Etikettarkiv: PCT

Planera för vandring och gamla minnen.

Utvalda

Publicerat av

Dags att starta årets vandring eller fler. Kanske är du redan ute? Hur tänker du vid valet av en led? Hur planerar du?

Visst kan man bara kasta ihop sina saker och börja gå men lite planering underlättar. Det som styr är tid och pengar. Vandring låter som billig hobby men det är det inte. Utrustning kostar. Resor kostar.  Men visst, den allra första vandringen jag gjorde kostade tågresan till Abisko och en gammal ramryggsäck köpt på något överskottslager. Gick i mina vanliga kläder. Hade en lånad sovsäck. Jag sov i vindskydd och stugor. Det var i början -80 talet.

Idag har jag en nära nog topputrustning i lättvikt. Jag tältar nästan alla nätter.

Så, utrustning enligt behov, vart man tänker vandra och hur äter och sover man.

Vilken tid har du att spendera? Vilken natur vill du vandra i? Kan du tänka dig åka långt för det? I så fall kolla ditt pass, behövs visum och krävs det tillstånd? Hur vill du övernatta? I tält fritt vart som helst? Det går bra i ett antal länder som Sverige, Norge, Finland, Skottland, USA…men många länder tillåter inte tältning i det fria. I Spanien till ex. kan de jaga tältare ute med helikoptrar. Du vill inte låta din reskassa gå till böter så kontrollera om och hur du kan tälta.

Om du väljer att bo i stugor är många leder i Europa enklare tillgängliga. Men  de kan vara fullbokade under augusti som är vanlig semestermånad i Europa.

Hur planerar du för mat? Bära med dig? Stugor med mat och restauranger?

I Sverige är leder ofta försedda med vindskydd och fjällstugor kan ha även affärer. Det går ingen nöd på vandrare i Sverige, bara lite planering behövs.

Så, skall du vandra i år eller är du redan i gång? Jag ska vara barn- och kattvakt snart men sedan blir det en kortare runda. Har planer för några längre också.

Min bästa vandring var Pacific Crest Trail, i hård konkurrens med Kilimanjaro.

6 år sedan sen eftermiddag den tredje maj 2018 började jag min vandring längs PCT. Jag var inte i god kondition. Det var tungt i början. Som någon sa: en månads träningsrunda, sedan går det bättre. Det stämde.

Om du börjar vid södra markeringen, vid den mexikanska gränsen, går de första 700 mile genom den kaliforniska öken. Nej, inte bara sand. Det finns en del växtlighet, gamla träd, buskar, kaktusar och sten, både stora och små. Samt de oändliga fälten med vindsnurror och solpaneler. Det var varmt, upp till +42 C ibland och man fick bära en del vatten. Dag 50 lämnade jag öken och kom till Sierra.

Varför valde jag just PCT? Den var i USA. Den var lång. Den var en utmaning. Den hade en annorlunda natur än på mina tidigare vandringar. Eftersom PCT var 4000+ kilometer hade den flera olika typer av natur. Det enda som saknades var havsstrand. Därför gjorde jag 5 dagar på Pacific North West trail vid havet som avslutning.

På PCT sov jag utan andra i närheten ca 90% av tältnätterna. Några hotellnätter och 3 på en camping. Som mest bar jag tio dagars mat.

Hade jag en bra planering? Inte alls. Länk nedan.

Ha en bra tur!

Planera? Eller ta dagen som det kommer? Två långvandringar, olika planering

Bilder; uppifrån: Vandring ovan molnen Jacinto bergen, kaktus Scissors crossing, solnedgång mot Mojave damm, namnlös topp, öken vid Hikertown, vindfarmer på väg mot Mojave. Alla bilder från Kalifornien.

Magin i stegen och risken att ändå dö.

Utvalda

Publicerat av

Vaknade med ont i knäet. Så rejält ont att jag fick hoppa med ett ben till kaffemaskinen. Satt sedan på soffan och åt frukost samt läste på nyheter.

Det senaste var att bara 4000 steg om dagen räddade oss från förtidig död. Inte 7500 och inte 10 000 steg. Antalet tycks krympa med varje undersökning. Inflation äter inte upp bara våra inkomster utan stegen som skulle rädda våra liv.

Idag blir det inga steg alls. Jag vet att mitt knä är trasig (jag brukar bara ignorera det) och ibland skriker det så att jag får låta bli att anstränga mig. Kanske var promenaden igår på asfalten det som orsakade smärtan? Ingen studs i stegen.

Jag undrar hur de bedömer förtidig död? Från vilken ålder? Av vilken orsak? Unga dör idag av cancer i ökad omfattning, det är väl för tidigt.  De som skjuts redan i skolåldern? Rökning? Övervikt? Krig? Livsstil med droger, av personliga val som en politiker sa. Mer…

Hur räknar man ut den perfekta åldern för mig att dö ifall jag skiter i 4000 steg om dagen eller går de?

Jag letar i stället efter någon bra film i lådan värt att se en gång till. ”Hurt Locker” med Jeremy Denner, han blev Oscar nominerad. Filmen vann 6 Oscar bl. a bästa film, Kathryn Bigelow bästa regi och filmen var nominerad i ytterligare tre kategorier 2010.

Det är en film om Irakkriget, om de soldater som desarmerar bomber, med döden ständigt närvarande.  Det är otacksamt. Irakierna älskar inte precis dem. Ibland går det inte att rädda folk. Att lyckas ger en känsla av odödlighet.  Kriget blir en drog, svår att lämna men ändå vill man bort. Som ett spel man måste vinna först. Det finns en scen när Renner irrar i en matvaruaffär under sin ledighet, som visar skillnaden i hans verklighet hemma och på fronten. De oändligt små valmöjligheterna mot de orimligt många. Han återvänder igen, inte ens hans lilla barn kan hålla honom hemma.

2018 på PCT mötte jag en fd soldat från Irakkriget. Nu körde buss mellan Quincy och Chester (Norra Kalifornien dag 97 på PCT mile1332) och jag åkte tillbaka mot leden med honom i en tom buss efter matinköp.  Han hade gjort två vändor i Irak och ett i Afghanistan. Han sa att krig blev liknande en drog och därför kunde veteraner bli ibland drogberoende hemma eftersom de inte kunde hitta ett normalt liv. Det fanns en nervositet i kroppen. Något måste hända.  Han sa sig ha haft tur med ett jobb direkt efter Irak, i hemstaden.

Överallt där jag fyllde på mat under min PCT vandring såg jag en skylt om att stödja veteraner eller vilka dagar någon organisation erbjöd gratis mat för dem.

Filmen ”Hurt Locker” är om Irakkriget men kunde vara från idag, som Ukraina eller Gaza. Igår röstade USA till ett stödpaket, 60,8 miljarder dollar, för Ukraina. Alla politiker var inte glada utan anser att USA s egen gräns skulle försvaras först eller andra behov på hemmaplan.  Det finns många bland folket som tycker USA s del i alla krig får vara nog nu, pengarna behövs hemma. Skiljelinjerna i USA s politik och inställning till deras skyldigheter är synliga. Egentligen finns inga pengar i budgeten för detta utan det är skuldsättning av folket. Den totala skuldsumman idag, kan knappt längre skrivas ut eller förstås.

$34,583,094,965,544.54

Tar en kommentar; Sean Snaith, an economist at the University of Central Florida told FOX Business. ”You can’t just spend trillions of dollars more than you have in revenue every year and expect no ill consequences.”

Ukrainakriget kan pågå ett varv till. Vi i Europa satsade uselt i början, tänkte och grubblade och så bidrog det till långvarigt elände. Ryssland i sin tur satsar mera män, tömmer även fängelser, försöker locka kvinnor och får hjälp av sina goda vänner som Iran och Nordkorea.  Kina har fortfarande problem  att besluta med vem och varför. Olja och gas går också alltid att sälja.

Mängden folk man kan slänga in i ett krig har betydelse, inte bara avancerade vapen. Ryssland äter in sig per meter, inga stora rörelser, bara segt kravlande. Inte bryr sig Putin om mängden döda. Inte heller protesterar det ryska folket öppet, för bäst är att hålla mun. Oavsett, framtiden är mörk. Oavsett vilka steg vi tar.

Länder i Världen skuldsätter våra barn, barnbarn och mer, för att kunna föra krig och försvara sig. Så även vi. Antalet födda barn når bottenrekord, låter faktiskt sunt. Jämförelser med romarrikets undergång har bleknat länge sedan.

Det dalar någon enstaka snöflinga ner. Termometern visar en plusgrad. Våren vill inte komma. Den där globala uppvärmningen har helt hoppat över Stockholmstrakten.

Läs gärna recensionen av Hurt Locker på

https://www.imdb.com/title/tt0887912/

Om tidigare amerikansk bistånd till Ukraina: https://www.cfr.org/article/how-much-aid-has-us-sent-ukraine-here-are-six-charts

Nedan bild från stigen efter Chester dag 97 mile 1335.

Snöbollskrig utan motpart.

Utvalda

Publicerat av

På grund av att en kvinna¨ har anmält snöbollskastning som träffade hennes barnvagn med barn i, till Polisen föreslår jag att vi sätter upp skyltar överallt liknande denna i Kalifornien, Mount Laguna. Skylten såg jag på dag 6 på PCT, mile 43. Nu brukar det knappt snöa i Mt Laguna men det är bra att vara förberedd. Idag var det 7 plusgrader där.

Vem är så korkad att de kastar snöbollar på barnvagnar? Förr kastade vi på benen eller framför obekanta och bara en. Sen sprang vi. Och inga isbollar.

Kanske behöver vi idag snöbollsfria zoner och platser där man får kasta snöbollar.

Som straff kan offret få kasta snöbollar på förövarna låt oss säga i tio minuter. Men inte på huvudet.

Hjälper inte det kan vi ta exempel från Nordkorea där två 16 år gamla pojkar har dömts till 12 års straffarbete för de hade tittat på sydkoreanska filmer. Nordkoreansk rättvisa anser att utländska filmer ger dålig moral. Pojkarna blev utskällda offentligt. De slapp i alla fall dödsdom. Lite annat än svenska domar tre max fyra år i SIS hem för mord med full frihet per Internet att umgås med sina kompisar i kriminella gäng och kanske boka en hämtning för nya gig.

Gör om. Gör rätt.

Midsommar är bäst i naturen någonstans.

Utvalda

Publicerat av

Vad gör ni i Midsommar? Ledig? Eller i arbete? Ute i det gröna? Midsommar har aldrig varit någon stor festdag för mig men lite extra mat brukar det bli, beroende på vart och med vilka jag är med. Det har varit åtskilliga gånger tältning någonstans och då är det torrfoder eller nudlar kanske lite whisky och torkad frukt.
Vissa stunder har stannat i minnet. Bilden överst en midsommarnatt på en ö 20 år sedan.

I år blir det Midsommar och försenad födelsedagsfirande med närmaste närboende familjen. Nej, vi tänker nog inte följa de nya hälsoråden om 350 gram kött max i veckan och noll alkohol utan grillen är på och skumpan är på kylning. Men vi är ute och en bit från storstaden.


2018 firade jag inget Midsommar alls men det var minnesvärt. Jag vandrade Pacific Crest Trail. Det var min dag 52 på leden och jag passerade 700 mile markering. Jag närmade mig Kennedy Meadows, en ”hållplats” för PCT vandrare med affär, dusch, tvättmöjlighet och postservice. Dagen hade varit varm +35C och leden gav föga skugga. Jag badade i den kalla Kern River, det var skönt och jag ville inte stiga upp. Men det började skymma och jag hade planerat att nå Kennedy Meadows den dagen, så bad var slut och leden ropade.
Det var än ökenlandskap men bergen skymtade i periferin.

När jag kom till Kennedy Meadows affär applåderade alla åt mig på verandan. Det var en sed, alla som orkade dit fick en applåd. Jag köpte en dricka, hälsade på några bekanta. Jag insåg att de tuffa grabbarna inte heller hade gått fort i värmen utan i min takt. Jag letade sedan efter en tältplats. Mörkret föll. När jag skrev några rader i min kalender insåg jag att det var midsommarafton i Sverige.


Dagen efter åkte några av oss till en restaurang som serverade superfin frukost och sörjde för transport tur och retur. Jag sedan gick till sportaffären – en välförsedd sport shop ute i nästan ödemark – och köpte en bear box och lite andra saker. Bear box var nu obligatorisk. Jag hade också skickat ett paket till Kennedy Meadows med skor och annat nödvändigt.
Jag hade gått i öken med löparskor, helt perfekt. De var nu slut och Sierra krävde grövre sulor.

Jag stannade två nätter. Sedan var vilan över och leden gick mot berg och björnmark.
En helt underbar Midsommar. Eller bara en dag på leden.

Ha en bra Midsommar!