Etikettarkiv: PCT

Gjorda och ogjorda vandringar

Utvalda

Publicerat av

Fem år sedan påbörjade jag min långa vandring på Pacific Crest Trail. Jag var otränad, det hade inte funnits tillräckligt med möjligheter för träning när jag tog hand om min sjuka sambo som behövde tillsyn dygnet runt. Han flyttade in till ett boende efter sju år hemma och dog inom få dagar. Jag slängde ihop mina grejer i en bag och åkte i väg till USA.
Det var dock en planerad tur som jag hade bestämt mig för långt innan. Du måste ha tillstånd för att vandra PCT och det fick jag i januari. Jag gick leden på Google maps och den såg inte så illa ut. Tips, det är inte en bra träningsmetod eller någon säker studie, men kul.

Nordkalottleden ca 800 km var den längsta vandringen jag hade gjort innan. Det var 1995 och väckte då uppmärksamhet. Flera tidningsartiklar och intervjuer. Ensam kvinna och så långt! Ni ser hur tiderna har förändrats i och med Internet.
Jag har sedan korsat Island från norr till söder, bestigit Kilimanjaro och gjort tre Tour du Mt Blanc, vandrat på Grönland samt svenskt fjäll men inga långvandringar. Nu var sträckan 4000 kilometer eller i alla fall något av det jag tänkte försöka mig på.
Noll uppmärksamhet, PCT är som en vanlig promenad på dessa Internettider. Om du vill bli känd måste du slita på någon Internetmedia och inte ens då är det säkert att du får några gilla eller igen pengarna, som jag fick 1995.

Min vän i Illinois som är nu 30 år har gjort Triple Crown. Inte blev hon någon stor kändis för det även om hon hör till en exklusiv skara på ca 525 personer. Triple Crown är alla tre långlederna i USA, var och en gjort i ett streck, PCT, AT och CDT.

https://therovingarrow.wixsite.com/followtheblaze

Att vandra är en okomplicerad hobby, om du borträknar svåra vad och långa sträckor utan möjlighet att handla mat. Att vandra är att gå och bära en ryggsäck. Slå tält och plocka ihop allt igen. Gå, äta, lägga tält. Det kan finnas stugor eller andra övernattningsmöjligheter men för mig är vandring boende i tält nästan alltid. Samma varje dag. Ibland matinköp. Gå oavsett väder. Det är blött då och då. Du blir skitig. Att vandra är inget avancerat men leden kan vara av olika svårighetsgrader. PCT är nog inget man ska börja med. Att vada i djupt vatten kan kosta livet och vad finns det gott om.

Sedan är man en grupp – person eller ensamvarg. Det varnas alltid: gå inte ensam. Jag hade Garmin, den var min kompanjon. Jag är en ensamvarg, gick ensam och tältade ensam de flesta nätterna utan andra inom synhåll. Jag och naturen. In to the Wild som dessutom är min favoritfilm.
Träffade en massa andra trevliga vandrare. Några har jag kontakt med än idag. PCT organisationen skickar än info om vad som händer på leden.
Allt var absolut magiskt även om jag tyckte att vissa dagar var skit. Regn. Stenskravel. Inga bra tältplatser. Trött. Maten sinade. Men det var snabbt övergående.

Det blev mitt livs vandring, Kilimanjaro trängs också på första plats. Planerade att resa tillbaka till USA och vandra någon av de andra långa lederna AP eller CDT, kanske Arizona, men det stoppades av covid. Vandringar de senaste åren har varit fjällturer och Sörmlandsleden runt.


Jag bor nära ett skogsområde så jag är ute ofta. Skogarna nära mig börjar ha kaos som kännetecken utanför lederna. Fallna träd. Granbarkborre. Uppgrävt av vildsvin. Jag sörjer med skogen som attackeras och ser skraltig ut.
De förlorade turerna suger. När vänner i USA skriver kom så vandrar vi ihop en bit är jag villig att packa.
Men har du en gång upplevt något magiskt och lyckat är det inte säkert att det går att upprepa igen utan blir bara en flopp. Undrar: hur långt skulle jag orka idag?

Bild överst three fingered Jack, Oregon, nederst skog Södermanland-

Fyra år sedan på denna dag vandrade jag vid Stilla havet.

Utvalda

Publicerat av

Vad gör man efter en riktigt lång vandring? Då går man lite till.

Jag satt i hotellrummet och undrade: vad gör jag nu. Jag hade fått lift från PCT med två kvinnor på väg till Seattle. Jag skulle flyga hem därifrån. Men än hade jag några dagar kvar innan flyget gick så jag bad dem att släppa av mig någonstans där det gick en buss till Seattle. De lämnade mig i ett hotell i Mt Vernon.

Jag badade länge. Duschade åter och tog på de kläder som var renast. Jag gick ut och åt middag i en mexikansk restaurang. Sedan satt jag i rummet och undrade över de dagar jag hade kvar.

Jag bestämde mig att vandra en bit på Pacific Northwest trail som gick en sträcka vid havet. Jag handlade mat och på morgonen tog jag buss till Anacortes.

Jag tältade först i Deception pass. De närmaste tre dagarna gick jag åt det ena hållet och sedan åt det andra hållet på leden och en tur till omgivningarna. Men på sena kvällen var jag på stranden och såg solen gå ner. Sedan flyttade jag tältet till Washington park och gick runt den.

Åter i Mt VVernon som dock hade inget berg i sikte.

Nu kände jag mig ganska nöjd. Jag hade vandrat vid havet. Det var som nedtrappning av 160 dagars gående. Jag hade haft få noll dagar, alltså dag då jag inte gick alls, men flera halvdagar då jag fyllde på mat. Nu såg jag framemot Seattle, shopping av presenter till alla hemma och lite kläder åt mig själv för att se anständig ut i flyget.

Jag tyckte ljudet i stan var nästan olidligt. Bilar, flyg, folk… Jag längtade genast tillbaka till ödemarken. Men civilisationens välsignelser som Internet var inte så dumt. Jag hade varit utan Internet och mobil nästan hela tiden. Kontakt med yttervärlden skedde genom Garmin då och då. Nu frossade jag i TV nyheterna och laddade mobilen. Det rasslade in en massa meddelanden. Allting var åter som vanligt?

Deception Pass Bridge, byggd 1834 -35.

Göken – en fågel i tiden.

Utvalda

Publicerat av

Finns det någonting bättre än att gå till skogen? Tälta vid en sjö, så pass långt från den närmaste vägen att bilarna inte hörs? Bara det eviga flyget som går över. Men sedan hörs ko-ko ko-ko av häckningsparasiten Göken.

Är inte den fågeln typisk för Sverige? Koltrasten blev vald till Nationalfågel men nog uttrycker gökens beteende det nya svenska. Politiker som lurar till sig bostadsbidrag genom att skriva sig någon annanstans än bostaden, som i en stuga utan vatten och toa? Andra med falska uppgifter. Bidragsparasiter av mången art.

Flyget flög över tältplatsen, tystnade i 23 tiden. Ja, vi flyger igen. Just nu är det kaos på Arlanda delvis orsakad av personalbrist men även av att skolan är slut. Alla ska iväg samtidigt. Även flera av våra invandrare är på väg till semester i hemlandet. Ni minns kanske Afghanistans ”svenska” föräldralediga där som gnällde att ingen hämtade hem dem från kaos?

Ytterligare en svensk myndighet, tullen, som inte fixar det. Inte heller pass går att få för dem med dålig planering. Polisen räcker inte till. Det är mycket som inte räcker till.

Jag som trodde att alla skaffar sig ett nytt pass när den gamla är på väg att gå ut. Men de köande har kanske sparat en hundring, alltid något.

Så låt oss ge Göken – liknande Jöken och andra politiska uppfinningar – lite uppskattning som en lämplig representant för Sverige.

Jag gjorde bara en kort, 45 km och två nätters runda. En träningsrunda. Det blir fler.

Platsen jag fann så magisk vid senhösten hade falnat i glans. Vintern hade gått hårt åt sumpskogen. Även träd kan ömsa skinn. Insektsspåren var som en karta över mänsklig myrstack.

Andra, ska jag kalla dem idioter, hade lämnat sina sopor i vindskyddet. Tänk, det går bra att bära vad som helst ut, men inte tillbaka. Jag tänkte igen på Pacific Crest Trail, inte en fimp och inga sopor på 4000 kilometer, så långt jag råkade se. Ändå fick vi bära våra sopor i ryggsäcken en vecka eller längre. I björnområden bars soporna tillsammans med maten i en bear box.

Kan de i USA borde även svenskarna kunna hålla rent i naturen på en vandringsled. Med någon kilometer till närmaste parkering eller soptunna.

Hemma igen. En ny kort tur snart. Länk till den magiska platsen förra höst.

En liten höstvandring med skrämselkrydda.

Vi ogillar ryssarna ännu mer.

Utvalda

Publicerat av

Jag pratade med flera militärer under min PCT vandring. Just dessa som jag pratade med hade stabila förhållanden eller de hade hittat både arbete och liv igen efter Vietnam, Kuwait, Afghanistan och Irak eller andra stationeringar. Men på varje ort där jag fyllde på mat såg jag information över hjälp till ”våra veteraner”. Även om soldaterna hade haft funderingar över det rätta – skulle vi vara där eller inte – hade de gjort vad som förväntades av dem. De hade valt yrket. En hade röjt minor efter Kuwaitkriget. En annan hade hämtat hem folk från Hanoi vid det bittra slutet. Mer…

Dag 97 satt jag ensam med chauffören i bussen till Chester. Han hade gjort två vändor i Irak och var inte glad över utvecklingen efteråt. Allt kändes förgäves. Demokrati växer inte ur gevärspipan. Skulle vi ha varit där, var en bra fråga som det heter. Skulle vi ha stannat tills allt hade stabiliserat sig, var en annan.

Han var nöjd med de  något isolationistiska tendenser, Amerika först, som Trump visade. Vi är inte hela världens räddare eller ekonomisk stötta. USA först, sedan andra. Vi har nog skit här hemma. Nu körde han buss i stället tanks. Han släppte av mig på icke hållplats i Chester (leden var stängt på grund av brand, jag både liftade och åkte buss runt) så jag skulle få kortare väg tillbaka till leden.

Vi tog varann i hand och tackade för samtalet. God bless You. (7 augusti -18 dag 97 på PCT)

Vid ca 2000 mile efter Barlow pass (Oregon) mötte jag två män, mariners, med sina söner ute på jakt. Efter att ha berättat vilka djur jag hade sett och vart den sista dagen övergick vi till politik. Ja, de hade röstat på Trump. De undrade vad jag trodde om Sovjet och riskerade Sverige att drabbas. Vi var överens om att Putin är en nyckfull person och att sia nästa drag är mer än vi kunde. Putin kommer att trakassera Ukraina igen så fort de närmar sig EU det minsta. Putin har svårt att stå ut med Sovjets spruckna imperium. Han vill ha Sovjets Förenta Stater och helst mer. Men även han har försvagats med tiden. Vilka drar i trådarna bakom honom är en bra fråga. Sverige kan ligga risigt till.

Hoppar han på er så kommer vi, sa männen.

Vi är inte med i NATO. Vi är inte så snälla mot USA med tanke på hur media behandlar er president, svarade jag.

Vi kommer, sa de skrattande, vi ogillar ryssarna ännu mer.

Vi ogillar ryssarna ännu mer. Skulle jag vara lugn? Deras två söner lyssnade intensivt och nickade ibland. Den äldre läste kinesiska som andra språk. Det var det populäraste valet i hans skola.

Inte spanska?

Vad ska man ha spanska till? ( 8 sept. -18 dag 129 på PCT)

Idag är situationen hotande, för Ukraina i alla fall. Ryssland samlar sina trupper, igen. Med viss regelbundenhet hotar Putin Ukraina och NATOs eventuella nya medlemmar, som Finland. Putin har aldrig stått ut med den splittrade Sovjetmakten. Inte att länder nära lutar hellre mot USA än Sovjet. (Intressanta kartor finns på The Washington Post)

Jag undrar om tomma tunnor skramlar mest?

Hotar de oss på allvar eller är det en styrkedemonstration i gen? Covid har drabbat Ryssland hårt. Dags att vända blicken mot andra fiender? Putin har mycket att förlora, mer än gasledningens inkomst. Skrammel kommer i läget med stängd Europa då myndigheter är fullt upptagna med restriktioner och tvång mot sin egen befolkning. När USA har dragit sig ur Afghanistan med mindre lyckad utgång och visat oorgnanisation och svaghet. NATO ökar närvaron i Östeuropa. Putin i Belarus och gränsen till Ukraina. Mer… Putin har alltid velat visa sig som en ”riktig man”, även ridande på en björn. Det mot en svag, virrig president i USA. Det är svårt att se Biden som en stark och stabil ledare. Hoppas några av de andra i hans närhet är det. Kina sitter lugnt spanar på läget och väntar.

I spänt läge kan ett misstag faktiskt leda till storkrig.

Sveriges försvar skulle orka några veckor enligt experter. Vi är beroende av samarbete. Vissa undrar vad vi skulle försvara. Ett samhälle skadad av kriminalitet och bidragsberoende eller ett land av demokrati och fosterlandskärlek? Igår när strömmen gick i nära fyra timmar sa några här: det var inte ryssarna än… Vi skrattade.

Vad tror du? Tomma tunnor?

Läs gärna Andrea Widburg: Tucker Carlson was on fire about Ukraine and America’s own border på American Thinker. Intressant!

PS. Ni andra bloggare: attackeras ni av ryskt spam? Jag får det dagligen. Men vet inte vad som står för jag kan inte ryska. Inga kvinnor som säljer sig när jag försökte översätta.

Bild: skog dag 129 nära Barlow pass. Länk till inlägget som jag har tagit en bit av:

Vad ger mening för dig i ditt liv?