Filmer att se innan vi går under.

Hur tror du att vår värld slutar sin beboeliga existens? Blir vår planet som Mars, kall, tom och blåsig? Eller kommer jorden att delas i möjliga och icke möjliga områden att leva i? Så är det redan, men värre kan det bli.  Jag tänkte inte på klimathoten utan nedsmutsning och skräp med förgiftad natur och vatten som resultat. Det tippar över.

Så, hur går mänskligheten under?

Själv tror jag på möjligheten att något elakt virus decimerar oss rejält, inte att vi alla omkommer. Trots att Sjukvården påstår sig ha beredskap för olika virusattacker misstror jag det. Resurserna och kunskapen räcker inte till, inte ens i Sverige. När min sambo låg på det stora sjukhuset smittades över 40 patienter av MRSA på den avdelningen under två sommarmånader. Renlighet och kunskap saknades. (Han hade tur.) Den andra händelsen var vaccinering mot svininfluensan. Nära mig finns en vårdcentral. Kön dit på vaccineringsdagen var nära en kilometer. Folk trängdes och slogs i kön. När vaccinet tog slut försökte folk forcera sig in på vårdcentralen. Polis höll ordning till sist.

Det är så vi beter oss om krisen kommer? Jag först! Oförmågan att acceptera verklighet kommer att orsaka mord?

En annan risk är atomvinter efter att några galningar – alltså politiker och ledare – trycker på knappen och då menar jag inte Trump. Möjligheten att terrorister får tag på atomvapen, smutsiga bomber, är inte heller orimligt. Då är vi illa däran men några kanske överlever och börjar om. Välkommen stenåldern!

Krig då? Det känns som lågintensiv inbördeskrig har redan nått Sverige när bilar brinner, skolor brinner, det sprängs och det skjuts dagligen. Rån, även på barn är vardagsmat. Vi får råd hur vi skall bete oss för att slippa bli offer. Ha inte en dyr jacka, gå inte ensam på kvällen om du är kvinna, rör inte något som ser konstigt ut… De som arbetar på Samhällets  viktiga serviceyrken som brandmän, väktare, poliser mm är hotade i sin yrkesutövning. Om det eskalerar mer?

Att kollidera med något från rymden är också en möjlighet. Meteoritnedslaget som hände i Ryssland 15 februari 2013 utanför Tjeljabinsk landade på obebott område som tur var, skadan blev mest skärskador och krossade fönster i närliggande stad. Innan dess inträde i atmosfären hade meteoriten inte upptäckts. Den svischade över Malmö på sin resa. Det sägs att inget hotar oss på närmaste hundra åren. Ska vi tro på det?

Det finns många undergångsfilmer. Några är väldigt realistiska och har helt möjlig utgång. Som Contagion och Vägen till ex.

Contagion

Filmen visar hur förloppet och konsekvenserna av en epidemi skulle kunna se ut, hur smittan förs snabbt fram i världen genom att människor reser runt. Kampen att hitta bot, hur Samhällstjänsterna fallerar, mat tar slut och de döda hanteras som avfall är realistiskt. Jag minns att en del folk tog filmen på allvar och var skräckslagna.

”The day after tomorrow”

Filmens öppningsscen är vacker, häftig och sedan kommer kylan i snabb takt genom tre supersnöstormar som håller på att förändra jorden och skapa en ny istid. Vice presidenten i USA har ignorerat varningar och använder världsekonomin som skäl. Som alltid: pengar. Så filmen kunde vara aktuell eftersom forskarna har förvarnat under 1970 talet om en kommande ny istid, men nu gäller varningarna om värme i stället. Oavsett, kylan får människor vandra till bättre områden. Möjligt? Ja, någon gång.

Vägen

Far och son tar sig igenom ett ödsligt och förkolnat landskap efter apokalypsen i hopp om att nå fram till havet. Världen är i stort sett död efter något som vi aldrig får reda på, ser ut som atomvinter. Allt har kollapsat. Endast enstaka individer finns kvar och de försöker överleva. Filmen är obehaglig och  väcker ständigt frågor som varför fortsätta leva när allt är förlorat? Vad händer med människor i det läget? Jag tror att få av oss agerar som humanitära änglar. Själv har jag min familj först på listan.

I Am Legend

Ett botemedel mot cancer upptäcks men efter ett tag utvecklas det till ett virus som förvandlar mänskligheten till kannibaliska varelser. Vetenskapsmannen Robert Neville är av någon anledning immun mot viruset och han jobbar på att hitta ett botemedel. Han är den ende överlevande människan i New York men går ut varje dag för att försöka få kontakt med någon annan, för att på nätterna låsa in sig i skydd mot uppvaknande zombier. Will Smith har huvudrollen. Hans rollfigur är så njutbar, känslig… han gör filmen helt enkelt oavsett det orealistiska. Eller? Kan bot vi uppfinner slå mot oss? Att ändra det mänskliga konceptet blir för mycket?

Children of Men

Mänskligheten dör ut, inga barn föds. Den yngste människan i Världen avlider.  Efter två decennier av barnlöshet har samhället mer eller mindre fallit samman. Sedan dyker en gravid kvinna upp. Det finns  en scen i filmen som är makalös, kanske väldigt nutid: mamman med det nyfödda barnet går genom krigsområde i en raserad miljö mellan stridande människor. De visar aktning en kort stund och sedan skjuter man igen.

En sevärd film även om det brukar vara tvärtom. Vi förökar oss mer på krisens stund än när allt är bra i Samhället. Men forskningen säger att västerländska mäns spermakvalitet är sjunkande tack vare något, kanske miljögifter och höga halter av det kvinnliga hormonet östrogen  i dricksvattnet. Rester av P- piller och hormonpreparat kan inte renas ut.  Mellan åren 1973 och 2011 har spermakoncentrationen bland män i Europa, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland sjunkit med 52,4 procent. Kanske även kvinnors fruktsamhet drabbas av miljögifter? Dock är vi nog för många redan?

Interstellar

Stephen Hawking tyckte att vi bör söka andra världar att kolonisera. I Interstellar har världen närapå kollapsat i klimatkatastrof med svält som följ. Dammstormar förstör grödan. Men NASA har inte gett upp att kolonisera nya planeter och rädda mänskligheten. En grupp forskare försöker hitta en ny värld i en annan galax genom att färdas genom ett nyupptäckt maskhål nära Saturnus. Några planeter kan vara möjliga att bosätta. Spektakulära rymdlandskap! En film för science fiction fantasten och rymdintressenten dock ligger vi inte i närheten av den möjligheten trots Elon Musk ihärdigt försöker ta oss till ogästvänliga Mars.

Filmen Melancholia är min absoluta favorit tack vare det psykologiska spelet och att – nej nu höll jag att avslöja för mycket.  Hotet kommer från rymden, en planet hotar att kollidera med jorden. Det finns flera andra filmer då  något från rymden hotar att kollidera med jorden eller Aliens invaderar oss, men Melancholia är en riktig högklassig på djupare plan. Ingen Bruce Willis dock!

Har nog lagt ut den här filmen flera gånger.

Beasts of The Southern Wild

Filmen skildrar sexåriga Hushpuppys uppväxt i  ett av USA:s fattigområde. Området drabbas av en omfattande storm som lämnar alla byggnader under vattenytan. Folk måste fly och evakueras. Väldigt aktuellt eftersom det anses att vattennivån snart raserar strandlägen över världen, städer drunknar. http://blogg.iniskogen.se/2013/03/17/se-en-toppfilm-the-beasts-of-the-southern-wild/

Vilken undergångsfilm är din favorit? Eller vill du ha vackra, snälla filmer med lyckligt slut? Då rekommenderar jag ”The Shape of Water”, en nästan saga som har kontakt med nutiden och det förgångna som bara sitter bakom dörren.

Ingen Brittsommar!

Kallt. Ruggigt. Grått. Det är höst. Men inte särskilt vacker höst, inte än här i alla fall. Det vi kallar Brittsommar, som har sin tid omkring 7/10 Birgittadagen, har uteblivit. Möjligheten för Indiansommar tycks också vara borta. Det lovas blåsigt, regn och även snö.

Sedan den 3 oktober har det varit meteorologisk höst på alla SMHI-mätstationer i Sverige I delar av fjällen är det även vinter.

SMHI säger att sommaren inte har tagit slut så har tidigt på 40 år.

Är det ett omen? Eller bara slumpmässig kyla i övrigt varm värld?

När beräknar meteorologerna att det är höst? Hösten anländer om det råder hösttemperatur 5 dygn i följd. Hösttemperatur är när dygnsmedeltemperaturen är under 10,0°C.

Bilderna är från en annan vackrare höst.

https://www.smhi.se/vadret/vadret-i-sverige/arstidskarta/

Om att vara tidningsbud och sortera upp skolelever.

Jag läste om ett av de farliga arbetena i Sverige: tidningsbud. Flera av dem har blivit attackerade, förlorat nycklar till ex. vilket gör att husen blir öppna för kriminella. Det är så olikt nu att arbeta som tidningsbud än på min tid, femtiotalet.

Många andra är hotade i sitt arbete idag. I närliggande sjukhus  möts man med stora skyltar om att hot polisanmäls. Låsta dörrar, vakter och mera regler har dykt upp under de senaste 10 åren. Så var det inte under min arbetstid, dock började hot tillkomma de sista åren och många diskussioner om hur vi med vänlighet kunde möta de hotfulla personerna, inte som på psyket genom att till sist golva dem och ge något lugnande.

Affärsbiträden berättar också om smädelser och hot. Lärare är i farozonen. Ja, polis och blåljuspersonal är hotade till den grad att de inte kan gå ensamma till vissa bostadsområden .

Hur blev det så här illa?

En annan artikel som fick mig att reagera var förslaget att samhällets mest utsatta och svaga elevgrupper måste undervisas av de bästa och mest erfarna lärarna. Inte de elever som är läsbegåvade och villiga att lära sig? Ta död på de duktiga eleverna kan man göra på många sätt, ett är dåliga/obehöriga lärare och låg nivå i undervisning. Det känns ibland som om vi inte behövde begåvningarna när bra skolor får till och med mindre pengar än skolor som är kassa. Lyckas skolan bra straffas de. Mera pengar i icke fungerande system har vi kört med i åratals utan resultat.

Ta hand om de svaga och ovilliga eleverna fordrar nog mer än de bästa lärarna. Det behövs ett helt paket av åtgärder. Är föräldrarna outbildade, kanske inte ens svensktalande kräver det först att ge barnen det språk som läraren undervisar med, i vårt fall svenska. Läxhjälp är också nödvändigt. Som lärare (en treårstid) har jag inte träffat ett enda barn som inte kan lyftas något med rätta medel. Men då pratade vi alla samma språk.

Elever som inte fixar skolan kan ha andra praktiska förmågor. Men att anta alla kan gå i gymnasiet, eller ens klara klass 9 är att bedra sig. Jag tror att man måste lägga nivån enligt förmåga, inte med tron att alla är lika begåvade, lika duktiga, lika intelligenta helt enkelt.

Att var och en undervisas på sin nivå skulle nog lyfta även de svaga eleverna. I en klass delade man eleverna i tre grupper beroende på kunskapsnivån i matte och engelska. Efter ett år hade alla höjt sig rejält i kunnande och betyg. Men det avbröts sedan, för detta experiment var inte jämlikt utan förtryckande.

På min skoltid skiljde man ju åt utan ”alla lika” tankar de läsbegåvade och studiemotiverade med bra betyg från de med sämre betyg och med mer praktisk handlag. Och de som hade uppenbara svårigheter med skolan hade plats på en specialklass med flera lärare. I min grundskola med över 500 elever gick 7 av dem på en specialklass med 4 lärare. Idag är det ojämlikt att ge adekvat undervisning genom att separera. Alla ska helst gå i samma klass oavsett förmåga och på så sätt inte få sina hjälpbehov tillgodosedda. Specialklasser är det stora undantaget, inte en rättighet när skolgången inte alls fungerar. Eftersom avhoppen från skolan ökar kan just brist på specialklasser vara felet?

Det är också en plåga att gå i en klass vars kunskapsnivå man passerade flera år före. Eller tvärtom. Varför är det så svårt att acceptera vi inte är lika varken i intelligens, vilja eller i förmåga? Jag tycker det liknar förakt. Barn har olika intellektuella förutsättningar, beteende, mognad, motivation, förmåga att koncentrera sig och följa med i undervisningen och olika stöd hemma.

Men eftersom skolan är kommunalt ansvar gäller även där mer budget än behov.

Så, man sorterade kallt upp elever på min tid och det gjorde mig till tidningsbud. Jag började i flickskola vid tolv år fyllda. Dit kom man med bra betyg och en veckas intagningsprov. Det var inte gratis och mina föräldrar kunde inte betala det. Stipendier var för osäkert. I september började jag bära ut tidningar, en så kallad krets på vardag och två på söndagar. Det var fusk eftersom nattarbete inte var tillåtet för barn men min mor som också bar tidningar under tiden hon var ”hemmafru” skrev sig på jobbet och jag utförde det. Damen som basade över utlämningsstället visste hur det var. Fusk med åldern var allmänt känt. Som tur gjorde ingen något åt det.

Jag bar ut tidningar i fem år. Något sommarlov hade jag inte utan bar en krets till. Jag blev aldrig hotad på nätterna. Högst bjuden på fika, godis eller en julklapp på julafton. De eventuella fyllon jag passerade på söndag morgon sa kanske hej och ibland fick jag en slant. Duktig flicka.

Jag är glad över att inga barn behöver arbeta i Sverige för att få gå i skolan. Samtidigt missar man nog något som heter eget ansvar. Det hörs gnäll, protester och krav från ungdomar idag men  få av dem i Sverige måste bidra till sin egen överlevnad. Svenska barn lever som grädden på moset av världens barn men många är mer missnöjda är barn som finns i svåra omständigheter.

Jag läste aldrig till studenten då. Nattarbetet tog sin tribut. Efter fem år slutade jag. Men så fort tillfälle gavs med kvällsgymnasiet satt jag mig åter på skolbänken. Efter studenten, som inte var den riktiga studenten längre, blev det filosofie kandidat, sedan socionomexamen, forskarutbildning, arbete förstås och på sidan om flera betyg samt yrkesrelevanta vidareutbildningar. Att studera blev min hobby. När jag hade påbörjat doktorandstudier insåg jag hastigt att varken jag eller någon annan skulle ha glädje av min doktorsexamen och jag slutade tvärt efter ett år. En bidragande orsak var igen pengar. Att studera på heltid och ha heltidsarbete gick illa ihop.

Jag hade hamnat i cirkelns början igen. Arbeta för att få läsa. Jag bestämde mig ha läst färdig.

Idag är kunskap färskvara, även beroende på vilka vindar som blåser. ”Rätt” kunskap är verkligen färskvara. Allt går så fort. De med lång erfarenhet är inte mycket värda. Det är som om hjulet uppfinns på nytt hela tiden, med olika ”rätta” ismer och variationer. Det jag kunde bara några år sedan har passerat bäst före datum, ointressant för Samhället. Att ha en gedigen kunskapsbank om någonting är få förunnat att föra vidare. Oavsett hur många miljoner ens arbete sparade åt Samhället blir man snabbt ingenting när jobbet läggs ner eller man pensionerar sig.

Vi gamla få acceptera vår obetydlighet och att vara ur tiden fast det svider ibland när jag ser hur de yngre rent av kvackar.  Hur ren trams värderas högt. Hur ämnen vilka passar i en studiecirkel är nu upphöjda till Universitetsvisdom.

Också de papperstidningar som tidningsbud delar ut kommer  snart vara minne blott. Inte på grund av kriminella gäng som rånar en utan på grund av klimatskäl som tränger sig in överallt och att vårt liv styrs mer och mer av den fyrkantiga rutan och inte av pappersblad vi vänder.

Så även här. Internet förmedlar dagens nyhetsflora och den enda tidningen som kommer genom brevlådan är en gratis ortstidning.

Hur ofta städar du? Om det skrämmande att bli gammal.

Jag läste om Ystad som är en av de kommuner där budget inte går ihop. Nyss var det Motala som försökte frysa ut de gamla i äldreboenden och barn i daghem. Nu vill Ystad att gamlingarna ska leva i smutsiga hem och helst sluta äta. Inte bokstavlig svält men ökade  svårigheter att få mat på bordet varje dag.

Förslaget innebär att Kommunen ”erbjuder ingen daglig matdistribution utan hänvisar till färdigrätter från livsmedelsaffären. Undantag när det gäller specialkost. Vid behov ska hjälp med uppvärmning beviljas”. Det sker säkert många indragningar i olika kommuner som inte når intresserad press.

När får man bistånd av äldreomsorg i någon form? Det är inte bara att ringa, det skall utredas. Hemtjänst är inget som delas ut hur som helst. Det räknas minuter i duschen, toaletten, vad som innefattas i städning och äter du inte skyll dig själv. Ingen hinner hålla dig sällskap. Tidsschemat är också pressat. Det är stressigt att arbeta inom hemtjänst. Flera är inte ens utbildade vilket har dragit ner detta viktiga yrkets värde.

Det blåser en kall vind över våra gamla. Kan de inte dö fort nog och ge plats för andra hjälpbehövande i världen?

Vilket hushållsgöromål är det som förfaller först hos den gamle? Nu menar jag tämligen friska gamlingar, inte rullstol eller  svårare sjukdomar utan bara att man börjar bli skruttig och orken tynar. Dammsugning och golvtvätt är förmodligen det första som blir svårt. Den lite framåtlutande ställningen med dammsugaren tär på kroppen och balansen. Städning, brukar vara det första som beviljas.

Vart tredje vecka? De som beslutar något sådant bör inte heller städa oftare än vart tredje vecka hemma hos sig. Rör inte toaletten, tvättfatet, diskbänken och dörrmattan! Tappar du något lät det ligga! Politiker bör prova först det som man tänker införa hos andra. Varannan vecka känns också lite, här städas det varje vecka om inte petigt utan enligt känslan ”nu är jag nöjd”.

Sedan kan ledsagning till affären tillkomma. Eller att hemtjänsten handlar för en. Att planera för en vecka i taget kan vara svårt. Nej, 85 – 95 år gamla sitter inte vid datorn och beställer mat hem. Jag tror – vet – att det kan vara helt tomt i kylen när nästa affärsrunda med hemtjänst kommer. Det händer nästan varje gång jag handlar att jag ser en snurrig gumma med rollator som försöker hitta något. Jag brukar hjälpa till och säga att de flyttar ju saker runt så det är svårt att hitta, vilket är lögn men tröstande. Kanske ser jag dessa människor lättare än flera andra på grund av övningen att handla med min dementa sambo? Vet ej.

Att orka laga mat förfaller sedan. Det är faktiskt tungt att stå vid spisen en längre tid. De gamla skruttiga gör inga trerättersmiddagar. Jag tror ingen, ingen ber om matlådor om de än kan gå till affären och värma något färdiglagat. De äldsta av oss har en ingrodd tanke att man klarar sig själv. Man ligger inte till last. Ofta är det anhöriga som har ordnat matleveranser.

Att slopa varje dags leverans av en varm matlåda har varit på diskussion och sparmål i flera omgångar,  i många kommuner. Nu sist Ystad. Det handlar faktiskt inte bara om en matlåda, det handlar om kort mänsklig kontakt och kontroll om den gamle behöver annan hjälp just idag. Kanske upplyft från golvet? Ringa ambulans? Se att gamlingen kommer upp och börjar äta. Vi alla blir gamla. Det är en naturlag, inget vi – än – kan undvika. Att då få bli omhändertagen på lagom nivå är en fråga om samhällsmoral. Att sluta leverera mat är en väldig stark markering. Det borde vara ett slags mänsklig rättighet att i det land man har levt, arbetat och betalt skatt i har man ett slags humanitär hjälpkonto där man lyfter ut vid behov.

Livsmedelsverket har precis gett matråd för de över 65/75 år och det stämmer inte riktigt med färdiga matlådor från affären. Kanske inte ens maten i äldreboenden?

Sämre mathållning, mer depression och fallolyckor, mera sjukvård, tidigare död i en  skitig lägenhet. Åldringsvård i det nya Sverige?

Ystad säger att invandring inte är skyldig till budgetkrasch. Är det så att de 19 % av befolkningen som är invandrare blev självförsörjande på direkten? 20% av Ystads befolkning är invandrarmän i ålder 15 -44. Enligt statistik tar det i genomsnitt åtta år innan hälften av de som asylinvandrat under 2000-talet kommit i arbete och många arbeten är just betalda av skattemedel. Man skall inte skylla på invandring men att ljuga om dess  ekonomiska förträfflighet är dumt.

7 % av Ystads befolkning  är gamla över 80. En del av dem är ett sparmål.

Vi måste stå ut med livets början och livets slut. Tiden då vi människor behöver hjälp för att ha en rimlig tillvaro. Livet kostar. Det uppstår många frågor.  Vilka utgifter hör till Samhället i första hand? Vem står först i kön för budgetpengar? Vad är en humanitär Stat? Hur skall vi ta hand om våra gamla? Borde man som alternativ helt enkelt sätta en gräns hur mycket omsorg var och en får för pengarna? Därefter skonsam ättestupa? Är det framtiden?

Hur tror politiker det känns att bli gammal i Sverige? Vi gamla skylls ut som propp i samhället. Vi har orsakat klimatets kollaps så snart drunknar vi eller brinner enligt självutnämnda experter. Barn går ut från skolan och skriker på gatorna att vi har raserat deras liv fast vi trodde oss ha gett dem bättre omständigheter än vi själva fick och gratis skola. Ungdomar kastar sten på gamlingar som har spelat bingo. Vi gamla är helt onödiga personer som Samhället helst vill slippa. Det ser jag varje dag i media. Det ser jag i praktiken hos gamla omkring mig. Om inte, skulle ingen hota dra in värme, mat och hjälp från dem som är några år äldre och mer behövande än jag är idag.

Lita inte på Kommunen. De avtal du har kan sägas upp när som helst.

Enligt den svenska statistiska livslängden är det inte så många år kvar för mig. Jag är ärligt sagt rädd att bli ännu äldre, behöva besvära någon för städning och mat. Jag vill inte förnedra mig, tigga efter hjälp och skyllas som orsak till budgetkrasch.

Jag tror att jag hellre vill dö.

Flera andra har reagerat och jämfört med maten i fängelse:

https://samtiden.nu/2019/10/aldre-far-samre-mat-an-intagna-pa-fangelse/