”Döm inte någon annan förrän du gått en mil i hans mockasiner”

Utvalda

Redan nu ropar media att Trump s vice J.D. Vance är en katastrof för Ukraina. För Ukraina? Han är inte vald för Ukraina utan eventuellt som vicepresident för USA. Kanske är det dags att sluta ropa på USA s pengar i varje kris.

USA s egen skuld är astronomisk. I verkligheten finns inga pengar att hämta, bara skuld.

Övrigt är det mer spottloskor mot Vance än seriös diskussion eller beundran. Så starka ord som tvåfrontskrig kopplas till honom i svensk media.

All vänstermedia satt kaffet i halsen och började genast ropa det samma vi har hört om Trump i åratals. Det finns nog ingen, ingen terrorist, diktator, yrkeskriminell o s v som har hatats så i svensk och europeisk massmedia än Trump. Skäms de inte? Nej.

Jag har varit kattvakt i några dagar. Det är enkel pensionärssyssla och rogivande fast inte klockan 5 på morgonen när katten vill busa och jag vill sova. Under tiden har jag läst:

J.D. Vance: Hillbilly – en familj och kultur i kris.

Jag har försökt gå i hans skor, i hans barndom och uppväxt vilket var skakande men inte okänt. Min barndom var usel men hans livs berättelse gör min barndom till nästan normal. Ingen söp eller knarkade i min omgivning. Boken är inte en litterär mästerverk men som berättelse om livet är det en av de bästa jag har läst. Var en av de mest lästa böckerna i USA när den kom ut 2016.

James David Vance är född 1985 i Middletown, Ohio. Hans bok typ memoarer, en släktberättelse är som ett socialreportage och samhällsanalys över livet i de fattiga områdena i Appalachernas rostbälte. De vita fattiga, white trash, som Staten glömde efter de hade bidragit till USA s framgång och utveckling med sitt arbete. Om förfallna samhällen, droger, arbetslöshet, låga förväntningar, men släktens sammanhållning, vi hillbillys. Det är inte de samhällena som är i blickpunkten när yrkespolitiker tävlar om poster.

J. D.Vances resa från sin barndom till vicepresidentposten är en tuff resa. Ständiga förändringar i familjen. Mor som knarkar. Men lojalitet mot förälder är stark. Nya ”pappor” kommer och går. Skolan är tidvis si och så trots begåvning. Några stödjande personer finns, morföräldrarna, fast inte de heller är nyktra och lugna. Talesättet att militären gör pojkar till män stämmer i hans fall. Han gick in i marinkåren. Därefter studier. Att komma från hans barndoms elände och gå ut från Yale som jurist är en prestation.

Med tiden är han något kritisk mot dem som inte tar vara på några möjligheter. Men han visar förståelse till sin mor och rycker upp för att hjälpa henne. Hon stod vid hans sida nu i det republikanska konventet, drogfri sedan tio år.

J.D. Vance var inte Trumpanhängare i början.  Varför har han ändrat sig? I och med hans eget deltagande i politiken, från 2023 som senator för Ohio, har han sett mer av politiken inifrån. Han säger att den usla politiken i landet som Bidens regering bedriver ändrade honom.

Eller sedan såg han att som kristen (katolik), nu familjefar och höger matchade han bättre i Trump gänget än annanstans.

Det hånas om att Trump valde en ”mini me”. Tja, Vance är ung och har liknande syn på livet och politik. Han har en del samma åsikter, annars skulle han inte vara där. Hans livserfarenhet väger väl upp åldern. Kanske händer det något för de glömda människorna nu, de som lovas förbättringar vid varje val när kandidaterna vill ha deras röster men är redan glömda på installationsdagen. Vissa ser honom redan som en president i nästa val. Oavsett, han har tiden för sig, det har varken Trump eller Biden.

Jag gjorde några avvikelser från Pacific Crest Trail 2018. Till samhällen som var hus i förfall, husvagnar, där skyltarna uppgav vilka dagar församlingar erbjöd middag eller matpaket. Där i mataffären fanns färdiga påsar man kunde köpa till de sämre bemedlade som sedan distribuerades av någon välgörenhetsorganisation. Där jag behandlades så vänligt eftersom inga andra vandrare kom dit. Det var inlandet i Kalifornien.

Flera av de stora amerikanska städernas utkanter förfaller, gatuboende, narkomaner, penninglösa invandrare och de rika som packar ihop för att skatterna höjs och kriminaliteten ökar. Det finns problem som är faktiskt gemensamma i Världens storstäder men lösningarna är obefintliga.

I Sverige förklaras dåligt beteende ändå till mord vara beroende på de sociala omständigheterna och brist på pengar. Om det vore sant skulle en stor del av alla länders befolkning samt hela krigsgenerationen vara kriminella. Så är inte. Det är bara en av de sagorna politikerna pådyvlar oss för att höja skatten när de inte mäktar med uppgifterna.

Läs nu boken. Den som vill förstå ens lite varför människor röstar hellre på Trump än yrkespolitiker som hör till politikeradeln bör läsa boken.

En recension, finns många: https://www.danielk.se/post/hillbylly-elegy/

Om de andra som har övergetts eller övergav:

Sa någon att politik är tråkigt?

Utvalda

Äldremisshandel har hastigt blivit aktuellt. WHO har larmat. Jag tänkte genast på Joseph (Joe) Biden, USA s president. Han är 81+ år och i hans ålder brukar de rika ha ett lojt liv på någon solig plats, kanske skriva sina memoarer, inte i Vita Huset som president. Han har ju en sjurums villa på Rehoboth Beach, i Delaware, lämplig plats för en pensionär.

Biden har ett av Världens mentalt tyngsta jobb. Det är uppenbart att han besväras av sviktande hälsa. Han orkar inte. Han vill lägga sig tidigt och slippa kvällsarbete. Han snubblar med orden. Glömmer. Tror sig att något som inte har hänt har hänt i verkligheten. Minnesproblem.  Ramlar ibland. Ser allmänt trött ut i bilder. Han är helt enkelt inte riktigt ok. Att ingen tar ut honom från jobbet liknar äldremisshandel. Men, han bestämmer ju själv att sitta kvar. Han ser inte situationen med andras ögon.

Jag tänkte också på möjligheten till större krig och hans rätt att besluta om användning av atomvapen, bomben, eller inte. För att göra svåra bedömningar bör man vara i god mental hälsa och även orka med dygnet runt arbete. Att vara en president är inget 8 till 5 jobb.

Vilka är de som styr bakom honom?

Bop Hope sa att bakom de framgångsrikaste männen står en stark kvinna som puffar dem framåt. Är Bidens fru den som puffar? Obama då? Bidens team i Vita Huset? Ängsliga demokrater? Blinda för situationen? Förnekare? Impopulär vicepresident som skulle ta över? Alla har försökt skydda Presidenten.

Skuggregering inte vald av folket.

Situationen har skakats om genom den usla debatten mellan Trump och Biden 28/6. Hastigt blev Bidens hälsa tillgänglig för alla genom TV rutan. Åsikter och förnekelser rinner genom Media.

Biden sa efter den katastrofala debatten: ’Let me say this as clearly as I possibly can as simply and straightforward as I can: I am running – no one’s pushing me out. I’m not leaving. I’m in this race to the end and we’re going to win.’ 

Demokraterna sitter på pottkanten. De saknade tankeförmåga nu – sedan och lät sig styras av Bidengänget. Hur landet mår har ingen betydelse längre. De har fastnat i sitt maktbegär. Trump får inte vinna. Det är det enda som gäller oavsett hur.

I den andra ändan av amerikanska valshoven lik boxningsring finns Donald Trump. Han är en överlevare. Alla som har skrivit artiklar om hans undergång har fått revidera dem – igen. I svensk och europeisk press fasar man redan över Trump som president. Världen går under. Fast det finns ingenting som förespår undergång är bara namnet Trump som rött skynke över pressen som inte ens kan stava till ordet saklighet eller sanning.

Trump har en egen agenda. Han är patriot ändå in till tårna.  Make Amerika great again. Introducerades av Reagan 1980 och är nu en Trump slogan.

När Amerika var stor kan diskuteras. Till vilken årgång backar man?  Ja, nu var jag spydig men Trump har rätt. Den amerikanska överhögheten i Världen finns inte längre även om katastrofer, som Ukraina och Israel, än ropar efter deras pengar och USA har fingrarna i många dispyter. Trumps maktönskan lutar sig in inte ut ur landet. Trump startade inga krig. Det kan förstås bli problematiskt om USA tar ur sina vapen från varenda träta.

I den andra ändan av Världen sitter Putin vars maktbegär saknar vett och gräns. Cirka 120 000 ryska soldater har dött i hans krig mot Ukraina, hittills. Putin bryr sig inte. Dessa två, Biden och Putin, bland Världens tre mäktigaste har fingret på knappen. Kymigt.

Det rör sig om i flera länder, ledare och regeringar faller. Politiker byts ut. Hopp flammar upp och slocknar snabbt. Tänk på Storbritannien där en ny kraft har tagit över en askhög. Alla skriker efter någonting. Vad tror folk att Keir Starmer kan trolla med? Macron som darrar. Det är egentligen bara i diktaturer, Putins och hans kompisars Iran och Nordkorea samt Afghanistan som Putin försöker bli vän med igen, där ingenting rör sig i verkligheten. Folket står ut. Överlever. Anpassar sig. Protesterna faller. De som vågar hävda sin rätt ruttnar i något fängelse eller dör i oklara omständigheter. Men ingen diktatur är säker för evigt.

Kina balanserar. De är duktiga på det. Men det är som en gungbräda.

Det blir en förändring om Trump vinner. I USA är många trötta på andra länders behov. Alla är inte med de miljarder som ges till Ukraina, men Washington lever än sitt eget liv. Staten blöder pengar varje minut, statsskulden är astronomisk, USA låg på plats 12 år 2022 i andel skuld av BNP på 121,7%.  (Sverige 31,7% år 2022.) Gränsen till USA från Mexiko är som övergångsställe, ca 2,5 miljoner så kallade flyktingar kom 2023, bara i december räknades 300,000 personer, mestadels yngre män. För mig är det inte invandring utan ockupation, anfall eller vad kan man kalla det.   Visst, Amerika är stort men suger inte upp till arbete dessa skaror. Vissa städer ser ut mer som en soptipp än en framgångsrik amerikansk stad. Nu hostar även Biden att det kanske var lite för många. Sent skall …

Biden vill vara president. Äntligen sitter han där och tänker inte släppa platsen till någon annan. Speciellt inte till Trump som ångar fram som en outtröttlig maskin. Fortsättning följer, snart. Om Bidens stora första beslut, hans legacy? skriver jag kanske en annan gång när han har försvunnit ur Vita Huset till något mer passande och får stöd och hjälp som han gott förtjänar.

Sa någon att politik är tråkigt?

https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abuse-of-older-people

PS. Ordet sorgligt är kanske mer passande?

Fjärde juli

Utvalda

And the star-spangled banner in triumph shall wave
O’er the land of the free and the home of the brave.

Idag hedrar jag USA på Nationaldagen, landet som har stått på Europas sida mot nazismen. Som har de flesta Nobelpristagare. Som är ett land med fantastisk natur. Människorna jag har mött var vänliga, hjälpsamma, öppna och de behandlade mig som en hjälte fast jag inte var det.
Jag hade en kärleksaffär med USA vilket är svårt att tro för det vi läser om det landet är mord och vänsterns gnäll över allting.
Jag har sett den andra, goda sidan, träffat de god guys och det vackra landet.

Jag är glad över min vandring på Pacific Crest Trail 2018, än idag.

Bilder: övers öken vid Hikertown, mile 515 dag 42, nederst utsikt mot Mt Rainier från tältet, mile 2285 dag 141.

De försvunna.

Utvalda

Vi tappar bort varann i livet. Vi flyttar. Vi blir osams, bryter kontakten. Vi växer åt olika håll. Folk dör omkring oss. Men vissa försvinner spårlöst. Jag ska berätta om några försvunna personer, den första blev dock ”hittad” genom egen kontakt.

Jag läste i ”Det Goda Samhället” om den försvunne brevbäraren Bosse Jansson som försvann 1976. Jag kom att tänka på de personer som också försvann och vars försvinnande jag var lite inblandad i. Den första kallar jag XY, en svensk man då ca 30 år.

I början -60 talet levde jag i Stockholm ambulerande mellan olika boenden. Jag arbetade på flera ställen men det bästa var restaurang Brända Tomten där jag hade jobb både på kvällen och natten. På nätterna förevigade min pojkvän och jag inredningen på Tomten och tog även matbilder. Vid fyra – fem på natten var vi klara och åt frukost. Då passerade tidningskillen oss och vi köpte hans tidning. Ibland stannade han en stund för kaffe.

Vi kallar honom XY vilket var lämplig förkortning för honom. Han hade studerat matte, det som fanns att studera i Universitet. Men något jobb fick han inte. XY var inte social på det sättet som krävdes och han var dessutom till höger vilket inte uppskattades i den vänsterlutande miljön. Så han bar ut morgontidningar. Han hade ljugit för att ens få det jobbet. Han vistades i skogen så ofta han kunde.

Jag kände gemenskap med honom. Jag hade ju också burit ut morgontidningar från tolv års ålder, i fem år. Och skogen hade alltid varit mitt hem.

XY hade planer, sa han, men han delgav de inte. Han förblev en lite mystisk person. Vi visste inte ens vart han bodde. Men vi köpte hans tidning under två sommarmånader då vi arbetade med fotograferingen, sju dar i veckan, precis som han.

En dag kom XY inte med tidningen. Inte den nästa, inte på en vecka. Var han sjuk? Han bara försvann. Om ett tag blev vi oroliga och nyfikna. Vi kontaktade tidningsutdelaren som ersatte XY genom att ropa efter honom på Stureplan, men han visste inget bara att föregångaren hade visst sagt upp sig. Den nya sålde inte heller sin tidning utan behöll den. Det var förbjudet att sälja de överblivna, sa han.

Hade XY fått bättre jobb? Hade han drabbats av ett brott? Inget i tidningar. Att bli överfallen var inte vanligt då så det borde ha stått på första sidan. Inget. Han försvann för oss.

Jag beslutade mig att prenumerera på Dagens Nyheter. Jag ville följa med tiden lite bättre och också bättra på min svenska. Idag skulle jag inte ens tänka mig att läsa den tidningen. Så förändras allting och inte till det bättre.

Mysteriet med XY löstes efter några år. Han hade rest till USA. Han hade bländat ett berömt Universitet med sina mattekunskaper. Nu skulle han bli professor. Hans kunskap och begåvning gjorde nytta i USA. Vi kunde gärna hälsa på om vi kom dit.

Vi var lättade. Mysteriet löst. Varför sa han inget?

Men, jag hade ju gjort exakt så även om i mindre skala. Inte berättade jag om min flytt till Sverige annat än till mor och far. Jag kunde misslyckas, hamna arbetslös på gatan. Bäst att tiga tills jag hade något att skryta om. Efter några år blev jag den första i min släkt att läsa i Universitet. Min mor berättade det till vartenda en som iddes lyssna. Det var stort då, det var fint att komma in i Universitet, kunskapens högborg. Idag är flera utbildningar bara en direktlinje till oanvändbar ickekunskap.

Nej, XY och jag träffades aldrig mer. När jag kom till USA 2018 hade han försvunnit inte bara ur min adressbok utan från jordelivet.

De tre andra försvunna är en helt annan mer tragisk historia, kommer någon annan dag.