Om pengabehov för leder och något om sopor också.

Utvalda

Vad över Sjnjuvtjvdisjåhkå, bakom Akhka

TT:s enkät som 18 av landets 21 Länsstyrelser besvarat ger en bild av pengabrist för friluftsliv. Samtliga länsstyrelser som har svarat uppger att mindre pengar i deras budget har lett till färre skötselåtgärder i skyddad natur. Underhåll av vandringsleder, rastskydd, och andra friluftsanordningar är sådant som fått skäras ner på många håll.
Igenbommade dass, ved som inte kunnat läggas ut vid grillplatser och borttagna soptunnor är andra följder. Trasiga spänger inte att tala om.

Länsstyrelsen i Norrbotten till ex., är orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld. Den risken finns definitivt. Går en bro sönder på Kungsleden och vi inte har pengar att renovera så kan vi behöva stänga leden.

Nammasj vid Rapadalen

Stänga leden? Hur tänkte de? Ska det stå en skylt i början av leden som talar om att det är förbjudet att gå där? Hur rimmar det med allemansrätten? Kan det vara smartare att förbjuda jippon på Kungsleden där tusentals människor ska göra sina rekord och låta oss andra vandra i fred?
Vilka andra lite farliga platser vi ska stänga? En bra fråga idag då Stockholms gator kan vara farligare än ödemarken utan spänger.

Har stött på trasiga broar förut flera gånger på den svenska fjällen men inte var leden stängt. Man fick gå runt, vända eller vada. Ger du dig i ödemarken får du ta svårigheterna eller vända. I Sarek finns ingenting, bara en radio mitt i. Men Sarek är fullt med folk och många vad. Har fått flera frågor om just Sarek och hur vaden är. Det kan vara som i bilden överst.

Vad har varit min fasa. Kort, gammal, föga styrka. Men det har alltid gått bra. Någon gång iunder alla vandringar har jag fått slå tält och sätta väckarklockan till 4 för då är vattnet som lägst ifall det är glaciärvatten. En gång tog en stark man min ryggsäck och jag kom över.

Norge är ett bra exempel på bristen av service. Ja, de har fina låsta stugor. Där bygger inte Staten broar för leder utan samfälligheten, de människor som bor där. De kan använda pengarna till annat som de anser vara bättre än en bro för vandrare. Nog har jag vadat i Norge en och annan gång. Eller undrat hur ska jag ta mig över.

Norsk bro.

Färre rastskydd och spänger lovas. Kanske kan vandrare bli mindre bortskämda och naturen mindre tillrättalagd. Det är väl det vilda vi söker när vi vandrar på ett fjäll led? Att ta en söndagspromenad i närheten av sin bostad kräver inga spänger och rastskydd. Är naturen så ömtålig och med sällsynt flora ska ju ingen gå där och trampa. Då skall det inte underlättas utan en skylt sätts upp. Gå inte här

Men jag tycker förstås att det är en bra sak när närområden utrustas med en grillplats och kanske en och annan bänk och bro vid behov så alla vågar sig ut. Eldning styrs då till en lämplig plats inte till varje berghäll.

Alla vill ha mer från skattekistan. Alla som drabbas med nerdragning gnäller och även hotar med hemska följer. Stänga naturen!

Färre soptunnor? Nu är soptunnorna borta på Kungsleden. Var och en fick ta sina sopor med sig. Det var smart. Om en vandrare kan bära med sig mat för turen kan de väl ta med sig de tomma förpackningarna. Det behövs inga helikoptrar eller snöskotrar för att frakta sopor. Men det var bra att finna soptunnor i slutet på leden vid en fjällstation för att resa med några veckors sopor och gastuber är inte så kul eller ens tänkbart i flyget.

Milk creek ca 2033 mile dag 125, taskigt vad för man ser inte vad som finns under vatten-

Som jag tidigare har berättat fanns det få bekvämligheter på Pacific Crest Trail och dess 2660 mile sträcka. Utöver de tätort man liftade till eller några sportanläggningar som var öppna. Nästan inga broar. Inga spänger. Inga stugor, få matförsäljning speciellt för vandrare. Endast Kennedy Meadovs var närmast lik en fjällanläggning vi har. Passerade några stora campingplatser men de var mest för husbilar, tältade trängdes på en liten yta. Inga vindskydd. Inga toaletter annat än de vid någon semesteranläggning. Det fanns gott om skyddade områden och nationalparker dock såg jag sällan någon information. Info var vid bilvägar och vi vandrare passerade sällan just där. Men de syntes ju i mobilens karta och i guide som de flesta hade.
Många hade mobilen i handen hela tiden. Inte jag, hade en Garmin och rörde knappt telefonen.
Ingen lämnade skräp någonstans. Inget bajs man trampade på, det grävdes ner. Inget toapapper, det tog man med sig. De som eldade samlade fallna grenar. Inte att någon eldade så ofta. Risken för skogsbrand fanns ju alltid. I Kalifornien behövdes eldnings-tillstånd som man fick efter en Internetkurs. Jag vet inte hur många hade det men en gång kontrollerade en ranger mitt intyg. Jag eldade dock aldrig utöver elden i mitt gaskök.

Sopor var svårt att bli av med. Under vandringen på Sierra var bear box obligatorisk och i den skulle allt packas in som mat, toalettsaker och sopor. Allt som luktar och lockar känsliga björnnäsor. Ibland fanns det mer sopor än mat i boxen.

Dag 81 passerade jag Ebbets pass i Sierra, 1050 mile. Jag hade fyllt på mat 10 dagar tidigare på Tuolumne Meadows store. Följaktligen hade jag tio dagars sopor, inklusive toapapper i min bear box.
Strax efter passet ropade någon på mig. De var en grupp på tre personer och två hundar. De ville bli fotograferade med den gamle svensken.
Vi tog bilder. De gav mig rent vatten, kakor och frukt. Sedan sa en av kvinnorna: Ge oss dina sopor. Hur många dagars sopor har du?
En av dem tömde sin ryggsäck till de andra och jag lämnade mina sopor inklusive en tom gasburk. Vilken lyxig hjälp. Ryggsäcken kändes så mycket lättare. Som tack fick jag ge mina bästa tips om hur jag höll mig i form i så hög ålder. Mitt standardsvar var: lämna bilen oftare, stäng av TV och gå.

Vem underhåller PCT? Mest volontärer.Många är före detta PCT vandrare eller de som vill.

Led mellan Hukejaure och Kungsleden.

Livet är så tillrättalagd i Sverige. Staten tar hand om oss. Även i ödemarken skall service finnas. Pappa Staten skyddar oss så vi inte blöter ner fötterna. Låt naturen bli lite mer naturligt. Det finns gott om områden redan där nästan alla kan njuta av naturen, med vägar, rastplatser och just spänger. Det finns även led där du kan åka med din rullstol.
Gör inte livet så förbaskat iordningställt. Överallt. Glöm inte eget ansvar.

Kanske en Internetkurs om hur man bär sig åt på Kungsleden? Ve den som ertappas utan godkänt examen.

https://tt.omni.se/larm-om-friluftslivet-kungsleden-hotad/a/BW9ekw

En kulturstorm i Norrköping och en magisk musikupplevelse.

Utvalda

Min mest minnesvärda musikupplevelse skedde på -80 talet och just i Norrköping där politikerna idag försöker krympa sådant kostsamt som klassiska konserter för bortskämd elit.

Jag fick då en klient som hade hastigt blivit blind, en näthinneavlossning som blev icke reparerbar. Jag ordnade det som behövdes, hemtjänst, färdtjänst, ledsagare för det nödvändiga som sjukhusbesök och jag satt honom i den långa kön för ledarhund.
Han hade en stående plats i konserthuset. Dagarna efter var det en konsert med någon pianist, finskt underbarn, som skulle spela Rachmaninovs pianokonsert 2 och 3. Han skulle inte kunna ta sig dit. Han var ledsen. Livet hade drabbat honom hårt. Jag bestämde mig att ta med honom.
Socialbyrån knorrade. Man ska inte bli så bekant med klienter. Jag sket i det.

Den andra halvan av konserten blundade jag. Jag ville dela hans upplevelse. Det var absolut magiskt. Musiken omringade en, man blev ett med det. Jag var oerhört tacksam.
Sedan kom allt i gång för honom. Ledsagaren kunde lämna honom på dörren till Konserthuset och personal hjälpte honom in och ut.

Än idag är Rachmaninov en av mina favoriter. Dagens ”kaffemusik” var lämpligen pianokonsert 2 och 3 spelad av Tamás Vásáry och London Symfoniorkester, gammal spelning 1976. Det är så vackert. Gör nästan ont i kroppen att lyssna på musik som är så vackert att det rör själen, om nu själ finns. Sergej Rachmaninov (1873–1943) var en magisk kompositör. Hans musik har också använts i filmer som Doktor Zivago, Briget Jones Dagbok och Spiderman 3. Jag undrar smått, skulle Rachmaninov passa även för kommunalrådet Jarl som har starka åsikter om Norrköpings symfoniorkester och dess musik och så klart pengar och lönsamhet. Mera populärmusik, ropar hon.

Så, till kultur för bortskämda i Norrköping. Det har blåst upp en liten storm i kulturlivet.
Norrköpings kommun omorganiserar kulturområdet, alltså pengarna. Kritiker menar att kulturens infrastruktur raseras. Kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl svarar med att kalla kulturarbetarna ”en bortskämd kulturelit”,
Hur kändes det för orkestermedlemmarna undrar jag.
Symfoniorkestern i Norrköping borde spela mer populär musik för att locka fler besökare och bli mer lönsam. Kommunalrådet Jarl (M) sa:
Abba är en viktig del av vår kultur och det attraherar människor.
I SVT:s 30 minuter (7 sept.) utvecklar Sophia Jarl sitt resonemang och säger att ledningen bakom orkestern i Norrköping är del av en” bortskämd kulturelit” eftersom de inte vill vara med och bidra när staden nu måste spara. När de spelade Abba var det fullsatt, så…

Hm. Symfoniorkester är just främst till för att hålla uppe den klassiska musiken. Men så klart kan de spela populärmusik också eller barnkonsert med barnvisor och poppispop från Melodifestival. De gör ju alla orkestrar ibland, även Norrköping.
Det finns inga problem för populärmusik att bli hörd idag även om symfoniorkester inte spelar den grenen ständigt. Men, vad är populärmusik?
Säkert har Norrköpings orkester spelat musik från filmerna Die Hard 2 eller Wall Street också. (Vet du vilka var tonsättarna?) Detta är bara några exempel, de döda kompositörernas musik används flitigt i många sammanhang. Film, reklam, vigsel…och så klart konserter för bortskämd kulturelit.
Men syftet och även utbildningen för orkestermedlemmarna är nog att klara av att spela klassisk, ofta väl så krävande musik i en orkester eller som solist. Några få blir världskända.

Den klassisk musikens påverkan finns överallt. Populärmusiken stjäl ofta från den. Varje ton har använts miljoner gånger. Det är en kombination av dessa som gör att vi gillar eller inte gillar musiken. Ingenting är nytt och allting är åter nyskapat. Du kan möta klassisk musik.där du minst anar det.

Att sortera upp människor beroende på musiksmak och märka vissa som bortskämda är olämpligt när det kom från en politiker i tjänst. Men det väcker också frågan: vilken kultur ska vi bevara och stödja med skattepengar? Popmusik? Bara det som bringar pengar till kommunkassan? Skall politikerna lägga sig i kulturfrågor och besluta vad är ok och vad inte och så dra in pengarna?

Den berömda gruppen Abba har vad jag kan se ingen större utbildning i musik, de är bara mycket begåvade, smarta och hittade rätt gren i musikdjungeln. Kanske kan vi då slopa även musikskolan och högre musikutbildning? Vad ska vi ha det till? De som är begåvade nog kan ändå bli världskända. Och vi kan spara pengar till någon behjärtansvärd politisk idé.

Har du haft oförglömliga musikaliska upplevelser?

PS 1 Nedläggningen av kulturförvaltningen i Norrköping väcker starka känslor både lokalt och nationellt.

Bakgrunden är att kommunen omorganiserar sig, och efter nyår drar man in den nuvarande tjänsten som kultur- och fritidschef samtidigt som kultur- och fritidsförvaltningens verksamheter läggs under ett nytt ”superkontor”, kallat Tillväxt- och utvecklingskontoret.

Samtidigt förbereder kommunen en utförsäljning av det i dag kommunägda konserthuset, Louis De Geer-hallen, hemvist för Norrköpings symfoniorkester. Den byggdes 1994.

PS 2. Jean Sibelius Finlandia spelas i Die Hard 2 och Giuseppe Verdi Rigoletto i Wall Street.

Bild av Nicceeo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25849624

Gör en Svantesson – jämför!

Utvalda

Gröt till middag. Här kommer ett recept:

Havregryn, gärna den med quinoa, hur mycket beror på hungergraden.
Vatten enl havregrynsmängden
1 tsk chiafrön
1 – 2 msk mandelmjöl
Blåbär 1 dl
Hallon ½ dl
(Alternativt 1 äpple och 2 fikon i bitar)
1 tsk olja eller klick smör
lite salt
Kokas med låg värme under lock, Rör några gånger. Bären ska än hålla ihop.
Serveras med honung och mjölk

Nej, nu blev det ju helt fel. Inte ska vi ha så många ingredienser. Inflation måste ner. Även en grötätare skall hjälpa till. Så stryk allt annat än vatten och havregryn. Se till att köpa de billigaste grynen.

Finansminister Svantesson uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.

Man kan fundera på varför en matkasse i Sverige ökat med 20 procent det senaste året, men inte i de övriga nordiska länderna, säger hon och uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.
Som konsument får man också jämföra, var ska man handla? Finns det handlare eller butiker som höjer i onödan?

Gör en Svantesson. Ta en promenad till alla affärer du har inom en mil och jämför så du gör det smartaste havregrynsköpet.

Jämföra priser? Så talar en storstadsmänniska med otaliga affärer i närheten.

Har du bara en affär inom räckhåll? Vilken svår sits du ligger i. Men ta nu inte bilen det är dyrt och inte miljövänligt. En cykel kanske kan hjälpa dig att ta en jämförelserunda. Fast nu är det snö och under den ishalka på många områden. Benbrott är dyrt för samhället.
Du kan förstås försöka pruta och gräla med personalen i affären tills de kastar ut dig.
För, det är inte personalen som höjde priserna, höjdarna sitter högre upp, kanske till och med utomlands.

Har Svantesson blivit en konsumentrådgivare? Är det inte hennes och Regeringens sak att hålla koll på ekonomin, ha skatterna och elpriserna så låga att folk har råd att äta? Inte kan det vara mitt jobb, en gammal pensionär med usel pension, att försöka styra livsmedelsindustrin? Jag håller visst koll och utesluter mat jag inte har råd med. När åt jag hel nötkött sist? De där fina ostarna? Var nog en vecka före julen då vi hade en familjemiddag. Tomater är lyxvara, åt en halv igår, den andra halvan idag. Ok, det var en större tomat, kilopris 67kr.

Riksbankschefen Erik Thedéen har också läxat upp konsumenterna.

Vår förhoppning är att hushållen i någon mening blir tuffare förhandlare. Att de inte accepterar de högsta priserna utan går till dem som erbjuder lite lägre priser.

Om alla köper det billigaste finns inte det billigaste snart. De priserna går upp.

Nu undrar jag hur många människor med arbete, vanligen 8 timmar om dagen plus resa har möjlighet att ränna runt och jämföra priser eller använda sin tid till Internetsökningar i stället sina barn med mera? Jag tror att de flesta familjer är medvetna om behovet att jämföra priser för större köp men att springa runt för de billigaste grynen eller tomater är idiotiskt. Den tiden har bara de som inte arbetar. Gjorde en koll förra veckan per Internet i tre närmaste affärer och det skulle bli en tia i vinst om jag rände runt. Och en av affärer var fem kilometer bort. Skulle jag bära mjölk hem fem kilometer och vinna 50 öre per liter?

Inte. Köptrohet kan också ge fördelar. Några sa lite föraktfullt ett år sedan att pensionärsrabatt 5% var ingenting, men nu befolkar de affären på pensionärsdagen.

Något jag som lägenhetsboende har avundats är de stora gräsmattorna villaägarna har. Jag har undrat: varför odlar de ingenting. Inte ens en rad potatis, bara gräs. Kan det bli annorlunda nu när matpriserna är så höga att de drabbar alla. Potatis, tomater, squash, sallad…

Vi är inte ensamma. Läget för britterna – de vanliga arbetarna – är också skit. ”Om vi värdesatte våra inhemska produkter mer skulle många äta rovor nu i stället för att tänka på sallad och tomater”, sade miljöminister Thérèse Coffey under en parlamentsdebatt.

Äta rovor blev en ny äta kakor. Dock beskylldes Marie Antoinette i onödan, hon sa aldrig så, men Coffrey är nu för evigt en ny representant för förakt mot folket. En rova.

Under de senaste veckorna har grönsakshyllorna gapat tomma i allt fler brittiska mataffärer och många av de stora matvarukedjorna har infört ransonering för kunderna. Ingen hamstring. Det är inte fel att äta säsongbetonat men inte ens rovor odlas på vinter.

Nu mera produceras grönt över året – ifall strömmen räcker. Matproduktion finns ofta i de sydligare länderna eller ändå längre bort. I Sverige är vi knappt självförsörjande i något, bara i spannmål, socker och morötter. Så, ät morötter och gröt! Någon tomatodlare gav nyss upp. Elpriser var boven. Jag misstänker att vi inte har sett slutet än i prishöjningar.

Har du någon suverän spartips om mat? Själv börjar jag känna som om vi vore på väg till efterkrigstiden i Finland. Då var det ransonering. Idag ransonerar vi själva.

PS. Priserna har höjts i alla nordiska länder men Sverige toppar höjningarna.

Bilder: en billig lunch, soppa från pulver. En kaka i Rom hade inte bild på en rova.

Mot dybotten

Utvalda

Sverige sägs ligga bra till i alla sociala mätningar. Det beror på vilka länder man jämför med. Det finns flera länder idag som är lik terrorfästen. Men, man anar ett sluttande plan även i Sverige. Saker och ting i Samhället har förändrats sakta till det negativa och bristfälliga. Snart räcker ingenting till, varken polisen, vården, skolan eller militären utan hjälp. Rättsväsendet har också varit i gungning med domar som är lik importerat gods. Yttrande frihet är inte så stabilt. (Nej, jag gillar inte bokbränning oavsett bok.)

Vi måste inse att grunderna i vårt Samhälle har förändrats. Den sociala anpassningen till Samhället, det som sker nästan osynligt genom föräldrars exempel och fostran av barnen, har brutits. Det där att veta intuitivt vad som är rätt och fel. Förr kastade vi inte sten på Polisen eller eldade upp deras (våra) bilar. Vi nöjde oss med ”polis, polis, potatisgris”. Vi hotade inte samhällsarbetare inom sjukvård eller brandkår. Att arbeta, bidra, ha respekt för andra och göra livet bättre för framtiden – det som förut var så svenskt – tycks vara förgången tid. Ansvaret i arbete är också något som krackelerar. Att höra hur det är på arbetsplatser från de äldre vilka än jobbar visar att många yngre är där bara för sin skull inte för arbetets, klienternas, patienternas osv.

Det kanske är så i stor del av Världen? Samhällen raseras sakta. Så även den västliga framgången. Ytan har kraschat, kvar är färden till bottenlös dy.

En dag inser vi att det land vi lever i är nästan oigenkännlig. Vårt gemensamma tanke om ett land, tillhörande oss och mitt sten i dess bygge är försvunnen. Jag drar, sa en partiledare. Hon menade inte sin avgång utan att fly i krigsläge. Hon var inte ensam och udda.

När bidragen sinar drar nog många och söker lyckan annanstans. Är det därför Regeringen har en allmosebudget? Att rätta till problem är för besvärligt.

En tusenlapp hit, en annan dit håller folk på plats utan klagan ett tag till?

Ändå, vi hör till de bästa av Världens länder. Tänk efter hur djävulskt det är på botten av skalan.