God Jul!

Gläns över sjö och strand? Nej, knappt någon is i Stockholmstrakten. Det är höst. Julstämning då? Inte riktigt. Med tiggare i varje hörn och många stressade människor överallt känns det inte att vi väntar på årets stora högtid. Gatubilden har förändrats påtagligt under de sista åren i Stockholm.  Allt rör sig i hetsigare takt med mobilerna ringande oavbrutet.

Oavsett om, hur och när vi tänker på Julen kommer de röda dagarna i kalendern och medför förhoppningar, krav, traditioner. Barnen hoppas på julklappar, gamla anhöriga på besök, de ensamma vänlighet och de avlägsna släktingar vilka vi inte ens pratat med under året tittar på brevlådan väntande på julkort. Det vore tragiskt att vara helt glömd på Julen.

Det finns människor vilka tycker att Julen är en plåga och vill gärna slippa det. De flesta av mina patienter hade upplevt barndomens Jular som en spritorgie då all glädje försvann redan innan julafton. Där det inte fanns pengar till julklappar men till sprit, piller eller narkotika. En av dem hade fått en julklapp en gång, det var en paket cigaretter. Han var då tio år. Alla barn har inte en drömjul. Kanske någon i din närhet kan få något av din överflöd?

Även radikalare uppfattningar hörs vilka säger Julen vara värre än mord. Låt oss slippa dem. Där tog min tolerans mot oliktänkande slut.

Julen är en tradition, en blandning av religiösa och sekulära inslag. Men sedvänjornas innehåll förändras med åren. I en gallup 2012 var Sverige ett av de minst religiösa länderna i världen. 29 % såg sig som troende i någon form och 8 % var ateister. Andelen troende minskar. Antalet tillfrågade var bara ca 500, men jag tror att det stämmer väl. Undersökningen visade också att de med låga inkomster var mer religiösa än höginkomsttagarna. Ghana hade högst andel troende, nästan hela folket varav  71 % kristna, medan Kina hade lägst antal troende. Kristendomen vinner dock makt i Kina, precis som västvärldens levnadsvanor och livsstil.

Vid sorg, kriser och katastrofer söker människan något andligt som kan trösta dem. Ofta är det kyrkan i någon form. Likaså vid fest. Många vill gifta sig i kyrkan, kanske mer för den fina inramningen än för äkta tro. Dagens kristna kyrka är liberal och tillmötesgående. De religiösa texterna från Bibeln tolkas lite hur tidsandan faller i. Rätt? Vet ej, jag är inte troende men nog undrar jag hur och om Guds ord kan tolkas av människor. Om det nu är Guds ord? Kärleksbudet är dock allmängiltigt och borde spridas. Älska din nästa så som dig själv. Problemet är nog att vi inte ens hinner ta vara på oss själva.

Vad tror du på? Varför firar du Jul? Är det bara några röda dagar, julklappar och extra mycket mat eller tänker du på varför vi firar Jul?

Jag tror att traditioner och seder är viktiga. De är livets ramar, något vi alla äger, bevarar och kan ta del av. De flesta har någon Jul – eller annan tradition som återkommer. Nya vanor tar vid, men alla har någon sed som de vill bevara. 

Det har varit en ilsken diskussion om vem och vad är svenskt. Jag lämnar den diskussionen nu, det blir säkert andra tillfällen.  Men, när Julen kommer syns skillnader. Skillnader på vem är kristen eller följer svenska seder och de andra, främst muslimer men även judar som inte har den kristna Julen som sin stora helg. De kan ha svenskt medborgarskap, de kan vara svenskfödda men någon julgran bärs inte in och barnen väntar sig inte att få julklappar. De firar andra helger ofta med liknande inslag som Julen. Sin kultur ändrar man inte med pappret medborgarskap och passet. Det tar lång tid, kanske till nästa generation eller längre. Bara genom att flytta ändras inte innehållet i bagaget. Vår ärvda identitet följer med över gränser. Vår religion – om vi har någon – ger ofta ramarna för vårt firande.

Men – allting är i rörelse. Ingenting håller för evigt. Det är en brytningstid i världen. Folkvandringstid. Nya tankar, nya seder, ny tro, nya uppfinningar, vinster och förluster fyller vår värld. Jag tror dock att Julen är svår att upphöra med. Men även den förändras. Julen kanske inte är längre vad den var när vi alla samlades kring Julens kärleksbud: ett barn är fött. Och ute var det gnistrande vinter.

Hur du än gör och vad du tror på eller inte önskar jag dig God Jul!

The right to remain silent…

Hur kan någon nå dit att man offrar människor så lättvindigt? Hur kan man ropa efter sin Gud samtidigt som man skjuter ihjäl någon?

16 december 2014: Taliban attackerade en skola Peshawar. Hittills 141 döda, varav 132 var barn. Bara några dagar sedan fick Malala Yousafzai Nobelpriset för sin kamp om alla barns rätt till utbildning. Hon har fått lämna Pakistan med en kula i huvudet.

Strax innan hade Sydneydramat tagit 3 liv, varav en var den muslimske gärningsmannen.

16 december i Mosul, Irak släpper ISIS en video där de halshugger 13 personer. De har en flagga som dekoration. Shahada flagga känner väl alla igen vid det här laget?

Jag vill höra en reaktion från de muslimer som lever här eller struntar vår usla press att publicera? Inga pressmeddelanden från Islamiska föreningar? Att tiga still brukar uppfattas som att man håller med. The right to remain silent… Eller är alla rädda för att uttala sig? I så fall varför? Men, ska vi klaga på andra religioner? Inte har den svenska kyrkan heller uttryck större oro och sorg för de otaliga kristna som mördas och förföljs i de muslimska länderna. Är religion den stora stötestenen mot fred?

Jag har bara frågor. Har du svar? Hur blev det så här illa på vårt gemensamma hem, jorden?

FN vill veta dina prioriteringar

FN vill veta vad just du prioriterar. I en undersökning som har 16 frågor och en valfri får vi rösta på de 6 vi vill prioritera. Det är frågor som arbete, utbildning, vatten och sanitet, jämlikhet, global uppvärmning, vägar, internet, regering… ja, gå till http://vote.myworld2015.org/

7 012 063 personer från olika länder med olika utbildningsnivåer och ålder har redan placerat sina 6 frågor till prioritetsordning.  God utbildning ligger som etta med 4 685 870 röster. Bättre hälsovård med 3 948 994 röster som tvåa och bättre arbetsmöjligheter trea med 3 800 514 röster följd av ärlig och öppen regering 3 213 618. Vad var sist på listan? Aktion för klimatförändringar vilket är jämt på tapeten i Sverige. I så kallade utvecklingsländer har den miljöfrågan låg prioritet. Det är inte befolkningen i dessa länder som har överkonsumtion av prylar och naturresurser.

Från Sverige har 5583 personer deltagit. Även de svenska deltagare ser god utbildning som det viktigaste medan önskan om bättre vägar och internet är ointressant för oss. Vi har ju redan det! Klimatfrågan kommer som trea och jämlikhet mellan män och kvinnor fyra. Jag som trodde vi var väldigt jämlika redan. Är det verkligen viktigare än vatten och sanitet? Ser vi bara på oss själva och har ingen blick längre än näsan räcker?

Ryssar däremot sätter jämlikheten lägst om man frågar männen. Är det bara gammalt eller put – in effekt? Tuffa män med bar överkropp ridande på en björn medan kvinnorna tittar stjärnögd?

Det ser ut som om utbildning är högt värderat i alla länder medan andra frågor beror på vem man frågar. Afrikanska länder sätter vatten och sanitet högt och det är lätt att förstå. I många länder har inte ens hälften av befolkningen rinnande vatten/toalett. Under min resa i Tanzania insåg jag hur illa det var vad gäller hygien och vatten. Toaletterna, hål i marken var hemska, var och en bar på en skitig vattendunk på väg någonstans där det fanns en kran eller något som liknade vatten i en grop. Hotellet hade en pool förstås.

Vi är privilegierade. Vi kan peta i grader av jämlikhet medan miljoner kvinnor bär vatten till familjens behov.

Att göra vad man kan

Jag gör vad jag kan, säger fågeln i fabeln till lejonet. Fågeln flyger mot skogsbranden med en droppe vatten i sin näbb när lejonet och alla andra skogens djur flyr. Den fabeln berättade Kailash Satyarthi i prisceremonin när han mottog Nobels fredspris. Var det inte en illustrativ beskrivning av världen?

Jag gör vad jag kan gäller också för årets Fredspristagare Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai. Obama borde skämmas denna dag. EU, alla de överbetalda tjänstemännen där, borde också skämmas denna dag. Ett barn och en vanlig man har gjort mer än vad de har åstadkommit. Gett hopp. Stått mot världens elände. Fört barnens talan.

När barnen i andra länder drömmer om att gå i skolan struntar många svenska elever i den stora förmånen att få kunskap. Skäms de inte?

Årets Fredspristagare har gjort vad de kan. Hur är det med oss andra? Gör vi vad vi kan för våra närmaste, vår närmiljö, landet, världen?

Svaret är nog nej i de flesta fall. Kan vi bättra på oss? Hur? Har vi det så bra att vi inte ens kan komma på något att förbättra? Hur känner de käbblande politikerna sig i kväll, de som festar just nu på en uppfinnarens bekostnad. Skäms de? Tänker de bättra på sig i morgon eller botar de bakfyllan? Vi har bildat invecklade kostsamma strukturer för att styra det mesta i världen, medan samhällen faller på grund av krig, förtryck, likgiltighet, brist på utbildning, demokrati… Är världen på väg eller glider allt baklänges?

Är det bara jag som har ångest och skamkänslor över att ha åstadkommit så lite och så lite av värde? Eller ser jag på mitt liv med alldeles för svarta glasögon?