Hur långt kan en människa gå?

Utvalda

Kyiv januari 27

Var är alla yngre, frågade en äldre dam bredvid mig.

De är väl hemma och blippar i sina mobiler, sa jag.

Förstår de ingenting, fortsatte damen.

Nej, de har nog ingen förmåga att dra slutsatser av läget. Det berör nog inte dem som på oss gamla med minnen från läget efter Världskriget.

Alla kan inte vara bundna med småbarn. Jag åkte från Ö… sa hon, med tåg.

Jag tog en runda bland folk. Damen hade rätt. Det fanns en övervikt med folk över 50 och jag kände mig väl hemma med alla i min ålder, gamla pensionärer fanns det gott om.

Det var fredag kväll på Sergels torg, manifestationen för Ukraina på årsdagen av Rysslands angreppskrig.

Flera tusen hade samlats för att lyssna på olika talare och lite ukrainsk musik. Manifestation mot ett krig som Putin trodde sig vinna på några dagar. Segerfesten i Kyiv var planerad och säkert efterföljaren till president utsedd.

Men Putin missade en avgörande punkt, nej, två.

Den ena var ukrainska folket. den övervägande majoriteten ukrainare ville inte hamna under Ryssland. De spanade mot väst, EU, Nato. Den andra var ryska korruptionen. Utrustningspengarna för ryska armén hade hamnat i andra fickor än köp och underhåll av militärutrustning. Minns ni bilkön? Den som stod för hela världens beskådan. Symbolik om något.

Mycket är en Potemkinkuliss. Som eko av forntiden kommer uttrycket just från Krim.

Situationen har räddats av total förlust med mer soldater som kanonmat. Fångar har släppts ut för krig. Lever du är du förlåten. Kvantitet har betydelse. Belarus skakar av oro om att behöva gå i krig, det vore slutet för Lukasjenko. Iran, som har så få vänner idag, bistår Ryssland samtidigt som den anfaller sina unga kvinnor hemma. Nordkorea bröstar upp sig. De har inte så mycket annat än vapen att skryta om. Det är synd om Nordkoreas folk.

Det är synd om många andra i många andra länder men känslor är tämligen värdelösa.

Kina vet inte på vilken ben de ska stå men för sekunden lutar det åt det vänstra. Kina räknar, inkomster av export alltså. Taiwan kanske nu när världen är upptagen? Inte läge nu. Det är svåra ekvationer. De vill absolut inte erkännas som fega och på fel kant i affärer.

Världen är inte god. Människor har förlorat en humanitär hållning om den nu har funnits någon gång. Otaliga krig pågår. Oftast sker de på hemmaplan, den ena gruppen försöker slå ihjäl den andra. Religion, gamla oförrätter, usla makthungriga ledare eller bara evig träta vars ursprung har försvunnit. Inbördeskrig kan pågå i åratals – som Jemen, Etiopien – och hjälplös FN ropar efter mera pengar till mat.

Ukraina avviker genom att det är ett suverän land, medlem i FN, en stat erkänt av andra som har blivit överfallen av ett annat land inte av en grupp medborgare i det egna landet. De har försökt göra ett annat val än traditionen kräver – evig trohet till Ryssland – på den världshalvan.

Även krig har sina lagar men de gäller inte ryssar. Som terrorister förstör, våldtar, raserar, plågar, rövar de allt och alla som hamnar under deras väg. Krigslagar är för andra. Det är plågsamt att se bilder och läsa de utsattas beskrivningar, man vill spy. Det går inte att beskriva hur krigsoffren har det eller hade före döden.

Frågan som har uppstått igen: hur långt kan en människa gå?

Efter åratals aldrig mer krig mentalitet och försvar som något inte så nödvändigt längre har även Sverige vaknat. Den krympta militären och soldaterna blir åter viktiga. Vi har blivit tvungna att bokstavligen välja sida. Reinfeldt talade om Försvar som ”särintresse”. Det särintresset är så brådskande nu att Sverige försöker få hjälp från Nato och söker medlemskap. Den något inbillade neutraliteten har kraschat. Natoansökan har inte gått så bra. Den humanitära stormakten ömmar för allt och alla, ja ni vet, andra som Turkiet har andra åsikter. Läget hankar sig fram.

Skall vi försvara Ukraina? Vad hade hänt om Putins storhetsvansinne och paranoia hade segrat? Då var andra länder nästa i tur. Putin vill ha Storryssland som sitt arv. Han, den store mannen som räddade Ryssland från Väst. Ukraina har räddat vidare utbredning av kriget, så länge. Vi måste stå dem bi. Det finns inga flera val, man förhandlar inte med ett land som aldrig håller avtal.

Det är inte bara de döda, skadade, det är framtiden för landet Ukraina, dess livsutrymme som förödas. Det är oerhört frustrerande att se den ukrainska jordbruksmarken, världens kornbod, skogarna och naturvärden förstöras, mineras, bli krigets sopstationer. Hur bostäder, sjukhus, skolor, lekparker, tågstationer blir till skräphögar, stenöken, en grav för dem som inte hittas i rasmassorna.

Den materiella förlusterna, det ekonomi som skulle gå till förbättring, nya hem, bättre omständigheter går till röjning, minrensning och att gräva flera gravar för människor döda i ett krig, påbörjad av Putins ambition att bli ihågkommen som den tsar som enade det gamla ryska väldet. Han ser inte att tiden har passerat. Varje liten örike vill vara sin egen idag, så även länder som tidigare hörde till det gamla Sovjet. Tiden är för separation, inte sammanslagning.

Putin hatar sina medborgare och skickar dem mot döden. Finns det ingen i hela ryska riket som har intelligens nog att få slut på hans galenskap?

Men. Som ryssarna säger: Vi vet vad vi har men inte vad som kommer efter. Jag har hört flera misshandlade kvinnor uttrycka sig liknande.

Utvecklingen av människan har varit negativ. Från samlare som levde i grottor har vi utvecklats till terrorister, mördare, rånare, lögnare, gnällspikar, även många latmaskar som inte drar sitt strå i stacken. Hur mycket makt har de goda? Hur definieras de? Handlar allt bara om makt, vapen och pengar?

Hur länge håller en civilisation som inte bär sig civiliserat åt?

PS 1. ÖB Sverker Göranson sade 22 januari 2013 om Sveriges förmåga. ”Vi kan försvara oss mot ett angrepp mot ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand.” Det var inte populärt strax efteråt sa Reinfeldt att försvar var ett särintresse. Kulorna ven, eller inte?

PS2. En Leopard 2 stridsvagn går på nätta priset 70–120 miljoner.

PS3. Begreppet Potemkinkuliss sägs ha kommit från den ryska fursten Grigorij Potemkin som inför kejsarinnan Katarina II:s resa till Krim lät bygga teaterdekorationer utefter hennes resväg föreställande välmående byar för att ge intryck av att han snabbt hade åstadkommit välstånd på den nyerövrade halvön.

SLAVA UKRAINI

Utvalda

Idag den 24 februari är det dag 366 av Rysslands krig mot Ukraina.

Manifestation på Sergels torg 18.00 – 19.30 idag. Kanske fanns det andra samlingar nära dig.

Sergels torg 24 februari

Slava Ukraini!

Det är också sverigefinnarnas dag idag 24 februari, alltså min dag men det får vara. Efter sååå lång tid i Sverige är det oväsentligt. Speciellt idag, Ukrainas dag.

Bild Sergels torg från Marie

Mellan information och propaganda är en hårfin skillnad.

Utvalda

Internet kollapsade och jag blev hänvisad till nyheter på SVT och kanal 4. Det var ingen bra upplevelse. Jag vet inte vad de tänker om mottagare. Det finns en ton som är nästan omärklig men alldeles klart inövad vänsterpåverkan. Man får en vinkling åt vänsterhållet, en åsikt, förklaring, och det låter som en bättre sanning. Små nyanser. Som osynlig hjärntvätt light.

Också valet av nyheter är noga bestämt. Vi får ett kort lämpligt urval av dagen. Det innehåller lite av det som pågår. Sedan kommer sporten, kultur, vädret. I en sändning hinner man ingenting. Varför säga något t ex om Ukraina när det finns så mycket annat .som finska Jokerit nära konkurs. Varför låter det också som om allt är nästan bra i Sverige om bara en Regering från vänster kommer tillbaka.

Jag hade inte sett svenska TV nyheter sedan år 2018. Nog fick jag en påminnelse om varför jag slutade med det.

Kanske är jag bara paranoid. Därmed inte sagt att den nuvarande Regeringen förtjänar en guldstjärna. De hade fyra år på sig att tänka till och nu famlar de som om allt vore helt nytt. Även smarta förslag faller lätt i fumligheten.

Jag hatar att betala tvångsmässigt för TV. Varför ska jag tvingas betala för program som Dejtingsoffan, Antikduellen, Husdrömmar, och liknande samt serier som gott kunde finnas eller redan finns på en betalkanal.

Jag vill gärna ha en informativ nyhetskanal. En. Det skall innehålla löpande nyheter dygnet runt. Kulturella program som är värt att stödja och finns inte på varje landsort. Någon aktuell reportage. Någon undersökande aktuell journalistik, inte något som hände tolv år sedan. Aktuell vetenskap.

Gärna också bättre samhällsinformation i form av Statens timme ett par gånger i veckan på olika tider (folk har olika arbetstider) då medborgarna informeras om tänkta och nya lagar, förändringar, regler, resultat av senaste omröstningar i Riksdagen. Inte en gång till att Grundlagen ändras utan att folk ens har begripit det. Viktiga Landstings eller Kommunala nyheter som berör allmänheten. Samhällsinformationskanal helt enkelt.

Jag kan gärna betala för det genom skatt men inte de summor som finns idag. Samma för alla, 200kr i året borde räcka. Vi är ju många som betalar. Varför ska jag betala för något jag nästan aldrig utnyttjar och ser värde i? Jag kan omöjligen vara den enda griniga typen..

Alla serier, filmer, strunt kan folk betala för. De icke nödvändiga program samlas till den andra kanalen och folk får köpa utbudet om de vill. Eller det bara försvinner i cyberrymden.

Men, vad klagar jag för? Vi är inte Ryssland, Nordkorea, Iran…där ”rätt” och godkänt information är extra viktigt, avvikelser görs med livet i vågskålen..

Nu har min Internetexpert tillika bloggsponsor fixat felen, med betalning en semla och en kopp kaffe. Jag kan åter vara informerad. Jag har alltid varit nyhetsslukare sedan jag lärde mig att läsa vid fyra år. Det första ordet jag kunde stava till var Morgontidningen (Aamulehti). Någon dagstidning finns dock inte i huset sedan 12 år.

Som pensionär väljer man sina pengahål.

Jag har inte besökt Biblioteket heller på flera år. Det berodde inte på covid utan att Biblioteket var en värmestuga och hade försäljning av ”vita varor” bakom hyllorna. Det var stökigt. Men nu har det gänget hittat någon annan plats eller försvunnit bakom lås så jag och flera andra har åter börjat låna böcker och läsa tidningar.

Åter till Internet. Tack! BBC eller Reuters först? Och sedan de få bloggar jag följer.

Bild nyhetskiosk och diversehandel i Tanzania.

Märkesdagar oh påhittedagar.

Utvalda

Jag träffade ett par på PCT vid Mulkey Pass där de tittade på 1000 km märket som någon hade gjort med kottar. Det var lite på fel plats. Vi hade gått över 740 mile. Nu skulle vi ner från bergen till Lone Pine och fylla på mat.

Vi vilade ett tag på Horseshoe Meadovs (bild ovan) och mannen ville fråga mig till råds när kvinnan sprang runt och fotograferade. ( På grund av min ålder trodde många att jag hade goda råd att ge. Ibland stämde det.)

Han skulle fria under vandringen. Var det viktigt att fria eller kunde han bara säga: ska vi gifta oss när vi kommer hem.

Jag rådde honom att gå på knä, ha en ring och välja en plats som båda två hade sett som extra vacker. Gör det till en dag att minnas och en vacker start på livet ihop.

Var det ett gammalmodigt råd helt utan jämställdhet?

Fast går man på knä är det bra att veta hur svaret blir, innan. Liksom känna efter. Det är oerhört pinsamt att säga nej när rosor och skumpan står på bordet, ringen är en diamantring samt hans vänner står och väntar bakom dörren. Fråga mig bara hur man då snyggt slinker undan utan att förnedra stackaren, just då.

Det är viktigt att ha stunder och speciella dagar som binder ihop förhållanden och äktenskap. Dagar som frieri. Bröllop. Märkesdagar. Egna speciella dagar. När livet krisar – det gör det alltid – går man tillbaka till frieriet eller bröllopet och tänker över igen: varför sa vi ja till varandra. Finns det kvar? Vad har förändrat sig? Om paret har barn är det kanske till och med viktigare att komma ihåg varandra. Inte bara bli mor och far utan också ett par som älskar varandra.

Gifta eller samboende som inte kommer ihåg parets minnesdagar, inklusive födelsedagar, är ett fattigt förhållande. Man bryr sig inte. Ser inte sin partner som det viktigaste. Något att fira just idag, vad då! Att komma ihåg en bemärkelsedag på fel datum är inte roligt. Det säger bara: du är inte viktig för mig.

Det innebär inte att man behöver tömma kassan. Det räcker med en blomma och uppmärksamhet på rätt dag.

Förutsatt att personen inte är dement. Då fick jag blommor lite hipp som happ som sambon köpte med hemtjänsten. Alltid fel dag. Det är bara att vara glad och tacksam då.

Alla Hjärtans dag då? Så klart skall man passa på att uppvakta varandra. Livet är ofta enahanda. Förgyll dagen och bättra på förhållandet och blomsterhandlarnas ekonomi. Och vi som är ensamma uppvaktar oss själva. Är inte egenkärlek det som alltid träffar rätt?

Jordgubbar! Lämpligt att fira med oavsett vad.