Att vara ensam och bita ihop – något om olika dop.

160527_Prins_Oscars+_dop_Slottsbacken.Foto+Henrik_Garlöv_Kungahuset.se+(1)

Jag såg dopet av prins Oscar med ena ögat och sökte reflektioner om skolans nya invandrargiv med andra ögat.  Dopet väckte så många känslor.

Jag har inte döpt mina barn. Jag är inte troende och vill inte tvinga på dem något de senare inte vill ha. De får välja själv.  Men nu, när jag tänkte på den skara människor som samlades kring det kungliga barnet väcktes minnen till liv.

Hur tryggt den lilla prinsens liv kommer att bli med så många faddrar och andra som älskar, stöder och tar hand om honom.

Det var helt annorlunda för mig och mina barn.

Men, mest tänkte jag på ett dop jag var med om genom mitt arbete. Mamman ville döpa barnet i sjukhuset. Det var där hon hade fått stöd med sin riskgraviditet. Vi, hennes barnmorska och kurator, var inbjudna. Men när hon kom med barnet till sjukhuset var hon ensam. Pappan till barnet hade inte fått permission från fängelset. Han satt inne för ekobrott. Mormodern var överförfriskad och orkade inte. Mammans egen far var död sedan länge. Hennes syster tänkte inte missa arbetet för dopet.

Så hon stod alldeles ensam.

Barnet hade kräkts på kläderna under bussresan till sjukhuset. Mamman hade ingen dopklänning med sig. Det hade funnits en, men mormodern kunde inte hitta den. Ja, mamman hade bara sig själv, barnet och vi två, om vi ville följa med henne till andaktsrummet.

Barnet döptes i närvaro av oss. Vi var just då hennes närmaste. Vår sekreterare rusade ut för att köpa något till kaffet. Vi fikade efteråt och firade det lilla barnet. Mamman grät inte, hon bet ihop. Hon fortsatte att bita ihop.

Att starta sitt liv med en baby utan stöd omkring sig är tungt. Vi hade kontakt ett tag fast hon inte var patient längre och på så sätt var kontakten inte sjukhusets ansvar. Att vara mänsklig är en annan sak men det ryms inte i sjukhusstatistiska programmet.

Flera år senare träffade jag mamman, pappan och barnet av en slump. Fadern hade suttit av sitt straff, Han hade ett bra arbete. Hon hade vidareutbildat sig. Det gick att överleva utan stöd bara man gav fan i det, sa hon.

Jag vet det. Man biter ihop. Man försöker kompensera brister.

Oavsett ojämlika villkor är jag för kungahuset så länge ett bättre samlande alternativ inte finns. Just nu har vi en skämt till Regering. Jag föredrar Kungen som representant för Sverige.

 Bild från Kungahuset Prins Oscars dop 27 maj 2016. / Prince Oscar’s christening 27 May 2016.

Vår självförsörjningsgrad är ”Lika med noll”

IMG_4941

Miljöpåse – ett lite grönare val? Hur då? Den miljövänliga kassen är av så kallad grön polyeten. Kassen görs av sockerrör – något vi importerar – vilket vid förbränning ger 85 % mindre fossilt koldioxidutsläpp än vad oljebaserade kassar gör. Kvaliteten är densamma. Sockerrörskassen är 100 % återvinningsbar. Nu tog jag ICAs påse som jag råkade ha hemma, men andra har säkert liknande kassar som påstås vara mer miljövänliga än andra. Jag vill absolut inte attackera endast ICA.

Hur återvinner man det som brinner upp? Vad är återvinning när kassen blir till några korn aska? Inte samlar man in kassarna och gör nya av dem? Hur mycket värme producerar en kasse?

Vad är det för miljövänligt med att fattigare länder odlar sockerrör som vi gör kassar av och sedan eldar upp?

Min tygkasse är på femtonde året. Den är av nylon. Kommer nog att hålla till döddagar. Är det miljövänligt? Vet ej, men tror knappt att sockerrörskassen vinner över den. Men ibland fuskar även jag.

sockerrör

Att odla mat som blir till bränsle eller just till kassar känns något oetiskt. Produktionen är i länder som borde odla mat åt sig själva. Visst, det är en handelsvara och bringar vinst för någon och usel lön till arbetarna. Även i Sverige lägger en del bönder om till energiodling. Att odla spannmål för energi i stället mat innebär ingen större skillnad praktiskt för odlaren. Samma sak gäller odling av raps till biodiesel eller vall till biogas.  Samma maskiner som användes för att producera mat kan användas. Intresset för att framställa etanol och biogas från sockerbetor ökar i Sverige.

Hur tänker en bonde när han inser att matproduktion var inte lönsamt nog? När han går till affären och tvingas köpa importerad mat?

Man odlar det som är lönsamt.  Bränsle, vin, kassar… När jag var på Teneriffa, Kanarieöarna, hade de börjat med vinodling men importerade grönsaker från andra öar. Om också de skulle gå över till vin, vem ska då odla maten?

Vår egenförsörjningsgrad är osäker men ungefär hälften av den mat vi äter kommer utifrån. Om trafiken med lastbilar skulle stanna eller gränsen stängs av någon anledning blir affärerna snart tomma och även sjukvården lägger av.

Hur skulle Sverige klara sig under en längre krissituation med avklippta importvägar?

Vi har i dag inga lager med livsmedel eller kemikalier för dricksvattenproduktion, säger  Livsmedelsverket.

Om det skulle vara möjligt att nämna någon försörjningsgrad så är den lika med noll. Det beror på att vi är starkt beroende av att importera insatsvaror till jordbruket, som till exempel gödningsmedel och protein till djurfoder.

I alla fall behöver vi utlandet för våra matkassar. Känns det inte lite fjuttigt?

Just nu krånglar flyget, SJ och lite annat som raserad radiomast. ”Once is happenstance. Twice is coincidence. Three times is enemy action.” Ian Fleming, i någon av James Bondböcker. Det kan också vara uselt underhåll. Till sist rasar det som inte uppdateras till nya versioner. Även befolkningsökningen påverkar infrastruktur, bostadsbehov och matimport. Är det någon som räknar på de behoven?

Bond räddar inte oss. Du måste fixa dina reserver själv. Så, har du ett nödlager?

Sockerrörsbild från:

http://se.freeimages.com/search/cane-farming?free=1

Censurera världen och skriva om historien?

IMG_4964

Jag har svårt att tänka ett liv utan böcker. 1957 publicerades Grimbergs Världshistoria i 11 delar. Jag köpte böckerna med egna pengar. Jag hade jobb som tidningsbud. Jag gick upp klockan 4 och bar två kretsar innan jag gick till skolan. Lönen räckte till skolavgift, böcker och andra utgifter. Jag gick i flicklyceum och det var ju inte gratis.

Jag var en av de första som satt sig i kön för Grimbergs Världshistoria. Köpet gjorde ett stort hål på min ekonomi. Men historia var mitt favoritämne. Jag ville äga världens historia. Det var som en fest när kortet kom från bokhandel och meddelade att en ny del fanns för avhämtning.

Den bokserien är inte värt mer än någon hundring idag. Men jag har minnen från den tiden då jag var den eleven som  fick ta över undervisningen en gång samt alltid svara på de svåraste frågorna. Det var tack vare Grimberg. Läraren hade doktorerat och hon var en fantastisk magister. Ja, alla skolans lärare hade disputerat.

Jag doktorerade aldrig utan lämnade min plats på 90 talets slut. Utvecklingen på den högre utbildningen har fallit neråt, stödd av en för mig obehaglig vänstervridning. Jag såg ingen mening i att lägga år av mitt liv till det. Jag tror ingen saknade mig.

Att barn har böcker och föräldrar läser för dem tills de själv kan läsa påverkar barnens utveckling och kommande skolgång. Barn som inte har böcker går miste om mycket som fantasi, realiteter, ordutveckling, eget uttryck. Barn lär också reflektera över innehåll, det formar en del av deras världsbild. Utan frågor och egna svar skapar man inget eget synsätt. Precis som jag så småningom reagerade på Grimbergs något nedlåtande syn på folk utanför europeisk kulturkrets lär barn skilja saga, sanning och påverkan med tiden.

Om vi nu låter dem att göra det. Om vi inte försöker censurera världen och skriva om historien.

Skall vi skriva om Grimberg idag? Förändra historien och hur vi såg på världen när de ”mindre utvecklade” länderna erövrades? Nej, Världen var då sådan. Det hjälper inte att försöka svartmåla och omskriva den.

I Sverige är böcker tämligen billigt och bibliotek är gratis. Det är inte så överallt. Jag läste om Uganda där läshunger är stor men alla kan inte köpa en bok ens för det är för dyrt. En bok kan kosta en månadslön. Det finns privata initiativ som lånar ut böcker till barn för rimligare pris.

morfar-ar-sjorovare

I dagarna har Jan Lööf åkt på censur. Hans finurliga sagor med otroligt smarta bilder har dömts ut av åsiktsmaffian och genast böjer sig förlaget Bonnier Carlsen. Strax efter rasistropet var de olämpliga böckerna bortplockade från näthandel.  Det går snabbt när åsiktsmaffian slår till.

IMG_4961

Jag hade ”Morfar är sjörövare” på hyllan och hur jag än tittar är den harmlös. Visst, kanske kan man säga att bilderna är stereotypa som det påstås, inte bara Omar med skägg och sabel utan de vita sjörövarna med ögonlapp och krok  också, men ingen klagar på  sjörövarna. Läsekretsen är 3 – 7 år gamla. Kan barn bli rasister av dessa böcker? Det är en saga, inte en lärobok. Barn skiljer sanning och fantasi ganska bra. Kanske är det felsökande vuxna som inte gör det?

Rasism är ordet som inte har någon betydelse längre när det stämplas på allt som inte är exakt utformat enligt vänstermaffian och feminister. Det kränkta folket styr och kören rädda medlöpare ropar efter. Vad är rasism? Hur definieras det nu mera, idag? Beror det på hudfärg, religion, politisk sida, innehållet i en bok eller bara på antagande från någon rätt person som tycker? Kan böcker där man uppmanar till förnedrande behandling av kvinnor och till och med mord av oliktänkande ses som klandervärda och också innefattas av rensning?  Varför inte?

Jag tror vi bör tänka till innan vi censurerar sagoböcker och ägna tiden i stället för allvarliga kränkningar. Som någon sa: Där man bränner böcker, bränner man snart människor. Försöken att forma världen ren och rätt kan sluta med en eldsvåda.

Andra censurerade:

http://blogg.iniskogen.se/2012/11/20/skynda-dig-att-lasa-for-barnen-i-morgon-kan-det-vara-forbjudet/