag en ovälkommen förändring. Marken var uppgrävt av vildsvin. Oavsett vart i Sörmland du går finns det vildsvin och de bryr sig inte om föreskrifter som att inte skada naturen, bryta kvistar och sånt.

En kväll slog jag tält på en mindre fin plats, vid ett hygge. Sträckan före hade alltför mycket spår av svinen. Men de sprang i grupp – lät som en galopperande arme´- förbi tältet ilsket grymtande. Jag hade valt fel plats.

Skadorna för skogen är inte räknade men vildsvinen skadar plantor och dör trädens rötter blir det ju röta.

Vi vandrare tycker att det ser illa ut.

Jag gick nästan samma sträcka förra året och ökning av ”vildsvinsmark” var påtaglig. Ja, det finns fina planer om hur frågan skall lösas men vildsvinen har tagit plats och de avancerar norrut sakta men säkert.

En annan förändring var ökad antal döda träd, granar närmast. Granbarkborren avancerar också.

Roströd barr låg på stigen. Vissa träd var gråa. Skyltar dög upp om granbarkborren och risker för fallande träd. En sådan plats var Henaredalens naturreservat. Så skyddad att även tältning var förbjudet. Men det bryr sig inte inkräktarna vildsvin och barkborre om.

Naturen har sin gång. Växer, frodas, dör, återuppstår, förändrar sig. Vi kämpar mot de ovälkomna bosättarna, förgäves. Hur ser de svenska skogarna ut om 10, 20, 30 år?

Samma fråga kan vi ställa om hela Sverige.

Sörmlandsleden går genom flera hyggen. Kändes att de har blivit fler den sista tiden. Att trampa genom risiga hyggen är inte kul. Inte vackert. Inte rogivande. Efter en natts åska och störtregn blev det som att vada i lervälling. Jag vek så småningom till asfalten och tog buss och tåg hem. Ca 130 km och 6 nätter i tält, ett i vindskydd.

Sörmlandsleden ligger nära mig med en anslutningsled. Det är därför jag har gjort en del vandringar, korta och lite längre där. Men förändringarna är inte positiva för vandraren. Det finns än guldkorn, vackra platser, stilla sjöar och ibland så tyst att enda ljudet som hörs är ens egna hjärtslag. Tystnad är exklusivt idag.

Det känns dock att jag är ganska färdig med Sörmlandsleden. Kanske en tur till? Eller bara en kort till någon favoritplats, någon gång.

PS. Som syns är jag ingen fågelfotograf.

Stenvändarpartiet?

Utvalda

Vända på varje sten? Det uttrycket är populärt men helt verkningslöst idag. Det har S politiker lovat år ut och in och även Polisen har använt uttrycket. Höra löftet om vända stenar är inte kul längre.

Jag undrar, vad letar de efter? Förståndet de tappade länge sedan? Eller, kanske är just du jättenöjd med utvecklingen i Sverige? Under vilken sten bor du?

Sverige är fantastiskt, men vårt land kan bättre. Vi ska vända på varje sten för att bryta segregationen och knäcka kriminaliteten, ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och skapa jobb här och nu genom att ligga längst fram i klimatomställningen.” Andersson 21/8 på Omni.

Vårt land kan bättre? Det är att skylla på dem utan makt. De godtrogna som röstade på S och trodde på att politiker gör sitt jobb: tar hand om Sverige och svenskarna enligt bästa förmåga.

Det är förmågan som brister. Eller styrs S politiker än av illusioner om en stormakt där alla kan finna ett hem och rejält pengabidrag? .

Skall du rösta på stenvändarna? Tror du att politiker kan bättre än läget är just nu i Sverige där tonåringar på rymmen går med en picka i byxlinningen efter att ha avrättat någon och skadat en turist i shoppingcenter.?

De andra politikernas svar då? Läs på Omni.

Det finns gott om stenar i Sverige, både imaginära och riktiga. Vänd!

Blåser, blåser inte – om elräkningar och allmosor.

Utvalda

MP vill bygga solceller till offentliga tak. Men varför har de inte gjort det redan? De har ju suttit i Regeringen mellan 2014 och 2021. Vad är det som hindrade dem? Lathet? Skulle det vara motstånd för det förslaget?

Som vanligt är det ord och löften, som att vända på stenar, i valpropagandan. Oavsett partifärg.

Södra Sverige klagar över elpriserna. El är snart en lyxvara. Först la Regeringen (läs MP) ner kärnkraften. Men södra delen av landet har föga ersättningskraft. Jag undrar om folk protesterade eller kanske – hemska tanke – röstade för detta? Vattenkraft ansågs också olämpligt från MP – miljöhänsyn. Älvarna skulle flöda fritt. Som förr. Vilket förr?

Vindkraft är ren humbug från miljösynpunkt. Vart tar dessa kolosser vägen efter 25 år? De snurrar inte heller utan just el och olja. Och när det inte blåser?

När jag vandrade i USA passerade jag vindkraft i tiotusental i Mojaveöken. Det blåste så att jag fick sätta mig ner. Det blåste så varenda timme. Men de trasiga ”pinnarna” stod bara där, det är för komplicerat att återvinna. En del användes dock som marktäckning vid vägbyggen. Men det blåser aldrig så här hemma annat än ett kort undantag. Vindkraft är bara tillskott i Sverige. Något annat är huvudproducent.

Vad tänker vi göra av våra vindkraftverk så där om 25 år? Låta dem att stå kvar? Har någon tänkt till?

Jag är inte kunnig nog i annat än att min elräkning var för hög så jag stängde av frysen. Men andra bloggare främst cornucopia kan informera dig om varför vi nu har Bolund – MP priser och så kommer det att bli länge. Glöm inte heller EU med sina – våra – regler.

De som gjorde investeringar för att sänka elförbrukningen lik solpaneler, isolering, fönsterbyten, luftvärmepump…det el-smarta hemmet helt enkelt, kammar nu hem återbäring. De som litade på evigt billig el och tyckte kärnkraft är skit betalar och klagar. Priserna i söder är astronomiska. Tyvärr drabbar det kollektivt, inte bara miljöpartister.

Nu delar S ut skattepengar som återbäring för att täppa till hålen i din plånbok men att åtgärda problem och det som behövs för elöverföring– nej det händer inte. Förresten är det val och alla löftena är bara luft.

S har anammat modell bananrepublik; att dela ut folkets egna pengar så folk känner att de får något. Gratis! Själv hade jag velat få bort skatt och moms på elräkningen för ett tag. Ännu bättre om ett nödvändigt infrastruktur för elbehov åtgärdades.

Valaffischerna är här och skräpar.

Tror någon att vi röstar enligt valaffischerna budskap? De är helt värdelösa, ser ut som amatörarbete. Några påståenden eller löften men aldrig frågan hur tänker politikerna åtgärda saken. Mål finns men aldrig medel därför fallerar målen.

Nu ska jag packa och fly till skogen. Bara åskvädret drar förbi först.

Vill du se hur reklam görs, se på Trumps senaste.

Det var klass. Absolut magi. Oavsett åsikt.

https://twitter.com/i/status/1556884777424265218

Bild solpaneler Holger Ellgaard på https://commons.wikimedia.org/wiki/File:%C3%85gesta_solaranl%C3%A4ggning,_2018a.jpg

Är du en filosof eller tycker att kvinnor är kvinnor censureras du på Internet.

Utvalda

När Internet kom föreställes det liknande som hitta skatten vid regnbågens slut. Internet skulle göra allt så billigt och möjligt. Den som inte hade Internet, mobil och padda skulle hamna långt efter i allt. Rena stenåldern i grottan. Jag minns än inbillningen att budget skulle förbättras och personal kunde minskas när datorerna inträdde till sjukhuset. Det har inte blivit så. Dokumentation har ökat, likaså administratörer.

När strömmen går eller – hemska tanke – Internet kollapsar är arbetsplatserna hjälplösa.

Idag kan vi inte tänka livet utan dessa magiska ettor och nollor..

Internet förenklade våra liv med praktiska saker som information, nyheter, bankärenden, handling och hålla kontakt med bekanta när brevskrivandet har nästan avskaffats. När fler och fler funktioner i Samhället hamnar på Internet, som kontakter med sjukvård, känns det att Myndigheter inte vill ha att göra med oss besvärliga människor. Det kontaktlösa Samhället där någon robot sköter våra personliga behov ökar alienering. Du är bara en siffra i Statens katalog. Tryck ett eller två eller…

Tilltron till att Internet förbilligar och spar tid är stor. Det gör det men inte alltid. I min Kommun har politiker kommit på att handla mat för de gamla omsorgstagarna är för tidskrävande men att handla med dem på Internet spar tid, alltså drömmen om färre personal. De har upphandlat transporten så du som har hemtjänst för att handla mat kan inte längre välja affär. I stället får du pricka in med personal på dennes padda vad du vill ha. Sedan kommer affären att transportera dina köp till dig.

Förkortar tidsåtgång? Tvivlar på det. Miljövänligt? Nej, de transporterar med bil inte per fötter. Inte som med skottkärror som springpojkar fraktade varor från NK, förr i tiden.

I mitt centrum handlar hemtjänsten mest i affären C. Många gamla har varit medlemmar i den butikskedjan sen evigheter. De med hemtjänstjacka släpper vi före i kön. Vi vet om tidspressen. En dag hamnar vi kanske i händerna på hemtjänsten själva. Bäst att vara förstående redan nu.

Utveckling eller avveckling? Som alla försök att få Internet göra jobbet i stället människan handlar det om effektivisering, läs: spara några slantar i en ända som sedan betalas i något bidragssystem till den uppsagda och arbetslösa.

Internet skulle vara en stor möjlighet till arbete och kontakter genom gränserna. Ja, det är det fast många föredrar att flyga runt i möten, speciellt de offentliga klimatentusiasterna. Internet skulle ge chansen till att synas, bidra till kunskap, kanske slå genom inom sitt yrke. Men Internet är är nedlusat med skräp så de nya guldkornen är svåra att hitta. Vad är det för behov vi tillfredsställer genom att ägna tid åt kändisrättegångar, andras nakna kroppar eller att någon går ut med något, i regel sina sexuella preferenser?

Att arbeta hemma genom Internet har dock räddat en del av svensk ekonomi under covid och begränsat smittan.

Men Internets glanstid kan vara snart slut. När stänger makthavarna tillgången till det de anser olämpligt? Censurerar alltså. Diktaturer gör det redan. Diktaturer producerar egen propaganda, det enda du kan ta in. EU spanar på möjligheter. Vi skall skyddas från olämplig innehåll genom att begränsa Internet.

Även de fria länderna gör det, producerar propaganda, färdiga åsikter och rent av lögner. Olika ”experter” finns i allt, som covid, klimat mm och dessa har inte alltid med kunskap att göra. Ibland har jag känt mig till och med smart angående covid, jag har ändå en viss utbildning i medicin och till och med universitetspoäng i smittosamma sjukdomar.

Men mina kunskaper är inte nog att informera och påstå sanningshalt om något. Annat än att tänk till själv när åsiktsstormen kommer.

Det finns så mycket just tyckande i många områden trots noll kunskap bakom. Internet har gett oss en möjlighet att torgföra våra åsikter oavsett om vi kan något. (Ska jag säga!)

Censuren är redan här. Ibland städar Internets olika leverantörer sina sidor. Vissa stängs av som Jordan Peterson och Donald Trump på Twitter och säkert många fler vilka jag har aldrig läst. Att stänga av Peterson – en stor filosof av vår tid – från Twitter visar att åsikter styrs mot det som är rätt i tiden beslutad av dem som skriker högst – vilka de nu är. Tänk, Peterson sa också att en överviktig modell i en liten baddräkt var inte vacker. Vilken kränkning. Då är man ute. Olika stormar på Internet kan göra kända personer till parias som J.K. Rowling som vågade yttra sig om könstillhörighet.

Mobben är mäktig på Internet. Det skriks ofta om oviktiga saker.

Hur klarade vi oss före Internet?

Kanhända gör elbristen att vi får välja mellan värme i våra hem eller ström i Internethallarna? I en nedkylt lägenhet dricker vi kallt kaffe och surfar till Facebook för att tala om för andra hur duktiga vi är att hålla ut. Om värmen stängs av klagar vi på Regeringen, oavsett vilken. Om Internet skulle stängas? Då blir det en revolution. Svenskar är tåliga men ser du någon utan mobil i Pendeln, parkbänken, ja vart som helst, sticker det ut. Jag gick runt den närmaste parken nyss och var den enda över fem år utan mobil i handen.

Vad tror du om Internets framtid för oss?

Vad händer med Internet och frihet på Nätet hos EU kan du läsa på: https://femtejuli.se/

Om serverhallar skrevs det länge sedan:

https://cornucopia.se/2020/10/tre-karnkraftsreaktorer-sa-mycket-drar/

Vad surfar vi efter?

Är 2021 Totalt, oberoende av kategori, hamnade fotbolls-EM 2021 högst på listan följt av Einár och Squid Game.

https://trends.google.com/trends/yis/2021/SE/

PS Senaste hjälpskriket för sjukvården ropar inte mer Internet utan läkare. Liberalerna har en tanklös tanke. Vi ska göra det lättare för läkare från andra länder att flytta till Sverige. Skäms L inte? Att sno behövlig arbetskraft från andra länder när vi inte själva utbildar nog?

Sticka för Ukraina.

Utvalda

Jag såg ett utrop om att sticka sockor till Ukraina.

Att ha bra strumpor är viktigare än man tror. De ska sitta bra, följa foten och vara hållbara så nötningen inte gör hål omgående. Ull och syntetblandning är bäst för strumpor som har hårt liv i kängor.

Jag hade några riktigt fina strumpor på PCT och de höll bättre än skorna, alltså 4000 kilometer utan att det gick hål i dem. Jag har kvar ett par. Vissa strumpor har evigt liv.

Jag har stickat en del förut, tröjor, mössor och även strumpor. När barnbarnen växte till skolåldern slutade jag nästan men jag ska sticka ett par strumpor till Ukraina.

Nu väntar jag på mitt garnpaket.

Stickar du? Om inte, finns det sockor att köpa.

Från Facebook, Smeder utan gränser:

4 Augusti kl. 07:07  ·

Stickande vänner! Hör upp!

Även om det nu är högsommarvärme kommer snart en höst och en vinter.

Medans vi i Sverige kommer kunna krypa in i våra varma stugor och hålla oss torra ser verkligheten annorlunda ut för andra.

I ruiner och skyttevärn kommer lärare, bilmekaniker, sjukvårdsarbetare, butiksbiträden, bönder och andra Ukrainare som inte tillåts leva sina vanliga liv få hålla till.

Dag ut och dag in.

I regn och blåst.

I snö och i kyla.

Nu ber jag er att hjälpa dem att klara kommande prövningar med åtminstone varma fötter.

Sticka sockor av ullgarn och skänk dem.

Vi i Union for Ukraine-Smeder utan gränser ser till att de transporteras till mottagarna.

Starta ett stickcafe’, be din stickande granne göra några par, sticka framför favoritserien eller framför brasan.

Sticka för livet!

Sprid ordet!

Sänd sockorna till:

Union for Ukraine

c/o Michael Maasing

Tornvägen 7

612 71 Rejmyre

https://www.facebook.com/groups/703531384016995/permalink/779810596389073/Tobbe Malm

https://www.facebook.com/groups/703531384016995/

Salman Rushdie och Joseph Anton.

Utvalda

Salman Rushdie´s memoarer ”Joseph Anton” är något alla borde läsa. Han beskriver tiden som började i februari 1989 med boken ”Satansverserna” och efterföljande fatwa.Tiden då hotbilden mot honom är som värst och han får flytta runt åratals för att överleva. Hur andra, som hans vänner och bekanta, reagerade.

Vet du ingenting om boken och fatwan, sök. Det är faktiskt både sorgligt, skrattretande men mest av allt skrämmande hur någon kan bli dömd till flykt och kanske död eftersom islams företrädare blev kränkta över ens skrift. Eller en bild som orsakade liv i flykt för Lars Vilks med pris på sitt huvud..

I dagarna har vi lärt oss igen: islam glömmer aldrig. Det finns alltid någon person som hatar tillräckligt för att försöka tysta yttrandefrihet och skada dess budbärare.

Få böcker och personer har berört mig så som Salman Rushdie och hans memoarer. Idag är vi många som tänker på honom och hoppas på att han överlever attacken.

Läs boken. Hoppa över namedropping, personer som är obekanta, om du vill.

Namnet Joseph Anton är det Salman använde i under tiden på flykt.

Från Omni: Tidningen Kayhan, vars chefredaktör har utsetts av Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei, skriver: ”Tusen bravoutrop … till den modiga och plikttrogna person som attackerade den avfällige och onde Salman Rushdie i New York”.

Något att minnas när vi pratar om islam, demokrati och yttrandefrihet.

https://www.americanthinker.com/blog/2022/08/why_the_attack_on_rushdies_should_worry_us.html

Misslyckade barn och dumma politiker.

Utvalda

Som två år gammal talade min son bara några få ord. Han såg ut att förstå, så varken jag eller BVC oroade sig. Men sedan exploderade talet med hela meningar och han höll aldrig tyst därefter. Han gick inte i daghem, jag tog själv hand om mina barn. Barnen gick i olika aktiviteter som musikskola, konstgrupp, skridskoskola och Mulle.

Hade Liberalerna testat honom vid två hade han fått underkänt i talförmågan.

Vad skulle L ha gjort då? Omhändertagit honom? Tvångsplacerat honom till en perfekt familj? Tvingat oss till någon språkgrupp för att prata rätt? Vi var svensktalande, kanske kan hoten inte gälla då?

Har Johan Perhson barn? Ja. Men varför vet han då inget om barns utveckling? Var hans barn exemplariska i tal vid två?

Gör inte BVC några mognadstester längre? Följer de inte barnens utveckling och kan då ge råd eller koppla in övriga resurser? Märker de inte om barn inte pratar något förståeligt språk?

Det vore så mycket bättre att slopa hemspråket i skolan. Hemspråk är just språket hemma. Gör som kineser i Stockholm. De läser kinesiska på lördagar.

Det är kanske föräldrarna som borde språktestas och inte två år gamla barn?

Det är tid för tomma löften och dumma förslag. Inte bara Liberaler kläcker ur sig oanvändbara saker. Det är en allmän sjuka hos politiker. M vill ADHD testa barnen på utanförskapsområdena. Var det inte segregation vi skulle undvika? Rena rasismen! Lycka till, Vad annat ska vi testas för?

ADHD har blivit ett slags räddningsplanka, inte alla diagnoser är rätt.

När saker och ting inte går enligt Politikernas ritningar kläcker de ur sig ogenomförbara projekt för att skyla över sina misslyckanden.

Om barns språkutveckling:https://www.dn.se/debatt/obligatoriskt-spraktest-saknar-vetenskapligt-stod/

Aktiviteter för barn och gamla – om politikerlöften.

Utvalda

Lokaltidningen har ställt frågor om hur de olika partierna i min Kommun tänker om framtida åtaganden. Jag skrev förut om trygghet. Nu kommer fritid för barn och gamla.

Hur skall unga och gamla få ett bra, aktivt liv? Det behövs parker, utegym, simhall, bibliotek, elljusspår, stöd till Föreningar… Politikerna i de olika partierna är rörande överens. Också skattebetalda aktiviteter för unga och gamla. Roliga raster. Fritidscheckar. Fritidsgårdar! Än tror politiker att fritidsgårdar frälsar oss från de ungas kriminalitet.

Politikerna har klämt in de unga och gamla i samma fråga. Ni vet, de där icke arbetande grupperna. Barn och gamla har olika behov även om de riktigt gamla och sjuka kan behöva likartad praktisk hjälp än små barn.

I slutet av min sambos sjukdom tänkte jag ofta att han var som ett barn men med skillnad inte bara i storlek utan att barn utvecklas och de dementa avvecklar sina funktioner.

Det var smärtsamt. Varje gång han var i ett korttidsboende – vilket skedde max 3 gånger i året – kom han hem magrare, sjukare och i behov av mer hjälp även direkt besök på Akuten eller på Vårdcentralen. Precis som små barn klarar dementa illa förändringar.

Så i äldreomsorgen finns mycket att förbättra och det handlar inte om fritid utan om den grundläggande omsorgen.

Hur tänker Politikerna i min kommun ge de gamla bra aktivt liv? Jag tycker frågan är så fel ställt. De gamla har levt ett liv och säkert aktiverat sig själv och behöver inte hjälp från Politiker. De som är i ett äldre/demensboende har i regel så pass stort vårdbehov att hobbyer inte är viktigast utan blir grädden på moset, kan också bli en stressfaktor. Aktivering är ofta att klara av vardagens uppgifter. Musik med gamla sånger är populärt men det ansåg min kommun var för dyrt. Att komma ut i sommarsolen vore fint om boendet hade en avgränsad trädgård. Men det finns få äldreboenden med inhägnad trädgård och möjlighet att själv strosa ut. Flera boenden är flervåningshus.

De äldre ska få själv bestämma sitt arbetsliv och hemtjänst .säger politiker. Det var ju snällt tänkt att vi får bestämma arbetslivet! De gamla ska också få lära sig ny teknik.

Internet är inte ny teknik. Det kom 1983.

Det finns och har funnits hjälp för dem som inte kan i biblioteket och i frivilliggrupper, men det tycks inte politiker veta. Vi som är i min ålder, plus-minus 80, började använda dator på jobbet länge sedan. De som går i pension nu använder dator som de unga, fast säkert för olika ändamål. Ni är sent ute. Gå i parken. Se du en gamling som inte sitter med sin mobil är det ett undantag.

De som bor i ett äldreboende skall få samtalsterapi enligt ett parti. Hur ska det användas? Kanske tröstsamtal när maten var oätlig, dusch och rena kläder för tidskrävande och personalen förstår dig inte för de kan inte svenska? Terapi är nog sent påkommet. De som är dementa är inte betjänta av samtalsterapi. Samtal med personal kunde vara något.

Föreningar är lösenordet. Politikerna satsar i stort på att föreningar skall ge alla en bra fritid. Vi som inte är och inte blir föreningsmedlemmar då, är vi helt ute? Kan politikerna strunta mer i vår fritid och få de grundläggande insatserna, de Kommuner är ålagda att sörja för, att fungera som skola, barnomsorg och äldreomsorg. Det behövs även förbättringar lite varstans, bostäder, städning, belysning, energiåtgärder, arbetsmöjligheter och Kommunen skall vara delaktig i Statens åtaganden som säkerhet för medborgare. Där finns det mycket att förbättra. Så klart skall Kommun har simhallar, löpslingor och olika sportmöjligheter samt bibliotek, ingen tänker väl stänga det vi har, men nog måste folk lära sig att lösa sin fritid utan en politiker i släpet och en check i handen.

Jag undrar dock finns det intresse hos politiker för konst, musik, teater och kanske lokal museum? Inte, det är väl bara något för gamla damer. Ingen nämnde kultur som fritid.

Varför får jag en känsla att politiker lever på en annan nivå än vi andra kanske rentav i en annan värld? De svarar med något människorna kan känna igen utegym, fritidsgård, simhall, bibliotek… som alla kan instämma i. Tänk att politiker tycker som vi! Att få något ”gratis” har också blivit politikernas kännetecken. Pengar för elräkning, bidrag som stöd att köpa elcykel och bil. Bidrag är svensk paradgren. Folk känner att de fick något medan infrastrukturen sjunker och kvinnor slutar av rädsla för överfall springa i löpspåret och pensionärer hukar bakom två lås och portöga.

Det grundläggande bör prioriteras och fungera innan politiker börjar med överbyggnad. Snålhet med skattepengar skall vara viktigt i stället att hamna i slöserilistan. Vissa Kommuner platsar i TV showen Lyxfällan. Malmö som nummer ett.

Vad tänker du om politikerlöften? Frågar du dem HUR tänkte ni genomföra era löften?

Kommunen annonserar också behov av röstmottagare. Dessa ska helst prata flera språk. Skall man verkligen få rösta utan att ens kunna de få ord svenska som krävs vid själva röstning?

Röstkort och legitimation, tack! Tack, då var det klart.”

I USA måste du gå genom en test för att bli medborgare. Jag gjorde USA testet ett tag sedan på skoj. Nej, jag klarade inte hela testet. Men de som ansöker tränar väl innan? Men svenska är onödigt att träna? Rösta går det bra ändå.

Bild:Jag aktiverar mig med foto vid Glenn pass, PCT, dag 59.

Adjö, Boris Johnson !

Utvalda

Boris Johnson var en politiker jag gillade. Han hade utbildning, karriär, Brexit, klarsyn över kriget i Ukraina och han hade en del sunda åsikter.

Jag tycker inte att biologiska män ska få tävla mot kvinnor. Det kanske är en kontroversiell sak att säga, men jag tycker att det är rimligt, sa han.

Och jag tycker dessutom att kvinnor borde ha avdelningar, på till exempel sjukhus, fängelser, omklädningsrum eller så, som bara är för kvinnor.

Det var nästan modigt att erkänna två kön, män och kvinnor.

Jag minns hur jobbigt det var för min sjuka sambo, över 80 år, att tvingas dela rum i sjukhuset med en främmande kvinna. Denne var dessutom utan skam – dement som hon var – och ville sova med min sambo och hade bara en blöja och öppen skjorta på sig. Det var förnedrande för båda.

I min sambos värld var det inte ok så han satt natten i korridoren, hjälplös och trött. Ingen brydde sig. Tills jag kom på morgonen, fick höra om hans vägran. Då röt jag till. Nej, de flyttade inte honom. Delade rum var det som gällde. Delade rum på en avdelning där alla var gamla med helt annan uppfattning om nakenhet, varje fall tills de blev dementa. Vilken påhitt.

Nej, det var bara att nöja sig och sova i korridoren om det inte passade.

Då ljög jag att jag var extremt svartsjuk och de flyttade honom genast till ett annat rum med en manlig patient.

Personalen skrattade år mig i smyg men det var ett litet pris att betala.

Fast nu när det påstås att det finns flera kön, kanske 100, blir rätt rum förstås ohanterligt.

Så Boris, för mig var du en man med vissa sunda uppfattningar i en värld som har låtit de som ropar högst besluta vad som gäller.

Allt det andra som fester, fruar och barn angår mig inte. Det jag har reagerat på är Boris klädstil, han har sett ut som slusk i stället statsman i flera bilder. Ja, kläderna gör mannen och ger makt, även när mannen inte har det.

Var det sistnämnda också något som har gått ur tiden?

Bilder: Boris Johnson, officiell porträtt. Nederst min nu döde sambo Dick, bild från hans statist/modellsida.

Om den multikulturella Världen och lite om valet -22 också

Utvalda

Jag passerade ett populärt friluftsområde och letade efter en tältplats. Jag gick förbi två grupper av människor. Den ena var beslöjade kvinnor i svart och små barn, de satt i ett vindskydd och åt något. Den andra gruppen var sommarklädda män, de satt och grillade ca 50 meter från kvinnorna. De verkade ha roligt. Ibland försökte någon av barnen springa till männen men fångades in snabbt. Jag slog mitt tält på det tillåtna området och kunde se sent på kvällen när båda grupperna gick, än långt från varandra men männen ropade högt något bakåt och kvinnorna skyndade sig.

Hade det hänt 40 år sedan hade händelsen känts exklusiv. Besökare från en annan kultur! Nu kändes det bara obehagligt med tanke på kvinnorna. Det pratas om segregation men var inte detta just det? Jag tänkte också vilken kontakt de beslöjade kvinnorna ger gentemot barnen? Speciellt de som även täcker munnen och kanske ögonen. Hur uppfattar de små barnen sin mamma och hennes budskap då?

Över 50% av männen i ålder 16 – 45 i min kommun är invandrare idag, de flesta från Mellanöstern/Afrika. Deras mammor/fruar kommer också oftast därifrån. Av finnar, som var en stor grupp före 2000, finns få kvar, de flesta är döda eller snart där, som jag. Gamla finnar, vi som invandrare på -50 – 60 talet var en grupp som drabbades hårt av covid och död. Det var inte så intressant för massmedia.

Ett islamisk parti ställer upp i valet och om alla muslimer skulle rösta på dem vore Michel Houellebecqs bok Underkastelse verklighet inom några val, kanske efter 30 år, med helt lagliga medel. Några kommuner i Sverige kan få muslimsk kommunstyrelse tidigare, kanske just min Kommun.

Det blir, ska vi säga, intressant. Än har inte partiet Nyans förstått valregler, det försvårar för dem, vilket kommer säkert att klagas över. Det finns också olika inriktningar i islam vilka inte kommer överens. Kan valet ena blir en bra fråga.

Så länge får det röda gänget mest invandrarröster. De är alltid generösa med bidrag av olika slag. Jag ser vilka områden i min kommun är övervägande röda, de är de som finns i listan över utsatta områden. Villaområden är blåa. Överallt syns små gula SD prickar, även på de röda områdena.

Vem utsätter de utsätta platserna borde vi verkligen fråga oss innan vi lyssnar på politikerdravel om bättre integrering. Vi har tagit in folk från flera av världens konfliktzoner och följaktligen har vi nu alla världens konflikter i Sverige. Att de olika representanterna gradvis hamnar även i kommunstyrelser och Riksdag är oundvikligt. Och faktiskt rättvist. Jämlikhet ar det svenska så hyllade ordet.

Alla kulturer faller – någon gång, även den arbetsamma, väl så fredliga, anpassbara svenska. Vi som var rika och framgångsrika – förut. Vi har än råd att försörja de som inte arbetar men pengarna är inte oändliga. Nyss sa Regeringen att de välbeställda skall betala försvaret. Vilka är de välbeställda? Kanske de som har offrat år för studier? Skatt är ordet de röda älskar.

Den multikulturella Världen tar över, obevekligen. Det har aldrig fungerat. Någonstans. Inte ens i USA som förr, se bara på de senaste åren. Hudfärgen är viktigare än vad du bidrar med till Samhället. Kränkthet är makt.

Vi får leva bredvid varandras områden och försöka överleva. Eller flytta. Tills det brister totalt och mossa växer över vår nu så slitna kultur.

@Fnordspotting

Ordet integration betyder ”vårt experiment har gått åt helvete, men eftersom vi inte kan erkänna det offentligt behöver vi något att distrahera er med så länge vi själva står kvar vid köttgrytorna, sedan får någon annan försöka hantera katastrofen vi lämnat efter oss”.

8:01 em · 7 juni 2022·Twitter Web App

PS. Nästan 1,2 miljoner röstberättigade inför höstens val i Sverige är födda i ett annat land, visar preliminära siffror från SCB. Det är 200 000 fler än i förra valet. Uppåt var fjärde förstagångsväljare har utländsk bakgrund, vilket är nästan en dubblering sett till de senaste 20 åren. Även antalet utländska medborgare som får rösta i region- och kommunfullmäktigevalen beräknas öka. På valdagen 2022 beräknas de vara cirka 670 000, vilket är drygt 130 000 fler än 2018.

Det eviga Klimatet ger oss hål i huvudet.

Utvalda

Valpropagandan är i gång. Vissa kan inte låta bli att svartmåla sina konkurrenter. Men det bör finnas en gräns, eller?

Märta Stenevi kallar sina arbetskamrater – de vilka inte prioriterar klimatfrågan över allt annat – som någon med ”hål i huvudet”. Enligt henne är det en klimatkatastrof just nu som kräver möten trots sommarledighet. Som vi vet arbetar hennes arbetskamrater i Riksdag och Regering. Hon kanske inte ser dem som sina medarbetare utan underlydande med just hål i huvudet?

Att ha det språkbruket hör max till gatuslang. Låt oss passa henne till gatan vid nästa val. Låt oss släppa MP med klimathysterin och misslyckade energiåtgärder till soptippen för misslyckade politiker. Tyckte du att elräkningen var lite hög? Vem la ner Kärnkraften och började riva mindre vattenkraftverk för att vatten ska flöda fritt?

Som stöd till uppfattningen att klimat inte är den katastrof MP målar upp kan vi läsa två professorer som forskar i ämnet. Alltså folk med utbildning och arbete inom ämnet klimat:

https://co2coalition.org/wp-content/uploads/2022/06/Happer-Lindzen-SEC-6-17-22.pdf

Miljöfrågorna kan dock vara till gränsen på katastrof. Tänk bara på Ukraina. Det är en miljökatastrof.

Ja, det brinner lite överallt, i naturen och krigsområden. Men bränder orsakas oftast av människan. Jag kollade efteråt alla de bränderna jag fick gå runt eller fly ifrån 2018 i USA. Naturen började inte brinna av sig själv. Alla var man – made av ren slarv eller total dumhet. Blixt kan vi inget göra åt annat än vara beredda.

Nyss skulle vi förgås av hetta. Men det räckte bara en dag. Alarmismen är Massmedians älskling. Fakta försvinner i braskande rubriker.

Kan vi själva göra något för vår miljö, det vi har på räckhåll? Ja, vi skitar inte ner vår miljö, den åtgärden är någonting vi kan göra ganska enkelt. Vi tar med oss tillbaka det vi bar till stranden, skogen, vart som helst och sorterar soporna. Vi slänger inte våra uttjänta bildäck i skogen (väldigt vanligt). Vi tänker över vår konsumtion och har inga onödiga shoppingsorgier. Vi tänker mer på att vara och umgås än spendera pengar. Vi är goda grannar och lånar sällanvaror av varandra. Vi lär våra barn att klara sig med smal ekonomi i stället att hamna hos Kronofogden. Vi kräver inte av andra det vi inte gör själva som att slopa bensinbilarna, äta maskar eller vad det nu är klimatanhängarna uppmanar andra till. Vi flyger inte runt i Klimatkonferenser med våra privatjet för att visa hur fina och klimatmedvetna vi är. Mer…

Vi skrämmer inte våra barn utan ger dem verktyg för livet och är alltid positiva till nya möjligheter.

Och, vi kallar inte varandra med fula namn.

Vill du rösta på någon som kallar andra med ”hål i huvudet”?

Bilder: markbrand på Grönland,The Arctic Circle Trail, bränd skog på Sawmill Mountains, Kalifornien, PCT.

De små detaljerna.

Utvalda

Märker du de små detaljerna i naturen? En blomma, ett vackert blad, kanske ett fågelbo, gräset som vajar i solnedgången? Oftast beundrar vi de stora som berg, udda träd eller vattenfall medan vi går bara förbi de små naturundren.

Är det så i livet också? Små saker blir petitesser fast de kunde ha stor betydelse om vi orkade tänka till. Att komma ihåg någon person utan anledning. Att komma även ihåg dagar av betydelse. Om vi begrep hur datum är viktigt skulle många förhållanden se bättre ut. Att missa dagen då vi träffades eller glömma bröllopsdagen säger mer än någon kan ana.

Det är en signal om likgiltighet. Du har föga betydelse för mig.

Även så enkla saker som rätt sorts blommor kan ha budskap av betydelse. Min sambo hade harsyra på sin födelsedagstårta som dekoration eftersom den blommade omkring hans födelsedag. När han inte längre kunde gå till skogen på grund av sjukdom och plocka det själv såg jag till att hitta just den blomman för tårtdekoration. Då kom han ihåg vad blomman hette och att han fyllde år. Det kunde inte demens ta från honom.

Det lilla kan vara mer värt än de stora gesterna.

Naturens små under finns nära dig. Gå bara ut och se.

Hur har ni det med vädret? Varmt? Här är det nära +30C. Skönt.

The Triple Crown – om vandring i USA.

Utvalda

Har du tänkt att vandra Appalachian trail, eller Pacific Crest Trail eller Continental Divide Trail – någon gång? Kanske hela The Triple Crown?

En tjej som just nu går CDT och har gjort de två andra tidigare är Kristen – Arrow är hennes trailnamn. Jag träffade henne under min PCT vandring dag 96 i norra Kalifornien nära Bunker Hill (Quincy Road). Vi tältade en natt ihop. Du kan läsa om de tre lederna på hennes sida med bilder och filmer: Och några till som Superiour Hiking Trail och River to River Trail.

https://therovingarrow.wixsite.com/followtheblaze

Det finns många filmer och berättelser om Triple Crown. Det bästa med Kristens berättelser är äktheten, inga förskönande hjältehistorier utan slit, glädje, tankar, svårigheter. Du är där med henne och får en uppfattning om hur det är att vandra just där.

CDT går från USA s Kanadagräns i Alberta till södra gränsen mot Chihuahua, Mexiko. Fem Stater passeras räknat från norr, Montana, Idaho, Wyoming, Colorado och New Mexico. De flesta börjar vid Mexikogränsen.Sträckan är 2,700 – 3,150 mile, det finns lite olika valmöjligheter.. Ca 150 personer per år lyckas vandra hela leden. Ingen trängsel på CDT.

Just nu avundas jag henne. Att långvandra är så fantastiskt – nästan varje dag. CDT är dock över min förmåga, tror jag. Åldern, ni vet.

Män, djur och misslyckanden.

Utvalda

Afghanistan är nästan borta ur media, ointressant, i skuggan av Ukraina, diverse omröstningar och det vanliga skräpet som skilsmässor, nakna människor eller någon som går ut med något..

Men resultat av våra ansträngningar, eller o – resultat sipprar ibland ut. Det mesta handlar om kvinnors situation.

Man kan inte få sharia, västerländsk livsstil och frihet för kvinnor samtidigt. Det är det ena eller det andra. I 20+ år försökte väst förändra Afghanistan med, vapen, demokrati, jämlikhet, kvinnoprojekt, stöd till militären för att hålla terroristerna i lagom ordning och allt västerländsk stuff och slutresultat var att väst fick fly i överfyllda flygplan. Talibanerna intog scenen. Införandet av islamisk styre har sedan skett snabbt.

Afghanistan önskade frihet från väst och fick det. Som följ sinade bidragen. Brist på mat. Flickor miste skolgången. Småflickor säljs mot pengar och mat. Kvinnor återgår oftast till hemmet. Terrorattentat från oliktänkande. När så elementära nyttigheter som mat sinar genast undrar man vart biståndet tog vägen, mot vilka onödiga projekt de riktades mot. Eller i vems fickor slantarna hamnade.

Kvinnor skall nu uppträda i heltäckande klädsel annars bestraffas den mannen som är ansvarig för kvinnan. Ja, kvinnan ägs av männen, make, fader, bror, vuxen son eller något mer avlägset. Även kvinnliga TV presentatörer skall täcka munnen, skall de prata med ögonen eller hur var det tänkt.

Vistelser i parker kan delas till mans- och kvinnodagar. Likaså skall inte män och kvinnor äta tillsammans. Ja antar att det gäller ute, eller? I de starka fästena för talibaner som Kandahar skall kvinnor som inte bär burka likställas med djur.

Renlevnad? Rädslan för kvinnor och deras sexualitet är total bland talibaner. Makt för ynkliga män. Knäcka den som kan tryckas ner i skorna – om man har några.

Även mäns kläder och utseende regleras. Skägg till exempel. Att avvika är inte tolererbart.

I en undersökning av Pew recearsh om muslimska länder 2017 var Afghanistan det landet i Världen som högst önskade bli styrt av sharia, islams lag. Det är så nu.

Som en skribent skrev: wanted their freedom and they got it.

Skall vi tycka synd om dem nu? Har inte kvinnorna stöttat sina talibanmän i åratals? Skött deras hushåll, fött deras barn, glatt åt deras vinster? Inget samhälle på den primitiva nivån fungerar utan kvinnor som gör det män inte kan eller inte anses vara mansgöra. Kvinnor ska ta hand om hem och det växande släktet. Passa upp männen. Skall vi ösa på mer jämlikhetsprojekt?

Ja, jag tycker synd om kvinnorna, men… det är en oeffektiv känsla.

Borde inte vi ha satsat på vatten och ström, mödravård och skolmåltider och skippat överkursen jämlikhet? Börjat på botten.

Demokrati och jämlikhet införs inte med vapen, bidrag och önskedrömmar. Inte i Afghanistan, inte någonstans. Vi borde ha lärt det länge sedan. Någon som vill försöka med Iran? Eller närmare hemma, någon svenskt av klan styrt område?

Hjälpen för Afghanistan har varit resultatlöst för landet i stort. Men det har haft betydelse för enskilda personer. Många av dem har dock lämnat landet, de som kan. Pengar hamnade i någons fickor, inte för utveckling. Så några ringar i vattnet bildas inte. Att drömma om skolan, inte gå i kvarstår för flickor. Kvinnor är andra klassens medborgare.

Kvinnoförtryck finns även i Sverige fast i en liten skala. Hedersmord utan heder. Regler för flickor. Också vi har otaliga projekt för integration och jämlikhet . Men islam håller stånd även här. Det är ett samhällssystem som innehåller livets alla delar. Ett slags handbok över tillvaron. När studenterna kom ut nära mig bar många en sjal under mössan och sitt hemlands flagga. Tolv år i skolan har påverkat föga, om någonting i den så omhuldade integration. Du blir inte svensk, i den gamla meningen, om vi nu vet vad det är. Idag ser vi beslöjade kvinnor överallt, på torget, affären, olika arbetsplatser, i kommunal och statlig verksamhet.

Skall vi bry oss om det? Varför känns det inte bra?

Handlar kläder om förtryck? Ibland är det tydligt när en sommarklädd man håller fast en kvinna i svart kåpa och det är varmt ute. Eller småflickor med sjal och täckta ben nu när värmen är 25 plus. Men, är det vad jag tror mig att se? Är det inte bara mode, likadant fast omvänt som de väl så nakna unga svenska kvinnorna visar upp på väg till någon fest på en fredagskväll?

Vad är integration – egentligen? Kläder? Enligt lag får invandrare ha kvar sin kultur men det sägs inget om den svenska. Vem ska då integreras och till vad? Svenskarna? Ingen har satt några krav för invandrare, inte innan ukrainska flyktingar kom hit. Då lät det genast annorlunda. De ska jobba, sa ministern, vem det nu var. Folk ska inte vara bidragsberoende i Sverige. Nyss klagade SR att det fanns få möjligheter till svenskundervisning för ukrainare så de kunde börja jobba, helst igår.

Det är annat tonläge från Regeringens sida mot kristna ukrainska krigsflyktingar än det har varit mot andra invandrargrupper, de från Mellanöstern/Afrika.. Det är inget vi kan vända nu. Det tåget har gått, tror jag, trots att leken vända på stenar pågår i alla partier nu i valtider..

Bilder: Kvinnor i Kabul 1972. svensk delegation i Iran februari 2017 och talibanregeringen.

PS. Islam är världens mest växande religion, idag 1800 milj. mot kristna 2000 milj.

PS2. Jag och min särbo var efterfrågade till ett arbete i Afghanistan i slutet -80 för en internationell organisation (han hade varit chef för ett program förut) men han insåg att det var omöjligt att bedriva något där utan korruption, begränsningar mm. Så det föll på sin egen orimlighet.

Det finns många tecken på civilisationens nedgång.

Utvalda

Någon gång hittar även en blind höna ett frö. Jag läser sällan dagspress, den svenska. Men råkade se det här. En tidsbild! Läs hela!

Den mänskliga karaktären är inte alltid vad vi själva skulle önska. Med www-epoken fick var och en, hög som låg, tillgång till all världens kunnande. Litteratur, konst, vetenskap och uppslagsverk var nu bara några knapptryck bort. Människan fick allt, men hon valde porr, Johnny Depps rättegång och att fotografera sig själv. Blicken vänds inte alltid utåt mot världen, utan påfallande ofta inåt mot egot. Men det är inte skärmens fel att vi väljer och väljer fel och myndigheterna kan inte göra det åt oss.

Klipp från ”Egot, ansvaret och skärmarna” . Publicerad 2022-06-14 Maria Ludvigsson i DN.

Sorg är en märklig känsla – om en tur till en speciell plats.

Utvalda

Ungefär tio kilometer från mig fanns en magisk plats, några dammar, en bäck och döende skog. Min sambo och jag tillbringade där åtskilliga dagar för att fånga något genom kameralinsen.

Fotografering var vår stora hobby och för sambon även yrkesmässig. Vi hade samma kameror när vi träffades. Han var trädgårdsmästare men hade alltid velat fotografera mer. Jag uppmanade honom att göra något av det. Livet går så fort. Han gick ner i halvtid på arbetet och köpte en fotoutrustning. Inom kort var han känd på orten och sålde bilder till olika ändamål, tidningar, böcker, reklam…. Just dammarna, som vi kallade platsen, blev fotograferade året runt fast de bilderna hamnade sällan i annat bruk.

Vi var där tillsammans sista gången 20130910. Vi tog bussen så nära det gick men kom aldrig till själva dammarna. (Bilen hade vi gett bort, jag är en usel bilförare.) Nu saknade jag bilen för sambon orkade inte backen upp. Vi fortsatte längs stigen förbi bäcken. Han kom inte ihåg platsen innan vi kom till en liten bro. Då lyste han upp.

Min sambo hade då varit sjuk i demens bara några år men demensen tog snabbt över hans liv och så även min.

Jag bar sorg över hur vårt liv fick sitt slut. Inte själva livet men allt dess innehåll. Jag blev en vårdare, han min patient. Jag hade obefintlig förmåga att avsluta det och låta honom flytta till demensboende. Erfarenheterna från korttidsvård var rent av usla. Men till sist flyttade han, efter nästa sju år hemma. Min psykiska ork var helt slut. Min sambo dog inom några veckor, april 2018. Jag åkte iväg till USA och PCT. Det var planerat. Ingen störta iväg resa.

Jag har gått förbi platsen vid några tillfällen. Det ligger nära Sörmlandsleden. Jag har dock inte förmått mig att kliva av från leden och gå närmare för att se hur platsen är idag. Jag kan se förändringarna från håll.

Skogen är nedhuggen. Dammarna som en vattenfylld jordgrop med grävmaskiner omkring. Hur det ser ut längs bäcken ser man inte. Det är ogenomträngligt igenvuxet. Det liv platsen hade finns inte kvar, eller i helt annan form.

Men nu, under min korta vandring över helgen, beslutade jag mig att gå en tur längs bäcken och gå runt de gamla dammarna som inte finns annat än en vattenfylld grop. Sumpskogen var borta. Ja, allt var närmast försvunnet. Ingen magi kvar. Inga sångsvanar häckar där. Säkert inga djur kvar som då var bosatta på platsen. Men längs bäcken växte ormbunkarna. Ett hygge nådde precis till bäcken men några stora träd var kvar. Det var närmast ogenomträngligt. Jag gick vidare och satt en stund vid den lilla bron.

Dammarna och bäckfåran var vår plats – då. Vi kände ren lycka där.

Nu var allt bara en vanlig oattraktiv håla. Det tog mig nästan fyra år att förmå mig gå dit och säga adjö till den platsen. Sorg är märkligt.

Rädd för regn?

Utvalda

Jag skulle ha börjat en kort vandring idag, en vecka ungefär, men gav upp. Nattens åskväder och ösregn gjorde att jag tappade lusten. Jag står ut med regn men vill ogärna börja med allting blött. I morgon ser det bättre ut?

Den här sommaren är ganska spikad med besök, resa och aktiviteter. Men höst är min bästa tid. Då blir det en längre vandring någonstans.

Några filmer att se om vandring och fly civilisationen i väntan på bättre väder.:

PS. Så klart lyser solen nu! Den svarta himlen försvann.

Klimatmål i krig och försvar samt de eviga soporna.

Utvalda

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har presenterat Natos första gemensamma klimatmål gällande utsläpp av koldioxid.

Vi måste minska effekten av vår militära verksamhet.

Målet är att minska koldioxidutsläppen med minst 45 procent till 2030 och nå netonoll-resultat år 2050.

Vi tar nu hänsyn till klimatförändringarna när vi planerar våra operationer och uppdrag och när vi utvecklar nya möjligheter, säger Stoltenberg.

Det låter ju helt fantastiskt. Kan vi börja med att hjälpa Putin så han kan föra miljövänligt krig mot Ukraina?

All tillverkning då? Material och energi som går åt? Alla döda? Nej, det räknas väl inte in?

Kan någon göra även festivalerna renare?

Glastonbury festival hurrade nyss för Greta som var en talare för Klimat, ja, hon klandrade på oss alla.. Men varken hon eller andra stannade kvar och städade upp.

Se bilder på:

https://www.dailymail.co.uk/news/article-10956493/Glastonbury-Festival-clean-begins-volunteers-clear-rubbish-left-200-000-attendees.html

Prata går det och gnälla om klimat men att göra något för närmiljön som att ta med sig skräpet är för svårt. Visa god exempel och städa efteråt fungerar inte för klimatprofeter och klimatentusiasterna. Inte ens 15000 soptunnor var tillräckligt utan platsen ser ut som soptipp.

Det räckte att hålla klimat-tal. Det räckte att applådera för Greta. Det var insatsen.

Borde inte vi sluta att stirra uppåt och rikta blicken neråt och göra det vi enkelt kan göra: städa efter oss inte prata om överkursen: klimat.

Skäms.

Bilder: Ukraina Mariupol, köpcenter Kiev och Krementjuk shoppingcenter

Till minnet av en stark kvinna.

Utvalda

Min mor skulle ha fyllt 106 år idag, om hon var i livet. Hon dog 2011 strax före sin 95 årsdag.

Hon var dotter till en dåtida storbonde och skomakare. Idag skulle gården vara en hobbyjordbruk. Hon hade 6 syskon. Familjen var ansedda medborgare i byn med en egen kyrkbänk.

Hon gifte sig under kriget. Dagen efter vigseln åkte maken till fronten och de närmaste tre åren sågs de endast några gånger. Han krigade. Hon såg till att vardagen fungerade, från tillverkning till hopp. De finska kvinnorna klev fram och ingen kan säga att de inte gjorde sitt. Jämlikhetsdiskussionerna var ganska obefintliga. Praktiken var beviset över så kallad jämlikhet.

Mor var utbildad sömmerska. Hon sydde både i fabrik och hemma på beställning. Senare bytte hon till tegelbärare på byggen. Det betalade sig bättre. Hon var en feminist i praktiken. Hon blev fackföreningsrepresentant på bygget fast hon var den enda kvinnan. Jag är säker på att hon bad före fackmöten. Både hon och jag bar också ut morgontidningar. Hon för att bättra på ekonomin och jag för att kunna gå i flicklyceum som kostade.

Mor och far fick tre barn utöver mig som adopterades under kriget. Hon var släktens matriark. Hon hade kontroll över varje födelsedag i släkten. Hon gav julpresent till tidningsbudet och postutdelaren. Dörren var alltid öppen för den som behövde en stunds stöd. Hon bad för oss alla varje kväll.

1950- talet och något därefter var den hoppfulla tiden då allting blev bättre för många av de krigströtta. Så även för henne.

När far blev sjuk stannade hon hemma och tog hand om honom. Han dog efter några år vid 67. Mor återvände aldrig till arbete men fanns till hands för alla som efterfrågade hennes hjälp och stöd och även som kontaktperson genom Kommunen och insatser i församlingen.

Mor var både kristen och laestadian till den grad att det var ibland opraktiskt i det vardagliga livet, även om hon var väldigt praktisk person. Man gör vad man måste, men Gud bestämmer. Söndagar var vikta för Gud. Vårt hem gav nattlogi för predikanter och missionärer. Jag har träffat flera av de stora från Afrika och Kina. Men jag förlorade tron på Gud före konfirmation. Det räckte att jag sjöng i kyrkokåren som förste sopran. Det var min religiösa insats.

Det tog tid innan mor accepterade min brist på tro. Det var nog först när jag började arbeta som socionom och hjälpa de behövande. Det var Guds arbete det med, sa hon. Vi fann ett slags acceptans. Vi hade telefonkontakt och skrev kort. När hon blev äldre åkte jag till Finland några gånger per år för storstädning och annan hjälp för henne. Min bror och hans fru stod för den mesta kontakten eftersom de bodde nära henne.

Sin allra sista tid bodde mor i ett äldreboende. Hennes så robusta hälsa hade börjar avta. Benen och och även hennes skarpa minne krånglade. Hon var trött. Hon dog av åldern men i läkarintyget står lunginflammation.

Ingen person kan dö bara av åldern i det organiserade Samhället.

Hon hade sina mindre goda sidor men om de döda talar vi inte illa om. Hon var en arbetarkvinna som strävade mot bättre framtid för sina barn. Hon litade på Gud och Regering. Det är något vi nutida har har gett upp med. Vi väljer annat, kanske Internet, att lita på.

Efter hennes död har släkten splittrats. De yngre har sina liv och sina vänner. Släktbanden är inte längre så viktiga. Kanske är Facebook kontakten. Ingen har idag en egen kyrkbänk där alla samlas på söndagar.

Tiderna förändras. Inte alltid till det bättre. Mor var född under det första Världskriget, gifte sig under den andra, fick se enorm teknisk utveckling, förändringar – både goda och dåliga – i Samhället. Hon upplevde Guds avgång och pengamaktens definitiva ingång. Hon dog när kriget i Syrien har börjat och förföljelsen av kristna ökar i Egypten och Världen.

Jag minns mor som en arbetsam, bedjande, hoppfull kristen. Hon vore helt omodern i dagens Värld.

Bild överst: Nyförlovade.

PS. Gratulerar bloggvännen som fyller år på samma dag. Blommorna är till dig.

Lösningar för den trasiga Kommunen och andra sagor.

Utvalda

Valreklamen har börjat trilla in i brevlådan. I kommunens tidning ger de olika partierna sin syn på hur kommunen blir en trygg kommun. Det sker nämligen en del skjutningar och andra brott, klaner som styr, stora rättegångar, inkomst från knark och stölder, bränder mm och kommunen har flera så kallade utsatta områden. Så det är intressant att veta hur olika partier tänker lösa det.

I korthet:

Trygghetskameror, ordningsvakter, skola, socialtjänst, bort med segregation med både hyres – och bostadsrätter.

Trygghetskameror, ordningsvakter, Regering som satsar på Polisen, avhopparverksamhet, skola, fler lärare, stöd till Npf diagnoser

Ordningsvakter trygghetskameror, klottersanering, belysning

Bekämpa brottslighets orsaker, bort med segregation, solidaritet

Skolan först, trygghetskameror, belysning, trygghetsvärdar, blandade boendeformer.

Trygghetskameror, trygghetsvärdar, fånga barn på glid, flera poliser, stoppa mäns våld mot kvinnor.

Trygghetskameror, trygghetsvärdar, ordningsvakter, föräldracentraler, nattvandring.

Sedan finns det några lokala små partier och de föreslår ungefär detsamma.

Gissade du vilka partierna var? Låter inte alla lika? Så vi ska bli bevakade av kameror och vakter. Politikerna själva flyttar till segregerade områden, eller hur tänkte de? Faktum är ju att så fort någon börjar arbeta och kunna betala mer för bostaden försöker man hitta en lägenhet på ett bättre område, med lugnare skola och tryggare utemiljö. Skall folk inte få göra det?

Varför känner jag mig misstänksam över de politiska partiernas förmåga att lösa någonting?

Jag röstade inte i förra valet eftersom jag var i USA och vandrade. När jag kom hem i slutet oktober hade Sverige inte än en Regering utan sandlådan var full med politiker som slogs med spadar. Jag kände mig nöjd med att inte ha medverkat i röran med min röst. Inte att en röst skulle göra någon skillnad men hela situationen kändes förnedrande för en röstberättigad. Vi hade valt ett gäng okunniga, olämpliga och även ljugande personer färdiga att byta sida hur som helst när gräset var grönare där. Sedan har det varit fyra år med låt oss säga snällt kaos, inte bara på grund av oförmåga utan även covid som Regeringen försökte hantera. Folk har inte ens varit på jobbet i Riksdagen, kanske lika bra med det.

Ständiga gräl, tjafs, rövslickeri och felbedömningar. Just nu skall det röstas om budget och Statsminister Kakaba….nej, Andersson hette hon väl kan riskera igen att styra med andras budget. Men efter lite teater röstade ”vilden” på Anderssons budget.

Fortsättning följer från sandlådan Sverige.

I inlägget Bort bort var några av mina förslag till nästa val.

Eftersträvansvärda karriärer och kostsamma barn.

Utvalda

Dagens förlossningsvård är omdiskuterad, milt sagt. På Internet finns många som är missnöjda, med rätta också. Förlossningsvården har krympt både tidsmässigt och i antal platser, trots att befolkningen har ökat. Barnmorskorna är också missnöjda med arbetssituationen och lönen.

Synen på den gravida är idag, ska jag säga, kallare.

Länge sedan i landet Sverige var mödravården annorlunda, både sämre och bättre. På 60 – talet och före var graviditet barnmorskans graviditet. Hon kontrollerade men sa inte mycket. Var det något kunde hon meddela det i uppfostrande ton. Hon var den som visste.

Efter förlossningen – utan någon som helst smärtlindring eller pappan närvarande – låg mammorna kvar på BB tills de var feberfria och barnet nått igen födelsevikten. Vi såg knappt våra barn utöver de 5 gånger 20 minuter per dag vi skulle amma. Barnen togs hand om de professionella vårdarna. Barnen vägdes vid varje amning och resultatet lästes upp. Vi mammor grät över vår oförmåga.

Vi behandlades som sjuka personer. Febern mättes, blödning kontrollerades. Vi låg i fyrsal och skulle ligga stilla utöver toabesök. Mat serverades till sängen.

Maken, den gifta, fick se barnet genom glasrutan i korridoren. De kunde ju smitta barnen. Inga ogifta män släppes in. I min sal låg en kändis. Den privata delen, som man betalade extra för, hade varit full. Hennes make släpptes in i rummet. Han gav henne rosor och en diamantring. Skillnad på henne och oss vanliga, som kanske fick en blomma som ett biträde kom in med

Barnen var sjukhusets barn. När utskrivningen skedde var det nästan skrämmande. Jag hade knappt sett mitt barn naken så jag klädde genast av henne i taxin. Nej, några babyskydd för bil fanns inte på den tiden.

Barnadödligheten gick ner. Mammorna var fysiskt ganska ok när de lämnade sjukhuset.

Från mitten 80 talet framåt arbetade jag som kurator/terapeut med riskgraviditeter i ett stort sjukhus. Graviditeten var nu moderns, barnmorskan gjorde det yrkesmässiga och gav snälla råd. Även den blivande fadern kom på barnmorskebesök. Män var delaktiga, ibland så att mamman hamnade i skuggan. Det är faktiskt kvinnan som är gravid i kroppen och oftast också mer mentalt än fadern. Men vi var glada över papporna som kom, det bådade gott för förlossning och faderskap.Besöken hos barnmorskan i normala fall var nu betydligt färre än förut.

Mamman kunde välja förlossningsenhet i storstad – ifall det fanns plats då. Smärtlindring var allmänt. Fria besökstider, även familjeBB där hela familjen kunde bekanta sig med barnet.Tiden på BB krympte, tre dagar kanske. Några mammor gick hem även tidigare. Vissa missade då barnets tredagarskontroll och fick efterlysas genom BVC. Några kom tillbaka med bröst som stenar och bleka av för mycket blödning. Papporna hade föräldraledigt och kunde dela den första tiden med modern.

Jag uppmanade mina patienter att stanna minst till dag fyra. Dygn tre är inte så bra på grund av det hormonella läget. Gråtdagen kallade vi det – då. Amning kommer inte heller i gång genast. Det är ingen naturlag att alla kvinnor kan amma automatiskt och har nog med mjölk.

Idag skickar sjukhusen hem mammorna efter sex (6) timmar om förlossningen var normal. Varför ska de nyförlösta belasta sjukvården? Att få barn är väl ingen sjukdom! Dock har förlossningsskadorna ökat, det hände nästan aldrig på min tid med ”mina” mammor att någon ens behövdes sy.

https://data.riksdagen.se/fil/A977DA1B-6439-418F-9D9E-B2C53990BA9E

Jag tror att det tidstress de födande mammorna upplever bidrar till usla förlossningar. Får jag plats? Hinner vi dit eftersom resan är lång (förlossningsenhet nedlagd)? Vissa platser har ””föda i bilen” kurser. Klarar jag mig hemma efter några timmar? Om babyn inte mår bra, vad ska jag göra? Är det tryggare med flaskan? Amning sjunker faktiskt.1998 ammades 69,1% vid 4 månaders ålder och 2019 hade det sjunkit till 47,4%.

Det finns många frågor för en förstagångsmamma. Internet har inte alltid de rätta svaren.

Från det strikta omhändertagandet har vi nu nått den andra ändan, minimalt omhändertagande Barnmorskorna är för få. De gravida kvinnorna är bara till besvär. De belastar förlossningen i alltför många timmar. Helst ska ungen krystas ut snabbt, sängen behövs till den nästa. Moderskap är kortvarigt hemma. Lät inte föräldraledighet påverka din pension! Det är fint om papporna är hemma, Samhället uppmuntrar männen, men mammorna ska helst gå snabbt tillbaka till jobbet.

Jämlikhet mellan en man och en kvinna skall vara på topp just under barnets första år.

Det finns ingenting jämlikt i att vara gravid och föda barn, inte heller i att amma och återhämta sig. Varken fysiskt eller psykiskt. Det är bara politisk påhitt. Biologin finns. Att dela så bra det går är annat, men makens första uppgift är att ta hand om mamman. (Var det för gammalmodigt?)

Det är också betecknande i tidsandan att vi uppmanas från Myndigheter att sluta besvära Samhället med förlossningar och flera barn. Arbetsmarknads / jämställdhetsminister Eva Nordmark, går ut och informerar om konsekvenser av många barn. Hon uppmanar att kvinnor inte ska få flera barn om familjen inte kan försörja. dem. Missade hon männen? Missade hon flerbarnstilläggen och alla andra bidrag som gör att den arbetsovillige kan försörja hur många barn som helst? De svenska mammorna föder få barn. För få tyckte man ett tag sedan. Vem riktar hon sig mot?

Flera myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan, får i uppdrag att informera om familjeplanering och ge karriärsråd. Säger Nordmark.

Karriärråd? Är dessa myndigheter kapabla att informera om familjeplanering? Kanske skulle vi rycka upp barnmorskekårens info om preventivmedel så aborterna kunde minska? Att börja med.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Man ska inte skaffa fler barn än man ska försörja, det är en viktig utgångspunkt. Det är därför vi ger det här uppdraget.

Exakt hur det ska gå till är upp till myndigheterna men enligt Eva Nordmark kan det handla om att jobba uppsökande eller att man informerar i samband med att man har andra kontakter med kvinnorna. Man ska också koppla på trossamfund och civilsamhälle.

Så, om du har fött flera barn kommer Staten snart och knackar på dörren och ger dig karriärråd.

I princip har hon rätt. Ingen ska ha flera barn än de kan försörja. Men Statens ingripande känns obehagligt. (Minns ni steriliseringslagen 1934-1976?) Kopierar hon Kina? Kanske ska hon åka till Egypten och ta en titt för de har haft liknande program med dörrknackning. 2 barn ska räcka. Ekonomin orkar inte mer. Viss nedgång har skett i fruktsamhet, men inte tillräckligt eftersom Egypten spanar nu efter ettbarnspolitik. Ändå, de ligger inte ens på topp i Världen. Så inte vi heller.

https://www.svd.se/a/qLM6ge/landet-hoppas-pa-farre-barn-tva-racker

Med tanke på miljö, landets ekonomiska resurser och framtida utmaningar av olika sort är kanske barnafödandet något vi får avstå ifrån. Ett barn och sedan steriliseras både mannen och kvinnan? Barnet snabbt till samhällsvård. Då förloras inte arbetsår och livet kan levas som en pensionsplanering. Karriärerna blomstrar.

Något att eftersträva?

PS. År 1999 var barnafödandet det lägsta någonsin i Sverige, 1,5 barn per kvinna. Under 2000-talet ökade barnafödandet fram till 2010 men därefter har det minskat. År 2021 var det summerade fruktsamhetstalet 1,67 barn per kvinna.

Bort! Bort!

Utvalda

Jag har några förslag angående Riksdagen efter nästa val. Nu är jag inte den enda som önskar detta. Kanske borde vi ha en ruta i valsedlarna där vi kan kryssa:

Bort med den gula knappen. Nog måste Riksdagspersoner kunna ta ställning. Så bekvämt att knysta: jag vill inte, vet inte, gult.

Bort med vildar i Riksdagen. Vi röstar på partier, inte enskilda personer i Sverige, även om du kan kryssa en person. Om någon hoppar av bör den nästa på valsedeln ta platsen. Inget hindrar dock avhopparna att ställa upp i nästa val med eget parti. Vem är den som styr Sverige har vi frågat oss i flera gånger den senaste tiden.

Sedan önskar jag bort riksdagens bostadsersättningar. Tar någon ett arbete i huvudstaden får den flytta. Så gör vanliga människor som inte hör till politikeradel. Hyr ut bostaden om den är tom. Det fuskas med riksdagsmäns bostadsbidrag, de skriver sig in i låtsasbostäder, sommarstugor utan vatten och sånt för att få bidrag. Alla som bor utanför Stockholm kan ju få avgiftsfri bostad genom Riksdagsförvaltningens bostäder. Så, de behöver inte ens betala 12000 kr i månaden som det är vanligt för en andrahandsetta i mitt grannskap.

Så vill jag att Riksdagen skall krympas. Nu när EU bestämmer en stor del av de beslut som förr togs av Riksdag och Regering eller kör över vad vi har beslutat bör vi klara oss med mindre andel politiker. Vad sägs om 251 personer i Riksdagen? Vi har en stor riksdag, har vi klarat oss under covid med 55 personer kan vi klara oss med mindre alltid och arbetet blir säkert mer effektivt. Någon sorts gräns också för hur många valperioder man får sitta. Tre max? Du ska leva i den verklighet du vill att andra ska leva i. Blir du inte omvald eller vill du själv sluta får du fixa ett vanligt arbete i stället. Inga förtidspensioner och långa ersättningar efteråt utan tre månaders lön max och sedan A – kassa om det inte dyker upp annat arbete. Jämlikhet var det.

Gör likadant som du vill att folket du styr över ska göra.

Och, alla dessa Myndigheter! Är de verkligen nödvändiga och effektiva?

Läs om alla i Myndighetsregistret:

Hem

343 Myndigheter under Regeringen, totalt 458 inkl. Domstolar.

Gå ut!

Utvalda

Vila din hjärna av allt som pågår. Gå ut i skogen, ängen, parken, någonstans du kan se naturens små detaljer. Grässtrå, blomma, mönster… Sitta under ett träd och bara vara.

Det är till och med vetenskapligt bevisat att människor som lever nära naturen mår bättre psykiskt. Så dessa stenöken med några blomlådor vi bygger är rent hälsovådliga. Kompensera dig och gå ut i naturen så ofta du kan. Prioritera det så prioriterar du dig själv.

Gran, inte ek.

Springpojkar och tsardrömmar

Utvalda

Mykolaiv

Medvedev, Putins springpojke varnar: ”Horsemen of the Apocalypse are on their way”. Han försöker hota oss med religiösa berättelser från Kristendomen som han kopplar ihop med en atombomb.

Han är något av en sorglig varelse.

De fyra ryttarna föreställer krig, hungersnöd och död samt erövring. Det finns gott om förklaringar och tolkningar på Internet. Originalet finns på Bibeln, Uppenbarelsebok, sjätte kapitel.

Har vi inte upplevt allt detta redan flera gånger om? Två världskrig. Flera andra krig. Åratals långa krig. Otaliga mindre bråk och dispyt. Svält och död. Sjukdomar. Förlorare eller segrare finns det också. Om vi skulle räkna upp allt elände låt oss säga de senaste 500 åren är det svårt att förstå hur vi ens har överlevt och fått ihop något välstånd.

Vad är det som gör att vissa länder kan föda sin befolkning, ge dem skola och sjukvård, utveckling, en smula demokrati, medan andra har ständiga krig, svält och diverse mördargäng? En bra fråga med många svar och påståenden.

Ryssland är inget framgångsland. Dess BNP är cirka 25 procent mindre än Italiens. Ryssland har varit ett av världens bensinmack. Men nu går det bara neråt. Rysslands ledning med Putin i spetsen har drabbats av paranoia. De lever i ett slags parallell värld som vi i väst inte känner igen . De tror sig vara hotade av oss samtidigt som de inbillar sig att bli en stormakt. I yta.

Ryssarna påstår att vi, väst, EU och NATO hotar deras existens. De skyller på nazismen. De måste rädda världen igen. Vem i väst skulle vilja ha ett stort outvecklat land med gott om hjärntvättade människor, de som hotar fred, frihet, liv? OK, de har gas. Kina och Indien samt några länder till – även i EU – shoppar gas mm från Ryssland och dessa inkomster betalar Putins överfall på en suverän stat, Ukraina. Men det är inte uttryck av uppskattning av Rysslands krig, det är affärer. Det är att skydda sin egen ekonomi. Pengar talar. Kineserna hostar lite avmätt, de håller sig än på lagom avstånd och lagom nära. Ibland säger de något elakt om USA. Men om det verkligen gäller tror inte jag att de väljer stå bi Ryssland.

Kineser är affärsfolk. Follow the money, alltid.

Ingen västpolitiker vill gulla med Putin längre öppet, även Merkel och efterträdaren Olaf Scholz får lite hicka av honom. Tyskland är inte säker på vilket ben de ska stå på. Skall Ukraina få stöd hänger på gasbehovet från Ryssland. Om tyskarna får frysa i vinter eller ha ett större krig i närheten? Det är bara att välja. Som vi, stängde Tyskland kärnkraft och blev mer beroende av ryska energikällor.

Putin fick översvallande gratulationer på Nationaldagen 12 juni från en vän: Nordkorea ett land med svält som ständig plåga. Men stora maktambitioner. Apokalypsens ryttare är redan på besök där.

Ryssland hotar ta igen alla de länder som någon gång har tillhört det gamla tsardömet Ryssland. Som Finland, Estland, Lettland, speciellt Litauen vars självständighet anses liksom blivit till genom fel. Mer… Alaska var ett misstag. . Fler… Stora fantasier. Putin har sin idol i Peter den store. Putin vill avsluta sitt liv med herravälde över ett gammalt rike. Han har byggt upp en bild av sin egen storhet. Han har nog med sig själv och ser inte konsekvenserna för sina medborgare. Han kanske skiter i dem? Kanonföda.

Jag tror Putin är väldigt sent ute. Tiden är inte på gamla tsarers sida. Stora imperier är ute. Se på Storbritannien. Även varje liten örike vill kalla sig självständig idag.

Är det tvångstankar, mytomani, paranoia som knackar på Putins dörr bringande fantasier om makt och storhet?

Vilket hållhake han måste ha på sina nära medarbetare eller är de lika inne i att bli stormakt och tro sig vara vinnare?

Det enda acceptabla är att ryssarna drar sig tillbaka till Ryssland från Ukraina, ingen hotar dem där. Att de håller sig inom sina gränser och börjar betala skadestånd till Ukraina. Att de aldrig återkommer och sätter sin fot och vapenmakt i andra länder. Men för att det ska hända borde vi agera så hjälpsamt att Ukraina kan kasta ut angriparna som raserar landet och hotar fortsatt utvidgning. Hur än vi har dragit det ekonomiska kortet och stängt av de rika från våra system kör Putin vidare utan tanke på dem som drabbas. Så länge det finns soldater kvar.

Vad väntar alla på?

Kanske kan vi börja umgås med ryssarna igen om 40-50 år om de håller sig i skinnet?

Man kan inte hota upprepade gånger utan till sist måste man göra verklighet av hotet eller bli utskrattad. Lite pojken och vargen. När ingenting fungerar som förväntningarna är och styret ligger hos en maktgalen person måste alla hot tas på allvar.

Hur kommer det att brista hos NATO om Rysslands hot om kärnvapen blir en verklighet? Då galopperar de fyra apokalyptiska ryttare över Ryssland är min helt oprofessionella gissning.

Någon av de ryska företrädarna sa att: Kina och Ryssland, tillsammans med andra likasinnade, är på väg mot en ”multipolär, rättvis och demokratisk världsordning”.

Låter som en hallucination. Ordet demokrati är för dessa länder bara ett klistermärke.

Läs intressant om Putin och hans strävan:

https://meduza.io/en/feature/2022/06/06/who-is-putin-really-fighting

https://ju.se/portal/vertikals/blogs/anders-dybelius/bloggposter/2022-03-21-i-putins-huvud.html

Läs mer i Samtiden om Putin:

Göken – en fågel i tiden.

Utvalda

Finns det någonting bättre än att gå till skogen? Tälta vid en sjö, så pass långt från den närmaste vägen att bilarna inte hörs? Bara det eviga flyget som går över. Men sedan hörs ko-ko ko-ko av häckningsparasiten Göken.

Är inte den fågeln typisk för Sverige? Koltrasten blev vald till Nationalfågel men nog uttrycker gökens beteende det nya svenska. Politiker som lurar till sig bostadsbidrag genom att skriva sig någon annanstans än bostaden, som i en stuga utan vatten och toa? Andra med falska uppgifter. Bidragsparasiter av mången art.

Flyget flög över tältplatsen, tystnade i 23 tiden. Ja, vi flyger igen. Just nu är det kaos på Arlanda delvis orsakad av personalbrist men även av att skolan är slut. Alla ska iväg samtidigt. Även flera av våra invandrare är på väg till semester i hemlandet. Ni minns kanske Afghanistans ”svenska” föräldralediga där som gnällde att ingen hämtade hem dem från kaos?

Ytterligare en svensk myndighet, tullen, som inte fixar det. Inte heller pass går att få för dem med dålig planering. Polisen räcker inte till. Det är mycket som inte räcker till.

Jag som trodde att alla skaffar sig ett nytt pass när den gamla är på väg att gå ut. Men de köande har kanske sparat en hundring, alltid något.

Så låt oss ge Göken – liknande Jöken och andra politiska uppfinningar – lite uppskattning som en lämplig representant för Sverige.

Jag gjorde bara en kort, 45 km och två nätters runda. En träningsrunda. Det blir fler.

Platsen jag fann så magisk vid senhösten hade falnat i glans. Vintern hade gått hårt åt sumpskogen. Även träd kan ömsa skinn. Insektsspåren var som en karta över mänsklig myrstack.

Andra, ska jag kalla dem idioter, hade lämnat sina sopor i vindskyddet. Tänk, det går bra att bära vad som helst ut, men inte tillbaka. Jag tänkte igen på Pacific Crest Trail, inte en fimp och inga sopor på 4000 kilometer, så långt jag råkade se. Ändå fick vi bära våra sopor i ryggsäcken en vecka eller längre. I björnområden bars soporna tillsammans med maten i en bear box.

Kan de i USA borde även svenskarna kunna hålla rent i naturen på en vandringsled. Med någon kilometer till närmaste parkering eller soptunna.

Hemma igen. En ny kort tur snart. Länk till den magiska platsen förra höst.

Don´t Look Up, om film eller verklighet.

Utvalda

Vad skulle du göra om livet på jorden tog slut om sex månader? Skulle du tro på olyckskorparna, vetenskapsmännen eller ljugande politiker? Internet kanske? TV? Olika diskussionsforum? Om fakta sedan visar att vi skall alla dö, hur tillbringar vi då vår sista tid?

Hoppet är alltid starkt. Förnekelsen likaså. Kommer det kända politikerskämtet ”vi såg det inte komma” att härska? Fylls kyrkorna? Rånar vi affärer för den som äger mest prylar vid död vinner? Tar livet av sig innan? Samlar sina närmaste? Accepterar?

Eller bara blundar och fortsätter som vanligt.

Nu är frågan om den sista tiden inte alls ovanlig, men i mindre skala än Världens undergång. Den sjuke som får dödsdom vet det. Två av mina tidigare arbetskamrater har dött i snabb, aggressiv cancer. Den ena försökte ha kul och festa. Den andra ordnade för sina gamla föräldrar.

De som riskerar ständigt sina liv med riskfyllda saker som knark, gängmord, biltävlingar, bergsklättring på de högsta, krig mm tänker nog inte att det kan vara min sista dag som skall användas väl.

Men vi ”vanliga” som försöker leva ett bra liv, arbeta, fylla våra skyldigheter, ta hand om våra barn och drömma om semester, vad skulle vi göra om slutet verkligen är bakom dörren i år?

I filmen ”Don´t Look Up” ställs dessa frågor. Filmen är en komedi men igenkännandet av nutiden, massmedians tafflighet och politikernas oförmåga gör att vi känner igen oss och skrattet fastnar i halsen. Visst, vi blir roade men eftersmaken är en fråga: hur kommer de som styr att agera, om det värsta skulle hända?

Jag tror att vi får klara oss själva. Hur skulle du göra?

Filmen är modern tragedi över hur de personer vi har valt och betalar för – politikerna i landets styre – tar hand om de stora svåra frågorna. De reagerar inte adekvat. De förminskar, ljuger och försöker vinna något själva. Massmedian är som parodi. Allt vänds till obetydliga sidor, gärna utseende och sex. Media och politiker är Inte mycket att lita på vid farans stund. Vetenskapen dör när pengasugna satsar på fel saker.

”Don´t Look Up” skulle kunna vara en helt sann historia. Vi känner igen vår tid i filmen. Hotande händelser sker hela tiden även om hotet från rymden inte är närvarande – just nu. Kriget i Ukraina tycks ingen få slut på, en nutida exempel på politikernas och FNs oförmåga. Lek i sandlådan är en bra bild av läget i Sveriges Regering och Riksdag. Massmedian är så vinklad att de inte vet vad de ljög om igår. Stats – TV lutar så åt vänster att de har fallit omkull.

Jag tycker att Don´t Look Up är trots det komiska en tragisk epos av vår tid.

Slutet på filmen upplevde jag som usel eller lysande.Välj själv. Realismen dog dock. För filmen, skådespelarna och hur alla agerar, hur pengarna styr är så realistisk att det är som tagen ur livet och från TV tablån just idag. Kanske Meryl Streep kör lite överväxel. Kanske.

2022 var ”Don´t Look Up” Oscarsnominerad som bästa film. ((Vinnaren av Oscar blev CODA.) Medverkande är toppstjärnor som Leonardo DiCaprio, Jennifer Lawrence, Meryl Streep, Cate Blanchett, Ariana Grande mm. På regissören Adam McKays meritlista finns land annat ”Anchorman”, ”The big short” och ”Vice”.

Bry dig nu inte om taskiga recensioner – de är skrivna av folk som inte orkar sätta sig in i filmens mening – utan ge dig en möjlighet att med filmens hjälp fundera över frågan: hur skulle jag själv agera. Det kan ju bli nödvändigt en dag.

https://www.moviezine.se/movies/don-t-look-up

https://www.filmtopp.se/recension/netflix-dont-look-up-2021

Om frimärken och kungahus

Utvalda

Förr i tiden när Posten var en Post och folk skrev brev samlade många frimärken. Min sambo hade en låda brev och lösa frimärken från olika länder. Han hade planerat att organisera dem vid pension. Men han fick aldrig tid till det. Han gick i pension i princip men inte i praktik utan arbetade fram tills demens tog över hans planer. När min sambo dog skickade jag mail till de närmaste frimärksklubbarna och erbjöd dem frimärkena.

Nej, de svarade inte ens. Det visade sig att ingen ville ha frimärkssamlingen. Till sist hamnade allt i sopor. Kanske slängde jag något värdefullt?

Det ges ut nya frimärken. Olika länder använder olika motiv, som krig, drottningar, katter och hundar… Ukraina har gett ut några trevliga frimärken som föreställer nutida händelser.

Brittiska postverket ger ut flera nya med anledning av drottning Elizabeths 70 år på tronen. Åtta frimärken som visar Elizabeth under olika tillfällen under hennes regenttid.

Hon är också själv en flitig frimärkssamlare, och hennes samling är värd över en miljard kronor. Över en miljard!

Drottning Elisabeth säger att tro, familj och vänner har varit hennes stöd i livet.

Omkring år 1100 grundades kungarikena England och Skottland. De två grannarna utkämpade många krig fram till 1707 då de gick samman i ett förenat kungarike.

1921 var det brittiska imperiet som störst. Länder över hela världen tillhörde den engelska kronan. Georg V var regerande kung, David Lloyd George, liberal, var just då premiärminister.

Storbritannien består idag av England, Wales, Nordirland och Skottland. När imperiet har fallit har dock de flesta länderna stannat kvar i Commonwealth of Nations, en mellanstatlig organisation bestående idag av 54 självständiga länder, varav nästan alla tidigare tillhört det brittiska imperiet. Vissa har gått ut, återvänt eller blivit avstängda en tid.

Går Skottland ur och Irland ihop finns bara det ursprungliga England och Wales kvar.

Drottningen har nog stor respekt från folket. Hon har tjänat landet och Commonwealth of Nations i 70 år. Det kommer inte att finnas någon som slår drottningen i tid och uthållighet. Charles, tronföljaren, har varken charmen, viljan eller förmågan som drottningen har haft. Han är redan en gammal gubbe. Dessutom ligger han för evigt i skuggan av Diana. Hon var magisk, inte Charles. Kanske faller hela kungahuset? Varför betala för dem när de har egna miljoner att slösa? Vad är nyttan av dem när skandaler solkar ryktet? Behövs traditioner som ett kungahus? Sånt kan vi se på Internetserier om vi vill.

Idag firar dock en stor del av britterna drottningen och hennes 70 år på tronen.

Finns det värde i någon sammanhållande institution och person i ett land? Förr hade vi Gud och en präst i varje by och kung överst. Presidenter och premiärministrar kommer och går medan kronan är förutbestämd och reglerad. Drottning Elizabeth är i och med Boris Johnson inne på sin fjortonde brittiska premiärminister. När hon tillträdde hade Winston Churchill posten. Men tiden efter henne är osäker på sikt.

Jag tror inte att Sveriges kungahus överlever heller så länge. Victoria kanske, men inga fler. Risken är att Sverige med tiden blir oigenkännlig för svenskar. Men det är en annan historia.

Vad folk är och vad de gör är nyckeln till allting”, sa kung Georg VI, Elisabeths far. Så sant.

Andra monarker som har regerat länge: Den franske Ludvig XIV ”solkungen” regerade mellan14 maj 1643-1 september 1715, 72 år och 110 dagar.

Thailands kung Bhumibol Adulyadej kallad Rama IX 9 juni 1946 – 13 oktober 2016, 70 år och 126 dagar.

Johan II i Liechtenstein 12 november 1858 – 11 februari 1929, 70 år och 91 dagar.

Bild på brittiska imperiet från Wikipedia.

Grinig kommentar om mänsklig utveckling.

Utvalda

Nu ska vi beväpna fler och sälja mer. Krig är en vinnare. BNP stiger med hjälp av vapen och knark förstås. Ja, knarkförsäljning räknas in i BNP. Affärer.

Den militära upprustningen i Europa kan ge svensk försvarsindustri möjligheter att exportera mer, uppger statsminister Magdalena Andersson.

– Den här upprustningen är en stor möjlighet för svensk försvarsindustri. Vi har bra prylar. De är kostnadseffektiva också, säger hon vid en presskonferens efter EU-toppmötet på tisdagen

Under mötet kom EU-ledarna bland annat överens om att öka samordningen vid utveckling och inköp av försvarsmateriel.

Bra prylar? Försöker hon ge vapen en mjuk kul framtoning?

När hör vi från politiker i makten: den här upprustningen är en stor möjlighet till våra bönder.

Eller den här upprustningen är en lysande möjlighet för elproduktion.

Kanske det finns en stor möjlighet för våra skolor, sjukvård, äldreomsorg…

Nej, sådant är inte ”bra prylar”. Och inte kostnadseffektiva. Hur kan vapen vara kostnadseffektivt förstår inte min gamla hjärna. Mjuka värden är bara kostsamma. Det finns inget kostnadseffektivt i att ta hand om folk eller öka fungerande infrastruktur. Sånt som folk behöver i sin vardag. Men krig och vapen, den största industrin vi har i världen blomstrar.

Sådant slöseri. Människan är ett aggressivt djur med begränsad tankeförmåga. Putin tar första priset idag men det finns så många fler usla exempel.

Hur blev den mänskliga utvecklingen så illa? Eller kan vi bara skylla på våra gener? Djur som djur.

Veterandagen

Utvalda

Idag är veterandagen. Den 29 maj är en allmän flaggdag. Har dock inte sett en enda flagga. Dagen firas på FN:s internationella fredssoldatdag och syftar till att hedra personal som deltar eller har deltagit i internationella militära eller civila insatser och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.

min far på väg till kriget 1941 han är nygift, 28 år.

Jag tittade på begravningsregistret på militärkyrkogården i min gamla hemstad i Finland över de döda i andra Världskriget och i fortsättningskriget. Bland namnen fanns flera från fars stora släkt. Den släkten nästan utplånades från den manliga sidan. Flera hittades aldrig. Min far överlevde, likaså den ena av hans två bröder.


Inga medaljer kan utplåna sorgen efter förlusterna. Min far hade en hög diverse utmärkelser i en låda.

Min medkänsla går till Ukraina idag.

Den blomstertid som inte kommer…

Utvalda

De val vi gör som unga och under den första fjärdedelen av livet påverkar vår tillvaro mer än vi kan räkna ut. Livet är inte en lotteri även om det händer saker vi inte kan påverka. De föräldrar vi fick, det biologiska arvet vi har går inte byta ut.

Visst, barn kan placeras till andra hem men ens föräldrar är inget vi lätt kan räkna ut. Undersökningar visar också att omhändertagna barn lyckades inte bättre i livet än de som levde kvar hos ”misslyckade” föräldrar.

Sedan kommer skolan som nu mera är ett sorgebarn i Sverige. Att klara skolan och utbilda sig till något att försörja sig med och kanske få utlopp för sin talang är ett steg till självständigt vuxenliv. Visst, det går att utbilda sig senare också eller bygga vidare på sin utbildning, men utan att ens ha nians betyg är valmöjligheterna skrala.

Att ha hoppats på stora pengar med kriminell verksamhet och knarkförsäljning i stället skolbetyg brukar sluta i elände, värsta fall död på gatan. Vi har gott om det idag.

Det är väldigt få som blir Youtube stjärnor, musiker eller influenser utan större ansträngning.

Att hitta och fånga drop outs tidigt i skolan är en nyckel men förmodligen inte längre ens tillräckligt. När yrket brott kryper ner i åldrarna behövs annat än skolbänk eller varmkorv hos polisen.

Elever vilka inte kan läsa bra senast på klass tre är en ylande larmsignal.

Vi behöver öka antalet specialklasser där de lässvaga eleverna, de som har svårt att lära sig på grund av olika hinder som bristfällig eller ingen svenska, försvårande diagnoser eller låg begåvning – ja, de finns – får adekvat stöd. Jag tror nivågruppering igen en tid eller helt vore en bra idé. Inte att försöka springa efter eleven i panik de sista dagarna i klass nio för att få ihop några betyg i sport och teckning.

Att dela upp elever beroende på begåvning är inte jämlikt men det fungerar. Var och en kan vara lyckad på sin nivå. Som lärare träffade jag aldrig obegåvade barn men nivån och arten av kunskap kunde skilja sig år mellan eleverna. Även lärare kan vara på olika nivåer. Var femte lärare saknar lärarutbildning idag. Jag var inte en utbildad lärare. Hade fil. kand i politik och ungdomsledarutbildning men lärarbristen släppte mig in. Jag var bra på att fånga in de på botten och de på toppen. Att sättas inför uppgifter eleven inte klarar av eller ligga ständigt över men ändå förväntas få samma undervisning och utfall som de andra eleverna är ett slags förakt mot barnen. Likvärdigt? Jämlikt? Vad sjutton är det?

Många elever tillbringar sin skoltid i skuggan av sitt rätta jag och kvävd begåvning.

Vi behöver läsbegåvningarna – också. Skoldebatten handlar oftast om de som inte klarar sig, sällan om att de bästa eleverna är också förtjänta av extra insatser. De är inte intressanta i skoldebatten men om några år förväntar sig Samhället att få läkare, jurister, ingenjörer, specialister av olika art för Samhällsutvecklingen.

Att förändra svenska skolan är svårt. Första steget vore att sluta tro på att alla är lika i begåvning, lämpliga att stoppas i en mall med samma utfall. Men diskussionen och förändringarna handlar ofta om friskolornas vara eller icke vara, om den rätta tidpunkten för köplats till en skola, mindre pengar till friskoleelever och till och med föreslås att inga mobiler är tillåtna i klassrummet. Mobilfria skolor finns redan.

Jag tror att undervisningen bör läggas på strax under det möjligas nivå i de fall eleven inte klarar den vanliga skolan. Att bli bra, bäst i sin nivå är ett mål. Sedan kan kraven höjas, lite. Att tro de elever som inte kan prata, läsa och skriva svenska, de som har noll hjälp hemma, de som är åldersmässigt i gymnasieåldern men borde sitta på första klass kan klara av nians betyg och fortsätta i gymnasiet är idioti om inte mer. Att sänka kraven för att få in alla på högre utbildning samt ha hittepåutbildningar kommer att bli en katastrof för den akademiska utbildningen i längden. Nyss sänkte man kraven till Polisutbildning, ett av de viktigaste yrken vi har. Vilka andra yrken ska vi sänka för att få in mer av dem som har svårt med skolan? Förslag?

Att sänka kraven för alla kan låta snällt men är väg mot ett Samhälle där de lässmarta till sist packar ihop och flyttar. Realism är något skolmyndigheterna behöver att börja med. Jämlikhet är bara ett dekorationsord. Lika värde är annat.

Det är inte så att livet är en lotteri där vissa får lotten smart och vissa misslyckade först efter skolan. Vi är individer från början. Även en baby uttrycker sig med eget tonfall. Några är tysta. Andra framkallar uppmärksamhet med skrik dygnet runt.

Vi ärver en batteri av egenskaper från våra föräldrar. Biologin väger tungt. Kanske borde vi våga prata om de ärftliga egenskaperna, inte bara om miljön och samhällets påverkan?

Rosengårdskolan, Malmö april.

Men eleven och elevens föräldrar måste vara övertygade om vikten av skolgång och lita på att det är bra för barnet. Vissa föräldrar borde fostras till sunt beteende. De ska att inte hota läraren när eleven inte får det betyg föräldrarna vill. Att inte välja en skola som har klädkod och sedan protestera i massmedia om det. Eller att kräva och få ersättning i pengar för att läraren inte går med på hittepåpronomen. Dessa är bara små exempel på svenska skolans djupa problem. Skolan är inte bara en lärdomsplats utan en del av Samhällets uppgång och även fall.

Uppdatering: idag 1/6 publicerades vad tycker partierna om skolan.

https://www.svt.se/special/sa-tycker-partierna-om-skolan/

PS.Förra läsåret 2021 hade cirka 24 procent av eleverna inte uppnått kunskapsmålen i ett eller flera ämnen i grundskolan klass 9. Lite mer än 14 procent, omkring 15 700 elever, hade underkänt i minst ett av kärnämnena svenska, engelska och matematik. Dessa elever är inte behöriga till något program på gymnasiet.

PS. Av de 8 233 personer som Polisen i slutet av förra året pekade ut som gängkriminella i landet är 1 202 personer under 18 år. Högst andel gängkriminella under 18 år finns i Polisregion Mitt, där nära en tredjedel av de nästan tusen gängkriminella är minderåriga. Runt 70 av dem är under 15 år.

PS. Gäller den gamla regeln: Det av Myndigheter kända antalet är en tredjedel av det verkliga? Fick lära mig det i Universitet som inte än var fallen åt vänster.

Förr och nu – om sjukvård till sopor.

Utvalda

Jag har varit hos min dotter och barnbarn som hushållshjälp. Dottern, en specialistläkare, har arbetat som värst en dag, en natt och en dag till i sträck några gånger och inte var hon ledig på lördagar heller. Då försöker man arbeta bort kön som uppstod under covid.

Om du förstod hur många timmar en läkare du möter har redan arbetat skulle du inte gå till sjukhuset utan självdiagnostisera dig hemma per Internet, om det inte är ambulansläge.

Det var för mig några sköna veckor med hushållsarbete, snack med barnen och promenader. Katterna inte att förglömma. Har missat en stor del av det som händer i Världen och saknar det inte. Det finns få positiva nyheter idag.

Flera landsting tänker betala extra till dem som skjuter på sin sommarsemester. Upp till totalt 100 000 kr i vissa Landsting. Vansinne. Vem säger nej till det! De som kan tjäna de extra pengarna är de utan barn i skolan. Sedan skall även dessa ha sin semester. På det sättet blir semestertiden förlängt, månader innan alla är på jobbet igen. Faktum är att även de sjuka tar sig semester. Dock ser det ut att skott- och knivskadorna är oändliga speciellt på sommaren.

På min tid stängde vi allt som gick att stänga 2-3 veckor i juli, under så kallade industrisemestern. Samarbete med andra sjukhus så vi stängde på olika veckor. Hela juli var allt i halvfart. I mitten augusti var det full ös igen. En gång arbetade jag för sju personer i juli men eftersom det bara var akuta patienter och de som inte kan vänta fungerade allt utmärkt. Dödstalen ökade i alla fall inte. Varför det systemet inte fungerar idag är en bra fråga.

Sjukvården är annorlunda nu än på min tid, på många sätt. Sjukdomar vi redan hade fått bukt med är åter i gång. Tidskrävande arbete genom tolk. Rejäl folkökning men minskad antal sängar och fantasin att äldreomsorgen tar hand om de över 65 är bara några saker som har förändrat vården, likväl undersköterskorna och annan kringpersonal som har minskat medan antalet administratörer har ökat. När sjuksköterskor slutar och börjar i stället att arbeta på flygplatsens väskinlämning är något helt fel med sjukvården.

Samma med äldreomsorgen. Poppis att jobba i gruvan i Kiruna i stället äldreomsorg. Kvinnoyrken är inte längre populära. Kan det bero på lönen, stress, arbetstider och för många administratörer i stället arbetskamrater? Kanske värdet av arbetet inom äldreomsorgen har sjunkit med de outbildades intåg? Vem som helst kan fixa vården. Varför stanna kvar när andra betalar bättre.

Ja, det mesta är annat än under min arbetstid och kanske under hela livet. På gott och på ont.

Hemma igen fick jag ett städryck.

Har även du saker i garderoben och förrådet du inte har rört i flera år? Troligen inte i framtiden heller. Någon annan kan ha glädje av de.

Jag slängde kläder som inte har använts i år och inte den förra eller de senaste tio åren i klädcontainern. Någon dag ska jag ta en långpromenad och lämna mina gamla mobiler till återvinningslådan. Det finns metaller i de gamla telefoner som går att återvinna. Lämnar inte Nokia 3310 den är historisk och den fungerar än utmärkt fast den inte är i bruk nu.

Även om miljöfrågan är ganska död efter 24 februari och klimatet bara snack känns det bättre att göra något. För min egen skull, inte räddar det världen. En enda bomb från Putin har nog raserat all mitt och ditt livs miljösträvan.

Oljedepå i Vasylkiv Ukraina

Länge sedan bråkade jag och några andra hemmafruar med Kommunen om att få glas- och pappersåtervinning. De ställde ut några container till sist för att tillfredsställa de griniga kvinnorna. Det är ca 60 år sedan. Allt förändras, fast väldigt sakta. Först efteråt ser vi – och även vissa politiker – resultat av våra gärningar och det är inte alltid roligt.

Kanske också du har en skidbacke nära dig byggt av våra sopor?

Du som är stockholmare och inte än har läst Leif GW Perssons: ”Gustavs grabb”, borde läsa den, en klassresa av en arbetarpojke, med en liten miljöbeskrivning från en soptipp. Från en försvunnen Sverige.

Långbergskullarnas naturreservat

Utvalda

En promenad runt Långbergskullarnas naturreservat i Västerbotten en bit från Umeå

Leden går förbi klapperstensfält och till vindskyddet vid Aldertjärnen (bild ovan). Led finns upp till kullens topp. Ca 3,1 km vandring.

Området är helt obrutet av vägar och inte har påverkats av skogsbruk i någon större utsträckning. Från toppen ser man de stora skogarna och havet i horisonten.

Små pärlor i naturen ger lugn i tiden som pågår nu.

Vinnare är en sång för mamma

Utvalda

Som väntat vann Ukrainas ”Kalush Orchestra”” med låten ”Stefania” årets Eurovision Song Contest. Inte enligt jurygrupper utan folket. Personligen tyckte jag det var bästa bidraget, med sorgmodig känsla som presenterade det ukrainska folket.

Texten:

Stefania mum mum Stefania

The field blooms,

but she is turning grey

Sing me a lullaby mum I want to hear your native word…

Läs gärna hela texten som finns på olika språk på

https://lyricstranslate.com/sv/stefania-stefania.html

Terrorister och miljösabotörer.

Utvalda

Jag har alltid haft något begränsad tilltro till mänskligheten, född under krig som jag är och adopterad till en extrem religiös familj. Nej, Gud var inte god utan den som straffade. Så jag har alltid varit den negativa, tänk om… Och ofta får vi misstänksamma rätt. Många regeringar satt som fågelholkar när Ryssland anföll Ukraina medan vi negativa hade sagt de firar nyår först, sedan ortodoxa juldagen 7 januari men sedan när vädret är bra, kallt nog för bandvagnar och senast när Fäderneslandsförsvararens dag 23 februari kommer är det lämpligt med anfall.

Ryssland har inte än vunnit sitt anfallskrig utan har blivit ett parialand bredvid Nordkorea. De gjorde en rejäl felbedömning.

De goda ryska människorna är tysta annars hamnar de i fängelse. De finns undantag, de som vågar och snabbt bär polisen iväg dem. Ett land som sätter barn i en bur när de har en teckning med fredsbudskap har för många onda personer. Eller är alla så rädda för sitt? Hjärntvättade? Inskolade i en tro förmedlad av några superrika maktmänniskor genom statstelevision. Vilket oerhört obehagligt liv en vanlig tänkande människa tvingas ha. Trots att kriget mot Ukraina har nu passerat dag 77 är många i Ryssland i tron att de kämpar mot nazismens utbredning.

De tror sig skicka iväg hjältar, inte mördare med vapen.

Nu finns det inget tilltro kvar för många av oss. Med två odugliga presidenter på var sin ända och en massa vapen kan vad som helst blossa upp. Vapen är för att användas. Nu Ukraina, vem sedan? Moldavien? Georgien? Vi? Putin stannar inte. Hade det gått lätt att knäcka Ukraina hade han nog snabbt satsat på något nytt som förargar honom.

Slipper vi är vi skyldiga mer än tack till Ukraina. De försvarar oss. De skyddar den sköra demokratin.

Är Putin galen i psykologisk mening? Hur definieras galenskap? Många av oss är smått galna på olika sätt men få startar krig, attackerar andra eller ens kastar sten på polisen.. Putin är sig själv nog. Napoleonkomplex. En psykopat? utan förståelse för andra människor. Han lever som i en parallell värld där han räddar mänskligheten från ett hot som inte finns i den verkliga världen. Han bär med sig traditionen från Stalin, Lenin och Hitler, makten att ta andras liv och blir farlig för världen. När Putin väl hade byggt upp sin maktposition fanns inget utrymme för oliktänkande. Död eller i fängelse. Den apparat Putin har omkring sig är maktfullkomlig och – det ska vi inte glömma – har stöd av vanliga människor som har tyckt han är bra för Ryssland. De som idag är lydfolket. 76,69% vann han sist med. Valresultat kan ju vara diskutabelt men ingen har knuffat honom ur makten som han har haft sedan december 1999 eller tidigare hur man nu räknar.

Vad händer när maten sinar och ens söner kommer hem i en kista, om ens det? Vem blir syndabocken? Zelenskyj? Att räkna ut Putin skulle vara för stort hål i den ryska folksjälen och godtrogenheten. Hur blir hans slut? Vilka tårar gråter ryssarna med, sorg eller lättnad?

Nej, revolutionen är långt borta men de som är unga nu i Ryssland ska man inte räkna bort i framtiden. De har haft ett fönster till väst. Alla terrorregeringar faller. Ibland kommer nya i stället. Den ryska läxan folket får stå ut med kan sluta på flera sätt. Tror dock att det vi kallar demokrati är för långt borta.

Det tycks inte finnas någon makt i världen som får Ryssland att sluta, bara det ultimata. Diskussioner har inte haft någon påverkan. Kina håller käften. Nordkorea gratulerar. Vi – ovänliga länder – har inte mycket att komma med än att skruva av Rysslands ekonomi.

I FN är resultatet litet papper med ordet ”dispyt” när världsfreden hotas igen. För att inte tala om andra årslånga ”dispyter” deras diskussioner inte har hjälp eller ens förekommit.

Uselt jobbat FN. Behöver vi dem eller skulle det räcka med den andra mastodonten: EU?

Och så gnäller klimattsaren Kerry att vi inte ägnar nog tid och pengar för Klimatet utan är oroade av Ukraina. Skäms han inte?Jag undrar när han själv ska göra lite nytta och minska sin flådiga livsstil? Han borde vara oroad av den enorma nedsmutsning i Ukraina där där människor, bostäder, fabriker, daghem, sjukhus, skolor, kulturinstitutioner, stadshus, åkrar, ja allt bombas sönder med enorm materiell förstörelse som resultat, ovan alla döda och skadade. Han borde åka dit och börja städa upp med sina klimatfrälsta vänner.

Krig är definitivt en miljöskada.

Skriv på:

https://secure.avaaz.org/campaign/en/prosecute_putin_loc/

PS. Kommentarer stängt på grund av ständig flöde av ryskt skräp.

Segerdagen?

Utvalda

Zelensky talar på segerdagen som firas på grund av andra Världskrigets slut. Det är dag 74 i Rysslands krig mot Ukraina. Se det. Lyssna på en stor president. Sprid det

Filmad i Borodyanka. En till bild nedan.

En ny video med Zelensky idag 9 maj när Putin hade inget att komma med, bara lögner.

https://twitter.com/MFA_Ukraine/status/1523551026317570048

Dagens ord

Utvalda

Dagens ord enligt FNs säkerhetråd: DISPYT. Inte krig. Inte överfall. Bara enkel dispyt. Det kan till och med Kreml instämma i. FN vill ju absolut inte kränka Putin och Ryssland. Så, det vi andra har uppfattat som anfallskrig mot Ukraina är bara en dispyt.

Bild från dispyt i Borodyanka.

Dispyt i Mauripoul
Lite mer dispyt, Butja

Skäms inte FN? Behöver vi dessa högt betalda delegater som leker med ord?

Vår igen.

Utvalda

Naturen ute beter sig likadant varje vår. Vitsipporna bildar blommattor. Gröna blad tittar fram. Körsbären och magnolian blommar.

Hackspettar har satt i gång. De nöjer sig inte med gamla hålor utan bygger nytt.

Träden är så vackra med milda gröna slöjor. Vi ser än trädens grenar. På sommaren är det bara bladmassa.

Det sägs att våren är en hoppfull, lovande tid. Allt vaknar till liv igen.

Världen är inte vårlik snarare en mörk höst när dagen är kort, träden kala och marken bara gegga utan något grönt. Ondskan härskar. Liv raseras. Ingen verkar ha makt att stoppa den ryska galenskapen. Eller de andra, krig lik följetong. Världens politiker tittar på, maktlösa. Eller ovilliga.

Gläd dig om våren. Var glad över den här dagen. Vi vet inte vad som kommer i morgon, om alls.



PS. Det är en anstormning av ryskt kommentars skräp. Sist var det förslag på svartbörsaffärer på lyx branschen. Väskor från Frankrike hemleverans betalning i dollar.

NATO idag?

Utvalda

Rysk propaganda utmålade ukrainare som nazister och Ryssland som Ukrainas räddare. De har också använt argumentet att ryssar behandlas illa i Ukraina och de måste räddas. Delades det inte ut ryska pass under Krimockupationen?

Sveriges tur? Nu utmålas kända döda svenskar som nazister i reklamtavlor på busshållplatser i Ryssland. Hjärntvätten har börjat. Det är möjligt att de utpekade hade mer sympatier för Hitler än Stalin, speciellt i början, men de döda talar inte idag och påverkar knappt Samhället.
Astrid Lindgren är Pippi, Kamprad en Billyhylla och Bergman Fanny och Alexander för det svenska folket.

Kungen Gustav V kommer ingen vanlig medborgare ens ihåg. Påverkan är nog liten om inte noll idag.

Är det bara brus och buller? Något liknande som hot att sänka hela Storbritannien med en atombomb? Det vet man först när det händer.

Statsminister Andersson använder det starka populära ordet ”oacceptabelt” om de utpekade.

NATO idag? 9 maj kan vara en bra dag för att inlämna ansökan gärna ihop med finnarna.

Inte Nato? Det tåget har redan gått. Det är nya tider där alliansfrihet är bara ett ord. S-kvinnor säger nej till NATO. Inte de som styr, bara i kulisserna. Låt Riksdagen rösta och sedan är det klart. Är det? Är inte Riksdagen beslutande organ? Finns det en majoritet i Riksdagen för NATO?

Och så läser vi Cornucopia som alltid:

Du som inte än läser femtejuli ta en titt på vad EU pysslar med för att inskränka Internets möjligheter och det senaste när S avslutar Twitter. Intressant!

https://femtejuli.se/

PS. I princip vill jag inte vara med i NATO. I princip vill jag inte ha någon militär alls. Men praktiken har visat sig att min princip inte fungerar. Hur är det med dina principer? Skiljer de från praktiken?

Bilderna från Twitter.

Joakim W @JoakimW2

Anton Shekhovtsov@A_SHEKH0VTS0V

Mot dybotten

Utvalda

Sverige sägs ligga bra till i alla sociala mätningar. Det beror på vilka länder man jämför med. Det finns flera länder idag som är lik terrorfästen. Men, man anar ett sluttande plan även i Sverige. Saker och ting i Samhället har förändrats sakta till det negativa och bristfälliga. Snart räcker ingenting till, varken polisen, vården, skolan eller militären utan hjälp. Rättsväsendet har också varit i gungning med domar som är lik importerat gods. Yttrande frihet är inte så stabilt. (Nej, jag gillar inte bokbränning oavsett bok.)

Vi måste inse att grunderna i vårt Samhälle har förändrats. Den sociala anpassningen till Samhället, det som sker nästan osynligt genom föräldrars exempel och fostran av barnen, har brutits. Det där att veta intuitivt vad som är rätt och fel. Förr kastade vi inte sten på Polisen eller eldade upp deras (våra) bilar. Vi nöjde oss med ”polis, polis, potatisgris”. Vi hotade inte samhällsarbetare inom sjukvård eller brandkår. Att arbeta, bidra, ha respekt för andra och göra livet bättre för framtiden – det som förut var så svenskt – tycks vara förgången tid. Ansvaret i arbete är också något som krackelerar. Att höra hur det är på arbetsplatser från de äldre vilka än jobbar visar att många yngre är där bara för sin skull inte för arbetets, klienternas, patienternas osv.

Det kanske är så i stor del av Världen? Samhällen raseras sakta. Så även den västliga framgången. Ytan har kraschat, kvar är färden till bottenlös dy.

En dag inser vi att det land vi lever i är nästan oigenkännlig. Vårt gemensamma tanke om ett land, tillhörande oss och mitt sten i dess bygge är försvunnen. Jag drar, sa en partiledare. Hon menade inte sin avgång utan att fly i krigsläge. Hon var inte ensam och udda.

När bidragen sinar drar nog många och söker lyckan annanstans. Är det därför Regeringen har en allmosebudget? Att rätta till problem är för besvärligt.

En tusenlapp hit, en annan dit håller folk på plats utan klagan ett tag till?

Ändå, vi hör till de bästa av Världens länder. Tänk efter hur djävulskt det är på botten av skalan.

Föraktet mot Världen utanför

Utvalda

26 april träffade Putin FN chefen Antonio Guterres i Moskva. Inga resultat. Förmodligen hörde de inte ens varandra. Sedan åkte Guterres till Kyiv för att möta Zelenskyj och besöka Borodyankas ruiner. Han borde ha besökt Ukraina först. Vad hade han att säga till Putin före? Bli snäll gosse?

Mötet var redan klart när Guterres placerades metrar från Putin vid det nu mera kända långbordet där ”fredsängeln” Macron också blev hånad. Jag undrar om de skriker mot varandra eller har instrument att höra med. FN har absolut ingen makt mot Ryssland. FN är ganska rutten organisation. Greppar över för mycket och får för lite gjort i praktiken.

Putin bombade Kyiv samtidigt med Guterres besök där, strax efter presskonferensen. Vilken markering.

Bulgariens Statsminister Kiril Petkov var också i Kyiv. Alla klarade sig men som sagt, Putin skiter fullständigt i andra nationer och samarbetsorgan som FN, EU, OSSE… ja, alla som inte gillar hans krig i Ukraina. Vi börjar bli många. Även Kina håller utåt låg profil. De har fullt upp i att låsa in friska människor i sina hem på grund av covid eller inte.

Våld har många ansikten.

Förhandlingar är värdelösa, än så länge. Det går inte bra för Putin och hans arme, Ukraina håller mot. Inga segerparader i sikte. Han har gjort en total missbedömning i människors önskan att tillhöra Ryssland. Han hittar inte nazistfästen. När ryssar ska fira 9 maj ökar risken för alla. Putin måste ha någonting att visa upp och skryta över i tal den dagen. Ja, det blir säkert förinspelad fejk. Inte riskerar han sitt liv. Någon kan ju ha tröttnat på honom och hans sätt att göra Ryssland till en ny Nordkorea.

Hoppas kan man alltid. Men risken för upptrappning är uppenbar. Alla länder är inte mot Ryssland heller, egennyttan avgör.

Världsläget är kymigt.

PS.Segerdagen i maj 1945 är den dag då man firar Tysklands kapitulation och slutet på det andra världskriget i Europa. Den tillfaller 8 eller 9 maj, beroende på hur man räknar kriget avslutad.

PS 2. Afghanistan har nu 100% muslimsk styre och nästan varje människa är muslim, i alla fall utåt. Varför spränger de då varandra, speciellt i moskéer? Inte rätt islam? Det påminner om kommunismen. Aldrig rätt kommunism, alltid behövs det upprensningar.

PS 3. Elle (påstår sig gynna mode) kan gott har säck och aska som varumärke hädanefter.

Film och verklighet är väldigt nära.

Utvalda

Jag hade en filmkväll med min son. Först en promenad, 18 599 steg till hans lilla hus. God middag. Sedan James Bond, ”No time to die””.

Det var en mörk film, jag tänkte hastigt på sista delen av Harry Potter filmerna. När allt är hotande, apokalyptisk, död som väntar… Världen ligger i en enda skurks händer. Det förgångna, barndomen, smärtan, hatet, smyger fram. Kärlek är osäker historia.

Daniel Craigs sista Bond film är brutal, rå, sorgsen, full av förluster. Bond vill inte, men tvingas ingripa. Världen möter moderna faror, så lämpligt i kanten på covidepidemin. Slutet är så rätt. Det känns faktiskt att det är en film i tiden.

Miljöerna är fantastiska. Daniel Craig får ett passande slut på sin Bondkarriär. Jag tycker hans Bond slår alla de andra, men smaken är ju olika. Dock är ”Skyfall” den bästa av hans Bondfilmer, inte ”No Time to Die.”

Man behöver bara läsa nyheter så är verkligheten som film. Ryssarna hotar med kärnvapen.

Margarita Simonyan, one of Russia’s chief propagandists, told TV viewers last night that nuclear conflict is ’more probable’ than the chance of Russia losing the war. 

This is a horror to me,’ she said, before adding: ’But it is what it is. We will go to heaven while [the West] will simply croak… we’re all going to die someday’.

Läs mer på Daily Mail.

Dan Wootton, även han på Daily Mail sa i början av kriget: God help us that senile old men Putin and Biden hold world peace in their hands.

Instämmer. Nu behövs superhjältar.

Bild By Official James Bond 007 Website, Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=61977088

Lugna stunder, krig utanför och några griniga tankar.

Utvalda

Jag hade en fin påskvecka med besök av barn och ett barnbarn. Vi alla samlades för påskmiddag, fem vuxna och två barn, hund inte att förglömma, grillade och umgicks. Även om Ukraina kom till tals höll vi oss i det som berör våra liv personligen.

Utanför vår lugna bubbla pågick påskkravaller. Får man vara glad när krig pågår både i Världen och på våra egna gator?

Svar: ja.

Totalt ska uppemot 200 personer ha deltagit i upploppen i Skäggetorp i Linköping. Främst unga män, men det finns flera videoklipp som visar hur barn och deras mödrar deltog.

Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Blandat med de unga männen var det barnfamiljer som deltog. Det är helt galet att man tar med sina barn in i en sån miljö, säger Eva Nemec Nordh, chefsåklagare på Linköping.

Kvinnor och barn förekom även i upploppen i Rinkeby i Stockholm.

Säger inte detta något för våra politiker? I lite djupare mening.

Underskatta inte de muslimska kvinnorna. De är inte alls hjälplösa våp. Precis som alla kvinnor, oavsett religion, har de muslimska kvinnorna en viktig roll i familjen. Inbillningen att Samhället fostrar barnen är så fel. Föräldrar har det första och kanske det sista ordet också.

Socialtjänsten fick in flera orosanmälningar om barn efter kravallerna. Vad tror vi att Socialtjänsten kan göra? Trolla? Hämta alla barnen – till vart? Det pågår även demonstrationer mot Socialtjänstens arbete med uppmuntran från utlandet.

En världsnyhet. Vi är ofta en nyhet i utländsk press.

Flera år har nu gått från fatwan mot Salman Rushdie, 1989. Det var inte många som försvarade hans rätt till yttrandefrihet. Svenska författare teg. De få som protesterade fick gå under jorden. Folk i min närhet tyckte jag var konstig. Reaktionerna var fega, till och med förstående mot Iran. Men det kändes som ett steg till något vi inte ville ha i våra liv, regler enligt medeltiden i vårt sekulära samhälle. Jag tror det är en skiljelinje, före och efter Salman Rushdie. Islamister markerade vad vi får säga. Våra politiker har knappt förstått det. Det var och är hot mot vårt sätt att tycka, tänka och skriva. Mot vårt Samhällssystem.

Idag är läget mer öppen konfrontation.

Det senaste var när Paludan sa sig bränna en bok, Koranen. Trupperna mot det samlas. Gatstenar bryts upp. Polisen stenas tills de retirerar. Mammor klappar händerna. De kriminella gängen är glada över deltagare och följare.

Vår egendom som polisbilar eldas upp, kanske en skola och buss också. Svårt att döma någon. Skattebetalare tar notan.

Det behövs inte mycket för att väcka vrede eller bara ge ursäkt till bilbränder.

Jag tycker det är dags att tänka till. Vem trodde att folk ändrar sina preferenser, uppfostran, liv och sina religiösa föreställningar bara genom att passera en gräns? Integration är bara ett ord. Det fungerar inte.Olika civilisationer har alltid kolliderat. Ofta med våld.

Vi förändras inte så lätt. Trots 60 år i Sverige finns det en kristen finne inuti mig. Jag tror inte ens på Gud men principerna sitter fast. Men finnar och svenskar har samma grund i livet – ungefär. Nu mera tror folk jag är från Norrland.

Peter Hammond skrev i sin bok ”Slavery, Terrorism and Islam” om olika stadier, procenttal, för islamisering av länder. Han är kristen så det är hans uppfattning. Men nog känns det som om den utvecklingen han räknar ut är i gång fast snabbare än han beskrev. Sorglig läsning.

Men, våren är här. Körsbären i Kungsträdgården blommar. Idag åkte jag in till den Kungliga Huvudstaden och promenerade under körsbärsträden. Köpte också skor för vandring, en 80 års present. Någon dag måste väl restriktionerna slopas så det blir enklare att resa.

I Humlegården hade en del tiggare bosatt sig på de smått grönskande gräsmattorna. Skräp, madrasser, filtar… Knarkförsäljning var också aktiv i den vackra parken.

Kan vi inte ha en enda park i fred utan skräp och knarkaffärer. Köp knark och billiga stulna varor men klaga inte när våldet når ditt bostadsområde och dina barn blir skjutna.

Världen är ond men…

Utvalda

Någon sprängde någonting på vändplanen, troligen en molotovcocktail, en finsk uppfinning. Pang som en bomb. En tvåmeters låga brann. Jag reagerade med obehag. Kroppen mindes. Jag som inte var rädd för en puma utanför tältet eller björnar femtio meter från mig fick en usel känsla i magen när lågan brann.

Inget mer hände. Ville de små terroristerna bränna en bil, affär eller sopcontainer som fanns tillgängligt kastade de illa. Nej, vi ringde inte till polis eller brandkår. Lågan slocknade och ett hål uppstod i asfalten men den var redan så gropig och illa skött så det märktes knappt.

Krig finns sparad som en komihåglapp i min minnesbank. Jag ser bilden kristallklar. Ansiktena vridna av rädsla. Strömmen gick i skyddsrummet. Den ångestfyllda tystnaden förvandlades till hörbar skräck. Vissa bad. Andra grät. Bombljuden, eldsvådorna, mörka källare där vi satt hoptryckta väntande på sirenen som släppte ut oss till ljuset för att se vad förlorat var. Denna gång.

Krig formar ens inställning till framtiden, samhället och människorna, kanske hela existensen? Det finns en åtskillnad mellan oss som har varit med i ett krig på något sätt och de som inte har berörts av det. Vi är olika i vårt inre. Vi barn som var hungriga och flydde undan bomberna har en sprucken tillit till Världen. Även om allt ser bra ut finns kroppsminnet som reagerar när någon slänger en hemmatillverkad bomb någon meter från min lägenhet..

Krig i vårt närområde väcker känsla av hot. vem näst. Kanske är det PTS? Kanske kan skadade i kriget aldrig riktigt finna sig till rätta med tillvaron? Tilliten är raserad. Världen är ond men det finns goda undantag. Inte tvärtom.

Jag undrar: hur blir livet för de ukrainska barnen i framtiden? Och – hur blir tillvaron för de ryska ungdomarna när de inser sig tillhöra en kringresande mördargäng? Alla lögner spricker någon gång. Så, vi ska inte underskatta de unga ryssarna. Att förändra Ryssland tar tid. 40 år framåt kanske?

Läs om barn i Ukraina som förlorat sina föräldrar:

https://euromaidanpress.com/2022/04/19/daughter-of-bucha-victim-helps-ukrainian-orphans/

Glädje och fred i Påsk?

Utvalda

Kan vi önska Glad Påsk till varandra denna tid? Våren är ändå på gång. Det är en tid av nytt liv, nytt hopp, ljusets och naturens grönskande återkomst. I Kristen mening är Påsken en tid av offer, försoning och återuppståndelse. Jesus besegrade döden.

Påsken är den viktigaste kristna helgen.

Det känns inte som en tid av hopp och återfödelse. För död genom vapen är dagligen närvarande nu. Sanslösa aggressiva åtgärder i Ukraina, som ligger så nära oss geografiskt och mentalt. Hot även mot oss och vår granne Finland. Det så ”neutrala” landet Sverige kippar efter andan. Måste Sverige ta beslut? Inte bara hålla halvdant med när det passar? Vända kappan efter vinden är vi duktiga på, sossarnas specialitet.

Oavsett allt är våren här, Påsken nalkas och det enda vi kan göra är att glädjas åt det lilla. Jag steg upp och i min stad var allt som vanligt. Det är inte krig i Sverige, bara ordkrig och dagliga skjutningar, men vem kan räkna ut vad Putin har för sjuka fantasier i sitt huvud. När jag såg Putins väskbärare – väskan med kärnvapenkoder – i Zhirinovskys begravning bakom Putin bör alla inse att livet inte är alldeles säkert någonstans.

Men, vädret var normal påskväder, snöblandat regn. I affären fanns allt jag ville ha för påskmiddag. Priset var betydligt högre än förra påsk. Vi, min familj, skall samlas och äta ihop. Jag har önskat Glad Påsk för de få som än finns i min adressbok. Döden har glesat ut nästan alla de människor jag har haft omkring mig. Några få nya har tillkommit, människor från vandring och från bloggvärlden.

Så, ha en bra Påsk. Än lever vi i svenskt överflöd. Njut av det. Var snäll mot de dina. Om morgondagen vet vi inget. Som någon sa: ”Life is short. Eat dessert first.” Men, glöm inte Ukraina, det finns många organisationer som arbetar där och behöver en slant.

Joy and Peace at Easter!

PS. Lär era barn betydelsen av Påsken och varför vi firar det. På riktigt.

Räddad av polacker.

Utvalda

Jag tänkte på en händelse som kanske inte var så obetydlig utan visade hur människor kan vara hjälpsamma mot varandra. Som de två polacker jag mötte på Pacific Crest Trail.

Det finns alltid en olycksrisk i ödemarken och i svår terräng. Jag ramlade en gång på PCT, en sten satt sig i rullning. Det var min dag 112 vid ca 1800 mile på leden och så lämpligt nära Devils peak. Jag blödde i huvudet. Precis då kom två vandrare. De stannade och satt i gång. Den ena lappade ihop såret riktigt professionellt och den andra fixade kaffe. Nej, de arbetade inte inom sjukvården utan var studerande i helt annat. De hette Monika och Christopher, omkring 25 år, de var från Polen och skulle göra sin drömvandring, precis som jag.

Om ett tag fortsatte vi att gå.

Jag bjuder på middag i Crater Lake, sa jag. Nej, det behövs inte, sa båda, men vi ses kanske . De var unga och gick fortare än gamla jag så vi träffades inte mer. Jag fick ett blåmärke vid ögat men eftersom jag hade solglasögon väckte det inget uppmärksamhet.

Jag tänkte på dessa två vandrare när jag läste de senaste flyktingsiffrorna från UNHCR. Polen gör en hjälteinsats. Polen har tagit mot 2,669,637 registrerade flyktingar av totalt 4,656,509 personer som har flytt Ukraina. Det är strongt.

Polen får ständigt stryk i EU för sin vilja att bestämma över landet mer själv och inte vad EU anser som bäst.

Har vi sett några vackra ord från EU om deras insats? Pengar är också diskutabelt. Tycker du inte som EU så… Rättning i leden! EU har svällt så från sitt ursprung att de vill bestämma det mesta, även storleken på jordgubbar för att ta ett dumt exempel. Harmonisering, eller vad. Behöver vi så stort Riksdag och Regering? Det är bara att följa EU direktiv.

Mot Ryssland har EU dock ingen makt. Vad hade hänt om Ukraina hade hört till EU? Hade EU maskineri gömt sig under bordet? Det är en bra fråga.

Tack Polen!

PS. Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har totalt 21 262 ukrainska medborgare ansökt om skydd i Sverige och Migrationsverket har fattat 9 271 beslut om uppehållstillstånd till dags dato. Det kan också finnas personer som inte kommer genom Migrationsverket utan klarar sig själva och med turistvisum.

Om pengar: https://www.ft.com/content/8620df84-9634-4404-9083

Rädslan som makthavare.

Utvalda

Fredagen 6. mars 1953 fick jag en läxa som formade min syn på samhällen och politik i vänster – högerskalan. Morgontidningen kom sent fast det var en fredag. Tidningen hade en porträtt på första sidan, svart ram runt och orden: vår gode fader Stalin är död.

Min mor började gråta.

Jag var inte ovetande om kriget och förlusterna, krig var mitt första barndomsminne och min far var skadad. Men Stalin var en icke person, folk höll tyst helt enkelt. Bäst så. Jag blev förbryllad för min mor var inte en gråtmild person.

Vad var gråten för? Var han ändå en god människa, frågade jag. Då fick min mor en hysterisk gråtattack och jag hade svaret. Hon var oerhört lättad.

Jag tror lättnaden var allmän i Finland. Avvikare fanns förstås.

Följaktligen blev ismerna till vänster icke tänkbara för mig. I den flickskolan jag sedan började i fanns inte en person som sa ordet kommunism, socialism och liknande ismer. Vi bad morgonbön i skolan. Vi var de avundsvärda flickorna som kom in i flickskolan efter höga betyg och intagningstest. Skolan kostade både terminsavgift, böcker och skolmat. De flesta hade utbildade föräldrar, grädden av det än krigsskadade samhället. Några var stipendiater, de vars far hade dött i kriget. Jag hade bara en skadad far så jag fick hitta ett arbete för att betala skolavgiften.

Klasskillnaderna var stora och synliga. Vissa elever fördes till skolan av en privatchaufför i en tid då privatbilar var än sällsynta.

Men det fanns ingen synlig avundsjuka. Vi var framtidens hopp och de som skulle ta tag i landets styre och bli de högutbildade som Finland behövde. Det blev ofta så.

Det fanns dock inget annat avundsvärt i mitt liv. De fattiga måste alltid anstränga sig för att nå någonstans. Jag bar ut morgontidningar för att betala skolan. Jag var stolt över att vara självförsörjande vid tolv. Jag visste att livet blev bättre om man arbetade hårt för det.

Idag är jag inte så säker på det. Hur definieras ”bättre” i dagens Värld?

Finland har dock blivit ledande i många frågor. Barn har förstås helt skattefinansierad skola sedan länge. Ingen behöver kliva upp klockan fyra för att bära ut morgontidningar.

Ryssland och Finland har hankat sig fram. Hoten från grannen i öst har inte uteblivit men finnar är tåliga och har eget värde som medborgare. Man trampar inte på dem en gång till.

Mykolaiv i Ukraina

Stalinandan lever dock kvar i Ryssland och hos Putin som vill hellre styra och äga hela forna Sovjetunionen och mer än att vara en av väst uppskattad politiker. Oavsett vad det kostar. Vi kallar honom idag för krigsförbrytare. Det sista bryr han sig inte om. Han är sig själv nog. Hans krigsmakt mal vidare i Ukraina. Till sitt eget slut?

Hoppas kan man alltid.

Kommer någon att gråta vid Putins död? Säkert ett helt folk: Om inte, kommer ett beslut från högre ort över lämplig mängd tårar. Det är Ryssland, med tungt arv från de gamla och de nya tsarerna.. Den avstalinisering som inleddes efter Stalins död har aldrig riktigt slutförts. Svårt att förändra ett stort land där rädslan är en verklig makthavare.

Våren är i gång. Bland bråte kommer det att blomma, även i Ukraina.

PS. Ryssland hotar Finland idag 12 april genom att flytta militärt utrustning mot södra Finlands gräns.

De sköra gränserna för vår civilisation.

Utvalda

Butja

Frågan om vad är ett civiliserat samhälle har smärtsamt öppnats upp i gen, nu i Ukraina. Vart lägger vi gränsen? Det skrivs mycket om krigsbrott som om krig vore civiliserat och endast vissa mord och bomber olämpliga.

Döda soldater är OK. Är 50 årig kvinnor som cyklar och skjuts acceptabla? Bomba sjukhus där födande kvinnor gömmer sig i källaren? Flyende människor under eldgivning? Sno andras egendom och belöna sig med det? Infrastruktur som är raserad? Din bostad som inte längre finns? Vatten och elektricitet bortsprängt? Dina anhöriga i en sopsäck slängda i en massgrav? Miljoner på flykt?

Är det bara oacceptabelt, ordet som älskas av politiker som en mantra?

Vart går gränsen för civilisation? Finns den? Vad gör vi med dem som inte upprätthåller det minsta av humanitärt beteende? Ja, vi öser vapen till den rätta sidan för någon effektiv makt har vi inte över de andra, Ryssland i detta fall. Vad skiljer en vanlig soldat från en medlem i ett rövargäng som mördar, våldtar, förstör? Uniformen? Medaljen som delas ut? Putin slaktar inte bara ukrainare utan sina egna unga män. Är de då offer eller bara skyldiga?

Är inte krig ett brott mot mänskligheten?

Det värsta måste vara att ta hand om alla döda. Hur identifierar vi liken som ligger på gatorna? I ett mindre samhälle kan det finnas folk som känner igen något, som ens speciella nagellack, men i en storstad? De som är slängda i en sopsäck i massgravar? De vars kropp är sönderskjuten till oigenkännlighet? Hur orkar folk ta hand om allt? Att begrava anständigt sina döda är ett tecken på civilisation.

Är krig det främsta kännetecknet för den här Jorden? Vi kan aldrig hålla sams. Det finns alltid en orsak att döda ”de andra”. Hur stor är risken i procent att vi förstör jorden till en icke beboelig planet jämfört med något som kommer utifrån? Vi är vår värsta fiende, inte Rymden, inte hysterin med covid, inte klimatet som vi inte kan ända som vi vill. Det är vi själva.

Min krigsskadade far sa: bli inte vän med ryssar för du vet inte vem den är. Jag är säker att han led av viss paranoia. Eller inte. Ja undrar, hur blir allt efter Ukraina? Sprids det? Putin har sin narcissistiska dröm om landet från Atlanten till Stilla havet. Han stannar inte innan sista soldaten är död. Även i en begravning bärs kärnvapenkoderna tillgängliga för Putin. (Expressen idag) Eller finns det en punkt då omgivningen får nog?

Än har han stöd av sitt hjärntvättade folk.

Hur har Ryssland tänkt sig att fungera tillsammans med andra länders människor i fortsättningen? Inte alls? De är sig själv nog. De hot Ryssland spyr ut om Finlands kommande NATO ansökan är det samma Ukraina fått utstå. Innan överfallet. Fortsättning följer?

Världen är oerhört osäker. Politikens sammanbrott – igen.

Bild hand: Victim has been identified as 52-year-old Iryna Filkina, an aspiring makeup artist killed on March 5 i Butja. bild från Daily Mail.

PS. Russian lawmaker Vladimir Dzhabarov said this week that it is not likely ’the Finns themselves will sign a card for the destruction of their country’, threatening a repeat of the Ukraine invasion which was sparked in part by its desire to join NATO.

He said: ’If the leadership of Finland goes for it, it will be a strategic mistake.

’I think it [would be] a terrible tragedy for the entire Finnish people.’

Tala till medborgare och Världen eller gömma sig…

Utvalda

Hundreds of people were killed. Tortured, executed civilians. Corpses on the streets …

Concentrated evil has come to our land. Murderers. Torturers. Rapists. Looters. Who call themselves the army. And who deserve only death after what they did.”

I want every mother of every Russian soldier to see the bodies of the killed people in Bucha, in Irpin, in Hostomel. What did they do? Why were they killed? What did the man who was riding his bicycle down the street do?

Why were ordinary civilians in an ordinary peaceful city tortured to death? Why were women strangled after their earrings were ripped out of their ears? How could women be raped and killed in front of children?

How could their corpses be desecrated even after death? Why did they crush the bodies of people with tanks? What did the Ukrainian city of Bucha do to your Russia? How did all this become possible?

Russian mothers! Even if you raised looters, how did they also become butchers? … They killed deliberately and with pleasure.

I want all the leaders of the Russian Federation to see how their orders are being fulfilled. Such orders. Such a fulfilment. And joint responsibility. For these murders, for these tortures, for these arms torn off by explosions that lie on the streets. For shots in the back of the head of tied people.”

“This is how the Russian state will now be perceived. This is your image,” he added.

Ukrainas president Zelenskyj, på hans officiella Telegram kanal, klippt från The Guardian 4/4 2022.

Det finns inga ord längre att beskriva Rysslands och Putins krig mot Ukraina. Vart gömmer terroristen Putin sig?

En unik skådespelare har gjort sin sista film.

Utvalda

En sorglig nyhet från filmvärlden. En av mina skådespelarfavoriter avslutar sin filmkarriär på grund av sjukdom. Det är Bruce Willis som lägger ner skådespelandet då han har fått diagnosen afasi. Han har haft problem de sista åren men har än en lager filmer som ska komma ut snart.. Bruce Willis karriär har pågått sedan1980. Han är 67 år.

Willis är en skådespelare som har gjort en massa B och även C filmer där slagsmål ingår som en ingrediens. Där mycket prylar går sönder som i den scenen där en bil krockar med helikopter i Die Hard 4.0 . Spektakulärt! Men han slåss för de goda, mot de onda, för att rädda Världen. Han är trovärdig i det han gör.

Det är något alldeles speciellt med Bruce Willis.

Han är inte en skådespelare som får oscarnomineringar för sina roller även om några filmer han har spelat i har nominerats som bästa film. Ja, han har spelat i flera filmer som man ser och glömmer. Men han har även spelat oförglömliga karaktärer som John McClane i ”Die Hard” filmerna, de som går till filmhistorien. Bruce Willis utstrålar manlighet på det gamla sättet. Stark, trygg, aktiv, god. Hans rollfigurer är ofta kalla – skulle hellre säga praktiska – och korthuggna med viss torr humor men man anar en god person innerst inne. Det händer saker när han är i gång. Han slåss för det goda. De onda förlorar. Han har ett gott hjärta.

Han är för det mesta en underhållare även om han har spelat in filmer med djupare mening som ”Sjätte sinnet”. Han är unik. Han tävlar i en klass: Bruce Willis klass.

Vad är det i hans stora filmkatalog som är bäst av de bästa? Se Die Hard – filmerna, John Mc Clane är hans toppkaraktär. Moonrise Kingdom, Sjätte sinnet, De 12 apornas arme, så klart Armageddon. Finns fler. Dessa var mina favoriter.

John Mc Clane karaktär i filmerna Die Hard är rankad #46 på ”Premiere: magazine’s 100 Greatest Movie Characters of All Time”.

Willis är utnämnt av president George W. Bush som nationell talesman for barn i fosterhem.

Så klart har han en stjärna på Hollywood Walk of Fame på Hollyvood Bldv.

En smart citat från Bruce Willis: You can’t undo the past . . . but you can certainly not repeat it.

Ja, så sant. Gör inte om det som inte fungerar som är bara av ondo eller dumhet.

En stor, lång karriär är nästan avslutad.

PS: På måndag visas en toppfilm på kanal 8:

Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Två Oscars: Frances McDormand för huvudroll och Sam Rockwell för biroll.

Nej, Bruce Willis är inte med. Se den!

Knäcka mobbare?

Utvalda

Jag tänkte på mitt slagsmål som barn när jag läste om Will Smith som ilsknade till när en klant Chris Rock gjorde skämt på Oscarsgalan om Wills sjuka frus hår. Det var inte första gången han mobbade hennes utseende. Hon tappade håret på grund av sjukdom. Will klippte till, försvarade sin fru. Ja, det finns än män som försvarar kvinnor.

Nu blir Will skyldig, utrett, förtjänar han statyn, ush ush medan i Sverige hade Chris fått minst böter. Håna en kvinna med lite mörkare hudfärg och sjukdom. Men alla inblandade var ju mörkhyade, hur kan man då döma någon!

Kunde de inte gå ut och göra upp bakom knuten?

Will har bett ursäkt. Ja ber ursäkt för min kommentar.

Will Smith fick en Oscar – äntligen – för sin roll i filmen ”King Richard”. Han spelar fadern till Venus och Serena Williams, de blivande tennislegenderna. Har du inte sett någon av hans filmer? Rekommenderar Seven Pounds, lite djupare än hans komedier.

Så till mitt slagsmål. I den hyreslängan vi bodde i när ja var 10 år fanns några små barn. Jag var den äldsta av flickorna så jag fick vakta både min syster och de yngre barnen ute på gården. Sedan fanns två större pojkar, någonstans på högstadiet och deras lillebror 11 år.

Pojkarnas far var en smed och modern var bagare. De var storvuxna människor. Jag tror att pojkarna var lite rädda för sin far. De två äldsta skulle bli smeder. Den yngre drömde om att få gå i realskolan. Han och jag brukade sitta i något gömsle, läsa böcker och försöka skriva dikter.

När han kom undan sina bröder förstås.

De två större pojkarna var alltid elaka. Den yngre tvingades att hänga med. De sparkade sönder våra sandslott. De vred huvuden av dockorna. Välte dockvagnarna. Kastade våra hopprep till gatan bakom staket. De hotade oss med hemska saker. På skolvägen kunde de rycka av någons skolväska och kasta det iväg.

Maktbalansen var alltid till deras fördel. Jag hade svårt att försvara de mindre barnen.

Vi var rädda för dem. Eftersom alla var trångbodda var vi barn hänvisade till att vara ute så mycket som möjligt. Det hjälpte inte att klaga till föräldrarna för de alla sa samma ramsa: ni ska vara sams på gården. Pojkarna bugade till våra föräldrar om de passerade dem ute. Ögontjänare!

Jag fick nog. Det fanns en låg stenmur vid stigen till bakgården. När jag såg killgänget att komma ställde jag mig på muren. Nu var vi mer i jämnhöjd. De kastade redan glåpord och gapade något om dumma mig. Jag tog i allt jag kunde och mottade ett slag i ansiktet på den första killen. Han började blöda näsblod, blev alldeles förskräckt och ropade på mamma. Mamma? Han? Alla sprang iväg.

På kvällen ringde det på dörren. Smeden kom in med sin son med blått öga. Han började skälla på mig och krävde att min far skulle ge mig ordentlig risbastu. Jag försökte göra mig så liten som möjligt bredvid min stora far.

Jag var oskyldig, ljög jag och tittade på far med darrande läppar. Jag var den som alltid hade största rollen i skolpjäsen varje jul och vår. Nu spelade jag snäll flicka.

Din son ljuger, sa far. Min lilla flicka kan knappt nå upp. Din son har varit i slagsmål med större killar.

Smeden tittade på mig uppifrån ner. Sedan gick de. Hemma fick pojken stryk för han hade ljugit.

Jag hade dåligt samvete. Jag var fostrad i ett kristet hem. Även om min tro snart skulle krackelera och bytas mot mer vetenskapligt tänkande var jag än rädd för Guds straff. Men inget hände. Bara att de tre pojkarna slutade plåga oss flickor. Deras elakhet var brutet. De kunde till och med gräva stora sandslott med småbarnen. Den yngste och jag förblev vänner, två avvikande barn som skrev dikter och drömde om resor i världen.

Ingen av oss pratade någonsin om det hända.

Nästa sommar var min barndom slut. Jag hade sommararbete som barnflicka i en familj med två små barn. Efteråt har jag tänkt: vem kunde lämna två små barn till en 11 år gammal okänd flicka hela dagarna. Den äldsta var 3 år och babyn bara 6 månader. De överlevde, så även jag.

De stora pojkarna fick praktik i en smedja, den yngsta i bageriet hos modern. Balansen på gården var nu helt annan. Vi äldsta hade stigit in i vuxenvärlden med arbete.

Våld löser få problem. Men nog kan vi koka över vid upprepad press.

Eller med kall beräkning.

PS. Om du skämtar om någon var först säker på att den personen kommer att skratta glatt. Om inte, håll mun.

En Rysslandshistoria om surströmming

Utvalda

Mina besök i Ryssland har begränsat sig till flygplatsen i Moskva, de var mellanlandningar på väg till och från Vietnam. Så, här kommer en historia som inte har någon större mening egentligen. Kanske bara språksvårigheter?

En av resorna blev lite minnesvärd. Vi fastnade i tullen som vi fick gå genom in och ut fast det var bara en väntetid mellan planet tankades. Någonting i min väska larmade. Snabbt som attan kom beväpnade män, ryckte åt sig väskan och trängde oss i ett hörn med vapen riktade mot oss.

Bomb?

Vi hade en burk surströmming med oss som present till Norrlandsgänget. Svenskar utomlands är svenskar och håller sig till traditioner som surströmming. Arlanda hade rått oss att ha burken i handbagaget. Nu var det en bomb eller något hotfullt. Jag försökte förklara att det var mat, fisk, men ingen ville eller kunde prata engelska eller svenska eller finska.

De konfiskerade surströmmingsburken och fraktade iväg den i en metall låda. Om ett tag följe de oss tillbaka till planet utan ett ord.

Jag hade velat se om de sprängde burken. På håll förstås.

Norrlandsgänget fick nöja sig med sill, inköpt från platsens svenska butik. De var ledsna.

På den tiden, på -70 talet, gick flyget till Vietnam genom Östberlin, Moskva, Samarkand, Karachi, Dhaka och sedan Hanoi. Senare byggde ryssarna en ny flygplats som kunde ta större plan och med dessa krigsmateriel förstås.

Nog har flyget utvecklats. Flög en enkel resa från Arlanda till Los Angeles, till nästan andra sidan jorden utan flygbyten.

Nu flyger vi inte till Moskva. No-go-land.

Några dystra tankar på morgonen.

Utvalda

En marsmorgon fotograferade jag två almar i morgonljuset. Se hur de två håller varandra i handen. Det är så vi borde göra. Hålla varandra i handen och finnas till för varandra. Träden är nu nedhuggna. Kanske var det almsjuka, kanske föll de ner bara av åldern.

Det är vår, tillfälligt i alla fall. De som spår väder lovar kyla och snö igen. Men idag lyser solen. Klockan är snart elva, frukost avklarat och det är än morgon för mig, en morgonhatare som jag är. Det finns inga goda nyheter att vänta, Putins krig pågår och raserar ett helt land. Inte bara människor dör och skadas utan allt de har byggt, tillverkat, sparat, skaffat för sin familj och sitt liv är borta när bomberna faller.

Utplånade liv. Städer som inte längre finns. Vårsådden i världens kornbod lär inte räcka långt, om det ens kommer till stånd. Efterverkningarna blir större än vi nu anar. De mänskliga och de materiella. Vad sedan? Det är många stora frågor utan svar idag. Visst, det pågår flera mångåriga krig i Världen när folk inom sitt eget land inte kan hålla sams utan raserar allt med regelbundenhet. Jemen, Etiopien, än Syrien och Libyen. Fler… Men kriget i Ukraina är inget inbördeskrig utan startade med att Ryssland överföll landet.

Den här våren tappade sin glans innan den ens hann börja.

Ingenting känns säkert i Världen. Vi människor har inte kommit någonvart i den kulturella utvecklingen under min livstid. Krig och svält är ständigt närvarande. En ny järnridå, det vi trodde var utplånat. Människan sysslar med trivialiteter. Politikerna lever i takt med valperioder. Framtiden idag är mer osäker än på länge. När jag nyss pratade med mina grannar undrade de om jag visste vart närmaste skyddsrum fanns. Jag ser att folk hamstrar mat i affären. Tre av allt. Det finns en obehaglig oro över tillvaron.

Naturen nära mig är också förändrad. Bäcken är uttorkad. Vårfloden uteblir. Nej, det har inget med klimatet att göra utan ett stort nytt sanduttag har bildat en damm utan utlopp. Förändringar i naturen sker sakta. Något dör, annat tar vid. Träden täcks av mossa, anfalls av myror, förenas med marken. Det sker förändringar även med oss, i vårt vardagsliv. Hastigt märks de politiska besluten i våra bostadsort, skolor, inkomster… Men förändringar har skett sakta i åratals. Det uppstår en tidpunkt då alla våra protester och önskemål blir värdelösa. Det går inte längre att backa tiden. Vi får ha det som det är.

Det är än isigt i skogen. Snö väntas. På våren blir den nya snön slutet för den gamla, sa min far. Hoppas så. Vad vore slutet för den situationen vi lever i finns inga svar till.

Bild mitten Mariupol Ukraina,

Smart förslag från Liberalerna.

Utvalda

Liberalerna vill att elever som flytt från Ukraina ska få läsa enligt den ukrainska läroplanen i såväl grundskola som gymnasium. Eleverna ska undervisas av ukrainska lärare, även på distans med lärare som befinner sig i andra länder eller andra delar av Sverige. ”Ukrainaskolan” ska vara placerad i svenska skolor så att eleverna får möjlighet att träffa andra elever.

Det kommer ibland smarta förslag från Liberalerna men få bryr sig om de. Liberalerna sålde sig till S – Regering och då var deras tid slut. Även om de nu vill tillbaka till högervärmen är det få som bryr sig. Det kan finnas flera skäl till att Liberalerna är döda. Oklar politik. ”Fel” partiledare. Fel i tiden helt enkelt. De åren då liberalerna var ett parti för lärare och akademiker är förbi.

Liberalerna vill även erbjuda ukrainska flyktingar vaccination, hälsokontroller och traumabehandling. Vem ska kunna göra det när den svenska sjukvården är redan överbelastad och underdimensionerad. Pengar för vaccin är redan beviljad.

Ukrainska flyktingar skall gå på SFI och det ska kombineras med arbete.

Snäll tanke men det var inte så reglerna är idag.

Ukrainska flyktingar ska inte ha uppehållstillstånd på det vanliga sättet utan tidsfristen är ett år med ev. förlängning till tre år för närvarande enligt EU. Alla som har biometrisk pass kan stanna som turister i tre månader men de skall försörja sig själva.

Kommer du från Ukraina får du ett uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektiv:

boendeplats genom Migrationsverket (du får inte välja ort)
att arbeta i Sverige om du är över 16 år
skolgång för barn
att söka grundläggande vård
visst ekonomiskt stöd. (matpengar)

Orättvist? Ja, du får inte garantier för uppehåll livet ut utan att du behöver lyfta ett finger. De garantier är för andra inflyttade.

Att ge barnen ukrainsk skola nu ger dem en möjlighet att komma tillbaka till bekant liv. Tänk efter att även bokstäverna är helt annorlunda. Skolförslaget är helt rätt. Det finns ingen anledning att försöka försvenska de ukrainska barnen varav de flesta åker hem igen så fort kriget är slut. Straffa inte dessa barn så de förlorar år av sin skolgång. De barn som är redan placerade här och kommer att stanna är en annan fråga. Men kanske även de vill avsluta sin ukrainska skola.

Det måste väl finnas några lärare bland de som flyr. Eller mammor med lämplig utbildning, kanske ungdomar med gymnasieutbildning som kan undervisa de minsta.

En bra idé (min) är att sätta upp skolbaracker på orter där flyktingarna är flest. När kriget är slut plockar man med sig barackerna och innehållet och får upp en skola snabbt. Ryssarna tycks ju ha bombat skolor med vilja.

Om morgondagen vet vi föga. Vad händer sedan vet vi inte.

Situationen i Världen är oerhört osäker. Bevara det som går att bevara. Förändra bara det som behöver förändras. Bygg inte invandringsluftslott igen.

Bild överst: Karazin universitet, socialinstitutet.

Dessa grodor som hoppar ur munnen.

Utvalda

Ygeman säger att inflödet av flyktingar är som Systembolags kö i jul, påsk och midsommar på samma dag.

Han jämför flyende ukrainska barn, kvinnor och gamla med en kö till Systembolaget, där de som inte kan planera sina inköp bättre tvingas att stå i.

Han tycker också att Polen, Moldavien, Ungern och Slovakien ska ta fler flyktingar. Nu gnäller han om närhetsprincipen. Aldrig då Mellanöstern är aktuell. Som bekant prioriterar Sverige unga män från dysfunktionella muslimska länder. Ygeman ropar inte på Saudiarabien. Aldrig på Kina heller.

Ygeman är så dum, rent av obehaglig. I dags dato har Polen tagit mot 1 808 436 räknade flyktingar, Rumänien 453 432, Moldavien 337 215 Slovakien 213 000 och Ungern 263 888.

2,969,600 totalt registrerade av UNHCR idag, förmodligen är flyktingarna tusentals fler. Jag angav morgonens siffror så de är redan gamla. De som flyr inom landet är inte medräknade.

Och så får vi skäll av klimatgänget. Kriget i Ukraina är bara småpotatis i jämförelse med kommande klimatflyktingar. Det är klimatet vi ska satsa på.

Världen gör för lite för att anpassa sig till klimatförändringarna, varnar FN:s klimatpanel IPCC i en ny rapport.

– Den här rapporten är en allvarlig varning för vad vår passivitet leder till. Den visar att klimatförändringar är ett allvarligt och växande hot mot vårt välbefinnande och en välmående planet, säger Hoesung Lee, ordförande för IPCC.

FN:s generalsekreterare António Guterres säger enligt AFP att världsledarna har uppvisat ”kriminell” brist på ledarskap. Och klimatentusiasten Kerry med sina 12 bilar, 6 hus, 1 jet och 2 yachter tycker att du ska leva mycket enklare, för klimatet.

Covid har försvunnit från skrämselagendan. Klimat orkar vi inte oroa oss för när bomber faller nära oss och Putin hotar med atomvapen.

Putin klimatkompenserar för sina stridsvagnar? Och så klart städar han upp efter sig med hjälp av sina anhängare? Inte? Han förbjuder Biden att åka till Ryssland men eftersom Biden inte kan skilja Ukraina och Iran hittar han säkert inte till Ryssland heller. Putin tjafsar också om Alaska som såldes till USA. (PS nedan) Allt som har hört till Ryssland ska åter bara de envisa ukrainare har blivit neutraliserade.

Två mindre kloka män, Putin och Biden, försöker styra världen. Nog är det kriminell brist på ledarskap. Vi kan räkna in många fler…

Kan vi sluta tjafsa om klimatet och rikta blicken mot jorden, närmare människor? Som till den ukrainska staden Volnovakha, belägen i sydöstra Ukraina, som ”existerar inte längre”. Det säger ukrainske Pavlo Kyrylenko, regional myndighetschef i Donetsk. De döda ligger på gatorna. Inget vatten, mat eller el finns. Ca 90% av byggnaderna har raserats. Själva staden hade ca 22 000 människor.

Som om Alvesta, Håbo eller Tierp hade helt utplånats.

Lämpligen slopar vi fredagsvinet och står inte i Systembolags kön utan sätter pengarna till någon hjälporganisation. Jag valde UNHCR som under mars dessutom dubblar din gåva genom bidrag från Akelius. Så även så kallad fattigpensionär kan bidra.

Även Maggan delar ut allmosor. Tusen spänn för dig som har en bil! Slant till dig som hade förbrukat mycket el! Och mer bostadsbidrag! Eftersom Staten har tagit ut för hög skatt får du en smula tillbaka. Inte alla förstås. Maggans siffror rusar uppåt. Medelklassens röster är de viktigaste just nu. Lockas de av en tusenlapp? Kanske borde vi skippa valet? Utgången är given redan, bara det delas lite matpengar till pensionärerna också. Visst röstar folk med plånboken, inte enligt någon ideologi.

Putins ideologi tycks vara enkel. Arvet från Stalin leve envist kvar..

PS 1. 15/11 -21 ville Sverige inte se någon ny insatsstyrka i EU, som utrikeschefen Josep Borrell föreslog.

Inte rätt väg att gå, tyckte utrikesminister Ann Linde.

I drygt ett år har EU:s utrikeschef Josep Borrell arbetat med en ”strategisk kompass” för att stärka EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Inte heller Josep Borrells uttalanden om att ”Europa är i fara” föll i god jord hos Linde.

Jag tycker det är överdrivet att säga att Europa är i fara. Däremot måste vi självklart ha en motståndskraft och det gäller inte minst mot civila hot som till exempel pandemier och klimatförstöring, sa utrikesministern.

PS 2.Putin’s ’spin doctor,’ Duma member Oleg Matveychev, appeared on Russian state news on Sunday, outlining a series of demands for both Washington and Kyiv ’after Ukraine’s demilitarization is completed.’

’We should be thinking about reparations from the damage that was caused by the sanctions and the war itself, because that too costs money and we should get it back,’ Matveychev said on Sunday Evening With Vladimir Solovyov.

He continued, ’The return of all Russian properties, those of the Russian empire, the Soviet Union and current Russia, which has been seized in the United States, and so on.’

Solovyov asked if the lawmaker specifically meant Alaska and the former Russian settlement of Fort Ross, California.

’That was my next point. As well as the Antarctic,’ Matveychev said. ’We discovered it, so it belongs to us.’

The first Russian colony on Alaska was founded in 1784, named Three Saints Bay. There began the Russian-American Company, a trading monopoly chartered by Czar Paul I in 1799 which drove the Empire’s expansion in North America.

Alaska was sold to the US in 1867 during Andrew Johnson’s presidency for $7.2 million — which would be approximately $144.4 million in 2021. (Klippt från Daily Mail idag)

Vår tids heroes i den muslimska världen

Utvalda

35-Raif-Badawi-2

2022 03 12 Uppdatering.

Badawi är nu släppt från fängelset meddelar hans fru. Han är inte tillåten att lämna landet utan har 10 års reseförbud. Hans familj bor i Kanada.

2015 juni skrev jag:

Domen mot Raif Badawi är nu fastställt i Saudiarabiens högsta rättsinstans med 10 års fängelse och han kommer att piskas offentligt med 950 piskrapp som återstår av straffet 1000 slag, 50 slag i taget. Samtidigt är Saudiarabien ute efter att leda FNs människorättsråd. Det är som man säger i Finland att sätta bocken vakta kållandet (pukki kaalimaassa).

Raif Badawi greps i juni 2012 och åtalades för att ha brutit mot Saudiarabiens lag om informationsteknologi. Brottet var att han hade startat en webbsida, ”Saudi Arabian Liberals”, avsedd för diskussion om politik och samhällsfrågor. Han åtalades även för att ha förolämpat islam. I maj 2014 dömdes Raif Badawi till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. 50 piskrapp har verkställs.
Den dömande makten i Saudiarabien skall enligt stadgarna inte ha någon annan auktoritet än sharia. Det finns ingenting som är liberalt i Saudiarabiens rättsskipning. Domen är fastställt trots massiva protester från omvärlden för yttrandefrihet och mot denna barbariska straffmetod. Badawi har erhållit Press Freedom Prize 2015 och varit föreslagen Nobels Fredspris. Hans fru och barn har fått lämna landet och bor nu mera i Kanada.

Har också du skickat en protest till Saudiarabien?

2633180_1199_675

Det räckte inte att döma Raif Badawi utan hans advokat Waleed Abu al-Khair, en välkänd människorättsadvokat har också dömts med oklara grunder. Han ledde den oberoende organisationen ”Monitor of Human Rights in Saudi Arabia”. Den 6 juli 2014 dömdes Waleed Abu al-Khair till 15 års fängelse, 15 års reseförbud och böter på ca 53 000 USD enligt en ny antiterrorlag. Han ansågs ”störa allmän ordning”, “destabilisera säkerheten i samhället” och “skada statens rykte” vilket öppnar för åtal om terrorism. Han har fått Olof Palmepriset men inte kunnat hämta det och varit föreslagen till Nobels Fredspris. Att försvara någon som anses ha brutit mor sharia innebär slutet för ens liv och yrkeskarriär.

Har du också skickat en protest till Saudiarabien?

Amnesty betraktar både Raif Badawi och Waleed Abu al-Khair som samvetsfångar, som straffats enbart för att de använt sin yttrandefrihet. Det fanns ett visst hopp att den nya kungen Salman bin Abdul Aziz skulle se mildare på brotten och domarna men icke, det kan vara tvärtemot.
Dessa två är vår tids hjältar av annan klass än någon vinnande poplåt. Det finns fler men Raif Badawi är symbolen för bristen på yttrandefrihet inom islam, som Charlie Hebdo eller vår egen Vilks som inte alltid är så uppskattad med sina hundar. Det har ingen betydelse hur man formar sin protest mot dem som vill täppa till munnen på en, bara det är inom anständighetens gräns som dock är svårt att definiera. Därför har den civiliserade världen världsliga lagar, inte religiösa, även om civilisation är väldigt svårt att avgränsa idag.

Medan de svenska tidningarna publicerar gnäll och egoistisk klagan från bortskämda människor, gärna lättklädda unga kvinnor (när passerar vi detta?) och missnöjda invandrare finns det människor vilka har betytt något för världen, för yttrandefrihet och offrat sin frihet och sitt liv för det.

Förskräcker inte spåren? Borde vi inte hålla islam till korta i stället att stödja det? Inte stödja och ge medel till ett förtryckande system som slår folk ihjäl om de tycker annorlunda?

Priset för en död soldat och andra galenskaper.

Utvalda

Det finns än människor i Europa med starka minnen från andra Världskriget. De flesta är dok döda, kanske finns de bara som en bild i ett familjealbum. Människor som led, förlorade sina kära, var med på fronten och kom hem som vrak, satt på ett koncentrationsläger, kvinnor födde barn efter våldtäkter, samhällen blev till stenhögar. Förluster, mänskliga och materiella.. Vi köade för mat. Delade vårt enda bröd med flyktingar. Satt i skyddsrum i mörkret. Vi bad än till Gud. Vi förlorade våra drömmar och tron på mänskligheten. Vi kände oss väldigt små och utan makt över våra liv.

Dessa var min barndoms människor i Finland. Vi som hoppades: aldrig mer krig fast de flesta av oss insåg snabbt det orealistiska i sådan önskan.

Det var en livstid sedan. Idag kan vi inte ens hålla fred i Sverige på våra egna gator.

Nu är vi där igen. Europa till randen av ett storkrig. En ny psykopat anfaller men med samma argument som i början av andra Världskriget. Eller vilket krig som helst för de lugna stunderna har inte varit många i Världen.

Soldaterna säger som alltid de är bara ’following orders’. Alla sidor har sin rättvisa tanke.

Många verklighetsfrämmande politiker blev förvånade över det ryska anfallet. Som vanligt, vi såg det inte komma. Trots våldsam upprustning runt Ukraina och nära EU var det bara lite övning för dem. Trots att det inte var första gången. Låt Putin ta Krim så spar han vi andra. Ryssar som ryssar…

Ringer det en klocka?

Visst, det har skett samtal mellan Putin och någon annan. Synligt föraktad satt Macron, stukad fredsduva, oändligt långt från Putin. Storbordsdiplomati. Fred ! Macron tappade huvudet, en nutida Chamberlain. Ingen kan prata Putin till rätta. Och – vem skulle lita på fagert tal av en terrorist med en jättearmé och atomvapen?

Putin kan knappt vara i närheten av sina egna. Som en upphöjd tyrann sitter han långt från de sina och mejar ner de med ord och sin kontrollapparat för hämnd. Du vet aldrig vem i din närhet är din angivare.

Som min far sa: lita aldrig på en ryss för du vet inte vem den i verkligheten är. Han hade förstås rätt i att vara negativ, hjälten med sina krigsmedaljer, men skadad i kropp och själ.

Bilder vi ser från Ukraina är förfärliga. Allt raseras. Ens liv ligger i spillror. Lik på gatorna. Bostäder, skolor, sjukhus, broar är skräphögar. Flyktingströmmen är snart två miljoner. De döda är osäkert. Men vi vet värdet av en död rysk soldat. Det är 11.000 rubel, ca 810 kronor och 70 öre med gårdagens växelkurs. Om liket kommer hem i en kista.

Världen har gjort en del. Vi har stängt ut Ryssland från normalt umgänge mellan fredliga länder, från finanser, resor och affärer så väl det har gått. Ryssland är en pariastat. Tacka Putin för det om du är ryss och köar snart i brödkön. De rika klarar sig alltid. Inte har Putin sin familj i farozonen utan utomlands.

Putin har stora drömmar. Han har aldrig accepterat Sovjetunionens fall. Han är fel i tiden. Imperier har fallit. Storbritannien. Sovjetunionen. Kolonialstater. Sverige också, fast ett bra tag sedan. Länder med eget språk och kulturell grund vill styra sig själv, oavsett hur opraktiskt det vore. I stället vill stater höra ihop i olika former, som i Nato, EU, FN… i något vi kallar demokratiskt. Finns oändligt med organisationer med avsikt i att hålla oss eniga om någonting.

Är vi eniga mot Putin eller är vi eniga i vikten av fred eller att världshandeln får fortsätta?

2018 sa Putin i någon dokumentär”if someone decides to annihilate Russia, we have the legal right to respond. Yes, it will be a catastrophe for humanity and for the world. But I’m a citizen of Russia and its head of state. Why do we need a world without Russia in it?”

Hans hot innebär alltid kärnvapen. Till sist kan han inte låta bli att leka Gud?

Putin äger Ryssland. Det finns ingen värld för honom utan hans privata land. Och den är för liten. Inga andra länder med en enda ryss i skall tillhöra annan Stat än hans. Putin har en lista på de som väntar på sin tur.

Rysslands ”ovänliga länder” lista inkluderar Sverige, Finland och samtliga EU-länder , USA, Ukraina, Japan, Norge och Storbritannien. Kanske fler.

Jag tvivlar på att Putin insåg hur arga vi skulle bli. Hur väst/EU samlades snabbt mot honom och hans krig, för Ukraina.. Det hände inte vid Krim. Jag tror han var förvånad. Hur kunde andra små skitländer som Finland, Sverige och hela EU länder putta ut honom från värmen? Han, befriaren mot nazismen med en bomb i fickan.

Ryssland har putsat på sin militära förmåga under åren. Vi i Väst har putsat på rätta hudfärger, feminism, kränkthet, valfria pronomen, rätt bemötande i bibliotek på grund av sexuell identitet, påhittade kön och identiteter ur djupet av vårt sjuka missnöje, ömmat för ljugande män från dysfunktionella länder, trampat på våra egna män som värdelösa vita, begråtit synder från före vår tid vi inte längre kan rätta till. Och så har vi hatat Trump. den mest hatade före nu.

Och nu sitter vi med ont i magen och vill ha tillgång till någon annans styrka. Snabbspår till – vad det nu var.

Solrosen är Ukrainas nationalblomma.

PS 1. Från Sverige: även Skatteverket lägger skattepengar för att tänka rätt om DIN sexualitet. Skatteverket beslutat att en arbetsgrupp på folkbokföringen blir hbtqi-certifierade. Kostnad av 75 000 kronor att börja med.

Och ett barn betalades 150 000 kr att för läraren – som sparkades – inte kallade henne för hen.

PS 2. Rysk försvarsminister Sergey Shoigu är den som gått ut om priset på en död rysk soldat.

PS 3 . De ukrainska flyktingarna ska placeras i tält eller lagerlokaler enligt Regeringen. Var är alla de vänliga kvinnorna som glatt öppnade sina hem för de afghanska gossarna? Skillnad på folk? I min kommun lyxrenoverades äldreboende för pojkarna, ett eget rum var, de gamla fick hitta annat.

Dessa flyktingar är kvinnor, barn och gamla inte några lyckosökare.

Ryska posten

Utvalda

De senaste tre månaderna har jag fått ryska kommentarer på min blogg. Varje dag. På grund av de har jag kopplat på en kommentarsgranskning och måste lägga ut era kommentarer manuellt. Därför dröjer det ibland och jag kan missa något. Nej, jag lägger inte ut de ryska kommentarerna oavsett vad de är.

Jag översatte inte de i början men sedan tyckte jag mig se en bekant adress, avstår namnge, men det har förstås med sjukvård att göra. Jag har utbildat ryssar från den ryska Regeringen, Universiteten och sjukvården i behandling av gravida HIV positiva kvinnor och missbrukare. Men det var ju evigheter sedan. Jag är inte ryssvän i en politisk mening men min insats var utbildning och då under Jeltsins tid var läget lite annat. Idag skulle jag vägra. Som man bäddar…

.På 90 talet besökte en rysk regeringsdelegation Sverige och de ville höra även om vårt unika arbete i det stora sjukhuset och lära sig minska drog – och HIV skador hos gravida kvinnor och nyfödda barn. De var många andra som besökte vår mottagning och från flera länder.

Ryssland låg år efter oss. De gjorde fel och fick smittor. Men efteråt fick dessa riskmammor en aning bättre och säkrade vård.

Nu Googlade jag. Och översatte. Jag kan inte ryska.

Googles lite haltande översättning gav information om det ryska covidvaccinet och hur effektivt det var. Lite dagsläge om forskning. Info var som från en expert till en annan. Jag var förbryllad. Ryska mail brukar ju vara ryska flickor som vill sälja sig. Viss institution hade min E-post länge sedan, men inte bloggen. Vi hade fortsatt kontakten och jag delgav information till dem ett tag. Men det var före millennieskiftet.

Så detta var slumpen och rysk propaganda.

Alldeles sista dagarna före Rysslands anfall mot Ukraina fick jag genom kommentar ett erbjudande om att köpa en ny bil extra billigt. Ett erbjudande som gällde bara om jag kontaktade en viss bilfirma och person i Moskva. Ungefär som från en vän till en vän. Kära kamrat… Någon missade ett bra erbjudande av en ny bil som de kunde åka mot friheten i väst? Eller fiskade någon lite västvaluta för den kommande ekonomiska katastrofen som kommer att drabba den vanlige ryssen? .

Men idag var mailet något symptomatiskt. Ballonger! Försäljning av heliumballonger i vårt företag i Moskva sker dygnet runt. Hemleverans. Beställ nu! Kändes nog som en felsatsning. Inget att fira idag. Europa upplever en katastrof och ångest över vad näst.

Jag är trött på ryskt spam. Vi är miljoner människor som är trötta på ryssarnas storhetsvansinne genom Putin. Som ett SMS jag fick sa: Den där Put-In behöver bli Put-out.

Någon? Tyvärr är det fler i kön med samma iver att visa makt. Vissa av dem får mig att känna ångest bara genom TV rutan.

Solrosen är för Ukraina, deras nationalblomma.

Fall, gränser och krigsminnen

Utvalda

Det nya året, år 80 för mig, började inte bra. Som vanligt var jag ute på en promenad. Det var halt men jag hade mina skor med grova sulor vilka gått över snö och is på fjällen. I en backe kom en bil som inte höll sig på sin sida. Jag klev in i diket och halkade, slog huvudet och från liggande ställning såg jag bilen köra vidare, gasa på och ha hela vägen som körbana.

OK, tänkte jag i diket. Om jag varit kvar på vägen hade jag blivit överkörd.

Bilföraren måste ha sett mig att ramla? Det kanske var tur att bilen inte stannade? Nej, det var ingen skrotbil utan en fin variant. Jag kravlade upp och gick den sista halvkilometern hem.

Så mitt nya år började med en bula i skallen. Sökte på Internet efter slag i huvudet och diagnostiserade mig själv. Nej, inga symptom på något värre så Akuten var onödigt. Rådet var att dator och TV skulle ransoneras vid skallskada. Jag höll mig från i två dagar.

Att slå sig i huvudet är inte riskfritt. Läste att skallskador kan bidra till demens. Ja, det är inte roligt alls. Födelsedagsfirandet fick också flyttas.

Jag har använt tiden att läsa om de tre leder jag funderar på. Har också ”gått” två av dem på Google maps. Det ser förstås platt ut men jag inbillar mig att få en viss uppfattning och koll över läget. Jag gjorde så med PCT och eftersom jag har ett hyfsat bildminne var det faktiskt till hjälp. Men, ska jag verkligen ge mig iväg och vandra? Jag som nyss har hamnat i diket?

Kommer någon iväg i sommar blev en bra fråga denna morgon.

Ryssarna har kanske löst alla resefrågorna för oss? När jag la mig igår var det än någon sorts fred i Europa. När jag kravlade upp motvilligt klockan tio var freden förlorad. Just när vi nästan slapp restriktioner på grund av covid måste världens krigsgalna miljöförstörande härskare ta till vapen. Putin, den nye nazisten, anfaller Ukraina. Har han blivit komplett galen? Fanns det ingen nära honom som kunde ha löst frågan eller är alla bara bugande jasägare? Putin måste ha otrolig hållhake på många?

Putin har en fantasi om Storryssland där han är tsar.

Jag har stått vid en landsgräns i några tillfällen . Mellan Laos och Thailand, vid Gyllene triangeln, i Treriksröset, USA och Mexiko, Sverige och Norge, vid Öst- och Västtyskland… Det är speciellt. Känslan har lite magi. Två länder bara vid ett armlängds avstånd från varandra. Två olika existens. Så lika och så olika.

En Stat utan en gräns är ingen Stat. Men gränser är bara för att brytas. När någon med makt och galenskap så beslutar.

Låt för Guds skull Biden hålla sina fingrar i styr nu och upprepa mantrat Afghanistan, Afghanistan… Det räcker med NATO länderna i Europa. Såg inte Stoltenberg trött och gammal ut i TV idag? (Känner en viss oro om Taiwan också, det vore liksom läge när Världen är mot Ryssland.)

En del har inga problem i krig. Ingen tror väl att ukrainska oligarkerna stannar kvar. De rika har flytt Ukraina och säkert även Ryssland. De solar sig på någon strand i Väst. Ukraina är inte ett jämlikt paradis. Det är alltid ”vanligt folk” som betalar ledarnas galenskap, oavsett vad.

Min far 1939 på väg till andra världskriget. Han är då nygift och 25 år. Kom hem – 44 skadad för livet.

Jag har suddiga minnen från andra världskriget och den svåra tiden efteråt. Matbrist. Sorg. En krigssituation är mitt första barndomsminne. Krig glömmer man aldrig. Det finns i minnesbanken och pyser upp med den där obehagliga känslan att världen är aldrig trygg, oavsett hur ordentligt och laglydigt du lever. Det har redan varit känsla av krig när det skjuts och brinner i närområdet här hemma i Sverige.

Jag tror att krig är är ett skavsår som alltid känns oavsett hur mycket plåster som sitter över.

Det blev en semla med ett ljus. Själva firandet sker senare, om det nu finns något att fira. Att åldras ger få fördelar. Men, vem skulle inte passa på att dricka champagne oavsett orsak?

PS. Så klart måste melodifestivalen fortsätta som om ingenting hade hänt.

Europeiska radio- och tv-unionen EBU har gett klartecken åt Ryssland att tävla i årets Eurovision Song Contest. Ni som röstar stöd Ukraina hur uselt bidraget än vore.

UPPDATERING 25 februari:

”Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, har meddelat att inget ryskt bidrag kommer att delta i det här årets Eurovison Song Contest” De gav sig för trycket!

PS 2. Många med A. Linde är förvånade över den massiva attacken. Vad trodde de? Att Putin leker?

Bilder: Treriksröset, Checkpoint Charlie mellan fd. Ost- och Västtyskland

Pest eller kolera?

Utvalda

Jimmie Åkesson ville inte välja mellan Putin och Biden i ett TV program. Så rätt!

Vad är det för trakasserier? Ska vi välja mellan två människor? Är inte alla enligt svenska mått lika goda?

Var det inte som att välja mellan pest och kolera?

Vilken kuggfråga! Välja mellan Biden som inte kan vara helt tillräknelig, som lyckas söndra hela USA och Putin som inte än har kunnat förlika sig med förlorad universum, Det Stora Sovjet. Båda mockar krig. Den ena vill bestämma vilket land är med i NATO, helst inga. Den andra är jag inte så säker på vad han vill, eller de bakom honom. Så klart är det mer komplicerat än detta. Vinster, förluster, makt, ekonomi och minnen från stora dagar….

Det är många som pratar med Putin. Känns lite att man har glömt Ukrainas röst i röran.

Ingen av dessa två, Putin och Biden, borde sitta på en så viktig post. Det finns dock flera politiker idag som inte heller tjänar folket utan ha visat sig att vara lägervakter. Tänkte på Österrike med tvångsvaccinering och Kanada med att spärra folkets egna pengar i banken.

Eller bara leva i tron att de står sig över andra och är något extra. Ni vet grisfarmen.

Om Kanada och trakasserier genom bankkonton kan du läsa på Nyheter Idag.

Fem minuter – om slump och synkronicitet

Utvalda

Jag såg en rubrik på Fox News: ”In the New Year, set aside just 5 minutes a day to have your best year ever.”

Fem minuter. Ibland kan fem minuter ändra ditt liv totalt. Nu tänkte jag inte på artikeln i Fox News – återkommer till det – eller olyckor utan de minuter någon gör ett beslut som visar sig vara en vändpunkt på gott eller ont i livet.

Jag tog en promenad och gick förbi ett hus. En man skottade snö på parkeringen och en kvinna putsade trapporna till huset. Jag sa något om snön. Båda två kom fram, vi började prata och jag fick deras livs vändpunkter.

Paret hade känt varandra i sin lilla hemstad. Så där som man känner folk på en liten ort, ungefär vem är vem, inte närmare. Mannen fick en ny placering och skulle flytta. Hon fick samtidigt ett oemotståndligt erbjudande utomlands men vågade sig inte på det. Hon valde ett annat arbetserbjudande i en ny stad.

Vem var den första personen hon mötte i den nya staden? Mannen från hemstaden. Hon visste knappt hans namn. Hon lät honom visa vägen till den nya bostaden.

De minuterna förändrade våra liv, sa mannen. Nu har vi till och med barnbarn.

Det fick mig att tänka på några avgörande minuter i mitt eget liv. De bra och de som blev smärre elände. Hur hade mitt liv varit om jag valt annorlunda vid vissa avgörande stunder? Hade jag inte bestämt mig att gå på en viss föreläsning i sista minuten hade jag troligen inte träffat den mannen jag gifte mig med. Han som också fick en impuls att gå dit när han passerade reklamen utanför. Vi var på så olika planhalvor i livet. Ja, vi är skilda sedan länge. Men tanken att jag inte skulle ha de två barn ja fick med honom är skrämmande.

Jag tror inte på ödet men ibland känns livets vägar väldigt förutbestämda. Slump och synkronicitet.

Jag läste på FOX News. om att använda fem minuter om dagen att förbättra sitt liv med.

But if there was only one thing you could do this year, what would it be? What if one daily practice could end up helping you with all your goals. And what if it could be done in just five minutes each day?

That daily practice is a devotional time. This is a quiet time when you read a devotion and pray.

When you read the Bible, you begin to think differently. And then you start acting differently. The Bible’s guidance helps you to live healthier, be more loving, have greater peace and believe in your future. 

Och så klart hade författaren av artikeln en bok med just några minuters Bibelavsnitt att sälja!

Det var förstås inget för mig av två anledningar. Jag lämnade Gud och religion när jag flyttade hemifrån. Jag är inte så ohövlig att jag demonstrerar utan sjunger och korsar fingrarna på begravningar men jag har ingen tro. Jag har någon sorts moral. Det andra är åldern. Jag tvivlar på att något kan förändras, inte stort i alla fall. Bara negativt genom någon elak sjukdom eller olycka.

Men idén är inte dum. Om var och en använde fem minuter av dagen till att resonera med sig själv om sitt liv, förhoppningar, felsteg och vad man gjorde bra, hur man handskas med dem som är givna till oss att ta hand om, vårt del i Samhället… kunde Världen se så mycket bättre ut. Bibelcitat eller inte, det är tänkandet som räknas.

Ägnar du någon tid att tänka till om dagen? Över veckan som gick? Månaden kanske? Året? Eller susar du bara framåt?

Vi kan inte leva om våra liv. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Ibland är både livet och förståelsen i samklang. Ibland borde vi anstränga oss mer och tänka till innan vi agerar. Att ge sig själv fem minuters tanketid över dagen kan vara en bra idé. Men ställ inte klockan lät tanken ta den tiden som behövs.

Bilderna: Tarfala där det skedde ett avgörande möte i mitt liv.

Kärlek livet ut?

Utvalda

Jag vill illustrera Alla Hjärtans dag med två bilder. En av sann kärlek. Svanar är trogna och håller ihop livet ut. Dör den ena kommer den andra tillbaka till häckningsplatsen och klagar över sin sorg.

Den andra föreställer hopp om den stora kärleken. Undrar hur många av dem som satt sitt lås fast i bron i Paris är än tillsammans och älskar varandra? Hälften?

Svanarna har dött tror jag, deras ålder säger det. Dammen är raserad. Ibland blir tyngden av lås för stor på broar så låsen klipps bort. Så går det även med kärleken. Par separerar. Ibland för lätt och ibland med tung sorg.

Vad är sann kärlek? Hur definieras det?

Kärlek i 91 år? Läs:

https://www.bbc.com/news/av/world-middle-east-60350876

Min fackliga icke karriär var kort men innehållsrik.

Utvalda

Jag har gjort en offentlig protest två gånger i livet. Den ena gällde Metallarbetarförbundet och Socialdemokraterna. Jag har säkert protesterat och gnällt flera gånger men dessa två blev liksom mer värda.

Den första handlade om Metallarbetarförbundet och sossarna i början -60 talet.. Metallare var då 300 000 starka medlemmar med Åke Nilsson som ordförande. Alla metallare förväntades vara sossar. De var ju arbetare. Jag anställdes som svarvare, första kvinnan på platsen. Nej, jag har inte utbildning till svarvare. Någon visade mig maskinen, tittade på ett tag och sen var jag i gång. Lönen var bra. Jag har aldrig tjänat så bra som då. Jag hade gärna fortsatt länge men blev sjuk av metalldammet allergisk som jag var.

Så, jag återgick till restaurang efter ett halvt år och sämre lön. Jag läste in studenten samtidigt. Och sedan i Universitet.

På min första dag som svarvare kom fackrepresentanten och gav mig ett papper och en medlemsbok. Man fick tre dagar på sig att skriva under medlemskapet. Om inte, var ens anställning över. Jag skrev på i sista minuten efter att ha studerat vart pengarna skulle gå. Jag var inte mot fackförening i sig men jag ville inte betala för sossarna. Jag fick inte rösta och på den tiden skulle inte invandrare vara med i partier och aktivera sig politiskt.

Det var då det. Idag kan du rösta utan medborgarskap i Kommun/Landsting om du bor här och behöver förstås inte ens kunna svenska.

Så jag begärde nedsatt avgift. Jag som utlänning skulle inte betala för ett politiskt parti. Det handlade om princip inte om några kronor.

De andra finnarna började också gruffa.

Resultatet blev någon krona lägre avgift. Vi behövde inte betala för Socialdemokraterna. Hur de löste det vet jag inte.

Jag var nog en bitch. Vissa tyckte jag skulle bli fackrepresentant. Men jag har alltid haft svårt med att följa fåren, oavsett vart de går.

Det är länge sedan. Det var sossarnas guldålder med nära 50% av de röstande. Medan 2018 låg S på samma nivå 28,3 %som i början, Andrakammarvalet 9011 med 28,5%.

Idag sparkar facket folk från förtroendeuppdrag om de inte har rätt partibeteckning. LO rustar för val och skall använda miljoner av fackets pengar till att behålla S i makten.

LO är en organisation för S, en som trakasserar sina medlemmar. LO ser inte skillnaden mellan en fackförening och ett Stödhjul. Men, visst kan S ha en egen fackförening bara de går ärligt ut med det. Här är vi alla sossar, andra är inte välkomna!

25 år senare och en herrans massa poäng från Universitet. blev jag övertalad att gå en facklig utbildning och blev fackrepresentant och förhandlare för Socialtjänsten i en kommundel. Jag förhandlare både för SACO och Kommunal för ingen av kommunalare ville göra en insats. Mina medlemmar var mina arbetsgivare. Jag förhandlade fram bättre skrivbordsstolar, mer personal, en dagcenter, behandlingshemsplatser, bostäder för hemlösa. Jag hade koll på min stadsdel, vilka behov fanns och presenterade det för politikerna. Jag larmade redan då om fattigpensionärer, oftast kvinnor. Jag föreslog koloniområde för arbetslösa invandrare. Många av de dåtida invandrare hade varit bönder i sitt hemland. Det blev en senare, efter jag hade slutat.

Lönenivån var redan beslutad i Stockholm. Kanske kunde det bli några ören till i den kommunala lönetrappan. Anställda hade få möjligheter att påverka sin lön.

Jag lyckades få utökad delegation för handläggare och ett system per dator – nymodighet – där vi själva kunde se till vår budget. Det var faktiskt vi, socionomer, som kunde Socialtjänstlagen, inte Kommunpolitiker som hade andra jobb och några timmars information om den då helt nya lagen. Ordföranden på vår stadsdel var en metallare. Jag ringde honom om något beslut var komplicerad och vi tog en kopp kaffe och resonerade om alternativen.

Han försökte värva mig till annat än facket, sossarna alltså.

Så fel kan man bedöma människor.

Nej,ingenting var min förtjänst, jag var bara den som gick med önskemålen och ibland pratade omkull de politiker som hade pengapåsen. Då, på -80 talets början med en ny Socialtjänstlag fanns önskan att ta bort fattigstämpeln och ge rättigheter hellre än allmosor. Socionomer var viktiga för Kommunen och skulle vara med även i Samhällsplanering.

Sedan flyttade jag. Fick ett drömjobb. Genast efter det krymptes delegationen för handläggarna. Kortvarig framsteg alltså. Pengarna började sina. Nya bidragstagare kom, de som hade svårt att hitta arbete i en stad där fabrikerna var nedlagda och politikerna drömde om annat. Turism kanske. En ny multikulturell värld som de kunde titta på utifrån.

Jag meddelade mitt fackliga intresse i det nya jobbet i det stora sjukhuset men det var en sluten SACO grupp som inte behövde någon.

Den person som skulle förhandla för vår avdelning besökte oss aldrig. Hon hade knappt en aning om vad vi gjorde. Vi var en väldigt udda speciell enhet. Jag gick ur facket så småningom och började förhandla själv min lön vilket gav mer än fackets förhandlingar, i stället 335 kronor 1800, vilket orsakade mina arbetskamraters utträde ur facket. En orsak till var den facklige ledarens hemliga lön och förmåner vi började tycka var för mycket.

Mina fackliga ambitioner var nu som spår i sanden. Bortblåsta med nästa våg. Men, jag minns än blommorna och tårarna när jag slutade min fackliga icke karriär.

För vems skull finns fackföreningar och vad är deras primära uppgift är nog en bra fråga. Speciellt idag. Det dyker upp nya fackliga alternativ för LO folk. Kanske är det en risk på sluttande plan att sortera medlemmar efter partifärg?

I Krigshetsens tid är det lämpligt att läsa om verkligheten.

Utvalda

Svetlana Aleksijevitj är en belarusisk författare som fick Nobels Litteraturpris 2015, en av de riktigt förtjänta pristagarna. Hon skriver lik en vanlig person som försöker berätta om sitt liv. Hon ger röst för dem som ingen politiker bryr sig om, bara utnyttjar för sin makt.. Böckerna är skrivna i stil journalistisk reportage från verklighet makthavarna ignorerar. Bitvis är hennes böcker riktigt tunga, elände, död, den vanlige människans smärta. Nästan omöjligt att stå ut med makthavarnas galenskap.

Zinkpjkar är en av fem böcker ur verkligheten. Serie Utopins röster – Historien om den röda människan

Bön för Tjernobyl är också aktuell nu när Sovjet hotar med att prova kärnvapen och Nordkorea utvecklar sina. Makthavarna spelar krigslek med varandra i ord och truppflyttningar, uppvisningar av sin militära makt. Med en maktsuktande kränkt man i en ända och en senil snurrpelle i en annan med små gläfsande europeiska hundar klämda mellan samt en riktig tung nalle lugnt avvaktande, är läget idag sämre i Europa och Världen än på länge. Det kan tippa över.

Böckerna i serien

Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985)

De sista vittnena (1985)

Zinkpojkar (1989)

Bön för Tjernobyl (1997)

Tiden second hand (2013)

Om Zinkpojkar:

Sovjetunionens krig i Afghanistan 1979-89 har kallats »det sovjetiska Vietnam«. Myndigheterna talade om »internationalistsoldater« som byggde broar och planterade vänskapsalléer åt broderfolket i Afghanistan, medan militären i hemlighet fraktade hem förseglade zinkkistor med lemlästade kroppar. Länge visste allmänheten ingenting om krigets grymheter och det var först med Svetlana Aleksijevitjs Zinkpojkar som tragedins verkliga omfattning avslöjades 1989. Över en miljon unga ryssar tjänstgjorde i kriget som kom att forma det ryska samhället fram till våra dagar. Här kommer de till tals – soldaterna, sjuksköterskorna och mödrarna. (baksidestext i boken)

Kläder som meddelande och markering.

Utvalda

När jag arbetade hos socialtjänsten fanns det en outtalad klädkod både för män och kvinnor. Vi var Kommunens representanter. Vi skulle klä oss vårdat. Män hade oftast vit skjorta, slips och kostym, kvinnor klänning eller kjol och blus. Kjol över knäna, inga urringningar. Inga stora smycken. Diskret make up eller inget. Jag hade dräkt, gärna med knytblus. Hemterapeuten och ungdomshandläggaren klädde sig lite mer ledigt, även i jeans. Så klart inga trasiga och tajta sådana.

En varm dag kom vår nyanställda unga kvinna klädd i shorts och T-shirt. Shortsen var nästan knälånga. Hon fick gå hem och byta. Shorts och T-shirt var inte arbetsklädsel. Dessa shorts diskuterades länge i fikarummet. Såg de inte ut som en kjol? Var det orättvist? Var chefen gammalmodig?

Det är en förgången tid. Vem skulle våga skicka hem någon på grund av kläder?

Så, Engelska skolan är i blåsväder eftersom de har klädkod och även lånar kläder för mer ”lättklädda” flickor. Det klagas. Storm i vattenglas? Är inte skolan en förberedelse för vuxenlivet med arbete? Då kan ingen klä sig hur som helst. Ja, det beror på jobbet men hur många blir popstjärnor, modeller eller skådisar som kan klä sig extremt och naket på jobbet?

Kanske borde vi se Engelska skolan som en förebild i stället att klaga? Dessutom kan de ”kränkta” eleverna bara byta skola. Kön är lång till Engelska skolan, inga problem att fylla bänkarna.

Många skolor i världen har skoluniform. Arbetsplatser kan ha uniformer eller bestämda arbetskläder. Men ibland är det svårt att veta vem är kund och vem som arbetar.

När jag passerar någon av våra skolor (det finns flera nära mig) undrar jag varför många flickor är så pass lättklädda. Det är inte sexigt, det är bara avslöjande. Är det frihet att visa sin kropp? Men lärarna kan också klä sig under varmare årstid som om de vore på solsemester. Kanske borde även de tänka till att lärare är goda förebilder, på alla sätt – eller borde vara det.

Jag tycker också synd om (läs: illa) småflickor i sjal och täckande kläder på skolgården. Men var och en får behålla sin kultur, eller hur det var med flickors självbestämmande.

Kanske kläder och nakenhet är nu mera en ickefråga oavsett ålder och position? Jag är bara en gammal gnällig kvinna som lever i minnen av gamla sämre tider?

Bild: Ifugaos i nästan traditionella kläder, Banaue, Filippinerna. Kvinnorna var barbröstade men inte inför turister..

Klimat, skäll och applåder.

Utvalda

Jag köpte en bukett rosor på torget. Först hemma såg jag att de var odlade i Afrika. Gick på hemsidan som öste vackra ord om miljövänligt och arbetstillfällen. Det kändes ändå fel. Borde mat vara viktigare att odla än blommor till oss? Men, vad kan Afrika producera för att få in västvaluta och utveckling? Hur stor del av mina 100 kronor fick odlaren efter flygresan och all hantering var avdragen? Blommorna var dock märkta med FFP.

Nu mera sätts ord som antyder klimatsmart eller ekologiskt på lite av allting. Ordet blir som avlatsbrev. Ingenting är helt utan avtryck.

Jordan Peterson har blivit utskälld för att han fattar ingenting om klimat och analyser. Han har sagt i en TV intervju sin åsikt att klimatet är för komplext för att modellera, och att modeller över klimatet på lång sikt är omöjliga att göra.

Äntligen! Någon som tycker samma som lilla jag!

Peterson verkar tro att vi gör modeller för klimatet ungefär som vi gör väderprognoser. Han låter intelligent, men har helt fel. Han har ingen jävla aning, säger klimatforskaren Sarah Perkins-Kirkpatrick.

Han har ingen jävla aning. Lyssna på det. Så ”diskuterar” alltid klimatanhängare och andra som aldrig kan ta andra åsikter. De som valt att inte covid vaccinera sig är konspirationsteoretiker och högerextrema, ungefär nazister. De som inte har klimatångest är liknande rena samhällsfaror. Rättshaverister minst.

Regn inom 24 timmar moln.

Hur ofta har väderprognoserna slagit fel? När de inte kan förutse vädret på de närmaste 24 timmarna hur kan man då spå klimat om 30 år? Men Perkins-Kirkpatrick anser att desto längre prognoser desto mer rätt.

Jag blir alltid fundersam när någon försvarar sin åsikt med fula ord och aggressiv ton.

Peterson fick skäll. Samtidigt har Världen hyllat ett skolbarn och hon har ansetts som expert, inte bara i klimatfrågor. Hennes utskällning i FN applåderades. Hon har deltagit i alla möjliga klimatmöten som ett slags maskot och de vuxna har lyssnat på henne andäktigt. Nej, hon har inte heller någon utbildning. Minskade de rika sin förbrukning, bostäder, bilar, flygplan, levnadsstandard efter hennes klagan? Inte, det är bara ord.

Idag erbjuder Linköpings Universitet terapi för elever med klimatångest. Ingår reduktion av egen konsumtion i det? Hoppas att de unga har vaknat om sin egen förbrukning av Jordens resurser. Inte bara skolk från skolan och hålla uppe plakaten.

Tack Peterson – även om du inte är klimatforskare. Jag – som inte heller är expert för fem öre – håller med Peterson. Vi styr inte solen. Tveksamt om vi kan styra klimatet. Vi har för korta mätserier, brukar väl vara under 200 år. Klimatet har alltid varierat. Naturen styr, kanske Universum är utöver vår kontroll. Vi kanske är också för många på vår lilla planet?

Vi alla kan påverka missbruk av resurser, nedskräpning och vårt eget beteende. Vi kan – om de som styr vill – avskaffa krig för det är den värsta miljöboven. Vi kunde producera mer av vår egen mat i stället långa transporter. Var och en kan tänka till i köp av saker, kläder, även mat. Rök inte. Knarka inte. Motionera, lämna bilen oftare. Byt sällanvaror med varandra. Ta hand om era barn och lär dem saker som är nödvändiga för självständigt liv. Som att sköta ett hem, laga saker, ta hand om smal ekonomi. Och så vidare…

Nu mera får vi fattiga också ransonera el i Sverige. El en nutida lyxvara?

Intressant om solen:

https://www.space.com/is-our-sun-going-into-hibernation

theguardian.com/environment har intervjun med Peterson.

Runt 25 procent av den svenska blomimporten kommer från länder utanför EU och där är Kenya den stora exportören.