Debatten om den öronmärkta föräldraledigheten har återigen blossat upp. Tidigare i år meddelade Ebba Busch (KD) att partiet går till val på att införa en kvoteringsfri föräldraförsäkring. Även SD har anslutit sig till den linjen. Alltså inga månader och pengar försvinner, familjerna delar bara tiden själva som de anser vara bäst för dem. Det var väl bra?
Bland kvinnor i åldern 18–34 år får förslaget dock svagt stöd. Där svarar 57 procent att de förutbestämda pappamånaderna bör finnas kvar. GP/Novus
I den totala svarsgruppen med också lite mer mogna kvinnor och män ser det däremot lite annorlunda ut. Där anser ungefär en tredjedel av svenskarna att föräldrar själva ska få bestämma hur föräldraledigheten fördelas.
Nej att ha makt att välja själv var inget för yngre kvinnor, knappt för de äldre heller.
De vill alltså ha exakt antal dagar beslutade av Staten som var och en förväntas vara hemma med babyn. Inga avvikningar där inte. Varför då undrar jag? Är de inte överens med partnern om föräldraskap och måste ha påtryckningsmöjlighet? Vill de göra rätt? Någon annan vet då bättre vad rätt är. Behöver de regler för livet, gärna exakta mallar hur det skall vara vid barnafödsel. Är jämlikhet en förordning, inte lika värde i familjen? Vill vi att någon annan gör besluten? År vi så hjälplösa, vana att lämna besluten till överheten ? Är kvinnor för övrigt mer benägna att följa andras order, lyda helt enkelt? Mer… men det räcker nu. Inte konstig att barnafödandet minskar när föräldrar inte ens kan vara överens om fördelning av föräldraförsäkring utan måste ha pappa Staten som hjälp.
Är det så att den där jämlikheten vi så strävar efter i Sverige är i slutändan bara en illusion och biologin stör ständigt den så vi hoppas att regler och lagar kan göra jobbet.
Samtidigt såg jag en artikel som inte är så snäll mot kvinnor. Ja måste hålla med henne, lite. Den biologiska skillnaden är nog större än vi vill veta av. Det gäller förstås inte alla när man ser på individnivå. Jag har kallats ofta att tänka och bete mig som en man vilket jag har tagit som komplimang inte skäll. Redan min mor gnällde att jag var så pojkaktig och skulle nog aldrig bli gift när jag kom hem med skrubbade knän efter att ha klättrat någonstans. Människan är en bristfällig varelse kanske därför finns det två sorters varianter av oss likaså om djuren, så tillsammans blir de liksom mer praktiska och fullständiga och kompletterar varandra.
Är du nu en fullkomlig man-kvinna var glad och trampa inte oss andra som gärna har en partner för att fylla på våra luckor.