Om mirakel och spådom.

Utvalda

EU valet presenterades i någon media med ett ord: kaffe. Skall kaffet symbolisera politik? Med eller utan mjölk. KD försökte sig på falukorv i riksdagsvalet. Kaffet blir nog lika intetsägande. Att infantilisera folk som politiker gör mig alltid grinig. Gammal och grinig. Jag ska ha en kopp kaffe. Kanske hjälper det när jag tänker på pengarna som slösas bort till noll nytta.

Eller är det så? Skurkarna skall väl också leva. De mår säkert bra av lyx. En Rolex i varje arm. (Tidigare inlägg om EUs klimatfond.)

Kaffe var det. Här dricks det med mjölk. Det har noll med politik att göra. Men ändå, jordbruk är inte populärt att stödja. Kanske har vi snart inga kossor att få riktig mjölk av?

Skall vi tro på mirakel? Beror nog på arten av det. Vatikanen har skärpt reglerna för det som kallas mirakel. Rena falsarier skall undvikas. Människan är faktiskt en lögnaktig varelse ibland. Nu skall en händelse som anses tillräckligt trovärdig kategoriseras som ”nihil obstat”, vilket innebär att där inte finns något som går mot den kristna tron och att det därmed står fritt för katoliker att se det som heligt. Men ingen behöver tro på mirakel. Det är inte tvång ens för katoliker.

I EU tror många på mirakel av annan art. Öser vi bara tillräckligt med pengar till olika ”gröna” projekt ändras klimatet. Fast helst inte just i veckan då vi nordbor får njuta av sol.

Det är varmt, sägs det. Nu +23C. Folk ligger nästan nakna i parken. Jag ogillar när folk ligger nakna i parken där barn leker. Men jag är ju gammalmodig. 23C+ är väl inget. Gå med en full ryggsäck och sex lite vatten i 40C+. Då är det varmt. 30C kändes som svalt.

Att Världen har varit varmare även utan oss och våra bilar samt fabriker och uppvärmning visar mätningarna bland andra på Grönland. Där var det ren djungel 2 miljoner år sedan. Nu är det kallare och torrt. Så Klimatet har varierat även utan oss.

På Amazonas har man hittat konstverk som varit under Amazonas vatten. Nu under en torr period med låg vattennivå blottas 1000 – 2000 år gamla graveringar i stenen, i form av ansikten. Så, det var torrt då och låg vatten, utan våra bilar.

Vi borde agera för att minska miljöskadorna. De kan vi – kanske – göra något åt.  Förbjuda krig? Det vore en ypperligt åtgärd och så miljövänligt. Om vi kunde mäta miljöskadorna och visa de i en enkel tabell eller kurva- som koldioxid- vore det intressant för de som styr eller drar i snören på bakgrunden.

Att kunna mäta något och visa en kurva, sann eller fixad, ökar alltid trovärdigheten. Om vi inte kunde mäta koldioxid, vad skulle de som styr skylla på då?

Är du orolig för klimatet och tror att den är den viktigaste frågan för EU och Världen? Folk har i alla fall röstat på klimat som viktigare än kriminalitet. Gör din del. Slopa genast alla färdmedel. Ät inte kött. Bara råkost. Inga nya prylar och kläder. Inget Internet. Pytteliten koja utan uppvärmning som bostad. Andas helst inte. Gör allt som de kringresande predikanterna med sina bilar, privatplan, hus och lyxliv tycker att just du ska göra.

Var jag spydig? Inte alls. Jag är så gammal att jag har levt den tiden då vi skulle frysa ihjäl, 70 talet, på grund av istid som kom med klimatförändringarna. Varför det inte blev större hysteri då berodde på Internet. Det fanns inte. Några köpte dock en varmare jacka och åtgången på sommarbostäder i Spanien, gissar jag, var påverkad av profetian. Sedan dog allt och byttes sakteligen till värme. Nu smälter isen som hotade oss. Det är dock värdelöst att skylla på Solens perioder, för, Solen lyssnar inte på oss.

Även länder som anses skyldiga till att inte hindra Klimatförändringar kan hamna i Domstol. Men, hur skulle de kunna vrida tiden tillbaka övergår mitt förstånd. Någon? Någon som är smart?

https://www.bbc.com/news/science-environment-68768598

Så klart blir det igen en ny istid. Frågan är om vi alls är kvar då.

När vår jord är helt förstörd av oss själva och även människorna är på upphällning uppstår igen frågan om kan vi fly till en annan planet. Som Stephen Hawking sa: så där 500 år tills vi måste hitta annat om mänskligheten skall överleva.

Tiden tickar.

Läs en intressant artikel om våra möjligheter att flytta till en annan planet. Det om något vore ett mirakel.

https://svenska.yle.fi/a/7-10057526

Länkar till Amazonas och Grönland:

https://edition.cnn.com/style/brazil-amazon-face-carvings-scn/index.html

https://www.nature.com/articles/s41586-022-05453-y

Sjuk och slapp samt något om EU val.

Utvalda

Våren nästan försvann för mig. Åkte till Norrland som barn – och kattvakt. Ja, barnen klarade sig själva och så även katterna. Ungefär, för de öppnar inte matburkarna själva eller städar kattlådan och de ska släppas ut och in samt klappas regelbundet.

I Norrland var våren i gång smått bland snöhögarna. Jag tycker om våren. När naturen vaknar upp. Likaså om hösten då allt sakteligen lägger sig till vila. Sommar är liksom för mycket.

När jag åkte hem steg jag ur planet till värme och solig Stockholmssommar.

Ja, jag flyger i stället att sitta i tåget 8–9 timmar. En av gångerna jag försökte mig på tåg från Norrland blev den 8 timmar försenad, fastnade i ödemarken och även vattnet tog slut. Tur jag var försedd kunde dela med mig till några barn. Eller malmtåget välte. Eller loket gick sönder redan efter 300 meter. Som fattigpensionär  väljer man också det billigaste alternativet.

Jag tar flyget. Det har varit försenad över 5 minuter en gång på 10 år. Jag är inte en klimataktivist. Jag hör till de som klimatentusiasterna kan klanka på.

Norrlandsresan gav mig en elakartad förkylning med hosta, något virus som inte ger sig. Kanske var det Klimatkarma? Först försökte jag med varmt bad och whisky. Klent resultat.  Nu kurerar jag med C vitamin, slöhet och korta promenader. Soffläge och filmer som har stått på att se listan länge. Jag är sällan sjuk. Det ger sig snart. Som vi brukar säga om förkylning: det botas i två veckor med doktor eller 14 dagar utan.

En planerad kort vandring är inställd för stunden.

Det är EU val snart. De fula valaffischerna hänger även i parken som skall vara affisch fritt. Ansikten tittar mot oss och ber att vi ger dem ett lyxliv i Bryssel och betalar deras påhitt. Även gamla kommunister försöker hamna i EU grädden. Ord som utrop vilka inte säger något. Ordet gränser är populärt. Har dock inte sett några SD affischer som lär bygga på just ordet gräns.

I princip är jag inte mot EU. Men i praktiken blev det för mycket.  Försöken att på något sätt efterlikna USA med sina delstater har svällt så även petitesser avhandlas. (Hur stor är en jordgubbe för att få kallas en jordgubbe?) EU reglerar våra liv, försöker inskränka även vår yttrandefrihet på Internet. Utanpå allt har vi i Sverige väl tilltagen politisk skara i Riksdagen, Landstinget och i Kommuner. Makten är liksom dubblerad. Den ursprungliga idén om fri rörlighet och inga handelshinder har växt till så mycket mer. Var det något om fred också i början?

EU kan inte ens komma överens vart de skall sitta utan flyttlasset går regelbundet.

Folkets oro och EU s sammanstrålar inte alltid. Folk är oroliga för den växande kriminaliteten och invandring. De vill också ha ökad vapentillverkning. EU skuldsätter oss för Klimatet. Delar av EU jättefond har redan hamnat i skurkarnas händer. Dina barn och barnbarn är skuldsatta.

Tänk om vi inte kan ändra klimatet hur mycket pengar vi än öser till olika projekt! Kanske borde vi satsa på vår närmiljö närmare marken i stället?

Måste vi rösta i EU val? Resultatet kan vi nog inte styra, så stora omvälvningar sker inte hur vi än röstar. Efter valet sitter 720 personer i parlamentet. Att ena dem är en match. Kanske kan vi påverka åt vilket håll det lutar? Men, kan frågan om fritt snus i hela EU vara det viktigaste att lösa, finns det även ”partiet” som har den viktiga frågan. Och fri abort för alla seglar upp som hjärtefråga. Snus för män, abort för kvinnor. Var jag spydig? Absolut. De flesta röstar dock enligt sin plånbok vilket är svårare att göra i EU val.

Politik är det möjligas konst. Det behöver inte vara förankrad i verkligheten, bara i din egen/ditt partis valda världsuppfattning. Ideologier kommer, blomstrar, dör och dyker upp igen i lite ny tappning. Ingenting är nytt, egentligen. bara större och dyrare.

Så, tänker du rösta? I så fall på vem och varför?

NextGenerationEU – med pengar till skurkar

Bilderna från norrländsk skog. EU reglerar skogsbruk men skogen är inte samma i hela EU. Finnarna trilskas.

Katter är nöjda med lite. Har de en bra låda är livet också fint. Buse i bild.

Staten som langare lik gängen?

Utvalda

Nu har vi ett politiskt parti vars mål är – bland annat – att släppa den ”lätta drogen hasch” fri och Systembolaget kan sälja varan. Så får vi bort alla gäng och deras droghandel i ett nafs. Tror en så kallad politiker som anser knark har räddat hens liv.
Jag hade en stor skara patienter som också hade trott så. Men så fel de hade. Bostadslösa. Penninglösa. Hos kronofogden. Sparkade från jobbet om de hade en. Blåslagna i bråk.

Vi som har arbetat inom missbruksvården eller än arbetar där tycker inte att hasch är en lätt drog. Nog tyckte jag att de var de patienter jag hade svårast att komma i gång med. Jag brukade ge dem två tider på en lapp och kanske kom de den sista eller dög upp någon annan dag. Man brukar säga att haschmissbrukarens klocka saknar visare. Det blir så med tiden av regelrätt bruk.
Att avgifta en haschmissbrukare var också en långt process. Rekordet var en gravid kvinna som var 12 veckor inlåst innan hon testades drogfri, men hennes arma nyfödda baby behövde ytterligare veckor på neonatal för att bli drogfri. Vilken början i livet.
Någon som fick återfall skyllde på franskbröd med vallmofrön. Då åt några på labbet en hel fralla men var drogfria. Uppfinningsrikedom kan vara stor när det gäller bortförklaring av droger, inklusive alkohol.
Vi hade kanske mer förståelse för hasch- och tablettmissbrukare än för andra i början av behandlingen, för dessa var de svåra patienterna. För tablettmissbrukare fanns kanske en läkare med receptblock. Men så klart de pillren räckte inte utan mer handlades på gatans apotek. Lätt att börja med hasch och piller. Svårt att sluta.

Tilltron att alla missbrukare och de som kallar sig brukare av eget personligt val nöjer sig med hasch i längden är naivt. Det leder ofta till mer, eller annat. Så klart hamnar alla inte på gatan men nog är det oroväckande om livet inte fungerar utan knark. Kanske är jag fel ute? Missbruk är inte missbruk utan bara bruk av något. Då behövs det ingen behandling. Det blir ett rejält sparmål.

Att gängen skulle försvinna med langning av hasch genom politiska beslut i Systembolaget i stället är också naivt. Det finns andra droger. Idag är gängen lite överallt. Från din vårdcentral till byggnader du hyr, hos Polisen och Rättsväsendet. Mer…
Att kränga ut billig hasch kommer att fortsätta. Alla vill inte handla öppet. De tillåtna doserna brukar också vara låga. Fick höra i USA att på morgonen handlade man det tillåtna och eftermiddagen besökte man langarna.
Att alla knarkare skulle nöja sig med en statlig dos är en orealistisk naiv tanke.

Har inte narkotika redan så dåligt rykte att Staten bör låta bli att sälja så usla varor?

Hos mina patienter var hasch en vanlig inkörsport till mer. Dock fanns det några som hade börjat direkt med heroin. Så, varför skall Systembolaget bara langa hasch? Ta hela paketet då. Låt oss nedlåta att sälja knark till våra medborgare i behov. Ett bidrag till skattekistan när Staten langar.

I USA finns goda exempel om verkligheten.
Att avkriminalisera droger blev inte så bra i Oregon. Varken missbrukarna eller langarna försvann. Idag försöker Oregon, och städer som Portland som har blivit lik soptipp på vissa stadsdelar, backa tiden tillbaka. Det blev inte som de trodde. Det blev snarare en total katastrof.
Kanske behöver människor regler så de inte raserar livet frivilligt? Jag har grubblat det hela mitt arbetsliv och har svar som kan vara olämpliga att skriva ner.

Börja inte. Det är ett gott räd.

Ibland säger en bild mer än ord. Se den. Political cartoons of the day | Fox News:

https://www.foxnews.com/politics/cartoons-slideshow#6a9d5050-ec97-53d0-8473-3f0b582aab4d

Bild, skog i Oregon, mile 1770 på PCT.

Tidigare inlägg:

Det finns alltid en gräns.

Utvalda

Åkesson sa att det finns en övre gräns för stödet för Ukraina. Stödet mäts mot de egna inhemska behoven. Nu har jag inte läst vad han sa exakt men orden har väckt en storm.

Ingen blågul gräns. Putin tackar. Så länge som krävs stöder vi Ukraina.

Så pratar bara den som inte behöver ta hand om sin eller andras ekonomi. Den utan räkneförmåga. Även de oändligt rika har en gräns, ofta procentuellt lägre än oss vanliga fattiga.

Så klart finns det en gräns, den är bara inte uttalad än. Inga resurser är oändliga. Det finns alltid en gräns som vägs mot de andra behoven landet har. Hela budgeten kommer inte att gå till Ukraina hur än de skulle behöva det. Visst, vi kan låna och belasta den kommande generationen.  USA gör så. Många länder gör så. Många är drunknade i ett skuldberg.

Krig är inte en behjärtansvärd insats som alla vill stödja åratals. Inte ens i Ukraina.  Det känns dock fel att skriva den meningen, men de flesta krig tappar snabbt första sidan och vårt intresse. Krig blir vardag. Samma rubrik igen. Tänk bara på ”krig” här hemma de sprängningar som pågår. Inte går vi ut och protesterar, kräver av Regeringen pengar för att renovera och ersätta det förlorade. De som kan flyttar, de andra får stå ut. Inte ens median har dem på första sidan. Det är bara det nya normala.

Det kommer alltid nya tragedier. Vi anpassar oss.

Inte heller det moraliska stödet är ändlöst. Det kan ändras när liken staplas på hög. När inga som helst försök till fred finns. Vad är krigets mening till slutet? Vilka andra krig borde vi skicka vapen till är också en bra fråga. Ukraina idag, vad i morgon? Skulle vi inte rusta upp själva till NATO standard, så vi kan också kriga när det faller så?

Låter som om jag vore på Rysslands sida? Inte alls. Jag har haft tveksamhet och mer mot Ryssland sedan barndomen, krigsbarn som jag är med en krigsskadad far. Jag kunde ha varnat alla för ryssar som treåring. Jag stöder viss verksamhet i Ukraina. Men meningslösheten har gripit tag i mig. Som gammal pacifist har jag Världen mot mig och vad jag tycker har noll betydelse för någon. Att vara mot krig är så omodernt.

Hur länge, hur många lik, hur många raserade hem, sjukhus, åker… innan parterna måste prata om bitter fred? Nog är det uselt att våra organisationer, FN, EU, alla kadrer av politiker har ingen makt och inga förslag för alla krig som pågår. Politiker har så mycket annat att pyssla med som att majbrasorna inte är klimatvänliga. (Inställda här.)

Det finns alltid en gräns oavsett vad det gäller. Hela Sveriges budget kan inte gå till Ukraina och vapen. Se på Gaza, snart som attan blev det en biståndsgräns men om ett tag ändrades det för nu kändes Israel som den skyldige, inte Hamas. Hungriga barn i Gaza ledde till dåligt samvete och så bidrar vi igen. Vinden vänder snabbt. Att tänka väl brukar tyvärr bara uppehålla krig.

Om det uppstår brist på pengar vad lägger vi ner? Resterna av äldreomsorgen? Folk klagar ju att den är undermålig så varför ha äldreomsorg? Pengarna går till låt oss säga bomber. Mer usla områden i välfärden som vi kan lägga ner? SiS hem kanske för deras resultat är ju under allt hopp.

Inga politiker betalas längre. Vill de jobba får de göra det gratis, vara förtroendevalda. Liberalerna börjar. Mängden skars också ner. Nu när EU ändå beslutar det mesta in till våra majbrasor behövs det färre politiker.

Vi kan ha olika åsikter om godhet men att de godhjärtade inklusive politikerna skulle själv skicka hela sin lön/pension/ utdelning/bidrag till ett godhjärtat projekt kommer inte att hända varken för Ukraina eller andra krig.

Även godhet har en gräns.

Kanske borde vi sätta en gräns för bistånd till Ukraina i vår budget? Den lämpliga procenten av budget och inte mer. 2% brukar gå till bistånd. Varför finns det en så låg gräns för behoven är oändliga? Det beror på våra egna behov. Våra medborgare vill få något för sina skattepengar.  Vi prioriterar egna behov och det är brist på medel till dem även här. Alla vill ha mer. Skolan, vården, polisen, vägarna, bidragssystemet… en högljudd klagan hörs alltid över landet när Statens budget presenteras. Ingen är nöjd.

Kriget har nu pågått i två år eller tio sedan mars 2014 när Ryssland ockuperade Krim, beroende på vem som räknar. Då var det noll intresse att försvara Krim. En gräns alltså. År 2022 någon gång vaknade Europa, kanske 1 april när vi såg liken i bilderna från Butja och insåg att vi kan vara näst i Putins lista. Risken krymper dock varje dag som Ukrainakriget pågår. Det kriget skyddar oss. Inte ens Ryssland har idag resurser ensam att kriga på flera fronter, utom bomben förstås. Förmågan är beroende av de goda kamraterna, Iran och Nordkorea. Och de som inte precis bidrar med vapen utan ekonomi som Indien och Kina och vi också utan att ens veta det.

Gränsen är inte nådd ens i våra mataffärer utan de har än varor från företag som stöder Ryssland. https://leave-russia.org/

Krig pågår på kredit – ekonomiska och mentala – för följderna kommer att ta flera årtionden att reparera. De psykiska går aldrig över. Flera länder lever av kredit och andras välvilja. Men det kommer en gräns, statsbankrutt eller andras goda vilja tar slut. Pengar blir som dasspapper. I flera länder är behovet av lyxfällan experter stort. Dessutom, desto mer pengar delas ut till Världens alla hål desto gladare blir alla skurkar. Se på EUs klimatfond som blev Rolexklockor, bilar, hus mm. Och här hemma sparkar inte Regeringen sin korrupta kompis för det kunde leda till en flodvåg.

Tålamodet. Kärleken. Förståelsen. Pengarna. Viljan. Orken. Glädjen. Respekten. De är inte eviga i något förhållande.

I framtiden bör det bli en demilitariserad zon längs gränsen mot Ryssland. Ingenmansland, lämplig för all bråte som nu finns över hela Ukraina. En mur av rester från ett krig som – kanske – inte hade hänt om Världen varit lite tydligare efter Krim?

Bilderna från Ukraina