Mat för en vandring , men hur mycket då?

På PCT var det inte ovanligt att bli erbjuden överbliven mat, Det var vandrare som gav upp av olika skäl och tömde ryggsäcken. De var dagvandrare som hade för mycket eller ville bara dela med sig. Det hände mig flera gånger och en gång när jag försökte lifta till mataffären gick djungel trumman och nådde några som skulle sluta som sedan lastade överbliven mat och även gas till min rygga. Det var skönt at slippa lifta i väg. Av dagvandrare fick jag allt från vatten til frukt, och trevliga samtal samt även bön för en lyckad vandring. Nu blev jag lite kändis på PCT den där gamla kvinnan som gick ensam så många dagvandrare stannade och gav mig något och vi samlades till en bild. Så någon brist på mat hade jag aldrig där. Inte på andra turer heller borträknad Grönland där det inte gick att köpa gas och maten blev en mindre bra variant. Men visst är mat nästan på upphällning när civilisationen och nästa affär närmar sig. Så hur räknar jag ut vad som behövs för en lite längre tur som sällan går nära affärer. Lita inte at andra förser dig med något. På en led är du självförsörjande och får du något är det bara lite extra.

Mat kan vara ett enkelt kapitel speciellt om man vandrar ensam. Du bär vad du vill äta. Mat skall mätta och vara lätt att bära samt ha kort koktid.  Jag har träffat vandrare som hade flera kilo godis men mindre vettig mat och de som räknade med alltför lite mat och behövde hjälp. Förstås, längden på vandringen avgör hur mycket mat du skall behöva bära desto längre desto hungrigare blir man och om och hur ofta det finns möjligheter att fylla på. Jag som i regel vandrar ganska länge måste bära lite mer räknat per dag än på en kort sträcka. Man börjar tappa vikt ganska snabbt. Hur mycket mat skall man räkna med att behöva?

Jag har en enkel regel. En vecka är 8, åtta dagar inte7 sju, så mat skall räknas för 8 dagar per vecka man går.

Det kanske uppstår en reserv då, kanske inte, man räknar ju om så vid varje nytt köp. Däröver vid väglös mark utan möjligheter att handla ofta är det bra at ha några extra frystorkade påsar man inte rör, kanske några energibars soppa, och något man gillar, de är för eventuell olycka eller behov at stanna på plats och inte kunna fylla så snabbt man tänkte på mer. De kan också ges till andra i nödfall, som har fått helt slut på mat, Annars rör man de inte innan vandringen är slut och man är på sista stoppet. Bränsle räknas likadant, en vecka är 8 dagar, det brukar också räcka bra till en liten reserv. Att äta kall gröt modell ”Vild” gör en bara sur. Så min enkla regel är en vecka har 8 dagar. Det är också smart att kolla eventuella affärer på sträckan, finns är eller är stängda kanske.  Internet är dessutom inte alltid uppdaterad med aktuella svar inte heller guider. Påträtffar man en restaurang då äter man det är extra påfyllning till det man bär.

Detta är del två av mina tips för ensamvandrare, jag fick en förfrågan från USA att dela mina tips för några där. Så lägger ut de lite i taget på svenska med. Vandringsäsongen är snart här. Om jag är i skick att gå när sommaren- hösten kommer är dock än en obesvarad fråga.

 Del 1 :  https://blogg.iniskogen.se/2026/02/25/ensamma-taltnatter/

Bidl överst cafevagn på West Highland Way Skottland. Nedersta grilning i Hamra.

Dra in maten för dem.

 Har väl berättat tidigare om dagen då min sambo flyttade till ett äldreboende.  När han väl var i sängen sa sjukskötaren nu tar vi en kaffe och pratar. Det blev inget kaffe för det fanns ingenting i skåpet. Både skafferiet och kylskåpet var tomt. Vi får varor i morgon sa  han skamset. Om någon av de gamla hade velat ha något, hur löste man det. Så den ångest jag redan hade blev en stor kasse matvaror, frukt , godis , snacks. dricka. Min sambo dog strax efter han var riktigt sjuk och det hade blivit omöjligt att ta hand om honom hemma. Men skamkänslan har aldrig släpp mig. Jag kände mig skyldig till hans usla sista tid i den undermåliga vården.  Följaktligen är min största skräck att själv hamna i ett boende.  

De gamla är en ointressant onödig grupp så fort de behöver hjälp, något att spara på.

Nej det blev ingen folkstorm över landet när det visade sig att personalen, män från andra kulturer våldtog de gamla. Mörkertalet sägs vara stor.  Det tystades ner tills en modig kvinna klev ut till pressen. Nu lovar Regeringen att de gamla får välja kön på personalen som kommer hem till en. Sa man inte så redan tidigare. Även kvinnor kan vara brottsbenägna när ingen kollar något vid anställningen. Om behovet av välbetalt utbildat folk i äldreomsorgen. som pratar svenska har det pratats om i åratals. I stället blev det folk ingen skulle frivilligt öppna dörren för.

Det senaste är att kommunen börjar dra in maten som kostar lite mer. Många gamla har ju svårt att äta, man är inte heller särskilt hungrig när motion är att vanka i korridoren. Dementa kan tappa hungerkänslorna. När min sambo nästan slutade äta sökte jag hjälp. Då sa dietisten, 8 mål om dagen. så ja blev som hans personliga kock som alltid fanns redo med något ätbart. Så klart fungerar det inte så i kollektiv vård men något borde ha hänt sedan förra larmet om mat för gamla. när det nu var. Larmen om äldreomsorg duggar ju så tätt att det är svårt att hålla reda på de. Ja, Nu skär Kommunen ner matkostnader. matvaror i den dyrare klassen slopas som Bregott, fruktyoghurt eller lax som faktisk inte är dyrt,och ersätts med annat billigare variant. Nej det blir inga folkstormar.

Låt dem äta gröt utan mjölk.

Hade det varit frågan om fängelsematen hade drevet redan gått. Har du en anhörig i ett äldreboende, är det ett bra hem eller något som drar in även maten?

Jag undrar också varför det inte blir folkstorm när våra gamla, våra mor och farföräldrar behandlas illa här hemma i Sverige. Varför folk samlas för protester för något avlägset för människor de inte känner och inte ens är säkra på omständigheterna och visar sitt missnöje och skriker på torget . Är det att vissa öden är finare, man kan synas i massmedia och få godhets poäng medan de som byggde Sverige och även de protesterande personers möjligheter är bara en ointressant droppe i havet av Världens orättvisor.

några tidigare inlägg om mat.

Smält glass och undernäring. | iniskogen

Mat och gamla i äldreboenden är en svår kombination. | iniskogen

 Om våldtäktsvågen med mera i äldreboenden, hemtjänsten skrev Julia Caesar.https://juliacaesar.blog/2026/01/16/lankar-till-mina-kronikor-om-aldreomsorgen/

Matbilderna kommer från Marie, inte från äldreomsorgen.

PS äldreministern reagerar och säger:

Det är fel av kommunerna att ta bort råvaror inom äldreomsorgen bara för att maten blivit dyrare, det menar äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje som inte tycker nya statsbidrag är aktuellt.

Regeringen ska däremot ge Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga hur utbrett undernäring är bland landets äldre.

Smält glass och undernäring.

Det är kallt, skrek Kajsa, det kan jag inte äta! Söndagens standardefterrätt var serverad; en liten pappkopp glass. Kajsa sa högt vad hon tyckte om allting. Övrigt kunde hon väldigt lite själv. Hon hivade glassen långt från sig.

Det är kallt! Skrek hon.

Hon var mager. Det var viktigt att hon åt varje smula. Jag mikrade glassen.Nu är det bra, gulle dig, sa hon och åt upp glassvällingen.

Pressen uppmärksammar åter kort de undernärda personerna boende  i äldreboenden eller åtnjutande hemtjänst. Inte första gången, inte den sista tror jag.  Vissa brister kommer regelbundet med några års mellanrum i pressen. Då visas någon fin projekt. Klagan glöms. Sedan dyker saken upp igen. Det handlar åter om mat i hemtjänst och äldreboenden. De gamla är undernärda. De svälter alltså.

Det borde vara en skandal.

Att vara underviktig har konsekvenser som att bli lättare infekterad, risk att ramla och bryta ben, till exempel. Tidigare död också förstås. Äldreomsorg heter det men omsorgen låter de äldre svälta.

När någon har tappat alltför mycket vikt blir det dietistens problem. De gamla remitteras dit och andra grupper kan få vänta. Hur kan    dietisten trolla när det handlar om en mager person i ett boende och maten där är det som bjuds. undrar jag. Extra näringsdryck ordineras, det borde väl de flesta få.

Det sägs att en tredjedel av alla över 80 år är undernärda.  Anledning till det är att folk blir äldre.

Hur blev det nu? Är ålder igen orsak till något som inte fungerar, nyss var det ensamhet, nu mat?  Enkelt att skylla på åldern. Kan det vara lite fel på maten och miljön också?

Alla inom äldreomsorgen borde få bra mat. Mat som är gott och lätt att äta äts upp. Det kastas bort alltför många portioner. Maten lagas ofta i storkök och värms sedan upp. Den varken doftar eller känns igen som bekant mat.

Att äta är också frågan om lusten att leva. Finns det kvar en mening i att leva eller är den gamle ensam och deprimerad? Det finns en djup psykologi i att äta, det vi vanligen inte alls tänker på. Mat är inte bara nödvändig rutin. Äta är ett sätt att vilja existera. Mat är också ofta tillfälle att umgås. I ett äldreboende är vi tvingade till umgänge med folk vi inte känner och kanske inte vill känna heller. Att dela matbord med de andra kan vara mer än stressigt.

Det är mycket som påverkar både sinne och själ – om vi nu har något – och lusten att fortsätta leva.

De individuella önskemålen är alltid eftersatta i kollektiv vård.

Jag minns en man i Servicehuset – en tidigare mycket framgångsrik person men nu svårt handikappad på grund av sjukdom – som frågare ifall det var mot regler om jag gick ut till Mc Donalds i nästa hus och köpte en Bic Mac åt honom? Tveksamt, så jag gick när min arbetstid var nästan slut.

Den är i alla fall nylagad mat, sa han.

Flertal äldre i boenden behöver också hjälp att äta, en tugga själv, nästa tugga ges av vårdaren är vanligt. Det finns inte händer nog att ta hand om de som behöver hjälp med maten. De som bor hemma och har mat genom Kommunen får ofta veckans mat till kylen och de förväntas värma upp det själva och lägga till sådant som sylt och gurka mm.

Vore du glad över de sista lådorna?

.Eftersom jag har haft min, nu döde, sambo i tillfällig vård och själv har arbetat extra inom äldreomsorgen i demensvård kan jag säga att maten var  ofta bedrövlig.  Sambon tappade alltid flera kilo i tillfällig vård, i ett avlastningsboende. Det var svårt att kunna lämna honom för att få ledigt för egna behov. Jag visste att det blev inte så bra som vi önskade.

Men, hemma hade han ju en heltids vårdare – jag – som daltade med honom, serverade något att äta åtta gånger om dagen, men till sist räckte inte ens det.

Merparten av de drygt två miljoner svenskar som är äldre än 65 år bor hemma. Av dem har cirka 150 000 hemtjänst och 88 000 finns på äldreboenden. Enligt Socialstyrelsen (SoS) lider nästan 40 000 personer av undernäring inom äldreomsorgen och drygt 100 000 lever i riskzonen för undernäring. https://www.gd.se/2023-10-14/forbjud-dalig-mat-till-de-aldre av Jöran Rubensson

Varför skriks det inte på första sidorna att det är skandal? Därför att de människorna är gamla, icke produktiva, kostsamma och ska ändå snart dö?

Sverige är väldigt snabb att ömma för andra länders brister. Men hemmablindhet är som standard.

När jag kom hem från PCT hade jag tappat 10+ kilo av min helt normala vikt. Jag var undernärd och snart 77 år, således en riskgrupp. Det gick inte att bära med sig tillräckligt med mat på en 4000 kilometers vandring. Behovet av kalorier motsvarade inte orken att bära. När jag kom till ”civilisationen” åt jag hela tiden.

Det var dock ingenting ovanligt på en så lång tur. Når du väl börjar tappa vikt är det svårt att heja det. Jag hade mig själv att skylla. Även de stora starka killarna hade flera nya hål i bältet. Sakteligen åt jag upp mig hemma.

Bild: glass i Rom.

Mat och gamla i äldreboenden är en svår kombination.

Vill du ha hans mat, frågade vårdbiträdet när jag satt som ”dödsvakt” för min sambo i ett demensboende (2018). Du får betala för maten ändå. Jag hade levt på kaffe den dagen så jag tackade.
Maten var en nu torr fläskkotlett, tre hela potatisar, kanske en halv deciliter gröna ärtor och en liten klick brunt sås. Inte någonting som väckte matlust ens hos hungriga mig.

Hur kunde den maten bli bättre? Inte kotletter. De blir snart torra och är svåra att skära. Bättre med fläskfilé i tunna skivor med sås. Prisskillnad är försumbar. Potatisen som står ett tag har liksom nytt skinn, svårt att forcera. Potatismos med smör i är bättre. Hur kan de gamla kanske med skakiga händer fånga ärtorna när de rullar runt på tallriken? Ärtpuré bör det vara men gärna med några hela ärtor så man ser vad de är.
Drickat helst i plastglas med lock och sugrör för de mest skakiga, inte hala glas.
Nej, jag är inte matexpert men förståndet säger ju att mat bör vara lätt att äta och få fatt på tallriken.

När jag jobbade extra i ett boende började jag och en matintresserad arbetskamrat laga mat på helgerna på vår avdelning. Fisk ena dagen, kött den andra. Nybakad kaka till kaffet. Maten åts då upp till sista smulan. Vi fick hålla på i två helger, sedan var det slut. Matkostnaden var för hög. Helgens mat blev igen en knappt igenkännlig massa i lådor som skulle värmas i ugn en timme.Det är nog där det sitter. Pengar.

Det sägs att maten är god i fängelserna och de intagna får sina önskemål om speciell mat tillgodosedda. P4 Malmöhus har tittat på hur många av internerna på landets häkten och fängelser som får specialkost. Det visar sig att över hälften av de intagna äter anpassad mat. Var fjärde anger religiösa skäl och ungefär lika många uppges ha medicinska skäl.

Kanske bör fängelsematen komma till äldreboendena och den färdiglagade uppvärmda till fängelser? Som man bäddar…

Men matexperterna bör också inse att om du är gammal, dement och kanske har andra sjukdomar är matlusten väldigt liten i många fall. Nog skulle flera gamla behöva personligt anpassad mat. Lite men gott. Som dietisten sa när jag äntligen fick besök av henne för min sambos skull: mat 8 gånger om dagen men i storlek litet mellanmål.
Dietisten sa även: För den svårt sjuke är maten också frågan om viljan och orken att fortsätta leva eller inte. Vad tror du om din sambo?
Märkligt, men just det tog bort min mat oro och situationen blev till och med bättre för honom. Tills han flyttade till demensboende. Fast då satt döden vid dörren redan i vänteläge och morfin sattes in omgående.

Ni har väl hört om morfindöden?

Mat är inte enkelt men bättre om det är anpassad till den som ska äta, serveras fräsch och oftare och kanske påminner om den mat som var på tallriken under bättre tider. Men det är frågan om pengar och hur vi ser på de gamla i behov av hjälp. Kostnad eller respekt.

För tredje gången har Livsmedelsverket kartlagt matsvinnet inom äldreomsorgen. 60 av landets 290 kommuner har rapporterat in data från 2022 års matsvinnsmätningar. I genomsnitt slängs cirka 108 gram per ätande vid lunchen – det vill säga uppemot en tredjedel av måltiden. Detta är, förutom ett stort resursslöseri, en riskfaktor för undernäring.
Att den äldre fått vara delaktig i beslut kring måltiden och att måltidsmiljön är trivsam är faktorer som påverkar måltidsupplevelsen positivt.
– Måltider som utgår från individens önskemål och behov, där det finns en flexibilitet kring vad den äldre vill äta och när, har visat sig kunna bidra till både nöjdare matgäster, att mer mat äts upp och därmed minskat matsvinn, säger Emelie Eriksson. Livsmedelsverkets Kompetenscentrum för måltider i vård, skola och omsorg.

Klippt från Livsmedelsverkets hemsida.

Jag tvivlar på att det händer något. Det finns inte personal och pengar för att anpassa maten bättre. Jag tror dock att undantag finns. Någon?


Dags att börja laga middag. Idag blir det gnocchi med sås av salsiccia, svamp, tomater och lök. Kanske inte riktigt mat från gamla tider. Efterrätt? Nej, det blir bara ost och frukt.

Översta bilden: Eftermiddagste på mors dag hemma hos mig..


https://www.hant.se/nyheter/har-styr-de-intagna-menyn-pa-anstalten/7802461