Vi ogillar ryssarna ännu mer.

Utvalda

Jag pratade med flera militärer under min PCT vandring. Just dessa som jag pratade med hade stabila förhållanden eller de hade hittat både arbete och liv igen efter Vietnam, Kuwait, Afghanistan och Irak eller andra stationeringar. Men på varje ort där jag fyllde på mat såg jag information över hjälp till ”våra veteraner”. Även om soldaterna hade haft funderingar över det rätta – skulle vi vara där eller inte – hade de gjort vad som förväntades av dem. De hade valt yrket. En hade röjt minor efter Kuwaitkriget. En annan hade hämtat hem folk från Hanoi vid det bittra slutet. Mer…

Dag 97 satt jag ensam med chauffören i bussen till Chester. Han hade gjort två vändor i Irak och var inte glad över utvecklingen efteråt. Allt kändes förgäves. Demokrati växer inte ur gevärspipan. Skulle vi ha varit där, var en bra fråga som det heter. Skulle vi ha stannat tills allt hade stabiliserat sig, var en annan.

Han var nöjd med de  något isolationistiska tendenser, Amerika först, som Trump visade. Vi är inte hela världens räddare eller ekonomisk stötta. USA först, sedan andra. Vi har nog skit här hemma. Nu körde han buss i stället tanks. Han släppte av mig på icke hållplats i Chester (leden var stängt på grund av brand, jag både liftade och åkte buss runt) så jag skulle få kortare väg tillbaka till leden.

Vi tog varann i hand och tackade för samtalet. God bless You. (7 augusti -18 dag 97 på PCT)

Vid ca 2000 mile efter Barlow pass (Oregon) mötte jag två män, mariners, med sina söner ute på jakt. Efter att ha berättat vilka djur jag hade sett och vart den sista dagen övergick vi till politik. Ja, de hade röstat på Trump. De undrade vad jag trodde om Sovjet och riskerade Sverige att drabbas. Vi var överens om att Putin är en nyckfull person och att sia nästa drag är mer än vi kunde. Putin kommer att trakassera Ukraina igen så fort de närmar sig EU det minsta. Putin har svårt att stå ut med Sovjets spruckna imperium. Han vill ha Sovjets Förenta Stater och helst mer. Men även han har försvagats med tiden. Vilka drar i trådarna bakom honom är en bra fråga. Sverige kan ligga risigt till.

Hoppar han på er så kommer vi, sa männen.

Vi är inte med i NATO. Vi är inte så snälla mot USA med tanke på hur media behandlar er president, svarade jag.

Vi kommer, sa de skrattande, vi ogillar ryssarna ännu mer.

Vi ogillar ryssarna ännu mer. Skulle jag vara lugn? Deras två söner lyssnade intensivt och nickade ibland. Den äldre läste kinesiska som andra språk. Det var det populäraste valet i hans skola.

Inte spanska?

Vad ska man ha spanska till? ( 8 sept. -18 dag 129 på PCT)

Idag är situationen hotande, för Ukraina i alla fall. Ryssland samlar sina trupper, igen. Med viss regelbundenhet hotar Putin Ukraina och NATOs eventuella nya medlemmar, som Finland. Putin har aldrig stått ut med den splittrade Sovjetmakten. Inte att länder nära lutar hellre mot USA än Sovjet. (Intressanta kartor finns på The Washington Post)

Jag undrar om tomma tunnor skramlar mest?

Hotar de oss på allvar eller är det en styrkedemonstration i gen? Covid har drabbat Ryssland hårt. Dags att vända blicken mot andra fiender? Putin har mycket att förlora, mer än gasledningens inkomst. Skrammel kommer i läget med stängd Europa då myndigheter är fullt upptagna med restriktioner och tvång mot sin egen befolkning. När USA har dragit sig ur Afghanistan med mindre lyckad utgång och visat oorgnanisation och svaghet. NATO ökar närvaron i Östeuropa. Putin i Belarus och gränsen till Ukraina. Mer… Putin har alltid velat visa sig som en ”riktig man”, även ridande på en björn. Det mot en svag, virrig president i USA. Det är svårt att se Biden som en stark och stabil ledare. Hoppas några av de andra i hans närhet är det. Kina sitter lugnt spanar på läget och väntar.

I spänt läge kan ett misstag faktiskt leda till storkrig.

Sveriges försvar skulle orka några veckor enligt experter. Vi är beroende av samarbete. Vissa undrar vad vi skulle försvara. Ett samhälle skadad av kriminalitet och bidragsberoende eller ett land av demokrati och fosterlandskärlek? Igår när strömmen gick i nära fyra timmar sa några här: det var inte ryssarna än… Vi skrattade.

Vad tror du? Tomma tunnor?

Läs gärna Andrea Widburg: Tucker Carlson was on fire about Ukraine and America’s own border på American Thinker. Intressant!

PS. Ni andra bloggare: attackeras ni av ryskt spam? Jag får det dagligen. Men vet inte vad som står för jag kan inte ryska. Inga kvinnor som säljer sig när jag försökte översätta.

Bild: skog dag 129 nära Barlow pass. Länk till inlägget som jag har tagit en bit av:

Nobelpris i tiden

6a7f937c-154e-4279-8a77-c8b17c350393_500

Vilken fullträff! Just idag när Ryssland för krig på två fronter, när yttrandefriheten är kass i Ryssland, när kritik av tsar Putin inte är smart för då kan man bli inlåst, belönas en författare, samhällskritiker, journalist, reporter, rösten för de vanliga människor med Nobelpriset.

Skynda dig till biblioteket och låna eller köp Bön för Tjernobyl. Det är inte något vackert språk, det är inträngande. Hon ger röst för dem som ingen lyssnar på. Det är vittnesbörd för vår tid. Eller vilken bok som helst från henne, du blir berörd. Det är inte fantasi utan verklighet. Riktiga böcker, inte påhittade mord av någon pengadiare.

bon-for-tjernobyl-kronika-over-framtidenSå rätt val. Gratulerar!

Lek med vapen eller åka karusell och äta sockervadd.

IMG_0344 - kopia

Jag gick igår förbi en familj med två barn, omkring 5-7 år. De tittade på annonsen om Midsommarfirande. Mor läste högt för barnen. ”Ska vi gå dit”? frågade barnen i en mun. ”De har karusell!” ropade det mindre barnet. ”Ja, vi går dit”, svarade föräldrarna.
Den yngre, en flicka, hoppade lite på plats och tindrade som glada barn gör. Kul, sa den äldre lite nonchalant och när de gick vidare viftade han med sin keps.

Det är Midsommar och många barn kommer att besöka en nöjespark och dansa kring midsommarstången. De äter glass, korv och sockervadd. Det är bara regnet som kan ändra planerna något. Här vaknade vi till ösregn, gatan svämmar över. Men dansen kring midsommarstången var i full gång, karusellerna snurrade och barn i galonbyxor klappade i takt med musiken.

IMG_0346 - kopiaMånga tycker att Midsommaren borde vara en Nationaldag men Midsommar firas inte bara i Sverige så vi borde vara nöjda med den 6. juni.

I Ryssland bjuds familjer lite andra nöjen än simpel karusell. Ryssland firade Nationaldagen 12/6 och en nöjespark öppnades lagom till firandet. Putin invigde en militär temapark för familjer i Kubinka som ligger en timme från Moskva. Han lovade också rusta upp Rysslands kärnvapen.
Även religiösa ledare var imponerade.
“I think this park is a gift to Russian citizens, who can now behold the full power of the Russian armed forces. Being here gives you a sense of internal self-sufficiency and makes you confident we can defend our territory,” said Sergei Privalov, a Russian Orthodox priest who attended the opening ceremony. “Children should come here, play with the weaponry and climb on the tanks and see all the most modern technology, which they would not have known about before.”

Området är som en Disneyland med krig och utan Musse Pigg. Syftet är att både se och prova Rysslands krigsmakt, vapenarsenal och modern militär teknik, inte helt hoppas jag med tanke på atomvapen. Man anser också att pojkar är genetiskt predestinerade till armen från födsel. Ingen jämlikhet där inte. Kan inte feministerna skicka dit någon? Gudrun, vart är du?

IMG_0339 - kopiaJa, vad har vi att sätta mot när även kyrkan hyllar vapen och Putin har kontakt med högre makter? ”Gud har format mitt liv”, sa Putin i en intervju.

Hur svängde det så igen i Ryssland att det är Gud, inte Partiet som formar ledare och kanske alla de vanliga människorna också? Hur fick kyrkan sådan makt igen? Är kyrkan åter trösten och hoppet för de fattiga och håller folket i ordning innanför ramarna? Toleransen smalnar, kyrkans bud om homosexuella bokstavstolkas.

Det fanns en tid då Bibel var förbjuden bok i Ryssland, dåvarande Sovjetunionen. Jag har varit med att smuggla biblar dit, dock helt ofrivilligt. Min svåger var smugglare och behövde tolk i Sverige när han hämtade estländska och ryska Biblar från Stockholm. Han fraktade en massa andra saker som kläder, husgeråd och mediciner till gamla Karelen, Estland och Sovjet. Det är annat nu, det stora ryska väldet har krackelerat, vissa länder har den ryska björnen kramat ihjäl och Biblar finns att köpa i varje bokhandel.

Vinden vänder snabbt, kanske inte bara i Ryssland. Förändringar kan komma hastigt och vara alldeles uppenbara och  oförutsedda.

Men, ha en bra Midsommar oavsett vädret!

Bilderna från en annan, soligare Midsommar.

Härskarna i Kreml, surströmming och föreläsning om missbruk.

Jag har läst en aktuell bok ”Härskarna i Kreml från Gorbatjov till Putin” av Örjan Berner.  Boken ger en bra bakgrund till dagsläget.  Utgångsläget är maktkampen mellan Michail Gorbatjov och Boris Jeltsin och leder vidare till Vladimir Putins Ryssland. Är Putin representant för ett storryskt tänkande som har legat i träda under Rysslands svaghetsperiod sedan slutet på 80-talet? Man kan nästan misstänka det på grund av hans uttalanden att delning av Sovjet var det största misstaget i det förflutna.

Sovjetunionens upplösning var unik i den moderna historien. Ett imperium upplöstes inom loppet av några år. Ett socialt system, som haft global räckvidd och inflytande försvann. Kärnvapenhotet i världen trappades radikalt ner. Ryssland, världens största land, omvandlades med tumultartade former. 14 nya stater skapades varav tre i vårt grannskap. Örjan Berner var ambassadör 1989-1994 i Sovjetunionen och i Ryssland samt i flertalet av de stater som ingick i det sovjetiska väldet efter dess upplösning i december 1991.

1783 hade Krim erövrats från det Osmanska riket av Katarina den stora. På Krim bodde mest krimtatarer men nu skedde inflyttning av andra folkslag. År 1954 gav Chrusjtjov Krim till den ryska rådsrepubliken Ukraina. Under andra världskriget ockuperades Krim av tyskar och efter återerövring deporterades tatarerna av Stalin. Idag bor är 60 % ryssar och 15 % tatarer. I en omröstning på -90 talet uttalade sig Krim för självständighet men godtog anslutningen till Ukraina med stor autonomi. Detta gällde till 2014.  Krim har åter bytt ägare och strider pågår mellan Ryssland och Ukraina. Nej, inga ryssar väl utan rysslandsvänner med avancerade tunga vapen som man kan köpa i vilket snabbköp som helst. Hm. Ett avtal har åter nåtts i natt, liknande den som nåddes 5/9 och som krackelerade ganska snabbt.

Jag tror att Putin önskade införliva Ukraina och trodde att det skulle gå snabbt utan trubbel, men icke. Han missbedömde läget. Hoppas han inte missbedömer våra grannar lika illa. Läs nu boken om du är den minsta intresserad av Rysslands tillkomst och utveckling fram till nu och minns åter Gorbatjovs fredspris. Putin nästa? Norrmännen har ju lite svårt att definiera fred.

Jag har några personliga minnen om Sovjetunionen och Ryssland. Den första handlar om min mor. Jag såg henne gråta två gånger i livet och den första var 6 mars 1953. Hon var ingen lättrörd person. Tidningarna kom med svarta sorgband runt en bild på en man. Texten lydde ”Vår allas gode fader Stalin är död”. Nej, det var inte en Sovjettidning utan finsk. Stalin hade dött dagen innan. Min mor grät. ”Han måste varit en god man”, sa jag. Min mor grät än värre. Hon grät av lättnad, så stor var rädslan för Sovjet och Stalin. Min far tittade på sina krigsmedaljer. Kriget var slutligen slut. Jag hade fått min första världspolitiska lektion. Vi pratade aldrig politik hemma och i historieböckerna hade vi hunnit till Kolonialtiden.

Den andra kontakten var en burk surströmming. Det gick bra att passera med burken genom säkerhetskontrollen i Stockholm. I Moskva fanns säkerhetskontroll även ut ur planet vid mellanlandning och burken fastnade där. Det blev allmänt kaos, beväpnade vakter rusade in och nu var vi misstänkta för terror mot Sovjet. Vi försökte förklara att det var mat. Till sist tog de burken med sig som en bomb och släppte oss men bevakningen kvarstod tills vi satt i nästa plan. Jag hoppas att de sköt burken. Lite skadeglädje måste man ha. Surströmmingen var avsedd som gåva för norrlänningar i Vietnam dit vi var på väg. Vi passerade en gång till Moskvas flygplats och det kändes tryggt för några följe oss hela tiden ändå in till toadörren,
Det var 1979 och Leonid Iljitj Brezjnev var Sovjets härskare.

Nästa omgång var betydligt roligare. I december 1997 skulle Rysslands president Jeltsin komma på statsbesök till Sverige och med honom höga dignitärer från olika intresseområden. Vår avdelning på HS skulle utbilda regeringens och sjukvårdens representanter att förebygga drogskador hos barn och lösa problem med mödrar med HIV/Aids – på en timme och 45 minuter genom en tolk.

Jag antar att tiden fick min chef lägga uppdraget i mina händer. Hon brukade bli långdragen, berätta egna historier och hon insåg att rappa jag var ett bättre alternativ. Jag tror att hon var rädd. Jag tränade med klockan.

Då så, 30 tal ryssar kom med vakter, ryska sjukvårdsministern, professorn från Moskvas läkarutbildningen, diverse icke namngivna personer och en bastant tolk. Jag fick inte prata med henne. Hon skulle bara översätta. Skit, jag ville komma överens med tolken om hur lång mening i taget hon ville ha, men hon ställde sig en bit från och tittade bort. Jag skulle börja med en bild men var nervös och glömde dra ner duken, men en man skyndade sig genast för att hjälpa mig. Lite skratt och jag nappade upp min miss – så kan det gå och började.

Efter 2 timmar var vi inte klara. Efter 2,5 frågade alla fortfarande fast vakterna försökte dra iväg dem till nästa punkt. Vid 3 timmar visade jag  förlossningsrum, isoleringsrum och BB för några utvalda personer. De var imponerade, jag undrade hur deras egna lokaler såg ut.  I korridoren på väg ut gav jag tips om hur de kunde organisera vården av Hivpositiva förlossningspatienter bättre i Moskva, de hade vårdolyckor medan vi hade inga på grund av stränga rutiner.  De skrev så pennorna glödde. Nu pratade vi engelska och vakterna var griniga. När vi skakade hand på parkeringen sa en av dem: Jeltsin skulle behövt det här om alkohol och de skrattade fast lite tyst och ansträngt. Vissa föstes till en buss, några till limousin, de vinkade och jag suckade av lättnad. Alla verkade ju nöjda.

Besökarna insåg att de hade kunskapsbrister och bad om hjälp med material. Jag jagade efter information och skickade iväg några tjocka paket. Då var min ryska karriär slut. Min chef krävde att någon med högre rang skulle ta hand om kontakterna, en kurator var nog inte lämplig. En professor tog ansvaret.  Han kunde dock föga av det ryssarna var ute efter: att hindra barn smittas med HIV eller bli skadade av moderns missbruk. Vilka kontakter och hjälp utvecklades senare vet jag inte.

Jag hade gärna velat ha en bild av mig och sjukvårdsministern men fotografering var inte tillåtet annat än vid förutbestämda tillfällen.

Hur som helst, en föreläsning räcker inte. Även i Sverige föds det alkohol/drogskadade barn trots otaliga föreläsningar för barnmorskor och socialarbetare.  Ibland undrar jag om en del av de problem vi har med barn som ökade diagnoser kan vara samma som i Ryssland: att gravida kvinnor bär sig år som män och dricker alkohol. Jämlikhet har sina sidor.