Vinter närmar sig. De fina höstdagarna ser ut att vara förbi. Träden är nu kala. Gräset tappar den gröna färgen. Vinden ger en aning om kyla fast temperaturen är än över noll.
Gjorde en lång promenad i skogen. Lyckades hitta en stig som än var obekant för mig. Fallna träd. Hyggen. Sten och klippor med grön mossa. Hem genom bekanta marker.
I TV går julfilmerna redan. Coca colas julreklam sägs starta Julen. Vem kom på det? En tämligen misslyckad reklam i år som sägs vara gjord billigt med AI. Jultomten tappades bort. Affärsfönstren julskyltar. Vissa affärer har redan skyltat för Gott Nytt År. De som inte firar Jul.
Förr, länge sedan, var första Advent Julens start.
Allt skall gå så snabbt. Som om morgondagen inte fanns. Som om vi skulle förlora något stort om vi väntar en stund. Det där att årstiderna och deras helger följer varandra i viss ordning efter vårt religiösa arv och styr våra liv i innehåll och göranden är krympt till säljbara saker.
Allting när som helst. Nog är det lite trist. Törs jag säga: viss förlust av vårt kultur.
Hoppas ni alla har haft lugn, givande, rent av lycklig Jul. Undvikit nyheter och skippat verkligheten ute i Världen en stund. Ingen kan vara i gång och oroa sig för Världens tillstånd hela tiden. Ibland måste vi inbilla oss att allt är väl.
Hoppas de små barnen trodde på Tomten och var snälla i alla fall de senaste dagarna. Tids nog får de lämna sagans rike. Kanske fick de vuxna också en julklapp som gladde eller var behövlig och önskad.
Ni som arbetade under Julen. Ni har vårt tacksamhet för att ni håller Samhället i gång. Nog tycker jag att affärerna kunde vara stängda på Julen. Men inte. Hoppas ni som har arbetat får nu några välförtjänta lediga dagar.
Årets julhistoria är från -70 talets början, i en förortslägenhet som jag hade köpt för 10 300 kronor. Jag sålde min Hasselblad och köpte en fin fyrarummare. Nu nalkades julen och barnen var förväntansfulla. Mest längtade de efter att dekorera julgranen med sina egenhändigt gjorda stjärnor och julkarameller. Jag hade hållit en pysselgrupp för de barn vars föräldrar vi umgicks med.
Min make hade beställt en julgran av en dansk man som brukade fixa saker för omgivningen. Oftast blev det inget av det, bara en massa löften. Nu visste han vart de finaste julgranarna kom, från en odling i Danmark. Jag varnade min make och försökte få honom att gå till torget men han vägrade blankt. Han hade ju beställt en gran från sin danske vän.
Varför gick jag inte och köpte en gran själv? Hur tänkte jag? Kanske på julfriden?
När julafton kom hade dansken åkt till Danmark på julsemester och några granar syntes inte till. Torgets försäljning av granar var avslutad. Barnen började snyfta, skulle vi vara de enda som inte hade en gran? De tittade på alla dekorationer de hade pysslat ihop. De kunde se redan andras granar att lysa genom fönster.
Då sa jag till min make: Nu går du ut och skaffar en gran. Det ska inte stjälas. (Nej, han skulle aldrig stjäla en gran det visste jag.) Du ska inte komma hem utan en gran.
Jag var arg, men också på mig själv.
Inte ens under kriget hade min familj varit utan gran. Min mor hade redan ringt, önskat god Jul och frågat hur vår gran var och jag sa något att vi inte hade hunnit dekorera den än.
Då kunde man ljuga, idag skulle bevis krävas per mobil eller Internet.
Efter ett tag kom maken hem med en gran som någon bil hade tappat på vägrenen. Han hade med sig också några grankvistar. Granen var liksom en halv gran. Han band kvistarna på stammen. Nu började barnen dekorera och när ljusen tändes var julfriden total. Jag tackade min älskade make för granen som var den absolut fulaste som någonsin kommit över min tröskel.
Ha nu en fridfull Jul. Hoppas ni klarar av traditioner, krav och förväntningar. Bli glad även om granen var den fulaste ni sett – det är Jul ändå.
