Orosmoment och kaos i naturen

Det råder ofta kaos i naturen. Man häpnar över saknaden av ordning. Linné ordnade upp växterna, klassificerade och sorterade  så vi lättare skulle förstå hur den förökade sig.(Ja, han gjorde mycket mer.) Men naturen trotsar regler. Träd faller hur de vill. Rötterna växer över stenar. Svampar hoppar upp vart som helst. Grenar ser ut som spökskog. Berg är inte som berg utan färgglada monster. Det brinner, men nya växter träder fram oavsett förödelsen. Naturen ger inte upp. Det är en levande organism, ordning bakom oordning som hittar nya vägar. Naturen hittar alltid nya vägar.

Kanske naturen ovetande markerar det oreda som råder i världen?

Kaos härskar i världen. Dock är det kaos vi själva har orsakat inte någon magisk kraft utifrån. Pandemi har redan tagit ca 465 000 liv och världen har 8,8 miljoner bekräftade sjukdomsfall. Hur Corona exakt startade och hur viruset har utvecklats till ett hot mot människor tvistar de lärda än. Kanske det bara är resultat av viss livsstil, sätt att handskas med vårt livs ingredienser, som mat? Enligt FN, WHO och WWF är pandemier ett resultat av mänsklighetens förstörelse av naturen. Miljöförstörelse ger sämre tillvaro för de vilda djuren. En del blir mat för ökad befolkning. Borde vi hålla oss till de djur vi själv föder upp? Fast då kan det också bli för trångt och orsaka sjukdom. Tänk på grisfarmer.

Trängs vi på vår jord? Det är en bra fråga och vi vet redan svaret. Vi är för många för att få rimlig hälsosam livsutrymme.

Det andra som hotar oss är skadegörelsen efter en svart persons olycksaliga död. Han var ingen hjälte precis på grund av sin kriminalitet men han blev förebild genom sin död (troligen) orsakad av polisvåld. Man väljer sina idoler och de behöver inte har gjort något omstörtande gott för världen. Folk söker anledning att märka ut sig. Det är som uppdämt behov att skrika, förstöra, markera sina ståndpunkter. De  protesterande uppför sig som terrorister genom att rycka upp gatstenar, krossa skyltfönster och rasera något andra har byggt upp. Man blandar våldet med rasism, verklig eller inbillad och legaliserar på så sätt sitt uppförande.

De är inga man kan respektera, ändå springer folk med i tåget.

De fönsterkrossande personerna försvarar ingenting. De terroriserar. De raserar. Det är masshysteri och vi har sett effekterna av sådant beteende förr i stor skala. Folk ropar inte Heil Hitler idag. De ropar hat mot andra, de med annan hudfärg, de vita. Ändå är deras efterföljare en växande skara. Det kan dö ut men kan likaväl växa till en samhällskatastrof, främst i USA. Varken faktiska eller inbillade orättvisor kommer att försvinna genom hat och krossade fönster.

Världen har också blivit lite mer orolig på grund av gammal gränskonflikt mellan Kina och Indien som regelbundet blossar upp på den oklart märkta linjen LAC vid gränsen mot Tibet. Dock sköt man inte utan slogs med gamla metoder: med järnrör, stenar och knytnävarna. Låter faktiskt bättre än skjutvapen eller bomber. Men på sikt är det Kina vi skall vara fundersamma över. De äger redan en stor del av världen genom affärsverksamhet. Vad händer när vi inte kan sätta oss mot deras makt att styra?

Nordkorea mopsar upp sig. De har inte så mycket att komma med rent mänskligt. Det är ett land med diktatur där folk än svälter, där gränsen är stängd och där ledarna försöker hota omvärlden. Man eldar upp symbolen för samarbete, sambandskontoret på gränsen med Sydkorea. Trump försökte  tidigare lugna läget genom samtal, den första från väst som riskerade  misslyckande. Ingen annan har ens försökt. Hyllade vi honom och hans försök? Man kunde ana att det var misslyckat men ändå, vi borde ha backat upp Trump. En tids lugn följe som sedan byttes mot nya missilprov och nu hot från ledarens syster vars min får vem som helst sätta kaffet i halsen.

Det är synd om människorna i Nordkorea. Att vara hungrig är liknande tortyr. Kan det bli mer synd om dem tack vare sina diktatorers anfall mot yttervärlden?

Storpolitik och gatuterrorister har många gemensamma nämnare..

Snart får vi resa utomlands igen. Det är inte resan som är farlig, påstår Ann Linde. Inte? Att sitta tätt i flyget med en massa obekanta människor, trängas på andra transporter, på flygplats, tullen … Om det inte kan smitta under en resa finns det andra sammankomster som är smittfria? För mig känns den svenska Coronahanteringen som att uppfinna hjulet på nytt. Man borde ta efter de länder som har lyckats som Sydkorea, Island och Nya Zeeland. Men, det är ju nästan bara gamla pensionsberoende som dör när skyddsutrustning saknas än. Vad gör det.

Läget i Europa är bättre men inte bra och om morgondagen vet vi inget om, precis som vi inte visste igår. Hur många olika bud och strategier har vi haft om Corona.

Allt känns kaotiskt. Som en hop amatörer som gissar.

Året 2020 är bara halvvägs. Redan nu går den till historien som ett av de sämsta, dock beroende på hur långt bakåt man räknar och ens egen ålder.

Midsommar är över. Hoppas ni hade det bra under en lång dags färd mot en natt som knappt kom. Trött på att fira? Ta en god bok. Kanske den aktuella  George Orwell: 1984 som ger en igenkänningseffekt.

Sommarsolståndet markerar årets längsta dag och kortaste natt. I år föll sommarsolståndet den 20 juni. Bilden är tagen vid Bornsjön, Botkyrka en annan  midsommarnatt.

Borta med vinden och den sköra yttrandefriheten

Jag köpte igår filmen ”Borta med vinden”. Jag har sett den förut och läst boken som försvann någonstans. Låna aldrig ut pengar och böcker. Författaren till boken, Margaret Mitchell  var en sydstatskvinna från Atlanta.” Borta med vinden” kom ut 1936 och vann Pulitzerpriset 1937. Den hör till de mest lästa böckerna i världen och har tryckts ca 35 miljoner exemplar. Nej, den slår inte Bibeln, Maos lilla röda eller Harry Potter. Filmen lär dock vara den mest sedda filmen på bio.

Eftersom filmens historia anses nu olämplig, rent av rasistisk och i behov av historierevision, tycker jag att filmen och boken bör sparas. Se gärna filmen med dina äldre barnbarn. Efteråt kan ni diskutera varför den är en av de mest sedda filmerna i historien. Filmanalys, inte rättelse av historien.

Det går ett raseri runt världen mot något, inte så väl definierat, men hudfärgen har huvudrollen. Jag kan inte instämma i hatkören mot vita och inte mot poliser som eskalerar i världen. Den enda gången jag har behövt hjälp av Polisen var när jag blev hotad till livet och de ordnade skyddsåtgärderna utan att blinka, be pengar eller ifrågasätta något. Om jag har tilltro till Polisen idag är tveksamt. Kanske har de också  missat sin uppgift och hamnat i floden av feminism, vänstervurm, skuld och skam i stället att äga Statens våldsmonopol och bekämpa kriminalitet, oavsett hur det uppenbarar sig?

Jag känner mig inte skyldig som vit. Som kommen från en fattig familj vilka inte hade nog med mat och med tvånget att vara självförsörjande från 12 års ålder trots skolgång, kan jag inte se mig, mina föräldrar eller mina syskon som privilegierade vita.  Min bleka hudfärg och blont hår har inte gett mig några som helst fördelar, bara nackdelen att bli snabbt illa bränd i solen.

”Borta med vinden” anses olämplig i febern att förtryck finns enligt ens hudfärg. Det är senkommen ilska mot slaveriet som avskaffades i USA 18 december 1865. Flera generationer har passerat, ingen som var själv slav finns i livet. Än finns slavar i världen eller liknande förhållanden – även i Sverige – men för dem krossas inga skyltfönster i demonstrationer för rättvisa.

Filmen ”Borta med vinden” visar en icke desinfekterad bild av södern under det amerikanska inbördeskriget åren 1861 – 1865. Den visar aningslösheten hos de rika vita sydstatsbor som går i krig mot norr om sin livsstil och ekonomi. Filmen har en kärlekshistoria som inte slutar lyckligt. Slavar och nordstatsbor  beskrivs något  nedsättande. Nu är filmen rasistisk och olämplig eftersom den beskriver svarta slavar just i slavförhållanden, ägda av vita. Ungefär som några slavars liv kunde ha varit under inbördeskriget. Det är spelfilm inte dokumentär.

Filmen vann  8 Oscar varav en till en svart skådespelare – första Oscar till en med svart hudfärg. Hattie McDaniel lär ha sagt: I would ’rather make seven hundred dollars a week playing a maid than seven dollars being one. Var hon en svikare som spelade  en slav? Det hörs inget förakt mot henne. Det som retar nu är slaveriet och hur de svarta beskrivs i filmen trots att just huvudpersonerna behandlar sina slavar ganska väl. De är arbetskraft.  Men de är betjänter hur som helst. De nordstatare som påstås befria slavarna enbart på grund av avsky för slaveriet är inte så villiga att se de svarta som jämlikar. Det finns andra förklaringar än bara välviljan mot den förslavade delen av befolkning. Läs historien men brett.

Även i Sverige ropar man om orättvisor mot svarta och hat mot vita människor. Alla demonstrationer är selektiva.  Man väljer sina idoler.

Filmen ”Borta med vinden” plockades ner av strömningstjänsten HBO Max med anledning av antirasistiska demonstrationerna som följt på George Floyds död. Filmen ska förses med ”historisk kontext” innan den åter läggs upp.

Har jag missat något? Det är en film, inte en sanningsenlig historiebeskrivning.

Vilka andra filmer skall vi tillägga en förklaring? Jag tog två slumpmässigt från min låda och nog behöver de en förklaring och ursäkt. ”Shooting dogs”, som handlar om Rwanda 1994. De svarta beskrivs ofta i mindre goda ordalag. ”Argo” som är baserad på en verklig händelse med start den 4 november 1979 i Teheran då USA:s ambassad stormas och personal hamnar som gisslan  visar vita som smarta. Säkert är båda olämpliga idag. Men jag tror att alla filmer behöver städas upp.  De kan ju ge fel uppfattning  för folk som inte kan tänka. Ångest till och med.

Bör varje historisk film och föreställning inledas med analys över vad som var fel enligt regler som gäller just idag? Sedan får de vilka ändå vill se verket – lär inte bli så många modiga – göra det men bara med bekännelser över att de inte var rasister och att verket var värt fördömande.

Kanske bör varje film, bok, teater, opera, konst mm ha en förklaring först vad som är olämpligt i tiden så folk bara inte tror sig något är ok och måhända till och med njuter av verket utan att ha rättvis avsky för innehållet? Bör böcker skrivas om eller brännas? Jag har än Grimbergs Världshistoria på bokhyllan. Man kan opponera sig mot en del av tonläget i vissa avsnitt. Gör de böckerna mig till rasist? Borde jag göra ett bokbål? Kanske är jag rasist också när jag ifrågasätter  förstörelsen av affärer och raserande av gemensam livsmiljö i demonstrationers kölvatten, knäböjande som underkastelse, mediedrevet där alla försöker vara så rätt, så goda att det finns inget kvar som förr kallades granskande tredje statsmakt och inget yttrandefrihet för folket som vågar tycka annorlunda än det påbjudna.

Att slå sönder skyltfönster är skadegörelse, inte frihetskamp. Jag räknar det som terrorism. I Internets tidevarv finns inga problem i att nå ut till hela världen. Helst bör man ha något mer uppbyggande att säga än att hata vita och önska sönderfall av Samhällen.

Bör vi akta oss för vad vi tycker? Hur långt skall den lagstadgade yttrandefriheten gälla? På jobbet bör man ju hålla käften annars riskerar man sparken eller kyla. Men privat? Jag skrev i tidigare inlägg om Mats Skogkär. Sista stormen gäller A. Bard (visste inte vem han var eftersom jag inte ser underhållsprogram, men nu…) gjorde det oerhörda, han läxade upp de svarta protesterande på Twitter och vips, han var ur leken.

13 juni  skrev Bard på Twitter:

If black lives want to matter, then black lives get their fucking shit together, study hard, go to work, make their own money instead of depend on welfare, stop lying, get out of prison, and become heroes instead of self-appointed victims for the world to laugh at. That matters!

Och då fick nästan hela medievärlden ett utbrott.

Kanske inte så väl valda ord av Bard. Man ska ju inte gnälla på svarta offer. Han buntar ihop. Men, även för klantiga yttranden gäller yttrandefrihet. Men byt ordet svart till vit. Är du än upprörd? Inte? Har du fastnat i fällan att vit  hudfärg inrymmer det onda inte människors egna gärningar? Vem har frisedel för brott?

Hur gör vi med allt det privata? Prat, skriverier, egna produkter, liv helt enkelt? Hur kan vi bedöma vad är otillåtet just nu för att inte klanta oss och få sparken eller imaginär halshuggning på Internet? Nästa vecka kan det gälla andra regler.

Gå i självvald isolering och hälla tyst?

Eller borde vi stå ut med andras åsikter oavsett klantighet så länge de inte uppmuntrar eller beordrar till brott, preciserad i lag? Kanske borde vi bry oss lite mindre vad andra säger och  tänka över vårt eget varande och våra egna ord. Kan de bidra till något bättre, eller ens skaka om hjärnan en smula? Tankeförmågan liksom? Om så, fortsätt…

Nu är det dags för ”Borta med Vinden”. Har du också filmer hemma som ger en olämplig bild av verklighet, filmer som behöver historierevision? Spara de! Vägrar du att flyta med den nu rätta floden och väntar på en ny fåra?

Klipper bara 6§ . Repressalieförbud

6 §   En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2018:1802).

Läs  resten av Yttrandefrihetsgrundlag på:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/yttrandefrihetsgrundlag-19911469_sfs-1991-1469

Från USA:

http://everykindapeople.blogspot.com/2020/06/amerika-ar-besegrat.html

Förbättringspotential – ett nyord.

Ett ord jag knappt har hört förut dyker upp i olika sammanhang.  Det är förbättringspotential.

Statsepidemiolog Anders Tegnell till exempel. Han är lite självkritisk mot den svenska strategin och säger att det ”finns förbättringspotential” i hur han och de andra som styr eller skulle göra något har handskas med pandemin.  Han säger i en intervju med Ekot att Sverige med facit i hand borde ha vidtagit fler åtgärder mot coronaviruset redan från början. Alltför många har tillåtits dö  för tidigt.

Ja, vissa ställen inom äldreomsorg har man mött en överdödlighet på så där 30 till 100 %. Där fanns det verkligen förbättringspotential.

Några Kommuner tycker nu att man bör kunna svenska hyfsat om man arbetar med svenska gamlingar. Det vore förbättring likaså att  man borde anställa utbildat folk i stället att se äldreomsorgen som  en plats för att fixa integration till arbetslivet. Kanske borde utbildning vara ett krav och lönen därefter? Som chef vill jag gärna se en med erfarenhet från golvet. Det ger liksom perspektiv och erfarenhet över ens styrområde, inte en ekonom som närmaste chef för vårdbiträden och undersköterskor. Han kan bara räkna pengar.

Inom äldreomsorgen finns massor med förbättringspotential. Men för att någon bättring kan se måste vi sluta se våra gamla som en utgift. Vi måste börja respektera dem. Vi måste se dem som personer vilka har arbetat ihop det vi har i Samhället oavsett om det är skolor, sjukvård, vägar eller infrastruktur eller bibliotek…det vi nu använder, förnyar, även lägger ner.

Samhällsbyggarna, inte de obehövliga.

Nu struntar jag i dem som kommer och går direkt i pension utan att ha bidragit med en enda krona. Det hör liksom till annat problemområde.

Regeringen försöker också putta bort Corona ansvaret till någon annan.  Lena Hallengren socialminister (S) säger att Regeringen har hela tiden varit beredd att införa hårdare restriktioner för att stoppa spridningen av coronaviruset om Folkhälsomyndigheten hade rekommenderat det, (ett uttalande till nyhetsbyrån Reuters). Hallengren tycker att Tegnells uttalande om att det finns ”förbättringspotential” kring Coronahantering väcker frågor.

– Han kan ju fortfarande inte ge ett exakt svar på vilka åtgärder man skulle ha vidtagit. Den frågan tycker jag kvarstår.

 Hallengren är en politiker som inte – vad jag kan hitta – har haft vanligt arbete, (är utbildad lärare), utan är vad som kallas politisk broiler. Vad är det som hindrar henne att göra mer? Hon är ju minister!

Vilka är de som kan? Vilka borde bara ge en order till Regeringen och till andra myndigheter och arbetsplatser? Finns det inga som vet, har makten och säger:  det här är vårt ansvarsområde, så här gör vi nu. Oavsett vad det gäller, äldreomsorg, Corona… Har vi för många kockar för soppan? För alla soppor? Kommer alla nu att skylla på någon annan igen? Ingen tar ansvar. Ingen kan ta ansvar. Det ligger alltid utanför, någon annanstans.

31 januari fick Sverige sitt första bekräftade fall av det nya coronaviruset så tiden som har löpt är 4 månader, nog borde man ha hunnit analysera. Anders Tegnell säger i en intervju med Ekot att Sverige med facit i hand borde ha vidtagit fler åtgärder mot coronaviruset redan från början.

– Skulle vi stöta på samma sjukdom, med precis vad vi vet om den i dag, tror jag att vi skulle landa i att göra mittemellan det som Sverige gjorde och det som resten av världen gjort, säger Tegnell till Ekot.

Visst är det klädsamt att säga: jag kunde ha lite fel. Men vi ska inte utse Tegnell som syndabock – fast jag tror det blir så i slutet – han är inte den enda på jobbet.

Förbättringspotential finns alltid. Inte ens Sverige är perfekt även om S -Regeringen då och då tror sig vara världens navel.

Förbättringspotential?

När jag öppnade dörren till äldreboendet krockade jag nästan med ställningen för handsprit. Det fanns en stor skylt: sprita händerna när du går in, tack. Dörren klingade när jag öppnade den. Ett vårdbiträde kastade en blick åt mitt håll och kom för att hälsa. Ja, jag spritade händerna. När jag gick ut mötte mina ögon en skylt på insidan av dörren: Sprita händerna när du går ut, tack.

Min mor bodde i ett äldreboende en tid före sin död. Hon dog av ålder eller som de flesta: av lunginflammation. Man kan inte dö av ålder, det måste finnas en orsak till på papper. Vården hade varit förstklassig i det kommunala boendet.

Detta var dock tio sedan och i Finland. Ser det lika ut idag? Deras äldreboenden har inte drabbats av dödsvåg nu i Coronatider. Är finska gamlingar segare? Har de äldre än värde som människor även från Kommunens sida? Inte ett budgetproblem?Jag antar att det finns tre skäl till det: bra ledning, utbildad personal och vettiga hygienråd.

I Sverige ser det annorlunda ut. Inget att förvåna sig över.

Jag har arbetat extra på tre olika äldreboenden/servicehus mellan 1990 – 2010 men aldrig sett ett enda flaska handsprit. Det var också svårt att tvätta händerna. Det fanns en personaltoalett som kanske låg dåligt tillgänglig som tre våningar ner eller en som glatt användes även av de gamla. Tvätta händerna skedde i köket om man nu tänkte på sådana petitesser som hygien. Plasthandskar kunde finnas tillgänglig, eller inte. Kanske ett plastförkläde när man skulle duscha någon. Det brukade finnas någon typ av förkläde eller kort rock som arbetskläder, men de  skulle man tvätta själv när man hann. Det fanns inte tillräckligt många heller så de räckte inte till vikarier. De flesta arbetade i sina egna kläder, de kom in i de och gick ut i de kläderna. Kanske fanns en skrubb man kunde byta i. Att påpeka något och försöka få till stånd förändringar slutade med att man fick inga mer timmar.

Jag slutade arbeta helt i och med min sambo blev sjuk. Då fick jag se vården av de gamla från den andra sidan, som mottagare. På de 7 år jag vårdade honom hemma mötte jag trettiotal avlösare från Kommunens hemtjänst och  han vistades i tiotal korttidsboenden. Ja, jag ville ha  plats i det hemmet som fungerade bra, men icke. Du får vad som råkar vara ledigt. Jag erbjöd mig att vänta men några väntelistor fanns inte. Så han hamnade en till tre gånger i året några veckor i taget på ett ställe som var undermåligt i mitt tycke. Den som var bra lades ner. För dyrt. Det var mycket annat som lades ner under tiden i Kommunen, sjuksköterskor sparkades, rehab stängdes och musikunderhållning drogs in. Med mera.

Nej, hygien blev inte bättre trots att de boende hade nu egna toaletter. Den demente behöver ju hjälp med sin hygien och det hann man inte med. Handsprit? Flaskan jag lämnade var oftast orörd. En gång fick jag lägga honom i blöt hemma för kläderna satt fast, han var så smutsig. Jag fotograferade och anmälde till Kommunen. Inget hände. Att tappa vikt var normalt. Ett år vågade jag inte lämna honom någonstans det var så uselt den sista gången, men då började jag förlora mitt eget liv totalt. Jag var inlåst hemma och utelåst från allt jag tyckte om, som resor till mina barnbarn. Vandringar skedde bara i fantasin. Foto la jag ner.

Det var inget liv.

Personalen som avlöste mig hemma  var ofta någon av de nya svenskarna. Inget ont i det, om de kunde svenska och hade utbildning. Men så kvalificerat folk är väl slöseri för de gamla som förhoppningsvis dör snart. Kostnader, gott folk. Budget. Resurserna är inte oändliga. Det finns många hål att täppa i den kommunala budgeten. Något måste man dra in. De som syns minst och inte klagar får stå för indragningarna.

Jag hade alltid handsprit och egna handdukar till avlösarna. Det var svårt att påpeka för dem att använda medlen. Jag var ju bara en sambo och de som kom borde ha varit proffs i vården av en gammal skruttig dement gubbe. Jag klagade aldrig utan tackade. De hade sina villkor och jag fick vara tacksam att ens någon kom några timmar i veckan och släppte ut mig.

Att vara en anhörigvårdare är att arbeta i 24 timmar om dygnet. Vilken kärlek som helst tar stryk med det. Man blir en vårdare, inte käresta och det är en ovälkommen livsförändring. Att lämna sin partner till ett boende är svårt. Man tror sig vara bättre vårdare än samhällsomsorgen. Och man faktiskt är det, ofta. Det blir en ohållbar situation.

Nu när de gamla dör företrädesvis av Corona säger Olivia Wigzell, Socialstyrelsens generaldirektör, att Sveriges hantering av Coronautbrottet har brustit i flera delar. (DN)

Hon pekar ut krisberedskapen i landet och bristande ansvarsfördelning.

Det är viktigt att avdela särskild personal som arbetar med smittade för att hindra smittspridning. Men många kommuner har haft en relativt stor personalfrånvaro och det har försvårat möjligheten att ha särskilda team på boenden eller i hemtjänsten för personer med covid-19. Vi vet också att det finns en stor förbättringspotential när det gäller basala hygienrutiner.

Ja, förbättringspotential. Varför förbättrade man inte innan? Att ha fungerande team innebär folk som är utbildade och betalda därefter. Att yrket är lockande, värdesätts och lyfts upp som något viktigt. Att reglerna är till för de som vårdar och de som vårdas.  Att inte smitta varandra med något är basalt. Att det finns en ledning som ställer sig på golvet när vården krisar tror jag är också avgörande för all vård. Du kan inte leda om du inte vet vad du leder.

När det här virusutbrottet är över misstänker jag att allt återgår till det normala i äldreomsorgen. Kanske ställs det några flaskor handsprit i personalrummet. De outbildade personerna blir inte proffs utan utbildning. Cheferna satsar inte utan order och pengar uppifrån, från politiker.  Politiker vaknar inte innan ens egen gamla mor dör i sitt kiss i ett skitigt rum avmagrad och med morfindos och massmedian  skriver en artikel undrande vems fel det var.

Är vi alla skyldiga? Vi har ju låtit allt pågå utan att ställa oss på torget och skrika? Men, det finns ju så mycket idag att skrika om.

Samhällets moral mäts i livets början och i livets slut. Det är omhändertagande av de sköra: de späda barnen och de gamla vårdbehövande. Moralen är  inte god. Barn kan du föda i bilen, helst ska det gå fort så du inte använder sjukvårdens resurser för länge och  de gamla är ju onyttiga, kostsamma som redan har levt sin tid. Inget att bry sig om. Politiker hostar nu ut några vackra innehållslösa fraser om de gamla när ett virus har mätt kvalitén av deras vård. Men sedan kan vi fortsätta som det var?

Hur trodde man att samhället formades 20 – 30 år sedan? Det samhälle som till alldeles nyligen sågs ofta som Folkhem, bra exempel i Världen och tryggt att bo i. Vem utförde det arbete, bygget av ett Samhälle, bättre för kommande generationer?  De som arbetade i betydligt svårare omständigheter, med tyngre, skitigare och klart sämre betalt arbete än de flesta som arbetar nu är just de gamla i äldreboenden eller beroende av hemtjänst, de utan större värde, pension eller omsorg, de som nu drabbas av vanvård kombinerad med virus.

Något ska vi dö av men inte av undermålig omsorg.

Det måste till respekt för människor, också när de är gamla. Man måste begripa – även politiker och samhällsexperter – hur livets gång är. Man föds, växer upp, bidrar, blir gammal… Livet ”drabbar” oss alla.

Respekt  för livets gång får inte vara en bristvara.

The Guardian:

Sweden’s health authorities are blaming the country’s death toll – which is higher than in neighbouring Denmark, Norway and Finland – on the fatality rate in care homes.

About 90% of the 3,700 people who have died from coronavirus in Sweden were over 70, and half were living in care homes, according to a study from Sweden’s National Board of Health and Welfare at the end of April.

Bild: Min mor och mitt barnbarn i samspråk i äldreboendet.