Jag ska också ha…

Utvalda

Nu försöker Regeringen satsa för att stävja våldet. Olika förslag och nya grupperingar samt militär skall minska och hindra terrorism.
För visst är det terror när hus sprängs och unga hittas skjutna i skogen?

Det blir svårt för situationen har utvecklats under flera år men ingen vågade vara så modig att de krävde radikala metoder. Åtgärder blir bara plåster på det hela. Det som har utvecklats under flera år och blivit ett system med tusentals utförare försvinner inte så enkelt.
Vi har varit så förstående. Sociala omständigheter. Skyll på någon annan.

De säljs inte bara narkotika. Maffian tar över skattebetalda verksamheter som Vårdcentraler och Vaccinmottagningar. Hur ska jag veta vem som styr en VC och vem som tar pengarna? Måste vi göra en avancerad koll innan vi besöker ett Vårdcentral?
Känns som om vi är på väg mot ett maffiasystem där ungar skolas in. Italien, sa någon. Mexiko kanske.

Polisen vet vilka hör till de kriminella gängen. Varför är de inte bakom lås eller ut ur landet ifall de är utländska aktörer. Jag vet, lagar.

Så unga som 8 – 12 åringar hänger vid gängen färdiga att uträtta något. Varför går de inte till scouterna? Musikskolan? Spelar Monopol med kompisarna? Läser läxor? Tror de att den rika Världen på Internet blir deras när de följer order från de kriminella? De som har dyra kläder, guldkedjor, senaste mobilen och en fin bil. De avundsvärda. Är en del nutida barn så enkla i tankeförmågan? Är de utan moral, annat än det som heter pengar? Jag ska också ha är som ett mantra.
Livet är ett TV spel. Ingen dör på riktigt.

Hur tänker föräldrarna till gängbarnen? Kanske borde vi samla den inre kretsen kring ett barn: föräldrar, mor/farföräldrar, syskon, kusiner, andra viktiga närstående och ställa frågan: Hur lät ni situationen gå så långt att ett av era barn sitter inne för mord? Ligger död i diket? Var det ingen som kunde göra något före?
Lite AA approach. Och med tvång, polishämtning om inte alla kommer. Polis leder förstås.
De närstående är inte Socialtjänstens personal. Inte fritidshem. Inte skolan. Inte Polisen. Men ibland även de religiösa ledarna.
För, jag tror inte att alla var totalt okunniga om vad släktens ungdomar höll på med. Det finns säkert vuxna som borde skämmas.

Det finns vuxna som försöker. Frågan är vad man kan göra utan att ungjäveln omhändertas till någon trevligare familj som låter honom prova sina vingar.

https://svenska.yle.fi/a/7-10042777

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2023/oktober/forslag-for-att-bryta-insocialiseringen-av-barn-till-kriminella-natverk/

PS. Researchföretaget Acta Publica har granskat samtliga dömda till sluten ungdomsvård mellan åren 2015-2022. Totalt handlar det om 439 ungdomar.

Sju av tio tonåringar som döms till sluten ungdomsvård återfaller i brott. För unga gängkriminella är återfallsfrekvensen över 90 procent.

Det visar Acta Publicas granskning av samtliga dömda till sluten ungdomsvård åren 2015 – 2022. Det handlar om 439 ungdomar, huvudsakligen unga män.

Nästan varannan dömd tonåring var omhändertagen enligt LVU före dom.

Tidigare i samma ämne:

Hårt straff? Och du som helgknarkar borde sitta i stupstock.

Utvalda

Jag tänkte på filmen ”The Glass Castle” om en dysfunktionell familj. Far är en drömmare. Han lovar men håller inte. Han är snäll men saknar verklighetsförankring. Han har ambition men ingen uthållighet. Otaliga fantastiska löften som inte blir sanna. Barnen far illa.

Varför påminde glasslottet mig om landet Sverige och om den svenska ungdomsvården? Löften, åtgärder, samma igen, åter det som redan har fallerat, pengar…men ungdomarna knarkar, spränger och skjuter ändå. Känns som om en del av Samhället levde i en illusion om allas lika godhet, värde, förmåga, bara vi är snälla löses ungdomarnas destruktiva liv. Bristerna har bara den berömda segregationen orsakat.

Är vi snälla och förstående så betalar det sig.

Det finns en del barn som väljer annat än det vi ser som självklart för barn. Det finns diverse orsaker och egna val. De gillar inte skolan. De klarar helt enkelt inte skolarbetet. Det blir ett hinder för det vi kallar normalt liv. De vill göra vad som helst för att få den där dyra jackan och mobilen och de kriminella är snabbt på plats med sin hjälp. Status och respekt är orden, fall luckan är öppen. De barn kan inte alls räkna ut verkan av sina göranden. De är oövervinnliga. Död är bara något liksom konstgjort. De känner ingen skam, det är de andra som är korkade: polisen, lagen, Socialtjänsten, kanske även föräldrarna. Dessa killar kan vara ihop med tjejer som tycker att en hög svarta pengar är inte så farligt. De tar risken att bli skjutna på gatan, genom fönster eller sprängda i en bil. Var inte killen så trevlig kompis, läser vi sedan i media. Vilken snäll och god person var tjejen, ropar tidningarna! Ett slags glorifiering av skurkvärlden.

I dagarna har en person, idag 16 år, dömts för mord och framkallande av fara för allmänheten. Han är inte den första mördaren i ett SiS hem.

Den 19 augusti 2022 mördades en man på Emporia. Han sköts bakifrån på mycket kort avstånd med flera skott. Efter att ha träffat mannen fortsatte skotten in i en butikslokal där flera människor uppehöll sig. Några av dem var nära att träffas av skotten.
Trots beskjutningen lyckades mannen resa sig och springa bort från platsen. Gärningsmannen sköt då ytterligare skott mot honom. I samband med det träffades en kvinna i ryggen.

Jag vet ingenting annat om den pojken. Bara att han arbetar som mördare vid femton års ålder. Att någonting har gått helt fel, kanske från scratch. Hur såg betalningen ut? Vem styrde hans liv?
Jag tänker på straffet: 4 år i ett SiS hem/behandlingshem, förmodligen bland andra kompisar med samma bekymmer. Om det nu bekymrar sig unga mördare. Straffet alltså.
Hårt straff? Han borde få flerdubbelt.

Vad hinner man på fyra år när läget är så illa redan och man är bara ett barn?

Vad består behandlingen av? Vad är syftet? Hur ser livet ut vid utskrivning? Jag undrar eftersom jag känner barn som har vistats i behandlingshem/SiS hem i åratals men inte kommit ut ens med nians betyg eller drogfrihet och förstås inte fast bostad vid utskrivning.

Är inte normalisering målet? Vad är det? Hur länge tar det om man börjar från botten?
Det handlar om tid. Att inbilla sig att 3 – 4 år ger en total ny ung man är en fantasi. Vi kan inte förändra något om inte tiden finns. Öppenvård? För att lyckas i öppenvård bör klienten ha sökt själv, tvång fungerar sällan om det inte finns en hållhake, knappt då heller. Kriminella barn fungerar inte med deltagande i vård några timmar i veckan. Det är för mycket luft mellan besöken.

Det ska vara lås på dörren. Kriminalvårdens lås inte Socialtjänstens öppna dörr.

Om behandling inte lyckas? När släpps en våldsperson ut för att åter gå till kriminellt liv? Bra fråga. Vi kan inte förvara de missanpassade för evigt.
Kanske bör vi erkänna att våra behandlingsmetoder brister. De är inte anpassade för kriminella barn från klaner och grupperingar vars syfte är att tävla om knarkmarknaden och makten över ett bostadsområde och härska även med död. Inte heller för utländska ”arbetsgivare” som styr per mobil.

Det är skillnad på Kriminalvårdens domar och LVU. Det finns barn som vistats i behandlingshem/SiS från 15 år tills de är 21 på grund av missbruk eller icke adekvat beteende. Behandlingen kan ha börjat redan före 15. Dessa har inget tidsbestämt ”behandling” utan det kan förlängas tills tiden för LVU tar slut vid 21. En jämnårig mördare vet när han är ”färdigbehandlad”. Driver du knarkhandel och mord kan det ge max 4 år. Är du en med trassligt liv ger det hela din ungdom. Det finns inte förutbestämd slutdatum. Känns fel och misslyckat.

Det 14 år gamla barnet som hittades mördad i Nynäshamn nyligen hade en far som försökte tala vett till honom och hindra sin som att vara med ett kriminellt gäng. Men Socialtjänsten välsignade inte det utan placerade pojken. Fadern var ska jag säga för tydlig. Pojken är mördad nu. Vems skuld är en bra fråga. Fadern hade rätt – fast inte i det här landet.

Är inte personen svensk kan han förstås välja att återvända med sin familj. Har livet inte fungerat här kan det funka bättre i hemlandet som har en annan mer direkt kultur. Det är mer än sorgligt att ha utvandrat till Sverige och allt går åt helvete. Att behöva begrava sitt skjutna barn – hur skulle du känna om barnet vore ditt?

Att Socialtjänsten ska omhänderta fler kriminella barn tror jag inte på.

Hur som helst, frågan har varit akut, är akut och Regeringen bör snabba på. Nu gnäller också sossarna men Sverige är väldigt mycket deras S-produkt. Kanske borde alla politiker hålla mun tills de uppriktigt ber oss ursäkt för sina politiska synder.
Fast jag tror att situationen inte går att vända på länge. Vi behöver något radikalt utan ömma tycka synd om tankar.

Jag har också undrat över de olika religiösa ledarna, vad är deras insats för församlingens förlorade barn? I min ungdom länge sedan var en präst moralisk ledare som väl kunde hjälpa föräldrarna, finnas bi i sorg och glädje. Det var en annan Värld.

Och du, ”en vanlig” arbetare som helgknarkar. Tänker du någonsin hur du är en bärande bricka i våldsvågen?


https://www.imdb.com/title/tt2378507/

PS. Fler unga kan behöva tvångsomhändertas på kort sikt på grund av den grova brottsligheten.
Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister säger i Ekots lördagsintervju.
– Långsiktigt så är målet att färre ska tvångsomhändertas men i den situation vi befinner oss nu så är det så att vi behöver rädda barn undan kriminella nätverk, säger hon.
Så just nu ska fler omhändertas?
– Vi behöver sätta gränser och säkerställa att de här barnen inte far illa och då kan LVU vara en sådan åtgärd, ja.

Fostra barn och bli en förebild är en krävande historia.

Utvalda

Hur lär vi regler för barnen? Förr slog man barnen till lydnad eller hotade dem. Det sker än idag. Det är inte enkelt att vara kärleksfull och fast, speciellt med äldre barn. Lyder inte din tonåring dig, har flytt hemmet och installerat sig i en kriminell värld är det ganska så sent att lära dem. Fostran börjar egentligen redan när paret blir gravida och pågår nog till myndig ålder. Men jag ska inte fördjupa mig i det nu utan i det usla läget med unga som har fått välja kriminalitet som jobb redan innan de slutar skolan.

Som tur går de flesta barn i skolan, har hobbyer och vänner och ränner inte på gatorna med en picka i handen. Kanske de till och med älskar och lyder sina föräldrar.

Ja, alla tonåringar fuskar, ljuger och bryter regler någon gång men få går så långt att de skjuter obekanta per betalning. Få har beslutat sig att langa knark i stället skolgång. Jag läste om en 14 år gammalt barn som hade åtagit sig morduppdrag och skulle få betalt. Han ville sedan bjuda kompisarna på bio.
Hur har livet redan hunnit gå så fel? Man föds väl inte till en mördare. Man kan dock vara lågt begåvad och inte förstå allvaret i sådan handling men någon borde har begripit tidigare att där finns ett barn som behöver hjälp.
Nu är det akuta ryck, för det barnet var inte ett sällsynt undantag. Vad ropar Samhället på för straff och morot för så unga kriminella? Behandlingshem som var avsedda för barn med psykiska och sociala problem, kanske droger men knappt mördare. Behandlingshem där var och en kan fortsätta sitt liv per Internet. Är det för trist promenerar man bara ut mot nya spännande uppdrag.
Barn som härjar med vapen i handen var inte det klientelet SIS hemmen var tänkta till. Larmet har gått men inget händer, kanske för ingen vet vad man ska göra.

Varför blir en del barn kriminella i stället att sitta på skolbänken och drömma om framtida arbete, egen lön och eget liv? Det är en bra fråga som inte har lösts någonstans. Men låt oss fundera lite om läget här hemma. Skolan är ett miss i sig men jag har skrivit nog om skolan. Nu handlar det om föräldrar och arbete.

Vart ska ungarna hitta sina förebilder för livet idag? I skolan? På Internet? På gatan? I ett gäng? I en klan som styrs av någon i ett annat land? De tuffa grabbarna med dyra kläder, senaste mobilen och en flott bil, lyxen de har tjänat på andras elände, men det säger de inte bara att du också kan få allt? Föräldrarna? Det sista ses oftast som överkurs. Jag tror att vi måste satsa på föräldrarna. Det andra, mjuka poliser och sociala tjänster, bidrag och kravlöshet har ju inte hjälpt. Inte pengar till underpresterande skolor. Inte fritidshem. Bidragssamhället och tycka synd om mentalitet är en svensk sjuka. Snacket om lika värde och rädslan att vara rasist har raserat det sunda förnuftet. Det behövs mera piska och mindre morötter. Gör inte om det som inte har fungerat är en bra regel.

Misslyckad politik syns inte direkt men om ett tag, kanske en generation senare blir det synligt. Ingen kan väl tycka att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll?

Gör något. Skapa svenska förebilder av gammal modell. De som arbetar, uppfinner, räddar liv. Inte bara Internetkändisar. Sätt arbetslösa föräldrar i arbete. Lön, inga bidrag. Föräldrar skall arbeta, oavsett vad. De ska vara ¨exempel för sina barn. I Sverige arbetar man, det är så välståndet har skapats. Ungarna i daghem och skola. Föräldrarna på jobbet 38 timmar i veckan och fem veckors semester. Arbete är de morötter som ska gälla. Båda föräldrarna behöver inte arbeta på heltid om barnen är små. Kvinnofällan kallas det om kvinnan väljer deltid och en bra pappa om mannen gör det. Typiskt för Sverige?

Livet är inte bara arbete men att visa barnen att språk, utbildning och arbete är onödigt för pengarna kommer ändå vållar en massa problem. Arbetslöshet och leva av bidrag förbättrar aldrig familjens ekonomi. Ok, har du många barn och lever helt av bidrag är steget till lågbetalt arbete nedköp. Alltså, bidragen är för höga om du kan säga nej till ett arbete.
Att vara en arbetslös vuxen ger inte heller tillhörighet i det Samhälle vi har. Är föräldrarna inte med hur ska då barnen bli det? Föräldrarna ska ansluta sig till det samhälle de lever i. De skall integrera sig i det system som har gjort Sverige framgångsrik. Arbete och skatt. Det kommer inte att bli perfekt men bättre system än bidragssamhället vi har.

De vuxna skall visa barnen att pengar kommer från ett arbete inte från Socialtjänst och FK och absolut inte från kriminalitet. Föräldrarna skall uppmuntra barnens skolarbete som leder till ett arbete, vanligt kneg. Det är få som kan leva lik Internetstjärnor. Knarklangning slutar med fängelse eller död förr eller senare. Föräldrar måste inse riskerna i Samhället och hjälpa barnen att hålla sig på den smala vägen. De skall inte acceptera uselt beteende.

Det spelar ingen roll om arbetet är produktivt i den mån att det bringar vinst i pengar för Samhället. Det finns många arbeten som inte ger vinst men de är nödvändiga för det Samhälle vi har format. Sjukvård är rena bottenlösa hålet. Äldreomsorg likaså. Daghem är dyra. Gator blir skitiga genast när de är sopade. Politiker kan sitta i åratals och inte lyckas med något men hög lön har de. Mer…Det finns mycket som behöver åtgärdas men kommer inte att ge vinst i form av aktier precis. Arbete ger också en pension så kanske vi inte behöver arbeta intill graven utan kan njuta av några fria år.

Det håller inte längre att halva folket försörjer den andra halvan och av den halvan är hälften betald med skattemedel.
459 000 personer är arbetslösa enligt AF. Däröver finns det andra system som FK, de som inte söker arbete, eller finns inte i några register bara som skuggor utnyttjade av skamlösa personer. Som sagt fyra miljoner i arbete varav hälften skattefinansierat arbete. Det är en matematik som inte fungerar.
Att leva av andras pengar slutar med att andras pengar tar slut eller de får fötter.

Det är inte lätt att vara en förälder och få respekt från sina barn men miljoner svenska föräldrar har lyckats med det.

Så, ta hand om dig och de dina. Bli en förälder om du har barn. Hjälp andra. Och du politiker som är orolig över att barn skjuter på gatorna, börja nattvandra på de utsatta områdena. Du är faktiskt skyldig till situationen, inte bara vi andra.

Har du en bra lösning för de ungas brottslighet, ring Regeringen och glöm inte Oppositionen!

Bild från en vandring med ett barn. En bra semester.

En om dan

Utvalda

270 skjutningar med 40 döda hittills i år. Det är ungefär en om dan och en död per vecka. De knivskurna som har överlevt inte medräknade. Inte heller bomber som exploderat i våra bostadshus. De våldtagna är också många, vi ligger i topp tio.

Nyss larmade polisen i Järvaområdet att de inte längre hinner med den stora mängden mord som sker. Sedan 2018 har 17 unga män skjutits ihjäl i området. Av dem har ett mord klarats upp.

17 låter väl inte så farligt? Det är bara kriminella som rensar i egna leder? Eller så?

Lovade inte politikerna vända på varje sten när en mor med barnet på armen sköts? Jag vet inte vilka stenar de vänder. Kanske bygger de mur omkring sig?

Sjukvården är bra på att ta hand om knivhuggna och skjutna, antalet döda vore högre utan dem. Jag minns att en del läkare var i Chicago för att lära sig eftersom materialet, dvs offren, var för få i Sverige ca 20 år sedan. Idag är vårdpersonal experter.

Oacceptabelt? En till ung man avrättades på gatan torsdag kväll. Nu stämmer alla igen i kören att mord är oacceptabelt. Har vi inte hört det så många gånger från politikersidan med Statsminister i spetsen att vi vet inget radikalt kommer att hända. Låter som en inspelad mantra.

Hur blev det så här tvistar man om. Vissa hävdar bristen på fritidsgårdar, andra fattigdom, några skyller på boendestandard eller skolan, ensamma mödrar, socialtjänsten som inte arbetar förebyggande, polisen som inte skapar kontakt med varmkorv i handen. Som om de kriminella vore helt viljelösa personer, prisgivna för sitt öde.

Jag tror att Polisen sliter hårt. De är inte nog värdesatta varken med arbetsvillkor eller lön.

Det är märkligt att inte min generation blev brottslingar hela bunten för vissa av oss hade inte mat för dagen, inte nog med kläder och absolut inga fritidsgårdar. Så klart fanns det brottslighet även förr i tiden men avrättningar på gatan är nutida.

Sluta skylla på ekonomin. Svenska bidragstagare hör till grädden i Världen om vi ser på ekonomin all inklusive, skola, sjukvård mm. Fattigpensionärerna har det inte lyxigt men de skjuter inga på gatorna för det. Kriminalitet som syns är revirstyrt, impulsivt, med primitiva kränkta känslor, hierarkier och vem äger drogmarknaden och dess pengar. Inte enbart förstås, det finns många sätt att göra livet surt för ”oss vanliga”, om man kan säga så.

Helgknarkar du? Då är du en person som underhåller kriminaliteten på gatorna.

Det handlar inte bara om kriminalitet utan vilket land och Samhälle vi är på väg att bli.

Kan Samhället reda ut allt? Nej, jag tror inte det, inte med de demokratiska medel vi har. Den samhällsutvecklingen som våra politiker och även media har bidragit till i Sverige utan planering och analys kan vara så komplicerad att det inte går att förklara enkelt eller att rensa upp. Det är – kanske – redan dött fall för den Regeringen som tar över nästa höst. Det är för många komponenter som inte bidrar utan raserar i Sveriges utveckling. Att vända på utvecklingen är svårt. Det som pågår tippar över, men i vilken punkt vet vi inte.

En om dan hade förr en helt annan mening.

Kalla in militären och rensa? Nej, så gör vi inte. Det kan vara riskabelt på flera sätt. Politikerna och Regeringen fortsätter att lova vända på alla stenar.

Sverige börjar likna en bil som rostar vid vägkanten. Inte underligt att Satsministern drömmer om framtid utomlands när han i höst lämnar röran.

Ordet brott i ordmolnet har flera inlägg om kriminalitet och även några om lösningar från förr i tiden.