Fria ordets försvarare

salmans

Knut Ahnlund är död. Han är en av de personer jag högaktar och kände sympati för, även om jag aldrig har träffat honom. Vi hade dock en gemensam åsikt om yttrandefrihet. Han satt på stol 7 i Svenska Akademien.  Sedan mitten av 1990-talet deltog Knut Ahnlund i stort sett inte alls i Akademiens möten. Bakgrunden var en tvist om hur man skulle förhålla sig till de iranska mullornas fatwa, dödsdom, mot författaren Salman Rushdie. Ahnlund protesterade tillsammans med två andra akademiledamöter, Lars Gyllensten och Kerstin Ekman, mot att Svenska Akademien inte fördömde fatwan. Knut Ahnlund blev 89 år.

Så, nu kommer en gammal historia i repris. Året var 1989. Under föregående år hade både Salman och jag kommit ut med var sin roman. Min bok gick ganska spårlöst förbi medan ”Satansverserna” blev årets händelse i flera bemärkelser. Jag fick försvara hans rätt att skriva fast han inte ens visste att jag existerade. Det började med ett telefonsamtal.

”Du vill väl inte heller”, sa radiokillen. Den kände författaren X hade hoppat av från ett radioprogram avsedd att stödja Salman och yttrandefriheten. Ingen annan var faktiskt intresserad av att medverka. Eller var de rädda och trodde att fatwa skulle drabba dem också? De hade kanske rätt?

Så till sist hamnade jag på  telefonlistan. Jag var en obetydlig författare även om jag inte var okänd som person. I en mindre stad blir den som arbetar på socialtjänsten  snabbt känd. Men, nu dög jag att försvara det fria ordet trots en enda bok. Till råga på allt var jag eländigt förkyld och låg på soffan med en bunt näsdukar, ett paket Alvedon och en balja te med honung. Jag sa ”ja”, om de kunde sända hemifrån.

Radion kom och riggade upp sina apparater medan jag filade på mitt försvar för det fria ordet. Jag minns inte ens om jag sa orden ”Satansverserna av Salman Rushdie”. Troligen inte, eftersom jag inte hade hunnit läsa boken. Men yttrandefrihet var viktigt för mig. En grundbult i ett demokratiskt samhälle. Vissa ord och sanningar kan ibland upplevas som obehagliga. Själv hade jag blivit gravt utskälld av SIDA eftersom de tyckte att min skildring av ett visst biståndsprojekt inte motsvarade deras bild av det hela. Det är sådant som en skribent får ta. Det är dock långt mellan att få några skällsord och hot, fängelse eller dödsdom på grund av sina åsikter eller ord.

Jag försvarade det fria ordet en kvart. Radion sände. De packade ihop sin utrustning, tackade och gick. Efter 30 minuter ringde de förskräckta. Någon kvinna hade ringt radion och läst en fatwa med dödsdom över mig. På två språk, svenska och vad de trodde var arabiska. Jag lugnade radion. Jag hade redan ett hemligt telefonnummer, hemlig adress och två dörrkoder bara för att jag hade avslöjat en större knarkliga av ren slump. Allt skedde dessutom för snabbt för att kunna vara en riktig fatwa. Jag bad radion hålla tyst, sa att det måste vara bara en sjuk person, inget allvarligt.

Jag tog kontakt med min ”kontaktpolis” och det ordnades  bevakning omedelbart, taggtråd runt bakgården, låst port, extralås och en polis i huset samt de passerade ständigt utanför. Jag försvann också med skyddad identitet fast det var ju löjligt egentligen för jag fortsatt att arbeta på samma ställe ett tag till.

Median höll vi ovetande. Jag tror att det var det klokaste beslutet.

Var det på riktigt? Oavsett hur det var kändes allt obehagligt med tanke på mina barn. Det fick också mig att se på kvinnor med slöja på ett annat sätt än förut. Jag generaliserade ett tag, sedan sjönk oron. När vi flyttade vi till storstaden föll  episoden nästan i glömska men jag var än osynlig på papper.

Jag fanns liksom inte efter min flytt och nytt arbete i storstan.

Jag läste ”Satansverserna” långt senare och hade svårigheter att förstå den krisen boken orsakade i den muslimska världen. Lika lite har jag idag sympati för demonstrationer som de olika filmer och skämtteckningar föreställande Muhammed är upphov till, även om jag kan analysera och förstå det som händer. I min bokhylla finns bokserien ”Grimbergs världshistoria” med flera bilder av Muhammed tecknade av persiska konstnärer. Det är kanske inte bilderna, lika lite som orden, utan tidpunkten som är avgörande för reaktionerna. En yttre fiende har alltid varit en enande faktor i en splittrad värld.

Även idag skulle jag försvara det fria ordet om nu någon skulle anse mig värdig uppdraget.

Nu hoppas jag att stol 7 ges till någon som är modig nog att försvara det fria ordet oavsett hur PK – vindarna blåser.

Skynda dig att läsa för barnen. I morgon kan det vara förbjudet.

Vad är rasism? Idag är uttrycket en söt figur i en barnbok och film. Ett tag sedan var det en annan bok – Tintin – som var skriven länge sedan. I morgon kanske någon som … Pippi Långstrumps far kan vara lämpligt objekt.

Har vi blivit komplett galna? Försöker PK folket skymma rasismen med åtgärder som är oförståeliga och tilltalar inte vanligt folk. Vi som hade aldrig ens tänkt rasism i dessa fall. Är vi dumma och PK folket de framåtskridande ledarna? Eller är PK folket helt enkelt fega när de angriper en liten figur i stället verklig rasism? Är rasismen en färg? Skall vi teckna de svarta människorna med vit färg? De levande då? Men då är det ju förtryck? Finns det inga mer djupa uttryck i samhället som PK folket kunde göra rent hus med? För PK folket är det viktigare att meja ner en omtyckt tecknare med älskade figurer än gå ut till verkligheten.

I omgivningen på en viss hamburgerrestaurang ser jag ibland barn på söndagar som än ser ut lik lilla hjärtat. Skall jag tala om för dem och deras föräldrar att de är rasister?

Stina Wirsén har bestämt sig för att sluta teckna sin omdebatterade film- och sagoboksfigur Lilla hjärtat. Hon vill stoppa även försäljningen. Hur kan hon stoppa oss att läsa? Hon har böjt sig för PK maffian. Vad tycker vi som är hennes kunder och publik? Vi har tyckt att den bråkiga samlingen av figurer berättade om olikheter på ett lättfattligt sätt,  tvärtemot var PK maffian inbillar sig. Vad näst? Läste att i EU finns gruppering som vill ta bort olämpliga barnböcker, de med mor och far, där mor lagar mat och far arbetar. De mesta av våra gamla älskade barnböcker skulle då försvinna. (Länk? Har slarvat bort.) Är det bokbålens tid?

Skynda dig att läsa för barnen. I morgon kan det vara förbjudet.

Debatten pågår vidare:

Till sist öppnades då dörren till indragning och krav på censur. Intoleransen segrade. Olika åsikter fick inte plats i kulturen längre. Hur fungerar det: Om man en gång öppnat den dörren, kan man stänga den igen?

Frågar Ulf Nilsson barnboksförfattare på DN kultur.

Det är nog svårt att stänga misstänker jag men vi måste försöka trycka på allt vi kan.

Rasistiska Lilla hjärtat.

Skulle du våga ingripa som den gamla damen?

En kvinna i 87-årsåldern sade åt fem unga män som sparkade på en liten hund som stod bunden. Då fick hon ett knytnävsslag i ansiktet så att hon föll handlöst i marken, Sedan överöste de henne med sparkar. Flera personer ska ha passerat förbi kvinnan när hon låg på marken, men ingen hjälpte henne. Till slut tog hon sig hem på egen hand.

Vad är det för människor som sparkar gamla tanter? Finns det ingen respekt kvar i samhället? Vem passerar en gammal tant liggande på marken och inte hjälper henne upp? Ser vi för många som ligger på gatan nuförtiden så vi bryr oss inte längre?

Gamla tanter är inte mycket värda. Inte gamla gubbar heller. Minns ni Carl-Eric Cedvander som slogs ner när han var ute och rastade sin hund på Kortedala torg i Göteborg? Han hamnade i koma men har visst repat sig ganska bra men är märkt för livet. Förövarna fick samhällstjänst och har överklagat för de tyckte straffet var för hårt. Den 87 åriga damen säger att hon vågar inte gå ut om det skymmer. Skall de gamla bli inlåsta i sina hem? Vilket samhälle vi är på väg att få då?

Att våga säga till när man upptäcker brott är modigt. De flesta är fega. Jag är också feg. En gång såg jag ett gäng killar som sprejade pendeltågsstationens uppgång med färg. Det fanns inga andra i närheten. Klockan var 24 och jag var på väg hem. Jag passerade och vågade inte säga något. Hade nog ringt polisen om jag hade haft en mobil. Jag inte modig nog att ingripa med ett ord mot flera killar med rånarluvor och sprejburkar. Kanske inte du heller?

Jag kände nästan en klump i magen närjag tänkte på denna gamla kvinna. Det är en gräns passerad när man slår äldre. Slagsmål brukar ske bland jämngamla eller mer likvärdiga partner, inte de mer försvarslösa.

Lämna aldrig din hund obevakad. Förr gick det bra att lämna både hundar och barnvagn utanför affären. Idag är man korkad om man gör så. Borde en pensionärer ha en stark ledsagare med järnrör när de försöker gå ut och köpa kaffe?

 Bild överst: min mor, inte den aktuella kvinnan.

En höna på bakgården?

Hönor i bur mår bättre än hönor som springer lösa. Nu har jag frågat en höna jag känner: bur eller … men den tyckte frågan var dum, svarade inte utan försvann bakom buskarna. Hönor i storindustri mår inte bra oavsett om de sitter i en trång bur eller trampar på varandra frigående på en trång yta. Höns mår bäst när de kan gå ut och in som de vill och picka på marken som är riktig med gröna blad och inte konstgjord.  Men vilka ägg kan vi köpa, vi som inte har hönor? Här hos oss är svaret ekologiska om vi inte kan köpa direkt hos bekanta hönsägare på landet.

Min gubbe, som var Sveriges första biodynamiska odlare utbildad i Tyskland, åt bara ekologisk vegetarisk mat efter det, tills han träffade mig. Jag trodde inte att han kände skillnad på olika matvaror. Så jag kokade tre ägg, ett vanligt ägg, ett frigående och ett ekologisk. Band ögonen på gubben och lät honom smaka som på bästa vinprovning. Han prickade in rätt. Jag var inte nöjd och körde samma igen i annan ordning. Rätt. Morötter då? Han skiljde de två sorterna fast jag lurade honom med fyra bitar.

Så om man frågar honom är ekologiska bäst. Om man frågar hönan vill den nog vara ute som på gamla goda tider, picka och krafsa runt och ha eget rede och en snygg tupp att titta på. Det sägs att det räcker med en bild på en tupp så kanske borde vi alla ha några hönor på bakgården och en bild på en tjusig tupp i naturlig format och slippa de massproducerade äggen?

Är konsumenten lurad när den köper det den tror är bäst? Så klart. Konsumenten är alltid lurad. Fisk som påstås komma från hållbart fiske har sedan åkt halva världen runt för att rensas där det är billigast. Ämnen som orsakar skador finns i många produkter. Frukt som är vräkta i en hög i affären, ursprung oklar. Och nu klagar äggproducenterna att vi försöker köpa det vi trodde var bäst för djuren. Den medvetna konsumenten är ständigt blåst.