I solrosornas land blommar sorg.

Utvalda

Butja

På tvåårsdagen av Rysslands krig mot Ukraina känner jag bara djup sorg över Världens tillstånd. Över de döda, de skadade och försvunna. Alla som har mist livet. Barn som har förlorat sina föräldrar. De gamla som bor i ruiner. De flyende, de sårade, de som mist tilltron till mänskligheten. mer… De tappra ukrainarna.

Allt raseras. Bostäder, skolor, sjukhus, affärer, kyrkor…allt har bombats sönder av den ryska krigsmakten. Den miljöförstörelsen som pågår går knappt att begripa. De skogar vilka blivit tomma av grönska och fulla av krigets skräp är förlorade för lång tid. Åkrar som förr var världens kornbod är minerade. Broar krossade, floder flödar som förr. (Det som var en MP dröm här hemma.)

Och vi pratar om klimatet och hur vi kan hindra något som alltid har varierat, vår klimat. Våra barn ska sluta med mjölk och kött och tugga i stället maskar. Överdrivet? Inte alls. Bra exempel hur klimatrörelsen blundar för miljöskador.

Bachmut

Det pågår många krig idag. De flesta är inbördeskrig. En grupp anfaller en annan. En regering spricker, valfusk, terrorister, grupperingar, och så slåss man igen. Det fortsätter i år, förra och före det. Parterna får aldrig nog med rättvisa. Israel – Hamas/Palestina är ett krig som blossar upp regelbundet med katastrofala resultat för dem som inte ens kunde påverka något.

Varför känner vi för Ukraina? Det är enkelt. Ett land i Europa. Ett kristet land. Ett land med fria val. Väldigt nära oss. Potentiell medlem i EU och NATO. Attackerad av ett land vi inte riktigt ser som demokratisk. Det är lite som David och Goliat. Som finne litar jag aldrig på Ryssland. Det får man redan i modersmjölken per automatik om man har en far som var skadad i kriget, det andra Världskriget, och hade en låda med medaljer. Risken finns att kriget sväller över till andra länder. Alla pratar om att rusta mer.

Alla skäller på USA som inte vill bidra mer till det kriget. Trump utmålas som en galning. Inte har Putin fått så nedsättande ord om sin person som Trump, som inte ens är sitt lands president bara aspirant utan budget  till krig. Jag tror att han vill inte hamna i krigsläge med en annan kärnvapenmakt. Amerika först innebär annat för honom än Rysslands gränser för Putin.

Tanken om fredlig Värld är borta.

Vi har stöttat Ukraina men så sakta, så lite och så motvilligt att kriget bara får lite luft och fortsätter nu på tredje året. Mängden har betydelse. Ryssland (läs Putin) bryr sig inte om hur många av hans medborgare dör. Det finns än män kvar att skicka in. Några gråtande mödrar och hustrur bryr man sig inte om. Revolutionen är långt borta.

De värdelösa gemensamma organen som FN är just värdelösa i en krigssituation. Inte kan de göra något, kanske litet ”fy fy”. Vissa länder stöder Ryssland med vapen, soldater, fina ord, eller små snedsteg åt alla håll.

Dnipro

Idag, den 24 februari har kriget i Ukraina pågått 2 år (oräknad Krim). Otroligt att de orkar. Om det var Sverige, hur länge hade vi orkat?

Det är också synd om ryska folket. De vilseledda. De som tiger för det är bäst så. De ser vad protester leder till. Död och fängelse. Ryssar är människor tagna som gisslan av en man med storvulna idéer om Storryssland och en regering vars arbete bygger på att acceptera och hylla hans galenskap och hat mot allt och alla.

Fred i Europa är försvunnen. Även om vi själva inte skjuter är hela EU inblandad. Och fredsförsök har getts upp även av de två senaste medlemmarna i NATO, Finland och nästan medlem Sverige. Fredsorganisationer är ut ur leken. Inte ens Staten vill bidra till dem längre. Känns som om undergången är nära.

Mina två starkaste minnen i livet är från krig. Då är jag bara ett litet barn. Men ingenting lyckligt eller spännande har utplånat de minnena. De är jag, kanske en förklaring till mitt avvaktande sinne mot livet och Världen. Hur blir det med alla ukrainska barn? Har de också de ryska bomberna i minnet som kommer att påverka deras tilltro?

Marinka

En tidslinje över Rysslands krig mot Ukraina:

https://svenska.yle.fi/a/7-10051470

Om stöd till fredsorganisationer:

Regeringen avskaffar det ekonomiska stöd som under 100 år givits till svenska fredsorganisationer. Stödet har gått via myndigheten Folke Bernadotteakademin (FBA) och Svenska Freds har som Sveriges största fredsorganisation varit den största mottagaren av detta stöd.

Beskedet kom i regleringsbrev till myndigheten idag, fredag 22 december. En del bidrag är dock beviljade för kommande år.

Att arbeta genom tolk är inte enkelt – om min insats för rysk sjukvård.

Utvalda

Ett fyrtiotal män satt i rummet när jag släpptes in. Några vakter var placerade i rummet och utanför. Nervösa svenska sjukhusvakter stod också i hallen utanför föreläsningssalen. En någon rundlagd kvinna presenterades som tolk men hon tog mig inte i hand. Inga andra kvinnor fanns i publiken.

Mitt lugn försvann i ett nafs. Jag var aldrig spänd på vid mina föreläsningar men nu kändes det som mindre bra.

En av männen steg upp och sa något, tolken översatte. De önskade mig välkommen. Mannen var om jag fattade rätt sjukvårdsminister. Han pekade ut några som Moskvas sjukvårdschef och universitets chef någonting. Jag var säker på att de kunde engelska men tolken översatte från ryska.

Jag ville prata med tolken. Hur långa stycken ville hon översätta.  Men hon vände sig bara bort så jag började och tänkte; det här blir aldrig bra.

Jag skulle börja med att visa en bild men glömde dra ner duken. En av åhörarna steg då upp och gjorde det. Lite skratt. Nu var min nervositet helt bortblåst. Jag hade ju redan gjort bort mig. Jag pratade min timme, alltså två med översättningen. Jag kunde bara nudda på ämnet missbruk, HIV och graviditet och hur vi gjorde i Sverige på detta sjukhus. Under föreläsningen antecknade alla febrilt. Folk applåderade. De ville veta mer.

De bad mig att fortsätta. Tolken blev nervös. Det fanns annat som skulle ske. Men publiken gav sig inte.

Efter föreläsningen ville gruppen se på våra lokaler. Hur såg förlossningsrum för  de smittade ut i Sverige. Jag kunde inte låta 40 personer trampa runt på förlossning och BB där utan de fick välja tre, det blev ministern och universitetshöjdaren och sjukvårdschefen. Alla kunde engelska så tolken fick stiga på sidan. Hon var inte glad. Hon och de andra fick titta på sjukhusets konstverk i hallen.

Jag minns än deras miner när de såg isoleringen på förlossningen. Nu vill vi se den riktiga isoleringen, det här är ju för de som betalar extra, sa de. Jag var så glad för våra lokaler då.

Tolken var den som styrde, det var tydligt. Det var uppenbart att tolken hade kontrollerande uppgift. Nervöst stod hon och väntade på när vi kom från BB och förlossning. Väl där på plats hade besökarna haft möjlighet att träffa personal och ställa frågor utan att tolken bestämde vad som skulle frågas och vad inte.

Jag hade kontakt med den ryska gruppen genom Moskvas Universitet några månader. Jag sände utvalt material till dem från forskning i Världen. De ändrade sitt system så några av sjukhusen tog mot Hivpositiva och missbrukare så smittor kunde undvikas och kunskapen öka. Jag var stolt över vårt inflytande. Men sedan tog en professor över. Inte kan en kurator sköta så viktiga kontakter. Om ett tag dog alltihopa.

Jag hoppades att ingen av dem ansågs för västvänlig så de försvann i något svart hål.

Det här skedde på -90 – talet. Det var ett officiellt statsbesök 1997, då president Boris Jeltsin träffade statsminister Göran Persson under former som efteråt    beskrevs som lite glada. Jeltsin hade alkoholproblem. En av deltagarna sa när vi hade sluppit tolken att Jeltsin borde ha lyssnat på din föreläsning,

Det var ett betyg som gladde mig.

Varför besökte de vår avdelning? Moskvas sjukvård hade flera gravida Hivpositiva patienter samt missbrukare. De behandlades som oönskade och skickades runt till olika sjukhus för att föda. Stil, vi tog sist nu är det er tur. På så sätt ökade smittoriskerna, ingen blev ju expert och ingenstans fanns anpassade lokaler för dem. I Stockholm koncentrerades dessa patienter till en plats och det teamet arbetade bara med den förlossningen. Under graviditeten var det också samma barnmorska och kurator. När det var samma personer involverade skedde också utveckling av metoderna, både de medicinska som psykologiska.  Andra kunde sedan ta del av erfarenheterna. Patienten var trygg.

Inga smittor skedde i Stockholm.

I Sverige pågår det en och annan spionhistoria, sann eller inte, just nu. I ett av dem är en tidigare tolk inblandad. En tolk har en speciell position. Den vet alla hemligheter, alla dumheter och fakta som pratas mellan de som tolkas. Lita inte helt på en tolk. Inte att de spionerar utan översättningar kan vara något vinklade. Speciellt om det är en anhörig eller kanske ett barn som tolkar. Det har hänt även för mig på socialtjänsten att klienten vägrar blankt att ha en främmande tolk. Jag vägrade med. Tolken fick sitta tyst i rummet och den anhörige tolkade. Sedan pratade jag med tolken när klienten hade gått. Så eller inte alls, sa jag.

Och sedan finns det högklassiga tolkar som gör det hela till och med bättre och mer förståelig. De som har utbildning på området de tolkar. Alla språk är inte enkla att översätta. Det är en konst och kunskap om en kultur och språkets irrvägar.

Röksvampar är en bra beskrivning av relationerna till Ryssland idag. Boff, så är det borta.

Att hålla avstånd.

Utvalda

Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.

Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll.
Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen.
Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande.
På morgonen promenerade jag hem mina 20 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.

Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd.
Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.

Asyl i Belarus? Det var svart humor.

Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är min och mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga

Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.

Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt?
Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.

Vi får se vem är död och vem lever i morgon.

Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?


Bild: Putin i februari 2022. Observera avståndet.

Nova Kakhovka – lägg i minnet över brott mot mänskligheten.

Utvalda

Nova Kakhovka ett nytt namn att lägga till i listan för brott mot mänskligheten. Denna gång handlar det om vatten. Ryssarna sprängde Dniproreservoaren och vattnet som skulle bevattna åkrarna forsar över byar, städer, människor, djur, natur…livet.

Dagen var dessutom D – Day. 6 juni.

Jag såg en video över någon som räddade en liten katt som desperat försökte komma undan vattnet i den flodvågen som ryssarna kallblodigt har drabbat människor och djur med. Jag tänkte, det finns goda människor. Det finns humanism. Det finns människor som bryr sig om värnlösa djur också. (Se katträddningen! Obs. Inte katten i bilden, det är från en annan bombning)

Husdjur är också en tröst på en svår tid.

Har du varit utan vatten i kran någon gång? Kanske har du bara en pump i sommarstugan? Det känns dock skamligt att berätta en historia över en kort tids vattenbrist men poängen är beteendet, inte själva vattnet.

En gång i slutet -60 talet blev vårt bostadsområde utan vatten. Någon grävde fel eller sprängde fel. Som en liten prepper hade jag vatten i kylen så det blev ingen panik för oss. Vattnet i affären tog slut. Det fanns knappt vatten på flaska på den tiden. Idag finns det långa hyllor med vatten i olika smaker fast vi har helt godtagbar vatten i kran, för det mesta..
Den andra dagen kom en vattenbil. Vi fick en hink, ca 10 liter var. Då uppstod det hot, smädelser…Områdets kvinnor, hemmafruarna, uppförde sig som en liten terrorgrupp gentemot vattenbilens förare. Var och en hade större behov än någon annan. Jag gav min fulla hink till en som jag visste hade flera barn, men hon fortsatte att skälla. Dag två kom ingen bil, fast lovad. Den tredje dagen lyckades de koppla in vattnet igen.

Hur tror du vi skulle klara oss i ukrainares ställe?

Sovjetunionen är upplöst, landet finns inte mer men Ryssland behåller FN platsen och blockerar all kritik i Säkerhetsrådet. De är som en bock vaktande ett kålland. De borde förstås sparkas ut. I princip har de ingen plats, bara i praktik tack vare FN s slöhet. För vissa gäller andra regler.

Nej, inte kan vi vänta några beslut, åtgärder eller uteslutning av Ryssland från FN s sida. Det enda vi kan göra är att fortsätta betala delegaternas väl så högt betalda lyxliv. Stödja alla resolutioner, hur märkliga de än är och mot vår lagstiftning. FN är helt hjälplös utan makt har vi sett i flera omgångar. Minns ni Rwanda? Minns ni hur de lyckades i Libyen? Ruiner med FN s välsignelse. Mer…, ja det finns hur många felsteg som helst från FN s sida. Det känns ofta som en svällande mastodont som nog spricker. Poof! bara luft.

Hur reagerade FN nu, igår när vattnet fick städer att drunkna? Direkt med avsky? Nej, de firade ryssarna. Vilken tajming.

Hur blir de omedelbara följderna? En ekologisk och humanitär katastrof. Bostäder och infrastruktur samt arbeten är bokstavligen i vattnets våld. Inget dricksvatten. Människor måste flytta – någonstans. Jordbruksmark i spillo. Utan vatten inga grödor.  Som resultat blir det automatisk svält i de länder som inte klarar sin egen försörjning, som haft Ukraina som sin kornbod. Därefter börjar dessa länders män söka sig till andra länder där de tror att det västerländska paradiset väntar.

När vaknar de länderna som än gullar med Ryssland? Vad tror de om sin framtid med Ryssland? Är de bara naiva?

Mer läser du som alltid på Cornucopia.

Daily Mail har många före och efter bilder.