Ryska posten

Utvalda

De senaste tre månaderna har jag fått ryska kommentarer på min blogg. Varje dag. På grund av de har jag kopplat på en kommentarsgranskning och måste lägga ut era kommentarer manuellt. Därför dröjer det ibland och jag kan missa något. Nej, jag lägger inte ut de ryska kommentarerna oavsett vad de är.

Jag översatte inte de i början men sedan tyckte jag mig se en bekant adress, avstår namnge, men det har förstås med sjukvård att göra. Jag har utbildat ryssar från den ryska Regeringen, Universiteten och sjukvården i behandling av gravida HIV positiva kvinnor och missbrukare. Men det var ju evigheter sedan. Jag är inte ryssvän i en politisk mening men min insats var utbildning och då under Jeltsins tid var läget lite annat. Idag skulle jag vägra. Som man bäddar…

.På 90 talet besökte en rysk regeringsdelegation Sverige och de ville höra även om vårt unika arbete i det stora sjukhuset och lära sig minska drog – och HIV skador hos gravida kvinnor och nyfödda barn. De var många andra som besökte vår mottagning och från flera länder.

Ryssland låg år efter oss. De gjorde fel och fick smittor. Men efteråt fick dessa riskmammor en aning bättre och säkrade vård.

Nu Googlade jag. Och översatte. Jag kan inte ryska.

Googles lite haltande översättning gav information om det ryska covidvaccinet och hur effektivt det var. Lite dagsläge om forskning. Info var som från en expert till en annan. Jag var förbryllad. Ryska mail brukar ju vara ryska flickor som vill sälja sig. Viss institution hade min E-post länge sedan, men inte bloggen. Vi hade fortsatt kontakten och jag delgav information till dem ett tag. Men det var före millennieskiftet.

Så detta var slumpen och rysk propaganda.

Alldeles sista dagarna före Rysslands anfall mot Ukraina fick jag genom kommentar ett erbjudande om att köpa en ny bil extra billigt. Ett erbjudande som gällde bara om jag kontaktade en viss bilfirma och person i Moskva. Ungefär som från en vän till en vän. Kära kamrat… Någon missade ett bra erbjudande av en ny bil som de kunde åka mot friheten i väst? Eller fiskade någon lite västvaluta för den kommande ekonomiska katastrofen som kommer att drabba den vanlige ryssen? .

Men idag var mailet något symptomatiskt. Ballonger! Försäljning av heliumballonger i vårt företag i Moskva sker dygnet runt. Hemleverans. Beställ nu! Kändes nog som en felsatsning. Inget att fira idag. Europa upplever en katastrof och ångest över vad näst.

Jag är trött på ryskt spam. Vi är miljoner människor som är trötta på ryssarnas storhetsvansinne genom Putin. Som ett SMS jag fick sa: Den där Put-In behöver bli Put-out.

Någon? Tyvärr är det fler i kön med samma iver att visa makt. Vissa av dem får mig att känna ångest bara genom TV rutan.

Solrosen är för Ukraina, deras nationalblomma.

Fall, gränser och krigsminnen

Utvalda

Det nya året, år 80 för mig, började inte bra. Som vanligt var jag ute på en promenad. Det var halt men jag hade mina skor med grova sulor vilka gått över snö och is på fjällen. I en backe kom en bil som inte höll sig på sin sida. Jag knuffades in i diket, halkade, slog huvudet och från liggande ställning såg jag bilen köra vidare, gasa på och ha hela vägen som körbana.

OK, tänkte jag i diket. Om jag varit kvar på vägen hade jag blivit överkörd.

Bilföraren måste ha sett mig att ramla? Det kanske var tur att bilen inte stannade? Nej, det var ingen skrotbil utan en fin variant. Jag kravlade upp och gick den sista halvkilometern hem.

Så mitt nya år började med en bula i skallen. Sökte på Internet efter slag i huvudet och diagnostiserade mig själv. Nej, inga symptom på något värre så Akuten var onödigt. Rådet var att dator och TV skulle ransoneras vid skallskada. Jag höll mig från i två dagar.

Att slå sig i huvudet är inte riskfritt. Läste att skallskador kan bidra till demens. Ja, det är inte roligt alls. Födelsedagsfirandet fick också flyttas.

Jag har använt tiden att läsa om de tre leder jag funderar på. Har också ”gått” två av dem på Google maps. Det ser förstås platt ut men jag inbillar mig att få en viss uppfattning och koll över läget. Jag gjorde så med PCT och eftersom jag har ett hyfsat bildminne var det faktiskt till hjälp. Men, ska jag verkligen ge mig iväg och vandra? Jag som nyss har hamnat i diket?

Kommer någon iväg i sommar blev en bra fråga denna morgon.

Ryssarna har kanske löst alla resefrågorna för oss? När jag la mig igår var det än någon sorts fred i Europa. När jag kravlade upp motvilligt klockan tio var freden förlorad. Just när vi nästan slapp restriktioner på grund av covid måste världens krigsgalna miljöförstörande härskare ta till vapen. Putin, den nye nazisten, anfaller Ukraina. Har han blivit komplett galen? Fanns det ingen nära honom som kunde ha löst frågan eller är alla bara bugande jasägare? Putin måste ha otrolig hållhake på många?

Putin har en fantasi om Storryssland där han är tsar.

Jag har stått vid en landsgräns i några tillfällen . Mellan Laos och Thailand, vid Gyllene triangeln, i Treriksröset, USA och Mexiko, Sverige och Norge, vid Öst- och Västtyskland… Korsat gränser under vandringar. Det är speciellt. Känslan har lite magi. Två länder bara vid ett armlängds avstånd från varandra. Två olika existens. Så lika och så olika.

En Stat utan en gräns är ingen Stat. Men gränser är bara för att brytas. När någon med makt och galenskap så beslutar.

Låt för Guds skull Biden hålla sina fingrar i styr nu och upprepa mantrat Afghanistan, Afghanistan… Det räcker med NATO länderna i Europa. Såg inte Stoltenberg trött och gammal ut i TV idag? (Känner en viss oro om Taiwan också, det vore liksom läge när Världen är mot Ryssland.)

En del har inga problem i krig. Ingen tror väl att ukrainska oligarkerna stannar kvar. De rika har flytt Ukraina och säkert även Ryssland. De solar sig på någon strand i Väst. Ukraina är inte ett jämlikt paradis. Det är alltid ”vanligt folk” som betalar ledarnas galenskap, oavsett vad.

Min far 1939 på väg till andra världskriget. Han är då nygift och 25 år. Kom hem – 44 skadad för livet.

Jag har suddiga minnen från andra världskriget och den svåra tiden efteråt. Matbrist. Sorg. En krigssituation är mitt första barndomsminne. Krig glömmer man aldrig. Det finns i minnesbanken och pyser upp med den där obehagliga känslan att världen är aldrig trygg, oavsett hur ordentligt och laglydigt du lever. Det har redan varit känsla av krig när det skjuts och brinner i närområdet här hemma i Sverige.

Jag tror att krig är är ett skavsår som alltid känns oavsett hur mycket plåster som sitter över.

Det blev en semla med ett ljus. Själva firandet sker senare, om det nu finns något att fira. Att åldras ger få fördelar. Men, vem skulle inte passa på att dricka champagne oavsett orsak?

PS 2. Många med A. Linde är förvånade över den massiva attacken. Vad trodde de? Att Putin leker?

Bilder: Treriksröset, Checkpoint Charlie mellan fd. Ost- och Västtyskland

Fem minuter – om slump och synkronicitet

Utvalda

Jag såg en rubrik på Fox News: ”In the New Year, set aside just 5 minutes a day to have your best year ever.”

Fem minuter. Ibland kan fem minuter ändra ditt liv totalt. Nu tänkte jag inte på artikeln i Fox News – återkommer till det – eller olyckor utan de minuter någon gör ett beslut som visar sig vara en vändpunkt på gott eller ont i livet.

Jag tog en promenad och gick förbi ett hus. En man skottade snö på parkeringen och en kvinna putsade trapporna till huset. Jag sa något om snön. Båda två kom fram, vi började prata och jag fick deras livs vändpunkter.

Paret hade känt varandra i sin lilla hemstad. Så där som man känner folk på en liten ort, ungefär vem är vem, inte närmare. Mannen fick en ny placering och skulle flytta. Hon fick samtidigt ett oemotståndligt erbjudande utomlands men vågade sig inte på det. Hon valde ett annat arbetserbjudande i en ny stad.

Vem var den första personen hon mötte i den nya staden? Mannen från hemstaden. Hon visste knappt hans namn. Hon lät honom visa vägen till den nya bostaden.

De minuterna förändrade våra liv, sa mannen. Nu har vi till och med barnbarn.

Det fick mig att tänka på några avgörande minuter i mitt eget liv. De bra och de som blev smärre elände. Hur hade mitt liv varit om jag valt annorlunda vid vissa avgörande stunder? Hade jag inte bestämt mig att gå på en viss föreläsning i sista minuten hade jag troligen inte träffat den mannen jag gifte mig med. Han som också fick en impuls att gå dit när han passerade reklamen utanför. Vi var på så olika planhalvor i livet. Ja, vi är skilda sedan länge. Men tanken att jag inte skulle ha de två barn ja fick med honom är skrämmande.

Jag tror inte på ödet men ibland känns livets vägar väldigt förutbestämda. Slump och synkronicitet.

Jag läste på FOX News. om att använda fem minuter om dagen att förbättra sitt liv med.

But if there was only one thing you could do this year, what would it be? What if one daily practice could end up helping you with all your goals. And what if it could be done in just five minutes each day?

That daily practice is a devotional time. This is a quiet time when you read a devotion and pray.

When you read the Bible, you begin to think differently. And then you start acting differently. The Bible’s guidance helps you to live healthier, be more loving, have greater peace and believe in your future. 

Och så klart hade författaren av artikeln en bok med just några minuters Bibelavsnitt att sälja!

Det var förstås inget för mig av två anledningar. Jag lämnade Gud och religion när jag flyttade hemifrån. Jag är inte så ohövlig att jag demonstrerar utan sjunger och korsar fingrarna på begravningar men jag har ingen tro. Jag har någon sorts moral. Det andra är åldern. Jag tvivlar på att något kan förändras, inte stort i alla fall. Bara negativt genom någon elak sjukdom eller olycka.

Men idén är inte dum. Om var och en använde fem minuter av dagen till att resonera med sig själv om sitt liv, förhoppningar, felsteg och vad man gjorde bra, hur man handskas med dem som är givna till oss att ta hand om, vårt del i Samhället… kunde Världen se så mycket bättre ut. Bibelcitat eller inte, det är tänkandet som räknas.

Ägnar du någon tid att tänka till om dagen? Över veckan som gick? Månaden kanske? Året? Eller susar du bara framåt?

Vi kan inte leva om våra liv. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Ibland är både livet och förståelsen i samklang. Ibland borde vi anstränga oss mer och tänka till innan vi agerar. Att ge sig själv fem minuters tanketid över dagen kan vara en bra idé. Men ställ inte klockan lät tanken ta den tiden som behövs.

Bilderna: Tarfala där det skedde ett avgörande möte i mitt liv.

Kärlek livet ut?

Utvalda

Jag vill illustrera Alla Hjärtans dag med två bilder. En av sann kärlek. Svanar är trogna och håller ihop livet ut. Dör den ena kommer den andra tillbaka till häckningsplatsen och klagar över sin sorg.

Den andra föreställer hopp om den stora kärleken. Undrar hur många av dem som satt sitt lås fast i bron i Paris är än tillsammans och älskar varandra? Hälften?

Svanarna har dött tror jag, deras ålder säger det. Dammen är raserad. Ibland blir tyngden av lås för stor på broar så låsen klipps bort. Så går det även med kärleken. Par separerar. Ibland för lätt och ibland med tung sorg.

Vad är sann kärlek? Hur definieras det?