Man borde förstås strunta i idiotartiklar i slaskpressen. Men ibland är de en del av en trend som pågår, ett slags dags aktuell bild av Samhället eller dess utveckling, även förfall. Ett slags romarrike symptom. Nu överdrev jag nog?
En debattör efterlyser Vab (Vah) av husdjur liknade det du får när du är hemma med max 12 år gamla sjuka barn. (Epresssen 2augusti.) Varför får bara föräldrar vabba och inte djurägare, djur behöver också omsorg och är viktiga familjemedlemmar? Djurägare borde få ersättning från Försäkringskassan för att vårda ett sjukt djur, på samma sätt som man får ersättning för vård av barn i dag. Nej det var inte första april eller humor utan allvarlig artikel av en utbildad person. Visst det är väl rötmånad snart. Kan hända tiden för det bör justerads eftersom vi har sommarvärme.
Det är kanske en till viktig valfråga bland allt annat vi vill att skattepengar betalar? Många unga speciellt åt vänster lutande har inte förstått hur skattesystemet fungerar, hur våra allmänna förmåner och kostnader betalas,
varifrån kommer pengarna, från bankomaten eller som siffror i mobilen.
Det saknas ekonomisk förståelse och räkneförmåga även hos vissa utbildade och politiker. De vill att någon annan, den där mystiska annan betalar alltid och mer. Är det därför många yngre är hos kronofogden redan innan de har en egen stabil inkomst. Betala mitt liv varför skall jag ta ansvar för mina personliga val? Vab för husdjur låter som skämt det kanske är det, eller bara min åsikt är viktig och måste synas. Och det tyckte Expressen med och gav utrymme. Det vore väl smart om min dotter doktor stannade hemma och fick betalt om någon av hennes katter var sjuk och lät vårdkön på sjukhuset att växa i stället.
Det finns alltid önskemål om gratissaker. Gratis kollektivtrafik är ett vanligt krav, precis som det vore utan kostnad bara när du inte betalar. Bussar skulle fås gratis från någonstans, chauffören jobbar ideellt, bensin och el skänks, frivilliga städar, nya vägar och spår är utan kostnad, inga löner betalas eller just sjukpenning, vab och sånt…
Det finns ingenting som är gratis av det som Samhälllet producerar tilll sina medborgare. Ingenting, det finns alltid en kostnad i allting även om du inte just då lägger ut hela summan.
Ja, många vill att någon annan betalar deras liv och val. Skaffa djur är valfritt det är i och för sig barn också men de växer upp och ta över samhället och arbetar i sin tur. De flesta barn i iallafall. Samhället är byggt enligt system barn föds, tas hand om först, de växer, inlemmas i Samhällets system och de tar över Samhället. Än så länge tills människan är ersatt av maskiner/AI. Vissa av djuren kommer kanske att överleva om de skulle ske en total miljökatastrof och ta över det människolösa samhället men de är inte våra bortskämda husdjur.
Nej jag vill inte betala andras djurvård. Men skall få besök av en katt idag så kattgodis är inköpt. Ibland är jag kattvakt också. Och en vecka tog jag hand om en hamster som var lite skruttig, varför var inte ägaren ledig från jobbet i stället och fick betalt av Försäkringskassan? Förvänta dig inte att någon annan tar hand räkningar och vård för ditt husdjur, spara lite semesterdagar för det i stället. Ta hand om husdjur är också en lämplig pensionärssyssla. Alla gamla är inte orkeslösa kostande pengar i äldreboenden även om massmedian ofta påstår så. Så var snäll mot gamla människor du har i din närhet kanske hittar du en av oss som vabbar alldeles gratis med ditt sjuka husdjur.
Ett år har gått, jag har firat födelsedag, icke födelsedag som vi sa nu. Alla mina tre barn var med, norrlänningen hade tagit tåget som var 6 timmar försenad, som alltid, det var inte ens snö utan tåget var trasig. Men middagen hade vi en annandag så. Jag sa att det kan vara den sista födelsedagen så trevligt att se alla tre barnen samtidigt. Pessimisten har talat. Och pessimister får ofta rätt. Statistiken talar för min nackdel. Nej jag tänker inte på döden hela tiden, men det är en väldigt närliggande verklighet.
Jag har tänkt på vilka år i livet har varit bra, kanske speciella, vilka bottenlöst usla. Vad beror det på, det som hände eller när i tiden i livet det var. Vad minns man om sitt liv, vad blir en efterkonstruktion. Det sista halva året har absolut varit ett bottennapp. Men det finns ett år till i mitt liv som jag kan beteckna som mer än svår, men jag skulle agera likadant idag, det är resultatet som räknas. Oftast är ju livet varierat, ljus och skuggor men dessa två åren står ut i sämsta ligan oavsett ljuspunkter. Förra året var helt normalt fram till den olycksaliga dagen i augusti då jag drabbades av både stroke och infarkt samtidigt. Dagen före kom jag hem från en två veckors vandring på Sörmlandsleden och kände mig ok. Det var tänkt som träningsrunda inför höstens vandring. Sedan finns det många år vilka har varit om inte minnesvärda så lätta och inget att sörja över knappt att minnas. Och andra man blir lycklig över bara man tänker på det. Ett år är långt det hinner hända en del gott och ont eller bara en jämn lunk utan någonting särskilt i.
Vi tacklar också glädje och svårigheter på olika sätt beroende på ålder och erfarenhet. Det är liksom själva livet. Livet ger oss erfarenhet och det använder vi framåt för att lösa det som kommer. Att tackla sjukdom har oftast för mig varit ganska rationellt, andras sjukdom alltså. Min sambo var ju sjuk i 7 år beroende av mig dygnet runt, men först det sista året när det blev rejält värre och fysiskt tungt, då tog det orken från mig Livet rann i väg och en dag kunde jag inte längre ta det. Helt annat att få sitt eget liv styrt av sjukdom, man kan inte springa iväg. det finns inga andra val än stå ut.
Att vara sjuk är som ett jobb man inte valde.
Tider att passa ordinationer att följa, mediciner att svälja, göra som andra, doktorn, säger det finns föga självbestämmande i att vara sjuk. Man är inte expert nog för att välja. Eftersom jag hade nära noll erfarenhet av att själv vara sjuk har det varit som ett angrepp från någon obekant kraft. Inte så att sjukvården inte försökte hjälpa mig utan jag blev mer sjuk vid varje besök. Och de har varit många. Det fanns veckor då jag var syssselsatt med sjukdom varje dag med olika vårdbesök plus hemtjänst dygnet runt. Jag kan inte klaga på viljan och ambitionen från sjukvårdens sida att behandla mig, men jag kände mig bara sjukare. Sjukdomen tärde psyket mer än kroppen. att inte ha kontroll över sig själv, att vara beroende av åtgärder och obekanta människor var svårt för mig. Den där känslan jag hade i början, det fixar sig träna på bara, byttes till nya problem även livshotande, som doktorerna hittade som jag inte hade en aning om och inte hade besvärats av än, nya besök, nya prover, känslan av död i stället liv och förbättring. och det är inte slut än. Oavsett antalet besök kunde ingen lova att jag skulle återhämta mig heller. Vissa åtgärder kunde inte sättas in på grund av infarkten. Vad gick jag dit då för? Ett tag tänkte jag helt enkelt stänga av telefonen, ta bort numret från sjukvården och låta det hända som händer, den dagen hade jag fått fyra nya tider på samma vecka hos sjukvården och kände mig nästan överfallen. Det fanns ingen ork kvar. Jag som hade varit energisk, stark och aktiv, och väl så anpassbar person i normala fall, dessutom hade arbetat i sjukvården med svåra patienter, var bara ett vrak nu. Jag avbokade då hemtjänsten ett veckoslut, ljög och sa att jag hade besök och fick då tomt av folk. och låg bara i sängen ynklig och försökte samla energi som inte fanns kvar.
Det kändes som om jag var ryck från marken med rötterna. Ingenting att hämta kraft från. Men det kändes bra att vara ensam och har lite luft i tillvaron. Dagen efter avbokade jag en tid som jag själv bedömde som mindre viktig. De har inte hört av sig. Jag kommer att tänka noga efter för vad jag vill genomgå i framtiden. Att vara sjuk överlevare är inte målet. De är möjligt att jag hade känt en viss rättvisa i att bli sjuk om jag hade vanskött min hälsa men jag har levt i stort enligt regelboken och nog har jag motionerat tillräckligt och har inga fula vanor men ändå hjälpte inte det.
Det var som att få betyget F för sin livsföring.
Mina barn har varit mer än stöttande, de har behandlat mig som frisk mer än sjuk, normalt alltså, fixat smarta hjälpmedel, ordnat matinköp, mm och funnits till, inte ömkat mig. Det där normala i vår familj. Rehabiliteringen hemma har däremot varit kasst det har bestått i av ett papper för handträning. och några promenader med rollator och en ansökan om dörröppnare som tog månader för dem. Ingen klagan på rehab hemmet Stora Sköndal där jag var inneliggande först, de var bra, de var proffs, Jag var så tagen av stroke och infarkt i början att jag inte skulle ha kunnat göra mer även om jag insåg hemma att de passade nog upp mig för mycket vid toalett och kläder, jag borde ha trasslat mer själv.
Meningen med livet är svårt att uppnå nu. För vem ska jag utsätta mig för nya prover och behandlingar som sjukvården vill besluta om för mitt bästa? När säger man stopp och bara försöker leva oavsett utgången?
Någon annan som känner igen sig att vara liksom belamrad av sjukdom och sjukvården? Tänk om man bodde i Norrland med hundratals kilometer till sjukhuset, hade man då kunnat åka likadant, speciellt på vinter. De kanske behåller patienten längre tid i sjukhuset eller samordnar. Närhet till vården kanske hindrar planering och samordning. Jobbar man inte har man ju tid att komma. Flera av dessa dagar har jag varit så trött att jag, nattugglan, har lagt mig klocka sju.
Men som sjuk har man tid att läsa ja i alla fall nu när bokstäverna inte längre helt grötar ihop sig. Det pågår intressant forskning om hjärnans utveckling. Den friska hjärnan.
En ny studie visar att vår hjärna inte utvecklas i en jämn kurva — i stället sker flera stora omställningar under livets gång. En omfattande studie med nästan 4 000 hjärnröntgenundersökningar identifierar fyra avgörande ”vändpunkter” i hjärnans utveckling vid cirka 9, 32, 66 och 83 års ålder.
Övergång till vuxenstruktur (9–32 år): Denna fas — längre än många tidigare trott — präglas av fortsatt påbyggnad av vit substans och finjustering av hjärnans kommunikationsnätverk. Det är först runt 32 års ålder som hjärnan når en stabil, vuxen konfiguration. Detta bör vara intressant med tanke på unga brottslingar, tiden som kan behövas för behandling. Eller bättre tid för de större val vi gör i livet.
Vuxen fas (32–66 år): Den längsta perioden i livet — hjärnans arkitektur stabiliseras. Förmågor som intelligens och personlighet tenderar att ligga kvar på en jämn nivå. Det är då allting händer, jobb, barn framgång, investeringar i livet. Och förändringar av det uppnådda. Ofta benämn som korstrycksåren.
Tidigt åldrande (66–83 år): Även om förändringarna är gradvisa, märks en viss nedgång: vit substans börjar brytas ner, och hjärnans nätverk reorganiseras. Kommunikation mellan olika delar av hjärnan försämras något. Pensionsåldern vid 65 är kanske ideal för de flesta? Men många är än helt aktiva i livet. Jag var det.
Sent åldrande ( 83+ år): Hjärnans globala nätverk blir alltmer fragmenterade. I stället för bred kommunikation blir hjärnan beroende av ett fåtal regioner — vilket kan förklara minskad kognitiv förmåga hos många äldre. Det har också varit svårt att studera de äldre eftersom man inte hittade nog med friska opåverkade hjärnor. Inte så roligt att tänka på. Vissa är förstås smarta ändå intill döden.
Nej, det här handlar inte om katter. Bilden är bara en illustration som ska ge lite lugn. Katten heter Buse och är en ganska rar variant.
Året är bara halvvägs men årets svenska modeord är redan korad. Gränser. Alla partier försöker haka på det vinnande ordet i sina EU plakat. Fast med olika innehåll. Låter det som återgång till realism? Inte, det är bara modeord. Vissa går så långt som att skriva murar på sina plakat.
Sverige har varit gränslös på flera sätt. Det är lite rörande när partier som ville ha bort alla gränser nu ropar efter dem. Kanske behövs det en mur, riktig eller imaginär så vi inte går helt sönder.
Årets rättegång har nog också passerat även om fortsättning följer. Det var snaskigt. Rättegången handlade om bokföringsbrott men en prostituerad tilläts beskriva sitt ”jobb” ändå in i kalsongerna. Det gav en rutten känsla för rättegången och knappt bidrog till bokföring som brott.
Som någon sa: “No one is above the law”? A noble statement indeed but ask yourself——-What did you do eight years ago that might be brought up today?”
Rättens kvarnar mal sakta och endast i ett valt tillfälle. Visst hade det målet en agenda. Men det gick inte som önskat eller förväntat. Pengarna rullar in till Trumps kampanj. Måste säga att han är en överlevare.
Kommer alla män som har betalt prostituerade för att de ska hålla käften samt om beloppet har placerats i fel kolumn, kanske externa utgifter på en tjänsteresa, nu kontrolleras och bötfällas? Skall inte den prostituerade betala skatt eller slipper hon fast prostitution är olagligt?
Kanske kände flera sig som att ha sluppit billigt undan? Bokföring är nog nu rättad och kontrollerad hos de politiska galjonsfigurerna. Inte en dollar fel.
Vad är skillnad mellan prostitution och frivillig sex eller inget alls? Vem väljer vi att tro? Den som blev grinig, girig eller nekade? Kvinnan förstås, hon är ju ett offer. Men brottet var inte sex… Allt var något förbryllande.
Nästa snaskrättegång är i gång och den handlar om nuvarande presidentens sons affärer. Det har också varit i gäng länge. Vapen, narkotika och vad som helst i ens dator. Kanske är även den tidpunkten vald?
(Du som tänker resa till USA, ljug inte i din visumansökan. Ingen vits att söka visum om du knarkar. Du släpps inte in. De har gott om dem redan i landet. Men du kan förstås ta den öppna bakvägen vid södra gränsen. Ett tips bara från B….n)
Här hemma börjar Vårdstrejken. Striden handlar om minuter, de 15 minuter om dagen som fackförbundet vill att arbetstiden förkortas. Har inte satt mig i det exakt men arbetsmängden sjunker knappt om du går hem 15 minuter tidigare? Det är frågan om principer och makt, inte om minuter för Landstinget har redan kortare arbetstider än 40 timmar. Det är de eviga övertiderna som slår ut ens privatliv.
Problemet är volymen. Av vårdsökanden kontra resurser.
Sjukvården överlever på övertider. Inte räddar 15 minuter kortare tid stressen och ökar intressen för jobbet. Sjukvården går året runt, dygnet runt men människor har andra uppgifter, som barn till exempel att få in i ekvationen: min dag. Att en sjuksköterska byter jobb till väskincheckning på en flygplats är bottenbetyg till vårdens organisation. Att gå hem i tid är av värde.
Sedan finns ju läkarna, ständig övertid, jagande bäddar där de kan lägga in patienten. Överkvalificerat om något.
Jag tror att Vården behöver en grundlig utredning där de som arbetar hörs. Inte politiker.
Håll er friska nu. Grönsaker och promenader brukar ju räknas som universalmedel. Friska gener och livsstil tror jag mer på men ska gå till torget och köpa jordgubbar.
Domar med vård i ett SiS hem rasslar in nästan varje dag. Idag sitter omkring 100 unga mellan 15 och 17 år häktade och en vanlig anledning är så kallad gängkriminalitet. Det är allt mellan mord och att någon av dem sprängde ditt hem. Gängkriminella personer som dömts till sluten ungdomsvård begår i nio fall av tio brott igen. Det visar en ny rapport från Acta Publica.
Vi kan inte döma någon till att bli frisk, ordentlig, laglydig person. Det behövs egen vilja och lyckat motivationsarbete. Jag tror att det sistnämnda är svårt med så unga personer. De hänger helt enkelt inte med konsekvenser och varför. Trots dom – en tid i ett SiS hem med väl så liten kontroll – är inte avskräckande. De har bara stigit i graderna i sitt gäng och så länge de är under 18 är de populära arbetare inom kriminalitet. Med tiden kan man bli en chef om tillräckliga meriter finns.
Så, vi kan bara döma till förvaring. Men vi kan erbjuda olika saker som utbildning, terapi, läkarhjälp eller arbetsuppgifter i förvaring. Vård sker dock på den dömdes villkor. Ser du inte meningen med vård samtycker du inte. Det beror också på kvalitén i vården. Om den är ändamålsenlig till klientgruppen. Det ser inte bra ut alls idag. Hade jag haft så usla resultat i mitt arbete hade avdelningen lagts ner och vi alla fått sparken.
Flera av barnen i gänget har varit i vård innan och sedan åter dömda till vård. Ett nytt försök att få resultat med samma medel.
Det går knappt att spruta in snällhet och förstånd genom ett pappersbeslut. Tiden räcker inte heller till någon förändring. De tre – fyra år max man är dömd för mord till skall ersätta uteblivna skolbetyg, kanske medicinska/psykiska problem (unga är svårt att diagnostisera just för att de inte är vuxna), total empatilöshet, girighet och för stort ego, grupptillhörighet och kanske utebliven fostran och det jag kallar bristande förståelse till livets normala villkor. Alla de dömda är inte supersmarta. Det försvårar alltid förståelsen av framtida konsekvenser. Det kan hända att de saknar familj eller i alla fall personer som kunde stötta en förändring.
Det är att börja om från början.
De unga har få restriktioner i de hem som skall vårda. De kan fortsätta sin kriminella tillvaro per mobil och även samtycka till morduppdrag och så fritagning. Där står personalen med byxorna nere. Vi trodde de lekte kurragömma. sa någon när de som skulle vårdas smet ut över staketet.
Naivitetstävlingen har många deltagare i Sverige.
Det är också frågan om de mjuka orden. Det var stökigt i pendeln när jag åkte sist och företaget kastade in trygghetsvärdar. Hör hur det låter. Trygghets Värd. Inte ordningsvakt. En värd som om det vore en bjudning. Likaså kriminalvård. Vård alltså. Jämställt med sjukvård. Ondska och stök ska vårdas bort.
Har det fungerat någon gång? Ja, alla återfaller inte. Nog byter den kriminelle bana om straffen blir för tunga och annat liv finns i horisonten. Förr i tiden brukade vi säga Gud eller kärlek var det som ofta vände ens val av liv. Observera ordet val. Som en kille i ett motorcykelgäng sa till mig: Jag åker ut från lägenheten och får inte träffa min baby och min tjej om jag inte säljer motorcykeln, säger adjö till gänget och köper en barnvagn i stället. Nej, han var inte ens kriminell men motorcykelgängen var ju alla rädda för.
Jag uppmuntrade det, absolut. Gänget sa adjö och lämnade honom i fred. Så är det nog inte i våra nya gäng. Troligen hittas du död någonstans. Ibland är det enkelt. Men de med enklare lösningar är för äldre, 35+ så där, inte 16 år gamla med sitt första mord på sitt icke närvarande samvete.
Någonting mellan 0 och 16 år har gått totalt fel. Då krävs det nya år, kanske till och med 16 år. Nu menar jag inte inlåsning så länge utan olika faser i behandling. Beror också på brottet. Jag tror det handlar om två saker, i den så kallade behandlingen alltså. Först inlåsning utan möjlighet att göra brott och ha kontakt med sina kriminella kamrater. Vi måste skydda den brottslige likaså som oss. Det andra är tid. Tid att sluta skolan, få ett arbete, bli vuxen helt enkelt. Hitta andra bättre sätt att leva. Inga tre år i något SiS hem utan en långsiktig behandling inom Kriminalvården med utskrivning till det vanliga trista livet, kanske med fotboja den första tiden ute i frihet likaså under eventuell permission. Gärna en uppriktig ånger och ursäkt till de drabbade.
Det kommer inte att hända. Nej, så kan vi inte ha det. Arma barn.
Jag tror att en stor del av dessa unga kriminella har problem vi inte riktigt är hemma med. Trycket från andra, de som agerar lik arbetsgivare i kriminalitet, är vi inte vana vid i Sverige. Förr var oftast individer kriminella. Idag är det som att höra till en uthyrningsfirma.
Kriminalitet är ren Babels torn. Gränser är inhumant. Världen är öppen för allt.
PS. Eftersom jag har haft klienter/patienter djupt i skiten som ingen rådde på men allt förändrades till det vi kallar det normala – ungefär – tror jag att alla kan välja ett bättre liv. Problemet är att bättre liv är så annorlunda idag än det var nära 20 år sedan för mina klienter och patienter.
Jag hade svårt att välja bilder men döda träd är väl ok. Överst skog efter regn nära Kvikkjokk, nederst några fallna träd i skogen nära mig.
Livstids fängelse är inte tidsbestämt, den dömde vet därför inte hur länge han eller hon kommer att sitta i fängelse. Senare kan det bli tidsbestämt. En livstidsdömd, som har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet kan ansöka om att livstidsstraffet skall omvandlas till ett tidsbestämt fängelsestraff. Det innebär i praktiken l att den dömde oftast avtjänar 16 år eftersom straffet genomsnittligt tidsbestäms till 25 år och den dömde sedan blir villkorligt frigiven efter två tredjedelar.
