Fleecetröja eller yllekofta?

Hur än jag gör är jag en miljöskurk. Jag har ställt bilen, åker kollektivt, äter kött en gång i veckan, handlar mestadels miljövänliga och ekologiska produkter, köper knappt några kläder, bor trångt, elräkningen är låg, sorterar vartenda paket, plastbit och pinal till återvinningen, är usel på att shoppa annat än livsnödvändiga saker. En och annan flygresa och presenter till barnbarn belastar mitt miljökonto.

Men nu fick jag veta att även fleecetröjor är miljöskurkar. Jag har nog 6 fleecetröjor. Så glad jag blev när fleecetröjorna kom till sportaffärer. Äntligen kunde jag köpa en varm tröja! Jag är allergisk för ylle. Det räcker att gå till en affär med många ylletröjor så börjar det klia. Tröjorna jag har  köpt är tillverkade av återvunna petflaskor så visst trodde jag mig göra ett kap. Men de läcker visst partiklar i hiskelig mängd när jag tvättar. Då åker 1 900 små plastpartiklar ut i sköljvattnet. Mina tröjor hotar Östersjön. Märkligt att jag har min 15 år gamla tröja kvar i hygglig skick.

Jag är en miljöskurk. Men Östersjön var redan död innan fleecen hamnade i affären, så jag behåller nog mina tröjor. Att kassera och köpa annat är inte heller miljövänligt. Hur än man gör går det inte att leva miljövänligt. Nix.

Ylletröjan i bilden är inte min.

Glad Påsk – är det PK?

Glad Påsk!  Om påsken får vara extra glad vet jag inte. Själv blev jag igen något förvånad över PK – strävan att slopa de svenska och kristna seder vi har firat i hundratals år. På vissa förskolor har man valt att inte ens nämna ordet ”påsk”. Precis som Julen har även Påsken blivit problematisk i det multikulturella samhället. PK människorna ser ondska och olämplighet i varje form av kristen religionsyttring samtidigt som andra religioner anses ha rätt att existera – oavsett uttryck.

Påsk har firats i Sverige nog 1000 år från det landet kristnades under Medeltiden. Så varför försöka slopa en vinnande koncept?

Religionen har föga att göra med våra högtider länge. I vissa länder, som i Mellanöstern eller delar av USA är religionen stark, den bär samhället på gott och ont men här är det främst festrekvisita. I grunden är  svenskar ett kristet folk men som allt annat förändras uttrycken med åren. Vi är inte längre rädda för helvetets eld, de flesta tror inte på evigt liv och kyrkobesöken är sällsynta, knutna till speciella händelser som vigsel och begravning. Kyrkans makt över människa är liten. Men vi vill fira på något sätt de kristna helgerna ändå. Det är vår kultur och samhällen utan kultur fallerar. Kultur är det kitt som håller oss samman när allt annat krisar.

Kvar har vi sammanbindande seder under de kristna helgerna som julgran, julottan, påskägg vi ger till barnen och viss mat  att samlas kring. Många har egna seder under de förr så av kyrkan definierade helger. Bilköerna är långa omkring de kristna helgerna för vi vill vara tillsammans med våra närmaste.

Att inte ens nämna Påsken på våra institutioner som daghem och skola är kränkande för den svenska kulturen. Låt barnen pyssla påskhönor av toapappersrullar och klä ut sig till påskkärringar! Det skadar inte heller att tala om varför vi firar påsk..

Världsvattendagen rann förbi idag

Världsvattendagen gick nog obemärkt förbi i Sverige. Vi har ju vatten – för det mesta. Varje svensk använder i snitt 160 liter vatten per dag, 60 liter går åt hygien, vi spolar 30 liter i toaletten, diskar för 30 liter, tvättar för 20 och maten tar 10 liter. Det blir över 58000 liter per år. Trots att vårt kranvatten nästan alltid är drickbart köper vi vatten i PET flaska, per person blir det 22,5 liter per år. En helt onödig utgift och inte så värst miljövänligt.

Visst, det finns så gott vatten i flaska! När jag åt crêpes i Chamonix bad jag vatten och fick en flaska Perrier. Ah!

Ca 11 % av jordens befolkning saknar tillgång till rent vatten. Nyss blev vatten mänsklig rättighet enligt FN, fast alla skrev inte under och resolutionen blev icke bindande. Hur och vem skulle ombesörja vatten till dem som saknar det framgår inte riktigt, som vanligt är det en ekonomisk fråga. Även de sanitära förhållandena är usla eller obefintliga för 2,5 miljarder människor. Mest är det kvinnor som drabbas av vattenbrist. De bär vatten hem. Hygien är svårt att sköta.

Så var glad för det vatten som rinner ur kranen, spetsad med hormoner, medicinrester, antibiotika och annat smått och gott.

Sällsynt gott vatten från en källa i Tullgarn.

Se en toppfilm: ”The beasts of the southern wild”.

När Benh Zeitlin gör sin långfilmsdebut med hjälp av lilla Quvenzhané Wallis blir det en dundersuccé. Priserna har haglat över dem. Barnet – törs man säga svarta barnet – gör filmen till en bioupplevelse som man inte glömmer i första taget. Zeitlin har gjort en film utan pekpinnar och åsikter, som ger en dokumentär intryck. Det kanske delvis är det? I alla fall är filmen en historia som berör och man lämnar biosalongen skakig, som om man hade varit med i Hushpuppys liv, hjälplöst sett på och kunde inget göra. Hade de haft en insamlingsbössa i biografen för översvämningens offer hade den blivit full snabbt.

I träsklandet där människorna bor i sina skräpiga omgivningar, beredda att drunkna när som helst, där döden är ständigt närvarande, spriten flödar, stolthet gränsar till dumhet och armod är vardag, lever Hushpuppy med sin far, sin längtan efter en mor, ansvaret för fadern och naturen som jävlas. Hushpuppy, sexåringen, bär filmen tillsammans med sin sjuke far. Men det är Hushpuppy som imponerar, hon spelar inte, hon är. Hon funderar om hur tillvaron hänger ihop. Att allt omkring henne är sammankopplat på jorden har hon redan insett. Det är mer än de flesta av oss gör. Hon är en överlevare av stora mått. Jag kom på att tänka på den förbjudna figuren Lilla Hjärtat. Hushpuppy är hennes revansch.

”The beasts of the southern wild” är en tragisk berättelse med glimtar av ljus, om utanförskap och  samhället i förfall. Det har lyfts ut som poetisk, vacker, humanistisk, unikt … men det är inte unikt utan real tillvaro för många barn.  Jag ser alla de barn i Hushpuppy, som har det illa på olika sätt. Som försöker existera på de villkor de fått. Vars föräldrar har gett upp samhället och samhället i sin tur bryr sig inte.

Vissa påstod att de lämnade biosalongen lyckliga, vet inte hur de människorna fungerar. Vi kände sorg, dock inte uppgivenhet. Se filmen och få en tankeställare över livets skörhet.