Om det hållbara, föränderliga och smittsamma livet.

Mina tankar går till Italien, ett land som har gett mig så mycket. Historia, tingens skönhet, konst, semester med sambo och barnbarn och inte minst värdefulla råd angående HIV infektion precis i början på – 90 talet.

Jag reste till Rom med tre arbetskamrater när HIV var än en ganska ny smitta och att handskas med det var i sin linda. Mottagningen hade redan några smittade gravida och barn. Snart skulle ett av barnen börja skolan. Hur skulle man göra då? Vem skall man informera, vem inte? Barn knuffas ju. Om barnet skulle blöda, vad gör man då och vem? Italien hade fått ihop klara regler. Så, vi ville besöka hem för HIV positiva mödrar och missbruksbehandling samt sjukvård och ett kloster där man tog hand om föräldralösa barn även de med HIV smitta.

Jag för min del blev också imponerad av deras program för ”elaka pojkar” som de sa. Gatuboende, narkotikasäljare och småkriminella utan skolgång som ändrade livet, flertal i alla fall. Något för Sverige? Nej, de är för många nu.

Våra frågor löstes för stunden. Den italienska vården var före oss. Utöver det gjorde vi besök på de mest berömda sevärdheterna. Nej, vi använde inte Landstinspengar, det var testamente från ett dödsbo som bekostade vår resa.

Sedan kom en utbildning i smittosamma sjukdomar avsedd för läkare och terapeuter och den innehöll mycket av invandring och invandrarnas kultur. Man ansåg att det kunde vara svårare att informera dem inte bara på grund av språket. Det var så, men jag lämnar de historierna här. Jag antar att det påståendet är rasistiskt nu mera.

Idag är den andra HIV patienten i världen frisk genom stamceller. Vilket är ett stort genombrott men knappt lösning för de 38 miljoner i världen med  hiv, varav ca 1.7 miljoner barn eller de 1,6 miljoner som dör per år.

Jag har några betyg i historia, det har alltid varit mitt favoritämne. Därför blev det fyra resor till. Två till Rom, en till Venedig och en gick till Florens och Pisa. Att promenera bland gamla byggnader och ruiner ger en fingervisning om framtiden. Allt faller ihop till sist även om det kan ta flera tusen år. Civilisationen är föränderlig.

Att se de stora konstnärernas verk, som Michelangelo Buonarrotis tak i Sixtinska kapellet eller Jacopo Robusti Tintorettos målningar också i taket av Scuola Grande di San Rocco, visar att den nutida konsten har andningssvårigheter.  Så imponerande. Så mycket möda man la i för att det offentliga rummet blev vackert. När man kommer hem och ser de fyrkantiga boendelådorna och sitt golv som krackelerar och väggarna få sprickor bara efter tiotal år undrar man över utveckling och avveckling, byggkultur och dess död.

Sedan har jag vandrat Tour du Mt. Blanc tre gånger och då kommer man också till Italien. Speciellt minns jag refugio Elena. Det var uselt väder så en riktig bädd, dusch och tre rätters middag var underbart. Dagen efter lyste solen och så småningom kommer man till Dollone`s gamla stad och efterlängtad kaffe efter att ha snirklat ner i  skidbackar. Skidorterna som nu är stängda. Skidorterna som spred det nya viruset.

Vi insjuknar i influensa varje år men det här viruset folkligt kallad Corona kände varken kroppen eller sjukvården till. Paniken blev total. Och, det är skrämmande med antalet som stiger varje dag. Lite bibliska proportioner. Farsoter, jordbävningar, vulkanutbrott, gräshoppor…ovan det krig och folk som vandrar mot något de inbillar sig vara livets  lösning.

Hela Italien är i karantän, en rimlig åtgärd men två veckor? för sent att heja smittan av virus som gör allas liv hotfullt, sjukvården till krisområde och risken att dö som gammal närvarande. Över ca 12462 kända fall och ca 827 döda ger en hög dödlighet ca 6%. Sjukvården kan inte ta mot hur många som helst, varken där eller här hemma. Intensivvård är begränsat och även personal kan bli sjuka. Begränsa utbrott och lindra är den bästa modellen när inga bot finns.

Nu rök min planerade vandring: ”Dream trail”. Den går från München till Venedig över Alperna, en nätt sträcka på 569 km dock väldigt upp och ner. Eller kan det bli rimligt i september? Tveksamt. Kanske blir det att gå längs skogsvägar om jag vill träffa barnbarnen, så där 700 kilometer?

År 2020 kommer att vara ett eländesår misstänker jag.

Folkhälsomyndigheten i Sverige undviker panik. Det finns anledning att tro att antalet svenska fall har nått sin kulmen, sa Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell 5 mars då vi hade 94 konstaterade fall.

 – Ja, det kanske går upp något. Men sedan kommer det med all sannolikhet att gå nedåt, säger han till DN.

Tegnell byggde sitt resonemang på att en stor majoritet av de svenska sjukdomsfallen går att koppla till Italien. Tänkte han att de inte smittar andra när de kommer hem? Bara de smarta isolerade sig självmant och de andra gick till jobbet, skolan, livet utanför stängda väggar. Han var lite för optimistisk vilket han fick medge snart.

 Barn smittar inte påstod man i början men det var båg.

De kan smitta andra, men det är nog en större risk att de gör det om de inte går i skolan. Barnen ska också tas omhand, kanske av mormor och morfar eller andra. Man har en mycket bättre kontroll i skolan där lärarna ser om de blir sjuka, än om de ska springa vind för våg. 3 mars Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten

Vara sjuk och i skolan? Som morförälder blev jag grinig. Det var kränkande mot mor- farföräldrar, han ser oss som oförmögna att ta hand om ett barn. Lärare ska väl inte bli sjukkontrollanter. Tror han verkligen att de har sådan koll på ungarna? När var han i en skola sist? Idag har skolorna själva andra lösningar som att stänga.

Idag 11/3 har vi ca 500 fall varav 233 i Stockholms län och ett dödsfall  och orosläget är ändrat till mycket hög. Folkhälsomyndigheten säger nu: Läget innebär att det är viktigt att var och en med symtom, även milda begränsar sociala kontakter där smitta riskerar att överföras. Det gäller både i arbetslivet och i privatlivet och kan bidra till att minska spridningens omfattning.

Särskilt viktigt är att de som arbetar inom äldreomsorg och vård av äldre inte går till jobbet om de får symtom på luftvägsinfektion. Anhöriga bör också undvika onödiga besök på sjukhus och äldreboenden, och aldrig göra ett besök om man har luftvägssymtom. (Folkhälsomyndigheten 10 mars)

Den italienske professorn Giacamo Grasseli som samordnar intensivvården i Italien säger att även Sverige måste ta till radikala åtgärder.

Alla måste undvika folksamlingar, jobba hemifrån om det är möjligt. Tvätta händerna. Skolor bör stängas och alla evenemang som sport och annat bör undvikas, säger han till DN.

Professorn menar att åtgärderna kan låta drastiska och tuffa, men att de krävs för att överleva det som han kallar en svår epidemi. Antalet patienter riskerar annars att bli ohanterligt – ”oavsett hur bra, modernt och utbyggt ert sjukvårdssystem är”.

Utbyggt, det var ordet.

Jämfört med andra EU-länder har Sverige lägst antal disponibla vårdplatser, bland OECD-länderna har bara Mexiko och Chile färre. 2,4 per 1 000. Vårt högkvalitativa vårdutbud är föga värt om det inte finns en säng att lägga patienten i och personal som tar hand om den sjuke.

Så, tvätta händerna! Sluta vara sjuk egoist och smitta andra.

Någon skrev att de gamlas död hjälper ju Kinas ekonomi. Man slipper dem.  Kanske så även här? Gamla är ju alltid syndabockar för nedskärningar i Kommuner, speciellt vi 40 – talister. Jag tänker inte dö i det här utan något mer dramatiskt som försvunnen i någon ödemark utan vägar.

https://www.thelancet.com/journals/lanhiv/article/PIIS2352-3018(20)30069-2/fulltext

Och så läser vi:

http://fnordspotting.blogspot.com/2020/03/viruset-experterna-och-alarmisterna.html

Och så om den totala enfalden hur jämlikhetstankar ta totalt över förståndet:

https://katerinamagasin.se/anders-tegnell-tycker-corona-ar-jatteskojigt-hans-svammel-om-jamstalldhet-kontra-smittspridning-skapar-forvirring-i-otrygga-tider/

Lastbil som geografilektion – något om att känna sitt land.

Jag råkade se några minuter av ett program i TV som visade lastbilschaufförer i USA i ”Highway Thru Hell”. Jag kom att tänka på Roy, den Trail Angel som gav mig skjuts ut ur ett brandområde.

Han hade en bra position inom det militära. Under Vietnamkriget var han placerad i Saigon och fick till sist slussa ut folk som satt fast där. Därefter kände han sig tom. Vad var det för land han hade arbetat för? Hur var hans patriotism? Han bestämde sig att lära känna sitt land mer än hemstaden och sommarstället.

Han tog ett arbete som lastbilschaufför och körde just de stora bilarna jag såg i programmet. Efter tio år fanns inte en håla i landet han inte hade passerat. Han hade kört genom bergen i Montana, skogarna i Colorado, förbi fälten i Kansas och Texas, små oansenliga områden i öken i Kalifornien, förbi flera av de murar som olika presidenter hade byggt, före Trump alltså. Han hade trasslat sig genom de flesta stora städerna som Chicagos slum och undvikit att köra över cyklister i San Antonio. Mer… Han kände nu sitt land ut och in.

Han tyckte att USA var ett vackert land värt att bevara. Människorna var hjälpsamma. Han hade fått vänner över hela landet.

Jag äger USA på något bra sätt, sa han.

Det ser ofta ut i massmedia att USA inte gör annat än skjuter folk. Han hade sett den bättre sidan.

Efter tio år var hans rygg slut och det var dags för pension. På somrarna gav han lift till PCT vandrare eftersom hans sommarhus låg lämpligt till. Han hade fått nog av San Francisco, den förslumning som skedde i hans bostadsområde. De idéer som raserade staden. Det skräp som flöt på gator när vinden blåste. Den multikulturalism, med arbetslöshet som efterverkan. Droger. Bostadslösa i tältstäder  vilka hade gjort hans hemstad till soptipp. De ekonomiska projekt som delstatsregering  ansåg att han skulle betala med ökad skatt, var bara plåster till det kaos politiker själva hade åstadkommit.

Men hans vänner var som en klippa. De var det riktiga USA. Ett land som än frågade vad du kan göra för landet, inte vad du kan få från politiker, även om den rösten blev svagare varje dag.

Det finns väldigt många likheter mellan Sverige och USA, i den politik som speciellt Kalifornien med ”allt för alla” försöker  införa. Få frågar hur allt ska betalas.

Den stora vinsten i att resa i USA var människorna jag mötte. De slog ut även naturen som var så man tappade andan av dess skönhet. De människor jag mötte i USA  var mer öppna och hjälpsamma, mer nyfikna och diskussionslystna än någon jag har mött i Sverige på väldigt många år.

Folk i Sverige vågar säga på Internet vad de tycker i tron att de är anonyma. Inte högt för det kan vara opassande.

Så, hur är det med dig? Känner du ditt land? Har du semestrat i Sverige före badstränderna i söder? Har du sett de små byarna i norr? De döende orterna? Kungsleden? Kulturvärden? Åkrarna där din brödsäd produceras? Din kungs slott? Ale stenar? Raukarna på Fårö? Kossorna på de gröna ängarna som ger dina barn än riktig mjölk?

De nyare sevärdheterna som de nedlagda fabrikerna, brandstationen som är stängt? Moderna sevärdheter som något hus där en bomb nyss briserade? Torget på en lördag då du tror dig ha kommit till Mellanöstern? Rester av bilar som brändes? Förorter där folk betraktar dig – om du är vit eller utryckningspersonal – som inkräktare? Gröna områden där ett hus kostar mer än du någonsin kommer att tjäna? De höga hyreshusen på de så kallade utsatta områden där ljuset aldrig riktigt når fönstren?

Allt detta är också Sverige. Gå ut och besök platser du inte har satt din fot i.

Vad känner du för ditt land, Sverige, egentligen? Inget? Ska man fundera över sånt? Har du rädsla över de förändringar du ser? Eller har du det riktigt bra på ditt segregerade område och fattar inte ens vad folk oroar sig över? Kanske bor du i en del av det gamla Sverige där förändringar är än pittoreska och omfamnas med öppna armar och inte påverkar ditt liv? Du har inte än behov av kommunala tjänster eller  dina barn har passerat skolåldern så kommunens krympande budget drabbar inte dig?

Kanske har du bara rätt värdegrund och behöver endast veta det som är rätt och riktigt just nu? Allt annat är ointressanta fabler.

PS. Har lagt en uppdatering till förra inlägg. Finns i slutet.

Venedig – en härlig stad vid och i havet.

Under tisdagen ska tidvattnet i Venedig ha mätts upp till 187 centimeter. Detta är den allvarligaste översvämningen som staden har varit med om sedan 1966, då nådde vattennivån 194 centimeter. Venedig drabbades  också år 2008 i december av den värsta översvämningen på 22 år. Vattenståndet var som mest 1,5 meter högre än normalt. Mätningarna av vattenståndet inleddes 1923. Så jag vet inte hur det var innan. Jag vet inte heller hur stora skillnader tidvattnet kan visa i normalfall.

Idag  skyller man på klimatförändringarna. Vad skyllde man på 1966 då istiden ansågs vara en fara på gång?  Ni som var läskunniga då minns hotet om istid och Sverige som ett land vi borde lämna för varmare breddgrader. Nu tror jag att vi med sikt får igen en istid. Nog om det. Förra året så här dags var det också översvämning i Venedig. Men i december -16 torkade staden nästan ut. Båttrafiken inställd. Turisterna fick titta på skiten på kanalbotten. Det var inte den första och enda gången.

Vad är det som dränker Venedig? Är inte stadens läge liksom fel, något övermodigt? Tidvatten kommer och går. Havsvattennivån stiger med 3 mm per år kring Medelhavet vilket inte är någon rekordfart. Jag vet inte när man började mäta just det.

Jag var i Venedig med ett barnbarn 2014. Jag tog ett barnbarn i taget ut till Europa på en resa de själv valde. Hon valde att resa till Venedig, en stad utan bilar.  Nu är Venedig större än just öarna utan bilar men turisterna – som vi – håller sig på öarna. Turister fanns det gott om.

Venedig var en underbar upplevelse. Att slippa bilar, åka med båt, se på historiska sevärdheter. Vår gondoljär berättade om staden, om politik som önskan att lämna övriga Italien och om just vatten.

Vi tyckte förstås vattennivån var hög men han skrattade. Hög? Det brukar vara en meter till i normalfall. Nu är det lågt, sa han.

Man kunde se med lotta ögat hur vattnet steg när mastodontbåtarna gled in till staden. Trots försök att slippa de stora turistbåtarna i staden vilka bokstavligen översvämmar kusten och anlägga spärrar mot vatten är situationen likadan, varje år. Båtarna med turister innebär pengar. Jag vet inte vad hände med det storslagna projektet med spärrar mot vatten som skulle vara klar 2018. Projektet har anklagas av korruption och räknas inte att vara i gång innan 2021 eller senare.

Vi kanske kan inte rädda de byggnader som är placerade olämpligt mot vädrets och havets makter oavsett vart de ligger? Kanske dags att rädda det som räddas kan? Den bosatta befolkningen har redan börjat packa medan turisterna befolkar ön. Staden slits inte bara av vatten utan av folk som är fler gånger mer än staden kan svälja. Man försöker stävja skräpkultur och snabbmat och behålla Venedig som just italiensk plats, kultur värd att bevara. Men folk är trötta på i att vara i minoritet, utan plats i turistströmmen. 25 miljoner besöker staden varje år medan de bofasta är ca 270 000. Räkna ut hur många det blir per dag. Venedig har infört turistskatt som dock har varit problematisk att få in från dagbesökare.

Se Venedig fast du får trängas med världen. Venedig sjunker faktiskt bara lite men översvämmas regelbundet av havets makter. Det tar tid, lång tid innan de pålar av ek och alm – fast gondoljären sa att lärkträd var bäst – som stöttar husen ger upp. Historien om Venedig är gammal. Folk bosatte sig på öarna redan under antiken. Sedan började staden befolkas av flyktingar från Italien efter hunnernas invasion år 452 och senare, år 568 av langobardernas härjningar.

Nu är staden på Unescos lista över världsarv. Se den. Missa inte Scuola Grande di San Rocco med Tintoretto målningar och ett tak som är bara snäppet under Sixtinska kapellet.

Kartbilden Av Chris 73 / Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7383253

Then shoot Me – om muren och Östberlin

Många besökare har hållit tal på Brandenburg torg med syftet att prata om frihet, alltså om muren som skilje Östberlin från Västberlin. 12 juni 1987 var det dags för USAs president Reagan. ”Mister Gorbatjov, tear down this wall”  sade  Ronald Reagan. Det tog dock ytterligare över två år innan folket hade fått nog och använde till och med hackor på båda sidorna.

1977 i januari stod jag med min familj på Östberlinsidan av Brandenburg Torg och tittade på avspärrningen. Efteråt försökte vi sätta oss i ett fik, dricka något och förklara för barnen mer om historien bakom. Men caféet serverade oss inte. Det var bara en kuliss, de hade ingenting, alla fall inte den dagen. Folk var placerade att låtsasarbeta där.
På hotellet vi bodde en natt fanns mat men bara någon typ smaklös dagens rätt och bröd i tjocka skivor. Man kunde inte välja något.

På flygplatsen bevakades vi med beväpnade vakter. När jag rörde mig utanför den osynliga gränsen tryckte en vakt geväret nästan i magen på mig. ”Skjut då,” sa jag och blängde på honom bäst jag kunde. Han backade.

Besöket var dock historiskt och en lektion om socialistdrömmar.  Många unga är även idag drabbade av luftslottet socialism, även kommunism, hur man nu skiljer dem år. ”Allt-gratis-folket”. Historien talar inte till dem. Sedan blir de flesta vuxna, men inte alla. Man börjar arbeta och inser hur ekonomin hänger ihop, oavsett problem den är behäftad med. Det finns inga gratis luncher annat än i soppkök.

Så, från 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde en mur Väst- och Östberlin. Mellan 1949 och 1961 hade 2,7 miljoner människor flytt över gränsen till Västberlin. Så, vad gör man för att hindra folk att ta sig ut? Man bygger en mur. DDR kallade Berlinmuren för en ”anti-fascistisk skyddsmur”, som enligt statens propaganda var nödvändig som ett skydd mot de västtyska kapitalisternas aggression och försök att invadera och ta över Östberlin. Ett annat argument var att gränserna skulle stängas för att hindra spioner från väst ta sig in i landet.

De kommunistiska förklaringarna är alltid anpassade till makten, inte till folket.

Efter murbygget lyckades få fly. Flyktförsöken upphörde dock aldrig helt. Omkring 5 000 personer rymde lyckosamt till väst efter 1961 och av dessa var 574 gränsvakter. Metoderna kunde vara som i film, t ex att försöka flyga med en ballong över muren. Siffror för antalet dödsoffer vid flyktförsök varierar beroende på källor. 136 dödsoffer finns dokumenterade i form av en verifierad lista med namn och datum. De är säker många fler.

Muren raserades av folket, att börja med, 30 år sedan 9 november 1989.

Vissa grät när muren föll och det var inte av glädje. Än finns starka socialistdrömmar i världen som i Venezuela, ett land i misär eller Kuba där folk drömmer om Florida. Flera länder har ett slags smygsocialism och även i USA finns politiker, som Sanders med anhängare, som vill ge allt till alla utan realistisk uppfattning om hur pengar intjänas och vem ska betala. Gratissaker. Vi vet hur det brukar sluta.

Även i Sverige finns tämligen starka socialistiska fästen. 8% röstade på Vänsterpartiet (som idogt förklarar att de är inte kommunister) i Riksdagsval med högst andel i Pajala. Vänsterpartiets ideologi är socialism, feminism, grön ideologi enligt dem själva. De har 25 000 medlemmar men antalet anhängare lär vara högre. Även Socialdemokrater har en uppfattning att de ”äger” landet och bestämmer över människors liv av välvilja och ”bättre vetande” från vaggan till graven. Dock är deras kärnanhängare snart just begravda och medelklassen föredrar egna beslut.

Kanske skulle jag förklara att vi var på väg till Vietnam och linjen gick då genom Östberlin med en dags tvångsmässig vistelse där i väntan på nästa plan. Det var före flygplan som kunde flyga non stop långa sträckor. En resa till Hanoi krävde då fem mellanlandningar. Flygplatsen i Hanoi var inte heller avpassat för större plan. Senare byggde ryssarna om flygplatsen så det blev dimensionerat för deras militärplan i händelse av militära behov. Det var vi tacksamma över. Vägen hem blev så mycket enklare.

Ingen talade om på den tiden att flyga var nästan kriminellt. De ryska planen serverade än rysk champagne och äkta kaviar, något det vanliga ryska folket endast kunde drömma om.

Att leva i en kommuniststat som Östtyskland hade sina sidor. En underbar film kan ge en uppfattning. Det är film men ibland träffar film nästan mitt i prick. Se den och bli road.

Läs också om Sverige och DDR: https://juliacaesar.blog/2019/11/09/berlinmuren-inom-oss/#more-14204

Reaganbilden från Wikipedia :Av White House Photographic Office – Ronald Reagan Presidential Library, ID C41244-9., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=189219