När vindarna har slutat viska våra namn

pontareJag lyssnade på Roger Pontare på ett gratisuppträdande. Han ägnade först en sång för flyktingar och pratade några ord om krisen. Folk klappade händer och ropade. Han fick rungande applåder efter sången. Folk tjoade och klappade ivrigt. Han fick en applådstorm efter varje sång. Men sedan hände något.
Hans sista sång var vinnarsången från Melodifestivalen 2000. Ni kanske minns den? När vindarna viskar mitt namn. Jag kommer ihåg det. Jag tyckte det var magiskt med indianen, samen och eskimån dansande på scenen. Nu fanns bara Pontare och han sjöng:

Jag blev fångad i ett mörker
Jag såg inget ljus fast allt runt omkring stod i brand
I lågornas sken fanns mitt hopp och min tro
Som virvlade bort och försvann
Så ge mig min styrka
Ge mig kraft att försvara mitt land
Ge mig en väg att gå
Jag ser yxan i krigarens hand

Vill ni att jag vänder om
Och slåss för den jag är
Men aldrig sviker jag mitt land
När vindarna viskar mitt namn

Nu klappade folk bara lite avmätt. Omkring mig applåderade bara jag och min gubbe.
Vad var det som hände? Sjöng han något opassande? Försvara vårt land?

Vad är det för fel på oss? Så fort ordet vårt land uttalas går folk i koma och kan inte ens kan applådera åt en sångare? Vi behöver ingen omskolning modell MP, det sker alldeles frivilligt. Det är som om alla var drabbade av Stockholmssyndromet. Minns ni det, om inte sök bara.

Jonestown Jag vet inte varför jag hastigt mindes Jonestown (skylt ovan). Det var ett skrämmande exempel av hjärntvätt blandad med absolut tro på de sanningar ledaren presenterade. Det är inte så ovanligt att folk följer en ledare eller i alla fall anpassar sig till den sanning som det ledande skiktet presenterar. Historien skrivs om som i Sovjet, historier byggs upp om ledaren som i Nordkorea. Minns ni Mao och alla som gick med en liten röd bok? Jag fick ett av de första ”Maos lilla röda” engelska upplagan som present i stället blommor eller ett smycke som man brukar få när kärlek är på intåg. Jag spolade förstås honom på en gång. Det luktade kommunism på direkten. Han förstod inte orsaken utan försökte förstå vad som gick fel med hans så fantastiska gåva. Skulle han ha väntat tills den kom på svenska?

Olika ismer fostrar folk som kommunismen, nazismen, feminismen. Stränga religioner styr människors hela liv som islam. Ord som politiker upprepar lik ett mantra: ansvar, utmaning, är bara overksam trollformel utan innehåll.

Twittermaffian talar om vad rätt är och det kan bli en folkstorm om fel färg på plåster. Vi upprörs av struntsaker medan världens katastrofer pågår.

Det är alltid enklare att ropa än göra något.

Det är svårt att våga säga mot den bestämda ideologin i diktaturer, men det kan vara smalt med åsiktskorridoren även i länder där man påstår att demokrati och yttrandefrihet  råder.
Många säger att det finns åsiktskorridor även här. Det innefattar feminism, vänstervridning och förakt mot män, att älska utgifter med andras pengar och även hat mot allt det som förr kallades svenskt. Jag är inte så hemma med de moderna åsikterna, försöker undvika ismer och påbud så kanske andra vet mer och är mer förbryllade än jag.

Det är lite som dagis. Men det är ju en generation fostrad i dagis som styr eller hörs. Ungdomsförbunden, bloggmodellerna, twitteraktivisterna. En generation som når upp i politiken utan att ha arbetat med vanligt lönearbete.  Som är kollektiv utåt. Som är hoptryckt till den rätta åsikten och kan bara peta i petitesser och inte åstadkomma de förändringar eller bevarande som behövs i landet. Vad jag lite spydig nu? Och de äldre uvarna hänger med så ingen skall se hur trötta och ute de är.

Så, jag blev fundersam varför publiken blev så stillsam när Pontare sjöng om att försvara landet och aldrig svika det. Är det så att vi redan är indoktrinerade i den multikulturella världens rätt att öppna gränserna, slopa vårt land, att bara invandring frälsar oss, att vi är av inget värde. Som folket i Jonestown lyder vi de som bestämmer. Vi genomför helt lugnt ett kulturellt självmord eftersom de vilka styr oss och skriker högst säger att det är rätt.

Vi lyder eller smittar det? Kanske allt vi tror och gör är bara ett falskt rop konstruerad av slaskpressen och Twitter?  Vi bara flyter med.

Jag är gammal och tillåter mig att tänka förbi den rätta fåran. Det är ändå ingen som bryr sig om mig och min åsikt av dem som har talan. Vi med erfarenhet av livet är helt ute.

Det måste vara OK för oss alla att sortera folk till vi och dom.

stefan-zweig-vid-varldens-andeEn flykting är något spännande, tio flyktingar är tråkiga och hundra flyktingar är ett hot.” Jag läser George Prochnik: Stefan Sweig vid världens ände, biografi om en exil. Kan bara rekommendera! Den är så aktuellt fast det handlar om exil av en välbeställd beröm författare under andra världskriget, inte skaror som smugglas och vandrar genom Europa.

Jag såg ett förslag att man skulle hyra in kryssningsfartyg som boende till flyktingar eftersom det är fullt i asylboenden på land. Men, är det inte bättre med flyktingläger på plats? Det påminner dock om ett lagförslag i Österrikes parlament i slutet på 1800 talet som föreslog att man skulle samla alla judar i ett fartyg, köra det till havs och sedan sänka det. Det förslaget avslogs, men på ett sätt pågår det på Medelhavet, men med andra människor som gör det helt av egen vilja. Zweig var jude och lämnade Österrike i tid medan hans böcker brändes på bokbål.

Vi har ju också haft censur just i frågan om böcker när Lilla Hjärtat och Tin Tin samt Pippi åkte på granskning. Vi har inga bokbål än men de kan komma. Att säga negerkung är rasistiskt. Att måla en svart människa skall censureras.

Människor från alla världens hörn är ingenting nytt hos oss. Vi är internationella. Varenda liten by har snart sin egen koloni från Afrika eller Mellanöstern. Vissa kommuner har fler utlandsfödda i ålder under 45 än svenskfödda. Det finns dock områden där få invandrare bor och inga flyktingboenden finns, ofta är det just där invandringens ivrigaste anhängare har sitt reservat.

De ser inte de svartklädda beslöjade kvinnorna, männen i caféer med sina radband, män som sitter hos frisören och kontrollerar de invandrartjejer som klipper ditt hår och följer med blicken när du betalar, kvinnor som rör sig med män som bevakar dem, pojkgängen som pratar ett språk de knappt förstår själv eller flickorna som tar på sig sjalen när de kliver i bussen efter skolan, som för dem till en no-go-zon där man bör vara beslöjad. Dit inga av oss andra, vi, vill åka, inte ens polisen, brandkåren, ambulansen eller lapplisorna.
Lapplisorna kanske kan vara, men de andra?

Polisen på plats i morse ger oss rådet att ansluta till Eslövs medborgargarde. ”Frivilliga kör runt på nätterna och jagar suspekta bilar. Vi får mycket värdefull hjälp av dom. Våra resurser har skickats till flyktingmottagningen i Trelleborg”.

Vissa områden har redan utvandrat ur den svenska ordningen. Det är det mest oroväckande för framtiden. Staten har än kontroll över landet i stort, men väljer att överge fler och fler områden där det kostar för mycket och kräver för många anställda för att upprätthålla ordningen. Områden dit myndighetspersoner som polisen eller brandkåren inte vill åka och få brunnslock i huvudet, däcken sönderskurna, bilarna påskjutna eller brandslangen sönderriven. Dessa områden är no-go-zoner, nu 55 stycken, där lagarna styrs av andra makthavare än svensk polis och svenska rättegångar. Jag har en zon nära mig och det är som att komma till ett annat land. De är reservat, de kallas i folkmun med namn som Byn eller lilla Mogadishu. Där klan-samhället har makten. Där man kanske klipper saker och har en kalle i garderoben bredvid kostymen som är anskaffad genom Smash-and-Grab. Där socialförvaltningen är din bäste vän och värsta skurken, där skolan bara passeras utan annan framtid än bidragsförsörjning. Där en del kämpar för att komma ut och bli annat, välja själv, men det är svårt. Där uppstudsiga kvinnor hastigt faller från balkonger. Där folk lever som de alltid har gjort fast de bor i Sverige, ett land i Norden, inte Mellanöstern. Moskéer byggs och även den svenska kyrkan är osäker om vilken Gud man ska tillbedja.

Detta var det negativa. Det positiva vet jag inget om. Det skrivs inga artiklar om det.

1250Jag tror att landet är splittrat till vi och dem, till olika regler för olika människor, men politiker och media vill inte erkänna det. De har sin agenda, verkligheten har en annan. Median skriver snyfthistorier om ensamkommande barn vilka i realiteten är vuxna welfare shoppers. Tiggarna får skräpa ner för det är synd om dem och de som styr har mer acceptans för dem än för oss.  Förturer ordnas till de nya i kommunala lägenheter, din kötid har ingen betydelse. IS krigare skall tas hand om med förturer modell Mona när de kommer tillbaka för att vila. Asylsökanden kan lura oss om sin ålder, hemland och flyktväg, inte så märkligt egentligen, man gör vad man kan för rikare liv. Det är synd om dem och vi är ju en humanitär blundande stormakt så vi skall hålla dörren öppen in till varje camping, varje hotell ändå till norra gränsen, varje ruckel, gymnastiksal för ungarna kan väl jumpa ute, sjukhus kan också upplåtas och varje skiten avstängd lokal där råttorna har bitit sönder ledningarna öppnas, så det brinner när strömmen slås på men det är förstås vårt fel.
Om inte de som har fått nog på något sätt eldar upp lokalerna. Vems vrede det är vet vi inte, det är så många idag som anser sig vara i skuggan, både bland vi och dem. Det brinner i bilar, garage, vi ligger i topp med skolbränder. Vi ligger i topp på våldtäkter också.

Vi och dom. Även i Riksdagen är det vi och dom, så det måste vara OK för oss alla att sortera folk. 7klövern mot SD som ingen kan ta ens med en tång när deras paradfråga, invandrare diskuteras. Vad deras väljare anser om besluten, mobbningen och utestängande från makten får vi veta på valdagen. Eller – kanske folket inte bryr sig om något längre. Livet pågår i den lilla sfären.

Ingen har någon som helst idé hur man får slut på terrorn i Mellanöstern/Afrika utan det sker en folkvandring. Det kanske skulle ske oavsett, alla vill leva i västs välstånd. Vissa länder kan inte erbjuda något till sina innevånare. De som kan och har råd att betala smugglare vandrar mot Europa, främst till oss och Tyskland. Vi är de snällaste med bästa villkoren. Det är mest yngre män som flyttar in. Samtidigt har FN inte råd att livnära folket som är kvar på flyktinglägren.

Invandring kullkastar oss. Men – det är en utmaning, sa Statsministern. Utmaning, ansvar är de ord som man pressar i öronen på folk. Ord får nya betydelser som vi känner oss främmande till. Jag vill inte ha invandring i utmaningsklassen, det var Kilimanjaro. Invandring skall ha plan, finansiering, ordning och kontroll.  Statsministern är positiv medan andra är oroliga.

CRGjUejXAAQCdLA Förändringar sker ibland så smygande att man inte märker de men sedan kommer en ångvält.

Är det någon som tror på allvar att de nyinflyttade börjar genast älska feminismen, homosexuella, fria val och jämlikhet mellan män och kvinnor och giftermålsålder från 18 samt ha religion som privatsak i skymundan?

Men – vad händer om vårt land kraschar?  Vi löser flyktingarnas problem för stunden genom att fler får flytta till väst, till oss och vi lånar till utgifterna. Ingen kan försörja hur många som helst om man vill ha någon välfärd. Pratet att fixa arbete för alla är bara prat. Arbeten har redan flyttat till länder med flitigare arbetsmoral och låga löner. De rika och välutbildade kommer att emigrera. Vi blir jämlika med de fattigare länderna. Fattigdom väcker oro. Vi har redan ett överskott av unga män som svårligen kan nå villa – Volvo – blond fru stadiet. Det blir bittert. Det blir farligt helt enkelt. Det kan urarta sig när ingenting stämmer av ens drömmar och smugglarnas löften.

Kan vi hamna dit, till ”point of no return”? Eller är jag bara en paranoid gammal kvinna?

IMG_4821Jag ser ut genom mitt fönster och där ute finns bara ett träd och världen är sig lik och gömd, tills löven faller.
Jag kom att tänka på Troja. Och märkligt nog Jonestown. Om det sistnämnda en annan gång.

Stefan Zweig, var född 28/11 1881 i Wien, Österrike-Ungern, död 22/2 1942 i Rio de Janeiro, Brasilien genom självmord. Zweig var en av sin tids mest uppburna författare, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt. Efter nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933, såg sig Zweig tvungen att 1934 lämna Österrike på grund av sin judiska härkomst. Zweig skrev lyrik, noveller, romaner, dramatik och essäistik.

Min inhemska svenska kultur är nästan oslagbar.

alla-tillsammans

“Invandring är inget nytt”, “Vi är alla en konsekvens av invandring” samt “Det finns ingen inhemsk svensk kultur” gjorde historikern Ingrid Lomfors klart i mötet sverigetillsammans.

Att påstå Sverige och svenskarna som kulturlösa är inget annat än historierevision. Så brukar man göra i diktaturer, speciellt i de kommunistiska. Hur många gånger har Sovjetunionens historia skrivits om? Nu när Putin styr i Ryssland skrivs böckerna igen med större tyngd på Stalins godhet. Är alla som syns och hörs idag i Sverige kommunister? Förtryckare? Rasister? Försöker man utplåna svenskarna? Är det någon mening i att ansöka om svenskt pass? Landet skall ju inte finnas kvar?

Nu pudlar Lomfors på sin blogg men skadan är skedd och har man så usel kontroll på vad som visas och vad man ville säga borde man kanske hålla tyst?

Jag tycker att nedvärdering av det svenska och svenskar är ren rasism. Borde vi inte skrika mot i stället att samlas i hallelujamöten och kränka oss själva?

index
När jag flyttade till Sverige försökte jag bli svensk  till sättet att leva och uppföra mig.  Svensk kan jag inte bli för jag är född i Finland av finska föräldrar och släkt sedan 500 år bakåt. Jag kan inte födas åter. Med tiden blev jag svensk medborgare. Gott så. Jag arbetade, anpassade mig. Nu finns det inte så stor skillnad på finsk och svensk värld, inte utåt. Vi har ju varit samma land med samma styre.  I min svenska kultur finns skattefinansierad utbildning ändå till akademisk examen, viljan att arbeta och bidra, Kungahuset, Nobelpriset, flaggan, Midsommarfirande, Lucia, Kalle Anka på julafton, Ingmar Bergman, Strindberg, Lars Vilks, Vilhelm Moberg, Nordiska museet, säga hej när man möter någon i skogen, klaga på vädret och Regeringen, äta skinka och sill på Julafton, spela folkmusik (det stod dottern för), vara vänlig men privat och även IKEA, speciellt Billyhylla, dock inte Volvo, tyvärr hade vi andra bilmärken.

När jag har vistats utomlands visar det sig snabbt vad utlänningar vet om Sverige: Kungahuset, Nobel, Volvo, IKEA, ABBA, jämlikhet för kvinnor. Invandring har lagts till de senaste åren och inte i positiv bemärkelse.

Det finns andra beskrivningar om vad är vad svenskt . Många kan instämma i detta:

Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på. https://falun.sd.se/vad-ar-svensk-kultur/

Att förmedla kultur i vilket land som helst sker redan vid födseln. När ett barn föds i Sverige  sker en inskolning till den svenska kulturen: livet i Sverige. Vi gratulerar till födseln och barnbidraget börjar komma. Barnet går i daghem, går i skolan, får samma kunskapsbas som alla andra barn, anpassar sig förhoppningsvis till svenska samhällets regler och protesterar mot det, går till fria val och röstar, har förmåner som billig sjukvård och diverse stöd, arbetar och bidrar hellre än drar sig, blir en del av den kedja från århundraden bakåt som för vidare det svenska arvet, inte alltid så synligt och ofta blandat med annat importerat men dock så svenskt idag.  Var och en blir en del av större enhet som heter just Sverige, ett land i Europa, del av europeisk kultur och traditioner beblandat med andra influenser.
Borde vi inte vara rädd om det svenska i stället att försöka håna det och splittra ett fungerande land?

Det innebär inte att vi skall förakta de andra kulturerna som finns i andra länder och bland oss. Ibland kan det vara svårt att uppskatta nya seder. Jag har väldigt svårt med islam och deras kultur, men jag hånar  inte det i stormöten. Borde vi inte ha rätt att värna vår egen kultur i den multikulturella världen i stället att offentligt med ledande svenskar i spetsen bespotta det?

Det svenska sättet att leva är ett framgångsrecept: vi har undvikit krig i vårt land, här svälter ingen och alla får gå i skolan, kristendomen varken förtrycker och styr oss, män och kvinnor är lika värda, skyddsnätet är omfattande, vi har en hög levnadsstandard, vi har gett skydd för hundratusentals människor, är en stor bidragsgivare till FN och till olika organisationer. Än så länge har vi yttrandefrihet och nästan, bara nästan (sista valet stal ju en del röster och gav bort de) fria val.

Borde vi inte vara stolta?

PS. Gustav Vasa född cirka 1496, död 29 september 1560 bildade nationalstaten Sverige 6 juni 1523 och på kristen grund. Den svenska modellen har en lång historia. Skall det förpassas till historiens soptunna?

Nobelpris i tiden

6a7f937c-154e-4279-8a77-c8b17c350393_500

Vilken fullträff! Just idag när Ryssland för krig på två fronter, när yttrandefriheten är kass i Ryssland, när kritik av tsar Putin inte är smart för då kan man bli inlåst, belönas en författare, samhällskritiker, journalist, reporter, rösten för de vanliga människor med Nobelpriset.

Skynda dig till biblioteket och låna eller köp Bön för Tjernobyl. Det är inte något vackert språk, det är inträngande. Hon ger röst för dem som ingen lyssnar på. Det är vittnesbörd för vår tid. Eller vilken bok som helst från henne, du blir berörd. Det är inte fantasi utan verklighet. Riktiga böcker, inte påhittade mord av någon pengadiare.

bon-for-tjernobyl-kronika-over-framtidenSå rätt val. Gratulerar!