Olympiad 2024 i Paris har börjat med en udda invigningsceremoni. Deltagarna kommer per båt på Seine. Alla möjliga båtar, stora och små, allt flytetyg har samlats in. Hoppas ingen trillar i. Fast, det sägs att vattnet är ok att simma i. Hm.
Det är en happening i hela Paris. Frankrike har jobbat på! Än så länge är idrottarna glada. De seglar i sina båtar medan showen pågår längs gatorna vid Seine, broarna och ja, överallt och i inklippta händelser för oss vid TV. Till sist samlas alla vid Eiffeltornet, den olympiska flaggan hissas och elden tänds.
OS är känslosamt och i slutändan handlar allt om pengar. Inga vinster, krympta möjligheter. Idrott är inte lätt och latmansgöra, för, ska du hamna på toppen får du offra annat i livet. Det krävs envishet, tålamod och begåvning. Alla kan inte bli toppidrottare hur än de tränar. Men karriären är ofta kort, man hinner ett liv till.
Nej jag är inte särskilt sportintresserad. Jag håller förstås på Finland, det gör jag alltid och resten av familjen håller på Sverige, Rättvist. Men Finland har inte många medaljer att vänta. Skeetskytten Eetu Kallioinen och två seglare med viss möjlighet. Kommer kanske bänka mig framför TV n någon gång.
Att springa Maraton kunde jag tänka mig om jag vore hälften så gammal. Det är ju bara att springa framåt utan några konstigheter. Lite som vandring fast med högre fart.
Olympiska mottot är:
Snabbare, högre, starkare – tillsammans.
Ordet tillsammans lades till 2021 i Tokyo. Nu hoppas vi alla Olympiad utan problem, demonstrationer och oväntade negativa händelser.
Jag var i Paris 2016, det året då Seine svämmade nästan över. Alla båtturer var inställda. Notre Dame var stängt, vatten fyllde på golven. (Den olycksaliga branden var 2019.) En del andra turistattraktioner var stängda på grund av vatten, men Paris har så mycket att erbjuda. Eiffeltornet blinkade. Antingen tyckte man om det eller ansåg att det var onödigt pråligt.
När jag mötte en ny patient för första gången försökte jag ta reda på vad hade gjorts förut och vilka eventuella behandlingar hade använts. Var det någonting som hade lyckats, om så för ett tag. Inte helt för då hade ju jag inte träffat patienten. Mina patienter var missbrukare, gravida och spädbarnsfamiljer. Sedan träffades alla inblandade och vad var deras uppgift i ärendet. En gång kom 36 personer in, men patienterna, paret, knarkade lika mycket för det.
Jag arbetade främst med lösningsfokuserad terapi.
I enkelhet är det: gör inte om det som inte fungerar och fungerar något gör genast mer av det.
Det finns också en princip att om det inte blir några resultat inom tre månader kommer det inte att hända mellan den klienten och de medspelare.
En gång fick jag lämna en patient till en annan terapeut. Det hände ingenting och jag famlade som i dimma. Med den andra började utvecklingen i snabbfart. Patienten sa senare att jag hade gjort grundarbetet, hövlig som hon var. Undantag finns. Vissa människor är så skadade av livet att det tar mer tid. Men, årslånga terapier räddar ingen.
Jag har ofta tänkt på den principen när myndigheter använder våra pengar för mer av samma vara, som inte har visat sig att fungera. Det är som om de tror att denna gång med samma insatser får vi annat resultat. Socialtjänst är suverän på det positiva tänkandet. Mer fritidsgårdar eller liknande. Läste att Södertälje skall lösa problem med idrott och utflykter. Kanske som tillskott, men jag tror det behövs mycket mer.
Idag läste jag om ett annat glasslott. Palestina. Brukar ni kolla vart EU pengarna tar vägen? Inte jag heller men nog borde vi när stora summor går till det som inte har gett resultat men igen försöker EU med samma vara. Nästa gång, kanske…
Så kallad U-landsbistånd fungerar ofta så. Åren går. Egentligen har vi bara beslutat att de och de utgifter betalas av oss oavsett om något händer. Och hamnar en del i fel fickor, vad ska vi göra åt det.
Klipper från Samtiden:
”I en avsiktsförklaring gör EU-kommissionen klart att de kommer betala ut miljardbelopp för att stödja Palestinska myndighetens ”reformarbete”. En ny Palestinastrategi ska enligt kommissionen ”stabilisera Palestinska myndigheten och ekonomin i Västbanken genom en substantiell och trovärdig reformagenda […] som lägger grunden för återhämtning och bygger resiliens.”
EU:s extranota för skattebetalaren blir 400 miljoner euro enbart för juli till september detta år.
Har vi inte provat på det förr? Gick inte pengarna till vapen i stället bröd?
Jag har ingen aning om hur Israel – Palestinafrågan kan lösas eller om de två ens vill lösa något. Det uppstår regelbundet samma situation. Hamas börjar, Israel svarar och mosar Gaza till ruiner. Folk lider. Folk flyr, evakueras framåt tillbaka. Medling börjar. De som har makten vill inte sluta, de är inte nöjda med några förslag. Olika länder stöder olika sidor av konflikten. Folk över Världen demonstrerar för Palestina, ibland med kaos som följ. Världen dömer parterna halvdant. (Det är förstås mer komplicerat och med fler ingredienser.)
Vi bygger sedan upp igen och försörjer Gaza för de existerar inte utan hjälp. Olika projekt startas. Pengar ges. Lugnt ett tag. Diskussioner. Och så börjar det igen.
Andra arabländerna då? Nej, de är inte intresserade att hjälpa Gaza och dess innevånare. Gazaborna står längst ner på skalan goda araber.
Kan det vara så att båda folken har fel ledare? De som inte kan stava till fred, samarbete och människovärde? Bara ord som innebär hat och förstörelse? Men, inga krig, inte ens idag, sker utan soldater som lyder och folk som stöder. Eller är detta ytterligare bevis på att väldigt olika folk har svårt att leva så tätt ihop speciellt när den ena är beroende av den andres välvilja som knappt finns?
Nu blev det för komplicerat. Jag har inga lösningar. Det enda säkra är att de unga i Gaza blir aldrig vänner med Israel, de växer upp i hat.
Det ösregnar ute. Jag ska ta en kopp kaffe.
PS. Är du ett geni som kan lösa konflikten varför sitter du stilla och inte öppnar munnen?
Biden har hoppat av (tvingas till) från att tävla om nästa fyra år som president för USA. Han anser sig inte vinna kampen mot Trump, alltså hänga med nog.
Demokraterna visste nog att Biden skulle gå men försökte dra ut det och hitta det bästa tillfället för avhopp.
Jag undrar, vem styr nu? Kan man inte vara en presidentkandidat kan man väl inte vara en president heller? I och för sig finns det gott om folk i Vita Huset. Obama hänger där ständigt och Harris vill så gärna sätta sitt namn på pränt men nog liknar det kaos snarare än landets styre.
Nu sitter Biden i sitt hus på Rehoboth Beach, i Delaware och jag antar att han tänker på hur det kunde sluta så illa, hans livs långa gärning som politiker. Han sa nyss: Jag är den mest kvalificerade personen i landet att vara USA:s president och avsluta jobbet jag startat. Och något före: ”I’m well-meaning, and I’m an elderly man, and I know what the hell I’m doing.”
Det är en konst att sluta jobba i rätt tid så att man får det eftermäle man önskar.
Kamala Harris backade upp Biden, många andra hurrade och sedan stack de kniven i ryggen på honom.
Jag antar att frun Jill Biden har också sina fingrar i spelet. Jag vet hur det är att hålla efter en dement person. Det är skitjobbigt från start, även vid mildare variant.
Harris ser sig som nästa presidentkandidat men inga beslut har tagits än. 19 augusti är demokraternas konvent där deras presidentkandidat officiellt utnämns. Sedan hans/hennes vice måste också väljas.
Alla är inte glada över Harris. Jag minns speciellt en sak, hennes ointresse för gränsen, vilket hörde till hennes bord. Hon vägrade besöka den. Då gjorde några pappersdockor lik henne och promenerade längs gränsen med dem. Andra efterlyste henne. Senare besökte hon en lugn del av gränsen och Texasborna var inte glada.
Med henne skulle invasionen från söder fortsätta. Men, är det någon i hela Världen som har ens en vettig tanke om hur Världens flyktingströmmar och lyckosökare hanteras? Inte. Alla försök hittills har havererat. Ingen tacklar orsaken, grunden till stora omflyttningar. Nej, det är inte Klimatet.
Fortsättning följer i dokusåpan USA s nästa president. Demokraterna och andra kastar in oväntade förslag. West Virginia Sen. Joe Manchin (independent) vill registrera om sig som demokrat för att delta i spelet men ångrade sig genast. Någon ropar efter Mitt Romney, det vore väl demokratiskt! Harris hyllas, icke vitoch kvinna men de epiteten är faktiskt ute. Är de? Vi väntar och ser. Hur som helst är uppfattningen om USA som stabil stormakt begraven. Men, som jag sa tidigare: vem sa att politik är tråkigt.
PS. Vem styr landet? Vart är Biden? Det är inte bara för Harris att hoppa in, det krävs en laglig procedur. Och, varför supportar inte Obama Harris? En bra fråga. Är han ute efter tredje term genom frun? Jösses, jag låter som konspiratör.
Bild överst: öken; Kalifornien efter Lost valley ca 125 mile på PCT
Redan nu ropar media att Trump s vice J.D. Vance är en katastrof för Ukraina. För Ukraina? Han är inte vald för Ukraina utan eventuellt som vicepresident för USA. Kanske är det dags att sluta ropa på USA s pengar i varje kris.
USA s egen skuld är astronomisk. I verkligheten finns inga pengar att hämta, bara skuld.
Övrigt är det mer spottloskor mot Vance än seriös diskussion eller beundran. Så starka ord som tvåfrontskrig kopplas till honom i svensk media.
All vänstermedia satt kaffet i halsen och började genast ropa det samma vi har hört om Trump i åratals. Det finns nog ingen, ingen terrorist, diktator, yrkeskriminell o s v som har hatats så i svensk och europeisk massmedia än Trump. Skäms de inte? Nej.
Jag har varit kattvakt i några dagar. Det är enkel pensionärssyssla och rogivande fast inte klockan 5 på morgonen när katten vill busa och jag vill sova. Under tiden har jag läst:
J.D. Vance: Hillbilly – en familj och kultur i kris.
Jag har försökt gå i hans skor, i hans barndom och uppväxt vilket var skakande men inte okänt. Min barndom var usel men hans livs berättelse gör min barndom till nästan normal. Ingen söp eller knarkade i min omgivning. Boken är inte en litterär mästerverk men som berättelse om livet är det en av de bästa jag har läst. Var en av de mest lästa böckerna i USA när den kom ut 2016.
James David Vance är född 1985 i Middletown, Ohio. Hans bok typ memoarer, en släktberättelse är som ett socialreportage och samhällsanalys över livet i de fattiga områdena i Appalachernas rostbälte. De vita fattiga, white trash, som Staten glömde efter de hade bidragit till USA s framgång och utveckling med sitt arbete. Om förfallna samhällen, droger, arbetslöshet, låga förväntningar, men släktens sammanhållning, vi hillbillys. Det är inte de samhällena som är i blickpunkten när yrkespolitiker tävlar om poster.
J. D.Vances resa från sin barndom till vicepresidentposten är en tuff resa. Ständiga förändringar i familjen. Mor som knarkar. Nya ”pappor” kommer och går. Men lojalitet mot förälder är stark. Skolan är tidvis si och så trots begåvning. Några stödjande personer finns, morföräldrarna, fast inte de heller är nyktra och lugna. Talesättet att militären gör pojkar till män stämmer i hans fall. Han gick in i marinkåren. Därefter studier. Att komma från hans barndoms elände och gå ut från Yale som jurist är en prestation.
Med tiden är han något kritisk mot dem som inte tar vara på några möjligheter. Men han visar förståelse till sin mor och rycker upp för att hjälpa henne. Hon stod vid hans sida nu i det republikanska konventet, drogfri sedan tio år.
J.D. Vance var inte Trumpanhängare i början. Varför har han ändrat sig? I och med hans eget deltagande i politiken, från 2023 som senator för Ohio, har han sett mer av politiken inifrån. Han säger att den usla politiken i landet som Bidens regering bedriver ändrade honom.
Eller sedan såg han att som kristen (katolik), nu familjefar och höger, matchade han bättre i Trump gänget än annanstans.,
Det hånas om att Trump valde en ”mini me”. Tja, Vance är ung och har liknande syn på livet och politik. Han har en del samma åsikter, annars skulle han inte vara där. Hans livserfarenhet väger väl upp åldern. Kanske händer det något för de glömda människorna nu, de som lovas förbättringar vid varje val när kandidaterna vill ha deras röster men är redan glömda på installationsdagen. Vissa ser honom redan som en president i nästa val. Oavsett, han har tiden för sig, det har varken Trump eller Biden.
Jag gjorde några avvikelser från Pacific Crest Trail 2018. Till samhällen som var hus i förfall, husvagnar, där skyltarna uppgav vilka dagar församlingar erbjöd middag eller matpaket. Där i mataffären fanns färdiga påsar man kunde köpa till de sämre bemedlade som sedan distribuerades av någon välgörenhetsorganisation. Där jag behandlades så vänligt eftersom inga andra vandrare kom dit. Det var inlandet i Kalifornien.
Flera av de stora amerikanska städernas utkanter förfaller, gatuboende, narkomaner, penninglösa invandrare och de rika som packar ihop för att skatterna höjs och kriminaliteten ökar. Det finns problem som är faktiskt gemensamma i Världens storstäder men lösningarna är obefintliga.
I Sverige förklaras dåligt beteende ändå till mord vara beroende på de sociala omständigheterna och brist på pengar. Om det vore sant skulle en stor del av alla länders befolkning samt hela krigsgenerationen vara kriminella. Så är inte. Det är bara en av de sagorna politikerna pådyvlar oss för att höja skatten när de inte mäktar med uppgifterna.
Läs nu boken. Den som vill förstå ens lite varför människor röstar hellre på Trump än yrkespolitiker som hör till politikeradeln bör läsa boken.
Det är kö för Vance s bok i biblioteket. Tur jag gick dit genast.
En recension, finns många: https://www.danielk.se/post/hillbylly-elegy/
PS. Biden gav upp sin kampanj idag 21/7, eller är det hans fru som gjorde det. men Biden sitter kvar som president vilket känns tveksamt. Kan han sköta jobbet?
Ha bra pensionärsliv Biden! Återkommer när han har avgått om hans första beslut.
