Jag köpte en lägenhet på ett nytt bostadsområde i början av 70 talet. Före det bodde jag i en liten stuga vatten från brunn och med utedass. Fotogenkamin, Vedspis. Avlopp fanns från köket. Fråga mig inte var den gick. Till sist blev det för jobbigt att bo så med barn. Jag gjorde en dum affär. Jag sålde min Hasselblad och köpte för pengarna en ny fyrarummare. Området förr var skog, men nu var skogen ordentligt nedhuggen och med stora kala gräsmattor. En och annan taggig buske var planterad vid husen. Följaktligen var mina barn och jag ofta i skogen längre bort och sedan fanns ju mulle som tog barnen ut till det gröna. Mitt fotointresse dog för att återkomma senare efter flera år men nu med småbild.
När jag senare intervjuares till ett finsk stort byggprojekt sa jag att man bör spara de träd som går. Det är eländigt med dessa kala gräsytor. Ingenting naturligt för barnen. Tänk de lyckades med det, då . Idag ser läget annorlunda ut. Tätare bebyggelse överallt med mera betong eventuellt fotbollsplan som grönuta.
NU läser jag att folk börjar bli rädda för naturen. Allt fler människor lider av ett överdrivet obehag eller avsky inför skog och natur, visar en ny rapport från Lunds universitet.
Nog finns det folk som skriker när de ser en spindel eller en orm men det ser jag som mer harmlöst. Att inte kunna gå i skogen eller vad det nu är för natur låter alarmerande. Det är som att blir alienerade från vårt ursprung.
Forskare har samlat över 200 vetenskapliga artiklar om ämnet och konstaterar att fenomenet, som kallas biofobi, ökat både i Sverige och globalt de senaste åren.
– Det kan handla om avsky eller rädsla för specifika arter, som fåglar och insekter. Eller att man på ett mer allmänt plan känner avsmak inför skogen och djurlivet, säger forskaren och Johan Kjellberg Jensen till Svenska Dagbladet. tyvärr betallänk.
Skulle vi inte besöka naturen för att stressa av, var det inte nyss så att skogen var en helande kraft. Naturen sänkte till och med stressnivån. Fast fenomenet tycker jag är inte märkligt när man ser betonggetton i storstäderna. Vår naturliga omgivning är betong inte träd och blommor. Det är höghus och asfalt. När jag tittar på några daghem nära mig är det grusgårdar, asfalt och kanske en gunga. Bänk och bord, sandlåda, inget grönt och där skall barnen tillbringa kanske 5 år a sitt liv, den viktiga tiden då du lär dig hur allting fungerar, Ibland ser man en rad barn i sina gula västar gå i centrum det är inget naturområde inte det heller något för utflykt.
Naturen har länge ansetts vara en plats för återhämtning och välmående. Den nya studien visar att människans relation till platsen har förändrats under modern tid. Man pekar bland annat ut urbaniseringen som en del av problemet.
Forskaren Johan Kjellberg Jensen är orolig för att avståndet till naturen kommer ha negativa effekter för folkhälsan. Men tror att en lösning kan vara att utveckla fler grönområden i storstadsmiljöer.
Vackert så men de är ju parker gjorda av människor med utvalda växter inte natur. Blir det inte negativa effekter också för vår kunskap om den värld vi lever i och det vi kan använda för vårt liv. Blir vi inte fattigare? Missar mångfalden av livets möjligheter. Sorgligt.
Så kanske en vistelse i naturen blir en sällsynt lyx vi knapp unnar oss för det kan ju vara något farligt där. Kanske bör du ta ut dina barn och barnbarn från de farliga städernas betong till den väl så trygga naturen.
Förr i tiden var skogen också farlig då fanns det mystiska väsen även om deras närvaro var bara inbillning. häxor och jättar Lyktgubben, älvor trollar vittror skogsrå, gastar och andra som man skrämde folk med.. Ä n pratar man om Bigfoot, en varelse som även påstås bo bland annat annat i Oregon. Nej jag lyckades inte möta den.
Tron på det osynliga och oförklarliga. Om väsen i naturen.
https://esajournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/fee.70019
bilder överst bokskog på Mörkö orm i kalifornisk öken, mt.Rainier i Washington
