Mina barndoms somrar hade sina sidor.

Efter kriget fick många barn med fattiga föräldrar åka till landet under sommarlovet. Till någon mer välbärgad familj och kanske någon som behövde hjälp. Jag tillbringade nästan fem somrar i en professorsfamilj som lekkamrat till deras adoptivbarn i samma ålder. Hon var ett hittebarn, ställd på trappan till ett hus. Hon får heta Ella. Den första sommaren var vi 7 år.

Hon var redan då ett barn med uppenbara problem. Låt oss säga att hennes beteende avvek från  andra barn. Jag skulle hålla henne hemma så hon inte försvann och lära henne att leka. Hon ville inte leka.  Hon ville gå till byn och sno saker. Jag ville inte heller leka. Jag önskade att få läsa och rita. I huset fanns ett stort bibliotek. Även om böckerna var mestadels vuxenböcker och med alla möjliga språk var det helt enkelt underbart att sitta där bland böcker vilka för mig representerade all världens visdom.

Jag kände mig som gisslan men med god mat. Trots ransonering var skafferiet välförsett, bullarna alltid varma och saftglasen fyllda. Söndagsfrukostarna klockan 10.00 med fläsk och ägg, stekta potatisar, sill, korv, varma bröd, smör och ost, marmelad, plättar, sylt, varm choklad, riktigt kaffe och som kronan på verket paj eller bakelser fyllda med bär och vispad grädde var ett himmelrike omöjlig att ens försöka förstå. Så mycket mat och man behövde inte dela allt i rättvisa delar, bara ta och äta för det fanns alltid mer. Ovan allt gjorde pigan ibland riktig glass med glassmaskinen i källaren. Jag gick upp i vikt tack vare överflöd av mat.

Ja, de hade en piga och även annan hjälp. Pigan var omkring 60, snäll men fast, rolig men även med stark gudstro. Hon nattade oss med en psalm och aftonbön. Hon var mer som en mamma till Ella än professorskan. Det var pigan som hade hittat det nyfödda barnet på en trappa virad i en trasa och med namnlapp: Ella.

Professorerna höll små föreläsningar under frukosten om något de tyckte barnen borde veta mer om som planeterna från Merkurius till Pluto, om de sju haven, länder i Afrika som behövde de vitas hjälp för att ta sig ur fattigdomen, Columbus resa till Amerika, pyramiderna i Egypten, om Edisons uppfinning glödlampan eller hur isbjörnar levde och jagade på den än ohotade isen på Arktis. De infogade små berättelser om sina många resor. Hur de red på en kamel i öken, gick på Inkaleden, seglade längs Nilen, sov i en igloo, klättrade berg på Alperna eller dök efter koraller i havet.

Jag lyssnade, det var fantastiskt. Det var som om hela världen kom till frukostbordet. Ella skruvade på sig och ville ut. Det sista, femte året, kunde jag inte längre hålla henne hemma och bad lov att åka därifrån efter halva sommaren. Jag var lättad. Mina föräldrar var inte glada. Året efter började jag arbeta.

Det var dock somrar med allt barn kunde önska sig. Parets äldsta dotter var redan vuxen. Hon var daghemsföreståndare och ledig en stor del av sommaren. Hon tog hand om oss.  Vi var rena och håret i flätor med stora rosetter. Vi gjorde båtturer till fiskestugan. Det ordnades en lekstuga och gunga. Jordgubbsland. Utflykter i det gröna. Simskola. Bollspel. Blomsterängar. Katt, som ibland lät oss att leka med.  Saft och kakor eller tårta varje eftermiddag i bersån eller på verandan då professorerna umgicks med oss och vi spelade något spel. De var aldrig lediga utan hade sommarelever vars cyklar vi lånade i smyg.

Det slutade inte bra för Ella, inte med någonting. När jag läste till socionom tänkte jag mycket på henne men hon passade inte in i några teorier. Det kanske var arvet som formade henne mer än miljön?

Dock är det närapå otillåtet att tänka oss med ett biologiskt arv från föräldrar och släktled som skulle påverka vår förmåga och varande. I ett socialistisk samhälle är det bara miljön som bär skuld för våra usla val i livet.

Står vi i skuld till framtiden och lugnet på landet.

Svaret borde vara så enkelt, så utan tvivel. Så klart har vi en skuld till framtiden. I framtiden lever våra barn, barnbarn och fler generationer om inte världen går under genom att någon främmande föremål av större mått träffar oss. En atomvinter över jordklotet som följ.

Jag tror inte att en pandemi utplånar oss helt. Vetenskapen utvecklar lösningar. Men låt oss anta att denna pandemi, eller någon annan, blir ständig besökare hos oss. Att behöva vaccinera sig regelbundet för att kanske få leva ett år till tar död på oss. Att alltid undvika vara nära varandra, umgås, göra saker ihop förintar oss sakteligen som mänskliga varelser.

Vem vill leva i en så osäker framtid? De som lever för dagen? De med livsfilosofi ”allt nu och genast”. Ett slags missbrukarbeteende med omedelbar behovstillfredsställelse. Mörda, stjäla, råna, roffa åt sig, utplåna varje uns av humanism finns i dag och skulle breda ut sig i rasande fart. När människor redan rånar varandra och plundrar skattemedel eller vad de nu kommer åt skulle stående dödläge väcka det värsta fram.

Och det bästa. Många skulle uppoffra sig för varandra men de är aldrig dessa som styr världen. De goda ser på sidan om.

De barnlösa som regerar har sällan morgondagen i sikte. Det finns många politiker idag som bara behöver planera fram till sin egen död eller ännu kortare, till nästa val. Hur ser det ut ens om tio år är sällan i tankegångarna.

Att klimatet skulle ta död på mänskligheten är jag tveksam till. Klimatet har alltid varierat. Jag är dock för lite utbildad i Universums fysik, solens perioder och jordens läge mot solen för att yttra mig om saken. Vi har redan självutnämnda experter som kan allt från klimat till Corona och ekonomi. Klimatet kan göra vårt liv besvärligt och fattigt. Miljön är jag mer orolig för. Vår utbredning på bekostnad av naturen. De mängder av skräp vi lämnar efter oss. Kemikalier, oförstörbara saker… Sverige är ganska bra på att ta hand om skräpet. Ändå ser jag lämningar efter människor varje dag.

Det är väldigt länge sedan jag var med andra oroliga och krävde att Kommunen ordnade återvinningsstation för glas och papper. Inte är det någon framgångssaga om jag ser på Världen.

Att olika krig, inbördes eller över gränser bryter ut är däremot säkert. Krig pågår, ett ständigt resursslöseri på människor och material. Hur ett krig definieras är oklart. Det finns förslag att  väpnade konflikter med  1 000 döda under ett år dör ska anses som krig.  Men krig förstör så mycket annat, hela ens livsmiljö och möjligheter. Även mindre händelser kan upplevas som krigsliknande. Att behöva vara rädd för överfall när man går från jobbet på kvällen eller hem från skolan är ett slags krigstillstånd mot den enskilde. Att få sitt hem sprängt eller bilen bränt i någon uppgörelse borde räknas som terrorism i alla fall. Allt är markering: övermakten styr dig. Våldsmonopolet har flyttats delvis bort från polisen. Klaner gör upp med varandra.

Likväl har mänskligheten alltid överlevt krig – hittills – bara gränser och kulturer har förändrats. Nya härskare uppstår och  faller. Folket böjer sig. Ingenting håller för evigt.

Dock finns möjlighet att undvika kaos men många politiker – som de i Sverige – arbetar aktivt för att göra landet så dysfunktionellt att samhällssystemet kollapsar. Det multikulturella experimentet är ett haveri. Skälet till att vi har olika länder i världen är många men ett är att olika kulturer då får leva i sitt eget revir och utveckla landet enligt egen smak. Ofta finns även någon typ av tro majoriteten instämmer i. De som inte kan anpassa sig flyttar. Ja, ekonomin kan göra så att större skaror rör på sig mot någon annans pengar. De broar som skulle byggas mellan helt olika kulturer har aldrig fungerat i större skala. Integration fungerar inte åt något håll. Vi turistar gärna, men få önskar stanna kvar i en helt främmande kulturkrets.

Vi får inse att vår tid är utmätt, så även vår  kulturs. När och hur vet vi inte än. EU politiker med de svenska i spetsen har bidragit till – beslutat – vår civilisations död.

Här ute på landet, i en avkrok vid havet känns allt långt borta. De grannar man stöter på  pratar om senaste fisket, fast oftast blir det bara hej. Det är fridfullt. De som stör lugnet är fågelskrik och glassbilen. Oavsett vart du gömmer dig i Sverige hörs glassbilens välkända pling och vi skyndar oss för att förse oss med glass. Bär och glass är sommarens mellanmål.

Undviker man Internet kan man tro att fred och lugn råder i landet och i Världen, utan några som helst problem. En del lever året runt så skyddade av omgivningen och skygglappar att de inte märker något av oron även om det står på dörren.

Snart hem igen. Där råder annan ordning än i ett havsvik.

https://sv.gatestoneinstitute.org/10343/europa-barnlosa-ledare

Jordens dag?

Man skrämde barn med Gud förr i tiden. Om du inte så… Idag är det sällsynt. Men Klimatskräck är något alla barn har kommit i kontakt med. Det är nog nummer ett, om inte att bli rånad och för tjejer också utseendet, att inte duga eller värre, bli våldtagen när man var dum nog att gå sent ensam hem. Men på något märkligt sätt försvinner barnrånen och våldtäkterna snabbt från massmedia. Men Klimatet står sig. Likaså Trump.

Trump med sina ca 911 000 000 resultat på Internet ger alltid något att gnälla om. Speciellt när det gäller Klimat. Dock är Trump tämligen betydelselös för svenska barn medan Klimathot har skrämt dem nu ett bra tag. Dock tror jag att oron för det sjunker nu när ens gamla mor- och farföräldrar riskerar att dö av ett virus. Corona tar täten i medierapportering.

Barn har skärrats av sina förebilder om att jorden går under via  klimatförändringar, så där  inom tio år. Det blir en ständig värmebölja av värre mått. Vi nästan brinner upp.  Djurlivet dör. Svält. Massdöd av människor. De istäckta områdena på Jorden smälter. Stränderna översvämmas. Husen drunknar. Obama, svenskarnas favoritpresident, var i Sverige och varnade för översvämningar ihop med det strejkande skolbarnet. Sedan flög han iväg i ett privatplan. Han  köpte en stor strandvilla vid havet. Men detta husköp kopplad till Klimatet gör inte skolbarnen. Källkritik är inget barn kan hantera – än. Att leta efter saker på Internet är inte heller enkelt. Jag tragglar med det varje dag när jag försöker hitta fakta. Sant? Inte sant? Vad är det man väljer att tro?

En bra fråga är dock: Lägger du miljoner dollar på ett hus vid havet om det översvämmas om några år? Låter som en praktlögn, klimatoron alltså.

Äter du kött, åker bil eller flyger är du en klimatkriminell. Är du en svensk vit man är du det värsta av de värsta.  De som flyger runt i klimatmöten räknas liksom inte med, syftet helgar medlen, utsläppen från de privatplan som fraktar de konfererande. Du däremot är skyldig på grund av din semesterresa. Allt du gör kan drabba klimatet. Men plakatpolitik och att synas är nog för de flesta inom PK folket.

Ändå är det inte så många som uppoffrar sig för Klimatet i Sverige. De svenska vuxna är misstänksamma, i topp i världen. Majoriteten har inte ändrat sina liv märkvärt. Det räcker med små utåt synliga påpekanden: här går en miljömedveten person. Man slänger skräp i så kallade återvinningsrummet som ser ut att ha drabbats av en jordbävning.  Jag ser många tygkassar i affären. Är det miljöinsatsen som dessutom var feltänkt. Plast var miljövänligare och det är inte svenska hushåll som slänger de på Indiens stränder. Det finns massor av exempel,  plastkassar är det lilla aktuella med extra skatt 1 maj. (Undvik de!) Klimat får stor uppmärksamhet från Regering och Riksdag. Klimatbudget är inte småpengar, det handlar om några miljarder. Mer skatt är alltid den ultimata lösningen.

Bara Corona har vunnit över Klimatet som  medieintresse, just nu över orättvisorna mot kvinnor också. Några försöker dock klandra på männen att de inte isolerar sig som kvinnorna. Ja, män arbetar kanske mer timmar än kvinnor gement? Och de  ensamkommande ”gymnasiebarnen” är förstås en följetong, alltid och igen. Vårt utvalda folk utan asylskäl. Att skippa lagar och regler gör man bara för unga utländska män, inte för kristna flickor från Kurdistan. Eller för någon annan för den delen.

Nog om invandring, vår paradgren, ett av dem.

Barn har skolkat från skolan på fredagar över världen. Fredagar blev en massiv rörelse. Har något annat engagerat barn så? Att engagera sig är positivt men hur skulle strejk på fredagar ändra Klimatet är för mig en gåta. Just fredagar var skolan värdelös, det var bättre att stå med en plakat och skrika än att lära sig något, kanske just om Världen omkring oss och hur det fungerar och kan förbättras.

De som inte följe Gretavurmen kunde bli utstötta i skolan. Den som inte tror att Klimatet tar död på oss är rent av rebell. Jag känner ett av dem och barnets resonemang om varför inte, var imponerande. Vuxna amatörforskare i Klimat har vi gott om, tänk så många det finns som vet och har så rätt. Barn har än en chans att bli en riktig forskare. Om de fullföljer skolan förstås.

Troligen går världen under en dag eller sakta. Kanske gör vi det själva genom nersmutsning. Något som faller från Rymden är också möjligt. Pandemi är väldigt aktuellt. Genom befolkningsexplosion. Jorden kan inte föda alla. Kanske ettbarnspolitik i grymma Kina var bättre, något mer effektivt sätt att skydda levnadsomständigheter än att oroa sig för variationer i klimatet? Och vad vet vi om solen – egentligen? Solvindarna var visst varmare än man trodde läste jag i en vetenskaplig artikel. Det vi vet om vår planet och dess grannar är bara en bråkdel av fakta.

Vissa tror tvärtom, att vi hamnar i en tid av kyla. På -70 talet varnades vi om det men då blev det inte hysteri eller  budgetpengar. Om jag gör en gissning – helt ovetenskaplig för min forskargärning handlar om sociala processer inom behandling något, inte klimat – det blir varmare ett tag och sedan får vi en ny kall period.

Ordet miljö byttes ut mot  ordet Klimat. De låter lite lika och har liksom samma ingredienser. Men, Klimat är något utöver, som Gud, där uppe, ett lämpligt frälsningstema. Sa inte Kyrkan att barnet, talespersonen för rörelsen, var en profet? Nog liknar klimattrogna en religiös rörelse. Miljön omkring oss kan vi råda över ganska bra, om vi vill. Om vi ids, alltså. Klimat är något större. Det hjälper inte med enkla  förändringar, kanske inga alls, oavsett vad vi gör. Därför har det blivit rikemans industri, rent av levebröd. De som flyger runt och blir miljonärer, som Al Gore, på det. Fler… De barn som skolstrejkar är bara dekoration.

De vuxna gav företrädet till ett barn. Alla vuxna i beslutande position – nästan alla måste tilläggas – applåderade när hon skällde ut världens ledare och oss. Men applåder förändrar ingenting. Jag misstänker att klimathysterin döljer en större Agenda om och hur den stora massan skall tuktas och leva. Det grandiosa nya samhället?

Kunde det ha funnits andra sätt att rädda Jorden vi lever i än konferenser om grader och resor i privatplan? Kanske hade dessa företrädare för Klimatet gjort mer nytta genom att plocka skräp på stränder och ta kollektiva färdmedel? Kunde de bo trängre, bara i en bostad inte fler och spara energi? Släppa den tredje bilen? Kanhända finns det massor av smarta lösningar de rika klimatentusiasterna hade kunnat betala i stället sina konferenser och hurrarop för ett barn? Miljöinsatser? Det handgripliga omkring oss kallas än miljö.

För klimatet – tror jag rent ovetenskapligt – kan vi inte styra.

Många barn har mått oerhört dåligt. Sedan kom en världsomfattande sjukdom. Tilltron till att de vuxna kan ordna upp allt är nog sjunkande mot bottenläge.

Hur pratar du om Klimat med dina barn? Eller har du en Rebell hemma?

PS. Jordens dag (Earth day) är en temadag initierad av den amerikanske senatorn Gaylord Nelson för att uppmärksamma världens miljöproblem. Dagen har sedan 1970 firats 22 april årligen. Han blev invald till Senaten 1962 och en oljeläcka  utanför Kalifornien gjorde att han ville göra miljöfrågorna mer synliga.

Bild överst solnedgång vid Virihaure, Padjelanta, den andra är från Island, Jökulsárlón

Intresse att skydda naturen? Inte.

Ibland har vårt bibliotek olika program om aktuella författare eller någon berättar om dolda naturskatter i Kommunen. I min Kommun finns flera naturskyddsområden. Ibland har jag svårt att förstå det skyddsvärda på en plats som ser bara risig och sönderkört ut men felet ligger nog i de som måste köra med sin fyrhjuling överallt, över staket in på en plätt i naturen med sällsynt växtlighet. Det är inte så ovanligt att man får kasta sig just i naturens famn när motorcyklar far förbi.

Brist på respekt för naturen visar sig på många sätt. Naturen hittar dock alltid en utväg. Vi gör inte det.

Jag var i biblioteket häromdan och lyssnade på ett föredrag med bilder om några naturskyddsområden i Kommunen. Jag kände till det mesta och har besökt de flesta platserna men man kan alltid lära sig mer.

Det var absolut fullsatt. Bibliotekarien försökte hitta flera stolar någonstans. Åldern hos publiken var medel 55 – 65, de flesta kvinnor. Jag såg ingen som kunde vara under 40. Inga klimatintresserade unga som ville bevara naturen. Inga gymnasister som studerade miljö och naturskydd. Bara äldre, pensionärer och även de som knappt gick nu mera i skog och mark utan asfalt på grund av käppar, rollatorer eller rullstolar. Som så ofta sägs: äldre kvinnor håller kulturen upp. Det beror förstås på vad man anser vara kultur.

Det var knäpptyst när föreläsaren visade sina bilder från skyddade platser, fågelsjö och gammal skog. Ja, någon aah hördes när en bild var extra vacker.

Flera av de närvarande hade deltagit i någon ledd vandring. Men parkeringen var full av bilar. De som kände varandra erbjöd skjuts. Att gå hem i mörker var inte att tänka på. Själv gick jag mot centrum ensam.

Med tanke på den klimathysteri som råder borde ungdomar köa till informationen om skyddade naturområden. De borde kräva mer naturskydd. De borde stå med en plakat när skogs huggs ner för att ge plats åt sporthallar, köpcenter och bredare vägar. De borde inse att arbete för miljö börjar bakom knuten. Men inte. För dem räcker det att skippa skolan, ta selfies i demonstrationer, skrika i korus och skylla på de vuxna som har gett dem ett liv på världens grädde. De svenska demonstranterna glider på en räkmacka och ingen av dem tänker emigrera till fattig landsbygd  i Afrika, till exempel, där deras klimatavtryck sjunker genast till exemplarisk nivå. Där sådan lyx som daglig varm dusch är otänkbart.

Att leva som fattigpensionär är en mer närliggande chans men det är kallt i Sverige och bostäderna värms upp en stor del av året. Inga sitter i mörkret utan lampor. Så Afrikas landsbygd – utan att ta med sig något av sin svenska lyx som kräver el och bensin –  är kanske den miljövänligaste förändringen man själv kan göra. Förutsatt att man lever utan matlagning med öppen eld. Vegan med bara råa grönsaker bör vara idealet.

Vem emigrerar?

(Obs. kan innehålla en smula spydighet – eller inte?

Bild med vattenbärare: https://thumbs.dreamstime.com/z/kvinnor-som-b%C3%A4r-vatten-70697056.jpg