Kasta sten?

Sedan april har över 100 bilister, mestadels danskar, utsatts för stenkastning på vägen mellan Malmö och Ystad. I. Kolfjord som är rättssociolog på socialt arbete på Malmö universitet har sin egen teori kring vem som kastar sten på vägarna.

Ungdomar självklart, ungdomar som finns där. 

Enligt I. Kolfjord finns det en frustration bland många ungdomsgrupper i dag. 

Det här är ju aggression, ilska och frustration. Många ungdomar har det tufft. Vilka möjligheter har de att hitta på saker under sommaren egentligen? Vad finns det för dem att göra om dagarna? (Från Kvällsposten 20/7.)

Ja vad finns det för ungdomar att göra på dagarna? Vad behöver serveras för dem så de inte kastar sten eller något värre?

Vad gjorde barn och ungdomar på somrarna förr i tiden, länge sedan och kanske bara förrgår också? Kastade sten? Har inget minne av sådant. Har inte några sådana minnen från mina barns tonårstid heller. I min barndom var resurserna mindre och tydligen var vår uppfinningsrikedom större och snällare. Ja, visst gjorde vi något bus och bråk kunde uppstå. Vi var inte änglar. Men livets regler var mera fasta och rätlinjiga. Många familjer bad än bordsbön och kvällsbön. Gud var inte avskaffad, fast på nedgång.

Vad gjorde vi på sommaren? Vi läste böcker. Vissa hade serietidningar vilka gick runt. Spelade spel. Byggde kojor. Hittade på lekar. Fiskade. Spelade olika bollspel. Hoppade rep. Ritade. Skrev brev till kusiner. Plockade bär för vintern. Såg efter småsyskon. Repeterade skolkunskap. Någon hade en cykel, kanske fick man låna den. Samlade växter som pressades och katalogiserades för att visas upp i skolan. Mer…Simskolan var populär, speciellt när min lärare var en olympisk mästare. Varje sommar hade han gratis simskola på sin semesterort och sedan under vintern i stan. Att ha fått så mycket förpliktar, tyckte han.

Ibland tänker jag på våra simstjärnor. Hur för de vidare sin simkunskap?

Flera fattiga barn var sommarbarn hos en bättre bemedlad familj. Det innebar trädgårdsarbete och några fick hjälpa till med djur. (Om min tid som sommarbarn, länk nederst.)

Att vara bara barn var kortare tid än idag. Vid tolv fylld arbetade flera i min generation på sommaren som springpojkar, barnvakter, diverse hantlangare eller hjälpte föräldrar i arbete. På veckodagar var jag barnflicka för två barn, 3 år och ca 6 månader gamla. På helgen hjälpte jag min far med hans extrajobb som vaktmästare för huslängan vi bodde i. Gatorna omkring skulle alltid vara rena. Till hösten började jag bära ut morgontidningar för att betala flickskolan.

Alla barn hade också något hushållsarbete att göra. Vi hjälpte till hemma så väl det gick. Jag skötte ofta matinköpen och lagade middag.. Barn från välbeställda familjer behövde bara klara skolan. Vilken lyx!

Så efter tolv var man stor och skulle göra nytta, inte bara leka och gå i skolan. Min kamrat och jag hade volontärprogram i stans största ålderdomshem för de gamla som var ensamma. Vi gick dit en dag och frågade föreståndaren om någon behövde hjälp. Det fanns några gamla utan anhöriga och personalen tyckte vi kunde ge dem lite extra uppmärksamhet. Vi fixade kaffe, sjöng, läste tidningen och kanske Bibeln, rullade upp hår på papiljotter, andra små saker, tog en promenad med de som behövde stöd. Nej, inga pengar förväxlades, vi fick kanske saft och kakor. Vi var då 14 år och höll på ett år.

Vid 15 började vi två arbeta som festvärdinnor vid t.ex dop och större födelsedagar. Vi ordnade kaffe och bröd enligt önskemål, dukade, tog mot gästerna, serverade, underhöll med sång, läste upp kanske en lämplig dikt och städade sedan upp. Hur man ordnar en bra men enkel fest fanns ju i dåtida damtidningar och det efterapade vi. Vi var populära. Förtjänsten var låg men vi lärde oss mycket och kände oss nyttiga.

Det var inga problem att hitta sysselsättning. Det var snarare tiden som var för kort. Låter allt som skryt? Livet var så för många unga både med det obligatoriska som skola, uppgifter som familjemedlem och det vi gjorde på fritiden för andra. Nyttotanken var större än att slippa göra något. Lat var inte någon merit. Vi lyckades kanske klämma in en hobby, min var körsång och böcker.

Jag är glad över att inga barn i Sverige behöver arbeta i dag för att få pengar till skolgång och mat. Men någonting haltar i Samhället när ungdomar är så ”frustrerade” att de försöker skada folk med stenar genom bilrutan. Har de unga för lite normala krav på sig? Har Samhällets fostran i daghem och skola totalt misslyckats? Har föräldrarna vaggats i tron att ”någon annan” i Myndighetssverige leder barnen till vuxenlivet? Någon annan – skolan kanske, Socialtjänst eller fritidsgård – ger dem moral, regler och kunskap om hur man uppför sig mot andra? Vilka är de ungas förebilder idag? Det är en bra fråga. Mina var lärare, tänka sig.

Tycker vi för mycket synd om bråkstakarna och därför går det bara runt oavsett åtgärd?

Det är förstås en liten, liten minoritet av ungdomar som kastar stenar, skjuter andra, langar knark, eldar skolor, rånar barn och gör vårt liv osäkert. Men dessa få är så oerhört synliga, så oerhört kostsamma både i pengar och psyke, så tongivande på vissa bostadsområden att Regeringen borde börja fundera på vad sjutton gick så fel. Oacceptabelt räcker inte.

De ytterst ansvariga borde göra avbön och avgå, lämna sina slitna stolar för andra. För situationen med barn – och ungdomsbrottslingar är inget mindre än en nationell katastrof.

Om arbetslöshet:

192 000 ungdomar mellan 15-24 år var arbetslösa i maj. Det motsvarar 30,5 procent av arbetskraften i åldersgruppen. Orsaken kan vara att de har inga gymnasiebetyg visa upp och att det helt enkelt inte längre finns arbete för alla, bara för de bästa.

Som stenar kastade över offret – en tidsbild.

Det är ingen bra dag. Jag är förbannad och ledsen över vad en av mina bloggvänner och hans familj har utsatts för. Hans vuxna dotter våldtogs. Överfallsvåldtäkt. Läs:

Hur överlever någon en sådan sak? Bara för att man måste. Det finns inga andra val för en mor.

Hur det blev så illa i vårt land att mammor våldtas av män, hitkomna från annat land med hjälp av vårt snälla system som ger så kallad skydd för dem?

Vad är det för människor som tar sig rätten att ruinera andras liv?

Eller är detta bara något som nu mera hör livet till? Risken att just du drabbas? Att befinna sig på fel plats så att säga? Lite spill får vi stå ut med?

Vi borde gå ut på gatorna och demonstrera. Att demonstrera mot våldtäkter anses nog lite sjukt. Bättre demonstrera mot någon orättvisa långt borta så knäar även poliser.

Om vi kollar på straffen för våldtäkt och jämför det med andra brott ser vi att de ekonomiska brotten är allvarliga men våldtäkt kan vara värt närapå ingenting. Om nu offret ens orkar rättegången. Att bli gruppvåldtagen i en trappuppgång gav till och med skadestånd för förövarna i ett fall (Fittja). Trovärdighetsbrist hos kvinnan. Varför ska man tro på en våldtagen kvinna? Det är som i arabländer där hon behöver närvarande vittnen? Var det fyra män eller minns jag fel? Rätta mig gärna.

Rättvisan är blind. Eller rädd att stöta sig med de kriminella?

Hoppas ni alla mår skit för stunden, ni som tycker vi ska ge ”skydd” för än flera yngre män från dysfunktionella länder, män som har vana att bestämma över kvinnor, män som inte ens kan stava till jämlikhet. Män som gärna lever här och lämnar sina mödrar, mindre syskon, mor- och farmödrar, farfäder, de sjuka i hemlandets elände, bara de slipper och får sin veckopeng i Sverige.

Riktiga män skyddar kvinnor och barn? Nej, det är absolut ur tiden, ojämlikt, både här och där. Jag ber ursäkt för så ålderdomligt påstående.

Söker bättre liv? Vilket liv då, här i ett Samhälle som närmar sig ruinernas brant och då menar jag inte den ansträngda ekonomin utan landets psyke. De nu trasiga band som förr band oss samman. Den förväntan som fanns när jag invandrare: att hitta ett arbete genast och aldrig ligga till last. Jag lärde mig det viktiga: att gnälla om vädret. Ingenstans i Världen pratas det så mycket om vädret än i Sverige. Vi borde byta samtalsämnen till något vi behöver få kontroll över.

Det var en annan tid och Sverige ett helt annat land. Kanske kom det också andra invandrare på den tiden, 50 – 60 år bakåt, med andra förutsättningar? Arbetssugna kristna som avvek med språkets brytning men så länge vi höll tyst märktes de inte.

I min kommun är det idag färre svenska män i åldern 16 – 45 än invandrarmän och med invandrare menar jag inte längre finnar för de är i min ålder eller i graven. Det är obalans, eller folkutbyte. Kanske just därför pågår det nu en jättestor rättegång där kriminella klaner bosatta i min Kommun har både mördat, sålt narkotika och förstås skaffat sig vad de vill. I en förort där mina svenska släktingar en gång bosatte sig i, i en ny fräsch modern lägenhet med gröna gårdar för barnen att leka i. Nu nära slum, skräphögar och knarklangare i varje hörn. Av misstag kan du sprängas av en handgranat eller skjutas och din bil har brunnit över natten. Som kvinna håller du dig helst inne på kvällarna. Mer… De som vill leva det livet som fanns 20 – 30 år sedan är utflyttade, vissa har lämnat Sverige som de av mina släktingar.

Jag tycker synd om de nutida invandrare jag känner, de som gick till jobbet idag, de vars barn tog studenten igår, frisören som arbetar 60 timmars vecka stolt över sin salong, de kvinnor från många världens hörn som ropar efter mig glatt på gatan, före detta sambon till en man som fick hjälp av dem genom avlösning. Nu mera kan vi prata med varandra mer än bara peka ut. Säg bara inget om att en invandrare våldtog min väns dotter för då gråter de av ren ilska. De är integrerade, arbetar, bor där deras landsmän bor. Invandrarområden, de som politiker kallar utsatta områden. Sjalen har de inte lämnat efter tio år i Sverige. Petitess?Tro inte på det perfekta multikulturella integrationssnacket. Det är bara en fantasi. Att försörja sig är nog svenskt idag.

Det är inte lätt att bli svensk. Jag kunde skriva om den rasism jag har mötts med. Kanske någon gång? Än bryter jag på finska. Än reagerar jag mer med den tyngd som en finne, uppvuxen i ett land delaktig i krig, land som med hårsmån klarade sig undan ryssen, än en svensk. Mer och mer känner jag mig hemlös. Att umgås med barn och barnbarn är den medicin jag behöver. Men, jag ängslas för deras framtid. Trots att de är än skolbarn läser de redan om andra länder med sikte att flytta och det är inte på grund av nyfikenhet.

Tiden har sprungit ifrån mig, ifrån oss gamla, det går inte längre ändra något personligen. Det är bara att stå ut. Jag känner sorg över utvecklingen. Raseri över tiden som är olag.

Statistik utan omskrivningar:

PS. Socialdemokraternas förslag [2021-06-16] 40 nya åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor Läs gärna och gissa om liknande händelser som i Snaphanen beskriven bara försvinner med ny lagstiftning.

Har du bättre förslag?

PS 2.Ja, vi har även svenska monster men det handlar inte om dem nu.

Bilder valda på grund av det finns än länder som stenar kvinnor vilka anses inte rena nog.

Fritidsgård, räddning eller belastning och något om hasch.

Politiker har ofta ropat på olika lösningar för ungdomskriminalitet. Ett är  att det behövs flera fritidsgårdar. De ska rädda ungdomarna från att hamna snett. Men nu säger kriminologen Jerzy Sarnecki att det är helt fel. Hoppsan, den populära lösningen fritidsgårdar förebygger inte kriminalitet! Snarare ökar fritidsgårdar risken för brottslighet. Så, det kan till och med vara början till ljusskygga affärer. De kriminella ungdomarna skapar kontakter på gården.

Drogmissbruk också? Ja.

På 60 talet kom hippiekulturen igång och med den fick hasch en rejäl spridning, speciellt bland ungdomar. Det röktes på den ungdomsgården i Stockholm där jag arbetade extra några kvällar i veckan som ungdomsledare. Ingen av personalen visste egentligen hur man skulle tackla det. Det fanns inget alls om droger i min ungdomsledarutbildning.

Man resonerade. Förbjöd man rökandet inne kom kanske ungdomarna – de utsatta som skulle ha ett tryggt ”hem” på gården  – inte tillbaka. Så man lät de vara i ett av rummen. Det blev ett rökrum oavsett vad man rökte.

Sedan utbildades en grupp från fritidsgårdar om hasch på en herrgård av den polisinspektör som då stod för missbruksenhet hos polisen i Stockholm. Jag har uselt minne på namn men tror att han hette Lamm men det fanns inget fåraktigt i honom. Tvärtemot.

Den sista dagen föreläste även en specialistsjuksköterska.

Jag hade nyligen blivit ungdomsledare och fick gå kursen. Ja, ingen av de heltidsanställda på fritidsgården anmälde sig. Utbildningen var en genomgång om hasch och dess effekter. Polisen hade med sig en samling av olika droger så vi skulle känna igen de. På sista kursdagen skulle vi få röka hasch, ett (1) bloss var. Så vi skulle känna igen lukten. Ingen annan än jag gjorde det. Jag var inte ens en rökare som flera av de andra var. Jag råkade sitta närmast polisen så han började med mig. Sedan sa de andra nej.

De andra betraktade mig genast som en missbrukare, dock inte polisen. När avslutningsmiddagen kom hade alla, utom jag och polisen, sprit och vin med sig. Några slutade den kvällen packade. Andra hamnade i fel säng. Men jag var en paria på grund av haschblosset.

Polisen och jag satt en stund och diskuterade ungdomsvård och missbruk. Han var lite road av effekten av haschblosset, inte på mig utan de andra. Jag kände ingenting av det.

Jag fortsatte arbeta bara en kort tid på ungdomsgården. Jag hade svårt att se det meningsfulla i arbetet. Jag började läsa vid sidan av mitt ordinarie arbete, i stället att arbeta extra. Jag tyckte nog att flera av de unga som vistades på ungdomsgården var redan  på glid. Ingen av dem hade fritidssysselsättningar utanför gården. Många hade problem med skolan eller hade hoppat av. Några var redan  brända av livet.  De som spelade instrument, läste böcker, åkte skridskor, var med i ett idrottslag eller var med i en förening fanns inte på fritidsgården. Våra försök att få till stånd en ”klubb” för något intresse dog snabbt.

Det var så på denna fritidsgård. Det var då det och i Stockholm. Hur ser dagens fritidsgårdsbesökare ut? Har ingen aning. Känner nu bara ett barn som brukade frekventera en fritidsgård och, tja, någon räddningsplanka blev det inte.

Det finns säkert platser med aktivt liv som fyller de luckor som finns i de besökande barns liv. Men idag är läget annat än på 60 talets början. Tänk bara på språket. Alla barn på ”vår” gård pratade svenska även om vissa inte hade det som modersmål.

I Sverige gjordes en undersökning under 1970-talet som visade att var femte skolungdom i årskurs nio någon gång hade rökt hasch. Senare som terapeut på missbruksenhet tog jag hellre en heroinist på behandling än en haschare om jag kunde välja. Hoppet att hjärnan var i behåll var större hos den förstnämnda.  Oddsen att sluta missbruka också. Kan hända berodde det också på mitt sätt att möta patienten som matchade de talföra bättre än de i behov av lång avgiftning innan den egentliga behandlingen kunde börja. Hur patienten fungerade efter avgiftning kunde vara överraskande negativt eller positivt.

Rekordet i haschavgiftning för mina patienter var i ett fall 12 veckor. Barnet som föddes var dock än positiv på drogen. Hasch, lätt drog?

Det finns tankar att släppa lätta droger fritt. Så är det i vissa delstater i USA. Folket i delstaten får rösta om det. När jag hade avslutat min PCT vandring åkte jag till kusten  för att vandra vid havet i Washington. Vid en gatukorsning stannade bussen för rödljus. Det stod en lång kö utanför ett hus. Frukost till de gatuboende av någon välgörenhetsorganisation tänkte jag, eftersom personerna såg ut som vrak rent av.

Nej, de köade för dagens tillåtna haschköp. Som ni kanske redan har förstått är jag negativ till att släppa droger fritt. Eller, det är ju redan en fri marknad. Oavsett hur man gör är det svårt att få till en bra lösning. Nog om det idag.

Debatt om Fritidsgårdar finns på Nyheter idag.

Expressen skriver också om gängvåldet: De frågar:: Vilka åtgärder tror du är viktigast för att minska gängvåldet? (Länkar inte, du får leta. Intressant!) Sociala insatser är populärt att ropa efter vid sidan av mer polis.

En del tror fortfarande på fritidsgårdarnas uppfostrande effekt. 19% vill ha ökad satsning på fritidsgårdar.

Några tankar om året som har gått.

Det svarta hålet

Vad är värt att minnas? En sak poppar upp som etta: det svarta hålet. Jag besöker varje dag sidan Astronomy Picture of the Day Archive med bilder från Rymden. Några av mitt livs upplevelser har med stjärnhimlen att göra. Ljusfenomen ”flygande tefat” i början 50 talet som ingen lyckades förklara eller ens fotografera, den första satelliten Sputnik, makalös stjärnhimmel i USAs vildmark att sova under… Nej, jag läste aldrig astronomi, jag är för dålig i matte för det.

11 april 2019 publicerades den första bilden av ett svart hål, tagen med Event Horizon Telescope, genom åtta teleskop på olika platser. Bilden är det första direkta beviset för existensen av svarta hål. Observationen i mitten av Messier 87-galaxen och sägs vara 6,5 miljarder gånger större än solen. 

Svarta hålet, dess betydelse och funktion vet vi än för lite av. Men nu har vi det i bild.

Däremot, användning av svarta hål sker lite då och då. Det är när pengarna bara försvinner till ingen större nytta. En del av rent slöseri med våra skattemedel finns hos Slöseriombudsmannen. Kräks inte. Det är bara ett urval. Undrar du vad som din Kommun har slösat bort? Många Kommuner höjer skatt och avgifter, så även Landsting. Det svarta hålet slukar ständigt skattemedel. Vad får vi för pengarna är en relevant fråga.

https://skattebetalarna.se/arets-varsta-sloseri-2019/

Årets politik

Jag tror att vår statsminister gör så bra han kan. Han har inte förmåga till mer. Han har rådgivare som inte heller förmår mer. I Regeringskansliet styr en röra av flera partier med olika tankar. Agendan de har – det multikulturella samhället – överskuggar förståndet. Vi ska inte gnälla, vi ska bara byta ut honom och låta någon annan göra ett försök att rädda landet.

Bild från https://twitter.com/StegetEfter

Politik ´då? Trots åratals svartmålning och olika anklagelser som rasism har strömmen vänt sig dit det inte skulle: från S till SD, inte tvärtom. Jag ser misslyckandet som resultat av typiskt beteende för S- politiker. Man upprepar det som redan har misslyckats men väntar sig ett annat resultat nästa gång. Skola, invandring är också bra exempel. Mera pengar löser inga problem.

Det är  tufft arbete att styra Sverige idag. Oavsett vem som har statsministerposten. Oavsett vilken bild man har av det framtida Sverige. Det gäller att ha de magiska 51 % på sin sida. Utan att sälja ut sig, helst. Väljare borde få det de har röstat för,  inte några partier  som hoppar runt lik åsnor mellan hötappar. Men, vi har fått det majoriteten röstade för: multikulturellt samhälle med allt vad det innebär. Islamska reservat. Förtryckta kvinnor. Krympande yttrandefrihet. Våld på gatorna. Rädslor som att ens våga säga ”God Jul”. Majoritet har faktiskt röstat för det.

I politik och media har vi flera talkers  och få doers. Prata går alltid an. Upprepa sin agenda likaså. Att göra rejäla förändringar till det bättre i den verklighet vi har är värre. Fortsättning följer. Vi får vara beredda för överraskningar med nya spelare som det muslimska partiet Nyans, än bara frågetecken. Som man bäddar…

Sprängningar och död

Folket i Sverige oroar sig för kriminalitet. Det är nummer ett på oroslistan, som tvåa kommer vård och trea invandring. De alla hänger ihop. Skjut- och knivskador är vanligt på Akuten, inte pensionärer. Jag lånar från Katerina Magasin, läs gärna hela:

Vi har testat vara snälla, förstående, toleranta, diplomatiska, vi har testat pizza och kanelbullar och lågaffektivt bemötande, vi har testat soctanternas huvuden på sned och dalt med grovt kriminella, vi har kört snällheten i botten och bara fått stryk tillbaka. http://katerinamagasin.se/ma-2020-bli-slutet-pa-angslighetens-tid/

När jag skriver detta ylar polisbilarna utanför. Det är så normalt nu mera att folk på gatan inte vänder ens huvudet, bara skyndar sig iväg.

En orsak till ökad kriminalitet är importerad klankriminalitet och det blir man inte av med annat än utvisning av hela gänget. Vi har också överskott av invandrarmän i så kallad brottsaktiv ålder. Av alla män i ålder 15 – 44 i min kommun hade 53,5% invandrarbakgrund. Nej, de är inte finnar. Var det någon som andades om folkutbyte? Statistik visar att svenskar är ganska så laglydiga medan invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistik. Oavsett vad BRÅ ljuger.

Räta upp det den som kan.

Årets person

Nej, det är inte flickan som skäller ut oss vuxna. Det är USAs president Trump. Han livnär massmedian. Han är alltid utskälld någonstans. Få skriver om vad han gör i ovala rummet. Han får inte kredit för samtalen med Nordkoreas tok till ledare. Inte döden av IS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi . Inte att han arbetar gratis. Inte för vapenvilan i Afghanistan. Inte att arbetslöshet sjunker även bland de svarta. Vi kommer ha honom på första sidan även efter 2020 om inget under bland Demokrater sker. Att vara en buffel räcker inte för att förlora valet.

Årets följetong

Brexit och lite till Brexit. Engelsmännen står ungefär på samma punkt när Theresa May lämnade 24 maj. Men nu ska det ske. Skottarna är de som – kanske – lämnar England. Irland kan haka på. Kungahuset skakas av skandaler. Stormakten, Imperiet, kommer att vara krympt till just England inom tio år. Bara gissar.

Årets positiva

Det positivaste som skedde 2019 var helt personligt. Föst var det en trevlig 50 årsfest på en gammal gård . Vi gjorde också en utflykt till en liten stad med gamla hus, stenlagd torg – nostalgi från det gamla Sverige. Jag vandrade, de andra cyklade eller tog det bara lugnt. God mat och dricka.

Jag känner mig gammal när barn passerar 50, men det är livets gång.

Jag vandrare med mitt barnbarn. Jag har nu vandrat med dem alla. Pojken 10 år, var den sista. Hans mål var att vandra längre än de andra, flickorna, och det lyckades han med. Turen gick i Hemavan, genom Syterskalet, väl så lämplig nybörjartur. Inget internet, massor med renar, annorlunda natur än hemma, tältliv… något varje barn borde få uppleva.

Sedan gjorde jag en egen vandring som kändes som en flopp. Ödemarken i Laponia har blivit samiska semesterbyar. Bara Sarek är än utan sommarstugor. Det kändes att turen var adjö till det svenska fjället även om det förstås finns platser jag inte satt mina fötter på. Det är klart att förra årets PCT vandring var än alltför nära för att något annat skulle kunna slå det.

Nästa år?

Vet inte. I min ålder planerar man inte alltför långsiktigt. Vandra är dock alltid på listan. Min släkt sägs vara utvandrare från Mongoliet, från stäppen, från nomadlivet. Även om det är åtskilliga hundra år sedan sitter vandring i hjärnan. 80% är biologi hos människan, resten så kallade miljöfaktorer. Det man ärver styr en mer än det vi fostras till. Något för Politiker att tänka över?

Gott Nytt År 2020! Må det bli bättre än året 2019.