Månadsarkiv: juni 2012

Skicka tillbaka importfruarna …

Publicerat av

Fruimport kan ske på så många sätt. Den värsta jag mött som socialsekreterare var en slagen kvinna med ett litet barn. Hon från ett Mellanösterland och var muslim, han svensk utan varken tro eller moral. Det var en kärlekshistoria genom arbete, vilket och var kan vi lämna därhän – hon kunde engelska och tolkade – som ledde till äktenskap och kvinnans flytt till Sverige. Först var det gullegull och få slag. Sedan fick hon barn och blåmärkena började bli fler. När han gav sig på barnet kom hon till Socialbyrån men vågade inte ens sitta ner. Hon hade varit gift under två år.

Hon kunde inte återvända hem. Hon var från en mindre by där alla kände varandra och de religiösa reglerna var redan tänja när hon fick lov att lämna byn. Hon skulle bli utstött. Men hon ville åka hem. Vågade inte. Vi placerade henne och barnet i ett jourhem och började grubbla.

Hon fick köpa kläder och enkel barnvagn samt lite leksaker till barnet. Det gick inte att få till stånd en anmälan mot mannen eller ens komma in i lägenheten för att hämta saker. Han sket nu fullständigt i henne och barnet. Han ville bara skiljas.

Då kom vi på en idé. Vi skrev ett officiellt papper att hon måste lämna Sverige eftersom mannen inte var kapabel att ta hand om henne. Vi kontaktade ambassaden i hennes hemland. De tyckte det var lite kul. Vi skickade henne tillbaka med socialbidrag för några månader i fickan och de nya sakerna. Hon grät och det var lyckotårar. Tänk, ambassadören körde henne hem från flygplatsen och visade pappret.  Ingen kunde förstås läsa det men vi hade stämplat på det några stämplar vi hade. Ambassadören lovade hälsa på henne och se att allt var väl. Han tyckte det var trevligt att se lite av landet.

Det gick bra för henne. Hon blev inte trakasserad, tvärtemot. Men vi bröt säkert mot alla regler. Regler är till att brytas.

Plast till middag?

Publicerat av

När man hamnar på sjukhus frågar de ifall man inte äter viss mat. Jag skrev en del som  fisk från Östersjön. Kanske  tyckte de att jag var för besvärlig när de kastade ut mig direkt efter operationen? Men vem vill äta fisk från det förgiftade havet?

Vi alla har närkontakt med skräp. Äter vi det till middag utan att veta det? Lite plast dör väl ingen av? Inte gifter från besprutning heller? Vi hör till sopkedjan, vill vi eller inte. Bara jag går ut så möts jag av fimpar, Mc Donalds muggar, papper, plastpåsar …. Just för plastpåsar är jag lite allergisk. Värsta skräpet är kanske fullt användbara grejer som vi slänger för de var gamla eller ur mode. Sopdykare är ett ganska nytt yrke. Brukar se de i vårt miljörum när jag går med min återvinningspåse.

Visst var plast en bra uppfinning? Så glada vi var när den medhavda kassen byttes till en lätt plastpåse. Det går årligen åt över två miljarder engångsplastpåsar och sedan tillkommer alla andra plastprodukter. Många av dem slutar i havet. Det tar runt 400 år för en plastpåse brytas ned i naturen. Så din påse, slarvigt slängt någonstans har ett evigt liv, kanske som fel mat åt en val, fisk eller råkar kväva en fågel. Italien, Los Angeles, Togo, Kenya, Tanzania, Rwanda, Somalia, Kina, Syd Africa, Uganda och Bangladesh har förbjudit de tunna plastpåsarna. Vi ligger efter.

Seattle är sist att förbjuda plastpåsar i affärer på grund av miljöskäl.

“Great Pacific Garbage Patch” bara växer. Nu uppmärksammar man Östersjön. Hela Östersjön är full av skräp. Var det en nyhet? På en genomsnittlig mjukbotten ligger omkring 40 kilo papper och plast per kvadratkilometer, enligt uppskattningar från Göteborgs universitet. Omräknat till vanliga bärkassar i plast blir siffran en påse per 20 meter. Forskarna tror att plasten förgiftar Östersjöfisken när den bryts ned i vattnet.

Alan Weisman skriver i sin bok: ”The World Without Us” om den eviga plasten.  (Det är en bok man bara måste läsa!) Plast bryts till mindre och mindre beståndsdelar och till sist blir det mat för oförstående havsdjur. Det är ingen ny forskning. Larmet har gått länge sedan men ingen lyssnar. Du?

Mat och blommor på en resa jorden runt

Publicerat av

Utan att vilja blev jag åter en miljömarodör. Det var sannerligen inte första gången, inte den sista heller. Jag köpte blommor på torget, en bukett rosor och blåklint. Rosorna var från Afrika, troligen Kenya. Jag frågade inte varifrån de kom  och såg det inte innan jag var hemma. De var mycket vackra rosor och många köpte de. De var en helt onödig lyxköp. Vissa saker är liksom OK att köpa fast de är långväga men blommor … Jag undrar vad odlaren fick?

Man trillar dit ständigt. Det är inte lätt att hålla sig till närproducerat och ens veta när det närproducerat är ett bättre val. Vad är närproducerat? Hur långt får sådan mat och sådana blommor resa? Troligen är närproducerat bara grönsaker vi odlar på vår egen trädgård eller på balkongen. Om man nu inte bor som granne till en handelsträdgård och inte äter annat än grönsaker.

Jag är speciellt allergisk för mat som åker jorden runt, alltså alla dessa bekväma fryspaket med färdigrensad, styckad, skuren vara.

Jag köpte ett paket fryst lax. I regel köper jag färskt men fiskdisken är stängd på måndagar i min närmaste affär. Enligt påsen var fisken en produkt som kommer från ett område fiskecertifierad med MSC:s miljökrav för ett välskött och uthålligt fiske. Det lät ju bra. När jag läste det finstilta hemma med förstoringsglas – det var verkligen finstilta – såg jag att fisken hade fraktats runt halva jorden för att rensas i Kina och packas i en plastförpackning. Därefter åker fisken tillbaka i frysbåtar till ett lager och så småningom kommer den miljövänliga fisken tillbaka till norden, till affären och på våra tallrikar.

Jag kommer aldrig mer köpa fryst fisk utan färsk som rensas i affären. Men vid nästa affärsrunda kommer jag säkert att köpa något jag inte vill, som har blivit en berest vara – utan att jag vet det. Att vara en medveten konsument tar oerhört med tid. Det är bara en förhoppning och inbillning, man halkar alltid dit.

Snart på torra land?

Publicerat av

bild:dagens väder på Atlanten

Seglaren har varit till havs sedan början februari med start i Argentina,  stopp på Falkland, Sant Helena och Ascension. Nästa land är Horta Azorerna. Han seglar. Han seglar verkligen eftersom propellern har kollapsat i en storm och motorn går inte att använda för färden. Men Kunde Columbus och de andra tidiga upptäcks resarna segla jorden runt med segelkraft så varför inte han? På Horta väntar kanske en ny propell. Kanske, för det åker en propell till runt i världen utan att hitta till rätt adress.

Ja, vad har man för adress på havet? Senast var det N 23.20 W 33.35  den 12. juni men det stämmer inte längre för dagarna går och ibland är vinden gynnsam. Med satellittelefon, AIS, GPS, dator, solceller och andra attiraljer som hjälp går färden mot eller med vinden, ibland kryssande eller total stiltje. Alla dessa tekniska finesser Columbus inte ens kunde drömma om när han tittade på stjärnorna och försökte gissa vart han befann sig.

Varför seglar man ensam bara för färdens skull? Varför bestiger man höga berg? Nyss rodde några över Stilla havet. Vissa simmar över Atlanten och rekord efter rekord slås av dem som måste vinna över sig själv. Ofta är döden med som insats. Vi är sannerligen olika. Från de trygga 8 -5 jobbare vilka slå på TVn och sedan är nöjda till sensational seekers  som måste vara på havet eller åtminstone på en fjälltopp, satsa på omöjliga forskningsprojekt eller lösa gåtor för att känna livet pulsera en stund.

Äventyr är  också ett ord som drabbats av inflation. Sök bara på ordet så får du de mest konstiga svar. Seglaren kan nog räknas till de riktiga äventyrarna, speciellt när han inte kunde segla när båten Icebreaker inköptes. Men med träning på plats – havet i detta fall – kan man lära sig mycket, oavsett vad det gäller. Envishet ger ofta kunskap.