De små stegens politik.

Jag såg inte leoparden i korvträdet. Hur än jag tittade hittade jag inte djuret. Först när jag kollade mina bilder såg jag leoparden liggande på en gren. Jag letade i trädkronan medan leoparden låg närmare marken. Jag hade blicken åt fel håll.

”Vi såg det inte komma” är en daglig påminnelse i Sverige. Politikernas ursäkt i ord, men inte i gärning. De såg inte att två diametralt motsatta levnadssätt det svenska och det muslimska  kommer ständigt att krocka med varandra. De insåg inte att deras egen små stegens politik  och godhetstävlan i EU förändrar sakta Sverige till oigenkännligt land utan gemensam  moral och gemensamma värden.

Nu ropar politikerna på snabbare integration bland småflickor i slöjor,  bland bortgifta tonåringar, män som bevakar kvinnors klädsel och garanterat inte kommer i arbete. Kommunernas ekonomi faller ihop under försörjningsstödets tyngd. Politikerna famlar bland terroristpropaganda och mördare som återvänder ”hem” för att vila och ta körkort. Kan man förbjuda terrorister? Föreningsfrihet liksom? Terrorister är som vanliga familjer, inte alls längre avskum som brände folk levande och dekorerade gatorna med avhuggna huvuden.

Politiker hymlar bland människor som kräver flera moskéer, egna skolor och daghem, olika bad tider och att slippa kvinnor som affärsbiträden och få betalt om vi svenskar ”kränker” dem genom att sträcka ut en hand, kvinnlig sådan. Utsatta områden dit inte ens ambulansen åker utan polisförstärkning borde föranleda politiker i skampåle, men icke.

Den Kommunala ekonomin platsar i TV programmet Lyxfällan. Att behöva låna pengar för att betala löner för kommunanställda är resultat av de skimrande luftslott massmedian hjälpte till att bygga om den lönsamma invandringen av ”raketforskare”. Nu trillar räkningarna in.

Politiker påstår att brotten minskar medan de snabba straffens privata domstolar spränger hus, hugger ner, skjuter, bränner medan polisen ropar efter kulturkompetens för att förstå de ärenden som hopar sig. De blonda kvinnorna våldtagna under en promenad är bara på fel plats på fel tillfälle som ett modernt bondeoffer, läs: som tillgängliga horor. Barn som rånas är bara ett uttryck för att jämlikhet med lika prylar till alla är inte än genomförd. Förövarna ses om offer, kanske fattas det fritidsgårdar…

Integration?Sverige är enligt lag ett mångkulturellt samhälle. Vart ska människor integreras till? Är inte bara ordet integration en kränkning av olika kulturer och levnadssätt? Ingenstans i världen har det gått att integrera så skilda kulturer som det västerländska och muslimska. Men svenska politiker måste prova ett dödfött projekt. Deras uppfattning om sig själva är grandios.

Demokraterna i USA såg det inte heller att komma, slutet på Riksrätten alltså. I sin besvikelse och ilska rev Nancy Pelosi  – representanthusets talman innehavare av det högsta ämbetet i USAs Kongress – sönder kopian av Trumps tal till Nationen. En planerad dumhet?  Hon såg det inte att komma och ser inte att hennes tid är ute. De människor som har fått arbete och bättre ekonomi för sina familjer de sista åren i USA skiter fullständigt i hennes vånda.

Så även här. De som inte än har behövt tampas med det nya Sverige, såg det inte att komma. De bryr sig inte om de drabbade. Var och en är sig själv närmast. I varje fall är de väldigt tysta. När de ”har inte sett något människorna” sedan råkar ut för förändringar kommer klagan fram. ”Jimmiemoment” i den feministiska vänsterskaran kan vara skakande.

Folk är inte intresserade av politikernas löften utan  av resultat. Att inte längre känna sig  tillhörig i en samhällsgemenskap och uppföra sig därefter kommer att kollapsa resterna av landet.

Varför bry sig?

Usel start för det nya året.

Det här året börjar inte bra. Ett plan på väg till Ukrainas huvudstad Kiev, sköts ner strax efter lyft av iransk militär på Teherans flygplats 10 januari. Alla 167 passagerare dog. Spänningen mellan Iran och USA steg.

Vulkanutbrott på Filippinerna, jordbävningar i Turkiet och Costa Rica,  de nu mera vanliga sprängningarna, rånen och skjutningarna i Sverige och sedan elak virus från Kina som sprider sig över världen.

En glädjande händelse finns dock i Sverige – så länge. Budgetomröstningen i Riksdagen där oppositionen med M, KD, SD och V tillsammans enades mot MPs friår (att betala folk för att inte arbeta) med mera och lösgjorde ytterligare medel för de krisande Kommunerna i landets ändringsbudget. Så fungerar demokrati oavsett var Aftonbladet ylar om. All makt utgår från folket genom Riksdagen även om det ofta brukar halta genom ren mobbning.

Nu till årets elände som lär bli långdraget.

Minns ni svininfluensan med start i april 2009? Folk stod i långa köer för vaccin. I kön till en vårdcentral nära mig slogs några för de ansåg sig ha rätt att gå förbi. De var så viktiga personer. Polis tillkallades för att få lugn i  kön. Den växte till hundra meter. Och sedan tog vaccinet slut på VC. Kaos. Det blev dock vaccin över totalt och då klagade folk att Regeringen hade slösat pengar för onödigt vaccin.

Jag tänkte på svininfluensan när jag såg bilder från Kina. Enorm trängsel på sjukhus. Vore det inte klokare att stanna hemma? Det finns inget mot virus än så länge, bara de vanliga smärtstillande. Men den här är elak variant som angriper lungorna och då kan uppstå behov av respirator i värsta fall.

När epidemier avtar finns föga intresse att utveckla ett vaccin. Som i fallet sars. Det är dyrt. Vem ska betala? Det finns inte heller beredskap för en stor epidemi i Sverige – kanske ingenstans – när den dagliga sjukvården går redan på knäna.

Så, ett nytt coronavirus, 19-nCoV, härjar i världen, med början i Wuhan och omkring, en kinesisk stad med över 11 miljoner invånare. Systerstad med Borlänge. Det sägs ha startat på en fiskmarknad där man också sålde vilda djur som ormar och fladdermöss. Försäljning av de vilda djuren är nu förbjudet.

I Wuhan byggs ett nytt sjukhus snabbt, det måste bli en typ hangar. Flygplatser i flera länder kontrollerar om människor har feber vilket inte hjälper till så mycket. Man kan ju vara smittad men inte speciellt sjuk än. Sevärdheter stängs i Kina, även Mc Donalds och Ikea. Trängseln på den kinesiska muren anses också sprida risken och är stängt.

Det officiella firandet av nytt år, råttans år, blev  inställt på flera platser som Peking, Hongkong… Det kinesiska nyåret är den viktigaste helgen i Kina och många reser då hem. Det är då man har sin årliga semester. Nyåret kan vara det enda tillfälle man träffar sina anhöriga eller ens sina barn. Många föräldrar arbetar i storstäderna och barnen tas hand om av far – morföräldrar. Jag minns när vädret gjorde resandet omöjlig ett år och folk grät öppet när tåg var inställda. Flera fick vänta till nästa år för att träffa sina anhöriga. Det finns föga flexibilitet i det kinesiska arbetslivet.

En epidemi påverkar inte bara de sjuka, sjukvården och daglig liv utan arbete, ekonomin och börsen samt Kinas position i Världen. Det är tveksamt om Kina uppger rätta siffror över utbrottet.. Låter för få när stora områden, flera städer läggs i karantän av det. Trafiken står. Man stänger in och utvägar.

Fallen måste vara fler smittade än det sägs?

Från Daily Mail det officiella läget igår.

Kanske därför visar Kina så genomgripande åtgärder? Över 50 miljoner människor befinner sig nu innanför karantärsområdet i Kina. Att stänga in fria människor som inte har begått brott är en radikal åtgärd av rädsla och försök till kontroll. Kommer det att hjälpa? Hur försörjs människorna på de områdena?  

Det är lätt att smittan sprider sig när städerna är så tätbefolkade. Och i vår öppna värld sker överföringar av sjukdomar snabbt. Flyget och trafiken för smittan vidare. Tänk om siffran fördubblas varje dag. 2,4,8,16….. om 20 dagar vore det över 250 000. Nej, så pessimistiska ska vi inte vara.

Dags att bunkra lite mat och se en film om virusutbrott som är väldigt trovärdig i sättet hur spridningen börjar och sker och hur det oförutsedda lamslå världen. Ett större utbrott av någonting klarar inte vår svenska sjukvård av när de inte ens fixar dagens behov. Blir  du lindrigt sjuk får du sköta dig hemma. Bäst så?

Filmen Contagion är en spelfilm inte dokumentär.

Folkhälsoinstitutet meddelar: Utifrån nuvarande kunskap bedömer vi inte att det här viruset har pandemipotential. Det verkar i nuläget inte vara tillräckligt smittsamt för det. Om det hade haft potential att ge en pandemi skulle vi sannolikt redan ha sett mycket mer smittspridning även utanför Kina.

Legalisera droger – om Staten som langare.

Man passerar några få ”hippieställen” på PCT leden. Den ena planerade jag att skippa och den andra gjorde mig sur.

Den andra var omkring en varm källa, Deep Creek. Det var skräpigt. Du kunde råka trampa på allehanda exkrementer. Toapapper flöt omkring. Folk var synligt påtända. De sprang runt nakna och var liksom uppåt, fast inte på ett trevligt sätt. Hasch lukten flöt i luften.  Jag hade hört rykten innan så jag hade badat tidigare på ett ensamt ställe. Kallt vatten men det var ju 30 grader i luften så det var bara skönt.

Arean efteråt hade klotter på stenar och skräpspår från folk som inte hade förstånd att hålla naturen ren. Det fanns en bilväg i närheten så folk kunde lätt ta sig dit. Jag skyndade vidare, över en vacker bro, ökenlandskap med grönska tack vare vatten.

Det var den enda skitiga platsen på hela leden av 4265 kilometer om jag borträknar en soptunna vält av en björn. Dock vet jag inte hur hippieställe nummer två såg ut. Jag liftade och åkte buss runt. Leden var avstängd på grund av pågående brand så jag behövde inte ens tänka på att gå den vägen.

Efter PCT vandringen åkte jag till havet. Jag ville vandra vid havet också. Bussen stannade på ett rödljus. Vid ett hus stod en stor skara väl så sjaskiga människor i kö. Frukost för de fattiga, tänkte jag. Välgörenhet är väl utbrett i USA. Nej, det var kö till dagens utdelning (köp) av haschdos.

Det pratas om legalisering av cannabis även i Sverige. Till och med KD har yttrat sig om att tänka på saken. Skall vi ha knarkköer även i Sverige, inte bara illegala säljare i gathörn? Båda kommer att behövas ändå för tillåtna doser på några gram tar inte bort knarklangarna. De kommer bara att bredda urvalet. Och från vilken ”langare” skall vi skattebetalare köpa knarket? Skall det subventioneras? Skall vem som helst få köpa eller måste man redan vara missbrukare som nu förvandlas till rekreationsbruk?

I USA beslutar delstaten genom val om hasch säljs lagligt eller inte, i dagsläge säljer 11 delstaer pot, som det kallas. Senast i Illinois:

Demand for legal marijuana in Illinois was so strong that many vendors quickly ran out of supplies, as customers spent nearly $11 million in just five days since the drug was legalized in the state on January 1, vendors and officials said. On New Year’s Day most dispensaries opened at 6 am to discovered customers that had lined up in the cold for hours. At some locations the line was eight blocks long, with wait times reaching 12 hours.

More than $3.1 million in sales on 77,000 transactions took place on opening day, according to the Illinois Department of Financial and Professional Regulation.

Under the new law Illinois residents aged 21 and older are able to carry 30 grams of marijuana flower, five grams of cannabis concentrate like hash oil, and up to a half-gram of THC – the chemical compound that gets users high – within cannabis-infused products like edibles.

llinois är demokratstyrd och har  12,671,821 innevånare.

Det är ren vinst ? att sälja narkotika. Vilken business för en stat som har usel ekonomi. För ett tag är det rena vinsten. Sedan kommer räkningarna, de sociala och medicinska. Javisst, USA har inte vår typ av subventionerad sjukvård trots ”obamacare”.

Så lyckad start för en ny affärsverksamhet var rent av skrämmande. Tyckte jag.

Som f.d. drogterapeut är jag förstås inte positiv till att Staten – vi – agerar som langare. Den ena handen ger och den andra tar, fungerar inte. Jag tycker det är onödigt att polisen ägnar tid för att jaga missbrukare på gatorna  om  det bara innebär att få någon slags ”prick” i dagens åtgärder, inte att langarna kan gripas. Jag tror Polisen är väl medveten om langarna men har inte tid och resurser att sätta dem dit. Så mycket annat tar deras tid. Så mycket enklare att ofreda en påtänd på gatan.

Jag har haft ypperligt samarbete med Polisen som socialsekreterare/kurator men det var länge sedan och väl så andra förhållanden. Men är det  någon som räddar unga knarkares liv är det nog Polisen, inte Socialtjänsten.

Socialtjänsten kan se de ungas missbruk som fel hos föräldrar. Inte nog med kärlek! Så ungen kan knarka i lugn och ro tills Polisen råkar gripa in. Socialtjänsten är sällan drogexperter. Landstinget var det förr i tiden tills Socialtjänsten tog över och sjukvården skulle erbjuda avgiftning. Jag är inte så säker att det bytet var till fördel för missbrukarna. Vi som jobbade då hade en gedigen och ständig utbildning runt droger.

Jag hade en gång patienter, ett par, som hade 36 handläggare genom Socialtjänsten! Men de knarkade lika bra för det. Inte enkelt att veta i så fall vad är hönan och vad är ägget.

Cannabis är ingen lätt drog. Jag tyckte att det var enklare att få heroinister att sluta. Haschmissbrukare var helt enkelt liksom ”dumma” i huvudet. (Ursäkta uttrycket.) Deras klocka saknade visare, de kom när de råkade komma ihåg och deras förstånd var i en dimma som kunde ta månader att avgifta. Det hände att när patienten blev drogfri kom en psykisk skör person ut, troligen med psykiatrisk diagnos eller annat handikapp som behövde helt annan vård än en haschpipa.

En del missbrukare självmedicinerar och mår bra ett tag tills allt kraschar omkull. Livet blir drogen, drogen är livet. De konsekvenser man inte förväntade sig som sparken från jobbet, ut från bostaden, skulder, förlust av körkort, inga pengar… förpestade livet utan att man riktigt ens kunde förstå händelsekedjan. Nästan alla ”mina” narkomaner, utöver heroinister, hade börjat med hasch och var nu med få  undantag blandmissbrukare där vad som helst dög att använda, men man hade sin favoritdrog förstås. Att sluta blandmissbruk är svårt. Speciellt om en del av det är lagliga droger utskrivna av läkare.

De välbeställda som trodde sig kunna hantera droger tog fel och var lika illa däran fast det kunde än finnas en fasad uppehållen med pengar.

Jag vill inte ha Staten som knarklangare men jag misstänker att så blir fallet. Jag är inte övertygad om att politiker är kapabla att hantera drogransonering. Vi har haft legal amfetaminutskrivning som gick rent åt helvete. Jag är ändå ganska säker på att den svenska humanitära stormakten kommer att införa statlig drogförsäljning. Då blir missbrukare bara lagom?

Jag vill inte att Staten säger: Du är så usel att du inte ens kan hålla dig drogfri så vi ger dig en dos om dagen så du håller tyst och är nöjd. Bra?

Om nu cannabis i någon form skulle bli legal så varför bara cannabis? Varför skulle inte alla kulturer få köpa lagligt sin speciella drog? Hasch är vanligt i vissa grupper som i Nordafrika, opium i Mellanöstern och kat i Afrika samt kokain är vanligt i Sydamerika.  Europeisk drog, alkohol, styrs redan lite av Staten i Sverige.

Skall vi göra alla droger från andra världsdelar lagligt, det som folk har brukat i sina olika kulturer? Det multikulturella drogbruket? Hur skall försäljningen då ser ut? Olika färg på identitetskort? Eller skall vi bli multikulturella även på drogbranschen? Allt för alla?

Behandling då? Försök att få folk drogfria? Lika bra vi slopar det och håller oss till akuta livsuppehållande åtgärder så länge medel finns tillgängliga.

Som ni märker är jag jävligt negativ till Staten som langare men har få förslag idag hur vi ska få ungarna sluta ta steget till att langa och bli missbrukare. (Om de kriminella ungarna annan gång.) Ett litet steg är förstås utvisning av alla utländska langare efter straff samt konfiskering av deras medel som borde öronmärkas för behandling samt förbud att någonsin komma till svensk mark. Narkotikahund i Posten och på gränser. Jag har inga bra lösningar men skulle vilja se flera domar om vållande till annans död som i ”fentanylrättegången”. Men det vore nog bara en droppe i havet? Kriget mot narkotika kan endast vinnas genom slopad efterfråga och det kommer inte att hända.

Den legala utskrivningen av olika beroendeframkallande droger är omfattande både till barn och vuxna. Är det verkligen sant att livet blir bättre av legala  piller innehållande narkotika? Borde vi inte städa även där?

Bra fråga.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hovrattsdom-efter-fentanylforsaljning

https://afp.omni.se/pot-demand-in-us-state-of-illinois-booms-in-first-week-of-legal-sales/a/lAWPey

Marijuanabilden: Av United States Fish and Wildlife Service – [1], specifically CASA1_LF.jpg. http://www.fws.gov/midwest/sherburne/CASA1.htm, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21916

De eviga 40 – talisterna, proppen på vår nuvarande välfärd?

Huka er,  unga. Jag vill bara varna Er, ni som ska ta hand om oss och  betala våra pensioner. Nej, det finns ingen sparad statlig pensionskassa att lyfta ifrån, varje generation betalar sina föregående. De som är födda på 40 – talet börjar  bli gamla nu och kanske i behov av vård eller hjälp. Den stora proppen, den… ja det finns många gnälliga ord om 40 – talister. Vi är de ständiga hatobjekten.

Vi har levt en tid av stora förändringar. 40 – talets kvinnor gick ut till arbetsmarknaden på 60 – 70 talet. 50-talets hemmafruideal var över. Kvinnor slutade att i huvudsak ta hand om familjen, barn och sina gamla anhöriga, de arbeten som nu flyttades över till Samhället, till skattefinansierade institutioner som daghem, äldreboenden, långvården och fritids. Jag tror att 40- talister är den generationen kvinnor som tydligt markerade värdet av arbete i stället hem och familj. Eller, ekonomin började kräva det. Men flertal skuffades sedan ut därifrån på 90 talets slut i den stora nedskärningsvurmen. På mitt arbete i det stora sjukhuset försvann hälften av bäddarna och så mest den kvinnliga personalen som undersköterskor, städerskor och sekreterare. En del blev redan då förtidspensionärer, utslitna i kroppen eller bara obehövliga.

Men, vi hade drömmar om fred på jorden, ett tag i alla fall. Vi studerade på kvällarna, var med i Hem och Skola, protesterade mot svenska planer på atomvapen, slogs om att behålla grönområden, startade återvinning och hade karlar som inte gjorde sin del av hushållet, men de tog hand om gräsmattan, trasiga saker och bilen. De var helt enkelt inte inlärda till spisen och män arbetade ofta flera timmar än vi kvinnor. Vi hatade inte män. Majoriteten av oss klagade inte. Familj var viktigt, en make och två barn. Framtid fanns än bakom hörnet.

Det finns alltid en grupp som anger tonen, massmedial sådan, medan de flesta bara går vidare med sina liv. Den så kallade kvinnobefrielsen ökade dock skilsmässorna. År 1969 och 1974 förändrades skilsmässolagstiftningen till enklare förfarande, det blev lättare att skilja sig. Många levde dock redan som sambor. Och, P-piller gjorde kärlekslivet så mycket enklare.

Vi ensamma mödrar jobbade dubbelt för att betala er, ungarna. Ni skulle få det vi hade saknat. Vi var inte några 68 demonstranter. Vi hade arbete och extrajobb att sköta. Det arbete som var en del av svenskt välstånd, vård, omsorg och produktion.

Eller, vi hörde till den gruppen som levde livet på en räkmacka. Släkter med få barn så man ärvde sin barnlösa faster eller morbror. Ja, jag kände en som klagade när flermiljoners gård trillade in på kontot. Så mycket att ta hand om! Utbildning utan studieskuld. En karl som hade bra lön. Villa och två bilar. Barnflicka.  Utlandsresor och kläder från andra ställen än Oskarssons lager. Konst (inte affischer) på väggarna.

Varför skulle de ha det sämre som pensionärer?

Trots en ekonomisk skillnad är vi alla jävligt trötta på att höra om att vi födda på 40 – talet kraschar ekonomin med vår ålderdom. Att bli gammal drabbar alla. Ingen överraskning precis. Vi jobbade ihop det välstånd Sverige ackumulerade och som nu sprids bort till politiska projekt, till fuskare och lyckosökare av en Regering vi röstade på av vana och naivitet eller inte röstade på men fick ändå samma resultat.

Eftersom Staten redan tidigt talade om att den var en bättre fostrare än mamma och pappa och att ta hand om sina egna barn var bakåtsträvande och kvinnoförtryck, har flera av 40 – talister inte bildat de band till sina barn som skulle göra oss oumbärliga för varandra. Föräldrar lämnade ungar till dagis i tio timmar om dagen och var sedan för trötta för att ens läsa en saga. Vi började nedmontering av familjen som den grundläggande cellen i Samhället. Räkningen kommer, var så säker.

Men, vi engagerade oss enligt tidsandan. Vi släpade ungarna på fredsdemonstrationer och vänsterdriven teater och museernas barntimmar som visade den rätta ideologin. Det är kanske därför barnen blev så trötta på världens elände och ville hellre ha aktier, ny bil och resa till Rhodos eller annat varmare ställe? Kanske just därför de sitter nu i en villa på lugnt område och är likgiltiga för annat än sitt?

Precis som vi inte tog hand om våra barn kommer de inte att ta hand om oss. Våra barn har ett eget liv, 40 timmarsvecka och de tänker inte ta hand om inkontinenta gamlingar utan att få bra betalt. Flera av dem kommer själv gå i pension eller flytta utomlands inom de närmaste tio åren. Förresten träffar vi dem bara på stora födelsedagar och andra familjehögtider. De som är bor på landet ser kanske sina barn under sommarsemester. Besök på äldreboenden sker när det finns tid över. Tro mig. Jag har arbetat nog extra inom äldreomsorgen och inte är det någon besöksträngsel precis.

Så, vården av oss i livets slut ligger på Samhället.

Vi vill ha det som nu, men bättre. En och annan tänker leva ett tonår till, oansvarigt häftigt tid i livet. Egentligen hade vi inget tonår, det var inte riktigt uppfunnen än. En Elvis Presley film, Brigitte Bardot frisyr och Coca colas inträde gjorde inget tonår. Som jag, började många arbeta tidigt och inte hann med några krisår i tonåren. Nu när vi är pensionärer skall det äntligen vara vår tur.

Många av oss lämnar Sverige för varmare länder och  billigare liv. Men, vi återvänder om  sjukdom slår till. Flera rika personer har gjort just så.  Då vill man  inte köa varken för en höftledsoperation eller för en hörapparat. Räkna med att vi nöjer oss inte med nåt lugnande för att hålla tyst.

Hamnar jag i ålderdomshemmet kommer jag inte acceptera dusch en gång i veckan. Jag kommer att skrika och trycka på larmet, oavbrutet. Jag ringer Expressen, lokaltidningen och TV 4. Städning vart tredje vecka! Jag städade varje dag när ni var små, så städa på! Jag vill välja min egen mat. Nån kalops, isterband, blodpudding och halvtorr potatis är inte i min smak. Kräm som efterrätt kan ni glömma. Frukost klockan 8 för tidigt. Jag vill äntligen sova till 11. Frälsis, gammeldans och bingo är aktiviteter ni kan skippa. Vi vill ha fester med massor av drinkar, snygga servitörer och dans. Kom inte med nån gammal skiva, det ska vara i live.

Vi vill bara ha mer, högre pensioner och bättre vård. Går det inte går vi till EU och väcker talan. Eller – det moderna sättet – sitter också vi med en plakat vid Riksdagshuset, men bara om det är bra väder.

Så huka er unga. Vi blir de besvärliga pensionärerna.

Lär er redan nu att sluta skälla på oss och se inte vår ålder som en ekonomisk katastrof. Det var liksom väntat.  Vart tog de alla nykomlingar vägen? De som skulle rädda våra pensioner, de invandrare som var ren vinst för Samhället? Var det en felkalkyl? Hänger det också ihop med politisk naivitet, precis som vårt, vi som trodde att  en anständig pension och god ålderdom var en rättvis belöning för ett långt arbetsliv?

Kanske får vi snällt tacka ja till usel vård eller klara oss bäst vi vill i ett Samhälle som har byggt ekonomin med felbedömning, trott på multikulturalismens välsignelser, gynnar soft jihad, föraktar de äldre och tror än att Sverige är än en viktig stormakt och inte ett bidragssamhälle som har övertrasserat budgeten i varje Kommun. Det finns inga medel till att fylla behovet av äldreomsorg. De senaste åren har man lagt ner allt som går och mer. Det finns inga Kommuner i Sverige som kommer att ha råd för att bygga och upprusta äldreomsorgen. Det är bara fantasier.

Hur och när blev det så fel? Vår skuld? Vi har bidragit till det genom att inte tänka efter. Genom att inte protestera,  vid varje val, varje tillfälle utan  har låtit förändringen av landet Sverige att fortgå. Vi har låtit den föregående generationen uppleva köer på sjukvården och indragen eller bristfällig, även usel äldreomsorg utan att protestera högljutt. Vi får sota själva för det nu. Vi har varit för upptagna och för naiva.

Jag tror att ålderdomen blir bara skit. Samhället kommer inte att bry sig om oss. Vi som grupp är inte sammansvetsade nog för att säga ifrån. För politiker är vi helt ointressanta.

Den som har snälla barn boende nära sig har en vinstlott som Kommunen kommer att utnyttja, var så säker. Det ligger nära till ”tvång” att ta hand om sina gamla föräldrar, inte bara om en sjuk make/partner. Uteblir hjälpen från det Allmänna uppstår en så kallad bra fråga. Vems ansvar?

Inte är det politikernas, var så säker.

Den 1 januari fyllde de första fyrtiotalisterna 80 år. Mellan åren 1940 och 1949 föddes över 1,2 miljoner barn i Sverige. Antalet invånare 80 år och äldre är lite mer än fem procent av Sveriges befolkning, sedan tjugo år tillbaka. Men fram till 2030 ökar antalet med 50 procent eller 270 000 personer och kommer då att utgöra mer än sju procent av befolkningen. Det innebär en ökning av försörjningskvoten, var och en som arbetar får försörja allt fler.