Etikettarkiv: valfrihet

Ingen är så blind än den som inte vill se – om den svenska skolan.

Publicerat av

Skolan blev igen aktuell när avslöjanden om för stor bortfall i PISA urval hamnade i pressen. Skolorna hade valt bort lågpresterande elever lite för frikostigt och på så sätt var resultaten bättre än de skulle vara.

Ingen vet dock riktigt hur och vart den svenska skolan är på väg.

Svenska skolan och PISA är en slokat växt så att säga. Trots otaliga förändringar och högar med pengar till lågpresterande skolor har skolan blivit sämre, inte bättre. Om du inte har ditt barn i de fungerande skolor som än finns på skolmarknaden. De med orättvisa köer.

Vänstern skyller på fritt skolval, elaka svenska föräldrar som inte vill ha sina barn i skolor där majoriteten av barnen inte pratar svenska. Erkänn, det är ofta det skolbytet handlar om. En vän fick höra att hon var rasist när hon flyttade sitt barn till en annan skola, längre bort. Barnet var den sista i klassen med svenska som modersmål. Elever föredrar sitt språk, även de svenska eleverna. Förvånad?

Jag hade en kort lärarbana. Jag arbetade några år som vikarierande lärare i byskolor och den stora centralskolan ute på rena landsbygden på -80 talet. Skolan hade än bra ordning och lärarna, även vikarien hade viss pondus. Som lärare träffade jag elever i olika klasser genom hela skolgången. De begåvade, de snälla, de lata, de gnälliga som ville hem, de flitiga… Alla barn var olika, kanske fanns någon slags mitten i klassen vilka passade in i den nivån jag skulle lära ut enligt läroplanen.

De andra spretade upp och ner. Speciellt de födda i januari eller december, de med ett års skillnad i utveckling. Nej, några språkproblem fanns inte på den tiden. De utlandsfödda var några adopterade barn.

Själv hade jag gått i en flickskola, dit man kom med inträdesprov och betyg från klass 4 eller 5. Min skola var den ojämlika skolan som inte längre finns. Men den nya skolan har lämnat både de svaga och de smarta eleverna – ytterkanterna – åt sitt öde.

Jag minns än några elever från tiden som lärare. En kille på andra klass var störande. På den tiden var det något så oskyldigt som att kasta papperstussar, sparka på bänken eller skrapa med en penna. Han var uttråkad. Han räknade matten i rekordfart medan de flesta tog hela timmen för sig och några ropade på hjälp. Hans läskunnighet var redan över alla andras. Han läste riktiga böcker. Han var helt enkelt smart och skolan var trist.

Nästa dag gav jag honom en matteuppgift som var svår och inte från matteboken. Han löste det på fem minuter. Nästa tog lite längre tid men inte så konstigt. Han gick på klass 2, matten jag gav var från klass 6. Mina två vikarieveckor var nu utan papperstussar. Han väntade på nästa uppgift efter att ha fyllt i det obligatoriska i matteboken.

Hans mor kontaktade mig. Vad hade jag gjort? Det var första gången pojken berättade om skolan och ville dit igen. Sedan kom den ordinarie läraren tillbaka och ordningen var återställd för honom.

Han var på rätt klass enligt åldern men på fel klass enligt förmågan.

Jag tror det är likadant för flera elever än idag. Mellan dem som inte hänger med och de som ligger långt före kan finnas en skillnad som ocean. Ett är språket. Andra att vissa är faktiskt smartare. Att prata om genetisk arv är väl nästan kriminellt idag. Intelligens är också ett förbjudet område fram till den dagen vi förväntar oss färdiga forskare, läkare, ekonomer, jurister och affärsledare mm. De som skall leda samhället framåt i den materiella och vetenskapliga utvecklingen. Nej, de är väldigt sällan politiker.

Vissa föräldrar vill välja en skola där barnen och lärarna pratar svenska, lärare är utbildade och skolan inte brinner. Vänsterpolitikerna hatar det. De skriker integration. Själv vill de inte bo på de ”utsatta” områdena.

Enligt S senaste tanke utan innehåll skall barnen välja skola, inte deras föräldrar. Föräldramakt är helt ute. Så 5 år gamla barn sitter vid Internet och gör sina skolval, inte föräldrarna. Barnen är säkert kapabla. De är ju vana med I pad, speciellt om de har gått i de dagis som var så moderna att de slopade penna och papper.

Helst vill inte S att föräldrar har något att säga till om barnens liv, skola och fostran. Vänstern hatar föräldrar som bryr sig om sina barn och deras skolgång. Vissa föräldrar ställer sina barn i kön till de bästa skolorna när de får barnets fyra sista siffror, tänka sig! Kanske tio kilometer från mig finns en skola dit föräldrar sätter sina barn i kön från BB. En skola som har stått pall för de negativa förändringarna. Det kan ju inte vara sant!

Så orättvist enligt vänster för det kan ju flytta in invandrare som inte har kunnat ställa sina barn i den kön.

Livet är ständigt orättvist. Vissa föds på fel ställe, alltså inte i Sverige, så att säga. Det hjälps inte genom att trampa på svenska föräldrar som försöker ta hand om sina barn. De fungerande skolorna ger också möjlighet för barn som kommer just från de så kallade socioekonomiskt utsatta områdena. Nog är det barn födda i alla världens hörn i den lugna ”privata” skolan mitt barnbarn går. Trots kö.

S är fast i tiden då Alva Myrdal kallade hemmamammor imbecilla. S vill inte ha föräldramakt. Det känns också att de inte begriper hur världen utanför deras politikerbubbla fungerar. Samhället behöver utbildade arbetare, chefer, uppfinnare … alla de som betalar politikernas löner och förmåner så de kan fortsätta sin världsfrånvända idé att alla människor är lika som de stöpta ur socialdemokratiska barnkamrar.

Jag tror att ett av skolans problem är jämlikhetstanken i stället lika värde. Alla är lika, en massa. Inte individer. Ingen är mer begåvad än den andra. Skolan skall inte sortera. Helst inga betyg. Men livet sorterar, alltid. Samhället är som en sorteringsmaskin där de som skippar/misslyckas i skolan har uselt läge för lagliga yrken.

Många politiker har hamnat i ”yrket” redan som barn och skolats upp i det politiska systemet. Det är inte säkert dessa broilers kan mer än en medelsvensk. De belönar och sparkar uppåt varandra i den politiska hönsgården.

I andra yrken krävs det betydligt mer.

Det påstås att nivån för högre utbildning har sänkts. Högskolan har blivit en institut där alla skall få plats. Elever kan inte skriva en läsbar mening, eller läsa instruktioner. Alltför mycket tid används även för genusteorier som om de skulle förändra den biologiska kroppen eller formen av en spik. *

Jag träffade aldrig ett obegåvat barn, men begåvningen varierade. Dock var det svårt att i en klass med 25 elever kunna möta varje barn individuellt, lyfta upp ens förmåga. Även en lärare har bara två öron, en mun och två händer och ingen trollstav.

*2 ex. direkt från undervisning den ena från en docent som inte orkade mer och den andra från press ett tag sedan. Inga skillnader mellan män och kvinnor det är förtryckande att prata om kvinnliga könsdelar samt att spikar är manlig härskarteknik. Ni får gärna skratta fast gråt vore mer aktuellt.

Tidsbild: människor och rasister.

Publicerat av

Vissa kommuner tänker öka på integration genom att placera barn till andra skolor än de som föräldrarna väljer. Integration mellan invandrarbarn och barn  med svenska föräldrar haltar. Så barn skall delas ut till skolor som brister i jämlikhet. Det vore ju skamligt om någon skola vore bättre än de andra och kötiden skulle kunna ge plats där. Fy föräldrar som köar sedan BB!

 Alla skall tvingas till den nya världen sedan barnsben.

Jag är lite nyfiken om det även gäller de muslimska skolorna? Skall svenska barn tvingas dit och även vara med och  be? Och de muslimska eleverna till någon skola på kristen grund?

Är du en sådan som älskar förändringarna i Sverige och den multikulturella världen i ord och gärning ska du nog inte läsa vidare. Håll dig i din trygga håla och var lycklig.

Så till historien om missbrukaren som bokstavligen kravlade in från gatan till vår mottagning för riskgraviditeter. Hon var nära 40, en gammal blivande mor alltså, hade redan placerade barn och nu trodde hon sig vara gravid igen. Hennes pojkvän, 45 år eller något, var också en blandmissbrukare. När kvinnan, ska vi kalla henne Eva, spydde på morgonen i diket tog hon ett beslut.

Det fick vara slut med droger. Nu börjar ett nytt liv.

Det är betydligt enklare ur behandlingssynpunkt med gamla missbrukare än nyponrosorna, de som inte än har stora konsekvenser av droger. De som är unga ligger högre upp i behovstrappan i kvartar. De som kan tjäna pengar lätt. Visst knullar du hellre en fräsch 18 år gammal ny heroinist än en 40 årig sliten blandmissbrukare?  De unga är också bra knarkförsäljare. Köparen ser ju inte hur det kommer att gå. Polisen kan också missa de väna flickorna.

Gamla pundare är på botten av hierarkin och många av dem dör där.

Eva  tågade in till sin socialsekreterare som fick omedelbart ångest. Hon skickade henne till vår mottagning för abort. Men missbrukare ser inte abort som en förstahands lösning. Ett barn ger så mycket. Nu när jag är mamma är mitt liv som andras, sa flera av mina patienter. De flesta ville inte ens höra ordet abort men jag sa att enligt min yrkesbeskrivning måste jag ge all information om graviditet, abort var ett. Vissa tyckte synd om mig, så jobbigt, men alla satt kvar. Det hände att patienten beslutade sig för abort  när hon insåg hur stora förändringar hon måste göra. Drömslottet kraschade. Majoriteten valde dock att fortsätta graviditeten eller de kom alldeles för sent för abort. Tron att allt löser sig var ofta stor.

Aktiva missbrukare ska inte ha barn eller djur men det finns inga lagliga medel att hindra varken det ena eller andra. Dock ska jag genast säga att alla mina patienter slutade droga, några få fick återfall långt senare och endast i undantagsfall fick de fler än ett barn. Vår preventivmedelsinformation var ska jag säga oslagbar. Inga aborter efteråt vilket är betydligt bättre resultat än i allmänhet.

Så, Eva skrevs in, fick ett schema med besök på mottagningen tre gånger i veckan samt drogtester, dagliga besök på alkoholmottagning och plats i ett boende för kvinnor. Det sista var inte enkelt. Har du väl hamnat på gatan blir du oftast kvar där. Jag bråkade med socialtjänsten. Jag var van med det. Jag kan förstå att de var trötta på klienter som fanns lik följetong år ut och in.

Eva skötte sig perfekt. Missade inga drogtester. Från den slitna ytan kom fram en drogfri, trevlig och omtänksam kvinna. Hon satte krav på mannen och sparkade ut honom ur sitt liv när han inte följe med till behandling.

Eva fick en lägenhet, ett provboende strax före förlossningen. Hon hade nu 249 drogfria dagar. Barnet mådde bra och Eva var strålande glad. Jag fortsatte kontakten med henne tills hon fick plats på en kurs för kvinnor som har varit borta länge från arbetslivet. Barnet fick daghemsplats nära hemmet. Bostaden låg på en av Stockholms multikulturella förorter.

En risk för återfall kommer om barnet är i daghem men föräldrar har inget arbete. Vad gör man då hela dagarna?

Efter ca en månad ringde hon. Hon var helt desperat.  ”Är jag rasist?” frågade hon. Socialsekreteraren hade uttryckt sig så.

I ett daghem får barnet en kontaktperson. Hennes barn fick en kvinna som var helt beslöjad. Eva kunde inte kommunicera med henne. .Barnet grät.  Flera av personalen och även barn bar sjal. Majoritet av barn hade tydligen inte svenskfödda föräldrar. Språken som hördes var annat än svenska.

Nu är 1,5 år gamla barn i stadiet då de behöver mer stabilitet och trygghet och det är inte så lyckad tid att inskola barnet till daghem just då. Gråten är ett uttryck av ledsnad eftersom barn i den åldern har än få ord. Men att hamna  som i ett främmande land? Förskolan ses ofta som ett stöd både för barn och för föräldrar. Speciellt för de som inte har det så lätt i livet, har problem eller är utan anhöriga, ensamstående mödrar. Man tror till och med att barn kan leva med aktiva missbrukare bara de är i dagis under dagen. Har ni hört något så dumt?

Det gick inte bra med Evas barn i daghem. Barnet skrek, höll modern i benen och det slutade inte fast personalen sa så är alla barn. När det inte blev bättre varken med barnet eller med Evas kontakt med personalen ringde hon sin socialsekreterare och bad om en annan daghemsplats. Hon försökte förklara skälet som att hon och barnet kände sig främmande i ett daghem med nästan bara invandrare.

Då sa socialsekreteraren: är du rasist?

Eva ringde till mig och grät. Att vara rasist är det mest stigmatiserande som kan drabba en svensk, även för f.d. missbrukare. Jag ringde hennes socialsekreterare. Jag gör det kort här. När hon hade orerat ett tag om  det viktiga att integrera sig och att Eva borde vara tacksam eftersom hon var missbrukare, blev jag ilsken. Jag mötte då och då ett slags förakt mot mina patienter. Slösa inte tid på dem! Alltså, Eva borde vara glad för platsen som inte fungerade för henne och barnet eftersom hon inte var en ordentlig person. Jag blev mer grinig. Jag var inte ett dugg professionell. Jag frågade om socialsekreteraren kanske kunde  byta daghemsplats med Eva och låta hennes barn få en plats i ett ”svenskt” daghem och att själv bli i stället mångkulturell. Hon hade berättat i början av vår kontakt att hon hade ett barn och vart hon bodde, på ett väl så fint område, långt från Evas lägenhet.

Det var ett fult angrepp, eller var det?

Integration är faktiskt frivilligt, än så länge. Som ni förstår var vårt samarbete slut.  Men Eva fick en annan daghemsplats och började åter inskolning. Det fungerade, hon kände sig trygg. Eva missade dock kursen. Genom en annan ensam mamma i  förskolan erhöll hon ett arbete i en städfirma. Hon fick så också en väninna med jämngammalt barn. Hon fick så småningom överta hyreskontraktet. Jag kan säga att så rent och ordningsamt hem hade jag sällan sett.

Eva var så lycklig. Det gamla livet var nu helt slut.

Vår kontakt blev långvarig, fast sällan. Jag besökte Eva vid barnets födelsedag, det gick inte att säga nej.  Vi åt tårta och jag hade med mig en present. Hon fick kontakt med sina andra barn. Vi sa adjö vid barnets femårsdag. Eva ringde ändå för att önska God Jul tills jag slutade arbeta.

Barnets far dog.  Leverkollaps. Han valde droger före sitt barn. Att jag jagade honom på Plattan och försökte få honom till avgiftning blev en misslyckad historia för oss båda.

Frågan är: Har våra svenska barn rätt att tillhöra ett språk, ha svensktalande kamrater, seder och ett liv i den kulturen barnens föräldrar och mor/farföräldrar  representerar? Är det viktigt att tillhöra i någonting sådant? Är det betydelsefullt att bevara något av det svenska sättet att leva som har varit så framgångsrikt både ekonomiskt och kulturellt? I Grundlagen sägs att invandrare får välja i vilken mån de vill inga i den svenska kulturen. Kanske bör vi lägga till en punkt att även svenskar har rätt att göra det?

Det multikulturella kan barnen välja senare, frivilligt. Kanske finns inte ens något längre att välja på när dagens barn är vuxna och tar ansvar för sina egna liv? Vi är ett nytt Mellanösternland placerad i norr, med allt vad det innebär?

Men folket har valt och de som inte tilltalas av det får söka sig ut, någon annanstans. Som en muslim sa: flytta om det inte passar.

Obs. Detta är inte en aktuell händelse men nog är det en tidsbild.

Tvång mot de fula hemmamammorna?

Publicerat av

De flesta svenska barn vistas i daghem, nu kallad förskola. Men än finns några som stretar mot. De föräldrarna vill ta hand om sina barn själv eller ha andra lösningar som passar dem bättre. En och annan är till och med ”hemmafru”. Hemsk tanke! Oftast är det kvinnan – oavsett härkomst –  som tar hand om det lilla barnet först och den längsta tiden.  Nu försöker politiker attackera de som inte lämnar sina barn till förskolan tidigt nog. Obligatoriskt daghem från två års ålder är senaste S förslag. Man skyller på dåliga språkkunskaper. Många av två åringar är inte så talföra än måste jag medge. De kan ca 50 ord, kanske i bästa fall några hundra och sätta ihop en mening med två ord, men inte helt lätt att förstå för den oinvigde. Oavsett vilket språk de pratar.

Kan du inte prata nog bra kan du inte tala om hur du mår annat än med gråt.

Politiker har en idé att jämlikhet nås med tvångsmedel. Män blir som kvinnor, kvinnor som män och alla barn stöps i samma form. Så blir det en lydig massa med rätta värderingar. Hur vi är som människor, det intellektuella,  psykologiska och känslomässiga i vårt varande är helt oväsentligt. Att påstå de två biologiska kön är i viss mån eller mer olika är omodernt och besvärande. Att mena människor har skilda preferenser passar inte heller i den socialistiska världen, som politiker i Regeringen med stödpartier omhuldar.

Späda barns vård har sysselsatt politiker i många gånger från Alva Myrdal som sa ungefär att mammor som tog själv hand om sina barn var  imbecilla i huvudets vägnar och kunde inte fostra barn som de professionella  – kvinnliga – vårdarna kan har spökat om och om igen. S har nu lagt en motion om att införa avgiftsfri och obligatorisk förskola från två (2) års ålder. Först tänkte de från tre (3) år men nu tar man i. Kanske från ett år snart?

Alltså, Regeringen vill välta ytterligare utgifter till den redan ansträngda kommunbudgeten. Hör du hur höjd kommunskatt klingar in?

En fråga uppstår genast. Om barnet inte infinner sig i förskola kommer småttingen att hämtas med polis till sist? Eller barnet omhändertas av Socialtjänsten? Hm.

När jag undervisade om det psykologiska skeendet under graviditet brukade jag säga att graviditet var 18 månader,  9 innanför kroppen och 9 utanför. Det var många kvinnor i publiken som instämde i det, alla som hade fött barn.

Att vara gravid är den närmaste relationen som finns, kvinnan och barnet har delat kropp med varandra. Det är en kraftig påverkan av känslor för det kommande barnet och ens egen tillvaro. Kvinnan är den lämpligaste – i de flesta fall – att ta hand om barnet i början. Biologin styr, det som är så modernt att förneka. Många mammor ammar vilket är bra för barnet. Kvinnan behöver också tid att återhämta sig efteråt, speciellt om hon är snittad vilket är en stor operation. Hormoner inte att förglömma. Barnet behöver dygnet runt omvårdnad.

Men allt detta är ju helt omodernt. Graviditetsbesvär, förlossning, symbios, blödning, trötthet, amning, känslor och sånt, inget att bry sig om. Politiker vet bäst. Vi praktiker är bara till besvär när Staten vet och bestämmer.

Nutida män delar föräldraledigheten frivilligt. Dock finns det en press från politiker att dela rättvist i antal dagar så jämlikhet uppnås precis som om barnets behov enbart fanns under den allra första tiden. Som om vården av en baby med exakt delade dagar vore lösningen i frågan om jämlikhet. Pappan måste bli mamman fast vi har så stora behov av närvarande fäder, med deras speciella förmågor att ta hand om och leda barn i livet. Barndom och ungdom ger många möjligheter att ta hand om barnet även om paret inte delar jämt på det första året. Kontakten med barnet går inte förlustig även om man inte är bredvid dygnet runt. Barn är inga varor för att nå jämlikhet med.

Graviditet för en svensk kvinna är en till tre gånger händelse. Ca 13% av kvinnorna har inga barn. De med högre utbildning har lägst barnlöshet. Att få barn var tydligen inget hinder för arbete. Det finns ganska många år kvar att arbeta även efter barnafödsel. Att pressa sig för att lämna små barn till daghem är bara dumt. Flera par skarvar med varandra för att slippa lämna sitt barn till daghem alltför tidigt. Andra snålar med föräldrapenningen och  struntar att sträva efter materiella ting.

Graviditet och förlossning samt tiden efter är inte ett skvatt jämlikt. Förlossning är nog den mest omskakande upplevelsen en kvinna genomgår. Män sitter  bredvid, även om de är med på ett bra stödjande sätt är deras kroppar inte den som gör jobbet. De blir inte ”överkörda av en buss” som en nybliven mor beskrev sin förlossning eller att ”springa ett maratonlopp utan att ha aldrig sprungit förr” som en annan sa. Det är en match oavsett smärtlindring och hur snabbt det gick. En och annan av mina patienters män gick ut och grät. Gör något, skrek de till personalen. När barnet sedan läggs på ens armar är det väldigt lite i ens liv som kan slå den upplevelsen. Man är påverkad i kropp och psyke. Men sedan ska man kvickt bli jämlik och gå till jobbet. Pumpa mjölk kan man göra där som en V –  politiker, en man, sa.

Jag tror att barn behöver få personer i början. De, ungefär, tre magiska åren. Att kunna gå till toan, nästan äta själv och uttrycka  hur det känns med ord, inte bara gråt måste finnas innan barnet hamnar i en grupp med främmande människor. Små barn leker inte med, de leker bredvid, de  kommer till föräldern för att åter våga sig till den stora världen.  Ett – två år gamla barn beter sig så. Men eftersom de flesta är i förskolan är det svårt för hemmabarn hitta en lekkamrat att öva sig med. Man måste vara en aktiv förälder och hitta andra som envisas att ta hand om sitt lilla barn.

Nu föreslå S tvångsmässigt daghem från två års ålder. Först var förslaget 3 år men nu tar man till tvång från 2 år och säkrar den rätta uppfostran. Skälet man anger är språket. Alltså, invandrare envisas med att prata sitt modersmål med barnen. Då hänger de barn efter i skolan. Så alla barn måste omhändertas av Staten, eller snarare Kommunen. Inga andra lösningar? Kanske föräldrarna skulle lära sig svenska och barnen få vistas i språkförskola under tiden? Bara ett förslag. Och, språk är väl kultur? Invandrare garanteras rätten till sin kultur i Grundlagen. En punkt som slår mot Integration. Nej, integration är bara en vänsterpolitikerdröm.

Staten äger inte våra barn. Hur barn omhändertas bör vara ett erbjudande fram till skolålder, beslutad av föräldrar inte av en Socialistisk Regering. Har Världen inte provat den modellen nog med mindre bra resultat? Vi bör inte ta efter Kina där kontrollen är total, från antal barn till åsikter.

De flesta barn är faktiskt  fostrade på dagtid fem dar i veckan av en förskola. Varför mår många barn och unga så uselt idag? Vad var det som fattades? Eller är det bara tidsandan, inne att beklaga sig?

Stöd föräldrarnas egna val. Namninsamling längst ner.

Från Skolverket:

Av landets alla barn i åldern 1–5 år är strax över 85 % inskrivna i förskolan. Det gör ca 522 000 barn. Störst deltagande finns bland 4 – och 5 – åringarna. I dessa åldersgrupper går över 95 % av barnen i förskola. Av ettåringar går ca hälften i ”dagis”.

Av 1–5-åringarna med utländsk bakgrund är 81,7 %% inskrivna i förskolan och barn med svensk bakgrund 85,8 %. (Inte någon våldsam skillnad som skulle tala om införande av nödvändigt tvång för alla barn). 

I förskolan arbetar 109 800 anställda. Omräknat till heltidstjänster motsvarar detta 101200 anställda vara 4% män. Av all personal som arbetar med barn i förskolan har 39,5% förskollärarexamen. I storstäder är andelen lägst, 31% medan mindre orter har 48% examen.

Av landets alla 1–5-åringar är 1,7 procent inskrivna i pedagogisk omsorg som är familjedaghem/öppen förskola. Alla siffrorna från 2019.

https://www.skolverket.se/download/18.6b138470170af6ce914ef2/1585554485184/pdf6542.pdf

Stöd föräldrar och barn, skriv på din protest på:

https://www.skrivunder.com/nej_till_skolplikt_fran_tre_ars_alder_-_ja_till_valfrihet

Läs också:

https://www.svd.se/forskoletvang-baseras-inte-pa-kunskap

Bild: Jag med min dotter, ålder 1+.