Månadsarkiv: februari 2026

En lag efter varandra

Publicerat av

Det här kan upfatas som rasistiskt om du är en känslig vänsterperson så läs då inte vidare och gnäll sedan. Avsikten är absolut inte det. Det är inte ett klagomål på enskilda personer bara på en av de märkliga vågor i svensk asylpolitik.

Mins ni de afghanska ensamkommande barn, mestadels pojkar uppvuxna i Iran som flydde/flyttade till Sverige kanske när de skulle göra militärtjänst i Iran. de hade inte ens varit Afghanistan själva. utan betalda smugglare och anhöriga hittade en afghansk story. Många sa sig vara barn max 17 år. Alla papper hade mirakulöst försvunnit Föräldrarna var afghaner nu bosatt i Iran. Vilket engagemang det blev ändå upp till S Regering och även privatpersoner och så klart vänster politiker och socialtjänst. De sistnämnda stod till och med på tågstation i Stockholm och väntade ifall någon kom som behövde boende. Vilket engagemang. Mina gravida patienter på gatan brukade ha svårt at ens få tag på en socialsekreterare.  Det helrenoverades boenden ett var i min kommun och de gamla där fick flytta ut. familjehem ställde upp, inga priser var för höga. När det var osäkert om pojkarna verkligen behövde skydd och var de ens längre barn ändrades även lagar. Regeringen fixade nya Gymnasieamnesti. Gick du i Gymnasiet fick du stanna, har träffat några pojkar, nu vuxna män som än kämpar i gymnasiet. Deras föräldrar väntar också än att de blir rika och kan ta hit resten eller någon av familjen eller iallafall skicka pengar och framgång. De hade aldrig varit i Afghanistan, men några skickades dit tillbaka och det ordnades mottagar- center i Kabul men det sas vara tomt. Många av dem var inte barn längre när de kom men det var inte så noga med det. Ålderskontroller var sällsynta och svåra. Och varför vi skulle ta mot andras barn oplanerat hit begrep jag inte, var det inte bättre med hjälp på plats och för hela familjen. Bilder på vuxna män med nallar spreds. Världen utanför greps inte av samma intresse än lilla Sverige. De tyckte vi var rent av blinda.

Det kom förstås andra unga pojkar och sökte asyl men inga väckte sådan välvilja än just de afghanska inte flickor heller, det är ju flickorna som hade behövt skydd. Men de hade ju svårare at ge sig iväg. Jag kan ha fel beskrivning för det var ju ett tag sedan. Minet kan ju svika.

Nu är det frågan om andra barn de som är födda i Sverige eller följt hit med sina föräldrar som har uppehållstillstånd av någon art ofta för arbete. Men de utvisas vid vuxen ålder oavsett längden av vistelse här. Fel anknytning inget ömmande fall. även en baby. En baby. Borde inte föräldrarna undvikit at skaffa barn här, kanske borde vi haft dansk modell från Grönland, spiral insatt för de nya med osäker uppehållstillstånd.  De är barn som är redan här även födda här de har hem och föräldrar här vi vet allt av dem in till vaccineringar men de är av någon underlig anledning inte ansedda som lagligen bosätta här. Vad är de turister? Illegala? Statslösa?  Jag vet inte vilken paragraf som de inte fyller men något orättvist känns det. Samtidigt när vi inte tycks kunna utvisa kriminella och våldtäktsmän, mördare och folk som finns lik skuggor och leder kriminella ligor de anses ha en stabil anknytning till Sverige medan vi kastar vi ut barn och unga som går i skolan, har föräldrar här redan i arbete ofta inom vården som ropar efter flera anställda. Vissa av dem tjänar för lite och fyller inte de nya kraven så ut med dem. Höjd lönen om den är för usel. De hamnade i kläm mellan två asylsystem två Regeringar nya regler. Eftersom ingen skickar sina småbarn ensamma till ett land där de inte har varit och kanske inte ens kan språket är det i praktiken utvisning av de som har också uppehållstillstånd.

 Såg går det när man lappar och lagar bestämmelser med känslor.

Lagar som idag är hastverk och påverkar bakåt skall naturligtvis inte finnas. Att sköta lagstiftning med så usla beslut byggda på kortsiktiga känslor leder bara till elände. Jag är inte så insatt i systemet. Det kan ju hända at familjer, personer har utvisats länge sedan men de överklagar och hänger kvar ifall att och lyckas då till sist kanske stanna hamnar du i pressen brukar det också hjälpa Så ett så rättsosäkert system bör gå i kraven. Det skall vara klart vad som gäller när du får vitt kort och du skriver på och sedan inga ändringar. Punkt. Skriver du på är jag tveksam till? Det kommer väl bara i posten.

Gör om gör rätt. Det gäller inte heller tusentals unga så enklare at administrera än som de så välvilligt mottagna iranafghanska ungdomarna var.

Pyssla aldrig mer med asylsystem efter känslor och skrikande opinion. Eller någon lag överhuvudtaget enligt usla premisser som gäller för stunden.

Detta visar också siljelinjer med vänster högerpolitik från all -in till kontrollerad asylsystem.

PS. 2015: 23 480 afghanska barn registrerades som ensamkommande.13 000 fick uppehållstillstånd som ensamkommande barn, och cirka 7 000 fick sedan tillfälliga uppehållstillstånd via gymnasielagen. 

PS 29.2 Statsminister Ulf Kristersson (M) tycker inte att migrationslagen ”kan vara anpassad efter varje personligt människoöde”. Det säger han i torsdagens ”30 minuter” i SVT. Håller med. Men jag tror at vi måste lappa och laga igen.

I programmet frågas Kristersson ut om de så kallade tonårsutvisningarna, som uppmärksammats stort i medier de senaste veckorna. Det handlar om att flera ungdomar inte fått förlängt uppehållstillstånd när de fyllt 18, trots att deras föräldrar får stanna i Sverige.

Bild skrikande par på morgonen på Island

Ensamma tältnätter.

Publicerat av

 Jag har ovanstående bilden som skärmsläckare. Den gör mig lycklig varje dag. Klockan närmar sig tio. Solen är på väg ner och månen är som en sol med gyllene gloria. Det är tyst inte en bil fast det är motorväg. Jag sätter mig en stund och låter ryggsäcken vila mot en stolpe och tar en bild.  Luften är ljummen. Jag har duschat, ätit, fyllt på mat och haft givande samtal med några vandrare. Men jag sover alltid – nästan – ensam så jag lämnar semesterbyn där jag tog en paus och styr stegen mot leden igen. Väl inne i skogen avviker jag efter en halvtimme från leden och hittar en plats vid en torkad bäck. ( inte bilden under.)

En av mina regler för en ensam vandrare är: tälta aldrig så du syns direkt från leden.

Folk är impulsiva kanske speciellt de som inte vill dig väl. Riskera inte något. Jag bröt mot det i tre gånger under PCT då det var redan natt och terrängen omöjlig at forcera till en avskild plats, då la jag tältet vid leden. Natten är djurens tid och de använder också leder och vägar vilket jag upptäckte en gång av de tre.  En puma hade gått förbi tältet, vänt, gått igen, en gång till och sedan fortsatt uppåt mot det hållet jag skulle gå på morgonen, medan jag sov. Lugnt. Utan att veta om besöket. I den nyfallna snön kunde jag sedan följa puman ett bra tag då våra fotsteg till sist skiljes åt i backen ner. Kanske satt den då uppe på bergstoppen och spanade?

Några vandrare i USA har bett mig om mina råd för ensamvandrare. Detta är alltså ett av de. Några till kommer senare

Bilder: Överst dag110 mile1780, OREGON

nederst Hide Away camp. Mile 2585 dag158, Washington.

Vems skuld är en fråga i tiden

Publicerat av

Dag 80 på PCT ledde vägen upp till en hög kulle av fin sand.  Naturskyddsområde och då skall man ju följa leden inte göra egna spår, men folk hade försökt spara några steg och gjort egna genvägar mellan kurvorna som gjorde att sanden rasade och täppte till leden på vissa platser, vinst? I regel följe vandrare just regler, inga sopor på vägen, ingen förstörelse har aldrig vandrat på så ren led någonstans än PCT, men där i den jobbiga backen blev lockelsen för stor.

 Livet och hur i bär oss åt kan ses på många sätt, medicinskt, en förutbestämd ordning vi följer, slump eller Guds gåva, rent biologiskt beteende, att allt växer och dör, mycket mer och som ett val.  

Det där med val, har alltid tilltalat mig Jag kan välja vilket håll mitt liv går även om vissa saker går trögt och vissa inte lyckas alls. Det finns förstås begränsningar som begåvning och föräldrar, omständigheter man inte rår över men vid livets vägskäl är valet mitt. Som missbruks behandlare såg jag missbruk som ett val, men visst kunde det finnas medicinska och ärftliga förklaringar. Men om patienten inte hade några val hur skulle hon då sluta.  Att kunna ha eget val tilltalade faktiskt många. Att inte vara hjälplös utan kunna välja. Dock fanns det många hinder på vägen, bara att få någonstans att bo när man försummat hyresinbetalningar och blivit vräkt är närapå omöjligt.

När man är 15–17 är det än svårt att räkna ut alla konsekvenser av sitt handlande. Man vet men det händer inte mig.  Tiden framåt är svårt att föreställa sig. Hur drop out från skolan  försvårar en från hederlig försörjning, hur kriminella vänner har makt över en även efter en tids förvaring i något Sis hem. Hur skulder byggs upp och växer. Hur vänner kommer och förloras. Det är svårt att räkna ut hur tiden nu blir framtiden och val man gör hänger med kanske livet ut. Hur man påverkar andra tills det brister. Dom där sakerna man lär i livets gång vissa tidigt andra inte alls. Därför måste de vuxna vara kapabla att säga stopp om sen med lås på dörren. Det diskuteras ju om fängelse för barn, kalla det uppfostringsanstalt i stället, för det är det som borde ske fostran kanske från början till ett läge där den unge kan välja bättre. Det handlar inte om man får ha gosedjur med knarkrisk utan det där saktgående växandet till bättre val. Även för dem som har drabbats av psykiatriska diagnoser som försvårar just bättre val. Inlåsning skyddar också förövaren, han kan hållas från nya brott. Innehållet i tiden bör då läggas till nivå på åldern, troligen lägre. Det oroas över skolgången i fängelse men skolan är just det icke prioriterat när man tar mord uppdrag. Det blir nog bättre skolgång som inlåst.  Det är just konsekvenserna små och stora som lär oss hur livet bland andra fungerar.

 Vissa vägskäl är svåra. Det är främst när andra beslutar mot vad du känner vore bättre. Värst är dock när du måste ta eget ansvar. Eller när du som förälder måste ta ansvar över barnet du har in din vård. Vem skall du skylla på då. Ofta skyller man på pengar och det sociala, speciellt vi Sverige är bra på att skylla på de sociala omständigheterna.  Att vara mindre bemedlad, bo på fel område, ha arbetslösa föräldrar ger frikort till att skita i skolan, samtidigt som många fattigare barn går till skolan varje dag. Livet kan gå galet på många sätt. Men oftast är det dina föräldrars eller dina egna val som orsakar det, inte samhället ute. I Sverige i alla fall.  Men att göra bra val är också svårt som vuxen, oavsett.

Att välja själv och avvvika kan vara kostsamt. Du kan förlora dina vänner, du kan tvingas börja om från början, du kan förlora pengar, ditt levebröd, din ställning, Att välja stora förändringar är inget hastverk. Men att skylla på andra sker ständigt.

Den där magiske någon annan har ställt till det.

  • Det pågår ett mer än intressant rättegång i USA Meta och Google anklagas för att medvetet ha utformat plattformar som Instagram och Youtube för att vara beroendeframkallande och få barn och tonåringar att stanna kvar så länge som möjligt.
  • Anklagelserna handlar om designval som exempelvis oändlig scrollning och andra funktioner som påstås utnyttja kunskap om hjärnans belöningssystem.
  • En rättegång i tiden, en nutida tobaksrättegång. Utslaget blir mer än intressant det blir ett betyg om hur vi format kommunikationen mellan oss och företag samt andra människor med ren illvilja eller var det kanske ditt eget beteende so fick dig att må uselt.
  • Det första målet gäller en 20-årig kvinna från Kalifornien som uppger att hon drabbats av ångest, depression och kroppskomplex efter användning av flera plattformar. Utfallet kan få stor betydelse för tusentals liknande stämningar och i förlängningen tvinga fram förändringar i hur sociala medier utformas.
  • Snap och Tiktok har nått förlikning innan rättegången inleddes.

Juryn ska avgöra om bolagen varit försumliga i sin produktutveckling och om det i så fall orsakat psykisk skada hos unga användare. Föräldrar följer rättegången. Om juryn går dem till viljes är det ju inte deras fel att ungarna inte släppte mobilen och till och med blev så deprimerade att död sågs som lösningen. Det sistnämnda kan hända, det är sant. Men varför blev det så är nog mer komplicerat.n rätttegång av vår tid.Jag är säker på attt unga kan börja må uselt när de närapå mobbbas genom sin telefon. Allla andra vackra och lyckliga kan vara rena hånet mot en.

Samtidigt pågår försök att få ungarna att sluta använda sociala medier. Först gör man livet närapå omöjligt att existera utan mobil, sedan skyller man på ungarna. Och nu producenterna.

När skall vi skylla på föräldrarna som köpte telefonen och inte tog den från ungen när det var dags för läxor eller nattsömn, när ungen började må dåligt och inte släpte mobilen vid matbordet och inte ha tid för annat än söka efter mer.  Var det för att föräldrarna själva satt med mobilen i handen och hoppades på hjärtan, likes och uppmärksamhet? Lätt att säga för en mormor utan egna skolbarn. Jag var den elaka mormodern som samlade in mobiler och Ipad före läggdags från barnbarnen.

Hur är det med ditt Internetanvändning? PÅ riskgränsen? Här har jag suttit vid datorn idag i hela tre timmar, inget Facebook eller Insta eller liknande sidor mest bara nyheter, Erkänner, jag är nyhetsberoende från sedan jag kunde läsa. Men jag blev inte tokig i USA när jag var utan telefon och  internet i170 dagar, Viss Tv-tittande i hotell några gånger.

 Flera länder försöker lägga åldersgränser på sociala medier. Så även  S L och KD i Sverige.

S vill även införa särskilda nätpoliser, som ska patrullera nätet på liknande sätt som poliser patrullerar gatorna.

 Men livet handlar om större val än just timmar på Internet. Till den dagen du har inga val kvar, sjukdom slog till och de val du ville göra försvann i prover, medicinlistor läkarnas beslut över ditt huvud och din kraschade fysik att göra val med. Så släpp telefonen och gör något  som har betydelse för dig och de dina idag. Det är inte likes på ditt Facebookkonto . Eller är det?

Livet är som summan av våra val. Är det inte rent av skrämmmande?

https://tt.omni.se/s-vill-se-15-arsgrans-pa-sociala-medier/a/RzPOJx

Pengar som pengar?

Publicerat av

Logga ut

Dags för dagens kopp av kaffe. Tog en chokladbit till, När biten var upp äten kände jag suget efter mer och tog jag en till. Men inget mer. Var jag beroende av chokladen till kaffet, kunde jag bli det? Inte så bra med mer socker. Beroende oavsett vad, har ju varit en stor fråga för mig, inte mitt utan andras. Arbete som socialsekreterare och sedan terapeut på missbruksenhet handlar ju mycket om beroende eller inte. Missbruk anses dessutom som sjukdom vilket innebär en viss befrielse från egen skuld och ansvar. Någon läkare eller expert skall bota sjukdomen. Nu har missbruksbehandling hamnat hos socialtjänsten och det medicinska ansvaret krympt till avgiftning och medicinska följer av missbruk. Den kunskapsbank som vi inom sjukvården hade har onekligen krympt, även försvunnit med åren, Törs säga att socialtjänsten inte har lyckats axla ansvaret och kunskapen. På min tid erhöll vi löpande undervisning om det senaste inom missbruksvården, utbildning i de senaste terapierna och var rent av experter.

 Ingen som hade gjort valet att börja med narkotika hade riktigt räknat ut det som följe, konsekvenserna, trots att allt var helt synligt. Beroende, bostadslöshet, pengabrist, brottslighet, prostitution, sjukdomar. Utstötthet, skilsmässor, barn som försvann, jobbet som man förlorade, släktingar som gav upp. Livet lekte en stund man mådde bra men avgrunden öppnade sig en bit i taget, nästan obemärkt. En dag tvingades man söka hjälp och det man ägde var kläderna på kroppen och en hög räkningar i en plastkasse, då spelade det inte längre vem man var från början av missbruksresan. Alla går förstås inte under men nog är de negativa konsekvenserna mer framträdande än lyckan.

Jag kom att tänka på missbruk och droghandel när jag läste att

kriminologiprofessorn Leif GW Persson i en intervju med GP säger det är bättre att jobba svart än att inte jobba alls.

Han menar att svarta pengar blir vita när de konsumeras och på så sätt ändå kan göra gott för samhället. Ja även de med svarta inkomster köper mat, betalar hyror och kanske placerar något för framtiden. Men… Det var ju provokativt eller var det när munnen går innan hjärnan var inkopplad. Elller är det bara en beskrivning av verkligheten i Sverige. Överlev hur som helst. Skjut någon shopppa lite lyx, och köp knark och stöldgods för lönen.  Nog hade många av mina patienter jobbat svart men några pengar hade de ju inte. Allt hade gått som vi sa rått rakt in i armen, sedan tyckte de att socialbidraget var alldeles för lågt så man fyllde på med svarta sidoinkomster. I början av den kriminella karriären kunde man ju tjäna flerdubbelt i jämförelse med normaljobbare. Att sedan bli både drogfri och vanlig jobbare är kämpigt och pengarna räcker aldrig till.    (dock vet jag några få av mina gamla patienter som ligger i toppskicket av vita inkomster idag). Skulder är besvärande. Böter, skadestånd, banklån, avbetalningar, lån från andra, knarkskulder. jag ska betala tillbaka löften som sällan förverkligares.

Vad är då svartjobben? De är knarkhanering, vapensmuggling, mord, prostitution korruption, mutor, jobb du inte betalar skatt för och inga arbetsgivaravgifter kommer in, inga pensionspengar, kanske kombineras de med socialbidrag. De är också vanliga jobb som städare med usel lön, restaurangjobb, gentjänster. De är de utan uppehållstillstånd som tar vad de får, skuggvärlden mitt framför oss med adresser i andras brevlådor ute på sommarstuga områden, de som anställs av olika fuskare, det är överlevnad och utpressning. Det kan vara tjänster vi gör för varandra som skulle beskattas om vi köpte tjänsten. Det vi ofta räknar som vänlighet. information och hjälp i stället att folk sökte upp någon som tog betalt, många som behöver lite bygghjälp och anlitar en vän, nog finns det situationer i vardagslivet som med granskning kunde vara att smita från skatt. Men de är oftast harmlösa, en hjälp vi bör ge till varandra i det sociala umgänget. Som inte gynnar den tunga kriminaliteten.  Gränsen kan vara svår, storleken har betydelse. De svarta jobben är oftast förnedring, utpressning och kriminalitet i någon form. Det  kan vara moderna yrken som media personligheter, influenser som inte ”tror” att också de måste betala skatt  Kanske finns de svarta jobben  som hushållstjänster.  Barnflickor och moderna betjänter som jobbar hemma hos andra och betalas svart. Kanske får de presenter som tjejen jag kände från mitt extrajobb, där hon jobbade på helger. Hon fick en rejäl julklapp från arbetsgivarens företag men på hennes skattekonto och pensionskonto var det noll, ingen sjukpenning när hon blev sjuk. Familjen hittade genast en annan. Hon hamnade av nåd på soffan hos en annan svartjobbare. Nu grät hon men hon hade ju sluppit betala skatt en vinvin situation som hon trodde.

Rutavdraget kom ju för att stävja den typen av svart arbete men är ju inte tillämpar på den kriminella sfären. Ja prostitution är skattepliktigt men ingen har vad jag kan se bildat ett företag och betalt skatt. Att de svarta affärernas pengar shoppas i lagliga affärer eller knark och stöldgods och kanske investeras i något gör inte de verksamheterna eller personliga .utpressningssituationer vita. Att Staten skall sälja narkotika räknas ibland som en bra lösning för att stävja kriminalitet och förstås göra knarkpengarna vita. Att försvara svartjobb var inte riktig det jag förväntade mig av GW Persson. Men han har ju erfarenhet av svartjobb eller ska vi säga mutor som han beskriver i den utmärkta skildringen av sin uppväxt, i boken Gustavs grabb.  Både uppväxt, och Stockholms skildring värt att läsa för varje stockholmare, speciellt kanske för dem som är i hans åldersklass.

  

Kan jag få min pension svart. Har jag inte betalt nog med skatt under åren.

Hur är det med dig har ju jobbbat svart elller är du en fläckfri skatttebetalare? Finns de som aldrig har felat angående skatt?

PS. Den kriminella ekonomin omsättter ca352 miljarder per år med skattebortfall på 97 miljarder.