I dagarna har en klunga ungdomar suttit vid Riksdagshuset dörr hindrande inträde till Riksdagen. Vad vill de? Det är en demonstration för klimatet. Det sker en och annan liknande demonstration dock med oklart syfte. Hur sittandet där, limma sig fast på vägar, eller förstörandet av tavlor skulle ändra på klimatet och på solen, som är huvudsakligen skyldig till vårt klimat, övergår min fattningsförmåga.
Men jag är ju inte utbildad i klimatfrågor.
De outbildade har angett tonen om klimatfrågor i Världen. Medan flera med kunskap och utbildning tigs ihjäl. Men nu är den kända ledaren, barnet som ärkebiskopen kallade sänt av Gud, vuxen och bör krävas mer än gnäll. Det brukar vara så når folk blir vuxna. Vi andra alltså. Det räcker inte med åsikter.
Men för min del får hon sitta där. Sätt en polisremsa runt dem. Tillträde förbjudet för oss andra.
Idag gick jag över en liten klippa som finns i mitt centrum. Tanken var att Kommunen skulle spränga ner det och bygga ett daghem men covid och ekonomi tog död på planen. Jag gick genom platsen idag. Vad har det med klimatet att göra? Allt skulle jag säga. Det var otroligt skräpigt. Från godispapper, fimpar, förpackningar, hundbajspåsar, kläder…till gastub. Även buskar och träd var brutna med våld. ´Klimatentusiasterna koketterar med sina demonstrationer från flygresor till klimatmöten, till sittande någonstans med en plakat medan våra omgivningar ropar:
Skräpa inte ner mig!
Men eftersom jag inte är expert varken i skräp eller klimat nöjer jag mig att aldrig skräpa ner och leva väl så sparsamt med naturens resurser. Som pensionär är det sistnämnda ingen uppoffring bara anpassning till ens plånbok. Men nog har jag mer tilltro till de som studerar naturens och klimatets växlingar till ex på Grönland än de som sitter på trappan och gapar. (Du som lätt läser vetenskaplig text länk nedan.)
The British Wildlife Photography Awards delades ut nyligen. Vinnarbilden “Ocean Drifter” av Ryan Stalker visar musslor goose barnacles (havstulpaner) som har bosatt sig under en fotboll flytande i havet. Tack vare vindar seglade bollen och de liftande havstulpanerna från tropisk vatten till Dorset i England. Bilden är en magisk uppvisning i anpassning och skam. Skammen står vi för. Det kan dock vara så att bollen flög iväg självmant. Fy på den.
Se bilderna och titta gärna på 2023 overall vinnarbild också. En bild som visar förändringar i vår natur, och något som blev kvar. (copyrights tillåter mig inte visa bilderna)
Just nu är Stockholmstrakten som vackrast, enligt mig. Då menar jag naturen, parkerna, de fina höstfärgerna. I en Värld som fylls av krig, oro och lidande för människor, är naturen en helande faktor. Vi har nu följt kriget i Ukraina i 608 dagar (24/10). Kriget Israel – Gaza har bara börjat. Det mullrar lite överallt. I Sverige pågår också ett slags krig. Flera hus har sprängts på Stockholmsområdet och ibland hittar Polisen mördade ungdomar i skogen.
Kanske skogen är ingen bra plats längre att stressa av i?
Det stora geniet Stephen William Hawking, (född 8 januari 1942 i Oxford, död 14 mars 2018 i Cambridge) sa att människan bör leta efter någon annan planet att leva på. Om så där trehundra år är denna planet totalt obeboelig. Han menade inte det omhuldade klimatet. Han menade det vi gör för vår planet. Det finns drömmar om att bosätta några på Mars, inte så vänlig planet. Idag är krig igen den stora orsaken till förstörelse av vår livsmiljö. Men EU har pratat om korkar till förpackningar. Ni har väl märkt de nya korkarna? De du måste rycka loss för att lämna i återvinning. Ja, jag var spydig.
Varje bomb som detonerar i Ukraina eller annanstans har raserat all min återvinning under hela livet fler gånger om. Jag lyckades tjata glas- och pappersåtervinning till orten på den tiden Kommunerna byggde sopberg. Så, varför skriver jag ”vår vackra värld”? Bör vi inte skynda oss att se det vackra i Världen när det än existerar? De fina höstfärgerna. Någon konstutställning. Historiska lämningar. Promenad vid gamla hus, inte dagens usla lådor.
Det kanske inte finns vackra gamla hus mer nära dig? I min gamla hemstad beordrade politikerna raserande av arbetarkvarter för nya höghus skulle byggas. Grävskopearmen kom. Men en av förarna sa: inte mejar jag ner dessa hus, min farmor bodde här. Andra kände också någon och de vägrade riva kvarteren. Politikerna böjde sig. De sparade ett kvarter, rustade upp och gjorde ett arbetarmuseum av platsen. Husen finns kvar. Ibland kan folkligt förstånd vända politikernas iver att lämna inget av det gamla efter sig. Jag säger bara ett ord: Klarakvarteren.
Vad lämnar politikerna efter sig idag? Klankrig. Bostadslösa pensionärer. Dyra matpriser. Usla skolor. Köer till sjukvård. Och så mycket narkotika att det nu mera räknas in i BNP. Bidragsberoende. OK, det finns väl bra saker också. Men är det inte folkets fel också? Röstade du för det? Röstade du med din plånbok som de flesta gör? Tror du inte på mig? Studera hur röstningen ser ut i din kommuns olika bostadsområden. Mina tre ”utsatta områden” lyser rött. Villaområdena blått. Men de gula prickarna finns nu mera överallt. Oavsett hur du röstade har du ingen makt i stort, bara i smått om du inte är riktigt rik.
Jag är en pessimist och pessimister får ofta rätt. Jag tror att den halvt kaotiska situationen i Sverige kvarstår länge. Det kan till och med bli värre när maffian tränger sig in i landets ekonomi, våra skattepengar. Vi är på väg mot tipping point. Krig i Världen kommer och går. Klimatet tror jag inte vi rår på. Den varierar naturligt. Grönland var länge sedan tropisk paradis och det var långt innan vi hade satt våra fötter och bilar på den. På marknivån finns mycket att förbättra, miljön i Världen lutar mot en katastrof på flera ställen.
Naturen hittar alltid en utväg. Vi människor är dåliga på förändringar och förstånd.
Skogen är som en tavla nu. Det sägs att bara tio minuter i naturen sänker stresshormonerna.
TT:s enkät som 18 av landets 21 Länsstyrelser besvarat ger en bild av pengabrist för friluftsliv. Samtliga länsstyrelser som har svarat uppger att mindre pengar i deras budget har lett till färre skötselåtgärder i skyddad natur. Underhåll av vandringsleder, rastskydd, och andra friluftsanordningar är sådant som fått skäras ner på många håll. Igenbommade dass, ved som inte kunnat läggas ut vid grillplatser och borttagna soptunnor är andra följder. Trasiga spänger inte att tala om.
Länsstyrelsen i Norrbotten till ex., är orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld. Den risken finns definitivt. Går en bro sönder på Kungsleden och vi inte har pengar att renovera så kan vi behöva stänga leden.
Nammasj vid Rapadalen
Stänga leden? Hur tänkte de? Ska det stå en skylt i början av leden som talar om att det är förbjudet att gå där? Hur rimmar det med allemansrätten? Kan det vara smartare att förbjuda jippon på Kungsleden där tusentals människor ska göra sina rekord och låta oss andra vandra i fred? Vilka andra lite farliga platser vi ska stänga? En bra fråga idag då Stockholms gator kan vara farligare än ödemarken utan spänger.
Har stött på trasiga broar förut flera gånger på den svenska fjällen men inte var leden stängt. Man fick gå runt, vända eller vada. Ger du dig i ödemarken får du ta svårigheterna eller vända. I Sarek finns ingenting, bara en radio mitt i. Men Sarek är fullt med folk och många vad. Har fått flera frågor om just Sarek och hur vaden är. Det kan vara som i bilden överst. Inte så djupt men med hala stenar och kallt.
Vad har varit min fasa. Kort, gammal, föga styrka. Men det har alltid gått bra. Någon gång under alla vandringar har jag fått slå tält och sätta väckarklockan till 4 för då är vattnet som lägst ifall det är glaciärvatten. En gång tog en stark man min ryggsäck och jag kom över.
Norge är ett bra exempel på bristen av service. Ja, de har fina låsta stugor. Där bygger inte Staten broar för leder utan samfälligheten, de människor som bor där. De kan använda pengarna till annat som de anser vara bättre än en bro för vandrare. Nog har jag vadat i Norge en och annan gång. Eller undrat hur ska jag ta mig över.
Norsk bro.
Färre rastskydd och spänger lovas. Kanske kan vandrare bli mindre bortskämda och naturen mindre tillrättalagd. Det är väl det vilda vi söker när vi vandrar på ett fjäll led? Att ta en söndagspromenad i närheten av sin bostad kräver inga spänger och rastskydd. Är naturen så ömtålig och med sällsynt flora ska ju ingen gå där och trampa. Då skall det inte underlättas utan en skylt sätts upp. Gå inte här
Men jag tycker förstås att det är en bra sak när närområden utrustas med en grillplats och kanske en och annan bänk och bro vid behov så alla vågar sig ut. Eldning styrs då till en lämplig plats inte till varje berghäll.
Alla vill ha mer från skattekistan. Alla som drabbas med nerdragning gnäller och även hotar med hemska följer. Stänga naturen!
Färre soptunnor? Nu är soptunnorna borta på Kungsleden. Var och en fick ta sina sopor med sig. Det var smart. Om en vandrare kan bära med sig mat för turen kan de väl ta med sig de tomma förpackningarna. Det behövs inga helikoptrar eller snöskotrar för att frakta sopor. Men det var bra att finna soptunnor i slutet på leden vid en fjällstation för att resa med några veckors sopor och gastuber är inte så kul eller ens tänkbart i flyget.
Milk creek ca 2033 mile dag 125, taskigt vad för man ser inte vad som finns under vatten-enkelt vad men över knän nära Mather pass.
Som jag tidigare har berättat fanns det få bekvämligheter på Pacific Crest Trail och dess 2660 mile sträcka. Utöver de tätort man liftade till eller några sportanläggningar som var öppna. Nästan inga broar. Inga spänger. Inga stugor, få matförsäljning speciellt för vandrare. Endast Kennedy Meadovs var närmast lik en fjällanläggning men utan rum vi har. Passerade några stora campingplatser men de var mest för husbilar, tältade trängdes på en liten yta. Inga vindskydd. Inga toaletter annat än de vid någon semesteranläggning. Det fanns gott om skyddade områden och nationalparker dock såg jag sällan någon information. Info var vid bilvägar och vi vandrare passerade sällan just där. Men de syntes ju i mobilens karta och i guide som de flesta hade. Många hade mobilen i handen hela tiden. Inte jag, hade en Garmin och rörde knappt telefonen. Ingen lämnade skräp någonstans. Inget bajs man trampade på, det grävdes ner. Inget toapapper, det tog man med sig. De som eldade samlade fallna grenar. Inte att någon eldade så ofta. Risken för skogsbrand fanns ju alltid. I Kalifornien behövdes eldnings-tillstånd som man fick efter en Internetkurs. Jag vet inte hur många hade det men en gång kontrollerade en ranger mitt intyg. Jag eldade dock aldrig utöver elden i mitt gaskök.
Sopor var svårt att bli av med. Under vandringen på Sierra var bear box obligatorisk och i den skulle allt packas in som mat, toalettsaker och sopor. Allt som luktar och lockar känsliga björnnäsor. Ibland fanns det mer sopor än mat i boxen.
Dag 81 passerade jag Ebbets pass i Sierra, 1050 mile. Jag hade fyllt på mat 10 dagar tidigare på Tuolumne Meadows store. Följaktligen hade jag tio dagars sopor, inklusive toapapper i min bear box. Strax efter passet ropade någon på mig. De var en grupp på tre personer och två hundar. De ville bli fotograferade med den gamle svensken. Vi tog bilder. De gav mig rent vatten, kakor och frukt. Sedan sa en av kvinnorna: Ge oss dina sopor. Hur många dagars sopor har du? En av dem tömde sin ryggsäck till de andra och jag lämnade mina sopor inklusive en tom gasburk. Vilken lyxig hjälp. Ryggsäcken kändes så mycket lättare. Som tack fick jag ge mina bästa tips om hur jag höll mig i form i så hög ålder. Mitt standardsvar var: lämna bilen oftare, stäng av TV och gå.
Vem underhåller PCT? Mest volontärer.Många är före detta PCT vandrare eller de som vill.
Led mellan Hukejaure och Kungsleden.
Livet är så tillrättalagd i Sverige. Staten tar hand om oss. Även i ödemarken skall service finnas. Pappa Staten skyddar oss så vi inte blöter ner fötterna. Låt naturen bli lite mer naturligt. Det finns gott om områden redan där nästan alla kan njuta av naturen, med vägar, rastplatser och just spänger. Det finns även ledbitar där du kan åka med din rullstol. Gör inte livet så förbaskat iordningställt. Överallt. Glöm inte eget ansvar.
Kanske en Internetkurs om hur man bär sig åt på Kungsleden? Ve den som ertappas utan godkänt examen.
”Det finns en fröjd med den stiglösa skogen. Det finns en hänförelse med den ödsliga stranden. Det finns samhällen, där ingen inkräktar. Vid det djupa havet och i musiken av dess dån: Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer…” Lord Byron (1788-1824)
(c) Newstead Abbey; Supplied by The Public Catalogue Foundation/ Wikipedia
Bilder: skog i Jämtland, sjö Grövelsjön norska sidan,
