Det moraliska förfallet i dagens Sverige.

Utvalda

Idag skriver en journalist, Julia Caesar, om de senaste händelserna i Äldreomsorgen. Där de gamla förväntas sköta integrationen, även med sina kroppar. Där chefer och politiker inte bryr sig. De gamla är ju bara kostsamma, icke produktiva, närapå icke personer.

Jag hade inte tänkt att skriva mer om min ”demensresa” men idag när jag läste Julia Caesars tidsdokument blev det väldigt klart att ingenting har hänt inom äldreomsorgen, kanske har det bara blivit sämre. En text som varje politiker och äldreomsorgsansvarig borde läsa. Du som har din anhörig i något boende bör nog ta en titt på hur denne mår. Ta tid på dig och försök ta reda på hur  livet i ett boende ser ut.

Det kanske är alldeles fint. Din anhörig är på ett bra ställe. De finns. Det kan vara en ren skräckupplevelse. Skrik ut då. Tig inte. När jag klagade på ett demensboende  där min sambo vistades som avlastning sa de att jag var kverulant. Lite psykiskt instabil. Min sambo var så smutsig när jag hämtade honom från avlastningsboende efter tio dagar att kläderna satt fast. Han stank. Han fick helt enkelt läggas i blöt. Jag fotograferade honom och lämnade skriftligt klagomål men ingen i Kommunen brydde sig.  Jag lämnade inte honom i ett boende  under nästa tolv månader.

Tar du hand om en anhörig sitter du i en rävsax. Du kan förlora ditt liv.

År 2011 insjuknade min sambo i någon infektion som ingen fick bukt med. Han blev också dement. Jag tog hand om honom i nära sju år och vi hade avlösning (tack för er!) samt några gånger i året  vistades han i  ett tillfälligt boende. Han dog 2018 .

Vissa boenden skulle ingen av oss än i sina sinnens fulla bruk vistas en enda dag. men för dementa tycker Kommunen att det duger bra.

Samhällets moral mäts på flera sätt men hur vi behandlar barn och gamla är en bra måttsats. Med barn avser jag de minsta, under treårs åldern och med gamla främst de med någon typ av kommunal omsorg. Den omsorgen kan skötas av privata krafter men Kommunen är ansvarig och betalar.

Livets början och livets slut mäter vår moral på ett enkelt sätt.

Idag skriver Julia Caesar om äldreomsorgen som inte är omsorg utan ren kriminalitet

I dagens Sverige är gamla människor generellt lågt värderade. I takt med nedvärderingen och det samtidiga vurmandet för massinvandring och mångkultur har äldreomsorgen inklusive hemtjänsten blivit en arena för grov kriminalitet. Samhällets allra svagaste och mest försvarslösa utsätts för grova våldsbrott och egendomsbrott. Skandalerna duggar tätt.”

På olika håll i landet gör kommunpolitiker och ansvariga tjänstemän vad de kan för att tysta ner brotten mot de gamla i äldreomsorgen. Att strävan efter att ”integrera” invandrare innebär utsatthet och otrygghet för vårdtagarna är ingenting som de vill få upp i ljuset.

Förvånansvärt ofta rör det sig om kvinnliga politiker och tjänstemän som kallar sig feminister och säger sig drivas av solidaritet med andra kvinnor.” Julia Caesar, länk nederst. Läs det!

Hur ser moralen ut i Samhället?

Omsorgen om de födande kvinnorna är inte bra. Barn kan du föda i bilen på väg till förlossningen flera hundra kilometer bort. Sitt i en bil med värkarbete i gång och åk 40 mil på vintervägar. Varför ska de på glesbygden föda barn! Se på kartan om du inte tror. Sedan skall kvinnan tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Barn är ett hinder, arbete  är viktigast. Fadern förhoppningsvis kan ta hand om babyn men nu mera kan  andra anhöriga passa barnet och få föräldrapenning. Symbios? Vad sjutton var det, inte finns något sådant behov i nutida barn! Sedan tar daghem över från ett år eller lite senare.

Över 40 procent av personalen i förskolan är varken utbildade förskollärare eller barnskötare. Det visar siffror från Skolverket. En del av dessa är mödrar eller kanske fäder så de vet en del om barn men när man ska  ta hand om andras barn under deras vakna tid krävs det lite mer. Kanske har någon av personalen barn i ett annat daghem.

Barngrupperna är ofta för stora. Tänk dig en avdelning 12+ barn som inte än går på toa själv och behöver hjälp att äta. De som inte talar tillräckligt för att uttrycka sina känslor. Vilken pedagogik hinner man då för att alla får individuell omsorg?

Av de manliga vårdarna har en del varit kriminella pedofiler, inga kontroller från Kommunens sida. Sparkad på ett ställe, anställd i en annan. Åter sägs att ensamarbete inte ska förekomma. Har vi hört det förr? Jag hade några patienter som våldtagits av pedofiler. Det går inte över, men går att existera med. Jag undrar vilken stöd och ersättning får dessa barn från Kommunen. Det borde vara i miljonklassen.

De senaste ropen från äldreomsorgen vill inte ens äldreomsorgens chefer själv bry sig om. Mord, våldtäkter, olämplig personal och bra personal som då jobbar till gränsen av utmattning. Utbildning saknas. Svenska språket saknas. Det är ingenting nytt. Om förfallet i äldreomsorgen läs Julia Caesar och då menar jag som förfall av de ansvariga också.

Den som kunde minst svenska av våra avlösare sa ”hej”. Den som kunde minst på ett boende sa ingenting begripligt och hon var ensam med en avdelning på 12 dementa när jag hämtade min sambo en söndag. Och detta var ca 10 år sedan då det också diskuterades om språkkrav och utbildning för äldreomsorg, men inget hände. (Nej, det är inte språkkrav nu heller här.) Behovet av utbildning och språk i äldreomsorgen dyker upp regelbundet. Några kommuner har faktiskt börjat med språkkrav. Men de sparkar nog inte de som inte kan svenska. De gamla ofta dementa vårdtagarna sköter integrationen med främmande kulturer de inte har en aning om..

Det finns ett förakt mot vårdbehövande gamla. De bara kostar pengar. Trots åratals nödrop har ingenting hänt.

Som många andra är min skräck att hamna i något boende. Jag vill nog hellre dö, oavsett hur.

Idag skriver en riktig journalist Julia Caesar om de senaste händelserna i äldreomsorgen. De fallen inte ens ansvariga bryr sig innan pressen har det på förstasidan. Hur skulle du reagera om din gamla mormor blev våldtagen av en vårdare? Trots att hon har larmat innan om sexuellt trakasserier? Och den kriminelle bara släpps. De ansvariga bryr sig inte, de ser ner på dem de borde ha gett bra omsorg till. De gamla har slutat vara medmänniskor och är bara en siffra.

Läs det! Ett av de viktigaste tidsdokument  i dagens samhälle.

https://www.unt.se/ledare/ledarkronika/artikel/cheferna-inom-uppsalas-hemtjanst-maste-avga/jp407okj

Bilderna från Linda. Nej, det är inga vackra solnedgångar i äldreomsorgen och små barn tas hand om lite av vem som helst.

PS. Idag 3/12 presenterades utredning om språkkrav i Äldreomsorgen.

Vi kan inte ha ett krav som rycker undan mattan helt och hållet för kommunerna, säger äldreminister Anna Tenje (M).

Äldreomsorgen har redan i⁠ dag stora problem med bemanningen, och att utesluta en stor del av den potentiella personalen på grund av språket skulle göra krisen än mer akut.

Man kommer att kunna anställa personer som inte har nivån, säger utredaren Peter Danielsson.

Regeringens utredare  Peter Danielsson föreslår att det ska införas ett språkkrav i Socialtjänstlagen som innebär att arbetsgivaren ”ska arbeta för” att personalen ska kunna god svenska. Språkkunskaperna kommer däremot inte att vara ett krav för att anställas.

I stället ska arbetsgivarna lägga upp en plan för hur en redan anställd eller nyrekryterad person som inte når nivån ska utveckla sitt språk och klara kraven.Kravet som föreslås är nivå B2 på den gemensamma europeiska referensramen för språk. Det ligger mittemellan nybörjarnivå och avancerad nivå.

Enligt utredaren finns språkproblem i de flesta verksamheter. Mellan 15 och 90 procent bedöms ha bristande svenska när utredningen frågat runt på olika arbetsplatser.

Så det bidde en tumme. I vilka andra yrken kan vi slopa begriplig svenska? I Riksdagen kanske?

Lagändringen föreslås träda i kraft 2026 och Kommunerna skall ha pengar för lyftet.

Föda barn och bli mor – en ojämlik historia.

Utvalda

Politikernas klagan på nyförlösta kvinnor gör mig förbannad. Ordet jämlikhet kläms in i allting, som graviditet och förlossning, där inget jämlikhet finns eller ens hör till.

Föräldrapenningens delning är ständigt under diskussion. Om modern till ett spädbarn tar ut flera dagar än fadern av föräldrapenning påstås det ske en rejält negativ utveckling för moderns arbetsliv. Icke jämlikt delad föräldraledighet kraschar arbetslivet, lönen, pensionen och så den heliga jämställdheten för kvinnor.

Så märkligt viktiga är just dessa få månader för kvinnors hela arbetsliv. Totalt är föräldrapenning 480 dagar för ett barn varav 390 dagar i sjukpenningnivå och resterande 90 dagar 180 kronor per dag. Alltså, 480 dagar totalt är riskzonen för ojämlikhet.

Så kan det inte vara.

C lovar 50 000 kr av skattemedel till par som delar föräldraledigheten minst 60/40. Idag står det 70/30. Jag tycker 70/30 är strålande bra. 50 000 brutto är bara kaffepengar idag.

Just de dagar som inte delas jämt står tydligen för kvinnors lägre anknytning på arbetsmarknaden och till lönetappet enligt många politiker, nu speciellt C. Inte valet av utbildning, val av arbete, dålig löneförhandling och egen vilja, inflyttade kulturers seder samt den föraktade biologin. Kvinnor är ju gravida och föder barn, inte män, max i undantagsfall efter partiellt könsbyte från en kvinna till en man. Jag vågar också påstå att kvinnor står oftast närmare sina späda barn än männen.

De späda barnen är som sagt hinder för jämställdhet. Kvinnor stannar hemma för länge. Det har sina normala förklaringar men det känner inte politiker till. Kvinnor kan känna psykisk behov av att ta hand om barnet de nyss födde. Kanske få tid att återställa kroppen efter nio månaders graviditet. Det är påfrestande ibland att vara gravid. Någon kvinna som säger mot? Kvinnor kan till och med amma länge. Pumpa på jobbet är hedervärt så den jämlike mannen kan ge flaska, inte att amma hemma. Löneutvecklingen kan ju krympa med varje mjölkdroppe.

Så, det är barnets första år som sinkar arbete, jämställdhet och lön för att inte tala om pension, men bara för kvinnor. Män som är föräldralediga får medalj?

De återstående 17 åren i ett barns liv är helt fria från att drabba jämställdhet. Måste inte vi göra något åt det också? När kommer kvotering för VAB och föräldrabesök i daghem, BVC och skola? Får man extra betalt för det också om föräldrar delar exakt rättvist?

Är det med en sedel i handen politiker försöker lösa olika problem, riktiga och påhittade? Svaret är nog ja idag.

Det finns än personer som tycker att mammor oftast är mer lämpade att ta hand om de små barnen. De gammalmodiga alltså.

Mamman bör inte lämna ifrån sig barnen under de tre första åren, sade Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan, sade hon vidare och konstaterade: De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn.

Jag kan instämma i att kvinnor har en stor fördel – sedan flera tusen år – men inte så hårdraget som Dahlström. Jag har träffat flera fina pappor och många hjälplösa också. Vi är bara djur och i djurvärlden tar honan hand om barnen och i bästa fall hanen bidrar med mat. Visst, människor är mer utvecklade – är vi ? – men än är kvinnan gravid och det sker en psykisk utveckling mot moderskap och hon har därför oftast övertag i början med barnet. Män brukar hänga efter i den processen. Kvinnor har en fördel orsakad av sin biologi.

Det finns ingen jämlikhet i en graviditet, förlossning och den första tiden efteråt.

Att se barnafödandet och amning som ett jämlikhetsproblem i stället en biologisk bestämning är galet. Att se män som extra mammor i stället just fäder med behov att skydda sitt barn och sin kvinna är befängt. Om naturen hade avsett oss att vara lika hade vi dubbla organ och alla kunde både befrukta sig själv och föda barn utan att behöva en partner.

När försvann symbiosen och de tre magiska första åren i ett barns liv? Kanske med ökad välstånd och de möjligheter två löner i en familj gav? Då försvann de gamla psykologiska utvecklingsförklaringarna från barnens liv och vi lät dem falla i jämlikhetens namn. Någon annan, som daghem, skulle fostra de små barnen. Jag tror inte det är överlägset sätt.

Jag vill att mamman får minst 9 månader för sig av föräldraledigheten. Någonstans där börjar symbiosen avklinga och babyn kravla iväg från henne en stund. Graviditet är 18 månader brukade jag säga i mina föreläsningar. 9 månader i kroppen och 9 utanför. Jag fick alltid applåder i den punkten, även från män. Igenkännandet var stort.

Men, det var då det, före kvoteringar, genus och allehanda fejkfeminism.

Jag tycker inte heller att barn som inte än kan tala och uttrycka sina behov skall vara i daghem. Att ha ettåringar i daghem räknar jag som felbehandling, ur deras utvecklingsnivå. Dessutom saknar ca 40% av personalen i förskolan adekvat utbildning. Där saknas politikerinitiativ med löneutveckling för utbildade.

Det finns åtgärder som skulle gynna kvinnors arbetsliv. Det saknas intresse hos politiker att höja värdet på typiska kvinnojobb, speciellt de inom Kommun, omsorgsyrkena. Se bara på äldreomsorgen och barnomsorgen. Det kanske blir så att ingen i framtiden vill ha omsorgsjobb om anställningsvillkoren inte förbättras och utbildning samt svenska blir krav?

Slopa också flerbarnstillägget helt. Det är otidsenligt.

Staten borde lägga ut för kvinnan (eller ska jag säga den födande personen) ett års pensionsinbetalning beroende på hennes inkomst innan graviditeten, förutsatt att hon tar ut någon föräldrapenning. Max för 2 barn.

Vi bör också sänka arbetstiden generellt så vi hinner med våra barn och även de gamla. Många arbetar ihjäl sig. Fast då måste även de som inte arbetar utan lever av bidrag hugga i.

Skattenivån är också för hög. Rensa bort onödiga utgifter. Inga rosa enhörningar och meningslösa myndigheter.

Låt familjerna besluta själv om sitt liv och vården av sina barn. De är ju experterna.

Man anar ett slags förakt från olika skribenter och politiker mot kvinnor som tar hand om sina egna barn, i ren Myrdals anda. Familjen är inte längre den grundläggande enheten i Samhället. Staten ropar efter daghem, fritidsgårdar, skola, socialtjänst, språkförskolor, polis och behandlingshem för barnuppfostran. Orden mor och far och deras ansvar hörs sällan och absolut inte kunskap från den äldre generationen..

Det känns att något är på glid.

Och – skulle inte invandring rädda våra pensioner? Det har framförts från politikersidan att utan omfattande invandring sinar pensionspengarna? Pensionsräddarnas intåg. Hur blev det? Tvärtemot eftersom spädbarnsmammor jagas till jobbet?

Barnafödandet är lågt i Sverige. Ändå råder det vintrigt klimat mot våra allra minsta.