Dags för censur – köp silvertejp?

IMG_4661

Är du fri nog att yttra dig? Står du för din åsikt, även om den avviker? Helst inte, tycker officiella tyckare. Det har gått så långt att inte bara vänsterpolitiker och twittwermaffian utan även Pressombudsmannen tycker att vi tycker för mycket och fel.

indexYttrande- och tryckfriheten är något som vi inte kan ta för givet. Politikerna ger oss rätten att trycka och yttra oss, men kräver att vi gör det på ett ansvarsfullt sätt. Om vi inte gör det, kanske friheten inskränks, säger Ola Sigvardsson. (bild från Wikipedia). Pressombudsmannen

Ansvarsfullt? Hur ser ansvarsfullt ut? Hans ansvarsfulla?

Är det politikerna som ger oss yttrandefrihet? Är det inte vi, folket, som har gett oss den rätten genom att välja politiker vilka sedan utförde själva lagtexten och slog i klubban. Inget skulle ha hänt utan oss, de förändringar som har skett i samhället har skett genom folket. Samhället är vi, politiker borde vara bara våra springpojkar.

Yttrandefrihet är inte villkorat till rätta åsikter. Visst tycker jag att en del är så dumma men de har rätt att vara det. Inte heller jag yttrar mig så klokt i alla lägen men vill inte ha tejp på munnen för det. Jag själv censurerar inte min ärliga åsikt. Politiker kan inte omprogrammera mig. Det är för sent för det.

Det är dags att slopa snacket om det oskrivna bladet. Dogmen om det oskrivna bladet är som helig skrift för vänsterns politiska tänkande. Vi föds tomma – politiker och samhället fostrar oss till rätt tanke och gärning. De skillnader vi ser mellan etniska grupper beror på bakgrund och erfarenhet inte på medfödda egenskaper. Genom att reformera vårt tänkande, från daghem till skolan, föräldrarollen, det medier förmedlar och sanktioner när vi inte lyder, förändrar man den enskilda individen till den rätta. Fattas bara stämpel i pannan. Allt kan förebyggas med politiska beslut från bristande förmåga till fattigdom. Att behandla människor utifrån ärvda egenskaper som kön, begåvning eller etnisk härkomst, är förnuftsvidrigt.(fritt enligt Locke.)

Låter som Nordkorea, eller Stalintiden.

Det oskrivna bladet var inte sant. Att enbart samhället fostrar oss inte heller, trots Vänsterns idoga försök från vaggan till graven. Våra hjärnor är inte tomma vid födseln. Vi borde betraktas som fria, läraktiga, humana varelser fullt av inpräntad visdom. Se på ett spädbarn. Den vet redan hur den skall framkalla hjälp för överlevnad. Vi är inte tomma kärl.
Genom frivilliga överenskommelser släpper vi sedan en del av vår frihet för det gemensamma bästa, i den bästa av världar förstås.

Men politiker äter upp vår frihet med sina illusioner om att veta vad vore rätt för oss. Socialdemokraterna har ägt landet Sverige, åsikterna och våra pengar. De har svårt att styra oss längre. De vill censurera åsikter och röster med idogt hjälp av sina DÖ- kamrater. 25 % av folket stämplas idag som rasister med fel åsikt om allvarliga förändringar i landet. Det har gått så långt att Pressombudsmannen vill tysta åsikter som inte passar i hans tankegångar.

Märks inte ett slags censur i media, dagstidningar och SVT? Det är samma nyheter och åsikter som trycks med lutning åt vänster. En korridor. Att vi letar utanför ramarna går inte längre att hindra, om man inte stänger av Internet. Vi skriver vad vi tycker. Vi läser avvikande åsikter. Vi har oftast redan läst i utländsk media de utlandsnyheter som svenska pressen serverar. Vi lär våra barn att inte bara tro på det skolan och SVT förmedlar utan söka bredare. Bli informerad. Få grepp om världen.

Vi har rätt att ha en åsikt och söka efter andras idéer. Vi har en Yttrandefrihetsgrundlag och Tryckfrihetsförordning. Vi kan också luta oss mot FN: Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, Artikel 19:
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Politiker kan inte längre fostra våra tankar? Jag skriver det med frågetecken. Nu mera har vi många andra ”som – vet – bäst” vilka försöker fostra vår frihet att tänka och yttra oss. Vi kan käfta mot dem om vi vill.  Vi kan avsky deras tankar.  Men PO som inte tror på yttrandefrihet måste avgå.

Knappt någon har reagerat.

Så, är du fri i tanken? Låter du tusen blommor blomma? Se till att de inte är av samma sort.

”Still Alice” – om betyg och andra demensrisker.

237

Har sett filmen ”Still Alice” med Oscars belönade Julianne Moore. Alice har drabbats av Alzheimer. I början är hennes demens fortfarande bara små minnesluckor. Hon arbetar och lever välbärgat liv. Hon tränar minnet och slåss mot försämringen. Hon förbereder sig genom att tala in anvisningar för sitt självmord. Hon kan än komma ut på Internet, har rörelseförmåga som att gå i trappor och anhöriga tar det med stor förståelse. Med tiden blir det sämre men aldrig riktigt illa, så illa som jag har sett i demensboenden. Det är snällt hela tiden, ingen krisar ihop, ingen bär sig illa åt, blir desperat, tappar tålamodet. Allt är så fint. Det blir helt orealistiskt. Demens brukar drabba anhöriga nästan mer än den drabbade. Någon borde kanske levt med en svårt Alzheimersjuk en vecka för filmen? Men, det var ju en film, ingen lärobok. En berättelse om livets solnedgång.

aliceJulianne Moore är värd sin Oscar även om jag blev mer berörd av Reese Witherspoons Cheryl i ”Wild”. Hon var nominerad men Moore knep priset. Det kan förstås bero på att jag är en vandrare och längtar ut medan jag vårdar min demenssjuke sambo? ”Wild” var realism, liv, tackling, makalös prestation.

Jag kan inte se att den anhörig som vårdar en dement person har mycket att hämta i filmen ”Still Alice” för egen del som hjälp. Kanske något av de första tecken när sjukdomen börjar ge till känna, men det vet jag inget om eftersom min sambos minne rasade väldigt snabbt. Snarare får man dåligt samvete för sitt bristfälliga tålamod. Livet är annat än film. I filmen anställer man vårdare till hemmet och allt fungerar som vanligt – nästan. Verkligheten har avlösning 2 timmar i veckan. Sevärd? Ja, för Moores uttrycksfulla spel.

hjärna

Det sker en del demensforskning idag men bot är än långt borta. Kanske går det inte att lappa ihop en hjärna som har skrumpnat? Demensforskare är inte helt samstämmiga. Den ena dagen minskar demens och den andra dagen är till och med luften vi andas farligt. Kostnaden för demensvård slår i taket i hela världen. Goda råd haglar över en. Ät rätt. Rör på dig. Banta. Var aktiv. Utbilda dig. Lite sent för den sistnämnda när demens knackar på dörren. Precis som vi skall leva livet för en bra pension, med goda råd som att arbeta hela livet och inte vara ledig för några ungar, skall vi nu leva så väl att inte demens drabbar oss vid 80. När pågår livet egentligen? Är det bara en förberedelse för annat?

IMG_4649

Det är dock alltid bättre att vara lycklig och leva sunt än att vara olycklig och kröka. Jag tror att livsstil har betydelse. Sedan skall vi inte glömma de genetiska faktorerna. De finns oavsett hur bra medelhavskost du äter och hur många löprundor i veckan du springer.

Det senaste är att demens drabbar lättare dem med dåliga betyg. Om man är smart redan vid 10 år, ha höga betyg (nu har vi inga betyg vid 10) och sedan skaffar sig en hög utbildning slipper man troligen demens. Använd hjärnan så det håller längre.
Forskarna har följt drygt 7500 personer i Uppsala från 65-årsåldern och 21 år framåt. De matchade personernas betyg i 10-årsåldern, utbildning och hur komplexa arbetsuppgifter de hade haft under sitt arbetsliv mot förekomsten av demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom.
Resultaten visar att ju högre kunskapsnivå och utvecklad intellektuell förmåga testpersonerna hade i 10-årsåldern, desto senare utvecklade de demens.
Hm. Är man dömd redan vid 10 år? Och – desto senare? Hur sent då? Hinner man dö innan? Hur många år i Universitet behövs för att slippa bli dement? Räcker 9,5 år? Är jag utanför riskzonen då?

Men även luften vi andas kan orsaka demens. Då ligger många risigt till.
Det är inte längre ovanligt att människor i 40-årsåldern diagnosticeras med demens. Det finns särskilda boenden för unga dementa. För två decennier sedan var det mycket ovanligt – till och med för människor i 60-årsåldern. Är miljöfaktorer orsaken?
Forskaren Colin Pritchard vid Bournemouth University säger; ”Ökningstakten på så kort tid antyder en tyst eller till och med dold epidemi, i vilken miljöfaktorerna måste spela en viktig roll – inte bara åldrandet.”

De senaste tjugo åren har man sett en ökning av petrokemikalier i miljön. De kommer bland annat från luftfart, insektsmedel och en fyrdubbling av motorfordon. Det går helt enkelt inte att förklara ökningen av den tidiga demensen med förbättrad diagnostik eller med det faktum att befolkningen lever längre, menar forskarna.
Studien visade att antalet dödsfall på grund av sjukdomen ökar, bland 75-åringar har antalet till och med fördubblats. Även när man jämförde med dödstalen i cancer och hjärtsjukdomar kunde man se att dödsfallen i demens har ökat markant.

Även en grupp forskare vid Umeå universitet har kommit fram till att individer som bor på gator med mycket avgaser löper en större risk att utveckla demenssjukdomarna än de som bor på platser där luften är renare.

th2
Då var det kanske kört?

Samtidigt visar olika studier att risken för 85-åringar att drabbas av demens har sjunkit från 30 till 22 procent mellan 1986 och 2009. Vi lever hälsosammare, har bättre sjukvård och motionerar. Men samtidigt är demens det största hälsoproblemet som äter upp sjukvårdens resurser. Det är väldigt motstridiga besked.

Om nu risken att drabbas av demens ändå avtar kunde vi kanske öka kvalitén i demensboenden? Dusch en gång i veckan? Bullar till kaffet varje dag? Promenader? Nog med personal så man kan få hjälp när man behöver? Trevliga lokaler på markplan? Nej, jag tror inte det. Om behovet skulle minska blir det ytterligare nedläggning eller omvandling till asylboenden.
Med kvarboendeprincipen har vart fjärde plats på svenska äldreboenden avskaffats sedan år 2000. Boendetiden för dem som har fått en plats har samtidigt minskat rejält, i vissa kommuner till under ett år i genomsnitt. Många dör redan inom två månader, så kallade korttidsdöda, ett nytt ord i äldreomsorgens ordbok.

In i det längsta ska de äldres behov av vård och omsorg tillgodoses i hemmet, vare sig de vill det eller inte, om så nödvändigt med dygnet runt insatser av hemtjänstpatruller och även med hjälp av övervakningskameror. En kamera som bevakar dig ersätter mänsklig kontakt.

030Syftet är att minska kostnader. Vården av dementa kostar redan idag över 60 miljarder kronor om året. Du är inte lönsam som gammal och garanterat inte som dement. Borde man inte börja se den demente som arbetsgivare som sysselsätter tusentals? Gör man inte så med de asylsökande? Kan inte även de gamlas behov ses som resurstillskott, inte bara de nyas?

Visst är det något Bibliskt över förlossningsvården?

IMG_4658

När sonen seglade iväg satt han en skylt på sitt skrivbord. Kommer strax. Han kom tillbaka 8 månader senare. Det låter som sjukvården, kommer strax, men ingen vet längre när detta strax är planerat. Jag har arbetat inom sjukvården. En sommar ansvarade jag för 7 tjänster. Men det var aldrig kaos. Det var ju juli. Semestermånaden. Folk hade semester i juli. Allt som gick att stänga, stängdes i några veckor. Industrin slog igen. Det var lugnare även på sjukvården. Hela landet var på semester

Det var då det. Nu är det öppet. Nu belönar man extra de sjuksköterskor som vill arbeta under sommaren, precis som om de inte skulle ha semester sedan. Det är kaos hela hösten när folk skall ta ut sin semester. Omkring jul likaså. Och sedan kommer sportlov och påsk och snart igen sommar.

Det skrivs mycket om vården, tycks och klagas kanske ibland beröms också. Jag såg ett skräckexempel om usel vård i tidningen.
En kvinna som var gravid med tvillingar hämtades med ambulans. Värkarna var igång. Det var åtta veckor för tidigt, – men varken Hudiksvall, Sundsvall, Gävle, Falun, Uppsala eller Västerås kunde erbjuda en förlossningsplats.

Till slut körde den frustrerade ambulanspersonalen ner i garaget vid akuten i Gävle för att invänta direktiv. Då var det två minuter mellan värkarna men ingen barnmorska kunde skickas ner. Till slut gav sjukhuset ändå besked om att kvinnan kunde förlösa sina tvillingar i Gävle.
Samhället har talat om för henne att hon och hennes graviditet är bara till besvär. Jag hoppas att hon hade någon, helst barnafadern, vid sin sida.

Det är helt förståeligt att man inte kan bli förlöst på bokad plats, det finns inget överskott, inga platser som står bokade och väntar tomma. Men att riskera åka runt Sverige med värkarbete i gång är en katastrof. Om barnen hade dött, vems fel var det då? Mammans, som var dum nog att få barn på semestertid? Men, semestertid är nu mera året runt. När kan man planera att få barn och inte snurra runt i en ambulans? Eller få föda barn i en toalett?

Men bor du i Norra Sverige kan du ha 350 kilometer om inte längre till förlossningen., Och till sjukhuset också. Så…

Schnor34
Visst är det något Bibliskt över förlossningsvården?

Jag försökte ringa till sjukvården för att omboka en tid. Det stod i remissen vilken tid var olämplig för gubben eftersom vi var bortresta och de gav honom exakt den tiden. Hur var det med läskunnigheten? Jag ringde. Det var fredag. Klockan var 14.12 och telefonsvararen sa att det var stängt och jag var välkommen en helgfri vardag. Ett tag stod det still i huvudet. Var det någon helg nu, har jag tappat bort dagarna? Jag kände en stunds panik. Hade också jag blivit dement och kunde inte hålla reda på tiden? Men efter en koll på datorn insåg jag att det var vanlig fredag som jag trodde. Så illa var inte läget i mitt huvud – än.

Nu på morgonen försökte jag igen. En robot svarade och rabblade upp alternativen tryck 1, tryck 2, tryck 3, tryck 4 och ring någon annan. Jag som har uselt hörselminne fick lyssna två gånger och inget alternativ passade för att få en ny tid. Jag lyckades bli bokad att någon ringer upp men samtalet avslutades innan jag hann trycka så de inte skulle ringa tokig tid. Jag var inte snabb nog. Ringde om och de talade om att jag var redan registrerad men jag kunde trycka dittan och dattan för att få senare tid. Sedan hakade nog systemet upp sig för oavsett om jag tryckte det de bad om tjatade roboten samma sak. Jag la av.

Jag undrar hur en gammal glömsk människa kan bemästra roboten när jag som än borde? vara fungerande höll på att krisa? Det måste finnas ett alternativ att få bara vänta tills någon svarar. En vänlig röst som säger: hur kan jag hjälpa dig? Arbetslösheten, den registrerade och där är förstås inte alla med, var 7,6 % enligt Lövet, så det borde finnas människor att anställa som kan svara i telefon och boka om en tid? Läskunniga helst.

Men, sedan ringde en ängel hem till oss och gav gubben en ny tid. Det måste ha varit en ängel för vi fick exakt vad vi önskade.

Dessutom stod det i kallelsen att de inte tog mot fysiska pengar. När har pengar slutat vara ett betalningsmedel på en skattefinansierad verksamhet? Vad gör de med åldringar som står med pengarna i handen och vill betala? Kanske kan de skickas tillbaka i tiden?

Nya tidsbilder med sopor, tiggare, burksamlare, bommar, rånare och farliga politiker.

hägring

Vi satt i parken och åt en glass. Under den tiden såg vi tre burksamlare som rotade i soptunnor. De var män, i ålder över 60 och såg ”svenska” ut. När vi lämnade parken passerade vi ytterligare en gammal kvinna som lite diskret försökte vittja soptunnorna. Det är förstås bra att någon pantar burkar, rena miljöarbetare. Jag har för mig att återvinning av en burk motsvarar el för datorn i ca 3 timmar. Men, jag tror inte att rädda miljön var deras syfte utan några slantar till dagens mat.

Varje gång jag lämnar sopor till återvinningslokalen står där någon äldre kvinna och rotar. De skäms, det syns tydligt och de försöker liksom låtsas att de sorterar ordentligt. Jag brukar hälsa och uträtta sorteringen snabbt för att inte störa dem. Rota i sopor var något barn i fattiga länder sysslade med för att hitta något säljbart eller vad återvinning efterfrågar, inte pensionärer i Sverige som försöker dryga ut pensionen.

Vårt centrum är litet och passeras på tre minuter. Som bäst möter man bara ett par tiggare men mot veckoslut sitter de vid Systemet, vid hamburgerbar, Konsum och Apoteket och som alltid nära pendeltågsstationen. Den som sitter vi pendeln har suttit där i fyra år och när hon åker hem hyr hon ut platsen – säger de som alltid tror sig veta allt.
Utöver detta finns klottret som har avancerat med åren. Och skräpet. Och fimparna. Fyllon och knarkare vilka också sitter i parken eller besöker knarkhandeln som sker öppet nära stationen. Jag ser några nya yngre kvinnor i samlingen och nu är dessa grupper också multikulturella vilket orsakar dispyter om utrymmet.

polis
Då och då rånas någon affär. I veckan hade vi igen 2 polisbilar i jakt på rånare. 2 bilar var dock ingenting, för när Jimmy Åkesson var här före valet fanns 11 polisbilar och en piket och massor med poliser runt centrum. Vi var belägrade. Vi fick ta omvägar till affären, det är därför jag räknade bilarna. Inget hände. Det var några skolbarn som skolkade och stökade lite. I ”demokratisk anda” stod de med ryggen mot Åkesson och fnittrade.

Centrum är bommat nu mera så rånarna kör med moped eller de springer. Det blev lite lugnare med bom, inga bilar som gör crash-and-grab, men en del kör hem över gräsmattorna. Att gå några meter är alldeles för långt om man har något att bära.

Vi har dock inte haft några bilbränder på ett tag men det finns gott om dem om man åker till en annan förort bara några få kilometer härifrån. Det är en så kallad no-go-zon. Vi passerade där en gång och hastigt var vi utomlands. De flesta kvinnor var beslöjade. Språket man hörde var okänt. Det är i och för sig inget konstigt i att de nyanlända hamnar i periferin. Det är där man byggde de senaste hyresbostäderna. Staden växer ju utåt, inte uppåt annat än i sällsynta fall med stora lyxvåningar på taket.

Det som retar mig är den förslumning som sker. Kommunala hyreshuset mittemot mig har mögliga balkonger och ingen har renoverat något på 40 år. Även huset jag hyr i börjar fallera. Antagligen får allmännyttan bara kollapsa för att lämna plats åt bostadsrätter. Det såldes en etta på 26 kvadrater för 1,7 miljoner nyss i närheten och det på en förort. Vår gemensamma egendom som allmännyttan lämnas åt sitt öde. Tiggare tar över våra torg. Indragningar styr sjukvården och socialtjänsten går på knäna. Åldringsvården är överlåten till riskkapitalister, likaså invandring. Skolan har en storartad kris med kunskapsbrist. Staten har otaliga statliga myndigheter, lär vara 552 stycken, med oändliga utredningar medan det som påverkar människornas vardag är mer ointressant och utan vettig åtgärd. Ena dagen säger finansministern att det är tomt i kassan, andra dagen ges pengar till något folk inte har bett om.

En läkare sa att alla de nya arbetskamraterna vill forska och ha projekt, de vill ogärna ha patienter. Alla de 552 statliga myndigheter vi har, styrda av politiker, vill de också pyssla med sitt och inte träffa medborgare och lyssna på dem?

Var det bättre förr? Jag försöker tänka på hur det var när jag kom hit i början -60talet. Då var finnarna den största gruppen invandrare. De trängdes hos vänner och släkt och arbetsmarknaden var god. Vi bidrog med arbetskraft på direkten, en del hade redan raggats upp i hemlandet för industrin i Sverige. Vi hade oändlig framtidstro. Hur har invandrarna det nu, boende i en anläggning i någon liten by, i periferin? Vad drömmer de om? Bidragsliv? Jag hamnade också i periferin när jag köpte en lägenhet. Men, vi kände ett slags trygghet på bostadsområdet. Det var på den tiden då min svärmor inte låste ens dörren hem och inte låste man sin cykel på gården heller. Idag öppnar man inte dörren till någon obekant om man har förståndet i behåll.
Soporna var liksom inget bekymmer än, inte heller kände vi till ordet global uppvärmning. De skidbackar du ser som uppstickande gröna onaturliga berg innehåller våra sopor. Inte tänkte kommunen på återvinning, men vi krävde tidningsinsamling och glaskross. Vi var framtiden.

Idag är du bara korkad om du gör likadant som då med din dörr, egendom eller dina sopor.

gustavs-grabbSopor ja. Leif GW Persson berättar om sophanteringen på Haga soptipp, det som nu är en gräsbeväxt kulle. Man betalade till portvakten – honom – för att få tippa det som inte skulle tippas där. Boken: Gustavs grabb är en intressant tidsstudie men blir något tjatig, liksom fastnar i sin egen förträfflighet. Läsvärt dock, speciellt för en Stockholmsbo. Nej, han uppger inte vem som dödade Palme.

bil
Idag tippas det sopor av annat slag i Haga, sopor från våra nya kåkstäder. Och i skogen kan du hitta vad som helst som bilar, en gammal dator, konservburkar, petflaskor, kassar med sopor till råttornas glädje. Det är inget nytt, vi är inte mer medvetna om vår miljö trots de gröna återvinningslådorna som finns i vartenda hörn. Politikerna blir inte heller mer medvetna om nya tidens problem. I alla fall har de inga lösningar annat än petandet i människornas frihet. De kanske är kvar på -60 talet?

Framtiden är bara en hägring?

Bild högst upp: hägring över Stockholm.