Föraktet mot Världen utanför

Utvalda

26 april träffade Putin FN chefen Antonio Guterres i Moskva. Inga resultat. Förmodligen hörde de inte ens varandra. Sedan åkte Guterres till Kyiv för att möta Zelenskyj och besöka Borodyankas ruiner. Han borde ha besökt Ukraina först. Vad hade han att säga till Putin före? Bli snäll gosse?

Mötet var redan klart när Guterres placerades metrar från Putin vid det nu mera kända långbordet där ”fredsängeln” Macron också blev hånad. Jag undrar om de skriker mot varandra eller har instrument att höra med. FN har absolut ingen makt mot Ryssland. FN är ganska rutten organisation. Greppar över för mycket och får för lite gjort i praktiken.

Putin bombade Kyiv samtidigt med Guterres besök där, strax efter presskonferensen. Vilken markering.

Bulgariens Statsminister Kiril Petkov var också i Kyiv. Alla klarade sig men som sagt, Putin skiter fullständigt i andra nationer och samarbetsorgan som FN, EU, OSSE… ja, alla som inte gillar hans krig i Ukraina. Vi börjar bli många. Även Kina håller utåt låg profil. De har fullt upp i att låsa in friska människor i sina hem på grund av covid eller inte.

Våld har många ansikten.

Förhandlingar är värdelösa, än så länge. Det går inte bra för Putin och hans arme, Ukraina håller mot. Inga segerparader i sikte. Han har gjort en total missbedömning i människors önskan att tillhöra Ryssland. Han hittar inte nazistfästen. När ryssar ska fira 9 maj ökar risken för alla. Putin måste ha någonting att visa upp och skryta över i tal den dagen. Ja, det blir säkert förinspelad fejk. Inte riskerar han sitt liv. Någon kan ju ha tröttnat på honom och hans sätt att göra Ryssland till en ny Nordkorea.

Hoppas kan man alltid. Men risken för upptrappning är uppenbar. Alla länder är inte mot Ryssland heller, egennyttan avgör.

Världsläget är kymigt.

PS.Segerdagen i maj 1945 är den dag då man firar Tysklands kapitulation och slutet på det andra världskriget i Europa. Den tillfaller 8 eller 9 maj, beroende på hur man räknar kriget avslutad.

PS 2. Afghanistan har nu 100% muslimsk styre och nästan varje människa är muslim, i alla fall utåt. Varför spränger de då varandra, speciellt i moskéer? Inte rätt islam? Det påminner om kommunismen. Aldrig rätt kommunism, alltid behövs det upprensningar.

Film och verklighet är väldigt nära.

Utvalda

Jag hade en filmkväll med min son. Först en promenad, 18 599 steg till hans lilla hus. God middag. Sedan James Bond, ”No time to die””.

Det var en mörk film, jag tänkte hastigt på sista delen av Harry Potter filmerna. När allt är hotande, apokalyptisk, död som väntar… Världen ligger i en enda skurks händer. Det förgångna, barndomen, smärtan, hatet, smyger fram. Kärlek är osäker historia.

Daniel Craigs sista Bond film är brutal, rå, sorgsen, full av förluster. Bond vill inte, men tvingas ingripa. Världen möter moderna faror, så lämpligt i kanten på covidepidemin. Slutet är så rätt. Det känns faktiskt att det är en film i tiden.

Miljöerna är fantastiska. Daniel Craig får ett passande slut på sin Bondkarriär. Jag tycker hans Bond slår alla de andra, men smaken är ju olika. Dock är ”Skyfall” den bästa av hans Bondfilmer, inte ”No Time to Die.”

Man behöver bara läsa nyheter så är verkligheten som film. Ryssarna hotar med kärnvapen.

Margarita Simonyan, one of Russia’s chief propagandists, told TV viewers last night that nuclear conflict is ’more probable’ than the chance of Russia losing the war. 

This is a horror to me,’ she said, before adding: ’But it is what it is. We will go to heaven while [the West] will simply croak… we’re all going to die someday’. (från Daily Mail)

Dan Wootton, även han på Daily Mail sa i början av kriget: God help us that senile old men Putin and Biden hold world peace in their hands.

Instämmer. Nu behövs superhjältar.

Bild By Official James Bond 007 Website, Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=61977088

Lugna stunder, krig utanför och några griniga tankar.

Utvalda

Jag hade en fin påskvecka med besök av barn och ett barnbarn. Vi alla samlades för påskmiddag, fem vuxna och två barn, hund inte att förglömma, grillade och umgicks. Även om Ukraina kom till tals höll vi oss i det som berör våra liv personligen.

Utanför vår lugna bubbla pågick påskkravaller. Får man vara glad när krig pågår både i Världen och på våra egna gator?

Svar: ja.

Totalt ska uppemot 200 personer ha deltagit i upploppen i Skäggetorp i Linköping. Främst unga män, men det finns flera videoklipp som visar hur barn och deras mödrar deltog.

Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Blandat med de unga männen var det barnfamiljer som deltog. Det är helt galet att man tar med sina barn in i en sån miljö, säger Eva Nemec Nordh, chefsåklagare på Linköping.

Kvinnor och barn förekom även i upploppen i Rinkeby i Stockholm.

Säger inte detta något för våra politiker? I lite djupare mening.

Underskatta inte de muslimska kvinnorna. De är inte alls hjälplösa våp. Precis som alla kvinnor, oavsett religion, har de muslimska kvinnorna en viktig roll i familjen. Inbillningen att Samhället fostrar barnen är så fel. Föräldrar har det första och kanske det sista ordet också.

Socialtjänsten fick in flera orosanmälningar om barn efter kravallerna. Vad tror vi att Socialtjänsten kan göra? Trolla? Hämta alla barnen – till vart? Det pågår även demonstrationer mot Socialtjänstens arbete med uppmuntran från utlandet.

En världsnyhet. Vi är ofta en nyhet i utländsk press.

Flera år har nu gått från fatwan mot Salman Rushdie, 1989. Det var inte många som försvarade hans rätt till yttrandefrihet. Svenska författare teg. De få som protesterade fick gå under jorden. Folk i min närhet tyckte jag var konstig. Försvara någon man inte ens känner! Som säkert sa något elakt! Reaktionerna var fega, till och med förstående mot Iran. Men det kändes som ett steg till något vi inte ville ha i våra liv, regler enligt medeltiden i vårt sekulära samhälle. Jag tror det är en skiljelinje, före och efter Salman Rushdie. Islamister markerade vad vi får säga. Våra politiker har knappt förstått det. Det var och är hot mot vårt sätt att tycka, tänka och skriva. Mot vårt Samhällssystem.

Idag är läget mer öppen konfrontation.

Det senaste var när Paludan sa sig bränna en bok, Koranen. Trupperna mot det samlas. Gatstenar bryts upp. Polisen stenas tills de retirerar. Mammor klappar händerna. De kriminella gängen är glada över deltagare och följare.

Vår egendom som polisbilar eldas upp, kanske en skola och buss också. Svårt att döma någon. Skattebetalare tar notan.

Det behövs inte mycket för att väcka vrede eller bara ge ursäkt till bilbränder.

Jag tycker det är dags att tänka till. Vem trodde att folk ändrar sina preferenser, uppfostran, liv och sina religiösa föreställningar bara genom att passera en gräns? Integration är bara ett ord. Det fungerar inte.Olika civilisationer har alltid kolliderat. Ofta med våld.

Vi förändras inte så lätt. Trots 60 år i Sverige finns det en kristen finne inuti mig. Jag tror inte ens på Gud men principerna sitter fast. Men finnar och svenskar har samma grund i livet – ungefär. Nu mera tror folk jag är från Norrland.

Peter Hammond skrev i sin bok ”Slavery, Terrorism and Islam” om olika stadier, procenttal, för islamisering av länder. Han är kristen så det är hans uppfattning. Men nog känns det som om den utvecklingen han räknar ut är i gång fast snabbare än han beskrev. Sorglig läsning.

Men, våren är här. Körsbären i Kungsträdgården blommar. Idag åkte jag in till den Kungliga Huvudstaden och promenerade under körsbärsträden. Köpte också skor för vandring, en 80 års present. Någon dag måste väl restriktionerna slopas så det blir enklare att resa.

I Humlegården hade en del tiggare bosatt sig på de smått grönskande gräsmattorna. Skräp, madrasser, filtar… Knarkförsäljning var också aktiv i den vackra parken.

Kan vi inte ha en enda park i fred utan skräp och knarkaffärer. Köp knark och billiga stulna varor men klaga inte när våldet når ditt bostadsområde och dina barn blir skjutna.

Världen är ond men…

Utvalda

Någon sprängde någonting på vändplanen, troligen en molotovcocktail, en finsk uppfinning. Pang som en bomb. En tvåmeters låga brann. Jag reagerade med obehag. Kroppen mindes. Jag som inte var rädd för en puma utanför tältet eller björnar femtio meter från mig fick en usel känsla i magen när lågan brann.

Inget mer hände. Ville de små terroristerna bränna en bil, affär eller sopcontainer som fanns tillgängligt kastade de illa. Nej, vi ringde inte till polis eller brandkår. Lågan slocknade och ett hål uppstod i asfalten men den var redan så gropig och illa skött så det märktes knappt.

Krig finns sparad som en komihåglapp i min minnesbank. Jag ser bilden kristallklar. Ansiktena vridna av rädsla. Strömmen gick i skyddsrummet. Den ångestfyllda tystnaden förvandlades till hörbar skräck. Vissa bad. Andra grät. Bombljuden, eldsvådorna, mörka källare där vi satt hoptryckta väntande på sirenen som släppte ut oss till ljuset för att se vad förlorat var. Denna gång.

Krig formar ens inställning till framtiden, samhället och människorna, kanske hela existensen? Det finns en åtskillnad mellan oss som har varit med i ett krig på något sätt och de som inte har berörts av det. Vi är olika i vårt inre. Vi barn som var hungriga och flydde undan bomberna har en sprucken tillit till Världen. Även om allt ser bra ut finns kroppsminnet som reagerar när någon slänger en hemmatillverkad bomb någon meter från min lägenhet..

Krig i vårt närområde väcker känsla av hot. vem näst. Kanske är det PTS? Kanske kan skadade i kriget aldrig riktigt finna sig till rätta med tillvaron? Tilliten är raserad. Världen är ond men det finns goda undantag. Inte tvärtom.

Jag undrar: hur blir livet för de ukrainska barnen i framtiden? Och – hur blir tillvaron för de ryska ungdomarna när de inser sig tillhöra en kringresande mördargäng? Alla lögner spricker någon gång. Så, vi ska inte underskatta de unga ryssarna. Att förändra Ryssland tar tid. 40 år framåt kanske?