Den där mystiska någon annan inom Landstinget.

Utvalda

Landstingets tidning kom i brevlådan. Baksidan talade om att Vårdcentralen tar hand om hela dig.

Det var lögn.

Efter höstens vandring fick jag borrelia. Det är inte så lätt att kolla kroppen i tält som ofta sätts upp i skymning eller i mörker. Pannlampan är begränsad. Att klä av sig naken och gå genom hela kroppen? Nej, hur ser man bak i rygg och rumpa utan en rejäl spegel?

Trots strumpor över skorna och fästingmedel plockade jag bort flera fästingar både i tält och sedan hemma. Insekter älskar mig. Det är en kärlek jag gärna är utan.

Så jag fick borrelia, väldigt tydlig ring. Jag behövde cirka fem minuter av Vårdcentralens tid.

Vårdcentralens telefon svarade ”ring senare” när jag hade tryckt någon av de sju alternativen de räknade upp. En stund tänkte jag på den tiden då en sekreterare svarade och bokade en tid eller lotsade en rätt. Så gammalmodigt! VC ringde inte upp efter jag hade lämnat meddelande. De var helt tysta dagen efter, inget svar. Skulle jag våldgästa VC eller gå till Akuten? Nu ringde jag 1177 och efter 36 före mig i kön sa de att Vårdcentralen är den enda rätta. Ring dem igen. Akuten är inget för borrelia.

VC telefonautomaten sa fortsatt: ring senare. Nej, det var inte en katastrof som hade hänt, det var normalläge. .Jag försökte få till stånd ett videomöte i stället. Jag fick tid om en månad. Nu började jag bli sur. Så länge kunde jag inte vänta.

Jag började surfa runt på Landstingets sidor.

Jag lyckades hitta ett videomöte på en annan del av Landstinget, Efter att ha fotograferat borreliamärket och fyllt ett frågeformulär fick jag tid för videomöte dagen efter som slutade med utskrivning av antibiotika. Det var smidigt. Tack! Men, skall vårdsökande försöka hitta någon på Internet som kan hjälpa dem när VC där man redan är listad anses vara första instans så att säga? Det får bli någon av de privata Internetläkarna nästa gång om jag behöver en läkare.

Jag besökte Vårdcentralen jag är listad i över 13 år sedan sist för eget bruk. De får årligen pengar för att ta hand om min hälsa, de äldre inskrivna får förstås mer än de unga patienterna. Så jag måste ha varit en vinst. Jag hade upplevt den försämrade vården under det sista året med min sjuka sambo. ( Han dog 2018) Inga tider, inte ens städade lokaler och uselt bemötande. Före det var denna VC toppen i alla fall för oss med en distriktssköterska som var ska jag säga superkunnig ängel och en smart läkare med gamla som specialitet. När de – kunniga – på – rätt – ställe – folk började se om efter bättre jobb på grund av ovälkomna förändringar föll det snabbt.

Att olika verksamheter kraschar, oavsett vad, är inte konstigt. Förändringar är ofta utförda av de som inte själva arbetar på golvet, Det får folk att se sig om annat. Att kunna påverka sitt arbete är nödvändigt. Den där administrativa överhögheten dödar många arbetsplatser.

Nu försökte jag lista om mig men tji fick jag. Det är till och med kö på bra ställen. Ingen vill ha en gammal kvinna även om hennes vårdbehov har varit antibiotika för borrelia och inga sjukdomar finns för övrigt. Är man så gammal som jag räknas det som förlust på direkten.

Det finns säkert Vårdcentraler som fungerar. Mitt var det inte.

På baksidan i Landstingstidningen står att VC tar hand om din psykiska ohälsa också. Jag känner mig väldigt tveksam till det påståendet. Psykiatrin har lagt av, patienten får sina piller och kanske rätt diagnos, sedan är det klart. Har patienten tur så kommer en distriktssköterska med erfarenhet. Men någon terapeut kan du knappt vänta dig. Grannarna blir i värsta fall de som får försöka larma någon när ingenting fungerar längre.

Svensk sjukvård är högklassig om du bara får tid på rätt ställe. Men jag har upplevt både under min sista arbetstid och efteråt med sjuk sambo och även med sjuka bekanta att många enheter vill knuffa patienten till någon annan. Vi gör sånt inte längre är svaret. Den där mystiska någon annan tar hand om det. Men administratörerna bara ökar.

Inbillningen att Vårdcentralen är lösningen för kriser inom sjukvården är lite som tanken att fritidsgårdarna skall lösa ungdomsbrottsligheten.

Bild: fästingarnas älsklingsplatser är de vackra blomsterängarna.

Några klipp från veckan

Jag gör det bekvämt för mig och klipper från pressen några händelser som snällt sagt irriterade mig, en glad nyhet  samt en notis inkommen till mailbox. De flesta nyheter försvinner ganska snabbt, nya kommer hela tiden. Få är så av vikt att de stannar i minnet.

Sista dagars klipp:

Först om covid vaccine: The UK medicines regulator advised today that anyone who has a history of ’significant’ allergic reactions to medicines, food or vaccines should not get the Pfizer coronavirus jab. Dr June Raine, the chief executive of the MHRA, told Parliament’s Science and Technology Committee that this was not identified in the trials.

’We know from very extensive clinical trials that this wasn’t a feature,’ she said.

Studies identified 12 possible side-effects from the vaccine, with seven identified as ’very common’ meaning they are likely to affect more than one in ten people. (Daily Mail)

Skönt att inte ens behöva fundera på covid vaccin.

Efter mötet med Greta Thunberg sa Obama:

Hennes generation kommer inte bara att förändra världen. De kommer att rädda den. (Från DN)

Men Obama. Du satt 8 år på ett av världens högsta poster och litar nu på ett barn som ska göra ditt och andra ledares jobb. Jag antar att du har slutat flyga runt, minskat boendestandarden och bilkörning. Dessutom, om nu haven stiger i flera meter som du har lovat, hur kunde du vara så dum att du köpte en svindyr stor villa vid havet?

Razman Kadyrov Tjetjeniens ledare kritiserar västvärlden inställning till islam och varnar västs ledare att ”uppröra muslimer och tvinga dem att begå brott”. Abdoullakh Anzorov som mördade läraren Samuel  Paty fick hederbegravning i sitt hemland. Borde inte det avskräcka våra ledare? Kanske är toppen nådd på import av islam i EU? Inte? Uppröra muslimer? Är det inte så att många av dem lever gott här i stället i sina hemländer som betecknas med kaos?

En glad nyhet i det mörka! De skadestånd som inte gärningspersonerna betalar får man delvis från Staten, alltså skattemedel. Det brukar inte vara stora summor. Så Hanif Bali startade en insamling för de två tonårsgrabbar som  blev i augusti utsatt för tortyrliknande våld och förnedring under nio timmar på en kyrkogård i Solna av två tjugoåriga invandrarmän. Insamlingen  har nu inbringat två miljoner kronor.

Det är tiotusentals människor som har donerat, så det har varit många bäckar små. Jag hade tänkt ha insamlingen över julen men jag fick stänga den för det började bli för mycket pengar, säger Hanif Bali som är moderat riksdagsman, inte alltid så uppskattad av Moderaterna. Jag hoppas att det var många politiker som bidrog, men jag tror inte det..

Till sist notiser om covid vården från de stora sjukhusen. En neurolog/specialist med upptagningsområde ca halva Sverige och en lång kö skriver: Jag har över en natt blivit behörig som infektionsläkare. De har i princip raderat ut min neurologavdelning och jag ska nu vårda infektionspatienter. Jag missade dock covid utbildningen ofrivilligt.

Alla barnoperationer ställs in på Karolinska i Huddinge och Solna. Personalen skall förstärka covid- vården över Jul och Nyår. Barn? Nu ska de rädda inte bara Klimatet utan även vården?

Sa någon något om vårdskuld? Ja, människor som inte får vård i tid hinner ju dö, så någon skuld kanske inte ens kommer.

Många pratar nu om vaccinet mot covid. Det är tämligen snabbt utvecklad, normalt tar det ju år att få till stånd ett vaccin. Kanske värt att läsa hur skadeersättning fungerar:

Och jag är innerligt trött på att höra om oss 70+ är sköra äldre. Jag vandrade PCT vid 76, 4000 kilometer, så jag är inte skör. Det finns flera som arbetar efter 70. Förståndet säger dock att jag ska hålla mig från folk, speciellt de yngre som går i flock och krockar med en. Och de unga som har mataffären som mötesplats. Men jag handlar klockan 7 på morgonen, då har de unga knappt lagt sig än.

Spydig? Lite.

Årets ord.

Årets ord? Många ord har tävlat om att bli årets ord. Oxford English Dictionary som brukar utse ordet  väljer bland Coronavarianter som covid-19, r-tal, munskydd, pandemi. Ett enda ord räcker inte i år. Låter inte så positivt men det var inte 2019 års Klimatnödläge heller.

I Sverige vinner nog ordet munskydd. Munskydd eller inte? Myndigheter har käftats om det nu i 7 – 8 månader. Det hjälper inte. Ja det ska användas vid patientnära kontakter. Nej, man smittar inte så i folktäta utrymmen att munskydd vore nödvändigt. Undersökningar visar att det skyddar bara si eller så många procent. Man lurar sig och…

Och det bästa: folk är för dumma för att begripa hur man använder munskydd rätt. Att lägga ut en video om det? Nej, då kan ju folk tro att det skyddar.

Kanske ordet ”äldreomsorg” kan också hamna på listan? Som en stor överraskning visade det sig att äldreboenden saknade hygienrutiner, skyddsutrustning,  personalen kunde ha bristfälliga svenskkunskaper eller sakna utbildning. Sjuksköterskor och läkare var sällsynta. Morfin ordinerades lite som  en standardlösning för covidsjuka. Utöver alla andra brister som usel mat och otillräcklig omhändertagande och vård. Dålig lön och arbetstider, föga uppskattning från arbetsgivaren ovan allt. De boende dog ensamma, nedsövda av morfin, utan att anhöriga fick hålla dem i handen. För de anhöriga var ju smittkällan och portade från boenden

Det är sällan vi har drabbats av så inhuman behandling av sjuka och döende genom en Regering i en så kallad västerländsk demokrati. Nu klagar politiker som har det yttersta ansvaret. Så dags då.

Nej, det är inte fel på Kommuner, de vill bara kunna täcka alla utgiftshål och sina fantastiska projekt och så. Det är fel på oss anhöriga som inte klagar.

Jag gjorde det en gång. Det hände absolut ingenting. Ingenting var fel. Jag kunde ha anmält vid flera tillfällen men gav upp. Mitt fel.

IVO, Inspektionen för vård och omsorg, kritiserar nu alla Sveriges regioner för brister i vården av äldre på särskilda boenden under pandemin.

Till exempel konstaterar IVO att under en period så sattes vård i livets slutskede, palliativ vård, in för samtliga äldre som uppvisade corona symtom. IVOs undersökning bekräftar de äldres värde. De är inte vårda något, bara besvär. Det bekräftar också Samhällets moral. Den är inte god.

Det moderna sättet att ta död på folk. Morfindöden. Det är dock inte någon ny uppfinning, inte heller det att äldreboenden inte informerar anhöriga, utan ”äger” de boende.

Nu skäller IVO och Regeringen lovar igen helt fantastisk äldreomsorg. Hur var det någon sa? Förbättringspotential? Ska vi vara så dumma att vi tror på det?

Kanske ska vi inte skylla på personalen? Många av dem gör mer än de orkar. Oavsett vart inom vården man arbetar idag gäller det att försöka arbeta på heltid som en läkare sa efter hon hade med eller mindre bott på arbetet en vecka och sen kom en vecka till och nästa…. Vården är feldimensionerad till befolkningen. Det liknar krig på sina ställen. Man går inte därifrån innan man kollapsar. Eller smittas och dör.

PS. Såg nu att ”lockdown” är också utsedd till årets ord.

Lockdown” has been declared the word of the year for 2020 by Collins Dictionary, after a sharp rise in its usage during the pandemic. It ”encapsulates the shared experience of billions of people”, Collins said.

Lexicographers registered more than 250,000 usages of ”lockdown” during 2020, up from just 4,000 last years.

Virusbild och munskydd från Wikipedia

De besvärliga anhöriga.

Min sambo Dick dog 2018 och hans död har förstås inget att göra med corona i äldreomsorgen. Men hur äldreomsorgens åtgärder är i slutet på livet ser lika ut nu som då. De anhöriga underrättas inte.  Nu larmar närstående om att de inte har varit delaktiga i beslut som gällde palliativ vård på grund av corona.

Samhällets moral mäts i vården av de späda barnen och de gamla vårdbehövande. De sköraste i Samhället. Moralen är inte god. Barn kan du föda i bilen och äldreomsorgen är ett sparmål och integrationsprojekt.

Min sambo flyttade till sist efter sju års vård hemma till ett äldreboende vi inte hade fått välja. Men min ork var helt slut. Jag besökte dottern och barnbarnen efter hans flytt. Jag såg barnen sist i slutet november, nu var det April. De var annorlunda nu. Allt sker så snabbt i barnens liv. Längden. Frisyren. Kunskaper. Förändringar. 9 år gamla pojken slår mig i kunskapsspel. Pinsamt.

Jag är  hos dem i åtta dagar. Jag kommer knappt hem så ringer boendet klockan 7.25 på morgonen. Sambon har lagt av att äta, säger sjukskötaren. De vill ha lite hjälp. Jag åker dit och möter en döende person. Inga förvarningar där inte. Lite hjälp var en omskrivning av att sitta och vakta den döende.

Jag har fotografiskt minne och konstaterar att dricka och godis samt frukt, nu ruttna bananer, är orörda sedan jag lämnade honom före resan. 8 dagar sedan. Puzzlet vi började är också orörd. Han halvligger på stolen och ojar. Han har magrat. Skinnet spänns över benen. Ansiktet är grått. Skägget är inte rakat sedan flera dagar. I munnen finns klumpar av något. Han är torr om läpparna.

Han är klädd i en sjukhusmärkt T – shirt och blöja. Han som alltid var noga med sina kläder.

Passar detta ihop, frågade han. Blir det snyggt så här?

När han inte hade ord nog tittade han på mig frågande och jag sa att han såg bra ut.

Nu har man rent av kränkt honom av bekvämlighet för personalen trots välfylld garderob, även nya kläder som är lätta att tag på.

Han känner inte igen mig. Blicken irrar. Han är någon annanstans.

Det var 20 dagar sedan han flyttade in. Nu håller han på att dö. Ingen ringde till mig. Inte till sonen. Inte till de andra som står på listan med telefonnummer och E-post. Listan hänger på dörren. Det finns kopia i journalen. Någon beslutade att sluta med mat och vätska till honom och ersätta det med morfin. Jag har en fullmakt för hans vård. Jag har inte informerats, frågats eller räknats med som hans företrädare gentemot vården.

Jag borde gräla. Jag borde anmäla hemmet. Jag orkar inte med. Vad skulle det hjälpa till? Nu?

Äldrevården är maktfullkomlig. Han var slut som en aktiv  självgående varelse. Han hade blödande magsår. Dement i slutstadiet. Innebär det ordinerad död med hjälp av morfin bestämd av en läkare som inte ens har sett honom. Jag försöker fråga men får inga svar. Jag vet inte om deras åtgärd var det som återstod.

Han håller på att glida från stolen. Två vårdare försöker flytta honom till sittande ställning. Han klamrar sig fast. Den ena svär åt honom. Den andra säger ingenting. Jag fräser till. Senare pratar jag med henne men hon har minsann inte gjort något fel. Hon vet hur man ska göra. Svära åt en patient är normalt. De tar ju i så hårt.

Jag behärskar mig så naglarna fastnar i handflatan.

Ångesten sveper över mig. Jag håller på att falla ihop. Jag skärper mig och försöker få honom att dricka. Han skriker och viftar till.

När den sjukskötare som larmade mig kommer in flyttar vi honom till sängen. Skötaren har varit ledig en vecka och han såg direkt hur det var denna morgon och ringde omgående. Ingen annan orkade lyfta luren.

Eller var han boendets egendom nu?

Kan du sitta vakt eller skall vi ringa in någon, frågar skötaren. Jag stannar. Så, han ska dö nu?

Jag sätter mig på en stol bredvid sängen. Han ser hastigt på mig som om han hade känt igen mig. Han säger några ord till mig, ord som betyder något speciellt mellan oss.

Jag kan inte skriva ut det. Tangenterna lyder inte.

Jag sitter där i tre nätter och en del av dagarna då jag avlöses av andra anhöriga. Döden är lugn? Det vet jag inte. Det yttre säger ingenting om det inre.

Jag läste någonstans att de dementa var till och med lugnare nu under coronatider när de slapp träffa sina anhöriga. Lugna eller deprimerade? Jag tvivlar på nu mera att äldreomsorgen ser skillnaden. Vilken inställning till det viktigaste i livet: våra närmaste!

Under flera månader har inte närstående haft någon insyn i hur deras gamla anhöriga har det tack vare besöksförbudet. Jag undrar om det var lagligt att isolera friska gamla från friska anhöriga? Grundlagen garanterar svenska medborgare fri rörlighet och Smittskyddslagen kan inte använda inlåsning av friska, knappt ens sjuka dementa. Fortsättning följer säkert.

Nu börjar granskningarna av de äldreboenden där gamla dog i covid -19. De innehåller knappt något nytt om hur man behandlar de gamla i vår moderna ättestupa. Men politiker  lovar igen att rusta upp det, förbättringspotential som någon sa.  Dock finns det bra äldreboenden men även de riskerar att dras med i misstron. Av de tio korttidsboendena sambon vistades i under 7 år var en toppen precis som man trodde att det skulle vara, vissa andra bara en ren katastrof som orsakade besök på Akuten direkt vid utskrivning. Ja, jag anmälde det värsta men Kommunen tyckte jag liknade en kverulant.

Så känslig får man inte vara.

Jag tror att ingenting radikalt kommer att hända med äldreomsorgen. I Kommunbudget finns för många hål. Det bästa vore att hålla sig självgående hemma så långt från politikernas omsorg som möjligt. Men få har råd att bekosta själv något man redan har betalt genom skatten.

Det är skit att bli vårdberoende. Men även politiker kan bli det vilket borde ge eftertanke före.

(Min sambo flyttade in den 21 mars 2018 och dog 12 april 2018. Har skrivit mer om honom vilket du hittar på  orden ”demens”, ”äldreomsorg” och ”död” i ordmolnet på sidan  hem.)

Från Sveriges radio:

Ekots granskning visar att över hundra personer anmält till Inspektionen för vård och omsorg att deras anhöriga med covid-19, antingen inte fått syrgas eller näringsdropp eller att de inte fått komma till sjukhus.

I stället ska många med covid-19 på äldreboenden, enligt anmälningarna, ha fått palliativ vård. Alltså vård i livets slutskede, vilket i de här fallen ofta ska ha inneburit smärtstillande och lugnande medel.

Ekots kartläggning visar också att när äldre fick vård i livets slutskede uppges i fler än 25 ärenden att de anhöriga varken informerats ordentligt eller involverats i besluten.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7561304

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4q9V1g/kritiken-mot-aldrevarden-de-aldre-medicineras-till-dods

PS. Nu släpps det nationella besöksförbudet till äldreboenden. Anhöriga måste visa ansvar, ropas det. Men anhöriga har inte funnits i boendena i månader så de är knappt orsak till smitta. Kanske de anställda och speciellt deras chefer och de politiker som har bestämt ramarna till verksamheter borde ha visat hänsyn?