Visst är det irriterande och en stor besvikelse att den store trollkarlen inte kunde trolla.
Men för att kunna trolla framgångsrikt behövs vissa ingredienser. En hatt förstås. Trollstav. Det viktigaste är dock publiken som tror att trolleri är möjligt. De ska samlas runt trollkarlen och visa en glad förväntan. De ska hurra, ropa uppmuntrande, vara hänförda. Positiva. Handklappningar. Stampa med fötterna.
I den uppmuntrande atmosfären görs en trollkonst. Den kanske inte är en vit kanin som kommer ur hatten utan en groda. Den fula damen i skåpet blir inte till en prinsessa utan en med kvast. Alltid något. Magin har flera ansikten. Det är inte alltid det vi ser och hör som händer. Vi är förblindade, vi tror på sagor som inte existerar. Utan dem skulle ingen av oss vanliga orka existera.
Så, andäktigt samlade sig många förhoppningsfulla runt den stora trollkarlen. Men han skickade ut några underhuggare. De visste inte hur man viftade med staven. Från höger till vänster? Eller tvärtom? Ur hatten kom bara ord utan beslutande makt. Ord? Prata med varandra? Vad är det för dumheter!
Mötet var inte sanktionerat av de rätta personerna. Det uppstod då ett rent av raseri i trolldomsministeriet. Hur vågade nykomlingen som inte ens var med i det rätta gänget göra något? Många av de riktiga trollkarlarna, och få kvinnorna, hade haft nästan en livstid i yrket. De kunde ju bäst och rätt. Nu behövdes ett krismöte. Det ska inte komma några nya idéer här. Att prata med de mörka krafterna! Så opassande och farligt.
Att vara en trollkarl kräver långt arbete utan resultat. Hur kan man nu slå tillbaka, speciellt mot den otrogna pöbeln.
Stavarna vässades. De högtstående var förfärade, hotade, bittra.
Men då kom en av dem på lysande förslag. De skulle använda den slitna men pålitliga trollkonsten: den att dra ut pengarna från folkets fickor.
Skulle folket protestera? Bli arga? Det gällde att presentera tanken på ny skatt snyggt. Hållbarhet var på modet. Kunde det vara något? Klimat? Nej, inte riktigt. Inkluderande? Tja…
Förstämning tog över. Champagnen började bli varm.
Vi kallar det inte skatt, ropade någon, skatt är så negativt. Vi kallar det lån. Det är ju något man får tillbaka, eller hur!
Hurraropen lyfte nästan taket. Dags för ostron och skumpa.
Och vart är de skrivkunniga, kalla in dem nu snabbt. Alla skall skriva hatskriverier om den nye trollkarlen. Det går bra att använda otillåtna ord. Och det skrevs: 185 000 000 nyheter bara på några dagar,
Så skall slipstenen dras.
De som vågade vara hoppfulla är nu rena parasiter. Tro på någon annan än de etablerade trollkarlarna, vilka dårar. Där fick ni! De som inte ens försökte få en kanin ur hatten gnäller på den som ändå fick ut något, fast inget som skuttade runt.
Men lånekarusellen anses vara lyckad och anses trygga framtiden.
