Bland fioler och fotbollar i klanträsket.

Utvalda

Kultur och idrott skall rädda Skärholmen liksom samarbete med polis, skola och Socialtjänst, tror Karin Wanngård S efter skjutningen i Skärholmen då en far sköts inför sin son av obekanta slynglar.

Hur tänkte hon? Att 15 år gamla springpojkar till klanhövdingar hastigt börjar spela fiol i stället eller drömma om att bli fotbollsstjärnor? Det kan vara möjligt om du introducerar sju år gamla barn men vid 15 är de redan sina egna. De väljer. Börjar du mörda folk vid 15 är det uppfostringsanstalt, inte kultur som gäller i första hand.

Visst kan barn hitta nya trevligare intressen i tonåren. Det finns mycket att välja på. Musik till ex. men är du redan medlem i ett mördargäng räddar nog inte musik dig även om du kan rappa om dina bedrifter i något SiS hem.

Samhället ropar på hjälp från Samhällets institutioner. Nej, dessa skjutglada ungdomar tycks inte ha några föräldrar. Och har väl aldrig haft. Kultur och idrott, för att inte glömma fritidsgårdar, Socialtjänst och Polis skall fostra dem i efterskott i ålder mellan 12 och 18.

Jag tror att det blir svårt med våra nuvarande resurser och mottagarnas vilja. Det kan finnas andra problem vi inte ens ar vana med. Tiden talar också mot. Några år i ett SiS hem med all inklusive är bara som hotellvistelse.

Pappan som mördades i Skärholmen försökte sig på vanligt vett, civilkurage alltså. Alla måste visa civilkurage säger Gunnar Strömmer, justitieministern. Helt rätt, men idag är det säkrare att strunta i kurage, bara försöka försvinna snabbt.

Jag antar att Strömmer har livvakt. Jag antar också att han för mestadels åker bil, kanske i följ med polis eller personskydd om han besöker hotfulla platser, som Skärholmen.

Många av oss ”vanliga gamla” har visat civilkurage. Vi har fostrat våra barn till anständiga människor. Vi har haft regler och krav. Vi har skällt på dem när de inte har uppfört sig. Vi har förklarat varför man läser läxan före TV. Att skippa skolan var otänkbart. Vi har till och med avvikit från tidens nycker fast barnet har varit sur och ropat ”dumma mamma”. Och – många av oss har sagt till grannbarnen som betedde sig dumt och kanske blev våra egna barn tillrättavisade. Att gå mot rött eller överskrida hastigheten i trafiken är de eventuella brott vi har gjort. Nu sitter vi, gamla pensionärer, och undrar om det är säkert att gå ut med hunden när mörkret faller. Det skjuts på dagarna likaväl.

OK, det var mycket enklare på min tid. Lockelserna var färre. Landet var också mer sammanhållen. Dock gick det åt helvete med vissa oavsett föräldrars försök att göra rätt. Men barn sköt inte andra på gatan. De kanske slogs men mord orsakade av barn var få om inga.

Räknas det som civilkurage när man talar sig ut farliga situationer? I så fall är jag mästare i civilkurage, men inte idag. Nu kommer lite skryt från gamla tider.

Stått mot den maoistiska gerillan i södra Thailand med mina barn i bilen.  Två gånger dessutom. Det var lite spännande kan jag säga. Mött klienter på Socialbyrån och sjukhus som kommit in med vapen.  Nog tänkte jag inte annat än var absolut kolugn, mer lugn än de framför mig. Och, det gick bra som man säger. Idag i Sverige skulle jag bli skjuten genast. Det är andra skurkar nu, utan skurkheder. Man skjuter inte barn, kvinnor och de som inte hotar en. Idag skjuter man den som råkar kränka en bara med sin närvaro.

Jag läste om fallet i USA där föräldrarna köpte ett vapen till sitt 15 år gamla son och tränade honom att skjuta. Inget märkligt i USA. Men den här pojken skickade tydliga signaler att han mådde uselt, i behov av psykiatri snarare än vapen. Skolan larmade. Föräldrarna sket i det. Pojken sköt då fyra klasskamrater, skadade sju och dömdes till livstid utan förtida frigivning. Han är vid domen 18. Föräldrarna dömdes för sitt likgiltighetsuppsåt till 10–15 år.

Borde det inte ske även här i vissa fall? Varför slipper föräldrar om de har skitit i sina barn, i Socialtjänstens och Polisens försök att räta upp livet för att inte tala om alla barns räddningsanstalt: fritidshem. Det larmas ju om att föräldrar tackar nej till hjälp och där står Socialtjänsten utan möjligheter.

Det kanske är familjefängelser vi behöver? Skå i modern tappning? Minns ni Skå? Sista försöket för trassliga familjer att få behålla sina barn. Skå var makalös. Nej, det skulle aldrig fungera idag. Det är andra barn och andra familjer idag. Det behövs helt andra metoder.

Nu har Sverige ca 14 000 aktiva, innefattande 2000 ledare och sedan 60 000 uppföljare i gängföreningen, de som styr från andra länder och gilla markeringar oräknade. Vi har 22 000 poliser, så jag undrar vem har övertaget. De kriminella finns överallt. Kanske är den samhällsnyttighet du använder också styrt av klanskurkar och du har ingen aning om det. Du bara betalar. För att inte tala om  affärsrörelsen narkotika. Det sista kan du dock aktivt låta bli.

Jimmie Åkesson sa att ”debilt prat om brottsförebyggande fritidsgårdar” hör hemma i papperskorgen.

”Det duger inte att rapa floskler, det är dags att Sverige förklarar fullt krig mot varje enskild individ i dessa kriminella gäng”, skriver han.11/4.

Har du bra förslag eller är du helt nöjd med situationen? Vart bor du då? Och nu har det skett andra skjutningar och andra viktigare saker som rätt till könsbyte så Skärholmen dog i mediebruset. Anslagstavlan för förslag är tom men med lite skavda regnbågsfärger.

PS. I natt 21/4 visade en man i Hässelby civilkurage och sa något till stökiga ungdomar. Han blev svårt misshandlad av gänget. Vi måste lära oss att inte lägga oss i, det orsakar bara död och misshandel. Inte bryr sig dagens ungdomar om någonting, allra minst att uppföra sig.

PS 2. såg precis att det har funnits en insamling till den mördade Mikael Janickis familj anordnad av privatpersoner. Det är inte första gången när sådan insamling sker när det inte väntas att Rättvisan ger skadestånd till de drabbade i närtid om alls.

Bild: Ett av boenden i Skå, av Holger.Ellgaard – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39369376

Jag ska också ha…

Utvalda

Nu försöker Regeringen satsa för att stävja våldet. Olika förslag och nya grupperingar samt militär skall minska och hindra terrorism.
För visst är det terror när hus sprängs och unga hittas skjutna i skogen?

Det blir svårt för situationen har utvecklats under flera år men ingen vågade vara så modig att de krävde radikala metoder. Åtgärder blir bara plåster på det hela. Det som har utvecklats under flera år och blivit ett system med tusentals utförare försvinner inte så enkelt.
Vi har varit så förstående. Sociala omständigheter. Skyll på någon annan.

De säljs inte bara narkotika. Maffian tar över skattebetalda verksamheter som Vårdcentraler och Vaccinmottagningar. Hur ska jag veta vem som styr en VC och vem som tar pengarna? Måste vi göra en avancerad koll innan vi besöker ett Vårdcentral?
Känns som om vi är på väg mot ett maffiasystem där ungar skolas in. Italien, sa någon. Mexiko kanske.

Polisen vet vilka hör till de kriminella gängen. Varför är de inte bakom lås eller ut ur landet ifall de är utländska aktörer. Jag vet, lagar.

Så unga som 8 – 12 åringar hänger vid gängen färdiga att uträtta något. Varför går de inte till scouterna? Musikskolan? Spelar Monopol med kompisarna? Läser läxor? Tror de att den rika Världen på Internet blir deras när de följer order från de kriminella? De som har dyra kläder, guldkedjor, senaste mobilen och en fin bil. De avundsvärda. Är en del nutida barn så enkla i tankeförmågan? Är de utan moral, annat än det som heter pengar? Jag ska också ha är som ett mantra.


Livet är ett TV spel. Ingen dör på riktigt.

Hur tänker föräldrarna till gängbarnen? Kanske borde vi samla den inre kretsen kring ett barn: föräldrar, mor/farföräldrar, syskon, kusiner, andra viktiga närstående och ställa frågan: Hur lät ni situationen gå så långt att ett av era barn sitter inne för mord? Ligger död i diket? Var det ingen som kunde göra något före?
Lite AA approach. Och med tvång, polishämtning om inte alla kommer. Polis leder förstås.
De närstående är inte Socialtjänstens personal. Inte fritidshem. Inte skolan. Inte Polisen. Men ibland även de religiösa ledarna.
För, jag tror inte att alla var totalt okunniga om vad släktens ungdomar höll på med. Det finns säkert vuxna som borde skämmas.

Det finns vuxna som försöker. Frågan är vad man kan göra utan att ungjäveln omhändertas till någon trevligare familj som låter honom prova sina vingar. Ett av de fallen slutade död i skogen.

https://svenska.yle.fi/a/7-10042777

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2023/oktober/forslag-for-att-bryta-insocialiseringen-av-barn-till-kriminella-natverk/

PS. Researchföretaget Acta Publica har granskat samtliga dömda till sluten ungdomsvård mellan åren 2015-2022. Totalt handlar det om 439 ungdomar.

Sju av tio tonåringar som döms till sluten ungdomsvård återfaller i brott. För unga gängkriminella är återfallsfrekvensen över 90 procent.

Nästan varannan dömd tonåring var omhändertagen enligt LVU före dom.

Tidigare i samma ämne:

Hårt straff? Och du som helgknarkar borde sitta i stupstock.

Utvalda

Jag tänkte på filmen ”The Glass Castle” om en dysfunktionell familj. Far är en drömmare. Han lovar men håller inte. Han är snäll men saknar verklighetsförankring. Han har ambition men ingen uthållighet. Otaliga fantastiska löften som inte blir sanna. Barnen far illa.

Varför påminde glasslottet mig om landet Sverige och om den svenska ungdomsvården? Löften, åtgärder, samma igen, åter det som redan har fallerat, pengar…men ungdomarna knarkar, spränger och skjuter ändå. Känns som om en del av Samhället levde i en illusion om allas lika godhet, värde, förmåga, bara vi är snälla löses ungdomarnas destruktiva liv. Bristerna har bara den berömda segregationen orsakat.

Är vi snälla och förstående så betalar det sig.

Det finns en del barn som väljer annat än det vi ser som självklart för barn. Det finns diverse orsaker och egna val. De gillar inte skolan. De klarar helt enkelt inte skolarbetet. Det blir ett hinder för det vi kallar normalt liv. De vill göra vad som helst för att få den där dyra jackan och mobilen och de kriminella är snabbt på plats med sin hjälp. Status och respekt är orden, fall luckan är öppen. De barn kan inte alls räkna ut verkan av sina göranden. De är oövervinnliga. Död är bara något liksom konstgjort. De känner ingen skam, det är de andra som är korkade: polisen, lagen, Socialtjänsten, kanske även föräldrarna. Dessa killar kan vara ihop med tjejer som tycker att en hög svarta pengar är inte så farligt. De tar risken att bli skjutna på gatan, genom fönster eller sprängda i en bil. Var inte killen så trevlig kompis, läser vi sedan i media. Vilken snäll och god person var tjejen, ropar tidningarna! Ett slags glorifiering av skurkvärlden.

I dagarna har en person, idag 16 år, dömts för mord och framkallande av fara för allmänheten. Han är inte den första mördaren i ett SiS hem.

Den 19 augusti 2022 mördades en man på Emporia. Han sköts bakifrån på mycket kort avstånd med flera skott. Efter att ha träffat mannen fortsatte skotten in i en butikslokal där flera människor uppehöll sig. Några av dem var nära att träffas av skotten.
Trots beskjutningen lyckades mannen resa sig och springa bort från platsen. Gärningsmannen sköt då ytterligare skott mot honom. I samband med det träffades en kvinna i ryggen.

Jag vet ingenting annat om den pojken. Bara att han arbetar som mördare vid femton års ålder. Att någonting har gått helt fel, kanske från scratch. Hur såg betalningen ut? Vem styrde hans liv?
Jag tänker på straffet: 4 år i ett SiS hem/behandlingshem, förmodligen bland andra kompisar med samma bekymmer. Om det nu bekymrar sig unga mördare. Straffet alltså.
Hårt straff? Han borde få flerdubbelt.

Vad hinner man på fyra år när läget är så illa redan och man är bara ett barn?

Vad består behandlingen av? Vad är syftet? Hur ser livet ut vid utskrivning? Jag undrar eftersom jag känner barn som har vistats i behandlingshem/SiS hem i åratals men inte kommit ut ens med nians betyg eller drogfrihet och förstås inte fast bostad vid utskrivning.

Är inte normalisering målet? Vad är det? Hur länge tar det om man börjar från botten?
Det handlar om tid. Att inbilla sig att 3 – 4 år ger en total ny ung man är en fantasi. Vi kan inte förändra något om inte tiden finns. Öppenvård? För att lyckas i öppenvård bör klienten ha sökt själv, tvång fungerar sällan om det inte finns en hållhake, knappt då heller. Kriminella barn fungerar inte med deltagande i vård några timmar i veckan. Det är för mycket luft mellan besöken.

Det ska vara lås på dörren. Kriminalvårdens lås inte Socialtjänstens öppna dörr.

Om behandling inte lyckas? När släpps en våldsperson ut för att åter gå till kriminellt liv? Bra fråga. Vi kan inte förvara de missanpassade för evigt.
Kanske bör vi erkänna att våra behandlingsmetoder brister. De är inte anpassade för kriminella barn från klaner och grupperingar vars syfte är att tävla om knarkmarknaden och makten över ett bostadsområde och härska även med död. Inte heller för utländska ”arbetsgivare” som styr per mobil.

Det är skillnad på Kriminalvårdens domar och LVU. Det finns barn som vistats i behandlingshem/SiS från 15 år tills de är 21 på grund av missbruk eller icke adekvat beteende. Behandlingen kan ha börjat redan före 15. Dessa har inget tidsbestämt ”behandling” utan det kan förlängas tills tiden för LVU tar slut vid 21. En jämnårig mördare vet när han är ”färdigbehandlad”. Driver du knarkhandel och mord kan det ge max 4 år. Är du en med trassligt liv ger det hela din ungdom. Det finns inte förutbestämd slutdatum. Känns fel och misslyckat.

Det 14 år gamla barnet som hittades mördad i Nynäshamn nyligen hade en far som försökte tala vett till honom och hindra sin som att vara med ett kriminellt gäng. Men Socialtjänsten välsignade inte det utan placerade pojken till ett mer tillåtande hem. Fadern var ska jag säga för tydlig. Pojken är mördad nu. Vems skuld är en bra fråga. Fadern hade rätt – fast inte i det här landet.

Är inte personen svensk kan han förstås välja att återvända med sin familj. Har livet inte fungerat här kan det funka bättre i hemlandet som har en annan mer direkt kultur. Det är mer än sorgligt att ha utvandrat till Sverige och allt går åt helvete. Att behöva begrava sitt skjutna barn – hur skulle du känna om barnet vore ditt?

Att Socialtjänsten ska omhänderta fler kriminella barn tror jag inte på.

Hur som helst, frågan har varit akut, är akut och Regeringen bör snabba på. Nu gnäller också sossarna men Sverige är väldigt mycket deras S-produkt. Kanske borde alla politiker hålla mun tills de uppriktigt ber oss ursäkt för sina politiska synder.
Fast jag tror att situationen inte går att vända på länge. Vi behöver något radikalt utan ömma tycka synd om tankar.

Jag har också undrat över de olika religiösa ledarna, vad är deras insats för församlingens förlorade barn? I min ungdom länge sedan var en präst moralisk ledare som väl kunde hjälpa föräldrarna, finnas bi i sorg och glädje. Det var en annan Värld.

Och du, ”en vanlig” arbetare som helgknarkar. Tänker du någonsin hur du är en bärande bricka i våldsvågen?

PS. Fler unga kan behöva tvångsomhändertas på kort sikt på grund av den grova brottsligheten.
Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister säger i Ekots lördagsintervju.
– Långsiktigt så är målet att färre ska tvångsomhändertas men i den situation vi befinner oss nu så är det så att vi behöver rädda barn undan kriminella nätverk, säger hon.
Så just nu ska fler omhändertas?
– Vi behöver sätta gränser och säkerställa att de här barnen inte far illa och då kan LVU vara en sådan åtgärd, ja.

Fostra barn och bli en förebild är en krävande historia.

Utvalda

Hur lär vi regler för barnen? Förr slog man barnen till lydnad eller hotade dem. Det sker än idag. Det är inte enkelt att vara kärleksfull och fast, speciellt med äldre barn. Lyder inte din tonåring dig, har flytt hemmet och installerat sig i en kriminell värld är det ganska så sent att lära dem. Fostran börjar egentligen redan när paret blir gravida och pågår nog till myndig ålder. Men jag ska inte fördjupa mig i det nu utan i det usla läget med unga som har fått välja kriminalitet som jobb redan innan de slutar skolan.

Som tur går de flesta barn i skolan, har hobbyer och vänner och ränner inte på gatorna med en picka i handen. Kanske de till och med älskar och lyder sina föräldrar.

Ja, alla tonåringar fuskar, ljuger och bryter regler någon gång men få går så långt att de skjuter obekanta per betalning. Få har beslutat sig att langa knark i stället skolgång. Jag läste om en 14 år gammalt barn som hade åtagit sig morduppdrag och skulle få betalt. Han ville sedan bjuda kompisarna på bio.
Hur har livet redan hunnit gå så fel? Man föds väl inte till en mördare. Man kan dock vara lågt begåvad och inte förstå allvaret i sådan handling men någon borde har begripit tidigare att där finns ett barn som behöver hjälp.
Nu är det akuta ryck, för det barnet var inte ett sällsynt undantag. Vad ropar Samhället på för straff och morot för så unga kriminella? Behandlingshem som var avsedda för barn med psykiska och sociala problem, kanske droger men knappt mördare. Behandlingshem där var och en kan fortsätta sitt liv per Internet. Är det för trist promenerar man bara ut mot nya spännande uppdrag.
Barn som härjar med vapen i handen var inte det klientelet SIS hemmen var tänkta till. Larmet har gått men inget händer, kanske för ingen vet vad man ska göra.

Varför blir en del barn kriminella i stället att sitta på skolbänken och drömma om framtida arbete, egen lön och eget liv? Det är en bra fråga som inte har lösts någonstans. Men låt oss fundera lite om läget här hemma. Skolan är ett miss i sig men jag har skrivit nog om skolan. Nu handlar det om föräldrar och arbete.

Vart ska ungarna hitta sina förebilder för livet idag? I skolan? På Internet? På gatan? I ett gäng? I en klan som styrs av någon i ett annat land? De tuffa grabbarna med dyra kläder, senaste mobilen och en flott bil, lyxen de har tjänat på andras elände, men det säger de inte bara att du också kan få allt? Föräldrarna? Det sista ses oftast som överkurs. Jag tror att vi måste satsa på föräldrarna. Det andra, mjuka poliser och sociala tjänster, bidrag och kravlöshet har ju inte hjälpt. Inte pengar till underpresterande skolor. Inte fritidshem. Bidragssamhället och tycka synd om mentalitet är en svensk sjuka. Snacket om lika värde och rädslan att vara rasist har raserat det sunda förnuftet. Det behövs mera piska och mindre morötter. Gör inte om det som inte har fungerat är en bra regel.

Misslyckad politik syns inte direkt men om ett tag, kanske en generation senare blir det synligt. Ingen kan väl tycka att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll?

Gör något. Skapa svenska förebilder av gammal modell. De som arbetar, uppfinner, räddar liv. Inte bara Internetkändisar. Sätt arbetslösa föräldrar i arbete. Lön, inga bidrag. Föräldrar skall arbeta, oavsett vad. De ska vara ¨exempel för sina barn. I Sverige arbetar man, det är så välståndet har skapats. Ungarna i daghem och skola. Föräldrarna på jobbet 38 timmar i veckan och fem veckors semester. Arbete är de morötter som ska gälla. Båda föräldrarna behöver inte arbeta på heltid om barnen är små. Kvinnofällan kallas det om kvinnan väljer deltid och en bra pappa om mannen gör det. Typiskt för Sverige?

Livet är inte bara arbete men att visa barnen att språk, utbildning och arbete är onödigt för pengarna kommer ändå vållar en massa problem. Arbetslöshet och leva av bidrag förbättrar aldrig familjens ekonomi. Ok, har du många barn och lever helt av bidrag är steget till lågbetalt arbete nedköp. Alltså, bidragen är för höga om du kan säga nej till ett arbete.
Att vara en arbetslös vuxen ger inte heller tillhörighet i det Samhälle vi har. Är föräldrarna inte med hur ska då barnen bli det? Föräldrarna ska ansluta sig till det samhälle de lever i. De skall integrera sig i det system som har gjort Sverige framgångsrik. Arbete och skatt. Det kommer inte att bli perfekt men bättre system än bidragssamhället vi har.

De vuxna skall visa barnen att pengar kommer från ett arbete inte från Socialtjänst och FK och absolut inte från kriminalitet. Föräldrarna skall uppmuntra barnens skolarbete som leder till ett arbete, vanligt kneg. Det är få som kan leva lik Internetstjärnor. Knarklangning slutar med fängelse eller död förr eller senare. Föräldrar måste inse riskerna i Samhället och hjälpa barnen att hålla sig på den smala vägen. De skall inte acceptera uselt beteende.

Det spelar ingen roll om arbetet är produktivt i den mån att det bringar vinst i pengar för Samhället. Det finns många arbeten som inte ger vinst men de är nödvändiga för det Samhälle vi har format. Sjukvård är rena bottenlösa hålet. Äldreomsorg likaså. Daghem är dyra. Gator blir skitiga genast när de är sopade. Politiker kan sitta i åratals och inte lyckas med något men hög lön har de. Mer…Det finns mycket som behöver åtgärdas men kommer inte att ge vinst i form av aktier precis. Arbete ger också en pension så kanske vi inte behöver arbeta intill graven utan kan njuta av några fria år.

Det håller inte längre att halva folket försörjer den andra halvan och av den halvan är hälften betald med skattemedel.
459 000 personer är arbetslösa enligt AF. Däröver finns det andra system som FK, de som inte söker arbete, eller finns inte i några register bara som skuggor utnyttjade av skamlösa personer. Som sagt fyra miljoner i arbete varav hälften skattefinansierat arbete. Det är en matematik som inte fungerar.
Att leva av andras pengar slutar med att andras pengar tar slut eller de får fötter.

Det är inte lätt att vara en förälder och få respekt från sina barn men miljoner svenska föräldrar har lyckats med det.

Så, ta hand om dig och de dina. Bli en förälder om du har barn. Hjälp andra. Och du politiker som är orolig över att barn skjuter på gatorna, börja nattvandra på de utsatta områdena. Du är faktiskt skyldig till situationen, inte bara vi andra.

Har du en bra lösning för de ungas brottslighet, ring Regeringen och glöm inte Oppositionen!

Bild från en vandring med ett barn. En bra semester.