Gläns över sjö och strand? Nej, knappt någon is i Stockholmstrakten. Det är höst. Julstämning då? Inte riktigt. Med tiggare i varje hörn och många stressade människor överallt känns det inte att vi väntar på årets stora högtid. Gatubilden har förändrats påtagligt under de sista åren i Stockholm. Allt rör sig i hetsigare takt med mobilerna ringande oavbrutet.
Oavsett om, hur och när vi tänker på Julen kommer de röda dagarna i kalendern och medför förhoppningar, krav, traditioner. Barnen hoppas på julklappar, gamla anhöriga på besök, de ensamma vänlighet och de avlägsna släktingar vilka vi inte ens pratat med under året tittar på brevlådan väntande på julkort. Det vore tragiskt att vara helt glömd på Julen.
Det finns människor vilka tycker att Julen är en plåga och vill gärna slippa det. De flesta av mina patienter hade upplevt barndomens Jular som en spritorgie då all glädje försvann redan innan julafton. Där det inte fanns pengar till julklappar men till sprit, piller eller narkotika. En av dem hade fått en julklapp en gång, det var en paket cigaretter. Han var då tio år. Alla barn har inte en drömjul. Kanske någon i din närhet kan få något av din överflöd?
Även radikalare uppfattningar hörs vilka säger Julen vara värre än mord. Låt oss slippa dem. Där tog min tolerans mot oliktänkande slut.
Julen är en tradition, en blandning av religiösa och sekulära inslag. Men sedvänjornas innehåll förändras med åren. I en gallup 2012 var Sverige ett av de minst religiösa länderna i världen. 29 % såg sig som troende i någon form och 8 % var ateister. Andelen troende minskar. Antalet tillfrågade var bara ca 500, men jag tror att det stämmer väl. Undersökningen visade också att de med låga inkomster var mer religiösa än höginkomsttagarna. Ghana hade högst andel troende, nästan hela folket varav 71 % kristna, medan Kina hade lägst antal troende. Kristendomen vinner dock makt i Kina, precis som västvärldens levnadsvanor och livsstil.
Vid sorg, kriser och katastrofer söker människan något andligt som kan trösta dem. Ofta är det kyrkan i någon form. Likaså vid fest. Många vill gifta sig i kyrkan, kanske mer för den fina inramningen än för äkta tro. Dagens kristna kyrka är liberal och tillmötesgående. De religiösa texterna från Bibeln tolkas lite hur tidsandan faller i. Rätt? Vet ej, jag är inte troende men nog undrar jag hur och om Guds ord kan tolkas av människor. Om det nu är Guds ord? Kärleksbudet är dock allmängiltigt och borde spridas. Älska din nästa så som dig själv. Problemet är nog att vi inte ens hinner ta vara på oss själva.
Vad tror du på? Varför firar du Jul? Är det bara några röda dagar, julklappar och extra mycket mat eller tänker du på varför vi firar Jul?
Jag tror att traditioner och seder är viktiga. De är livets ramar, något vi alla äger, bevarar och kan ta del av. De flesta har någon Jul – eller annan tradition som återkommer. Nya vanor tar vid, men alla har någon sed som de vill bevara.
Det har varit en ilsken diskussion om vem och vad är svenskt. Jag lämnar den diskussionen nu, det blir säkert andra tillfällen. Men, när Julen kommer syns skillnader. Skillnader på vem är kristen eller följer svenska seder och de andra, främst muslimer men även judar som inte har den kristna Julen som sin stora helg. De kan ha svenskt medborgarskap, de kan vara svenskfödda men någon julgran bärs inte in och barnen väntar sig inte att få julklappar. De firar andra helger ofta med liknande inslag som Julen. Sin kultur ändrar man inte med pappret medborgarskap och passet. Det tar lång tid, kanske till nästa generation eller längre. Bara genom att flytta ändras inte innehållet i bagaget. Vår ärvda identitet följer med över gränser. Vår religion – om vi har någon – ger ofta ramarna för vårt firande.
