Etikettarkiv: film

Magin i stegen och risken att ändå dö.

Utvalda

Publicerat av
2

Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.

Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.

Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.

Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt.  De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…

Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?

Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.

Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande.  Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet.  Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.

2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp.  Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända.  Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.

Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.

Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan.  Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.

$34,583,094,965,544.54

Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. ”You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.”

Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea.  Kina har fortfarande problem  att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.

Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.

Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.

Det dalar någon enstaka snöflinga ner. Termometern visar en plusgrad. Våren vill inte komma. Den där globala uppvärmningen har helt hoppat över Stockholmstrakten.

Läs gärna recensionen av Hurt Locker på

https://www.imdb.com/title/tt0887912/

Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts

Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.

Memento mori – om filmen Oppenheimer.

Utvalda

Publicerat av

Robert Oppenheimer ses som atombombens fader eftersom han var vetenskaplig ledare för de vetenskapsmän och arbetare som utvecklade och tillverkade den första atombomben i så kallade Manhattanprojektet,. ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare” lär Oppenheimer sagt efter provsprängning 16 juli 1945. Han kände tvivel. Med order av president Truman fälldes två bomber över Japan, Hiroshima 6 augusti och Nagasaki 9 augusti 1945. Detta avslutade sedan andra Världskriget, i praktiken var kriget redan över i Europa den 8 maj när Tyskland kapitulerade..

Atombomb, ett av de stora framstegen för vetenskapen och Världen?

Bombningen orsakade minst 230 000 personers kvalfyllda död samt sjukdom även årtionden efter utöver de materiella skadorna, utplåning av två städer. Idag finns åter hot om att använda atomvapen och många länder och  tidningar haussar upp hotet med förklaringar över vad som kan hända och hur vi överlever eller inte. Världen förbereder sig för storkrig fast det redan pågår tillräckligt många krig och bråk som utförs med vapen, förstörelse och död som resultat.

Fred tycks vara omodernt.

Oppenheimer är en film om atombombens fader, atombombens tillkomst och amerikansk politik fram till 1954. Oppenheimer en storartad filmupplevelse. Filmen fick 7 Oscar. För bästa film. Bästa regi för Christopher Nolan. Oscar för huvudroll till ”Oppenheimer” Gillian Murphy. Robert Downey Jr. Oscar för en biroll, Lewis Strauss.  Ludwig Göransson för bästa originalmusik, har en Oscar förut. Bästa klippning till Jennifer Lame och bästa foto Hoyte van Hoytema. Han var tidigare nominerad för ”Dunkirk” även den en Nolan film. Sex till nomineringar för Oppenheimer.

Antalet Oscar är förstås ingen garanti att en film går hem och uppskattas, alltså tjänar pengar. Att släppa en film samtidigt med Barbie blev till Barbies favör. Svårt att slå den filmen i kassaintäkter. Men Oppenheimer går bra den med.

Oppenheimer är smart gjord hur dåtid och senare händelser separeras och knyts ihop. Allt är förstklassigt hantverk från varje ord, filmruta, scen, klipp, miljö och musik.

Alla rollprestationerna i Oppenheimer är av A – klass. Gillian Murphy har jag sett i ”Sunshine” 2007, en något underskattad film. Nu gör Murphy en roll som tycks vara gjord för honom. Det är som om han inte skulle spela. Emily Blunt, spelar Kitty Oppenheimer, var också nominerad till Oscar och gjorde sitt livs roll, så länge. Minns ni henne i Djävulen bär Prada? Hon kan säga med en blick och minimal rörelse det andra behöver flera repliker till.

Filmen säger så mycket om USA och om Världen även idag. Fåtal mäns makt i politiken. Sökan efter att vara Gud, för det är det vetenskap kan handla om. Länder med olika ideologier och given orsak till strider. Kommunismen som var otillåten, kriminell i dåtidens USA. Så kanske även nu tack vare Rysslands anfallskrig mot Ukraina och diverse trätor mot andra länder? Krig ökar inte precis fred och förståelse av olika Samhällssystem. Vår oförmåga att räkna ut konsekvenser av vårt agerande är usel. Den där naiviteten ni vet.

Du som är ung läs lite historia från den tiden om atombomb, Mc Carthyism i USA samt senare försök att begränsa atomvapen.

Oppenheimer är en lysande film. Det är en film om vår Världs historia. Om våra framgångar och synder. Hur vetenskapen flyttade oss till Harmagedon tiden. Hur vi öppnade möjligheter för total förintelse. Hur våra antaganden och åsikter slår mot vetenskap, människor och möjligheter. Idag hjälte. I morgon föraktad. Åter hjälte när nya kvastar sopar.

Filmen bygger på ovanstående bok av Kai Bird och Martin J. Sherwin.

Jag ser alltid filmen först, sedan läser jag historien – om den finns. Som gammal och även med några universitetsbetyg i historia vet jag förstås storyn i stort samt den tidsandan som styrde en del av USAs politik i och efter andra Världskriget. Jag letar alltid efter den rätta platsen på kartan om filmen är från en verklig historia.

Jag ser ofta om de filmer jag tyckte var sevärda. Favoriter kan jag se igen, flera gånger. Nu lånar jag Oppenheimer vidare till anhöriga och ser den åter när den kommer tillbaka.

Oppenheimer är lång, 3 timmar, men känns inte så, snarare ”var det slut nu”. Se den!

Hiroshima och Nagasaki

https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2023/november/tidslinje-fran-hiroshima-till-i-dag/

https://en.wikipedia.org/wiki/American_Prometheus

PS. Filmen är förstås i maffigare format på bio men för mig duger mindre format hemma.

Värld i kris men ingen 007.

Utvalda

Publicerat av

Det regnar. Igen. I början av sommaren klagade median om torka, värme och de katastrofer som kommer på grund av det. Sedan kom bränderna vilka oftast var orsakade av vårdslöshet eller uppsåt. Som i Grekland, 667 bränder men nästan alla man made, men pressen skyllde bara på klimatet.
Nu regnar det rejält och så kommer oron för katastrof igen – vi översvämmas. Klimatet, inte vädret, är skyldig. Skulle vattna i trädgården hos sonen under hans semester, men det skötte regnet.
Augusti ser bättre ut, kanske. Vildmarken ropar.

Mina vandringsplaner har spruckit. Nya plan tillkommer. Packar. Och som alltid före sommarens långa vandringstur ser jag min favoritfilm ”Into the Wild”.

Men de senaste kvällarna har tillbringats med ett barnbarn och James Bond. Filmerna med Daniel Craig har en annan klass och ton än de tidigare James Bond filmerna. De är råare, men Bond är mer human. Han kan gråta. Han blir äldre, vill ha ett liv. Blir förälskad, inte för stunden.
Filmerna är dock kallare än de förra med undertryckta känslor. Humor är nästan borta. Stunten häftigare. Vi kommer lite närmare personerna Bond och M. Det avslöjas sakta något om James Bonds barndom och hur M handskas med sina agenter, sitt arbete.

De senaste filmerna är förstås tekniskt mer avancerade än de tidigare.

Förändra Världen är en stående tema. De rika skurkarna styr, har en vision om sin Värld, om hur andra ska ha det, Ryssland som värsta skurken har utmönstrat. Våld, hot och makt är mer internationellt, mer tekniskt, mer forskningsbaserat. Och så klart räddar 007 Världen, alla gånger. Tekniken ersätter inte honom.

Nog är det lite som i verkligheten. Men vi är utan 007.

Bild: slutet i Casino Royale är filmad i Venedig så en bild därifrån, typisk gata i stan.

Ljudsmuts.

Utvalda

Publicerat av

En popstjärna tycker att vi ska få prata på bio. Det ska vara party med kompisar. I biosalongen alltså. Skit i om vi hör skådespelarnas repliker, våra egna röster är det som gäller. Vår kulturministern har också gett sig i diskussionen och tycker att pratbio kunde väl finnas. När småbarn går på bio är det ju inte så tyst. Det är väl lite skillnad. (Har hon inget viktigare att göra än kommentera folk som inte vill uppföra sig?)

Nej, vi ska aldrig växa upp. Låt oss vara barn med en hjärna på max 14 år (ursäkta ni smarta barn) men med de vuxnas fördelar. På vissa mindre roliga områden är det ju så. 15 åringar som skjuter ihjäl folk. Bio är väl inget att ens prata om, snacka på bara. Respekt för andra som vill höra talet på bio är ute.

Dötyst är det aldrig på bio men det lilla bryr sig ingen om.

Låt oss ta det några steg vidare. Varför vara tyst på operan? Alla kan väl sjunga. Ska bara de på scenen höras? Eller teater. Var och en har sin egen föreställning i salongen. Likaså föreläsningar. Varför tror man att den där människan på podiet vet bäst. Täpp till munnen på den bara.

Jag som sa till den som var tvungen att kommentera högt när jag föreläste. Var vänlig och lyssna tyst eller gå ut. Frågor och kommentarer tar vi efteråt. Vilken gammaldags dummer jag var.

Om det bara vore på bio där evig pladder ger öronvärk! Det kan vara en ren plåga att åka kommunalt. Bio kan vi avstå från det är därför CD och streaming uppfanns men ibland måste vi ge oss ut till en värld där alla skriker till sina mobiler.

Ljudsmuts.

Ett av de häftigaste upplevelser jag har haft var tystnad. En så total tystnad att det enda som hördes var ens egna hjärtslag och andning.

Det var förstås i ödemarken. Den första gången var nästan skrämmande, som om Världen hade upphört att existera.

Som yngre gick jag ofta på bio, ibland såg jag två filmer på min lediga dag. Ensam eller med vänner. Det var många franska filmer med existentiell tema och försök till nya filmgrepp som långa tagningar på -60 talet.

Typiska filmer var ”I fjol i Marienbad” regisserad av Alain Resnais eller Jean-Luc Godard´s ”Till sista andetaget”. Eller ”Hiroshima mon amour” som faktiskt är den första filmen jag har sett när jag lyckades ta mig till bio fast åldersgränsen var 18. Jag var yngre och kontrollen var noggrann – då. Bio var synd, sa mina extremt religiösa föräldrar.

Efter bion brukade vi gå till ett fik och diskutera genom filmen ur alla synpunkter. Vi alla sysslade med konst i någon form utanför vårt arbete för brödfödan och hyran. Det hände att vi gick och såg filmen en gång till. Eller en tredje.

Och vi var tysta. Få av oss kunde franska men tonfallet hos skådespelaren avslöjade ändå mycket.

Nej, film är nog bäst hemma även om den mindre duken – Tvn alltså – har sina nackdelar. Det blir nog en film idag efter tvättstugan.

Bild. Luottolako i Sarek, en tyst plats utanför allting.