En Rysslandshistoria om surströmming

Utvalda

Mina besök i Ryssland har begränsat sig till flygplatsen i Moskva, de var mellanlandningar på väg till och från Vietnam. Så, här kommer en historia som inte har någon större mening egentligen. Kanske bara språksvårigheter?

En av resorna blev lite minnesvärd. Vi fastnade i tullen som vi fick gå genom in och ut fast det var bara en väntetid mellan planet tankades. Någonting i min väska larmade. Snabbt som attan kom beväpnade män, ryckte åt sig väskan och trängde oss i ett hörn med vapen riktade mot oss.

Bomb?

Vi hade en burk surströmming med oss som present till Norrlandsgänget. Svenskar utomlands är svenskar och håller sig till traditioner som surströmming. Arlanda hade rått oss att ha burken i handbagaget. Nu var det en bomb eller något hotfullt. Jag försökte förklara att det var mat, fisk, men ingen ville eller kunde prata engelska eller svenska eller finska.

De konfiskerade surströmmingsburken och fraktade iväg den i en metall låda. Om ett tag följe de oss tillbaka till planet utan ett ord.

Jag hade velat se om de sprängde burken. På håll förstås.

Norrlandsgänget fick nöja sig med sill, inköpt från platsens svenska butik. De var ledsna.

På den tiden, på -70 talet, gick flyget till Vietnam genom Östberlin, Moskva, Samarkand, Karachi, Dhaka och sedan Hanoi. Senare byggde ryssarna en ny flygplats som kunde ta större plan och med dessa krigsmateriel förstås.

Nog har flyget utvecklats. Flög en enkel resa från Arlanda till Los Angeles, till nästan andra sidan jorden utan flygbyten.

Nu flyger vi inte till Moskva. No-go-land.

Resan till Burma 1978

Med tanke på en militärkupp i Burma och vår resa med ”demokratisk gerilla” återpublicerar jag några gamla resebilder. Folk kallade då landet Burma, så även jag. Resan finns i min bok ”Den Dubbla Resan”.

Vi reste runt i Burma 1978.

Rutt: Rangoon, Pegu, Meikitila, Mandalay, Pagan, Magwe, Prome, Rangoon.

Bil: Humbert (hoplappad med andra delar).

Förare: 2 från ”demokratiska gerillan” kallade de sig. (NLD) Vad de gjorde under nätterna ville jag inte veta.

Andra intressanta människor: fd. minister i husarrest, oljeproducent, munkar, griniga makthavare.

Höjdpunkt; solnedgång över Pagan. Då var vi enda västerlänningarna där och betraktades lik spioner.

Slutet: utkastad från Burma med orden ”vi släpper er aldrig in igen”.

Intresse: noll, ingen tidning var intresserad av vår resa. Burma?

Vardag och minnen

När vi inte kan resa långt bort i år får vi leva på minnen. Och vardagen, som för min del består idag av att måla förrådet och vakta katterna. Grävde också en bit för ny plantering. Kanske plockar jag lite blåbär om det inte börjar regna. Halvmulet med mörka moln.

Vad gjorde jag denna dag de andra åren?

Två år sedan passerade jag Sierra Buttes efter besök i Sierra City där jag unnade mig en natt i hotell och en middag i restaurangen. Dusch! Dagen efter 5/8 följe en uppgång som kändes oändlig och tung för ryggsäcken hade fått påfyllning av mat. Jag var så trött att den hårda lavastenen kändes som en lockande soffa. Men utsikten var makalös – som det mesta.

Passerar du Sierra City och är på vandring är det smart att skicka  dit matpaket för dig själv. Affären hade ett sparsamt förråd. Men, man blir van att äta det som finns.

År 2014 var jag på väg  mot Kilimanjaro. Vi tog en vilodag på Barranco Camp.

En och annan fjälltur har också hamnat på den sjätte augusti även om jag föredrar senare tid.

Jag har alltid tyckt om hösten som vandringstid. Mindre mygg. Även tommare leder. Kanske blir det en vandring även i år fast inte på fjällen. Men nu skingras molnen och det är läge att måla.

Ha en bra sommar. Fyll livet med bra minnen, både nya och gamla. Ingen kan orka oroa sig över situationen i Sverige hela tiden. Det finns många ljuspunkter. Oftast består de av våra närmaste, det vi kan göra med dem och för dem. Vardagens uppgifter som är det vi kallar livet.

Orosmoment och kaos i naturen

Det råder ofta kaos i naturen. Man häpnar över saknaden av ordning. Linné ordnade upp växterna, klassificerade och sorterade  så vi lättare skulle förstå hur den förökade sig.(Ja, han gjorde mycket mer.) Men naturen trotsar regler. Träd faller hur de vill. Rötterna växer över stenar. Svampar hoppar upp vart som helst. Grenar ser ut som spökskog. Berg är inte som berg utan färgglada monster. Det brinner, men nya växter träder fram oavsett förödelsen. Naturen ger inte upp. Det är en levande organism, ordning bakom oordning som hittar nya vägar. Naturen hittar alltid nya vägar.

Kanske naturen ovetande markerar det oreda som råder i världen?

Kaos härskar i världen. Dock är det kaos vi själva har orsakat inte någon magisk kraft utifrån. Pandemi har redan tagit ca 465 000 liv och världen har 8,8 miljoner bekräftade sjukdomsfall. Hur Corona exakt startade och hur viruset har utvecklats till ett hot mot människor tvistar de lärda än. Kanske det bara är resultat av viss livsstil, sätt att handskas med vårt livs ingredienser, som mat? Enligt FN, WHO och WWF är pandemier ett resultat av mänsklighetens förstörelse av naturen. Miljöförstörelse ger sämre tillvaro för de vilda djuren. En del blir mat för ökad befolkning. Borde vi hålla oss till de djur vi själv föder upp? Fast då kan det också bli för trångt och orsaka sjukdom. Tänk på grisfarmer.

Trängs vi på vår jord? Det är en bra fråga och vi vet redan svaret. Vi är för många för att få rimlig hälsosam livsutrymme.

Det andra som hotar oss är skadegörelsen efter en svart persons olycksaliga död. Han var ingen hjälte precis på grund av sin kriminalitet men han blev förebild genom sin död (troligen) orsakad av polisvåld. Man väljer sina idoler och de behöver inte har gjort något omstörtande gott för världen. Folk söker anledning att märka ut sig. Det är som uppdämt behov att skrika, förstöra, markera sina ståndpunkter. De  protesterande uppför sig som terrorister genom att rycka upp gatstenar, krossa skyltfönster och rasera något andra har byggt upp. Man blandar våldet med rasism, verklig eller inbillad och legaliserar på så sätt sitt uppförande.

De är inga man kan respektera, ändå springer folk med i tåget.

De fönsterkrossande personerna försvarar ingenting. De terroriserar. De raserar. Det är masshysteri och vi har sett effekterna av sådant beteende förr i stor skala. Folk ropar inte Heil Hitler idag. De ropar hat mot andra, de med annan hudfärg, de vita. Ändå är deras efterföljare en växande skara. Det kan dö ut men kan likaväl växa till en samhällskatastrof, främst i USA. Varken faktiska eller inbillade orättvisor kommer att försvinna genom hat och krossade fönster.

Världen har också blivit lite mer orolig på grund av gammal gränskonflikt mellan Kina och Indien som regelbundet blossar upp på den oklart märkta linjen LAC vid gränsen mot Tibet. Dock sköt man inte utan slogs med gamla metoder: med järnrör, stenar och knytnävarna. Låter faktiskt bättre än skjutvapen eller bomber. Men på sikt är det Kina vi skall vara fundersamma över. De äger redan en stor del av världen genom affärsverksamhet. Vad händer när vi inte kan sätta oss mot deras makt att styra?

Nordkorea mopsar upp sig. De har inte så mycket att komma med rent mänskligt. Det är ett land med diktatur där folk än svälter, där gränsen är stängd och där ledarna försöker hota omvärlden. Man eldar upp symbolen för samarbete, sambandskontoret på gränsen med Sydkorea. Trump försökte  tidigare lugna läget genom samtal, den första från väst som riskerade  misslyckande. Ingen annan har ens försökt. Hyllade vi honom och hans försök? Man kunde ana att det var misslyckat men ändå, vi borde ha backat upp Trump. En tids lugn följe som sedan byttes mot nya missilprov och nu hot från ledarens syster vars min får vem som helst sätta kaffet i halsen.

Det är synd om människorna i Nordkorea. Att vara hungrig är liknande tortyr. Kan det bli mer synd om dem tack vare sina diktatorers anfall mot yttervärlden?

Storpolitik och gatuterrorister har många gemensamma nämnare..

Snart får vi resa utomlands igen. Det är inte resan som är farlig, påstår Ann Linde. Inte? Att sitta tätt i flyget med en massa obekanta människor, trängas på andra transporter, på flygplats, tullen … Om det inte kan smitta under en resa finns det andra sammankomster som är smittfria? För mig känns den svenska Coronahanteringen som att uppfinna hjulet på nytt. Man borde ta efter de länder som har lyckats som Sydkorea, Island och Nya Zeeland. Men, det är ju nästan bara gamla pensionsberoende som dör när skyddsutrustning saknas än. Vad gör det.

Läget i Europa är bättre men inte bra och om morgondagen vet vi inget om, precis som vi inte visste igår. Hur många olika bud och strategier har vi haft om Corona.

Allt känns kaotiskt. Som en hop amatörer som gissar.

Året 2020 är bara halvvägs. Redan nu går den till historien som ett av de sämsta, dock beroende på hur långt bakåt man räknar och ens egen ålder.

Midsommar är över. Hoppas ni hade det bra under en lång dags färd mot en natt som knappt kom. Trött på att fira? Ta en god bok. Kanske den aktuella  George Orwell: 1984 som ger en igenkänningseffekt.

Sommarsolståndet markerar årets längsta dag och kortaste natt. I år föll sommarsolståndet den 20 juni. Bilden är tagen vid Bornsjön, Botkyrka en annan  midsommarnatt.