En dag på jobbet

Apollo 13 (11–17 april 1970) var NASAs sjunde bemannade rymdfärd och den tredje tänkta månlandningen. Efter en syrgastanksexplosion 56 timmar in i flygningen ställdes månlandningen in. Besättningen – Jim Lovell, Fred Haise och Jack Swigert – överlevde tack vare en desperat räddningsaktion och landade säkert efter att ha använt månfarkosten som landare. 

 Filmen Apollo13 är en riktig bra film. Inga hjälteglorior snarare en dag på jobbet.  Den kommer ändå nära de inblandade utan att klä av dem och göra dem till hjältar.  En bit rymdhistoria och filmhistoria extra lämplig att se åter nu när Artemis har gjort sin lyckade tur runt månen. Viss var resan runt månen spektakulärt och något att glädjas åt mellan krisen i Mellan östern, fast där är det ju kris ständigt, helt normalt och inget att förfasas över.

Vi kan om vi vill.

Nej, inga gröna män syntes på baksidan. Det finns planer att bygga på månen, det finns planer att flytta några av mänskligheten till mars. Månen ligger strax över 400 000 kilometer från jorden. Mars ligger ungefär 225 miljoner kilometer bort från jorden i genomsnitt, inte nästgårds precis. Men planeter lämpliga för bosätttning är svårt att hitta och nå. Mars är inte någon vänlig planet att bosätta sig i men en dag kanske finns inga andra val om vi skall ha kvar en rest av mänskligheten. Vi gör vårt bästa för att förstora, inte bevara. Nej som alltid menar jag inte klimatet utan vår misshushållning med resurserna både de materiella och mentala. Här samlar lydiga svenskarna in potatisskal medan vissa andra länder bombar sönder varandra så mycket de kan och andra använder sin intelligens för att rasera inte bevara och bygga upp.

Årets bild är redan tagen, eller kanske kommer det en krigsbild med den ultimata bomben? Många vill få en egen, att ha makten över liv och mänskligheten. Ett slags Gudskomplex.

Skulle du kunna tänka dig att flytta till Mars? Eller bara ta en tur till månen?

bild överst NASA utsikt från Artemis II.

Vem vann är ibland svårt att se.

SÅ gav USA – Trump upp att läxa Iran, Världen kan andas ut och fortsätta shoppa och resa på semester till länderna i och omkring Mellanöstern.

Vem vann? Båda parterna hävdar vinster men de enda som vann var de som överlevde. Irans dödskults ledare kommenderade folk till broar och energianläggning för att bilda mänskliga sköldar. Där stod kvinnor med sina barn skrikande glåpord.

Vad skulle du göra om bomberna hotade dig och dina barn. Jag skulle fly inte skulle jag ställa mig att skydda en bro, vem som än beordrade mig. Jag skulle försöka fly och rädda mina barn. Mina barn är mitt förstahands ansvar inte Regeringen.

 Jag tror att vi har missuppfattat Iran . Vi har litat på Internet och klagolåten där, vi har trott på dem som är mot reglerna i landet, flickorna utan sjal medan de svartklädda kvinnorna och bedjande männen är Iran . Vi bedömer alltid med vår egen måttstock och de som finns utanför landet, det stämmer inte. Majoriteten ser ut att acceptera styret kanske av rädsla elller tro. de vill inte ha en revolution, de vill bara fortsätta leva. De påminner något av misshandlade kvinnor som försvarar sin make som slår henne, jag var dum som inte lyssnade. De påminner lite av en dödskult. För vilka skulle annars ställa sig på en bro tillsammans med sina barn och vänta på bomberna. Jag tror att allt inom det iranska livet har en djupare accceptabs, respekt och lydnad för dem som är i Guds ställe och styr än vi kan föreställa oss. Så klart det finns en opposition men det är svårt i ett land där samhällsystem är byggd på tro inte demokrati.  Det finns massor av smarta utbildade människor i Iran, vad gör de för val är det mest intressanta i långa loppet. Tiden visar som alltid.

Alla hånar nu Trump medan han borde få vår respekt i alla fall lite tack. Han förlorade han insåg det. Han sprängde inte folket på broarna för det fanns inget att göra, spelet var över. Man byter inte ut folkets gudar med en bomb utifrån. En dag kan revolution rulla över Iran, kanske men idag finns inte majoritet för det. De saknar ledare som kan entusiasmera folket.

Den som ger upp och inser fakta är vinnaren om man nu kan använda det ordet. Och tänka till innan man hotar är också en bra sak att minnas i framtiden.

Om nu bra Israel kunde ta bort fingret från avtryckaren så vore det i alla fall paus i eländet. Att gå i Israels ledband är inget bra val. Man bör också kunna kritisera Israel utan att få nazistämpel kastad på sig. Det där frikortet de har borde vara slut länge sedan.

Börsen gjorde ettt glädjeskutt, men transport av oljan är fortvarande ett problem. Fartyg som försöker passera Hormuzsundet uppges ha hotats av den iranska flottan, som varnat att sundet fortfarande är stängt, enligt uppgifter till Reuters. Så det svarta guldet kan bli dyrt. Flyget är redan på upphällning och din semestertur med bilen kan bli dyrt, för el var inte billigt heller.

Enligt uppgifterna ska flottan ha meddelat fartygen att de måste få tillstånd från Iran för att passera. Och betala. ”Alla fartyg som försöker ta sig in i området kommer att angripas och förstöras”, löd meddelandet. Kanske dags för andra lösningar för det är ingen ny situation..

PS och så käftar man redan om vapenvilan, vad som gälller vad inte. Blir varken hålllbart elller långvarigt är min oprofesssionellla gisssning.

Om PÅSK och små förändringar

Min dotter studerade i USA och  bodde under tiden hos en religiös familj. När Påsken kom frågade deras små barn: ” Varför kommer inte påskharen till oss?” Jag antar att de var oroliga över sitt eget varande. Har vi varit elaka? Är det därför påskharen kommer till andra barn med godis, men inte till oss? Föräldrarna ansåg inte att Påskharen var en lämplig tradition. Ett kortvarigt trauma för barnen men flera sådana är som en brännmärkning. Du är utanför. Du straffas.

Eller: i vår egen enklav följer vi våra regler. Håll dig borta från det övriga samhälle

från inlägget Påsk -17 läs vidare på:

Varför kommer inte Påskharen – om religiöst förtryck. | iniskogen

Det ovanstående skrev jag påsken 17 efter terrorattacken på Drottninggatan.  Men det känns som rätt i tiden ändå.Vi har våra enklaver här i Sverige. De växer, inte krymper. Även om några förändringar har skett.  Terror på gatorna fortsätter. Snart är de döda igen en om dagen efter vinterns paus. SD har släppts in i värmen av vissa partier. Kyrkan ökar antalet medlemmar, den minskar inte längre. Folk söker mening i livet eller tillhörighet till något. Ute i världen speciellt USA är de kristna starka och familjer som lever i kristen gemenskap ökar. Gott så bättre än at skrika på gatorna till ingen nytta. Någon stor trend i Världen är det inte, kristna mördas dagligen på grund av sin tro. Nya trätor pågår i Världen, Det känns som vi är på gränsen till tipping point. Fast så har det känts länge.

Man vänjer sig. Det nya gamla normala.

Nu närmar sig Påsken kristendomens största helg. Även det kan drabbas av konflikter som pågår, Israel till ex har hindrat tillträde till heliga platser. 

Förra året gjorde jag en påsk demonstration. Det finns ett stort bygge nära mig och de meddelade att de största spångningarna skulle ske på Långfredag och Påskdag.  De varnade för oljud och även för sprickor i husen närmast, besiktning skulle ske före och efter. Då mailade jag till dem och frågade om de visste att Påsken var den största kristna helgen? Långfredagen så kallad tyst dag och att familjerna brukade samlas till kaffe eller middag. Kunde de inte ha valt en vardag för sina sprängningar. Det visade sig att det var inte bara jag som var förbannad utan flera och de fick inställa det, sprängningarna skedde då på en vardag. Ibland känns religiösa helger viktiga, kanske inte på grund  religionen utan att många är lediga och kan träffas,  en familjehögtid helt enkelt. Att då spränga bort tystnaden kändes som en kränkning av en helg.

 Jag är inte ens troende men kristen, som döpt. Jag tänkte at några traditioner bör man hålla, det är traditioner som håller oss ihop. Spräng en annan dag!

Har ni några Påsk traditioner? Håll hårt i de. Jag har nog inget annat än middag ihop med   mina närmaste. de som bor nära och kan komma. Barn barnen har vuxit ur påskhäxeåldern och köper själv sitt eventuella godis.

bild nederst, vårflod i skogen.