Föda barn? Varför då?

Utvalda

En känd fd politiker avskydde pappaledigheten. Det var hemskt, men gulligt. Han kände sig intellektuellt utarmad. Undrar hur barnet mår när den lidande pappan sände så negativa signaler? Vad tänker mamman? Kanske kan barnet ge igen för Internet glömmer inte. När pappan är gammal och behöver hjälp kan barnet säga: det är så intellektuellt utarmande att hjälpa dig gamla pappsen. Ring någon annan.

Har vi fäder vilka blir utarmade av barn ska vi kvinnor nog satsa mer på oss själva och mindre på barn och män. Det är kanske helt rätt att födelsetalen sjunker i de mest utvecklade länderna? Och att ropa efter aborträtt även när kvinnor redan har det. Min kropp. Mina rättigheter. Män ingår inte i den ekvationen. En ynka spermie!

Abort, en ny me too?

I den västerländska kulturkretsen går födelsetalen rejält ner. Vi har anpassat barnafödande i stort efter ekonomin. Likaså i Kina och Korea. Ja, i alla länder minskar födelsetalen utom i Afrika och några muslimska länder där innevånare redan kämpar med försörjning samt ofta krig. Niger, Kongo, Mali, Tanzania är bland de länder där befolkningen ökar.

Sydkorea har idag Världens lägsta födelsetal.  Det är svårt att hitta en man som delar allt (och det går ju faktiskt inte att dela allt). Jobb och karriär samt trevliga hobbyers är just trevligare än moderskap. Dyrt att ha barn med.

Kinas födelsetal är också på botten samtidigt som dödstalen var extrema under covid. Nu mera tilläts det tre barn men få nappar på det. Arbetslösheten bland unga är hög, det är dagens fråga i den kinesiska kongressen.

Det är i och för sig inte brist på folk i Världen men lusten att ändra Samhällen radikalt genom invandring är betydligt mindre i Asien än här. Spåren förskräcker.

Så, varför vill kvinnor inte ha barn? Någon undersökning sa att 4 av 10 var oroliga för klimatet och ville inte drabba sina barn med det helvetet. Att hitta rätt man var också svårt. Kanske lika svårt att hitta rätt kvinna? Det är valet karriär och pengar eller barn? Världsbanken säger att inget land ger kvinnor samma möjligheter i arbetsmarknaden än för män. Samma möjligheter existerar aldrig. Varför kan vi inte få allt i tur och ordning, inte precis samtidigt?

Problem med för få barn uppstår när det blir obalans mellan de gamla och de som än arbetar och betalar högre skatt och håller Samhället igång. Vem ska ta hand om de äldre utan anhöriga och i vård som inte går att bemanna? Robotar? Samtidigt är nedgång av födelsetalen precis det klimatentusiasterna – de rika som styr – vill ha. Inga människor. Naturen kan återställa sig till det ursprungliga, vad det nu är.

När länder med uppenbara problem fortsätter ha höga födelsetal innebär det övervägande manlig invandring till västländer – ett tag till i alla fall. Män söker bättre liv. Inte sliter de hemma som gamla svenska män gjorde. Kvar blir kvinnor, barn och gamla. I Sverige finns redan överskott av yngre män genom invandring, som Kina men där tack vare ettbarnspolitik. Då blir det svårare att gifta sig, kvinnor blir kräsna. Har du inget att erbjuda, så…. Känns som ett obehagligt Samhälle.

Flera årtionden har olika länder, speciellt Sverige, jagat kvinnor i barnafödande ålder. Kvinnor skall arbeta och betala skatt och råkar de få barn skall modern helst lämna barnet ifrån sig så fort som möjligt för att arbeta igen och betala skatt. Det finns ingen ära i att bli mor. Om fadern är pappaledig är det beundransvärt. Om modern tar hand om babyn är det förtryckande. Statens jämlikhetstanke finns under barnets första år, sedan spelar det ingen roll. Om problem med barn uppdagas senare skäller man bara på bristerna i Samhället som inga fritidsgårdar eller utebliven rätt hjälp från Samhällets städgummor; socialtjänsten.

Redan vården av den gravida skall vara minsta möjliga. Barn kan man föda i bilar om mamman var så dum att hon hade bosatt sig på landsbygden. Helst ska mor och barn ut från sjukhuset sex timmar efter förlossning. Alla mår ju bäst hemma. Stör inte sjukvården.

Har du nu varit en mönstermedborgare och delat föräldraledigheten med fadern eller någon annan samt skitit i att amma för länge kan barnet gå till daghem vid ca ett år och du till jobbet. Du lämnar då ett barn som knappt kan gå, inte äta själv, inte gå på toan själv, inte prata och säga dig hur allt är annat än med gråt, för att vårdas av kanske outbildad personal, mest kvinnor, du inget vet om för att du ska tjäna pengar och betala skatt. Fy på dig ojämlika kvinna som stannar hemma för länge och inte bidrar!

När kvällen kommer och barnet har gråtit sig till sömns undrar du: var det så här att vara mamma.

Dina medsystrar skriker efter rätten till abort i Grundlagen fast vi redan har fri abort. Frankrike ligger före. Jag vet inte om någon gräns, till vilken vecka, är utsedd. Kan det bli gränslöst som i vissa amerikanska stater? Du aborterar in till förlossning.

Ingen skriker efter bättre preventivmedel. Ingen ropar om rätten att vara en mor, eller far. Ingen undrar vad är bäst för barnen. Resultat ser vi dock. Tiden visar alltid vad som gick fel.

I Alabama har liv klassats till gränsen på det extrema. Frysta embryon som har sparats för senare bruk klassas som barn. Du kan spara ägg till exempel före cancerbehandling för att ändå kunna få barn senare. De som har svårt att få barn kan sjukvården hjälpa i provrör och inplantering till livmodern. Men nu klassas embryon som barn. Vilket innebär straffrättsligt ansvar. Tappa ett ägg blir till gränsen på mord. All verksamhet avbröts i Alabama. Vem näst?

#In its majority opinion, the court ruled they should, noting Alabama residents voted in 2018 to amend the Constitution to include protections for unborn life. Whether that unborn life is physically in or out of a uterus shouldn’t matter, it said. # (Fox news February 20, 2024)

När börjar livet undrar jag. I princip vet vi men praktik blir allt svårare hela tiden.

Kanske moderskap är bara som en skugga av sitt forna värde?

https://ourworldindata.org/grapher/children-born-per-woman?time=20222023 to 0.72.

Liv kan vi inte riktigt spå om.

Utvalda

Hur håller vi oss friska och blir samtidigt gamla utan att besvära sjukvård och kommunal äldreomsorg?

Ett tag var det 10 000 steg som höll oss gamla friska. Nu räcker 7500 och även 4500 är nog att uppehålla viss kondition. Så, är mina dagens ynka 6045 steg nog?

Sedan var det mat. Medelhavsvariant var särskilt bra. Frukt och grönsaker. Det sistnämnda var svårt ibland när tomater kostade mot hundralappen.  Kanske litet glas vin var också tillåtet. Medan andra studier varnar för alkohol. Kaffe har diskuterats framåt tillbaka. En kopp eller två, kanske tre eller inget. Var kaffesällskapet det som gjorde hälsoeffekten, inte kaffet i sig? Då ligger jag illa till med mina två ensamma koppar kaffe.

Vara socialt aktiv och ha vänner ledde också till flera levnadsår. Räknas livet på Internet? Födelsedagar med släkt? Barnvakt ibland? Korridorsnack med grannar? Kan inte riktigt väcka döda vänner till liv. Föreningar har jag aldrig stått ut med.

Det senaste fyndet är dock inget vi gamla kan göra något åt längre. Det är nämligen utbildning, lång utbildning som häller oss friska så vi blir gamla.

Att inte gå i skolan är likvärdig för hälsan som att röka och dricka.

Using evidence from industrialised countries such as the UK and US as well as developing countries such as China and Brazil, the review found that an adult’s risk of mortality went down by 2% for every year in full-time education.

Completing primary, secondary and tertiary education is the equivalent of a lifetime of eating a healthy diet, lowering the risk of death by 34% compared with those with no formal education, according to the peer-reviewed analysis in The Lancet Public Health journal.

A key channel is through which education leads to higher lifetime earnings and that itself in turn helps you to access lots of other things that are really important, like better quality of housing, a better diet.

Så, är det utbildning i sig? Inte enbart förstås, utan de fördelar du får med utbildning som intressant jobb med högre lön vad ger dig bättre liv från bostad till mat. Kanske kan du göra smartare val i livet tack vare tiden som använts till att studera.  Stabilare liv, senare äktenskap, barn när du har råd med dem och, ja bättre liv helt enkelt än de som kämpar med arbetslöshet. brist på pengar och har några barn vars far/mor har stuckit. Bättre planering för livets krav helt enkelt.

Levnadsstandarden har ökat med åren. Det slitsamma arbetet förändrades med maskiner. Sjukvården mer avancerad. Bostäder blev modernare. Hygglig pension. Jag tror det, bland annat, påverkar en del hur gamla vi blir.

Jag för min del tror också på arvet, alltid i allting. Trots fattiga omständigheter och hårt liv blev nästan alla i min mors stora släkt 85 – 95 år. Inte var de särskilt utbildade och maten var inte förstklassig men att röka och kröka var uteslutet. Bön till Gud var nog det mest vågade min mors släkt ägnade sig åt. För tidigt att säga hur nästa generation efter mig blir men nu är alla utbildade i högskolan eller i universitet. Jag var den första i min släkt.

Idag styrs USA av en gammal man i min ålder som bevisligen har minnesproblem. Man åtalar inte ens honom för en förseelse för det är meningslöst. Nog saktar åldern livet. Jag medger att jag glömmer ibland ett fågelnamn eller växt eller annat och måste slå upp det. Så viss förståelse har jag för den gamle som leker president. Men jag låtsas inte att styra mer än mitt liv här hemma. Eller i tältet någonstans i skogen.

Om denna undersökning om utbildningens effekter vore absolut sanning borde jag leva länge till eftersom jag har 9 år i Universitet/högskola utöver annat på lägre nivå. Så 2% gånger 9 år? Från vilken ålder räknas då tillskottet? Från medellivslängd? Då är många av oss snart 105 år och det klarar inte ekonomin.

Jag tror dock att utbildning är tillskott tillsammans med arv och levnadssätt. Sedan kan även de med perfekt liv drabbas av cancer eller annat. Liv kan vi inte riktigt spå om.

Och en bra fråga: vill Regeringar att vi lever flera år efter arbetslivet är slut? Är inte pensionärer bara tärande och vissa av dem behöver till och med vård. Vore det inte bra om alla arbetar ändå till graven och inte blir 105 år?

Läs mer: Lancet 23 januari -24, Guardian 24 januari -24.

Bild överst: gammal skog i Hamra, nederst Dick, min fd sambo, arbetade än med foto vid 79 år.

Om demens och pumpor.

Utvalda

Min tidigare sambo (död 2018) ville gärna ha en Halloween pumpa. Även när hans minne var borta och förmågan att ta hand om någonting pekade han på pumporna på torget och ville ha en.

Pumpan skulle ha ett vänligt ansikte, inte någon monstertyp. Varje kväll frågade han om pumpan hade fått ett ljus? Så tände han ett värmeljus i pumpan och var glad. När han inte längre kunde säga så många ord tog jag över och frågade: skall pumpan ha ett ljus? Så tände vi ljuset och han var glad som ett barn.

Vi gick en promenad på villaområdet bakom oss och nog fanns det en och annan pumpa. Det sista året orkade han inte gå så mycket. Han fick nöja sig med vår pumpa på balkongen.

Kanske påminde pumpan honom om de många åren som trädgårdsmästare? Nog hade han fotograferat pumpor till reklam. Och om mina barnbarn kom under höstlovet hade vi förstås en pumpa. Sedan blev han sjuk med något ingen begrep sig på och ovan det dement. Jag försökte ha kvar de små saker han hade funnit glädje av, som en Halloweenpumpa, julgran och promenader i naturen. I slutet blev det en park nära oss och sedan bara hemma med fönster att titta ut.

Hur fungerar den dementa hjärnan? Minnet blir trögare med åldern även om ingen sjukdom drabbar oss. Tänk efter, hur mycket har du lagrat i din hjärna? Inte konstigt om det faller bort ett fågelnamn, avlägsen släkting eller vad var det som hände 35 år sedan när…

Vad är vad kan vara svårt att skilja åt. Nog vore det bra med en snabb hemmatest. Men, vad gör man sedan om det visar demens? Bra fråga. Jag tror det vore bara skrämmande. Den där lögnen att man kan leva som vanligt även med demens är en påhitt från folk som inte har tagit hand om en dement person. Även om du lever som en hälsoexpert hela ditt liv kan du drabbas. Ingenting är så säkert som osäkerhet.

Ta vara på dagen nu. Om morgondagen vet vi inget.

Överst min årets pumpa, mitten Tommys och nederst Lindas.

Små ritualer och stora frågor.

Utvalda

Jag har vissa små ska jag säga ritualer efter en avslutad vandring, de längre sådana. Det är att inte packa upp genast utan låta ryggsäcken stå kvar ett tag som påminnelse i hallen. Sopor ska förstås ut. Jag köper något jag gillar till middag, kanske bara pizza. Tar ett bad och ett glas vin eller skumpa. Sitter sedan vid datorn och laddar in bilderna som togs under vandringen. Jag upplever vandringen på nytt.
Jag gillar tältliv men det är skönt att sova i en säng mellan rena lakan. Jag städar alltid innan jag åker i väg.

Den 22 oktober år 2018 (precis fem år sedan, vart tar tiden vägen?) flög jag hem från Seattle efter min långa vandring på PCT. Då möttes jag av min son på flygplatsen och han hade med sig vissa nödvändiga matvaror: jordgubbar och choklad. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar. Det finns inget tillfälle och ingen middag då jordgubbar inte passar på något sätt. Sedan var det middag i hans lilla hus med dottern och hennes make, hund att inte förglömma, närvarande. (Där finns också en förändring, två nya personer finns nu i vår familj.) Jag sov efteråt i tretton timmar, hade helt vänt på dygnet. Sonen fick väcka mig vid tolv. För mig var det natt, klockan tre.
Väl hemma gjorde jag som vanligt. Dock hade jag ingen ryggsäck kvar utan en nyinköpt bag. Ryggsäcken hade fått gå till soptunnan, den var så utsliten.

Med livet och dess längd uppstår olika vanor, ritualer. Vi gör saker och ting på samma sätt. Det kan vara oväsentliga små saker som mina vandringsavslutningar. De kan tyvärr vara olyckliga icke givande seder som borde ha kastats i soptunnan helt förbrukade. Varför spara saker och beteende som inte ger vare sig glädje eller nytta? Det kan vara saker, det vi har i förrådet eller hemma i ett hörn och planerar att kasta en dag. Som den illa fungerande lampan jag nästan hatade och till sist lyckades slänga i återvinning. Eller förhållanden som inte längre ger någonting åt någon av parter. Visst har jag haft sådana med. Varför umgås med människor som bara bringar elände, aldrig stöd? Varför acceptera en arbetsplats som är en katastrof, där man mår illa dagligen? Varför vara gift när det inte finns en gnutta kärlek och respekt kvar?

Varför lär jag mig inte att hantera livet smartare! Kan trösta er som undrar att med tiden ger livet bättre svar. Sakteligen lär vi oss.


Livet är fullt med frågor och upprepningar. Många av oss har samlat både materiell och mental skit under årens gång, inte bara goda saker. Låt inte det förflutna hindra dig att vara lycklig nu. Städa upp i ditt liv, inte bara i ditt hem.
Gör inte om det som inte fungerar men ös på mer av det som bringar nytta och glädje. Så lätt att säga, men svårt att göra. Det rådet skulle nog passa för vår arma Regering.

Nu kom jag lång från ryggsäcken i hallen. Men se det som en liten symbol för en glad ritual. Någonting bra har avklarats. Sedan packas allt upp, tas hand om och används igen – förhoppningsvis.

Har du några roliga goda ritualer som du upprepar?