Sa någon att politik är tråkigt?

Utvalda

Äldremisshandel har hastigt blivit aktuellt. WHO har larmat. Jag tänkte genast på Joseph (Joe) Biden, USA s president. Han är 81+ år och i hans ålder brukar de rika ha ett lojt liv på någon solig plats, kanske skriva sina memoarer, inte i Vita Huset som president. Han har ju en sjurums villa på Rehoboth Beach, i Delaware, lämplig plats för en pensionär.

Biden har ett av Världens mentalt tyngsta jobb. Det är uppenbart att han besväras av sviktande hälsa. Han orkar inte. Han vill lägga sig tidigt och slippa kvällsarbete. Han snubblar med orden. Glömmer. Tror sig att något som inte har hänt har hänt i verkligheten. Minnesproblem.  Ramlar ibland. Ser allmänt trött ut i bilder. Han är helt enkelt inte riktigt ok. Att ingen tar ut honom från jobbet liknar äldremisshandel. Men, han bestämmer ju själv att sitta kvar. Han ser inte situationen med andras ögon.

Jag tänkte också på möjligheten till större krig och hans rätt att besluta om användning av atomvapen, bomben, eller inte. För att göra svåra bedömningar bör man vara i god mental hälsa och även orka med dygnet runt arbete. Att vara en president är inget 8 till 5 jobb.

Vilka är de som styr bakom honom?

Bop Hope sa att bakom de framgångsrikaste männen står en stark kvinna som puffar dem framåt. Är Bidens fru den som puffar? Obama då? Bidens team i Vita Huset? Ängsliga demokrater? Blinda för situationen? Förnekare? Impopulär vicepresident som skulle ta över? Alla har försökt skydda Presidenten.

Skuggregering inte vald av folket.

Situationen har skakats om genom den usla debatten mellan Trump och Biden 28/6. Hastigt blev Bidens hälsa tillgänglig för alla genom TV rutan. Åsikter och förnekelser rinner genom Media.

Biden sa efter den katastrofala debatten: ’Let me say this as clearly as I possibly can as simply and straightforward as I can: I am running – no one’s pushing me out. I’m not leaving. I’m in this race to the end and we’re going to win.’ 

Demokraterna sitter på pottkanten. De saknade tankeförmåga nu – sedan och lät sig styras av Bidengänget. Hur landet mår har ingen betydelse längre. De har fastnat i sitt maktbegär. Trump får inte vinna. Det är det enda som gäller oavsett hur.

I den andra ändan av amerikanska valshoven lik boxningsring finns Donald Trump. Han är en överlevare. Alla som har skrivit artiklar om hans undergång har fått revidera dem – igen. I svensk och europeisk press fasar man redan över Trump som president. Världen går under. Fast det finns ingenting som förespår undergång är bara namnet Trump som rött skynke över pressen som inte ens kan stava till ordet saklighet eller sanning.

Trump har en egen agenda. Han är patriot ändå in till tårna.  Make Amerika great again. Introducerades av Reagan 1980 och är nu en Trump slogan.

När Amerika var stor kan diskuteras. Till vilken årgång backar man?  Ja, nu var jag spydig men Trump har rätt. Den amerikanska överhögheten i Världen finns inte längre även om katastrofer, som Ukraina och Israel, än ropar efter deras pengar och USA har fingrarna i många dispyter. Trumps maktönskan lutar sig in inte ut ur landet. Trump startade inga krig. Det kan förstås bli problematiskt om USA tar ur sina vapen från varenda träta.

I den andra ändan av Världen sitter Putin vars maktbegär saknar vett och gräns. Cirka 120 000 ryska soldater har dött i hans krig mot Ukraina, hittills. Putin bryr sig inte. Dessa två, Biden och Putin, bland Världens tre mäktigaste har fingret på knappen. Kymigt.

Det rör sig om i flera länder, ledare och regeringar faller. Politiker byts ut. Hopp flammar upp och slocknar snabbt. Tänk på Storbritannien där en ny kraft har tagit över en askhög. Alla skriker efter någonting. Vad tror folk att Keir Starmer kan trolla med? Macron som darrar. Det är egentligen bara i diktaturer, Putins och hans kompisars Iran och Nordkorea samt Afghanistan som Putin försöker bli vän med igen, där ingenting rör sig i verkligheten. Folket står ut. Överlever. Anpassar sig. Protesterna faller. De som vågar hävda sin rätt ruttnar i något fängelse eller dör i oklara omständigheter. Men ingen diktatur är säker för evigt.

Kina balanserar. De är duktiga på det. Men det är som en gungbräda.

Det blir en förändring om Trump vinner. I USA är många trötta på andra länders behov. Alla är inte med de miljarder som ges till Ukraina, men Washington lever än sitt eget liv. Staten blöder pengar varje minut, statsskulden är astronomisk, USA låg på plats 12 år 2022 i andel skuld av BNP på 121,7%.  (Sverige 31,7% år 2022.) Gränsen till USA från Mexiko är som övergångsställe, ca 2,5 miljoner så kallade flyktingar kom 2023, bara i december räknades 300,000 personer, mestadels yngre män. För mig är det inte invandring utan ockupation, anfall eller vad kan man kalla det.   Visst, Amerika är stort men suger inte upp till arbete dessa skaror. Vissa städer ser ut mer som en soptipp än en framgångsrik amerikansk stad. Nu hostar även Biden att det kanske var lite för många. Sent skall …

Biden vill vara president. Äntligen sitter han där och tänker inte släppa platsen till någon annan. Speciellt inte till Trump som ångar fram som en outtröttlig maskin. Fortsättning följer, snart. Om Bidens stora första beslut, hans legacy? skriver jag kanske en annan gång när han har försvunnit ur Vita Huset till något mer passande och får stöd och hjälp som han gott förtjänar.

Sa någon att politik är tråkigt?

https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/abuse-of-older-people

PS. Ordet sorgligt är kanske mer passande?

 Putins Hunger Games.

Utvalda

Putin har bestämt – igen – att inga båttransporter med spannmål tilläts från Ukraina. Putin anser att de krav han har inte är uppfyllda.
Han leker utpressning med Världens matbehov.
Minns ni Hungerspelen? Det pågår nu i ny tappning. Visst är Putin medveten om konsekvenserna. Svält i de länder som bygger stor del av sin hushållning på import och bistånd.
Folk, främst män,som lämnar sina länder och försöker ta sig till EU-paradiset.
Oro på matmarknaden.
Höjda priser.
Inkomstminskning för Ukraina. Förra året transporterade Ukraina 32 milj. ton spannmål till andra länder, trots krig.

Skäms Putin? Nej, han klappar bara händerna. Hans gäng bugar.

Det räcker inte att hindra transporter utan Putin bombar det spannmål som finns lagrad i Odesas hamn. 60 000 ton förstördes igår 18/7.

Filmen HungerGames baserad på boken av Suzanne Collins:
The nation of Panem is divided into 12 districts, ruled from the Capitol. As punishment for a failed revolt, each district is forced to select two tributes, one boy and one girl between the ages of 12 and 18, to fight to the death in the annual Hunger Games until there is only one survivor. The winner get food to his/hers district.


Bild, inte från Ukraina utan från Sörmland

Att hålla avstånd.

Utvalda

Vi firade Midsommar i en stuga på nästan landet. Ett område vid skogen som än håller mot kommunala planer som markförsäljning, vägbreddning och kommunal vatten/avlopp. Där lugnet härskar, bara trafiken i luften kommer över ibland. En fågel som flaxar förbi.

Vi åt rena lyxmiddagen. Snarare åt vi hela dagen från tårta till ost, sill och lax, grillat, jordgubbar och skumpa inte att förglömma. Ja, vi behövde inte tänka på annat än slappa och kanske ta en bit till. En whisky avrundade dagen när natten föll.
Låter som om vi vore frossare. Inte alls. Få gånger i året blir det middag med tjocka släkten – vilka inte är tjocka alls – och mat och dricka spelar då första rollen.
Vi pratade inte om något allvarligt alls. Lite jobbprat dock. Det var en dag från allt störande.
På morgonen promenerade jag hem mina 24 kilometer. Hade tänkt att tälta men vid tilltänkta platsen var det lite för livat. Fortsatte. Nästa möjlighet hade bonden tingat för kor. Gick hem. Nu på morgonen slog jag på datorn.

Vi missade helt den ryska nästan revolutionen som inte kom. Så är det när Midsommar firas med skippad Internet. Det kan till och med hända en knäpp på näsan till terroristen Putin som flög iväg snabbt som attan från Moskva. Inte stannade han med folket. Och anfallaren Prigozjin anföll inte Moskva utan sjappade och drog sig tillbaka. Fri lejd i Belarus eller väntan på fall från hög höjd.
Putins makt har försvagats men Wagnergruppen hade en sur dag och inte heller större stöd på väg till Moskva. Inga som skyndade sig till att möta dem med blommor – vodka förstås – i händerna utan flyget var fullbokat ut från Moskva. De anfallsvilliga är nu griniga på sin ledare. Man bryter inte anfall, det var ju guldläge. Prigozjin är körd.

Asyl i Belarus? Det var svart humor.

Nog känns det som en soppa med giftig svamp. Som en C – film snarare än verklighet. Många frågetecken om hur läget i Ryssland egentligen är. Att Putin är snart historia är mångas gissning men vem har stöd till att ta över och utropa sig till ny tsarkopia? För i Ryssland händer inget annat mer demokratiskt. Putin kapade hela makten så ersättare är en intressant fråga. Han vinner valet nästa år om han lever. Eller hans dubbelgångare.

Kan tänka mig att frågan om vem stöder vem är kokande just nu.

Putins storhetsvansinne har snart få val. Men han kan flytta till, ska vi säga, Nordkorea eller Iran, till sina vänner? Där kan de koka ihop sin världsrevolution. Men skulle någon verkligen vilja hysa en som förlorade? Brukar förlorarna inte dö på ett mindre ärofullt sätt?
Fortsättning följer. Ett och annat huvud kommer att rulla.

Vi får se vem är död och vem lever i morgon.

Kvar finns bara ett stort frågetecken. Vad hände – egentligen?


Bild: Putin i februari 2022. Observera avståndet.

Springpojkar och tsardrömmar

Utvalda

Mykolaiv

Medvedev, Putins springpojke varnar: ”Horsemen of the Apocalypse are on their way”. Han försöker hota oss med religiösa berättelser från Kristendomen som han kopplar ihop med en atombomb.

Han är något av en sorglig varelse.

De fyra ryttarna föreställer krig, hungersnöd och död samt erövring. Det finns gott om förklaringar och tolkningar på Internet. Originalet finns på Bibeln, Uppenbarelsebok, sjätte kapitel.

Har vi inte upplevt allt detta redan flera gånger om? Två världskrig. Flera andra krig. Åratals långa krig. Otaliga mindre bråk och dispyt. Svält och död. Sjukdomar. Förlorare eller segrare finns det också. Om vi skulle räkna upp allt elände låt oss säga de senaste 500 åren är det svårt att förstå hur vi ens har överlevt och fått ihop något välstånd.

Vad är det som gör att vissa länder kan föda sin befolkning, ge dem skola och sjukvård, utveckling, en smula demokrati, medan andra har ständiga krig, svält och diverse mördargäng? En bra fråga med många svar och påståenden.

Ryssland är inget framgångsland. Dess BNP är cirka 25 procent mindre än Italiens. Ryssland har varit ett av världens bensinmack. Men nu går det bara neråt. Rysslands ledning med Putin i spetsen har drabbats av paranoia. De lever i ett slags parallell värld som vi i väst inte känner igen . De tror sig vara hotade av oss samtidigt som de inbillar sig att bli en stormakt. I yta.

Ryssarna påstår att vi, väst, EU och NATO hotar deras existens. De skyller på nazismen. De måste rädda världen igen. Vem i väst skulle vilja ha ett stort outvecklat land med gott om hjärntvättade människor, de som hotar fred, frihet, liv? OK, de har gas. Kina och Indien samt några länder till – även i EU – shoppar gas mm från Ryssland och dessa inkomster betalar Putins överfall på en suverän stat, Ukraina. Men det är inte uttryck av uppskattning av Rysslands krig, det är affärer. Det är att skydda sin egen ekonomi. Pengar talar. Kineserna hostar lite avmätt, de håller sig än på lagom avstånd och lagom nära. Ibland säger de något elakt om USA. Men om det verkligen gäller tror inte jag att de väljer stå bi Ryssland.

Kineser är affärsfolk. Follow the money, alltid.

Ingen västpolitiker vill gulla med Putin längre öppet, även Merkel och efterträdaren Olaf Scholz får lite hicka av honom. Tyskland är inte säker på vilket ben de ska stå på. Skall Ukraina få stöd hänger på gasbehovet från Ryssland. Om tyskarna får frysa i vinter eller ha ett större krig i närheten? Det är bara att välja. Som vi, stängde Tyskland kärnkraft och blev mer beroende av ryska energikällor.

Putin fick översvallande gratulationer på Nationaldagen 12 juni från en vän: Nordkorea ett land med svält som ständig plåga. Men stora maktambitioner. Apokalypsens ryttare är redan på besök där.

Ryssland hotar ta igen alla de länder som någon gång har tillhört det gamla tsardömet Ryssland. Som Finland, Estland, Lettland, speciellt Litauen vars självständighet anses liksom blivit till genom fel. Mer… Alaska var ett misstag. . Fler… Stora fantasier. Putin har sin idol i Peter den store. Putin vill avsluta sitt liv med herravälde över ett gammalt rike. Han har byggt upp en bild av sin egen storhet. Han har nog med sig själv och ser inte konsekvenserna för sina medborgare. Han kanske skiter i dem? Kanonföda.

Jag tror Putin är väldigt sent ute. Tiden är inte på gamla tsarers sida. Stora imperier är ute. Se på Storbritannien. Även varje liten örike vill kalla sig självständig idag.

Är det tvångstankar, mytomani, paranoia som knackar på Putins dörr bringande fantasier om makt och storhet?

Vilket hållhake han måste ha på sina nära medarbetare eller är de lika inne i att bli stormakt och tro sig vara vinnare?

Det enda acceptabla är att ryssarna drar sig tillbaka till Ryssland från Ukraina, ingen hotar dem där. Att de håller sig inom sina gränser och börjar betala skadestånd till Ukraina. Att de aldrig återkommer och sätter sin fot och vapenmakt i andra länder. Men för att det ska hända borde vi agera så hjälpsamt att Ukraina kan kasta ut angriparna som raserar landet och hotar fortsatt utvidgning. Hur än vi har dragit det ekonomiska kortet och stängt av de rika från våra system kör Putin vidare utan tanke på dem som drabbas. Så länge det finns soldater kvar.

Vad väntar alla på?

Kanske kan vi börja umgås med ryssarna igen om 40-50 år om de håller sig i skinnet?

Man kan inte hota upprepade gånger utan till sist måste man göra verklighet av hotet eller bli utskrattad. Lite pojken och vargen. När ingenting fungerar som förväntningarna är och styret ligger hos en maktgalen person måste alla hot tas på allvar.

Hur kommer det att brista hos NATO om Rysslands hot om kärnvapen blir en verklighet? Då galopperar de fyra apokalyptiska ryttare över Ryssland är min helt oprofessionella gissning.

Någon av de ryska företrädarna sa att: Kina och Ryssland, tillsammans med andra likasinnade, är på väg mot en ”multipolär, rättvis och demokratisk världsordning”.

Låter som en hallucination. Ordet demokrati är för dessa länder bara ett klistermärke.