Etikettarkiv: resor

”Citius, altius, fortius, communis”

Utvalda

Publicerat av
Svara

Olympiad 2024 i Paris har börjat med en udda invigningsceremoni. Deltagarna kommer per båt på Seine. Alla möjliga båtar, stora och små, allt flytetyg har samlats in. Hoppas ingen trillar i. Fast, det sägs att vattnet är ok att simma i. Hm.

Det är en happening i hela Paris. Frankrike har jobbat på! Än så länge är idrottarna glada. De seglar i sina båtar medan showen pågår längs gatorna vid Seine, broarna och ja, överallt och i inklippta händelser för oss vid TV. Till sist samlas alla vid Eiffeltornet, den olympiska flaggan hissas och elden tänds.

OS är känslosamt och i slutändan handlar allt om pengar. Inga vinster, krympta möjligheter. Idrott är inte lätt och latmansgöra, för, ska du hamna på toppen får du offra annat i livet. Det krävs envishet, tålamod och begåvning. Alla kan inte bli toppidrottare hur än de tränar. Men karriären är ofta kort, man hinner ett liv till.

Nej jag är inte särskilt sportintresserad. Jag håller förstås på Finland, det gör jag alltid och resten av familjen håller på Sverige, Rättvist. Men Finland har inte många medaljer att vänta. Skeetskytten Eetu Kallioinen och två seglare med viss möjlighet. Kommer kanske bänka mig framför TV n någon gång.

Att springa Maraton kunde jag tänka mig om jag vore hälften så gammal.  Det är ju bara att springa framåt utan några konstigheter. Lite som vandring fast med högre fart.

Olympiska mottot är:

Snabbare, högre, starkare – tillsammans.

Ordet tillsammans lades till 2021 i Tokyo. Nu hoppas vi alla Olympiad utan problem, demonstrationer och oväntade negativa händelser.

Jag var i Paris 2016, det året då Seine svämmade nästan över. Alla båtturer var inställda. Notre Dame var stängt, vatten fyllde på golven.  (Den olycksaliga branden var 2019.) En del andra turistattraktioner var stängda på grund av vatten, men Paris har så mycket att erbjuda. Eiffeltornet blinkade. Antingen tyckte man om det eller ansåg att det var onödigt pråligt.

Om min Parisresa 2016:

Översvämning, strejker och revolutionsminnen
Paris med bön i Iron Lady.

Bilder: Överst från TV idag, resten från 2016.

Jag – utvisad. Ett reseminne.

Utvalda

Publicerat av

Incheckningen till flyget var ute vid några bord. Tulltjänstemannen skrev in mitt namn och födelsedatum i en av de stora tjocka böckerna. Där förvarades identiteten av dem som var utvisade och skulle inte släppas in i landet igen. Han skrev in mina barns uppgifter under mina. Vårt visum utgick den dagen, eller föregående beroende på hur du räknar och läser. Fel dag hur som helst enligt dem. Planet var fullt, den enda på några dagar ut från landet, som än hette Burma. Två vakter gick in i planet och utvisade därifrån några personer så vi fick plats. Tjänstemännen följe oss sedan ändå till flygstolen. De burmeser som inte fick flyga var arga, men behärskade.

Planet lyfte försenad mot Bangkok. En absolut magisk men tydligen olaglig resa runt i Burma var över.

Om jag nu skulle resa tillbaka hur kan de då hitta utvisade mig? Underskatta aldrig diktaturer. Nog vore det överarbetat att föra in alla till datorminnet? Man vet aldrig. Jag har sett det jag ville se i Burma och behöver inte att resa dit igen.

Undrar lite hur den aktuella svenska kontrollen fungerar.  Namnbyte, falska uppgifter, eller ingen kontroll alls. Inte har jag visat passet på alla resor i EU. Flitigast var Spanien, passkoll tre gånger vid utresa därifrån. Kanske sökte de efter någon? Jag tror att det finns människor med falska identitetsuppgifter resande runt i Världen.

Idag är det svårt med turistresor till Burma, nuvarande Myanmar. 1978 fanns reguljärflyg från Bangkok till Rangoon och en statlig ”resebyrå” någonting. Man kunde köpa ett resepaket till Pagan men det var så extremt dyrt att meningen var nog inga resor. Men vi tog oss dit på ett lite udda sätt.

Vi var de enda som gick runt i Pagan, då. Det enda hotellet var tomt, utöver oss. De kunde inte förstå hur vi hade hamnat där. Bilen var parkerad utom synhåll för säkerhets skull. Vi höll tyst. Personalen vågade inte säga något. Chaufförerna övernattade alltid hos vänner.

Guiden på hotellet hade sällan några gäster att guida. Han blev så glad när han äntligen fick visa sina kunskaper om Pagans historia.

Hur reste vi? Vi tog en taxi runt Burma. Nej, det var säkert olagligt men så mycket billigare. Och vi såg mer av landet. Vi betalade hotellet i Rangoon i förväg för hela tiden. Sedan gick vi ut bakvägen tidigt på morgonen. Vi besökte Mandalay, Pagan, och flera små städer. Vi träffade munkar och lokalt folk. Vi fotograferades, enda vita sedan åratals. Vi träffade även några politiker under resan. Nej, inte Aung San Suu Kyi, men hennes vän, en fd. minister som satt i husarrest. Vi anmäldes till polisen men han var på fest och vi smet.

Resan runt i landet kostade bara var sin burmesisk årslön för våra två chaufförer.

Allmänna val hade nyligen hållits i Burma men bara ett parti var tillåtet, Burma Socialist Programme Party (BSPP). De fick 14 miljoner röster av 15 miljoner möjliga. De styrde Burma från 1962 till 1988 då flerpartisystem infördes. 2021 skedde en militärkupp som avsatte den folkvalda regeringen och undantagstillstånd infördes.

Idag avråder UD, sedan länge, från alla resor dit. Länder med diktatur och krigsläge är inga bra länder att semestra i. Dock finns det några resebyråer som annonserar om Burma på begäran, idag kallad Myanmar. Men, de är inte så intresserade av att ordna en resa. Finns andra lugnare mål.

Kanske borde stora skaror från demokratiska Stater resa runt i länder där befolkningen förtrycks, i stället att isolera dem?  De kan inte fånga alla bara stänga gränsen. Nej, dum idé. Vissa länder har absolut inga skrupler.

Om nutida Myanmar:

https://www.bbc.com/news/articles/cydd87gen62o

Lyckade resor med barn.

Utvalda

Publicerat av

Vad gör en resa med ett barn lyckad? Så klart ressällskapet men lite planering behövs. Jag har gjort fem vandringar och fem resor med barn ålder 10 till 14. Sedan gjorde min dotter och jag en resa med alla fem barnen till en badort. Inga sura överraskningar någonstans.

Resorna med ett barn i taget var avsedda för barnet och mig enligt deras val av stad och gemensamma val av sevärdheter. Först en fjällvandring, sedan en resa. Bara ett av barnen visste precis vad hon ville se de andra var mer intresserade av en enda sevärdhet och välj du som vet bäst.
Vi reste till Rom, Venedig, Florens-Pisa, Paris och nu till Barcelona.

Vad gör då en fem dagars resa med barn lyckad? Mina tips är:

Boka allt i förväg från resa, hotell, taxi från och till flygplatsen i resmålet och gå förbi kön biljetter till de valda sevärdheterna.
Var i god tid på flygplatsen. I tid innebär det kanske att sova på flygplatsen men även tid att äta eller köpa något att ha med. Räkna med köer även om det inte blir så. Ha fullt laddad mobil för väntetiden eller en guidebok, penna och papper. Ha koll på vad barnet har med sig för säkerhetskontrollens skull. Inte kul att bli stående där. Pass, sjukvårdskort, plåster, ev. mediciner i den vuxnes väska.
Hotell av god klass med bra frukost och Internet, placerad ungefär i mitten av de sevärdheter man tänker se. Behövs det resa till något som ligger längre från köper man en guidad tur med transport och inte krånglar med kollektiva medel. (Versailles, Pisa i vårt fall.) Till de platser som ligger nära kan kollektivtrafik användas, upplevelse det också.
En bokad aktivitet om dagen. Resten får bli spontant. Man måste inte se allt. Var kräsen.
Någon aktivitet vald av den vuxne. Det kan bli en positiv överraskning för barnet eller kanske släpp ut mig.
Bara gå runt, ta bilder och vara utomlands.
Middagar som barnet gillar men välj själv ortens specialiteter. Risken är att du får din mat uppäten och får nöja dig med barnets pasta. Inget tjat om mat, skit i hälsosamma dieter. Köp frukt och dricka till hotellrummet.
Shoppa något till barnet och de där hemma.
Ha tid att slappa och använda Internet.
Gör upp i förväg hur och när ni kontaktar mor/far där hemma så det inte blir oro eller onödigt ringande. Er semester! Håll hispiga föräldrar borta.

Jag gjorde en liten fotobok om resan till varje barn. Minnen bleknar men kanske minns de som vuxna den där resan som mormor och jag gjorde och…

Överst Pisa, nederst utsikt från hotellet i Rom.

Inga fördelar i att bli gammal?

Utvalda

Publicerat av

Jag har sett en fördel i att bli gammal och pensionär. Jag behöver inte stiga upp tidigt, utan när jag vill.

Jag har alltid hatat tidiga morgnar, Mitt huvud sover, hjärnan vägrar före klockan 11. När andra kroknade på jobbet efter 14 var jag i gång nästan som bäst. Jag fördelade patienterna efter visst missbruksmönster. Alkoholister på morgonen, sedan bland- amfetaminmissbrukare och heroinister på eftermiddag. Hasch brukare fick komma när de kom på att komma. Jag gav dem 2 tider om dagen och kanske kom de mittemellan dessa. Ett tag i alla fall.
Som sagt, jag hatar tidiga morgnar. Föreläste helst på eftermiddag men ofta är alla andra morgonpigga så jag försökte ta hänsyn till det.
Nu fördelar jag tiden som jag vill. Utom hos dotter och barnbarn ifall det är en skoldag,

Visst är det en fördel att styra sin tid men för mycket tid kan också göra en till slö som slösar med tid.

Just nu är jag i Barcelona med ett av mina barnbarn och har sett en fördel jag aldrig haft i Sverige. När jag stiger in i tåget i metro kliver folk genast upp och erbjuder sittplats. Jag försöker säga nej tack för de som arbetar har nog mer behov av plats än jag. Men det går inte så bra. Varje gång är det fler som stiger upp. Det har aldrig hänt mig förr utöver i Kina där hela bussen steg upp för oss och folk visste inte vad de skulle göra. Det var innan turismen. Vi smet ut utan vår obligatoriska guide, han var djupt orolig och förnärmad.

Är spanjorerna mer observanta? Är de mer hövliga mot äldre? Ser de oss gamla som någon i extra behov av en plats, en som kanske faller annars omkull? Räknar de större värde i att bli gammal?

Nej, det hade inget med turism att göra, inte skiljer jag mig från andra gamlingar på något sätt utåt. Tror jag.

Själv stiger jag genast upp för en gravid kvinna om det är fullt i tåg eller buss. Samt för de med käpp och rollator. Många har sina väskor på platsen bredvid. Trötta väskor som inte ger en plats åt någon. Inte stiger ynglingarna upp för gamla heller, de har ibland sina trötta fötter på bänken mittemot Det är nog flera av oss lite äldre som i stället stiger upp för varandra och erbjuder vår sittplats.

Hur vi uppför oss mot varandra i Samhället i olika vardagliga situationer är kanske bara en till sak som förändras och inte alltid till det bättre.

Mer om att resa och något Barcelona nästa gång.