Rule Britannia!

I natt går Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ut från EU gemenskap. Brexit är äntligen här. En rådgivande omröstning 23 juni 2016 resulterade i att lämna-sidan vann med 51,9 %.  Därefter många vändor och våndor samt tre premiärministrar: David Cameron, Theresa May och till sist Boris Johnson, men nu går Storbritannien ut ur EU. Britterna skippar den  gemenskap som har blivit alltför omfattande och har beslutat för mycket av landets styrning. Landet tar tillbaka sin makt och beslutsfattande. Demokrati alltså. Det blir säkert problematiskt på många punkter ett tag.

Britterna är provkaniner.

Den världsmakt som Storbritannien en gång var finns inte mer. Storbritannien är bara öar i Europas utmark. 

Skottarna knorrar. Hur känner Nordirland sig? Blir skottarna griniga nog  och röstar för självstyre, eget land och Nordirland följer efter finns bara en del kvar som ett land. Området som kallas England var bosatt redan under stenåldern men fick namnet från germansk stam angler. Dessa bosatte sig på området under 400 – och 500 – talet. England blev en enad stat år 927. Kanske det som till sist bli kvar är just ursprunget England med Wales?

En bild från TV efter Brexitomröstning har fastnat i mitt minne. Det är en demonstration mot Brexit, en hop skrikande mest unga människor med plakat. En journalist går runt och intervjuar. Han ställer en fråga: röstade du mot eller för och får svar jag röstade inte alls. Han går vidare och ställer sin fråga och får samma svar. Det gick bra att skrika på gatan men att orka rösta mot Brexit var för jobbigt.

En typisk tidsbild av engagemang?

Jag träffade några engelsmän på PCT, vita finansmän i 35 – 45 års ålder från centrala London. Ja, nästan alla, över 92 % som vandrade var vita. Dessa var män med bra arbete och möjlighet till flera månaders semester. De sa sak samma: Vi är trötta på makten från EU och flyktingar. Någon annan än vi beslutar. Londons utkanter ser ut som Mellanöstern.

Det engelska kungahuset krackelerar också. Paret Sussex med Meghan och Harry drar sig ur. Det var inte så kul att vara kunglig. Andrew är på kanten till vittnesmål i pedofilhärva. Drottningen är i slutet på sin bana på grund av ålder. Om en – max två generationer till kommer inte kungahuset vara kvar är min gissning. Varför betala för det? Så blir det nog i Sverige med.

God save the Queen? Så lange…

Kommer EU att överleva i sin nuvarande form som en organisation villig att kapa åt sig mer makt över våra liv, harmonisering som det kallas och börja beskatta EU medborgare? Vem näst, ut ur EU alltså? Har den utdragna processen skrämt de länder som inte vill lyda Bryssel och följa tvångsmetoder som att tvingas ta mot invandrare?

Den som gapar efter mycket… EU bör lyssna mer på sina medlemmar, inte bara på politiker i gräddfilen. Desto längre från medborgare besluten tas dess mer krackelerar demokratin och med det samhället. Var och en blir sin egen, inte samhällsmedlem. Återstår ”vald diktatur” som bara de invalda bryr sig om.

Av de 73 platser som blir lediga genom att Storbritannien lämnar EU har 27 platser  omfördelats till andra länder. Och EU vill ha mera pengar av sina medlemmar. Det blir inte billigare om någon lämnar laget.

Skål med whisky för britter! Dags att besöka Storbritannien, eller snarare för min del Skottland. Spanar på vandringsleder som The Great Glen Way och West Highland Way. Jag har varit i Skottland en gång men då på FN konferens som inbjuden föreläsare. Det var länge sedan.

Rule, Britannia! Britannia, rule the waves:
Britons never, never, never will be slaves.

PS. I Europaparlamentet arbetar ca 7 500 anställda i generalsekretariatet och de politiska grupperna. Sedan tillkommer EU-parlamentarikerna 751 personer och deras personal. Europeiska unionens råd har cirka 3 500 anställda i generalsekretariatet. EU-institutionerna har runt 4 300 översättare och 800 tolkar i fast tjänst. Ja vet inte om service omkring som städare m fl är medräknade.

Kartbild: Brittiska imperiets glanstid:

Fram till 1776 hade Storbritannien även 13 kolonier på Nordamerikas östkust som 1776 slog sig fria och bildade landet USA. Storbritannien erkände USA:s självständighet 1783. USA räknades inte till Imperiet.

Av Maps & Lucy – https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6705078

Skatt på plastpåsar

För att minska mängden förpackningar och förpackningsavfall ska en ny skatt införas på bärkassar av plast. Kassarna ska beskattas med tre kronor styck, och mindre och tunnare kassar ska beskattas med 30 öre styck.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. De nya reglerna börjar gälla den 1 mars 2020.

195 röstade ja och 123 nej, alltså M och SD samt en Centerpartist. 31 var frånvarande. Vart då? Ute och plockade skräp kanske. Så lite intressant var den omröstningen.

Enligt Regeringen kommer pås-skatten generera skatteintäkter på 2,7 miljarder kronor årligen. Skatteintäkterna ska sedan användas till att sänka skatten på arbete.

Vi använder ca 100 påsar per år.

Hur ska vi packa hushållssoporna som inte kan lämnas till återvinning? Våta blöjor, bindor, kaffefilter, tepåsar, andra våta saker… Förslag, om nu plastpåsar är miljöfarliga?  Skall vi hamstra soppåsar för att slippa betala mer skatt?  Att vi skulle få sänkt inkomstskatt genom plastpåsar ställer jag mig något tveksam till. Det finns många hål att fylla och beräkningar kan gå helt fel.

Brukar du slänga plastpåsar i naturen? Om så, dags att sluta. Flera länder har förbjudit plastpåsar och olika plastprodukter. Det blir säkert så även här om skatteintäkterna inte rinner in. EU har enats om att plastsugrör ska bort.

Papperspåsar är inte miljövänliga, inte tygpåsar, inte…Vad vore det bästa sättet att bära hem maten från affären? Jag har en nylonkasse som jag använder och den är nu ca 30 år. Är jag då miljöhjälte? Applåd? Men för sopor används plastpåsar.

Den giriga Staten hittar alltid nya skatter. Politikernas behov av medel för sina projekt tar aldrig slut.

Plast är fantastisk material. Inom sjukvården används plast varje stund. Plast är svårt att ersätta ibland. Därför valde jag en annan bild än en påse. Ser du vad det är?

Har du plastprodukter hemma? Kanske mer än du tror.

Länder som förbjuder: https://www.omvarlden.se/Branschnytt/nyheter-2018/har-ar-landerna–och-standerna–som-stoppar-plasten/

Bild: Av JNakashima – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5650306

Usel start för det nya året.

Det här året börjar inte bra. Ett plan på väg till Ukrainas huvudstad Kiev, sköts ner strax efter lyft av iransk militär på Teherans flygplats 10 januari. Alla 167 passagerare dog. Spänningen mellan Iran och USA steg.

Vulkanutbrott på Filippinerna, jordbävningar i Turkiet och Costa Rica,  de nu mera vanliga sprängningarna, rånen och skjutningarna i Sverige och sedan elak virus från Kina som sprider sig över världen.

En glädjande händelse finns dock i Sverige – så länge. Budgetomröstningen i Riksdagen där oppositionen med M, KD, SD och V tillsammans enades mot MPs friår (att betala folk för att inte arbeta) med mera och lösgjorde ytterligare medel för de krisande Kommunerna i landets ändringsbudget. Så fungerar demokrati oavsett vad Aftonbladet ylar om. All makt utgår från folket genom Riksdagen även om det ofta brukar halta genom ren mobbning.

Nu till årets elände som lär bli långdraget.

Minns ni svininfluensan med start i april 2009? Folk stod i långa köer för vaccin. I kön till en vårdcentral nära mig slogs några för de ansåg sig ha rätt att gå förbi. De var så viktiga personer. Polis tillkallades för att få lugn i  kön. Den växte till hundra meter. Och sedan tog vaccinet slut på VC. Kaos. Det blev dock vaccin över totalt och då klagade folk att Regeringen hade slösat pengar för onödigt vaccin.

Jag tänkte på svininfluensan när jag såg bilder från Kina. Enorm trängsel på sjukhus. Vore det inte klokare att stanna hemma? Det finns inget mot virus än så länge, bara de vanliga smärtstillande. Men den här är elak variant som angriper lungorna och då kan uppstå behov av respirator i värsta fall.

När epidemier avtar finns föga intresse att utveckla ett vaccin. Som i fallet sars. Det är dyrt. Vem ska betala? Det finns inte heller beredskap för en stor epidemi i Sverige – kanske ingenstans – när den dagliga sjukvården går redan på knäna.

Så, ett nytt coronavirus, 19-nCoV, härjar i världen, med början i Wuhan och omkring, en kinesisk stad med över 11 miljoner invånare. Systerstad med Borlänge. Det sägs ha startat på en fiskmarknad där man också sålde vilda djur som ormar och fladdermöss. Försäljning av de vilda djuren är nu förbjudet. Stämmer det kan vi aldrig veta. Det är Kina.

I Wuhan byggs ett nytt sjukhus snabbt, det måste bli en typ hangar. Flygplatser i flera länder kontrollerar om människor har feber vilket inte hjälper till så mycket. Man kan ju vara smittad men inte speciellt sjuk än. Sevärdheter stängs i Kina, även Mc Donalds och Ikea. Trängseln på den kinesiska muren anses också sprida risken och är stängt.

Det officiella firandet av nytt år, råttans år, blev  inställt på flera platser som Peking, Hongkong… Det kinesiska nyåret är den viktigaste helgen i Kina och många reser då hem. Det är då man har sin årliga semester. Nyåret kan vara det enda tillfälle man träffar sina anhöriga eller ens sina barn. Många föräldrar arbetar i storstäderna och barnen tas hand om av far – morföräldrar. Jag minns när vädret gjorde resandet omöjlig ett år och folk grät öppet när tåg var inställda. Flera fick vänta till nästa år för att träffa sina anhöriga. Det finns föga flexibilitet i det kinesiska arbetslivet.

En epidemi påverkar inte bara de sjuka, sjukvården och daglig liv utan arbete, ekonomin och börsen samt Kinas position i Världen. Det är tveksamt om Kina uppger rätta siffror över utbrottet.. Låter för få när stora områden, flera städer läggs i karantän av det. Trafiken står. Man stänger in och utvägar.

Fallen måste vara fler smittade än det sägs?

Från Daily Mail det officiella läget igår.

Kanske därför visar Kina så genomgripande åtgärder? Över 50 miljoner människor befinner sig nu innanför karantärsområdet i Kina. Att stänga in fria människor som inte har begått brott är en radikal åtgärd av rädsla och försök till kontroll. Kommer det att hjälpa? Hur försörjs människorna på de områdena?  

Det är lätt att smittan sprider sig när städerna är så tätbefolkade. Och i vår öppna värld sker överföringar av sjukdomar snabbt. Flyget och trafiken för smittan vidare. Tänk om siffran fördubblas varje dag. 2,4,8,16….. om 20 dagar vore det över 250 000. Nej, så pessimistiska ska vi inte vara.

Dags att bunkra lite mat och se en film om virusutbrott som är väldigt trovärdig i sättet hur spridningen börjar och sker och hur det oförutsedda lamslå världen. Ett större utbrott av någonting klarar inte vår svenska sjukvård av när de inte ens fixar dagens behov. Blir  du lindrigt sjuk får du sköta dig hemma. Bäst så?

Filmen Contagion är en spelfilm inte dokumentär.

Folkhälsoinstitutet meddelar: Utifrån nuvarande kunskap bedömer vi inte att det här viruset har pandemipotential. Det verkar i nuläget inte vara tillräckligt smittsamt för det. Om det hade haft potential att ge en pandemi skulle vi sannolikt redan ha sett mycket mer smittspridning även utanför Kina.

Överlevare från Birkenau

KZ Auschwitz, Einfahrt

Lägger ut en gamla berättelse från 2014 som är än aktuell och kommer att bli även i framtiden. Idag, den 27 januari för 75 år sedan befriades koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Heidi var ett av dem.

Här är det gamla inlägget om en människa jag aldrig glömmer så borde inte heller världen:

Vi har nyligen ihågkommit dagen D under andra världskriget och nyss jämförde man läget under det första världskriget och nutid. Mitt första minne i livet är ett krigsminne och kriget mot Ryssland präglade på många sätt min barndom och miljoner andras liv. Jag minns 50 talet och början av 60 talet som någonting ljust, full med hopp och utveckling. Mitt första barn som föddes på 60 talet skulle få leva sitt liv i fred och utveckling.

Det var bara en hägring. Idag pågår det fler konflikter än på länge. Kommer också vi att bli indragna i islams krig mot andra islamister? Kommer Ryssland att sträva efter sina forna gränser? Kommer USA dras med igen i någon strid om rätt styre och ge anledning till andra att hoppa på? Mer … det finns många kombinationer och möjligheter i världens strider. Vi har inte förstånd nog att bygga ett fredligt samhälle. Människan är sin egen största fiende.

Men det var inte min mening att skriva om mina minnen utan om Heidis. Jag träffade henne på jobbet.

Fredagseftermiddagar var en bra arbetstid. Bara städerskan och jag var kvar på jobbet. Städpersonalen byttes ofta. Tanken var att ingen borde bli för bekant på arbetsplatsen och därför börja slarva med bekantskapens medgivande.

Den städerskan som var i övermått noggrann var en äldre kvinna född i Tyskland. Hon var nästan osynlig. Hon ursäktade sig när hon hämtade papperskorgen och finkänsligt frågade om hon störde mitt viktiga arbete. Jag drack kaffe en gång när hon kom. Det fanns tårta kvar från förmiddagskaffet. Någon hade fyllt år eller firat något. Det var tyst och tomt. Alla hade flytt avdelningen för viktigare uppgifter än patienterna. Jag bjöd henne en kopp och efter visst trugande tog hon en blygsam bit av prinsesstårtan. Jag frågade lite om städningen och varifrån hon kom.

På bordet låg dagens tidningar med bilder från något krig som pågick. Jag såg reaktionen i hennes ögon fast tidningen kunde knappt anfalla oss.

Du har också varit med i ett krig, sa jag.

Hon nickade.

Berätta. Jag lyssnar.

Hon var född i Tyskland, i ett litet samhälle nära gränsen till Polen. I byn bodde 244 personer. Hon kände dem alla och kunde namnge fortfarande ett femtiotal och efternamnet hos alla familjer som hört hemma i byn. Hon var den enda som var kvar vad hon visste. Hennes mor var jude. Men i byn var tyskar, polacker och judar beblandade med varandra så ingen var längre en polack, jude eller annat mer avlägset utan en tysk, boende i en tysk by. En grupp militärer blev stationerade nära byn och då blev tillhörigheten annan. Byn tömdes genom inträde i armén, arkebusering eller fångtransport.

Hon var fjorton år gammal.

Heidi Irmgard Keren överlevde som genom ett under. Barn brukade inte överleva i koncentrationsläger. Hon hade sällsynt vacker sångröst och soldaterna tyckte det var roligt när hon sjöng. De kunde släpa ut henne mitt i natten när alkoholen hade glatt deras sinne till den grad att de ville höra något, kanske

Ihr werdet mir verzeihen

Ihr müßt’ es halt versteh’n

Es lockt mich stets von neuem

Ich find’ es so schön

Och soldaternas druckna röster instämde i de sista orden. So Schöön! Det kanske räddade hennes liv när hennes mor, far, tre bröder och resten av byns befolkning brändes i brännugnarna efter döden. Hennes föräldrar hade varit fattiga jordbrukare men de hade ägt många böcker i ett bokskåp av ek.

”Kunskap befriar världen” brukade hennes far säga när han läste högt till barnen på kvällarna.

 Det andra som hade hänt mellan henne och soldaterna ville hon inte berätta om. Hon nickade bara nästan omärkligt. Hur livet blev efter den dagen då portarna öppnades och de ryska soldaterna kom in och vart hon tog vägen därefter satt som en hägring tills hon kom åter till byn och begrep att det var bara hon som var kvar.

Husen hade bränts eller övertagits av andra.

Hon kom till Sverige genom giftermål med en man som hade en liknande historia. Det höll inte. De hade för mycket sorg att bära. De fortsatte att träffa varandra som vänner när ensamheten blev för tung. Hon utbildade sig till musiklärare och arbetade i tiotal år men de svenska barnen och skolledningen hade annorlunda förväntningar av skoltillvaron. Att lära var inte huvudsaken. Social vägledning var inte hennes starka sida. Nu städade hon och hade ingen aning om vad livet kunde användas till.

Jag insåg att såren satt djupt inne utan möjlighet till läkning.

– Det är svårt att vara ingenting. Inte ens en bokstav i historiens gång utan en värdelös papperslapp som flyger bort med vinden. Kanske bara smulas sönder på gatan under någons stövlar.

Jag visste inte vad jag kunde trösta henne med.

– Du är ett vittne från ett historisk skeende vi aldrig ska glömma.

– Det finns ändå ingen fred, inget vi lärt oss av historien.

– Det finns två sorters fred, sa jag. Den ena är frånvaron av krig. Den andra är freden vi skapar inom oss genom vårt varande mot varandra. Det är den sanna freden. Du äger den. Det var inte ditt fel att de andra inte överlevde.  Du är utan delaktighet och skuld.

Hon började gråta. Alldeles ljudlöst. Tårarna rann. Jag gav henne en servett och la mina händer på hennes skakande axlar. Hon lutade sig mot mig och jag höll om henne.

– Vi har ett slags kollektivt minne, vi som överlevde. Ett minne vi inte önskade få men hoppades att överleva med.

Vi satt tysta. Hon slutade gråta lika ljudlöst som hon börjat. Hon steg upp, räckte fram sin hand.

– Tack. Du har gjort mer för mig än någon annan. Fred är inget enkelt begrepp.

Hon städade någon gång till innan hon förflyttades. Jag köpte blommor till henne för den sista dagen men då var hon redan utbytt mot en lettländsk tjej som snabbt hafsade över avdelningen med hörlurar i öronen med popmusik. Jag letade efter Heidi i de oändliga korridorerna men hittade inte ens lokalerna där städerskorna borde ha någon egen vrå, ett klädskåp kanske.

Men jag glömmer henne aldrig. Inte ni heller? Hon är död nu men hon och de andra med henne i Birkenau måste förbli ihågkomna.

Bild från Wikipedia.