Stilla flera kriser än man skapar…

Utvalda

Livet i stugan vid havet är händelselöst. Eller – kanske är det just dessa enkla händelser som livet borde bestå av för ett tag. Barn. Mat. Disk. Blåbärsplockning. Klappa katter. Gräsklippning. Stilla promenader vid havet och i skogen. Lösa enkla bekymmer.

Rensa tankarna, hur det nu skulle gå.

Jag försöker be katterna att inte väcka mig 6.25 varje morgon men de är olydiga. Det är dock roligare med ett ”mjau” vid sängen än väckningar hemma i den Kungliga Huvudstaden. Något som brinner ute, kanske en skjutning, sprängning eller bilar som hastigt drar igång. Brandkår. Ambulans. Polisbilar. Eller de eviga polishelikoptrarna som hovrar i luften.

Här kommer endast glassbilen och de få som bor här men de rullar i sakta mak.

Katterna Buse och Cleo

Det finns sex katter i familjen. Sex alltså. Den minsta katten heter Buse och den är väckarklockan. De andra kan stå lite bakom som om de stöttade Buse som har väckningsuppdraget. Mjau. Lite mer mjau. Till sist hopp i sängen och mera mjau. Då ger jag upp. Sedan vill tre ut, två vill ha frukost och en återvänder från nattsudd.

Snart skall ett av barnbarnen fjällvandra med sin mor. Jag är glad över att någon av barnbarnen kanske blir en vandrare. Att vandra är liksom min legacy, något jag försökt lära barnbarnen. Naturen sviker inte. Att gå är bra motion. Vandring är också – förhoppningsvis – en Internetfri tid.

För, det är Internet som styr mycket av barnens tid idag. Jag tror rent av att vi har förlorat våra barn till Internet. Inte lätt för oss vuxna att vinna över Internets visdom. Inte heller över det häftiga, kändisar och propagandan.

Jag har sett med barnen några serier och Youtube, det de tycker är toppen.

Jag har försökt förstå vad som drar i det de ser. Jag kan inte säga att det lyckas så väl. Mycket är intelligensbefriat. Humor som inte är humor för mig. Snabba ryck. Pang och bum. Lilla Aktuellt är rent av skadligt. Jag som hade klassisk musik och att läsa böcker som hobby i den åldern. Min smak är inte modern, inser jag. Men, vi gamla får försöka hänga med i barnens liv.

Vet du vad dina barn ser på Internet? Vet du vilka bilder killarna skickar till dina döttrar? Inte? Ta en titt men spy inte.

När barnen frågar hur det var på min ungdomstid begriper de knappt svaren. Mycket av mitt liv var så långt ifrån deras liv. Det är svårt för dem att tänka på varubrist. Samhället var smalare, utbudet mindre, vardagstekniken bara på gång. Bekymren handlade om ren överlevnad i en fattig familj. Läxor, hjälpa till, ta hand om de mindre. Föräldrarnas makt var tämligen stark. Lärare var idoler. Vi växte också upp snabbare, barndom var kortare. Hastigt var man vuxen utan att än ha den vuxnes förstånd. Självförsörjande. Den som bidrog. Ansvar var ordet. Gud fanns än.

Men något var säkert. Livet blev bättre, både hemma och i Världen om man gjorde sin del och ansträngde sig. Framtidstron var stark.

Den frihet och makt, både som person och konsument, barn har idag är inte bara av godo. Mellan allt som finns är också ångesten att inte ha, inte kunna och inte duga. Frågorna vem jag är och vad jag kan få finns oftare än vad kan jag göra själv och för andra.

Om ett tag är vi alla från krigsgenerationen döda. Det liv vi hade som barn var som sagt enklare, med färre möjligheter. De försök vi gjorde som vuxna för att göra världen bättre för våra barn och barnbarn är idag ett misslyckat kapitel. Vi var ”aldrig mer krig” generationen. Det pågår ständiga krig i världen, även om det i vårt land är bara i startgropar. Vi lämnar efter oss ett land som klättrar på listorna över bidragsförsörjning, skjutningar, klanvälde och fallerad skolgång. Med mera. Det känns som ett totalt misslyckande. När ens barnbarn funderar på att lämna Sverige, är det en sorg och bottenbetyg för våra ansträngningar.

Som invandrare med arbete från dag två här känner jag idag mer vrede än glädje över landet jag har levt och arbetat i hela mitt vuxna liv. För mig är det för sent att börja om.

Vår Regering och dess föregångare har skapat flera kriser än de har stillat med sin vision om ett humanitärt land utan gränser. Nummer ett – i allting. Vänsterpolitiker och deras stödhjul litar än på att de strävsamma svenskarna inte ger upp utan snällt betalar för politikernas val och vanvård av landet. Det sägs att nästa valet är en sista chans men det finns inget parti som kan vända utvecklingen. Sverige har passerat tipping point.

Det kommer inte ens att stå dyrt för politikerna. För, politiker hamnar inte i obestånd och ställs inte till ansvar för sina gärningar. Inte i Sverige. Vi är det lydiga folket drabbad av någon sorts Stockholmssyndrom.

Jag borde vara glad över barnbarn som planerar att protestera med fötterna. Frågan är: vart?

PS. Publicerade detta förra året efter vistelsen vid havet som barn och kattvakt. Har varit där igen för barn och katter, när dottern var på sin fjällvandring. Ser att allt var och är likadant i år med. Så återpublicerar. Förra året sköts det barn nära mig, i år var det på en annan ort på lekplats. Alla dessa stenar som politiker påstår sig att vända sitter jävligt fast. Men, folk röstar på dem ändå?

Mer om Nisse, en av katterna:

Stenvändarpartiet?

Utvalda

Vända på varje sten? Det uttrycket är populärt men helt verkningslöst idag. Det har S politiker lovat år ut och in och även Polisen har använt uttrycket. Höra löftet om vända stenar är inte kul längre.

Jag undrar, vad letar de efter? Förståndet de tappade länge sedan? Eller, kanske är just du jättenöjd med utvecklingen i Sverige? Under vilken sten bor du?

Sverige är fantastiskt, men vårt land kan bättre. Vi ska vända på varje sten för att bryta segregationen och knäcka kriminaliteten, ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och skapa jobb här och nu genom att ligga längst fram i klimatomställningen.” Andersson 21/8 på Omni.

Vårt land kan bättre? Det är att skylla på dem utan makt. De godtrogna som röstade på S och trodde på att politiker gör sitt jobb: tar hand om Sverige och svenskarna enligt bästa förmåga.

Det är förmågan som brister. Eller styrs S politiker än av illusioner om en stormakt där alla kan finna ett hem och rejält pengabidrag? .

Skall du rösta på stenvändarna? Tror du att politiker kan bättre än läget är just nu i Sverige där tonåringar på rymmen går med en picka i byxlinningen efter att ha avrättat någon och skadat en turist i shoppingcenter.?

De andra politikernas svar då? Läs på Omni.

Det finns gott om stenar i Sverige, både imaginära och riktiga. Vänd!

Misslyckade barn och dumma politiker.

Utvalda

Som två år gammal talade min son bara några få ord. Han såg ut att förstå, så varken jag eller BVC oroade sig. Men sedan exploderade talet med hela meningar och han höll aldrig tyst därefter. Han gick inte i daghem, jag tog själv hand om mina barn. Barnen gick i olika aktiviteter som musikskola, konstgrupp, skridskoskola och Mulle.

Hade Liberalerna testat honom vid två hade han fått underkänt i talförmågan.

Vad skulle L ha gjort då? Omhändertagit honom? Tvångsplacerat honom till en perfekt familj? Tvingat oss till någon språkgrupp för att prata rätt? Vi var svensktalande, kanske kan hoten inte gälla då?

Har Johan Perhson barn? Ja. Men varför vet han då inget om barns utveckling? Var hans barn exemplariska i tal vid två?

Gör inte BVC några mognadstester längre? Följer de inte barnens utveckling och kan då ge råd eller koppla in övriga resurser? Märker de inte om barn inte pratar något förståeligt språk?

Det vore så mycket bättre att slopa hemspråket i skolan. Hemspråk är just språket hemma. Gör som kineser i Stockholm. De läser kinesiska på lördagar.

Det är kanske föräldrarna som borde språktestas och inte två år gamla barn?

Det är tid för tomma löften och dumma förslag. Inte bara Liberaler kläcker ur sig oanvändbara saker. Det är en allmän sjuka hos politiker. M vill ADHD testa barnen på utanförskapsområdena. Var det inte segregation vi skulle undvika? Rena rasismen! Lycka till, Vad annat ska vi testas för?

ADHD har blivit ett slags räddningsplanka, inte alla diagnoser är rätt.

När saker och ting inte går enligt Politikernas ritningar kläcker de ur sig ogenomförbara projekt för att skyla över sina misslyckanden.

Om barns språkutveckling:https://www.dn.se/debatt/obligatoriskt-spraktest-saknar-vetenskapligt-stod/

Män, djur och misslyckanden.

Utvalda

Afghanistan är nästan borta ur media, ointressant, i skuggan av Ukraina, diverse omröstningar och det vanliga skräpet som skilsmässor, nakna människor eller någon som går ut med något..

Men resultat av våra ansträngningar, eller o – resultat sipprar ibland ut. Det mesta handlar om kvinnors situation.

Man kan inte få sharia, västerländsk livsstil och frihet för kvinnor samtidigt. Det är det ena eller det andra. I 20+ år försökte väst förändra Afghanistan med, vapen, demokrati, jämlikhet, kvinnoprojekt, stöd till militären för att hålla terroristerna i lagom ordning och allt västerländsk stuff och slutresultat var att väst fick fly i överfyllda flygplan. Talibanerna intog scenen. Införandet av islamisk styre har sedan skett snabbt.

Afghanistan önskade frihet från väst och fick det. Som följ sinade bidragen. Brist på mat. Flickor miste skolgången. Småflickor säljs mot pengar och mat. Kvinnor återgår oftast till hemmet. Terrorattentat från oliktänkande. När så elementära nyttigheter som mat sinar genast undrar man vart biståndet tog vägen, mot vilka onödiga projekt de riktades mot. Eller i vems fickor slantarna hamnade.

Kvinnor skall nu uppträda i heltäckande klädsel annars bestraffas den mannen som är ansvarig för kvinnan. Ja, kvinnan ägs av männen, make, fader, bror, vuxen son eller något mer avlägset. Även kvinnliga TV presentatörer skall täcka munnen, skall de prata med ögonen eller hur var det tänkt.

Vistelser i parker kan delas till mans- och kvinnodagar. Likaså skall inte män och kvinnor äta tillsammans. Ja antar att det gäller ute, eller? I de starka fästena för talibaner som Kandahar skall kvinnor som inte bär burka likställas med djur.

Renlevnad? Rädslan för kvinnor och deras sexualitet är total bland talibaner. Makt för ynkliga män. Knäcka den som kan tryckas ner i skorna – om man har några.

Även mäns kläder och utseende regleras. Skägg till exempel. Att avvika är inte tolererbart.

I en undersökning av Pew recearsh om muslimska länder 2017 var Afghanistan det landet i Världen som högst önskade bli styrt av sharia, islams lag. Det är så nu.

Som en skribent skrev: wanted their freedom and they got it.

Skall vi tycka synd om dem nu? Har inte kvinnorna stöttat sina talibanmän i åratals? Skött deras hushåll, fött deras barn, glatt åt deras vinster? Inget samhälle på den primitiva nivån fungerar utan kvinnor som gör det män inte kan eller inte anses vara mansgöra. Kvinnor ska ta hand om hem och det växande släktet. Passa upp männen. Skall vi ösa på mer jämlikhetsprojekt?

Ja, jag tycker synd om kvinnorna, men… det är en oeffektiv känsla.

Borde inte vi ha satsat på vatten och ström, mödravård och skolmåltider och skippat överkursen jämlikhet? Börjat på botten.

Demokrati och jämlikhet införs inte med vapen, bidrag och önskedrömmar. Inte i Afghanistan, inte någonstans. Vi borde ha lärt det länge sedan. Någon som vill försöka med Iran? Eller närmare hemma, någon svenskt av klan styrt område?

Hjälpen för Afghanistan har varit resultatlöst för landet i stort. Men det har haft betydelse för enskilda personer. Många av dem har dock lämnat landet, de som kan. Pengar hamnade i någons fickor, inte för utveckling. Så några ringar i vattnet bildas inte. Att drömma om skolan, inte gå i kvarstår för flickor. Kvinnor är andra klassens medborgare.

Kvinnoförtryck finns även i Sverige fast i en liten skala. Hedersmord utan heder. Regler för flickor. Också vi har otaliga projekt för integration och jämlikhet . Men islam håller stånd även här. Det är ett samhällssystem som innehåller livets alla delar. Ett slags handbok över tillvaron. När studenterna kom ut nära mig bar många en sjal under mössan och sitt hemlands flagga. Tolv år i skolan har påverkat föga, om någonting i den så omhuldade integration. Du blir inte svensk, i den gamla meningen, om vi nu vet vad det är. Idag ser vi beslöjade kvinnor överallt, på torget, affären, olika arbetsplatser, i kommunal och statlig verksamhet.

Skall vi bry oss om det? Varför känns det inte bra?

Handlar kläder om förtryck? Ibland är det tydligt när en sommarklädd man håller fast en kvinna i svart kåpa och det är varmt ute. Eller småflickor med sjal och täckta ben nu när värmen är 25 plus. Men, är det vad jag tror mig att se? Är det inte bara mode, likadant fast omvänt som de väl så nakna unga svenska kvinnorna visar upp på väg till någon fest på en fredagskväll?

Vad är integration – egentligen? Kläder? Enligt lag får invandrare ha kvar sin kultur men det sägs inget om den svenska. Vem ska då integreras och till vad? Svenskarna? Ingen har satt några krav för invandrare, inte innan ukrainska flyktingar kom hit. Då lät det genast annorlunda. De ska jobba, sa ministern, vem det nu var. Folk ska inte vara bidragsberoende i Sverige. Nyss klagade SR att det fanns få möjligheter till svenskundervisning för ukrainare så de kunde börja jobba, helst igår.

Det är annat tonläge från Regeringens sida mot kristna ukrainska krigsflyktingar än det har varit mot andra invandrargrupper, de från Mellanöstern/Afrika.. Det är inget vi kan vända nu. Det tåget har gått, tror jag, trots att leken vända på stenar pågår i alla partier nu i valtider..

Bilder: Kvinnor i Kabul 1972. svensk delegation i Iran februari 2017 och talibanregeringen.

PS. Islam är världens mest växande religion, idag 1800 milj. mot kristna 2000 milj.

PS2. Jag och min särbo var efterfrågade till ett arbete i Afghanistan i slutet -80 för en internationell organisation (han hade varit chef för ett program förut) men han insåg att det var omöjligt att bedriva något där utan korruption, begränsningar mm. Så det föll på sin egen orimlighet.