Ensam med tält i naturen är en stund av frihet.

Hur hittar man en extra magisk tältplats? För mig är det oftast slumpen, sällan aktivt letande eller något i förväg prickat in på kartan. Jag går tills jag är trött eller tycker att nu var det nog för idag. Så en del platser kan bli mindre bra och andra något att minnas.

Att tälta ensam på en öde plats ger en möjlighet att fly från Världen och allt som pågår en stund. Nödvändigt i dagens värld och Sverige.

En av de magiska platserna var stranden vid Virihaure (samisk stavning på kartorna: Virihávrre) Det går inte att tälta där nu mera. Helikoptertrafiken går hela tiden. Turismen har övertagit platsen. Men då i augusti -93 var min ensamma tältplats på sjöstranden.

Bilden tagen från stranden, Norge i bakgrunden, när ljuset är rätt och den speciella solnedgången gömmer sig i blå moln. Bilden har varit på några utställningar, även utomlands. Bilden hänger nu hemma hos mig.

En favoritplats är högplatå Luohttolahko, Sarek, där man kan hitta enstaka tältplatser på höjd 1200. Platån är omringad av höga toppar. Bilden är från Luohttojavrre. En natt i augusti 2002 var det klart, tyst och meteoritregn. Troligen Alfa Capricorniderna. Det var som om Världen hade slutat existera. En av de magiska stunderna i livet.

En inte så tyst men vacker tältplats finns vid vattenfallet Kutjaure, en bit norr om STF stugan. Jag har tältat där några gånger. Kutjaure är på Nordkalottleden från Vaisaluokta.

Under Norkalottledsvandringen 1995 kom jag till Reisadalen i Norge och tältade vid Mollisfossen. Jag vadade över till en sandbank och fick en nästan myggfri plats eftersom det blåste. Mollisfossen är totalt 269 meter med, ett fall på ca 140m.

Det går snabbt att flyga till Alperna. På morgonen flög jag till Geneve, tog beställd transport till Chamonix, handlade, tog lift upp till Planpraz och började gå längs Tour du Mt Blanc och slog tält när det var mörkt. En av mina tre Tour du Mt. Blanc turer, detta år 2012.

Utsikten från tältet i Landmannalaugar var fint. Men om du såg åt andra hållet visades sanningen om platsen. Fullt! Korsade Island 2004 från Glerhallavik i norr till Porlakshöfn i söder och gick också den rösade biten Laugavegurinn. Islands natur är fantastisk.

På PCT, 2018, fanns många magiska platser. Naturen var ju annorlunda med öken, vulkaner, höga berg… En natt tältade jag i en lavafält, Det var en usel sned plats men med utsikt mot en vulkan Mt. Rainier i solnedgång.

Ibland var det omöjligt att hitta en plats. Det mörknade och efter solnedgång är tiden i naturen djurens, inte människornas. Jag gick och gick men ingen plats. Sedan såg jag en tvär nedgång och i början av den fanns plan yta på cirka tre meter. Det räckte, bara jag var varsam och inte trampade utanför. I horisonten syntes ett vulkan, vilken det nu var. PCT 2018 mile 2360.

På Gutthroat pass, Washington, fanns lite vinskydd av sten, fin utsikt och på natten kom snöfall. Det var så vackert, landskapet var klädd i mjuk snö men leden försvann.

Det sista året har jag vandrat på Sörmlandsleden eftersom Covid tog död på alla resplaner. (Ovan en tältplats i skogen.) Utöver Sörmlandsleden och skogar runt mig blev det promenader vid havet i Umeåtrakten. Var och en som har längtat utomlands det senaste året har fått leva på minnen. Allting är än osäkert. För min personliga del finns också åldern som begränsning. Eller inte. Ingen av oss kan sia om morgondagen.

PS. Bilden på blogghuvudet är dag 110 nära Fish Lake, Hwy 140 Oregon.

Ut i skogen.

Jag var ute och prövade mina nya prylar: ryggsäck, sovsäck, kök och skor. Skorna var samma sort som användes 2000 km på PCT och sedan 500 km ungefär på fjällen innan de var ur bruk. Köpte likadana. Ryggsäcken är lätt, 1000 gr. Ja det finns lättare men de tenderar bli så extremt dyra. Sovsäcken är också utbytt till en 1000gr variant. Tältet är superlätt. Jag har pressat ner vikten av de tre stora: tält, ryggsäck, sovsäck. Skulle kunna ha lättare underlägg men jag vill ha lite bekvämlighet. Som man säger, åldern tar sin rätt, styrkan är absolut sämre nu. Dessutom har frånvaron av Gym negativ effekt.

Dock behöver en dunsovsäck lakanspåse för efter tvätt blir säcken aldrig lik sig. Lyckas du tvätta din dunsovsäck och den är efteråt som ny tipsa mig gärna. Vi är flera som undrar.

Så en liten vårtur med bara två nätter ute. Naturen är inte än grön. Några vilsna vitsippor och hästhov. Buskar och träd där man anar grönska – snart. Det som är nytt med början förra sommaren är folk. Jag har knappt sett en människa i skogen förut, borträknad ljusspåret. Visst, någon svampplockare, bärplockare, fiskare och hundägare samt de udda familjerna på utflykt en fin sommardag, men nu är det totalt förändrat. Man får nästan trängas tills man kommer till en djupare skog.

Promenadfolk, utflyktsfolk, cyklister, hela familjen på cykel de minsta i cykelvagn, löpare, fiskare, ryttare, vilsegångna, gäng unga tjejer, killar i camoflageutrustning för att spana fåglar. Damer på tätortens promenadslinga som börjar prata med mig när de ser min ryggsäck. De frågar: är du inte rädd ensam i skogen?

Jag svarar att det är nu mera farligare att gå i centrum när det skymmer.

Jag får medhåll.

Covid-1 och stopp på flygresor till solen har fått människorna att upptäcka det som finns nära. Det som är alldeles gratis att använda och njuta av. Jag hoppas att det fortsätter. Jag hoppas att asfaltbarnen får komma ut i naturen och upptäcka annat än det som Internet erbjuder. Att se julgran på riktigt samt äkta ekorrar som inte sjunger kan nog bli en upplevelse. Kanske föräldrar kan släppa pengastressen ett tag och insupa harmoni.

Än är det grått i skogen, bara mossorna grönskar. Jag tar en udda väg och det blir nästan tyst, ensamt och alldeles underbart.

PS. Idag 22/4 klagas det i flera media över folkets nyvunna intresset för naturen. Vi var inte så välkomna där enligt experterna. Folk överallt! Även på Naturskyddsområden! Folk stör djurlivet. Värst är de som eldar, även på klippor. Lär från USA. För att få elda i Kalifornien behövde man gå en Internetkurs och bära intyget med sig. Jag fick visa intyget ett par gånger och kontrollerande Rangers frågade om hur jag eldade. Jag tände aldrig lägereld. Vattentillgången talade om att det skulle vara en dum tanke.

Nej, inga lägereldar.

PS. Tack min sponsor för ryggsäck och kök!

Bild1, utsikt från tältet mot en träsk.

Nederst bild 3 Cathedral pass PCT Washington 3/10 – 2018.

In till skogen förbi skräphögar

Har gjort några promenader på Sörmlandsleden och har hamnat också på en bit av Huddingeleden. Förgård 36 563 steg och 25,2 km. idag 37 566 steg och 25,7 km. Jag försöker hålla konditionen uppe för någon långvandring i framtiden. Drömma kan man. Det sägs dock att vi gamla får ingen större effekt av att gå över 7 500 steg.

Men man kan träna sin uthållighet.

Ibland hittar man några vackra nya platser. Och också människans dumhet. Jag har så svårt att förstå folk som kan bära med sig vad som helst till en picknickplats eller en strand men att ta med sig resterna går bara inte. Trots att man åker bil.

Är det någon som tror att vi kan hantera större problem – lägg till din favoritkatastrof –  när vi inte ens kan ta med oss våra sopor?

Plantera träd i Afrika? Det var ingen bra idé.

Under ca 20 år planterade jag träd i Afrika genom en viss organisation. Som julgåva fick folk också imaginära träd. De var fruktträd som skulle ge både mat och skugga. Det blev ca 1000 träd under åren som jag trodde gav  något bra och en liten, liten förbättring till folk i de fattigare länderna.

Fel, fel och ännu mera fel. Det var ren kolonialism. Det var förtryckande. Det snodde marken från bönder. Jag har bara gjort det värre.  Det var helt enkelt värdelöst. Finns flera artiklar på Internet som talar om hur fel det var, senast i veckan på DN. Just dom där träden gav ingen förbättring till klimatet heller utan jag skulle ha planterat skog i Sverige.

Vart då? På allmän bilparkeringen? Alla äger inte mark.

När jag var i Afrika försökte jag ta reda på om träden hade planterats och växte. Det finns ju fuskprojekt.  Ja, vår safariguide  i Tanzania hade guidat folk på området och projektet var så lyckat, enligt honom. Han var en biolog. Han tackade och tyckte att jag var en fin person. Det var då det. Nu skäller man på oss. Vi har bara orsakat elände för folket i fattiga länder. Vi försöker plantera bort vårt usla klimatsamvete.

Klimatsamvete var dock inte ens uppfunnet när de första träden planterades.

Så, att plantera träd i Afrika var inte en bra sak. Nu ska vi rädda världen genom att betala mer för affärens plastkassar och påsar, även för påsar som är tillverkade från sockerrör och majs från Brasilien, kanske odlade på områden med nedhuggen urskog. Påsar som så fint kallas för förnyelsebara varor. Regeringen räknar med att skatten inbringar miljoner. Tror inte det. Folk använder redan nu flergångspåsar. Användning av plastpåsar som man köper i affären för att bära varor hem har sjunkit. Vi använder 102 påsar per person/år. Min svarta nylonpåse inköptes tror jag 1989 och den är hel. Räkna ut miljöpåverkan och kostnaden för den, använt en, ibland två gånger i veckan. Men även jag behöver en soppåse trots så kallad återvinning.

Skatten för plastbärkassen blir 3 kronor per plastpåse och 30 öre för de tunnare man packar frukt och grönsaker i.  Syftet med skatten, som väntas generera skatteintäkter på närmare tre miljarder kronor, är förstås att bringa inkomster till Staten. Var nu snäll och smart och köp inga kassar med skatt,  hamstra några redan nu för sopor.

När jag började betala träd till Afrika var klimathot med ökad temperatur inte än uppfunnet. Risken för istid hängde i luften. 1971 förutspåddes ny istid som anlände år 2020 eller senast 2030. 1978 ropades att det fanns ingen förändring på framtidens hot av 30 år lång kall trend utan vi skulle komma att svälta ihjäl. 2005 förutspådde man att Manhattan skulle vara under vatten senast 2015. Hur det hängde ihop med kylan vet jag inte.

Annat som hotade oss var skogsdöden. Fåglarna riskerade helt att försvinna. Havet skulle bli tom av fiskar. Under min ganska så långa livstid har världen gått under på papper enligt forskare åtskilliga gånger. Det finns många utsagor om förändrad värld vilka inte än ha kommit till stånd antingen för att det var fel eller att vi löste frågan med ny teknik, som ozonhålet. Dock känns det hotande att man avverkar skog i världen, ren skövling i Kambodja till exempel som sällan syns i massmedia, och utan återplantering bara just skövling.

Så klart är inte världen längre en paradis. Har det någonsin varit det?

Så, jag saknar egen klimatoro i den moderna religiösa meningen även om jag har sett förändringar med egna ögon som minskande glaciärer i Alperna eller spridande öken i USA. Jag tror absolut att klimatet är föränderlig. Jag tror också att vi håller på att skita ner vår planet och leva över våra tillgångar. Klimat räknad i matematiska prognoser ser jag som bristfälliga, men nu är jag ingen expert. Ofta blandar vi väder och klimat ihop. Igår skulle det vara soligt enligt prognos men tunga moln hängde på himlen. Hur kan de då förutspå klimat om tio år?

Jag kan inte övertygas om att vi dör av värme och drunknar av smältande Arktis om några år och att det bästa sättet för förändring är ungdomar med en tonårig ledare som reser runt och skriker på gatorna. Klimat har blivit som en sekt, närapå religiös rörelse. Dock avstår få av de unga sin livsstil. Ta från dem mobilen, smink, nya kläder, transporter…så får man nog protester.

Världen har en rik överklass som flyger runt på olika klimatmöten med sina privatplan och mässar för oss ”vanliga” om skammen att flyga, äta kött och helt enkelt existera. Många av dem som Al Gore har blivit multimiljonärer på klimatgrejen. Al Gore lever av vår klimatoro. Han äger flera hus och hans  22-rumsvilla förbrukade mer el under en månad än genomsnittsamerikanens hushåll gör under 17 månader. Så…

Eller en annan känd miljöanhängare som sa:

The science is beyond dispute and the facts are clear. Sea levels are rising. Coastlines are shrinking.” Sedan spenderade han och frun 15 miljoner dollar på ett hus  på kusten. Vem köper ett hus på kusten om den ska drunkna om ett tag? Obama.

Uttalandet låter som en praktlögn.

Jag tror att klimatet varierar och det kan bli riktigt obehagligt för oss. Det är svårt att vara bergsäker på vad är vad och vad orsakar vad i ett levande system, väl  så många miljoner år gammalt. Det finns olika åsikter om klimathot men för närvarande gäller endast den apokalyptiska, vi går under om tio – tolv år om vi inte  – ja, vad då. Vad vi ska göra exakt är oftast bara angrepp på trafik, män och svenska bönder. Inte långväga import från Asien och Sydamerika. Inte heller på slösaktigt leverne. Inte ”så här gör vi nu” punkt.

Vi kan lösa många saker med vilja och ny teknik. Men vart hittar vi politikerna med vilja och förmåga? Skulle vi själva avstå från vår livsstil om bevisen vore solklara, inte prat från ett barn och runt flygande klimatprofeter som inte lever som de lär?

En sak är nog säkert. Vi är för många om alla ska ha samma levnadsstandard som de flesta av de nu protesterande ungdomar. Om vi inte vore för många skulle ingen svälta och sakna det elementära som vatten och mat. Vi var för många redan årtionden sedan. Kina tog länge ansvar för resurserna med ettbarnspolitik. Det visade sig inte vara så lyckat gällande befolkningssammansättning eftersom det blev flera pojkar än flickor. En obalans vi i Sverige har också lyckats med genom import av unga män till den grad att vi överträffar Kina i åldern tonår. Det är inte bra, enkelt sagt. Jämvikt är bäst. Inte slagsmål om kvinnorna, även på gatan.

Jag är mest orolig för resursanvändning och skräp vi kallt lämnar efter oss. När tillgångarna är på upphällning kommer vi då att ta ihjäl  varandra i kampen om resterna? Vem blir den diktatorn som dikterar vem ska dö och vem ska leva?

Om vi inte har kollapsat i en religiös rensning före det. Om det senare en annan gång.

 I’LL BELIEVE IT’S A CRISIS WHEN THE PEOPLE WHO KEEP TELLING ME IT’S A CRISIS START ACTING LIKE IT’S A CRISIS sa Glenn Reynold på Instapundit den andra Augusti, 2019 vid något pågående klimatmöte.

Så när de ”stora” slutar flyga runt i möten där de talar om hur vi andra skall göra och de också anpassar sin egen livsstil som boende mm till det de kallar klimatkris kan jag dra in någon resa till mina barnbarn. Som fattigpensionär har jag redan köpstopp.

Vad tror vanligt folk då? YouGov studie har frågat 30,000 människor i 28 länder och vi svenskar hör till de minst oroliga. Tror vi på teknikens framsteg eller tror vi inte på hela klimatgrejen?

Andra planterar dock träd utan att få skäll.

A global tree-planting campaign led by YouTube stars has seen more than $8m (£6.2m) raised in just five days.

Beauty YouTuber Jeffree Star and US entrepreneur Elon Musk are among those to have donated.

The ”Team Trees” project is aiming to plant 20 million trees around the globe by 2020, with each $1 donation ”planting” one tree.

The donations go to the Arbor Day Foundation, a US organisation dedicated to planting trees.

Läs mer: https://www.bbc.com/news/world-us-canada-50233221

OBS. Träden i bilder ovan 3 första är från Sverige, den nedersta från USA, North Cascades Nationalpark.

Greta Thunberg har  fått ge namn åt en liten skalbagge. Arten, som är gul, blind, vinglös och mindre än en millimeter, upptäcktes på 1960-talet i Kenya.. Naturhistoriska museet i Storbritannien namngav den nu efter Thunberg. – Så det är lämpligt att namnge en av de nyaste upptäckterna efter någon som har arbetat så hårt för att försvara naturen och skydda utsatta arter, Max Barclay, kurator vid museet.

Skalbaggen, som tillhör insektsfamiljen fjädervingar (Ptiliidae), har fått namnet Nelloptodes gretae.

Jösses. Skydda utsatta arter? Men skalbaggen var både blind och vinglös. Ett omen? Eller en påminnelse om att vi bör vara varsamma med alla sköra varelser?