Val med 416 möjligheter.

Ett år var jag röstmottagare och rösträknare och ett annat lärde jag besökare från en öststat som lämnat gemenskapen med Sovjet, om hur röstning går till här. De var djupt imponerade. Speciellt att valurnan inte var genomskinlig och man fick lägga valsedlar i ett kuvert bakom skärm och det fanns så många partier att välja på. I årets val finns totalt är 416 unika partier anmälda. 165 partier till Riksdagsvalet 173 till Region och 380 till Kommun. Rekord. Nog borde det finnas något för alla. Det finns ju andra varianter av val. Varför valde vi den här modelllen? Hemliga allmäna val då du inte behöver öppet stå ut för det du röstar på. För att det var det bästa sättet? Sedan 1919 har vi haft allmän rösträtt. Regler har sedan finputsats ett antal gånger.

Andra länder har andra modeller.Ryssland till ex. har inga hemliga val. Ibland har det gått så bra för Putin att han har fått över100% av rösterna. Så fint går det när andra partier kan vara förbjudna och kandidater har dött hastig död. Eller hamnat bakom lås. Den ryske oppositionspolitikern Lev Sjlosberg dömdes nyligen till elva års fängelse, Hans parti Jabloko, det sista partiet som motsatte sig Ukrainakriget, förbjöds i förra veckan.  Nordkorea också har perfekta val ett namn på valsedel per valkrets och obligatoriskt att rösta nästan 100% röstade och alla rätt. I Afghanistan har i praktiken alla demokratiska val och formella politiska rättigheter avskaffats för både kvinnor och män. De slipper rösta. I denna hellhole för kvinnor har talibanregimen förbjudit kvinnor i från att ens tala offentligt. Så, är du glad över din rösträttt eller gnäller du, kanske tycker du bara idioter går på valbluffen?

Vissa stoltserar över att de minsann inte röstar.

De känner sig till och med bättre och sannare mot sitt riktiga jag än vi som deltar. För att rösta det gör ingen nytta, det är bara som en kuliss och bara de dumma lurade deltar i politikercirkus. Att rösta har ingen betydelse, de som styr släpper inte någon reell makt till folket. Val bara kamouflerar den riktiga makten någonstans hos de multi rika i Världen. Jag hoppas att de som röstskolkar inte nedlåter sig sedan att ständigt gnälla över resultatet och besluten som görs.

At inte rösta är helt ok men att signalera man är bättre, lite finare än andra för man inte deltar är nog vad som kallas högmod.

 Det finns inget tvång att rösta. Du slipper om du så beslutar.

Men vad vore alternativet för val? Diktatur, den med mest vapen vinner praktiseras i flera länder, det är dit vi brukar skicka hjälp till flyktingläger efter maktbyten. Ställa sig på torget och ropa, samla underskrifter.  För mindre beslut vore det utmärkt och nog lika säkert som beslut i kommunfullmäktige.

Vad skulle vi välja i stället. För något system måste vi ha i stället anarki. Så länge skatter mäts ut och de finansierar något för alla måste det finnas system hur. Vi har kombinerat kung och valdemokrati och beslut av tjänstemän enligt lagar. en väl så bra kombination. Även om valboskapen inte kan påverka de enskilda besluten kan de ändå skicka budskap att detta godtas inte eller att vi inte vet vad ni vill det sista är tydligt i liberalernas fall. Det smygs dock in beslut som många inte vill. Att ändra något på sommaren när folk är på semester och tidningar skriver mest om vädret brukar passera obemärkt. Sedan är det märkligt med förtroende som tycks vara större när man inte styr, det sittande gänget som får skiten oavsett vem som orsakade det, Minnet är kort speciellt i politiken.

Så klart haltar det men   även de flesta valföraktare vill inte ha modell Afghanistan eller Iran inte den kinesiska övervakningen eller maffiagäng som styr, Inte heller förbjuda demonstrationer och yttrandefrihet. Du får tycka att regeringen andra röstade fram är bara skräp. Yttrande frihet och demonstrations rätt ömkas i Sverige. ändå till idioti. Att bränna böcker på gatorna eller gå i demonstrationståg så trafiken måste stängas är omhuldad bara det är för rätt sak vilket tolkas så ingen kan misstänka oss vara rasistiska, vilket i sin tur tolkas brett.  Den personliga friheten i Sverige ser ut att vara stor men i verkligheten är du förstås  fast i systemet, den vanlige människan den utan mycket pengar är bunden av ekonomi och det politiska utbudet och till sist  egen förmåga, vilja, arbete och hälsa. Det är inte lätt att helt hålla sig utanför systemet.  Få försöker, har mött en, det gick inte bra när sjukdom och vinter kom.

Att få yttra sig på Internet är en tämligen falsk bild av självbestämmande.

 I det politiska styret vi utvecklat täcker fler och fler områden med bestämmelser har även innneburit orimlig byråkrati där småpåvar beslutar om saker de varken förstår eller borde lägga sig i.  Något att städa upp?

Så röstar du? Varför då?

 BiId överst Sveriges Riksdagshus, gamla Riksbanken, fasadskulpturer

Av Holger.Ellgaard – Eget arbete, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=16159980

Ps. Ett S reklam som rullar nu i TV säger bättre förlossningsvård.  Minnet är kort. När beslutet togs att lägga ner BB i Sollefteå i oktober 2016 styrdes dåvarande Landstinget Västernorrland av en koalition mellan S och MP i majoritet.  Att föda barn i bilen på vintern på väg till förlossning någon annanstans är Sollefteå specialitet.

Vinterbild, Norrland från Linda

https://data.val.se/val2026/partier/anmalda

Inte alltid vackrast jag sett.

 Det har kanske låtit att allting under min Pacific Crest trail vandring –  eller vilken vandring som helst jag har skrivit om har varit fantastiskt. PCT  var 4000 km otrolig natur fint väder inga större problem och allting vara bara underbart. Så var det förstås inte men som helhet var leden och den andra en bit av Pacific West trail jag gjorde som avslutning bara  toppen.  Det var också så rent inte råkade jag se en bit kvarlämnad toapapper ens.  Det sista kan jag inte säga om mina andra vandringar. Det skitigaste har varit Grönland med diverse skräp döda djur, hund, får, nära leden och enorm sopberg i byn där man startade.

Nu kommer lite av det inte så fantastiskt  natur på PCT. På ökendelen i Kalifornien var det oändliga vindturbiner som var bara trasiga pinnar. Livslängden lär vara ca 25+ år. Något vi kommer att se här hemma. För ingen kommer att städa upp alltför dyrt och komplicerat speciellt de med kinesiska ägare.  Inte kommer de och reparerar samt fraktar bort. Återvinnings möjligheter är tämligen begränsade. I USA har man försök använda rester som markfyllning vid vägbygge, men de flesta trasiga står kvar. Ett annat blir solpaneler som är visst omöjliga att återvinna men de håller lite längre ca 30år. Bild ovan Kalifornien

 Nästan varje dag var en upplevelse av vacker annorlunda natur men som sagt inte allt. På  ca 4000 kilometer hinner man passera en del  olika naturtyper.

 Oändliga sträckor av pinemat manzanita (Arctostaphylos nevadensis), som även används för att binda slänter så det inte blir ras. men här fanns det mile efter mile naturligt. Dag 92 ca 1180 mile Oregon.

Brända trasiga skogar Fanns det gott om, nej det var inte öde utan annan växtlighet tog snabbt fart. De flesta i Oregon. Risken att träd kunde falla på en var ofta uppenbar. När träden gav från sig gnissel kändes det inte bra. Jag fick gå om och liftade förbi några bränder. Väl   hemma letade jag efter bränderna som hade spärrat min väg och alla var så att säga man made. Slarv, olycka, dumhet och inga brandsläckare i bilen. Grillning i ödemarken. fast det var eldningsförbud. Att behöva gå i rök var inte kul ibland blåste något av rökmolnen in på leden för att åter skingras med vinden.

 Oändliga stenöken riktig ödemark sträckor inga dagvandrare går.  risk att falla och då är man illa ute.  Fast jag tyckte om just ödemarkerna var vackra och gav den där into the wild känslan.

Usla tältplatser när man sätter upp tält i mörkret.

 Och förstås vägar att gå och korsa.

 Även naturen är en spegelbild av Samhället mångsidig, vacker, påverkad av oss  och även innehåller en röra vi gärna slipper attt se.

Men jag avundas er som är där ute nu.

Tre för en och den billigaste gratis.

Så hade vi vindsinbrott igen. Det är inte länge sedan som inpasserings systemet byttes i hela vårt lilla centrum. Det är inte det första inbrottet heller så ingen har något värdefullt på vinden. Det blir bara kaos när tjuvarna söker efter säljbara saker. Hela låset till vinden var borrad lös även lyckades vissa komma in genom taket! Lagarbete.  Jag har absolut ingenting där som kan bringa pengar, mest tomma lådor för den kommande sista av livets flyttning. Men kaoset var total.

Ett brott till statistiken, som inte leder någonvart. Brott har vi gott om.

Regeringen har hyrt fängelse platser utomlands i Estland när de egna inte räcker längre.

18 svenska fängelsedömda män mellan 23 och 58 år blir de första att flyttas till Tartufängelset i Estland. Om ett år ska uppemot 600 fångar flyttas till Estland. Anstalten motsvarar en säkerhetsklass två, den mellersta säkerhetsklassen i det svenska fängelsesystemet. Som har:

Våldsbrott och grövre misshandel

Narkotikabrott av grövre grad

Rån och stöldbrott

 Ekonomiska brott eller bedrägerier med långa straff

Tio av dem har invänt mot beslutet, de flesta med att det blir svårare för närstående att besöka dem. Vår mamma är sjuk och har redan svårt att resa till honom säger någon. Hans barn bara gråter, säger en anhörig till en av männen till Dagens ETC. I kommentarer hänvisar man till och med på barnkonventionen.

  Ja, det skulle den brottsbenägne ha tänkt innan.

Grät brottslingen ihop med anhöriga när  han krängde narkotika till barn på skolporten och    det var knark i hemmet, en lager i garderoben. Inte grät de när rånoffren miste saker de ärvt. När de fuskade med skatten i stor skala. När misshandels offret låg på intensiven och sjukvårdens resurser användes för att rädda liv.  Oroade du dig över dina egna barn när du gjorde brotten och tänkte på deras lidande, kanske barnen fick skämmas när ditt namn stod i tidningen.  Det som fick dig att sluta. Inte.  Om så hade hänt var ju du ute och inte i fängelse .

 Det är anhöriga som ofta får ta tag i problem och försöka hålla familjen ihop. Tyvärr är många också möjliggörare. Likaså får anhöriga sällan hjälp att tackla saker och ting, inga terapier, bara ta hand om skiten.  Eller lita på nya fagra löften.  Inte är det några kunder heller som reagerade och skämdes och ringde polisen  när de köpte så mycket billigare saker utan kvitto i originalförpackning eller lite kokain till helgen. Det var ju andra som åkte fast.  Och ertappades man var det bara att neka trots bevis. Andras fel. Sådana exempel har vi upp till Riksdagen.

På jobbet försökte jag ge en tid för de närmaste anhöriga också  men jag måste säga att tiden räckte inte till annat än nödhjälp för dem som var själva brottsoffer också. Kaffe och plåster, telefonnummer kanske till en överbelastad terapeut.

 Så ta det nu som en man

att du får flytta till det estländska fängelset, du som är dömd. Ha det som exempel för barn hur det går om man väljer brottets bana. Skäms lite i stället. Skäms också över de kamrater du lockade till brott med löfte av snabba stora pengar, lätta inkomster. Köp brevpapper och skriv brev hem . Säg att det är ditt eget fel och be av förlåtelse av dina barn och anhöriga samt brottsoffren.

Det finns anhöriga i varje brottslings närhet. De som inget visste i förväg. Likaså de som gjorde allt för att vända på utvecklingen. De som vården inte lyssnade på utan skyllde på sekretess och självbestämmande, de vilka Socialtjänsten avfärdade inget hade ju hänt, än.  De som besökte i fängelset och försökte uppmuntra till brotts fritt liv. De som förlät och gav en ny start. Jag råkade bara sällan träffa dem. Jag var oftast den enda besökaren kanske under hela fängelsetiden när jag besökte dem som skulle friges som hade adress på mitt arbetsområde från socialbyrån, besök tillsammans med skyddskonsulenten för att planera för utskrivning. Ingen skulle skrivas ut på gatan, få hade lägenhet och jobb kvar som väntade.   Tid på Socialbyrån för veckans matpeng första fria dagen. Kontakt på missbruksenhet om behövligt  Bostad om på gatan, Nej det var  inga egna lägenheter utan stödboende att börja med och arbete i gatukontoret ofta rivningsarbete eller parkvård om arbetslös, men det var start om man ville. Jag träffade anhöriga som inte insåg allvar, som hade behållit de stulna sakerna, använde pengar som kom från brottsligt liv. Många kvinnor välkomnade åter misshandlaren hem när han kom från fängelse och sedan började det igen, gulle gull, sprit, slagsmål, sjukhus, dom. Ibland är kärleken så oändlig att bara döden kan skilja paret åt.

Det var då det, 80 talet. Men det var ju länge sedan på min arbetstid och de människor jag träffade. Även klienter kan vara annorlunda idag likaså är brottsligheten. Narkotika hade inte exploderat än. Det låter ibland lite som nutida fångar är bara olyckliga offer för samhällets regler och de borde ersättas, vilket också har hänt i vissa mål, i stället att de får gråta nu när flyttlasset går mot Estland som har ledig plats.

Nog är det skamlig när vi inte klarar våra egna kriminella. Att skicka dem utomlands låter inte som en bra idé. Hur sköts transporterna.   Skall fångarna ha permissioner, helst inte där,  och hur sker planering för utskrivning, kanske inget.

Men så har Samhället utvecklats att vi inte ens har nog med celler för fångar.

 Kriminal vården är en växande bransch, nya fängelser byggs,  mera frivård, allt rent av exploderar. Det är en olycklig och skamlig utveckling. Nog har kriminalvården svällt men det räcker inte till.

12 000 anställda år 2020 har ökat til till dagens nivå 22 000 medarbetare. Bara Kumlaanstalten, i säkerhetsklass 1, har i dag över 1 000 anställda. I dag är Kriminalvården  Sveriges tredje största myndighet, efter Polisen och Försvarsmakten med budget på 20 miljarder. Och det byggs mer och ny hyr vi platser också.

Många kvinnor är skyldiga men ertappas inte. Pengarna från kriminalitet används till lyx som inte vanliga löner kan betala.  Men kvinnor  har blivit mer framåt även på brottets bana så bygger vi inte fler fängelser får vi kanske hyra platser även för kvinnor. Att få helt stopp på brottslighet ser ut att vara en svårare fråga trots insatser sker nu och faktiskt viss minskning av svåra brott under senaste tiden.

Jag gissar att det här blir en kortvarig historia och snart lovar en ny vänster regering att  ingen behöver gråta över fängelseplaceringen, det blir valfria platser. Även för de som passar på att byta kön inför fängelse?

 Nu hoppas jag att någon undersöker fortsatt brottslighet bland de som gör en tid på Tartu i jämförelse med motsvarande fångar hemma. Cirka 40 procent av de som friges från fängelse här återfaller i nya brott inom tre år. Speciellt de yngre. Till sist brukar de gamla inte orka mer,

 Samtidigt grälar Riksdagen om straffrabatter. Gör ett brott få några på köpet.

Inte längre, kanske.

Riksdagen har beslutat idag att slopa den så kallade mängdrabatten efter en jämn omröstning, med 176 röster mot 172.

Tidöpartierna ville slopa rabatten, vilket innebär att den som döms för flera allvarliga brott ska få sina straff pålagda på varandra. S, tillsammans med V, MP och C, röstade emot propositionen och S lovar riva upp det vid valvinst..

Du hittar mer om återfall och brott på:

https://www.kriminalvarden.se/om-oss/statistik/fangelse

https://bra.se/statistik/statistik-om-rattsvasendet/aterfall-i-brott

 Bild Tartu Prison, Estonia, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2621904