Fritidsgård, räddning eller belastning och något om hasch.

Politiker har ofta ropat på olika lösningar för ungdomskriminalitet. Ett är  att det behövs flera fritidsgårdar. De ska rädda ungdomarna från att hamna snett. Men nu säger kriminologen Jerzy Sarnecki att det är helt fel. Hoppsan, den populära lösningen fritidsgårdar förebygger inte kriminalitet! Snarare ökar fritidsgårdar risken för brottslighet. Så, det kan till och med vara början till ljusskygga affärer. De kriminella ungdomarna skapar kontakter på gården.

Drogmissbruk också? Ja.

På 60 talet kom hippiekulturen igång och med den fick hasch en rejäl spridning, speciellt bland ungdomar. Det röktes på den ungdomsgården i Stockholm där jag arbetade extra några kvällar i veckan som ungdomsledare. Ingen av personalen visste egentligen hur man skulle tackla det. Det fanns inget alls om droger i min ungdomsledarutbildning.

Man resonerade. Förbjöd man rökandet inne kom kanske ungdomarna – de utsatta som skulle ha ett tryggt ”hem” på gården  – inte tillbaka. Så man lät de vara i ett av rummen. Det blev ett rökrum oavsett vad man rökte.

Sedan utbildades en grupp från fritidsgårdar om hasch på en herrgård av den polisinspektör som då stod för missbruksenhet hos polisen i Stockholm. Jag har uselt minne på namn men tror att han hette Lamm men det fanns inget fåraktigt i honom. Tvärtemot.

Den sista dagen föreläste även en specialistsjuksköterska.

Jag hade nyligen blivit ungdomsledare och fick gå kursen. Ja, ingen av de heltidsanställda på fritidsgården anmälde sig. Utbildningen var en genomgång om hasch och dess effekter. Polisen hade med sig en samling av olika droger så vi skulle känna igen de. På sista kursdagen skulle vi få röka hasch, ett (1) bloss var. Så vi skulle känna igen lukten. Ingen annan än jag gjorde det. Jag var inte ens en rökare som flera av de andra var. Jag råkade sitta närmast polisen så han började med mig. Sedan sa de andra nej.

De andra betraktade mig genast som en missbrukare, dock inte polisen. När avslutningsmiddagen kom hade alla, utom jag och polisen, sprit och vin med sig. Några slutade den kvällen packade. Andra hamnade i fel säng. Men jag var en paria på grund av haschblosset.

Polisen och jag satt en stund och diskuterade ungdomsvård och missbruk. Han var lite road av effekten av haschblosset, inte på mig utan de andra. Jag kände ingenting av det.

Jag fortsatte arbeta bara en kort tid på ungdomsgården. Jag hade svårt att se det meningsfulla i arbetet. Jag började läsa vid sidan av mitt ordinarie arbete, i stället att arbeta extra. Jag tyckte nog att flera av de unga som vistades på ungdomsgården var redan  på glid. Ingen av dem hade fritidssysselsättningar utanför gården. Många hade problem med skolan eller hade hoppat av. Några var redan  brända av livet.  De som spelade instrument, läste böcker, åkte skridskor, var med i ett idrottslag eller var med i en förening fanns inte på fritidsgården. Våra försök att få till stånd en ”klubb” för något intresse dog snabbt.

Det var så på denna fritidsgård. Det var då det och i Stockholm. Hur ser dagens fritidsgårdsbesökare ut? Har ingen aning. Känner nu bara ett barn som brukade frekventera en fritidsgård och, tja, någon räddningsplanka blev det inte.

Det finns säkert platser med aktivt liv som fyller de luckor som finns i de besökande barns liv. Men idag är läget annat än på 60 talets början. Tänk bara på språket. Alla barn på ”vår” gård pratade svenska även om vissa inte hade det som modersmål.

I Sverige gjordes en undersökning under 1970-talet som visade att var femte skolungdom i årskurs nio någon gång hade rökt hasch. Senare som terapeut på missbruksenhet tog jag hellre en heroinist på behandling än en haschare om jag kunde välja. Hoppet att hjärnan var i behåll var större hos den förstnämnda.  Oddsen att sluta missbruka också. Kan hända berodde det också på mitt sätt att möta patienten som matchade de talföra bättre än de i behov av lång avgiftning innan den egentliga behandlingen kunde börja. Hur patienten fungerade efter avgiftning kunde vara överraskande negativt eller positivt.

Rekordet i haschavgiftning för mina patienter var i ett fall 12 veckor. Barnet som föddes var dock än positiv på drogen. Hasch, lätt drog?

Det finns tankar att släppa lätta droger fritt. Så är det i vissa delstater i USA. Folket i delstaten får rösta om det. När jag hade avslutat min PCT vandring åkte jag till kusten  för att vandra vid havet i Washington. Vid en gatukorsning stannade bussen för rödljus. Det stod en lång kö utanför ett hus. Frukost till de gatuboende av någon välgörenhetsorganisation tänkte jag, eftersom personerna såg ut som vrak rent av.

Nej, de köade för dagens tillåtna haschköp. Som ni kanske redan har förstått är jag negativ till att släppa droger fritt. Eller, det är ju redan en fri marknad. Oavsett hur man gör är det svårt att få till en bra lösning. Nog om det idag.

Debatt om Fritidsgårdar finns på Nyheter idag.

Expressen skriver också om gängvåldet: De frågar:: Vilka åtgärder tror du är viktigast för att minska gängvåldet? (Länkar inte, du får leta. Intressant!) Sociala insatser är populärt att ropa efter vid sidan av mer polis.

En del tror fortfarande på fritidsgårdarnas uppfostrande effekt. 19% vill ha ökad satsning på fritidsgårdar.

Några tankar om året som har gått.

Det svarta hålet

Vad är värt att minnas? En sak poppar upp som etta: det svarta hålet. Jag besöker varje dag sidan Astronomy Picture of the Day Archive med bilder från Rymden. Några av mitt livs upplevelser har med stjärnhimlen att göra. Ljusfenomen ”flygande tefat” i början 50 talet som ingen lyckades förklara eller ens fotografera, den första satelliten Sputnik, makalös stjärnhimmel i USAs vildmark att sova under… Nej, jag läste aldrig astronomi, jag är för dålig i matte för det.

11 april 2019 publicerades den första bilden av ett svart hål, tagen med Event Horizon Telescope, genom åtta teleskop på olika platser. Bilden är det första direkta beviset för existensen av svarta hål. Observationen i mitten av Messier 87-galaxen och sägs vara 6,5 miljarder gånger större än solen. 

Svarta hålet, dess betydelse och funktion vet vi än för lite av. Men nu har vi det i bild.

Däremot, användning av svarta hål sker lite då och då. Det är när pengarna bara försvinner till ingen större nytta. En del av rent slöseri med våra skattemedel finns hos Slöseriombudsmannen. Kräks inte. Det är bara ett urval. Undrar du vad som din Kommun har slösat bort? Många Kommuner höjer skatt och avgifter, så även Landsting. Det svarta hålet slukar ständigt skattemedel. Vad får vi för pengarna är en relevant fråga.

https://skattebetalarna.se/arets-varsta-sloseri-2019/

Årets politik

Jag tror att vår statsminister gör så bra han kan. Han har inte förmåga till mer. Han har rådgivare som inte heller förmår mer. I Regeringskansliet styr en röra av flera partier med olika tankar. Agendan de har – det multikulturella samhället – överskuggar förståndet. Vi ska inte gnälla, vi ska bara byta ut honom och låta någon annan göra ett försök att rädda landet.

Bild från https://twitter.com/StegetEfter

Politik ´då? Trots åratals svartmålning och olika anklagelser som rasism har strömmen vänt sig dit det inte skulle: från S till SD, inte tvärtom. Jag ser misslyckandet som resultat av typiskt beteende för S- politiker. Man upprepar det som redan har misslyckats men väntar sig ett annat resultat nästa gång. Skola, invandring är också bra exempel. Mera pengar löser inga problem.

Det är  tufft arbete att styra Sverige idag. Oavsett vem som har statsministerposten. Oavsett vilken bild man har av det framtida Sverige. Det gäller att ha de magiska 51 % på sin sida. Utan att sälja ut sig, helst. Väljare borde få det de har röstat för,  inte några partier  som hoppar runt lik åsnor mellan hötappar. Men, vi har fått det majoriteten röstade för: multikulturellt samhälle med allt vad det innebär. Islamska reservat. Förtryckta kvinnor. Krympande yttrandefrihet. Våld på gatorna. Rädslor som att ens våga säga ”God Jul”. Majoritet har faktiskt röstat för det.

I politik och media har vi flera talkers  och få doers. Prata går alltid an. Upprepa sin agenda likaså. Att göra rejäla förändringar till det bättre i den verklighet vi har är värre. Fortsättning följer. Vi får vara beredda för överraskningar med nya spelare som det muslimska partiet Nyans, än bara frågetecken. Som man bäddar…

Sprängningar och död

Folket i Sverige oroar sig för kriminalitet. Det är nummer ett på oroslistan, som tvåa kommer vård och trea invandring. De alla hänger ihop. Skjut- och knivskador är vanligt på Akuten, inte pensionärer. Jag lånar från Katerina Magasin, läs gärna hela:

Vi har testat vara snälla, förstående, toleranta, diplomatiska, vi har testat pizza och kanelbullar och lågaffektivt bemötande, vi har testat soctanternas huvuden på sned och dalt med grovt kriminella, vi har kört snällheten i botten och bara fått stryk tillbaka. http://katerinamagasin.se/ma-2020-bli-slutet-pa-angslighetens-tid/

När jag skriver detta ylar polisbilarna utanför. Det är så normalt nu mera att folk på gatan inte vänder ens huvudet, bara skyndar sig iväg.

En orsak till ökad kriminalitet är importerad klankriminalitet och det blir man inte av med annat än utvisning av hela gänget. Vi har också överskott av invandrarmän i så kallad brottsaktiv ålder. Av alla män i ålder 15 – 44 i min kommun hade 53,5% invandrarbakgrund. Nej, de är inte finnar. Var det någon som andades om folkutbyte? Statistik visar att svenskar är ganska så laglydiga medan invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistik. Oavsett vad BRÅ ljuger.

Räta upp det den som kan.

Årets person

Nej, det är inte flickan som skäller ut oss vuxna. Det är USAs president Trump. Han livnär massmedian. Han är alltid utskälld någonstans. Få skriver om vad han gör i ovala rummet. Han får inte kredit för samtalen med Nordkoreas tok till ledare. Inte döden av IS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi . Inte att han arbetar gratis. Inte för vapenvilan i Afghanistan. Inte att arbetslöshet sjunker även bland de svarta. Vi kommer ha honom på första sidan även efter 2020 om inget under bland Demokrater sker. Att vara en buffel räcker inte för att förlora valet.

Årets följetong

Brexit och lite till Brexit. Engelsmännen står ungefär på samma punkt när Theresa May lämnade 24 maj. Men nu ska det ske. Skottarna är de som – kanske – lämnar England. Irland kan haka på. Kungahuset skakas av skandaler. Stormakten, Imperiet, kommer att vara krympt till just England inom tio år. Bara gissar.

Årets positiva

Det positivaste som skedde 2019 var helt personligt. Föst var det en trevlig 50 årsfest på en gammal gård . Vi gjorde också en utflykt till en liten stad med gamla hus, stenlagd torg – nostalgi från det gamla Sverige. Jag vandrade, de andra cyklade eller tog det bara lugnt. God mat och dricka.

Jag känner mig gammal när barn passerar 50, men det är livets gång.

Jag vandrare med mitt barnbarn. Jag har nu vandrat med dem alla. Pojken 10 år, var den sista. Hans mål var att vandra längre än de andra, flickorna, och det lyckades han med. Turen gick i Hemavan, genom Syterskalet, väl så lämplig nybörjartur. Inget internet, massor med renar, annorlunda natur än hemma, tältliv… något varje barn borde få uppleva.

Sedan gjorde jag en egen vandring som kändes som en flopp. Ödemarken i Laponia har blivit samiska semesterbyar. Bara Sarek är än utan sommarstugor. Det kändes att turen var adjö till det svenska fjället även om det förstås finns platser jag inte satt mina fötter på. Det är klart att förra årets PCT vandring var än alltför nära för att något annat skulle kunna slå det.

Nästa år?

Vet inte. I min ålder planerar man inte alltför långsiktigt. Vandra är dock alltid på listan. Min släkt sägs vara utvandrare från Mongoliet, från stäppen, från nomadlivet. Även om det är åtskilliga hundra år sedan sitter vandring i hjärnan. 80% är biologi hos människan, resten så kallade miljöfaktorer. Det man ärver styr en mer än det vi fostras till. Något för Politiker att tänka över?

Gott Nytt År 2020! Må det bli bättre än året 2019.

En till gör väl inget? Om stölder och julklappar.

Flera av mina forna patienter försörjde sig med drogförsäljning,  stölder och snatteri. Nu när de var gravida kom deras stöldverksamhet i annat läge. Ja, de flesta patienter var missbrukare eller partner till en missbrukare, det var ju en specialistmottagning för drogberoende familjer. Det var vanligen inte något problem att hjälpa dem att överge missbruk. Försörjning var en svårare sak. Sluta sälja droger eller stjäla satt en utan försörjning, kanske på bar backe.

Socialtjänsten var sällan välvillig. Att hjälpa en hel familj vidare till behandling innebar en rejäl kostnad. Min kamp skedde med Socialtjänsten, sällan med patienten. Jag misstänker att det inte är annorlunda nu. De som håller på med drogmarknad har dock mer multikulturell prägel idag tack vare våra öppna gränser.

Jag hade en patient som hade försörjt sig med försäljning av droger. Hon var stor på branschen. Men hon fick välja planerad LVU för det kommande barnet eller att sluta sälja knark. Hon var också duktig på att snatta. Hon försökte sluta. Droger gick snabbt men att försörja sig var värre.

En dag kom hon till mottagningen i en mammaklänning. Hon såg söt ut. Då sa hon: jag var nästan hederlig, jag bytte bara till en prislapp jag hade råd med.

Vad säger man då?

, sa jag. När ditt barn går till barnkalas med en present du snattat eller bytt prislapp på och han är än dum nog att säga det, hur många kalas blir han bjuden då? Kommer du att ha barnet med dig när du förser dig med stöldgods eller skaffar du en barnvakt? Jag bara undrar.

Ridå.

Snart är det jul. Jag misstänker att en del av julklapparna är stöldgods. Ligorna har bråda dagar. Om du kollar något fönster med elektronik eller smycken länge kommer kanske en kille fram och lovar dig billigare pris i morgon. Hälften så där. Det är bara att beställa. Även affärer kan sälja stöldgods eller insmugglade varor. De är varor med billigare pris.

Det är många som tar chansen. Alldeles vanliga människor som lever hederligt liv, arbetar och vill fira en bra Jul med familjen stöder den kriminalitet som gnager på vårt samhälle.

Det kanske inte beror på girighet utan känslan att rättvisa och trygghet i Samhället håller på att försvinna? En till gör inget.

Statusgrej, du vet…

Jag läste en kommentar från en 18 år ung man som hade skjutit ihjäl en 24-årig man i Biskopsgården i november förra året. Han sköt fel person. Mannen berättar till Polisen att han ändå var nöjd trots misstaget att skjuta fel person. Mordet visar vad han är kapabel till. Han säger:

Det är en statusgrej du vet. Ha ett liv på samvetet, säger han i förhöret.

Vilket samvete? Vilka andra statusgrejer finns i våra kriminella kretsar? Hur ser status trappan ut? Mord överst eller är det terrorattack som tar många liv? Är stöld av ett barns jacka den första trappan eller kanske börjar det med att snatta i affärer? Drogförsäljning, vart hamnar det eller är droger bara en affärsverksamhet man skolas in i? Springpojke för kriminella vid 10? Hur värderas det?

Vem tar ansvaret över de barn som börjar kliva på kriminaltrappan? Inte föräldrarna? Skall Socialtjänsten omhänderta de alla och stoppa barnen – ja, vart då? Hur många barn under 15 är på väg att klättra på kriminellas statustrappa? Socialtjänsten är värdelös i brottsbekämpning. Det är Polisens ansvar. Det är föräldraansvar att fostra barnen. Varför samlas inte alla föräldrar som redan har drabbats till kraftigt motstånd mot den kriminella livsstilen på närområdet? Det vore kanske att sätta livet i spel? Skall vi bara anpassa oss till risken att någon för krig på gatan?

Två kvinnor har nyligen skjutits ihjäl medan målet var – troligen – deras män. Kärlek för fel person är farligt. Är man  gift eller anhörig med kriminell person innebär det en risk. Kanske spelar det ingen roll vem man skjuter i familjen eller vilket hus man spränger, bara någon får lida, tills nästa gång.

I en intervju med Dagens Nyheter säger kriminologen Amir Rostami att vågen av sprängningar här är unik för Europa. Utanför Sverige är sprängningarna så ovanliga att det statistiska underlaget beskrivs som ”extremt litet”.

– Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner eller länder med lång historia av terrorism för att hitta en motsvarighet, säger Rostami till tidningen. Ändå tycker Regeringen att vi inte skall oroa oss. Liten risk att drabbas. Det är liten risk för dem som har personskydd. Men vi andra då? De som måste gå hem på kvällen från jobbet med risk för våldtäkt eller vänta på bussen i en busskur?

Jag vill ha varje sprängning och skjutning som sker på allmän plats klassad som terrorattack. Det är terror och det är bara slumpens snällhet att inte flera har skadats.

Om inte polisen får makt över de kriminella måste de få hjälp av militären.

Eftersom vi inte säljer vapen fritt i affärer måste de komma utifrån. Transporten av vapen måste stoppas på gränsen. Nu transporteras vapen in och stöldgods ut. Tulltjänstemannen är hjälplösa, inte av vilja utan regler och risk för livet.

Polisen påstår ofta att de känner till de kriminella grupperingarna. Så, jag vill att polisen går tålmodigt från dörr till dörr hos varje misstänkt tills alla misstänkta för något sitter inlåsta någonstans i väntan på rättegång. Tyvärr är det inte så enkelt men knacka dörr ändå. Gör det obehagligt att skydda och underhålla kriminella. De invandrare som inte kan följa svenska regler mår bäst i att resa hem igen. Utvisning av hela den kriminella familjen, om de inte är svenska medborgare. Jag tror att utvisning är en effektiv straff mycket effektivare än några månader i fängelse eller på något HVB hem. Att vara en stund inlåst är idag ett steg uppåt på kriminaltrappan, inte något som avskräcker. När du kommer ut är du mer hjälte än avskydd. Kramkalas, som vi såg nyligen med frisläppandet av de SÄPO bedömda samhällsfarliga personer Regeringen snällt släppte ut.

Andra länder har mindre problem att utvisa icke medborgare eller ta medborgarskapet ifrån kriminella. De andra länderna ger inte bostad, bidrag, körkort. De är kallsinniga. Men vi är humana eller naiva, välj vad du vill.

Jag tror att vi sitter i en sits som är omöjlig att lösa med snälla metoder.

Medborgare då? Slopa rösträtt för de som sitter inne för grövre brott. Slopa könsbyten, nya namn, hemliga adresser, gulle gull. Sätt alla i sysselsättning från 8 till 5 med skyldigheten att delta i arbete, studier eller andra aktiviteter som fängelset beslutar över och som gynnar kommande liv i frihet. Fängelse är inget hotell. Betala in för skadestånd och underhåll. Regelbundna drogtester och hjälp att lämna missbruk. Slopa alla rabatter. Kan man göra brottet, kan man avtjäna det också. Men har man gjort det är man fri. Vi får förlåta hur bittert det än vore.

Det sägs att fängelse inte hjälper. Det är lögn. Den som sitter inne gör inga flera brott om man hindrar kontakt med yttervärlden genom Internet.

Det sker försök att stävja de kriminella som för en vanlig person känns lite som klapp på axeln. Korv och kaffe och sånt. Malmö känns som ett katastrof. Malmöpolisen har bjudit in kända kriminella för samtal. Skall de förbrödras, behandlas som likvärdiga? Kaffe och bullar? För samtal om olika situationer sker mellan likvärdiga personer med syfte att lösa just situationen. De kriminella kommer knappt till mötet med sin arsenal och med tårar i ögonen kysser polisens fötter. Nej, inte kaffe. Efter mötet åt de kriminella pizza tillsammans med polischefer och åklagare. Jag håller med Leif GW Persson som var skeptisk till samtalet.

Jag respekterar dem. Det är humant och vänligt. Problemet är att den här typen av kriminalitet löser du inte genom att vara vänlig. Det här är inga du pratar till rätta. Det här är personer du släpar in till finkan. Punkt.

Vi har ett polisväsen och kriminalvård som går på knäna. Vi är alla offer genom att begränsa våra liv så vi inte hamnar i vägen för en person som är ute för att skaffa poäng på kriminaltrappan.

De flesta av oss följer det normala livets behovstrappa och försöker hårt fylla våra elementära behov, skaffa bra arbete, försörja oss, betala skatt och på så sätt betalar vi inte bara för gemensamma fördelar utan också för nackdelar genom den välvilja eller dumhet Regeringen använder våra pengar till.

Även om jag inte röstade på de styrande partierna trodde jag länge att Regeringen i Sverige – oavsett vem som sitter i den – behandlar sina medborgare med respekt, välvilja och rättvisa samt för en politik som inte raserar landet. Jag tror inte det längre. Jag tror dock att Regeringen helt enkelt gör så gott de kan och det är långt ifrån tillräckligt. De kan inte bättre.

Behovstrappan beskrevs av  Maslow, psykolog:

  1. Fysiologiska behov, som hunger törst, sömn, sex
  2. Trygghetsbehov, som skydd för våld
  3. Behov av kärlek, dvs sociala behov
  4. Självhävdelsebehov, som respekt till och mot
  5. Självförverkligande behov, som personlig utveckling

Vad individen väljer att prioritera är eget val. Men, ser det inte ut som om de kriminella också följer trappan, fast på sitt eget sätt?

OBS. pizzan i bild är min hemmagjord och har inget med polis och Malmö att göra. Dessutom bjöd man vegopizza, inte skinka. Läs också: https://inreexil.blogspot.com/2019/11/operation-rimfrost-polisiara-och.html