Dörren till NATO är öppen.

Utvalda

Sverige har knackat på NATO dörren lite desperat i nära två år. Men nu är vi nästan med i NATO efter lång tids förnedring av Turkiet och Ungern. Två länder vilka i smyg skulle kunna ha mer positiva tankar åt annat håll. Med Sverige har NATO 32 medlemmar. Ukraina har små knackningar på NATO dörren.

Adjö fredstanken. Adjö den haltande neutraliteten. Adjö fredsorganisationer.  Världen har ändrat även Sverige.

Vad medlemskapet kommer att betyda i långa loppet vet ingen. För Världen och dess politiska balans är helt annat än år 1948 då Brysselpakten ingicks, det som växte till NATO idag. Målet år 1948 var att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanerna inne och tyskarna nere” som Natos förste generalsekreterare Lord Ismay uttryckte sig.

Idag i dagsläget gäller nästan samma i ord, tyskarna borträknade.  Men Sovjetunionen har krackelerat till flera oberoende – i ord i alla fall – länder. USA med Trump? Han är inte glad över medlemmar som vill vara med men inte stå för kostnaden. Biden vill vara med och betala trots att hans budget är i botten. En lag har skrivits på om att medlemskap inte kan brytas.

Bara en demonstration av en vilsen hjärna? Inga lagar är för evigt. Risken för sprickor finns. Hur ser Världen ut om fem år vet ingen.

Även tonen bland vanligt folk i USA, speciellt dem vars söner och döttrar har dött i de otaliga krig USA har varit delaktig i, låter som Trump. Den vanlige amerikanska jobbaren är patriot, inte globalist De är oroade av trycket på sin gräns, inte av gränserna i Europa. .Varför skall USA vara som en del i varje träta?  EU har fler innevånare än USA. Kanske kan de ta vara på sig själv? Viljan att gå in i armen USA sjunker, samtidigt som nya grupper tillåts att delta. Förr var det män som ville skydda USA, sitt älskade land och en och annan kvinna.. Idag… avstår från den kommentaren för att inte någon kränkt blir mer kränkt. Nej, inte hudfärg.

Desto fler finns i samma gryta desto svagare blir det, inte alls tvärtom.  De länder som idag ingår i NATO har olika åsikter om hur allt skall betalas och vilken politik förs mot Ryssland. Försvarsviljan tillsammans med USA kan vara stor medan betalningsviljan betydligt mindre. Om det verkligen gäller? Är avskräckande effekten nog? Jag  misstänker att komplicerade diskussioner kommer att pågår om, hur och vem ska dö för NATO.

Försvarsviljan i Sverige är inte heller 100 %. Desto fler folkslag med olika grund för levnad desto mer splittring, det vet även Regeringen idag.

Vissa korkade upp skumpan. Andra tog en whisky. Dock vet få vad medlemskapet verkligen kommer att innebära.

Långt borta är den tid då jag och en känd person till och med vägrade civilförsvar som innefattade vapen. Och, jag undrar varför utvecklingen av människan har gått åt det våldsamma hållet, inte till det fredligare. Beror kanske på vilken tidsrymd i mänsklighetens historia vi menar och räknar in. När människorna fick det ekonomiskt och näringsmässigt lättare varför slåss de ändå? Mycket vill ha mer? Överbefolkning är ett. Religion en annan. Länder utan klara gränser. Splittrade stormakter. Galna okunniga ledare att inte förglömma som samlar en skara vilsna människor för att slåss. Glöm inte pengarna. Alltid pengarna. Vapenindustrin är den som drar utvecklingen framåt.

Det kanske är så att vi människor är bara oförmögna att se längre än till oss själva.

PS. Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.

Beskedet kom fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.

I solrosornas land blommar sorg.

Utvalda

Butja

På tvåårsdagen av Rysslands krig mot Ukraina känner jag bara djup sorg över Världens tillstånd. Över de döda, de skadade och försvunna. Alla som har mist livet. Barn som har förlorat sina föräldrar. De gamla som bor i ruiner. De flyende, de sårade, de som mist tilltron till mänskligheten. mer… De tappra ukrainarna.

Allt raseras. Bostäder, skolor, sjukhus, affärer, kyrkor…allt har bombats sönder av den ryska krigsmakten. Den miljöförstörelsen som pågår går knappt att begripa. De skogar vilka blivit tomma av grönska och fulla av krigets skräp är förlorade för lång tid. Åkrar som förr var världens kornbod är minerade. Broar krossade, floder flödar som förr. (Det som var en MP dröm här hemma.)

Och vi pratar om klimatet och hur vi kan hindra något som alltid har varierat, vår klimat. Våra barn ska sluta med mjölk och kött och tugga i stället maskar. Överdrivet? Inte alls. Bra exempel hur klimatrörelsen blundar för miljöskador.

Bachmut

Det pågår många krig idag. De flesta är inbördeskrig. En grupp anfaller en annan. En regering spricker, valfusk, terrorister, grupperingar, och så slåss man igen. Det fortsätter i år, förra och före det. Parterna får aldrig nog med rättvisa. Israel – Hamas/Palestina är ett krig som blossar upp regelbundet med katastrofala resultat för dem som inte ens kunde påverka något.

Varför känner vi för Ukraina? Det är enkelt. Ett land i Europa. Ett kristet land. Ett land med fria val. Väldigt nära oss. Potentiell medlem i EU och NATO. Attackerad av ett land vi inte riktigt ser som demokratisk. Det är lite som David och Goliat. Som finne litar jag aldrig på Ryssland. Det får man redan i modersmjölken per automatik om man har en far som var skadad i kriget, det andra Världskriget, och hade en låda med medaljer. Risken finns att kriget sväller över till andra länder. Alla pratar om att rusta mer.

Alla skäller på USA som inte vill bidra mer till det kriget. Trump utmålas som en galning. Inte har Putin fått så nedsättande ord om sin person som Trump, som inte ens är sitt lands president bara aspirant utan budget  till krig. Jag tror att han vill inte hamna i krigsläge med en annan kärnvapenmakt. Amerika först innebär annat för honom än Rysslands gränser för Putin.

Tanken om fredlig Värld är borta.

Vi har stöttat Ukraina men så sakta, så lite och så motvilligt att kriget bara får lite luft och fortsätter nu på tredje året. Mängden har betydelse. Ryssland (läs Putin) bryr sig inte om hur många av hans medborgare dör. Det finns än män kvar att skicka in. Några gråtande mödrar och hustrur bryr man sig inte om. Revolutionen är långt borta.

De värdelösa gemensamma organen som FN är just värdelösa i en krigssituation. Inte kan de göra något, kanske litet ”fy fy”. Vissa länder stöder Ryssland med vapen, soldater, fina ord, eller små snedsteg åt alla håll.

Dnipro

Idag, den 24 februari har kriget i Ukraina pågått 2 år (oräknad Krim). Otroligt att de orkar. Om det var Sverige, hur länge hade vi orkat?

Det är också synd om ryska folket. De vilseledda. De som tiger för det är bäst så. De ser vad protester leder till. Död och fängelse. Ryssar är människor tagna som gisslan av en man med storvulna idéer om Storryssland och en regering vars arbete bygger på att acceptera och hylla hans galenskap och hat mot allt och alla.

Fred i Europa är försvunnen. Även om vi själva inte skjuter är hela EU inblandad. Och fredsförsök har getts upp även av de två senaste medlemmarna i NATO, Finland och nästan medlem Sverige. Fredsorganisationer är ut ur leken. Inte ens Staten vill bidra till dem längre. Känns som om undergången är nära.

Mina två starkaste minnen i livet är från krig. Då är jag bara ett litet barn. Men ingenting lyckligt eller spännande har utplånat de minnena. De är jag, kanske en förklaring till mitt avvaktande sinne mot livet och Världen. Hur blir det med alla ukrainska barn? Har de också de ryska bomberna i minnet som kommer att påverka deras tilltro?

Marinka

En tidslinje över Rysslands krig mot Ukraina:

https://svenska.yle.fi/a/7-10051470

Om stöd till fredsorganisationer:

Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.

Beskedet kom i regleringsbrev till myndigheten idag, fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.

Försvara landet?

Utvalda

Julen är förbi. Julgranen har hamnat på så kallad återvinning. Min Jul var helt enkelt julig. Men nu är Julens frid borta. Vi ska förbereda oss för krig. Det var ett långt hopp från God Jul och Gott Nytt År till oändlig sträcka av våld och offra livet för det.

Se på Ukraina, Israel/Gaza, alla andra bråk och krig som pågår. Inte är de lugnt och fredligt i Sverige heller. Att hamna i kulregn eller få huset sprängt kan väl räknas som  tillvänjning.

Det pågår ett upphaussat rop att vi är snart i krig. Börjar undra om Världen, läs makthavare, vill ha det så. I Sverige diskuteras om att låna pengar för militärutrustning.  Vi ska skuldsätta våra barn för krig. Det hörs från den röda sidan rop om höjd skatt för de rika, beredskapsskatt. Höjd skatt löser alltid Socialdemokraternas problem.

Först lägger man ner en stor del av den svenska krigsmakten sedan får man bygga upp det igen. Så smart. Påminner om elförsörjning. Riv först ner, bygg upp sedan är den svenska modellen.

Statsministern skickade oss till iskylan med ett kallt tal. Han poängterade vikten av att varje svensk medborgare måste vara redo att försvara landet. Medborgarskap är inte bara passet man kan resa runt med.

Medborgarskap handlar ytterst om att ”med vapen i hand, med livet som insats” kunna försvara Sverige, säger Ulf Kristersson.

Att vara medborgare innebär lojalitet gentemot landet, att göra värnplikt och vara beredd att försvara landets demokrati, frihet och styrelseskick.

Kristersson klargör att om man inte är beredd att göra detta, ska man inte vara svensk medborgare.

”Jag är inte säker på att alla har tänkt igenom vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”,

Nej, du, inte ens jag. Och, kära Statsminister. Det är inte mitt fel.

Sverige har delat ut svenskt medborgarskap utan några krav att ens kunna svenska, ännu mindre vara demokratisk och med rätta värderingar, vad det nu är,

Vad tror Kristensson om folks vilja att bli dödad för Sverige? 

I de länder där folkblandning är lik Babels torn finns föga patriotism för landet. Det finns vi känsla i de olika grupperna för hemlandet, som inte alltid är just Sverige.  Detta visar sig i små situationer som student utspring med hemlandets flaggor, inte Sveriges som betalade utbildningen. Det manifesteras i demonstrationer för Palestina eller andra hemländer när något händer. Det visas i semesterresor till länder man har flytt ifrån.

Svenskar visar patriotism i sportsammanhang och i sällsynta fall för kungahuset eller speciella dagar. Kanske vid vinst i Melodifestival. Vissa forum där patrioter samlas.

Alla dessa Babeltornsländer har interna bråk, skjutningar och sprängningar vilka riktar sig från en grupp till en annan grupp. Sverige har utmärkt sig i detta och blivit känd i Världen.

Att dessa grupper enkelt skulle enas i krig och försvara landet är en utopi. Det får majoritetsgruppen sköta. Även där uppstår frågan: varför då?

Då måste överlevnadsbehovet in. Det är gemenskap, vi i Sverige, en Statsminister bör kommunicera inte splittrande utskällningar.

Regeringen har inte ingjutit vi känsla utan hånat landets svenskar. Allt svenskt är barbari och Midsommar och andra töntiga saker.  Endast vid sport kan de svenska färgerna hedras. Varför skulle vi   stötta de Regeringar och offra livet?

Regeringens uppgift är att skydda folket. Det går inte att välta det på någon annan. Medverkan är folkets del.

Nej, att offra mitt liv har jag definitivt inte tänkt på. Det stod ingenting om några skyldigheter i blanketten jag fyllde i för medborgarskap. Det var övervägande frågor om vart jag hade bott i Sverige. Inga avtal. När jag blev svensk medborgare skedde det för min del av praktiska skäl. Min familj var på väg till ett biståndsarbete och ifall det blev krig där skulle vi hamna i olika räddningsgrupper på grund av olika medborgarskap, pass alltså. Hälften svensk, hälften finsk. Jag hade bott i Sverige nästan halva livet. Så jag bytte medborgarskap från finskt till svenskt som jag uppmanades att göra. Inte så stor skillnad i praktiken då.

Jag bytte också till ett liknande land än Finland, icke medlem i någon organisation för gemensam krigföring. Det var då det. Idag är neutralitet närapå skällsord. Likaså pacifist. Drömmen om en fredlig Värld med endast vackra solnedgångar har kanske aldrig existerat.

Jag tror nog att byte av medborgarskap är för många av praktiska skäl inte att de tänkte integrera sig speciellt eller sätta livet till. Folk är rörliga, Världen är mer lättillgänglig. Själv är jag så svensk att jag kan prata om vädret, svensk specialitet. Men skjuta för Sverige skulle jag aldrig göra. Jag är den som reder ut kaos.

I regel skiljs folk åt just med passet på landets gränser. Ni får komma in, inte ni. Men för Sveriges del har passet för inkommande ingen betydelse. Du säger bara ett magiskt ord: asyl. På sikt ger det även nackdelar. Vi blir alltför splittrade. Utan gräns finns ingen Stat. De flesta länder i Västvärlden består nu mera av så många nationaliteter att de är som Babels torn. På gott och ont. Den fredliga berikande samlevnaden är utopi.

Jag tycker att var och en ska göra sitt bästa för landet de bor i oavsett medborgarskap och ursprung. Arbeta, betala skatt och ta hand om de sina. Vara en god människa.

Pass är bara ett sorteringsinstrument nu mera.

Krig mellan nationer är ett stort misslyckande i Världens mänskliga relationer. FN är som på lerfötter. Det räcker inte att käfta där. Instrument saknas. Kanske också viljan för fred är för liten i Världen. Kan hända att de vi valt att representera oss i olika sammanslutningar är inte de bästa för fred eller någonting alls?

PS, Ingenting är så säkert som osäkerhet och alla påstående kan visa sig icke stämma just för dig och kanske inte någon alls.

Förberedd?

Utvalda

Enligt MSB ska du ha beredskap för en vecka+ i händelse av det oförutsedda, som krig. Det betyder att du ska kunna ordna mat, vatten, värme, medicin och kommunikation för att klara vardagen för dig och din familj.

Enligt Carl-Oskar Bohlin, ministern för civilt försvar, har alla svenskar ett ansvar att förbereda sig. 

– Till syvende och sist behöver alla svenskar mellan 16 och 70 år ta ansvar för sin egen hemberedskap, ta ansvar för att man kan klara mycket störda omvärldsförhållanden för att ovanpå det kunna fullgöra sin totalförsvarsplikt. Människor behöver en beredskap som inte gör dem hjälplösa i händelse av kris eller krig i Sverige. 

I åldern 16 – 70 finns civilförsvarsplikt. Det är därför ingen pratar om de äldre.

Jag undrar vad händer efter en vecka? Kriget är slut? El och värme fungerar igen? Vatten rinner? Affären har varor som vanligt? Ingen risk att bli dödad på gatan eller bli rånad om du vågar gå ut? Eller var MSB optimistisk? Kriget i Ukraina har snart pågått i två år utan att nämna andra krig som pågår efter tiotals år.

En vecka? De flesta hänger nog med en vecka plus om inte strömmen går just då. Vatten är ett problem, få har en dunk hemma. Men annan vätska kanske finns, mjölk, saft, juice, öl, läsk, vin, skumpa… Vissa förutseende har också vattenrening och kan hämta vatten någonstans. Om det inte är vinter med frusna sjöar. Fiskare med isborr ligger då bättre till. Någon stal min isborr i ett vindsinbrott. Sist tog de också ett täcke och en madrass. Bra mot kylan. Kanske någon som förbereder sig?

De flesta har säkert mat för en vecka eller fler familjer handlar inte varenda dag. Men vatten, ström, värme? De som bor i en lägenhet har inga möjligheter eller ens rätt att installera något ifall att. De som bor i en villa kan bara kalla sig dumma om de inte har några extra resurser, som solpanel och någon typ av reserv värme för sitt hus. Det även utan krig.

Men allt gällde ju inte mig, jag är över åldersgränsen, över 70 år. Vad händer med oss gamla då? Kanske borde politiker räkna med oss fast vi är över 70?

Trodde ministern att alla i den åldern bor redan i ett äldreboende och är försedda så? Jag tror att äldreboendena har obefintlig kapacitet att sörja för sina äldre vid kris. Hur gör de utan ström? Maten kommer från ett storkök i flera fall, lagret är kanske havregryn och kaffe. När jag lämnade min sambo till äldreboende där han skulle bo ville de bjuda på kaffe. men det var absolut tomt i skåpet. Vi får varor i morgon, sa de lite skamset.

Eller ska de 70+ falla döda ner av en ren förskräckelse och på så sätt försvinna ur kostnaden?

Jag är väldigt nyfiken på vem som kommer med mat imorgon ifall kriget bryter ut i natt. Och, vad får man till kaffe?

Bild: utefika på en födelsedag under Covid.

PS. Kan innehålla viss ironi eller inte.