Ensamhet – ett Kommunalt ansvar?

Utvalda

Jakob Forssmed, socialministern som cyklar, oroar sig över hälsoriskerna med ensamhet och barns motionsbrist. Socialministern ser ensamhet och barns stillasittande som de största hoten mot folkhälsan och nyckelfrågor under kommande mandatperiod. Så det finns inget viktigare att ta itu med än min och andra gamlingarnas ensamhet?

Jag tänker strunta i motionsbrist hos unga, det borde vara föräldrarnas sak att åtgärda med hjälp av skola och idrott. Jag funderar bara över de gamlas – som min – ensamhet.

Enligt socialministern lever så många som en halv miljon människor i Sverige i ofrivillig ensamhet. Det är en hälsofara som kostar. Jag antar att alla inte är gamla pensionärer, så deras problem är annat än ensamhet man förvärvar genom att bli just gammal, har slutat arbeta och förlorat människor i sin omgivning..

Bryta ensamhet är är ett medmänskligt ansvar för oss alla, säger socialministern.

Det var tungt sagt.

Vi gör en stor satsning till kommuner för att man nu efter pandemin ska använda sig av uppsökande samtal med äldre som kanske har självisolerat under lång tid, och i samband med det peka på gemenskapsmöjligheterna som finns i kommunen – här kan du äta med andra, här kan du delta i aktiviteter, där kan du engagera dig i den här föreningen som volontär, säger socialministern.

Det var ska jag säga snällt. Men är vi verkligen så hjälplösa? Hittar vi ingenting själva när åldern har passerat 65? Känner mig nästan kränkt här vid min dator och mobil med Internet inom räckhåll.

Så Staten lägger på ytterligare en sak som Kommunal verksamhet skall ta hand om när de inte klarar tillfredsställande sina grundläggande skyldigheter som god äldreomsorg, barnomsorg och skola samt bristen på utbildad personal. Först grunden, sedan överbyggnaden bör vara regeln. God äldreomsorg ser väl till att bidra med annat än dammsugning? Inte det?

Men Kommunerna är på bettet. Det kom faktiskt ett brev från min Kommun där de erbjöd en timmes samtal om mina behov på grund av min ålder och eventuell ensamhet och info vad som fanns i Kommunen. Gratis. Som sagt, jag hatar ordet gratis när det avser skattemedel.

Jag slängde det i soporna. Kanske kunde de har frågat mig hur jag mådde och om jag hade några personliga behov när jag tog hand om min sjuka sambo i nära sju år. Jag fick klaga till sist och det gillar inte jag.

Vem är då ofrivilligt ensam?

Jag läste en gång definition att den som inte har en enda person att ringa till på natten när man känner sig ensam och orolig är just ensam. Tja, lite djupare definition behövs kanske.

Vad är ensamhet? Hur definieras det? Det är få i Sverige, kanske i Världen, som inte hör till något sammanhang, inte alltid vad vi önskar dock.

Att vara socialt ensam innebär att man saknar band till vänner och bekanta som man känner samhörighet med, trots att man skulle vilja ingå i sådana sammanhang. En del människor har få sociala kontakter och är nöjda med det, och då handlar det om social isolering snarare än en känsla av ensamhet. Vid emotionell ensamhet saknar man en förtrogen person att anförtro sig åt på djupet, och det kan man ju göra även med ett mycket rikt kontaktnät.

https://ki.se/forskning/ensamhet-ett-hot-mot-var-halsa

Det finns en tidsaspekt som heter livet. Vi lever i olika perioder med olika kontaktnät. Barndom, skola, arbete, småbarnstid, mera arbete, tomma boet, pension, död… människorna kommer och går, allt varierar. Omständigheterna varierar. Behov likaså. Måste man vara social gruppmänniska hela livet? Få sociala kontakter men nöjd med det får det inte vara helt OK? Det finns andra åsikter om livets sista tid, buddhister till ex.

Är inte ensamhet en del av livets gång? De lite äldre människorna vi haft kontakt med och ens ålderskamrater dör. Vi blir mer ensamma. Min väninna dog i cancer, hon var inte 60. Min sekreterare jag umgicks med privat likaså, precis efter pension. Min före detta som var min allra bästa vän och mentor, hjärtinfarkt vid 65. Min syster dog av bröstcancer. Fler… Känner arbetskamrater vars vuxna barn har dött. Livet är skört. Död är svårt att värja sig mot.

Eftersom många kvinnor är yngre än sina män blir de ensamboende vid makens död eller isolerade vid sjukdom. I anhöriggruppen för demens jag var inbjuden till fanns 15 äldre kvinnor och en medelålders man. Kvinnorna tog hand om sina män hemma och var tämligen emotionellt ensamma. De hann knappt något annat. Några hade själv åldersrelaterade krämpor. Den ende mannen hade fått mer hjälp än någon av kvinnorna. Jag blev deppig och lämnade gruppen. Det där att man kan leva som vanligt vid demens är bara lögn. Sjukdom begränsar. Livet har sina begränsningar.

Min sambo dog vid ålder 87 fast det var till sist en befrielse för oss båda. Ingen skall behöva lida så som hans och mitt sista år var.

Jag har en del äldre bekanta, folk som har bott på samma område länge och en dag började vi säga mer än ”hej”. Alla gamlingar jag råkar känna har dator och oftast mobilen i handen, åldersspann 70 – 90. Vi hör till den generationen som hann använda dator på jobbet, något som politiker inte har fattat. Ingen kände sig ha något behov än att prata om sitt liv med Kommunen. Det kanske kommer, sa någon. Då blir jag nog besvärlig. Jag nöjer mig inte med vad som helst.

Jag har flyttat ganska många gånger, jag tror det är 18 bostäder sedan jag flyttade till Stockholm vid 20 års ålder, borträknad några veckokorta boenden i början och inklusive utlandsboende. Flytt har skett på grund av arbete och skilsmässa. Det är svårt att både få nya och behålla gamla kontakter efter flytt. Folk har redan sina liv i egna cirklar. Svenskar är inte de som genast bjuder grannar på kaffe. Det händer än att någon frågar om jag ska flytta hem. Hem, efter 60 år i Sverige. Jag tar det med ro. Hem? Vart är jag hemma har jag funderat på ett antal gånger. Skogen kanske?

Det är inte bra att vara avskuren från andra och verkligheten omkring, speciellt när du är yngre. Livet består av samverkan med andra. Det består inte att bli en kopia av någon tongivande person. Det är att bli sin egen men även ha ett livsinnehåll och acceptans för och tillsammans med andra. Men efter ett långt arbetsliv kan det finnas behov av ensamhet och lite tanketid i stället ständig rörelse.

Men barnen då, säger ni. Ska inte de se till att föräldrarna inte känner sig ensamma? Det låter väl bra? Alla har inte barn. Om ens barn arbetar och kanske har själva barn och inte ens bo på orten har de föga tid att ta hand om sina gamla föräldrar, ännu mindre avlägsnare släktingar. Kontakterna idag sker i vardagen genom Internet mer än per besök.

Barn ska inte agera ett vårdhem till sina gamla föräldrar, tycker jag. Den tiden har vi passerat. Vi betalar skatt för det. Men när det gäller ska vi ställa upp för varandra i familjekretsen, det är inte en åldersfråga. I hyfsade förhållanden sker det automatiskt. Det är ett inre vetskap om att ifall att … Dock är inte alla familjerelationer fungerande vill jag säga, jag har sett otaliga skräckexemplar på mitt arbete.

Men om du vill ta hand om dina gamla, sjuka föräldrar själv i stället Kommunen är de väldigt glada. Anhörigvårdare är rena sparbössan.

En del blev ensamma tack vare covid och Staten har en skuld till det. Det var ett tag ren skräckpropaganda. Först stängde myndigheterna av anhöriga från äldreboenden, nu oroar de sig om de gamlas ensamhet. Om det hade funnits en smula förstånd hos beslutsfattare hade besökarna försetts med munskydd, skyddsrock och handskar. Det är inte en kö av besökare till boenden. Nu fick bara personalen smitta de gamla.

Att Staten ska försöka ordna upp all livets sorg och besvär fungerar inte. Det är nog inte meningen med livet heller. Just nu finns ett slags krig att reda upp. Nej, inte Ukraina utan våra egna gator. Prioritera det. Men om behov uppstår vill vi svenskar ha en äldreomsorg med personal som pratar svenska, är inte reglerad per minut, har viss kulturkompetens och som är utbildad, välbetald och stolt över sitt arbete. Det borde gå att ordna? Vad är som hindrar det?

Politiker skall undvika att göra ensamhet till en sjukdom som din Kommun skall bota.

Ring nu på hos din granne som är ensam, men bli inte snopen om ingen vill öppna dörren för dig. Och det – mina bloggvänner – rädslan för främmande folk som kan råna en om vi öppnar dörren är faktiskt Statens ansvar.

Bild nederst: Virihaure, Padjelanta och en ensam vandring på 800 kilometer, Nordkalottleden.

Ryckta rötter.

Utvalda

Ett land där en popgrupp får priset för folkutbildning och en press som hårklyver ministrarnas jackor. där explosioner mot bostäder och restauranger sker varannan dag, skjutningar slår rekord och folk säger att det var tråkigt i stället att storma Riksdagen. 14 år gamla barn har skarpa vapen och en lista där priset för ett liv är sexsiffrigt. Föräldrarnas ansvar har försvunnit. Straffen har öppna dörrar.

De ansvariga använder gärna ordet oacceptabelt.

Varje generation vill lämna ett bättre land till sina barn än vad de själv fick. Det blir inte så för oss i min ålder, kanske aldrig mer. Vi lämnar problem. Utvecklingen har stannat av. Infrastrukturen havererar. Sjukvården är på bristningsgränsen oavsett hur många övertidstimmar den vårdande personalen arbetar. Priser och löner är i otakt. Skolan är på fallrepet sedan länge.

Det känns som moralen hade försvunnit. Varje dag publicerar pressen bevis om försvunnen respekt och moral, det som var grunden för ett samhälle.

Sverige är ett land på glid mot avgrunden. Det är som om rötterna hade ryckts upp.

Politikerna bör vara oerhört tacksamma för det som än fungerar och för de människor som går till hederligt arbete varje dag.

Världen är ond men det finns undantag.

Utvalda

Det borde heta att världen är god men det finns onda undantag. Jag försökte lära det till mina allra mest trasiga patienter de som visade huggtänderna redan vid dörren. De var totalt säkra på att även vi skulle behandla dem illa. Ett nytt ställe där ondskan härjade. Jävla socialtanter.

Vad dessa svenska kvinnor hade varit med om i Sverige går inte ens att skriva ner. Jag tänkte på dem idag, jag kommer ihåg vissa för evigt.

Men det jag lärde dem var lögn. Världen är ond men det finns än goda undantag.

Putins verk i Ukraina ger en känsla av hopplöshet. Kan ingen stoppa detta våld mot människor. Barn, nyfödda, kvinnor, män, husdjur ligger i ruiner och upplever sin sista ångestfyllda stund i livet. Våldtäkter på barn och vem som helst. Bostadshus, skolor, förlossningskliniker, daghem, lekparker, marknader, shoppingcenter, infrastruktur, åkrar…allt bombas till ruiner.

Vad är ryssar för människor? Är alla så hjärntvättade att de tror vad en galen man påstår?

Försvara dem inte. Den tiden är förbi nu efter nästan ett års överfall. Visst vet de flesta vad som pågår. Kan jag komma åt rysk info kan de komma över nyheter från Ukraina. Varje dag spammas min blogg med info hur västvärlden och även jag är felinformerad över Putins försök att rädda ryska delen Ukraina från nazismen. Utöver lyxvaror jag skulle kunna köpa från svarta börsen.

Jag lägger inte ut dem, bara raderar. Det är så märkligt. Jag är ju ingenting och ingen viktig person.

Kommer ryssar ses som odjur, tredje klassens människor? Förlåter vi mördare? Om de sitter sitt straff? Människan har en skyddsmekanism i sinnet och den säger nej till att sätta sig i fara flera gånger. Är det så? Jag tvivlar. Minnet är oftast kort och det är alltid pengar som i slutändan talar. Inte hatar vi andra som har gjort Världen till ett helvete. Om ett tag tar handel över. Låt det inte bli så denna gång – på flera generationer.

Vissa försvarar anfallare redan. Det finns exempel om det också i Sverige. Låt oss tiga ihjäl dem.

Det är omodernt idag att vara pacifist. Det har kanske alltid varit omodernt. Att sätta sig mot en Stats krigsmakt innebär bestraffning. Som gammal pacifist mår jag uselt varje dag. Orden aldrig mer krig är ett glashus som har rasat. Nej, jag trodde inte på evigt fred, det har aldrig funnits en dag utan krig någonstans under mitt liv.

Läs om offren i bostadshuset i Dnipro och var glad över att Ukraina försvarar även dig. För utan deras försvar vore läget väldigt annorlunda, tror jag.

https://meduza.io/en/feature/2023/01/18/i-can-t-live-without-them

Bilderna från nätet någonstans.Dessa från Dnipro, bostadshus finns överallt.

PS. Putin är folkvald. Röstningen kan ha gått i icke demokratisk stil , men…

Utvecklingen börjar gå bakåt?

Utvalda

Har du lagt märke på elledningarna och glatt dig åt dessa? De har gett dig så mycket. El i huset, på jobbet, underlättande saker och förstås din mobil. Billigt och enkelt.

Det var då det. Idag ska vi snåla med elanvändning och räkningarna ger de flesta magont.

Spara el? Så föll Regeringens och den föregåendes energipolitik lik korthus. Vi ska spara el. Helst ska vi sitta i mörkret i en kall lägenhet och tugga på något som inte behöver kokas.

Tacka MP speciellt för det. Röstade du på MP? Släck genast allt, stäng rubbet enkelt med huvudsäkringen.

Men först ett positivt elminne. Kanske borde vi skriva ner våra positiva minnen så det blir elhistoria till kommande generationer? För, var så säker detta elände kommer att fortsätta.

Jag minns än glädjen när min mor fick en dammsugare som present av far. Det var en Hugin. Mor blev överraskad och så glad. Min far blev ännu mer uppskattad make och även andra fruar tyckte att deras män kunde vara lika omtänksamma. Så det blev nog en del Hugin som köptes. Jag minns inte året, det var omkring 1950. Jag antar att dagens kvinnor skulle explodera av ilska om deras män skulle köpa en dammsugare som present. Så ojämlikt med mera.

Det var annorlunda då. Ingen trodde att dammsugning skulle vara närapå kriminellt senare. När strömmen gick i Stockholm en söndag skylldes vi ju på att alla dammsög samtidigt.

Nästa ökad elförbrukning var inte så positivt personligen även om det var ett av det häftigaste som har hänt på Jorden. Minns när svärfar köpte en TV, han som aldrig skulle köpa en. Inför månlandningen kom det in en TV, byns första. Hela byn samlades kring det och alla såg varenda repris också. Jag hade nyss fått barn, släktens första i den nya generationen men ingen brydde sig om babyn. Han kunde inte tävla mot TV och månlandning. Jag tyckte månlandning var spektakulärt men min son var ett större under.

Så klart bör framtida rymdresor förbjudas för de, om något, drar hiskeligt med energi. Att hoppas samma med krig är idag överkurs.

Att tillverka och transportera el till två hål på väggen är ett av civilisationens stora bedrifter. Samhället har byggts upp av elförbrukning. Många hus värms med el eller el är en komponent så allt fungerar. Alla möjliga prylar drivs med el. All produktion drivs förstås med el. Det har pratats om att elektrifiera vägarna. Senaste åren har Staten gett bidrag – våra skattepengar – till köp av elcykel och elbilar. Det skulle bidra till att ändra klimatet. Tänk dig du åker runt med din elbil som har redan påverkat jordens resurser och inte bara lite, men nu räddar du klimatet!

Vilket hjältemod. Eller?

Elektrifiering är en uppfinning som har ändrat Samhället i positiv mening ,vårt arbete och livsstil. Hela världen vill ha två hål på väggen om så bara för sin mobil.

Läste någonstans att i Afrikas avlägsna byar där det inte finns el går någon till stan och laddar alla telefonerna. Det ni visar att mobilen är den värdefullaste ägodelen. Varför satsar de inte i solkraft när vi här i norr ska rädda klimatet med det?

Nu ska vi minska vår elförbrukning, spara el. Regeringen har precis bett oss att göra det. Den som spar…

Hur blev eltillgång en sådan felberäkning? Var det för att vi la ner något som kärnkraft utan att fylla på med något annat innan, samtidigt som befolkningen ökade med 1,6+ miljoner sedan 2000?

Jag är inte expert på turerna kring Sveriges elförsörjning. Vi röstade om kärnkraft och resultatet blev en kompromiss, bygga först lägga ner sedan. Den förra Regeringen och kanske de förrförra med har bedrivit energifientlig politik samtidigt som de belönade ökad elförbrukning. Tänk bara på serverhallarna. I början av året belönades än elbilar med bidrag medan nu ska vi helst inte använda el och inte annat bränsle heller. Vi har inga varma källor som Island. Lyllo dem.

Kärnkraft var olämpligt. De mindre vattenkraftverken skulle bort och älvarna flöda fritt som förr. Vilket förr? Nu stoppades det för ett tag. Vedeldning är förstås kriminellt. Vedspisarna skall väck, kaminerna likaså. Enligt MP försörjs elbehovet av vindkraft och lite sol. Tillverkning? Det kan andra länder göra de som inte bryr sig om klimatet. Det var Regeringens politik alldeles nyss och nu betalar vi.

Vi har elbrist och el är svindyrt. Brist på el är det kanske inte men el är inte i en låda utanför din dörr i väntan på bruk utan skall transporteras där den behövs. Och det klickar inte riktigt. Lägg till EU regler, den gemensamma elmarknaden, så…

Värmen inomhus skall sänkas. Som en politiker sa när värmen sänktes i äldreboendet. De kan väl ha filtar. En ny variant av att äta kakor. Gatubelysning släcks när i nyss ökade det för att de kriminella skulle avskräckas av synlighet.

Men vad gnäller vi på. I Ukraina är miljoner människor utan el. Deras hus är i ruiner. Deras vägar är minerade. Deras nära och kära kan vara döda eller skingrade. Modigt sätter de upp julgranar fast utan belysning. Här oroar vi oss att el stängs för några timmar. Kanske just när du bakar kakor.

Mer. EU har i sin stora vishet beslutat att restprodukter från skogsbruket inte ska få räknas som hållbart. Alltså grenar och toppen av trädet som inte duger till annat än bränsle är ohållbara rester. Det motsvarar 20% av produkterna till fjärrvärmen. Men sopor ska inte heller produceras. Det där blir knepigt. Vad värmer vi då med? Gissa!

M, KD, S, MP och V röstade för detta smarta EU beslut. Ska restprodukterna ligga och skräpa i skogen förtäljer inte EU visdomen.

Situationen i svensk energiproduktion är ohållbar på sikt, säger Kristensson. Ja, så går det när politiker har noll framförhållning. Tänk efter Kristensson och CO: vad gjorde ni för visa beslut i opposition?

Vem vill egentligen styra Sverige idag? Låter som självmordsuppdrag och då tänkte jag inte bara på el.

I princip tycker jag illa om att få bidrag till elförbrukning. Ekonomin för medborgare skall inte bygga på olika osäkra bidrag utan vara rimligt att betala själv. Bidragsekonomi fungerar inte i längden. Varför ska skattepengar ge elbidrag till uppvärmd pool, två eller flera hus och sommarstuga med hot tub? Nej, jag äger inte dessa saker och har alltid varit snål med el.

Om läget är lika illa även nästa år? Och nästa? Ska det bli en vana att fylla hålen av usel planering med fortsatt bidrag till el? Ingenting av elproduktionen går att åtgärda inom kort. Priserna kommer att vara höga. Jag misstänker att tiden med billig el är förbi.