Pumpor, spöken och paranormal aktivitet

Har du sett ett spöke eller annat övernaturligt du inte kan förklara? Då är du inte ensam.

Winston Churchill som besökte Vita Huset såg den döde Abraham Lincoln i sovrummet och utbrister: “Good evening, Mr President. You seem to have me at a disadvantage”. Churchill var oklädd efter ett bad och en del whisky.

Hm. Men då är vi andra som sett spöken inte helt galna eftersom de flesta tyckte nog att Churchill var en klok person.

Själv såg jag ett spöke när jag var 12 och kan inte förklara hur och vem det var. Veckan innan skedde en bilolycka, en flicka kördes ihjäl av en onykter bilist, till råga på allt vid begravningsplatsen. Flickan skulle konfirmeras helgen efter. Olycka av den typen var en väldigt sällsynt händelse så jag och min bästis ville se platsen. Vi gick dit precis veckan efter och i samma tid också och vi tänkte sjunga en psalm och be för henne. Då såg vi flickan sväva över vägen i en lång vit klänning. Vi båda såg hur hon gick över gatan och försvann bakom stenmuren in till kyrkogården.

Vi var förskräckta men försökte följa efter henne men såg inget på kyrkogården.

Veckan efter gick vi dit med några kamrater och på samma tid, men sa inget om vårt spöke. Vålnaden gick över gatan. Några av kompisarna skrek och sprang iväg, bland annat de tuffe pojken som alltid plågade oss yngre. Veckan efter såg vi ingenting. Då hade hennes begravning redan varit.

Vem spökade för oss? Det fick vi aldrig veta och när några av oss pratade med sina föräldrar hotades de med stryk. Jag höll mun men funderade länge om det verkligen var hennes ande eller någon som spelade oss ett spratt. Jag har inte löst mysteriet.

Historier om utomjordingar är många, jag har sett ett av dem, inte som en levande utomjording men något som misstänktes vara rymdfarkost. Vi var på väg hem, jag tror det var 1952. Vi hade varit på födelsedagskalas – nykter sådan för mina föräldrar och deras vänner var helnykterister – och gick hem vid 21 tiden, min mor, far, lillasyster, den minsta i barnvagn och jag. Det var stjärnklart, jag tror det var november. Hastigt lyste en stjärna mer än de andra. Den såg ut att närma sig jorden. Den var som en lysande djup tallrik, for i hastig fart ovan staden, försvann och lämnade min religiöse mor mumlande om världens undergång. Det var flera andra som såg ljusfenomenet, ingen lyckades ta en bild för kameror var inte allmänna på den tiden, och någon riktig vetenskaplig förklaring fick vi aldrig i tidningarna. I varje fall var det inte flyget från vår flygplats. Meteor?

Finns det någon där ute? Förmodligen, men knappt så att de kommer på ett snabbt besök. Eller såg de att vi hade raserat världen ganska så ordentligt och ville inte stanna?

Personligen tror jag att det finns en bra förklaring till båda händelserna, men ingen kom på det då.

Halloween med pumpor syns lite överallt. Kanske ser vi också några spöken under helgen? Kan hända att någon knackar på dörren? Jag har förberett mig i år och köpt lite godis till besökande spöken.

Pumpan med katten är från Linda.

Lejon och glaciärer samt sjunkande stad.

Larmet går igen om miljöer vi förlorar och djur som riskerar att försvinna. Smältande glaciärer är redan en långkörare. När man vandrar på Alperna och passerar samma glaciär med några års mellanrum ser man skillnaden med blotta ögat och kartan stämmer inte längre. Inte vykorten heller, de var klart fotoshoppade och såg ut som tagna årtiondena sedan.
Klimatförändringarna slår hårt mot Alperna som förlorar runt tre procent av sina glaciärer varje år. Experter tror att risken finns att glaciärerna är borta helt redan 2050. Så, res nu och se den magnifika vyn någonstans, Chamonix till exempel. Kanske lockar Mt Blanc turen nästa sommar? Inte så jobbigt som det låter. Tja, nog måste du ha lite ork i benen.

Glaciärerna krymper också på svenska fjällen. Jag har stått något förbryllad när kartan visar is men marken oändlig grusfält med vattenfåror.

Jag var i Venedig i sommar med ett barnbarn. Venedig sjunker. Ett tag ville de förbjuda de stora båtarna in till staden för att hindra svallvågor som sliter på byggnader, men det var pengarna som vann. Venedig är ett charmigt ställe utan bilar som gjort för en kortare resa, gärna just med ett barnbarn som sedan kan se den sjunkna staden om 50 år. Romantik? Ja, men man får står ut med tiotusen andra i kö till sevärdheterna ifall man var korkad och inte fixade biljetter i förväg på Internet. Inget mysigt med köer. Och den romantiska gondol turen kan bli flera gondoler i kö, med högljudda glada människor och noll magi, fast man drömde om att glida ensam genom kanalerna med sin käresta i månskenet. Om man snålar med en billigare tur alltså. Romantik kan vara en hotad art för den snåle.