Om att lifta och prata politik i USA.

Den sjunde dagen på PCT kom jag till Scissors Crossing i öken. Jag hade nu gått nära 100 mile, inte så snabbt. Det var varmt. Området var som en kaktuspark. Jag hade tältat i en lucka i buskagen vid vägen. Nu skulle försöka lifta till Julian för att fylla på mat.

Jag hade aldrig liftat i hela mitt liv.

Jag ställde mig på vägen och en bil stannade omedelbart. Jag hade inte hunnit lyfta upp tummen. PCT? Ska du köpa mat i Julian? frågade mannen. Jag svarade, klev in. Han skulle också till Julian, staden där många vandrare fyllde på sina matförråd och laddade telefonen.

Han visade biblioteket och mataffären där vandrare brukade handla. Själv skulle han till en begravning. På baksätet i bilen hade han en låda med en stor tårta och en kostym. Vi pratade, han berättade om sitt liv och sina politiska åsikter. En Trumpanhängare. Han var över 70 men arbetade än med byggarbete. Han såg sig som en vanlig amerikan med jobb, familj, två barn med bra arbeten efter studier, vänner, utflykter till naturen och kyrkan på bemärkelsedagar, kanske mer. Hans fru var bagare och hade bakat tårtan.

Han tyckte att några av den yngre generationen hade svårt att begripa hur välståndet kom till. Inte från politikernas löften, utan från eget arbete.

Han lämnade mig vid ett fik, även den populär bland PCT vandrare. Jag tackade, han önskade mig lycka till.

Jag handlade och drack kaffe med dagens muffins. Laddade min Garmin. Fick lift tillbaka och bytte kläder, packade in mina nästan rena som användes bara i stan.

Jag började gå uppåt i Anza Borrego Desert mot Warner Springs. Sanden var mjuk, med olika kaktusar. Det var som att gå i en trädgård för just kaktus. Väl uppe i bergen med utsikt slog jag tält. Det blåste. Taggiga buskar gav lite skydd. Sanden yrde runt. Solnedgången färgade bergen. En absolut fantastisk dag vändes mot natt. Jag hade lyckats lifta för första gången. Det blev några till lift och fina samtal om livet, USA, Världen samt politik.

Dock träffade jag nästan inga demokrater, 2 av 50. Vet inte vart de höll hus. Inte i byarna längs PCT. Inte i bilar jag liftade med. Inte som skogshuggare, jägare, militärer, busschaufförer, föreståndare för motell, företagsledare och inte som någon trail angel jag råkade träffa. De kanske höll tyst och flöt med vinnaren?

Följaktligen var jag överraskad av valresultatet 2020. Var alla Trumpanhängare jag mötte smygsocialister och kamouflerade sig till annat än de var? Eller hade vinden vänt sig?

Nytt År, ny början?

Vid tolvslaget på Nyårsafton sa min dator poff och hårddisken hade gjort sitt. Allt försvann. När en ny hårddisk var installerad hittade jag en del dokument i min bloggs mediebibliotek. Hur kunde de hamna där? Dock var senaste månaders bilder borta. Inlägg såg konstiga ut. Det märkliga var också att alla Julhälsningar jag hade fått per mail var borta men det jag hade skickat var kvar. Adressboken existerar inte längre. Hur många har en adressbok, på papper alltså?

En del finns på en extern disk men inte allt. Jag hade slarvat med att spara.

Det kanske är bara bra att få en ren tom start, även i sin dator? Det finns alltför mycket skräp man spar. Hur många länkar fanns sparade ifall att? Hur många inlägg som aldrig las ut? Hur många usla bilder väntade på ingenting?

Började städa även annat. Kläder jag inte har rört på åtskilliga år. Något som nu är fel storlek eller jag aldrig mer skulle ta på mig. Funktion en dräkt hade för mig har försvunnit. Jag går aldrig mer i sjukhuskorridorer på väg till ett ledningsmöte. Så, klädinsamling som nyss har satt upp sina metallboxar vid återvinning får min dåtid. Eller soptunnan.

Annat? Det finns alltid saker man inte har rört på flera år. Även om jag städade bort inför PCT och uthyrning finns det onödiga prylar som inte ger varken bruk eller glädje.

Minimalistisk liv lever jag dock endast i tält.

Nytt år, ny början. I Världen går en tsunami fram av virus och så kallad politik.

Tänk om vi kunde starta ett nytt år även i vårt Samhälle. Städa bort Statens slöseri, onödigheter, fusk, kriminalitet, brister i skolor, vård och äldreomsorg, sopberg som brinner, usel planering vad det nu än kan gälla. Ja, det lovas ju krafttag, nytt, förbättringar… men vi som har levt ett tag har hört samma visa så många gånger. Jag menar inte att Världen vore sämre nu än på Medeltiden, under krigsåren eller ens på det gyllene 50 talets folkhem utan att hålen, ofta orsakade av politiska val och vår underdånighet till EU, är stora och synliga. Missbruk av våra gemensamma resurser, som skattemedel, är alltför uppenbar. Tanken om vilket Samhälle vi ska ha om tio – tjugo år finns inte. Ännu mindre realistiska planer hur vi kommer vidare med kärnfrågor som infrastruktur, ökad behov av el, den så omtalade integrationen och miljöfrågor. Inte klimat. Kan vi inte ens ta hand om brinnande sopberg i min kommun efterlämnad av en skurk måste politiker bara erkänna att Klimat är på en annan nivå än deras förmåga.

Kanske på en nivå vi inget kan göra åt, bara städa upp förstörelse på längre ner, på jorden alltså?

Vi har nu släppt vår frihet till en Regering genom en pandemilag. (Se hur 55 gänget röstade på Regeringens sida!) Till en Regering som inte har klarat av de normala uppgifterna samt har dragit benen efter sig vid den onormala, pandemin. Pandemilagen känns sent och även onödigt, som orsakad av ”måste göra något” i tankegångar. Att inskränka våra rättigheter var lätt. Få protesterade. Nyttan av det praktiskt är tveksam. Vem kan övervaka hela Sverige? Som en minister sa: Länsstyrelsen får fixa en organisation… Bara så där, mitt i pandemin ska man ordna en organisation som bevakar antalet människor, överallt. Lagen känns som att ge fan fingret… Ni vet hur det brukar gå?

Vi är många som har undvikit kontakter, ändå in till döden.

Dock är förståndet kort hos en del. Känslan av odödlighet kombinerad med förakt mot de människor som gör jobbet i vården, räddar livet av de oförståndiga. Och politikeradeln har hytt med finger mot befolkningen utan att själva bry sig. Just vi som är viktiga personer behöver inte bry sig är tanken.

Haverier har drabbat förra året. Av många art. Virus som styr våra liv kontakter och sjukvården. USA. Trump som ondskan definierad – eller patrioten. Fredsmäklaren? Det sket svensk media i. Det känns som om de andra, riktiga skurkarna fått en stunds frisedel i media. De tjugo farligaste människorna i Världen går fria med sina idéer, likaså många skurkpolitiker. De mindre farliga använder bara kniv och vapen. Demonstrationer bedöms olika. De i gamla sovjetländer är goda, de i USA onda oavsett hur det ser ut. Vita företräder ondska, de med färg blir beundrade. Internet är under kontroll. Den som är god får ösa förakt mot andra, den som bedöms vara på fel värdegrundskorridor stängs av. Yttrandefrihet är inget vi har. Det delas ut enligt de nya påvarna som äger mediemöjligheter.

Året har knappt börjat. Det känns redan som vi skulle sitta på en trasig brygga utknuffade mot havet. Vi hinner bli desperata, trötta, förbannade åtskilliga gånger i år. Kanske tillkommer det ljuspunkter. Vänta inte på att Regeringen fixar de. Du är din egen, som oftast.

God fortsättning. Glöm inte en extra disk att spara dina mästerverk i.

PS. Jag erbjuder mig gärna att lära Statsministern att handla på Nätet. Dock måste han ha BankID och konto som kan användas för Internetköp. Men det har han väl?

https://www.counterextremism.com/content/top-20-extremists

“The miserable have no other medicine but only hope”

De mest omtalade:

Året har handlat främst av två saker. Covid-19 och Trump. Det blir en tom lucka för journalister när Biden intar presidentposten. Honom kan man ju inte hata och ironisera över, det kunde bli lyteskomik. Trump har nämnts 136 403 gånger i vår press medan vår Statsminister var intressant bara i 61 718 fall. Tegnell kommer tätt efter. December inte inräknad.

Covid har styrt tiden, rörligheten, kontakter, press och många av oss har stirrat på presskonferenser  med den dagliga ökningen av smittan och dödstalen. Isolering har blivit honnörsord. Någon större överdödlighet har vi dock inte, det har funnits värre år.

Så klart har hudfärgen härskat också, men det är så intelligensbefriat att det bör man glömma. Vad du gör är viktigt, inte ditt hudpigment, inte dina fafarsfars liv längre. Det är du själv som måste hantera livet. Men likaså som sättet att ha sex  definierar vissa högljudda har hudfärgen blivit en stämpel och frikort.

Det skamliga:

Sen på bollen och noll beredskap är Sveriges covid hantering beskrivet  med få ord.

Året 2020 var en väckarklocka om samhällsbrister, i själva verket hade klockan ringt under lång tid. Preppers har vetat länge att beredskap är guld och flera av oss vanliga människor med lite förnuft har inte heller tomt i skåpet av nödvändiga saker. Men politikerna har slopat all beredskap för sjukvård, lager är bara för en dag om inte ens det. Lager var så onödigt. Som någon sa: vi kan köpa utomlands… Fanns det några lager ansågs de vara för gammal sort och brändes upp. Så vården saknade skyddsutrustning. Äldreomsorgen hade knappt hört talas om det.

Bemanningen inom vården har inte heller varit anpassad till befolkningen.

Äldreomsorgen har visat sig vara en skamfläck. De gamla är bara till besvär. För dyra i drift. Att både utbildning, bemanning, språk, hygien och personalvård, även lokaler, var i behov av rejäl förbättring inom äldreomsorgen kom också som en överraskning för politiker.  ( Detta är inte avsedd som kritik av personal, de gör ofta mer än de kan.)

Katastrofer:

Få änglar men många smådjävlar härjar på våra gator och attackerar våra barn när de kommer från skolan. Kläder, mobiler.. allt kan man råna från barnen. Misshandel, tortyr, våldtäkter, förnedring… listan över eländet ute som drabbar barn kan göras lång. Det är som i krig. Politiker pratar om flera poliser och förebyggande genom Socialtjänst när knark säljs vid varje skola, ungar går beväpnade och barn skjuts av de som siktar illa.

Att råka vara på vägen när kulorna viner rekommenderar jag som studieobjekt för varje Regeringsmedlem och politiker att prova. En övning kanske med riktiga kulor utan livvakter? Det var en spännande upplevelse även om jag var 30 meter ifrån och kunde rymma omgående tillbaka in till huset. Rätten bedömde dock att lite samhällstjänst räcker för den glada skytten, ingen råkade ju dö, bara bli skadad och fönster kunde ju bytas till nya. Skjuta i ett centrum under lunchtid mot en skola och restaurang är inte så farligt.

Vem vill ha en mordgalen i någon tjänst? Vad gör alla dessa som döms till Samhällstjänst?

Avstånd:

Ordet vi ser överallt. Nej, jag går inte i Centrum annat än sju på morgonen om jag behöver fylla på mat. Det är dock fler och fler som har blivit morgonpigga. När ska man handla om alla ska handla då när det är mindre folk? Men avstånd gäller ju bara för oss vanliga dödliga speciellt oss onödiga gamla 70+.

Vaccin eller isolering:

Nu handlar allt om vaccin. TV och pressbilder visar hur folk vaccineras offentligt. Alla är glada. Någon svimmade. Vaccin ska rädda oss från ekonomisk kollaps, överbelastad vård och även hålla oss i ordning. Vaccinerad, inte vaccinerad, det är frågan. Ingen vet dock med säkerhet än hur länge effekten kvarstår. Bedömningen från experter är att skyddet ska vara i runt ett år.

Vaccinsamordnare Richard Bergström säger gällande vaccinets skydd:

– I alla fall ett år ska man väl kunna hoppas på, sedan pågår uppföljning av alla som varit med i studierna.

Hoppas på? Kommer vi att få vaccinera oss ett par gånger i året? Låt oss anta att vaccinering håller bara en kortare tid men vi börjar resa runt igen insläppta med våra gula vaccinationskort, vilka i princip gäller men i praktik har fallerat.  För resa slutar vi inte. Spännande tanke, eller hur?

Spanien skall ha register över folk som inte vill vaccinera sig mot Covid.

”What will be done is a registry, which will be shared with our European partners… of those people who have been offered it and have simply rejected it,” Salvador Illa, hälsominister.

I Danmark vill många införa ett så kallat covid-pass som ska visa att man antingen är vaccinerad eller har testat negativt nyligen. Med ett covid-pass ska man kunna flyga, åka kollektivt, samt besöka konserter och fotbollsmatcher. De andra då? Kan de bara lägga sig och ge upp?

Hur blir det? Stämpel i pannan? Fortsättning följer. Men du som vaccinerar dig ta med det gula vaccinationskortet, det är internationellt. Har du inget, se till att få en.

Den som har rubbat det ”normala”:

Trump förstås. Politikerkåren kan nu andas ut för ett tag. Ordningen återställd. För tänk, om en icke politiker hade vunnit en gång till. Hatet som har piskats upp mot Trump – speciellt i Sverige – har också handlat om politikernas rädsla för sin egen position. Den politiska adeln var hotad. En man som inte har frotterat sig i politikerkretsar tillräckligt länge får hög makt är hotande för politikerkåren. En gång vinst är en olycka och folkets misstag, de oförstående  ”Basket of deplorables” som fru Clinton benämnde Trump anhängare.  Om Trump nu skulle fått vinna igen är det inte en olycka utan ett faktum. Vem som helst kan föra folkets talan, äga politiken alltså, inte bara de som i åratals slickat sig uppåt. Biden har varit politiker i 47 år, ta gärna en titt på hans resultat.

Tänk på SD. Ett liknande mönster finns gentemot dem. Ordning! Ordning!

Hjältarna från Kina

Li Wenliang var en av de första läkarna i Kina som varnade om en ny okänd SARS-liknande sjukdom som började spridas i Wuhan i december 2019. Han anklagades därefter av de lokala polismyndigheterna i Wuhan för att ”sprida rykten” och ”falsk information” på internet som ”skadar samhällets stabilitet”. Efter påtryckningar från polismyndigheten skrev Wenliang under ett dokument om erkännande. Han avled i sjukdomen covid-19 den 7 februari 2020.

Zhang Zhan, tidigare advokat, reste till Wuhan i februari och direktsände sina upplevelser därifrån i sociala medier. Hon skrev också kritiska texter om regeringens hantering av viruset, om den 76 dagar långa strikta nedstängningen av Wuhan som hon kallade ”en stor kränkning av mänskliga rättigheter”.

Zhang greps i maj och anklagades för att ha ”startat bråk och framkalla problem” – en anklagelse som i Kina används för att tysta oliktänkande, ger ett maxstraff på fem års fängelse. Hon fick 4 år.

Stolpskott:

Det finns många uttalanden från politiker som kan få äran att bli Årets stolpskott. Jag tar två:

Den som bryter mot råd och anvisningar genom onödiga resor eller är äldre och rör sig ute tar på sig ett mycket tungt ansvar. Löfven 27/3 2020. Han har ju skällt på oss – pekpinnar – vid flertal tillfällen i år men jag blev särskilt grinig över detta när han försökte förbjuda mig att gå ut. Själv shoppar han med sina livvakter.

Jag tror inte att vare sig säkerhetshoten eller pandemihoten i dag på något effektivt sätt kan mötas med stängda gränser. Snarare handlar det om att vi måste skydda oss bättre digitalt. Det är där vi kan vara oerhört mycket mer effektiva inom EU. Ylva Johansson. (SvD 22-11-13, läs gärna hela jag kanske klippte orättvist? O` ja, jag gillar Internet men gränskontroller är nog mer effektiva mot terrorism.)

Så nu önskar jag er alla Gott Nytt År genom Internet! Hoppas att År 2021 blir bättre än 2020. “The miserable have no other medicine but only hope”. (Shakespeare från Measure for Measure)

PS. Gillar du tankarna på pandemilag och att Regeringen får mer makt? I så fall behöver du bara vänta att ditt liv, yttrandefrihet, rörlighet, kanske ditt företag kringskärs. Om inte skriver du på:

https://www.skrivunder.com/vi_protesterar_mot_pandemilagen_och_covid-l9vaccin?uv=31217784#

Det är märkligt att så få reagerar. Jag är inte mot vaccin i sig men det fanns inte andra möjligheter att reagera på Regeringens galenskaper. Nej, jag vaccinerar inte mig i första taget. Är allergisk och har hållit på att dö av vaccin. Väntar och ser.

Att välja president – ett samtal ute i det fria 2018.

Jag hade nu lämnat PCT delen i Oregon och passerat bron  Bridge Of The Gods över Columbia River till Washington. De stora skogarna kom nu, det kändes nästan som att vara hemma, bara med lite högre berg och vulkaner. Något före mile 2165 slog jag tält. Det började skymma och  tältplatserna var få så jag balanserade på  en kam med utsikt.
Strax efter kom en yngre man som tänkte gå från bron till till Seattle. Han skulle hälsa på sin bror som bodde i Seattle med familjen. Han gick för han hade tid. Han skulle följa PCT och sedan svänga mot  en väg vid Mt. Rainier.

Eftersom han inte var en PCT vandrare frågade jag om hans politiska preferenser. Han och modern hade röstat på Clinton, far och  bror på Trump. Nej, det var inga gräl om det även om far sa till honom att han nog skulle rösta på Republikaner när han hade familj. De unga var för vänster men med familj insåg man bättre.

Han undrade vad jag trodde. Kunde Trump vinna även nästa val? Vad är det som behövs för att vinna?

Han hade varit för Sanders och bara sedan motvilligt av partiskäl på Clinton. Han hade en del mindre goda tankar om henne. Han arbetade vid sidan om studier som ledare för demokratiska ungdomar.

Jag ställde den vanliga frågan: vem ska betala alla se ”gratissaker” politiker till vänster lovar. Inte heller han hade ett bra svar på det. Skattar man mer och mer de rika har man snart inga rika att skatta.

Men, vad ger en vinst åter för Demokrater? Nästa val? Jag tänkte:

Jag tror att ni måste hitta en nyare stjärna till politiker. En som börjar kampanja nu och så folk blir bekant med honom. Inga gamla avlagda utan en ny som ger hopp om framtid. En som lyssnar på arbetare, medelklassen. Någon briljant talare. Någon som kan ta folk., vara vanlig inte från de dynastier som ändå finns i USA.

Han höll med. Hövlig som han var? Nu, år 2020 hade jag helt fel. Att vara en långsittare i politiken och kompisarna väger mer än förmåga. Vad har Biden åstadkommit under sina 47 år? Någon? Ibland tränger sig dock en person utanför den inre politikerkretsen fram och blir vald. Trump. Jag kan förstå att yrkespolitiker hatar honom.

Vi pratade långt in på natten om hur det var att vara 22 år i USA, vilka drömmar och förhoppningar man hade. Han ville gärna åka till Europa. Han hade läst om Gamla Stan i Stockholm.

Tänk, husen kan vara flera hundra år gamla, sa han. Här är allt nytt.

Jag påminde honom då om städer lämnade efter guldrushen och indianerna men som blivande konstruktör var han mer intresserad av det som stod kvar än det som begravdes i sand.

Nu när demokraterna har en gammal man med uppenbara minnesproblem som sin kandidat och Republikanerna än den låt oss säga färgstarka  Trump undrar jag hur folk, de arbetare och medelklass som arbetar ihop välståndet, i verkligheten tänker. Känner de sig värdesatt av sina ledare? Känner de sig vara en ledande nation i världen, den som ger hopp om fred, frihet och självständighet samt gärna en grillkväll med hamburgare? Det sista var något en person jag ”intervjuade” la som tillägg till det utmärkande för USA.

Igår vad det valet vi redan pratade om på den usla tältplatsen med utsikt mot Table Mountains (i bild), den 13 september 2018.

När jag skriver detta är valet 2020 inte klar än.