Ute i skogen och utan nyhetsflöde är befriande. Väl hemma ser jag att diskussionen går varm om vem som ska försörja ungarna och ge dem mat.
Vilken fråga! Föräldrarna ska förstås försörja sina barn och se till att de får mat utöver det som bjuds i daghem och skola. Räcker pengarna illa avstår familjen av andra köp. Man köper inte icke nödvändiga matvaror som snask och läsk före havregryn, potatis, morötter och falukorv. Mer… Låter jag som en pekpinne?
När jag lärde ekonomi för mina patienter påtalade jag om tre saker i budgeten. Först hyra. Missar man hyran förloras lägenheten och du får aldrig det igen. Du är svartlistad på hyresmarknaden. Sedan el. En summa enligt Konsumentverket till mat och nödvändiga saker som blöjor och tvättmedel delad i fyra veckoköp. Andra nödvändiga utgifter? Blev det något över la man det undan för kommande behov. Second hand men med kritiskt sinne. Att köpa något bara för att det ät billigt blir dyrt. Mina patienter var föräldrar med barn under tre år.
Vissa experter handlar varje dag idag och köper bara det med sänkt pris men det fungerar inte för de flesta, det blir också annat än det billiga.
Det ömmas för barnfamiljer men även många pensionärer ligger på gränsen att klara sig trots att de har arbetat. Det gäller speciellt kvinnor vilka tagit hand om de små barnen under tiden det knappt fanns daghem. Arbetsmarknaden för kvinnor var också helt annorlunda. De finns än! Tänk efter vad som har flyttats ut från hemmen till Samhället efter – 60 talet. Männens löner räckte då för familjen. Idag med dagens standard behövs det lätt tre löner i en normal familj.
Då och då händer det att gamla människor vräks för de har inte betalat hyran. Av glömska eller dålig ekonomi. Har du en gammal släkting? Hjälp denne med automatisk överföring av hyra och el samt kolla om de kan få bostadstillägg!
Jag har försörjt mig och mina tre barn med barnbidrag och en persons studiemedel efter skilsmässa. Det var på – 80 talets början med de höga oljepriserna. Kul i ett oljeuppvärmt hus. Påminner lite om elpriserna. Räntorna på studielån då ska vi inte ens prata om. Två av barnen fick så småningom bidragsförskott, den tredje nekades eftersom fadern inte skrev på underhållsavtal. Vi svalt inte, men det fanns ingen lyx. Ransonerade frukt för barnen, max tre om dagen. Lånade alla böckerna som behövdes för studier. Gjorde budget, visade barnen hur ekonomin såg ut. Det är viktigt att barnen är införstådda med ekonomin hur surt det än är. Det blev någon slant över. 250 kronor över i månaden blev tretusen, en sommarresa och läger för barnen. Det var förstås en kortare period, några år tills jag började arbeta efter studierna. Men som ensamstående är det inte fett med en lön. Så jag hade ofta 58 timmars arbetsvecka. Som förälder försöker man göra vad som behövs.
Som förälder har man ansvar över sina barn och sin egen ekonomi. Staten har ansvar över ekonomin i stort. Den ska inte skötas så folket hamnar i obestånd. Men det gamla talesättet: rätta munnen efter matsäcken gäller än idag. Både för Staten och för medborgarna.
Svältkurer? Jag tror snarare att många av oss har det tillräckligt bra.
PS. Läste idag att vissa kommuner sparar in mjölken till barn i skola och daghem. Helt eller någon dag i veckan.Ytterligare ett slag mot svenska bönder.
Fanns det inget annat att dra in? Några politiker kanske?
Lite sent att skriva om mat på vandring eftersom den svenska fjällsäsongen närmar sig sitt slut, men ett så kallat ”forskningsprojekt” fick mig att reagera. Jag fick tips från Berit i USA om Umeå Universitets projekt ”Gastronomi i väglöst land”. Om det längre ner.
Men har du hopp om en långvandring på sydligare breddgrader eller någonstans nästa år om gränserna är öppna kan det vara värt att titta på vad en gammal långvandrare äter under sina turer.
Mat är inget problem under en vandring. Oftast är man hungrig nog för att maten ska smaka bra, oavsett vad det är. Det är befriande att leva enkelt och slippa fundera vad man ska äta till middag utan bara ta en påse från packningen. Hemma kan jag anstränga mig. Jag lagar mat från grunden nästan varje dag. Ibland slår jag till med tre rätters. Ibland blir det sallad och bröd.
Men på en vandring finns bara regeln: bli mätt men bär lätt.
Vandring ger en möjlighet att nästan skippa matlagning, disk också och bekymmer över intag av rätt mat. Mitt val av mat är så lättvikt som möjligt. Enkelt att tillaga. Finesser får man ägna sig åt hemma. Eventuellt kan det vara något extra den första kvällen eller om man passerar en affär med färskvaror.
Maten ska alltså ha kort koktid eller den ultimata middagen: bara hälla kokande vatten i påsen, stänga och vänta några minuter. Jag använder gaskök och vill att gasen skall räcka länge.
Vilken mat beror på orken att bära och längden på vandringen. Jag har med mig för 2 – 4 veckors vandring:
Mat för antal dagar plus en extra snål dag per vecka.
Kaffe, te, enstaka chokladpåsar, sportdryck i vattenlöslig form.
Hamnar jag vid en affär med färskvaror blir det påfyllnad med tomater, ost, juice, frukt och något för den närmaste kvällen.
Under mina 160 dagar på PCT plus en vecka längs havet på Pacific Northwest trail var maten på leden enkelt, enformigt och tillräckligt för att känna mig oftast mätt. Dock tappade jag vikt vilket även de stora tuffa grabbarna med större ryggsäckar gjorde. Det gick inte att bära tillräckligt med mat. Energibehovet var enormt när man gick månader i sträck. I Sierra var också bearboxen en gräns. Man kunde inte få med sig mer än vad som gick att trycka in i boxen, plus hygienartiklar och sedan sopor i samma box.
På PCT var frukosten en påse oatmeal, te, tortillabröd med nötsmör. Hade jag passerat en affär blev det ost, skinka/salami, juice samt färdigkokta ägg den första morgonen. Det var mestadels varmt så man kunde inte bära känslig mat. Som lunch nudlar, kaffe och kex. Middag potatismos som fanns i olika smaker och tuna som också fanns i påsar med olika kryddningar eller frystorkad mat mestadels typ pasta. Som snacks torkad kött, energibars, nötter, torkad frukt och energidryck. Och så vatten, det gick åt vatten varav en del blandades med vätskeersättning.
En kopp te på kvällen med lite kex, russin och nötter men inte på björnområden. Då åt man middag en timme före tältplats och sedan ingenting. Nej, jag hade aldrig besvär av björnar vid tältet medan några andra hade förlorat mat. Jag hade bearboxen från Kennedy Meadows till slutet. Även efter Sierra fanns hungriga björnar.
Vandrar du i USA, håll regler! Att skippa de kan bli dyrt.
De första dagarna efter matinköp hade jag också några små fruktpajer, äpplen, apelsiner och en flaska juice, men de åts upp snabbt. Det fanns ju en gräns: vikten.
Jag var nöjd. Jag tyckte om att leva enkelt. Oftast.
Några gånger fick jag frystorkad mat, nudlar mm av dem som skulle avsluta sin tur och hade mat över. Jag fick en del mat från dagvandrare, energibars, frukt, choklad, chips, morötter, bröd, rent vatten… jag var så tacksam för allt förbipasserande gav mig.
Jag hade inte ens kunnat föreställa mig sådan godhet! Men räkna inte att andra förser dig med mat utan se till att ha vad du behöver. Jag hade ju ryktet att vara den äldsta kvinnan på leden och fick nog extra uppmärksamhet och förmåner därför.
Några trail angels hade en gratis servering vid leden med dricka, frukt, varmkorv och smörgåsar. Trail angels försåg oss med vatten och ibland fanns även frystorkade matpåsar vid leden eller frukt.
När det fanns en affär köpte jag allt möjligt till kvällens middag. I stan åt jag massor och några gånger sov jag i en hotell och åt flerrätters middag samt en stor frukost.
Så såg det ut för de flesta vandrare. Vi åt. Vi spenderade dubbelt så mycket på mat än vi hade beräknat. Vi pratade om frukostbuffén i nästa hotell. Vi tipsade och hjälpte varandra. Ingen behövde gå utan mat.
Jag har gett mat för de som har felberäknat sin fart på den svenska fjällen och inte haft reserv. Nu finns det mat att köpa i flera fjällstugor under sommaren, förr var det endast på få ställen. Att bära all mat för hela turen från början var vanligt. Den tyngd jag hade att bära 1990 är nu bara hälften tack vare lättare produkter och frystorkad mat.
Räkna alltid att det går åt mer mat än du tror. Låt inte maten bli vandringen utan naturen.
En sak som retar upp mig är nedskräpning på fjällen speciellt runt Kebnekaise. Förra året var det riktigt jävligt. Folk lämnade kallt sina trasiga tält och all skräp i naturen. I år är det bättre. Det är tack vare information! Behövs det information om att inte lämna efter sig skräp?
Är folk helt puckade!
Jag måste beundra vandrarna i USA på PCT. Inte en plastpåse. Inte ens en fimp råkade jag se på leden och de Nationalparker jag gick genom. Skulle man se skräp plockades det genast upp. Inga toapapper som på svenska fjällen. Ingen skit att trampa på.
Trots att flera tusen personer gick hela eller en del av leden lämnade de inga sopor. Även alla de små städer jag besökte var rena. Dessa högar av fimpar som man ser i Sverige – till ex. utanför min närmaste Vårdcentral – fanns inte. Vi käftar mycket om klimatet men skitar ner närmiljön. Det är märkligt hur folk kan bära sina saker till fjällen eller parken men inte soporna tillbaka.
Håll rent efter dig!
Om Grönlandsvandring med mat lite mer i stil ”into the wild”.
Genom att både studera fjällbilder på sociala medier, och själv gå Kungsleden, kommer Joachim Sundqvist Umeå Universitet ta reda på vad fjällvandrare egentligen äter och hur de upplever sina måltider.
Men jösses. Är det väl använda pengar? Bringar detta nytta för Samhället? Låter som att få sin hobby betald av skattepengar. Värdelöst vetande? Flera medier har skrivit om ”fjällmatforskning”. Kände mig nästan som ”professor” om min forskning om fungerande behandlingsmetod i missbruksvården.
Nej, jag har knappt några matbilder. Det finns så mycket annat att fotografera under en vandring. Översta bilden från Sörmlandsleden.
Efter kriget fick många barn med fattiga föräldrar åka till landet under sommarlovet. Till någon mer välbärgad familj och kanske någon som behövde hjälp. Jag tillbringade nästan fem somrar i en professorsfamilj som lekkamrat till deras adoptivbarn i samma ålder. Hon var ett hittebarn, ställd på trappan till ett hus. Hon får heta Ella. Den första sommaren var vi 7 år.
Hon var redan då ett barn med uppenbara problem. Låt oss säga att hennes beteende avvek från andra barn. Jag skulle hålla henne hemma så hon inte försvann och lära henne att leka. Hon ville inte leka. Hon ville gå till byn och sno saker. Jag ville inte heller leka. Jag önskade att få läsa och rita. I huset fanns ett stort bibliotek. Även om böckerna var mestadels vuxenböcker och med alla möjliga språk var det helt enkelt underbart att sitta där bland böcker vilka för mig representerade all världens visdom.
Jag kände mig som gisslan men med god mat. Trots ransonering var skafferiet välförsett, bullarna alltid varma och saftglasen fyllda. Söndagsfrukostarna klockan 10.00 med fläsk och ägg, stekta potatisar, sill, korv, varma bröd, smör och ost, marmelad, plättar, sylt, varm choklad, riktigt kaffe och som kronan på verket paj eller bakelser fyllda med bär och vispad grädde var ett himmelrike omöjlig att ens försöka förstå. Så mycket mat och man behövde inte dela allt i rättvisa delar, bara ta och äta för det fanns alltid mer. Ovan allt gjorde pigan ibland riktig glass med glassmaskinen i källaren. Jag gick upp i vikt tack vare överflöd av mat.
Ja, de hade en piga och även annan hjälp. Pigan var omkring 60, snäll men fast, rolig men även med stark gudstro. Hon nattade oss med en psalm och aftonbön. Hon var mer som en mamma till Ella än professorskan. Det var pigan som hade hittat det nyfödda barnet på en trappa virad i en trasa och med namnlapp: Ella.
Professorerna höll små föreläsningar under frukosten om något de tyckte barnen borde veta mer om som planeterna från Merkurius till Pluto, om de sju haven, länder i Afrika som behövde de vitas hjälp för att ta sig ur fattigdomen, Columbus resa till Amerika, pyramiderna i Egypten, om Edisons uppfinning glödlampan eller hur isbjörnar levde och jagade på den än ohotade isen på Arktis. De infogade små berättelser om sina många resor. Hur de red på en kamel i öken, gick på Inkaleden, seglade längs Nilen, sov i en igloo, klättrade berg på Alperna eller dök efter koraller i havet.
Jag lyssnade, det var fantastiskt. Det var som om hela världen kom till frukostbordet. Ella skruvade på sig och ville ut. Det sista, femte året, kunde jag inte längre hålla henne hemma och bad lov att åka därifrån efter halva sommaren. Jag var lättad. Mina föräldrar var inte glada. Året efter började jag arbeta.
Det var dock somrar med allt barn kunde önska sig. Parets äldsta dotter var redan vuxen. Hon var daghemsföreståndare och ledig en stor del av sommaren. Hon tog hand om oss. Vi var rena och håret i flätor med stora rosetter. Vi gjorde båtturer till fiskestugan. Det ordnades en lekstuga och gunga. Jordgubbsland. Utflykter i det gröna. Simskola. Bollspel. Blomsterängar. Katt, som ibland lät oss att leka med. Saft och kakor eller tårta varje eftermiddag i bersån eller på verandan då professorerna umgicks med oss och vi spelade något spel. De var aldrig lediga utan hade sommarelever vars cyklar vi lånade i smyg.
Det slutade inte bra för Ella, inte med någonting. När jag läste till socionom tänkte jag mycket på henne men hon passade inte in i några teorier. Det kanske var arvet som formade henne mer än miljön?
Dock är det närapå otillåtet att tänka oss med ett biologiskt arv från föräldrar och släktled som skulle påverka vår förmåga och varande. I ett socialistisk samhälle är det bara miljön som bär skuld för våra usla val i livet.
Dagligen läser vi om politikernas försök att fostra folket
eller styra deras åsikter. Ofta är det bara någon som vill vara up to date med
den senaste sanningen i vänstermedia eller ”god” med rätta åsikter speciellt om
det gäller försök att ändra klimatet.
Vänsterpartiet i Västerås vill att kommunens politiker ska
äta mindre kött. I nuläget måste de politiker som vill äta vegetariskt på ett
möte eller konferens lämna in ett önskemål om sådan mat. Men i en motion
skriver V – partiet att det i framtiden borde vara tvärtom – de som vill äta
kött ska enligt förslaget bli tvungna att anmäla det. Kontroll av syndare
alltså.
Jag undrar: hur blir det med fisk, är det tillåtet?
Men, ska politiker bli serverade mat på möten och
konferenser? Kan de inte ha en matlåda med sig? Då får alla vad de vill ha.
Dessutom skall kommunala skattebetalda tjänstehjon undvika konferenser på en
plats utanför sin arbetsplats, utan använda Internet. Att samlas någonstans kan
innebära resor med bil. Felaktiga transporter hör nu mera till de svåraste
synderna i Samhället.
Jag förväntar mig att inga Vänsterpartister äter kött
hemma. De är alla vegetarianer eller till och med radikala veganer som nu mera
är som en religion.
De andra som vill fostra folk är Moderater. Moderaterna i Kalix föreslår att socialnämnden utreder möjligheten att ge en del av försörjningsstödet i form av checkar som bara kan användas till att köpa grönsaker, rotsaker och frukt. Övervikt är alarmerande. Checkarna kan inte bytas mot pengar. Vill man ha tobak, chips eller godis får man finansiera det på ett annat sätt. Vilket då? Snatteri?
Linda Frohm (M), gruppledare för Moderaterna i Kalix säger:
Nej, det är inte uppfostran, det är att visa andra alternativ. Dessutom skall socialbidragstagarna få hälsosamtal.
Jag antar att Moderaterna i Kalix och i hela Sverige aldrig köper ohälsosam mat, godis och onyttigheter, de är rök- och spritfria, har inte övervikt och lever så sunt att de kan bli hälsoexperter för landet. Kanske något vi kan exportera? Eller är det bara de oförståndiga ”socialbidragstagare” som skall ändra livet? Bör jag få ett hälsosamtal genast för jag åt en semla till kaffet och fyra chokladbitar? Gick det bra för jag lyfter inte socialbidrag? Kanske pension kan jämställas med det, skattemedel som skattemedel?
Nu faller väl det här förslaget på sekretess eller tänker
Moderater skita i det tills någon anmäler dem. Man får inte avslöja klienters
identitet och märka dem på något sätt. Att vara så okunnig i sekretessfrågor
som politiker är klantigt. Dessutom, vi använder inte ordet ”socialbidrag”
längre, det heter försörjningsstöd.
Dessa fall är dock små dumma petitesser. Men de visar politikernas syn på medborgare, de som betalar deras lön genom skatt. Att politikerna kan ägna tid åt något folk rätteligen klarar av själv är också bevis på att vi har för många politiker. Framtiden och samhällets stora problem som den nya kriminaliteten mot barn, kollapsade kommunbudgetar och sånt verkar för jobbigt att syssla med.
Det pågår ständiga försök att uppfostra folket, ibland på gott men ofta tvärtom. I historien finns flera exempel som goda maoister i Kina, rena arier i Hitlers rike, Stalins kommunister i Sovjet för att ta några stora exempel. Folk följe ledaren. De ropade i massmöten. De mördade på befallning. Ofta bjuder religionen regler om livet och avvikare kan straffas, även med döden. Massmedian är också full av uppfostrande ”råd” som rätt shopping, hata män, sminka sig rätt, banta snabbt eller följa de tongivande personerna, nutidens profeter, på Internet.
Varje tid har sin fråga och sina hatobjekt. Vår tids är klimat, vars alarmister försöker få oss andra att känna skam i olika variationer från att förflytta oss till att äta, för att inte glömma plastpåsar. Män skall skämmas i att vara just män och ve om de åker bil och äter en biff. Klimatet är skam nummer 1. Experterna och självutnämnda experter flyger runt och minglar med varandra. De superrika mästrar oss vanliga. Prins Charles till exempel flög privatjet och helikopter samt åkte bil för att markera sin goda klimatvilja och hamna i bild med klimataktivist Greta i Spanien. Han är oroad – på oss andra. Likaså icke klimatforskaren Leonardo DiCaprio som mockar oss men så klart kan inte han trängas med andra i kollektivtrafik. Experten Obama köpte förra året en stor strandvilla vid havet efter att ha skrämt andra med stigande havsnivåer.
Leva som man lär är sällsynt hos de rika klimataktivisterna utan aktivitet. Vi andra skall rädda världen. Kan vi ändra klimatet är en icke tillåten fråga. Att lagstifta bort sugrör och lägga skatt på plastpåsar lär inte hjälpa något. Före detta Säpochefen och landshövdingen, Anders Danielsson, har i uppdrag från Regeringen att se över all relevant svensk lagstiftning för att nå Sveriges klimatmål. Räkna med att det inte räcker med plastpåsar. Vi är alltid bäst i klassen oavsett vår påverkansmöjlighet.
Jag misstänker att Klimatet lever sitt eget liv men att vi sakteligen raserar vår livsmiljö med bland annat överbefolkning, krig, avfall, miljögifter och ökad användning av krympande naturresurser.
Sitter politikerna på lösningar för Samhällets problem? Det ser inte ut så. Har de en vision för framtiden om hur kan Sverige ser ut om 20 år och vad ska till för att det fungerar? Den enda visionen jag ser är att sitta kvar i makten fast jag börjar tvivla på att politiker inte vill ens det. Ingen vill annat än peta i småsaker. Kriminalitet ska avhjälpas med hemarrest på helger och annat trams. Snabbtåg! Glöm inte snabbtåg! Att göra något åt Samhällets uppenbara problem och ha en realistisk vision om framtiden är så jobbigt. Kanske till och med närapå ogörligt?
De smarta och effektiva blir sällan politiker. Många av politikerna lever i det förgångna.
