Årets kulturhändelse i TV är förbi. Kommentar om Eurovision.

Säg inte att politik, ursäkta popmusik är tråkigt. Länderna har visat sina sympatier och antipatier. Röstningsmönstren är tydlig, du granne ger oss något så ger vi tillbaka. Fast inte alltid, sympatier och antipatier är synliga. Tänk bara på arma England, så utsparkade ur gemenskapen, låten var inte sämre än vissa andras,  dessutom rätt i tiden diskussioner som på går i de flesta länderna om barn och internet, men så illa tycker vi om engelsmän som lämnade EU att ingen vill ge dem en röst. Dessutom blev Sam Bartle även känd som Look Mum No Computer sångaren dumpad av sina  medarbetare att sitta ensam vid rösträkningen. tills danskarna bredvid erbjöd honom till deras gäng.  Medan ingen vill sparka på Israel hur skulle det se ut oavsett protester, vissa länder uteblev eller i alla fall ursäktade sig med Israels deltagande. Dessutom har Israel en förmåga att alltid producera något bra svårt att förbise. De höll nästan på att vinna tills Bulgarien ”räddade” situationen. Varför vann inte förhandsfavoriten Finland. Kanske smärta och hjärta är tröttsamt i längden och folk vill ha nåt kul så där bara bang.  Sverige då, låten var medioker, ljuskäglorna för många och irriterande och arma artisten stötte bort folk med sin mask. Det påminde oss om covid inte så väl tänkt när det dessutom pågår nytt dödligt virus. Budskap håll er från mig var inte smart. Eftersom SVT har ont om pengar och sparkar folk trots att alla skattebetalare bidrar till dem tvångsmässigt var det bra att vi inte var i närheten att vinna. Sverige har varit framgångsrik, förr 7 vinster, lik Irland. Bulgarien grubblar om pengarna, det gjorde faktiskt rika Schweiz också men till sist fanns slantarna till årets spektakel.

 Här gillas det klassiskt och hårdrock men jag brukar se Eurovion. Dock orkade jag inte till slutet utan somnade på soffan utan att veta vem vann.

 Vad är ESC?  Från början ett tekniskt experiment Den ursprungliga idén kom från EBU-profilen Marcel Bezençon och baserades på Italiens Sanremo-festival. Tanken var främst att testa gränserna för direktsänd tv-teknik och att förena länder i ett gemensamt tv-program över gränserna. De som kan ta in Eurovision och visa den får vara med.

United by music?

bild från Internet någonstans.

Där högg du i sten KD

Debatten om den öronmärkta föräldraledigheten har återigen blossat upp. Tidigare i år meddelade Ebba Busch (KD) att partiet går till val på att införa en kvoteringsfri föräldraförsäkring. Även SD har anslutit sig till den linjen. Alltså inga månader och pengar försvinner, familjerna delar bara tiden själva som de anser vara bäst för dem. Det var väl bra?

Bland kvinnor i åldern 18–34 år får förslaget dock svagt stöd. Där svarar 57 procent att de förutbestämda pappamånaderna bör finnas kvar. GP/Novus

I den totala svarsgruppen med också lite mer mogna kvinnor och män ser det däremot lite annorlunda ut. Där anser ungefär en tredjedel av svenskarna att föräldrar själva ska få bestämma hur föräldraledigheten fördelas.

Nej att ha makt att välja själv var inget för yngre kvinnor, knappt för de äldre heller.

 De vill alltså ha exakt antal dagar beslutade av Staten som var och en förväntas vara hemma med babyn. Inga avvikningar där inte. Varför då undrar jag? Är de inte överens med partnern om föräldraskap och måste ha påtryckningsmöjlighet?  Vill de göra rätt? Någon annan vet då bättre vad rätt är. Behöver de regler för livet, gärna exakta mallar hur det skall vara vid barnafödsel. Är jämlikhet en förordning, inte lika värde i familjen? Vill vi att någon annan gör besluten? År vi så hjälplösa, vana att lämna besluten till överheten ? Är kvinnor för övrigt mer  benägna att följa andras order, lyda helt enkelt? Mer…  men det räcker nu. Inte konstig att barnafödandet minskar när föräldrar inte ens kan vara överens om  fördelning av föräldraförsäkring utan måste ha pappa Staten som hjälp. Attt så stor del tycker Staten har rätt attt bestämma över så privat sak ger mig dock en obehaglig känsla.

Är det så att den där jämlikheten vi så strävar  efter i Sverige är i slutändan bara en illusion och biologin stör ständigt den så vi hoppas att regler och lagar kan göra jobbet.

Samtidigt såg jag en artikel som inte är så snäll mot kvinnor. Ja måste hålla med henne, lite. Den biologiska skillnaden är nog större än vi vill veta av. Det gäller förstås inte alla när man ser på individnivå. Jag har kallats ofta att tänka och bete mig som en man vilket jag har tagit som komplimang inte skäll. Redan min mor gnällde att jag var så pojkaktig och skulle nog aldrig bli gift när jag kom hem med skrubbade knän efter att ha klättrat någonstans. Människan är en bristfällig varelse kanske därför finns det två sorters varianter av oss likaså om djuren, så tillsammans blir de liksom  mer praktiska och fullständiga och kompletterar varandra.

Är du nu en fullkomlig man-kvinna var glad och trampa inte oss andra som gärna har en partner för att fylla på våra luckor.

Outbildad karriärgäng.

Liberalernas Simona Mohamsson missade Sveriges grundlagar, Kristdemokraternas Ebba Busch vägrade svara på vem som skrivit ”Röda rummet”, och en tidigare statsminister visste varken vem Kurt Cobain eller Brad Pitt är. SVT:s ”alternativa” partiledarutfrågning ”Fördomsshowen” med Emil Persson har fått stor uppmärksamhet den senaste tiden.

 Nej jag har inte sett programmet, bara läst om det, eftersom jag inte ser på SVT. Kanske borde jag ha sett det programmet vore nog i något att skratta eller gråta åt.

 De okunniga politikerna kan i alla fall inte vinna i vem vill bli miljonär.  Median har stormat över att Maggan inte visste vem Brad Pitt var inte heller kände hon Kurt Copan. Nog borde man veta i alla fall Pitt. Tidvis har det ju inte gått att undvika se hans namn i pressen, Oscarvinare i bästa film 2 gånger och individuell nominee flera gånger. 12 Years Slave  är en film som nog en politiker borde ha sett, eller 12 apors arme, en lämplig film på covidtider. Pitt en superkänd spaltvärmare har omöjligen kunnat missas. Hans skilsmässa maldes i pressen i några år. Sexiest man på jorden dessutom. Kurt Copan kan jag dock förlåta. Popstjärnor är mer smakfråga och kommer och går.

 Visst Brad Pitt behöver inte höra till ens allmänbildning men att vara en politiker och inte veta så känd person visar ens ointresse för den vanliga världen och vanlig kultur, det, som undersåtarna nog ser.

Men mest orolig blir jag över Simona Mohamsson som inte känner till Sveriges grundlagar.

Hur kan hon ens tänka sig att sitta i Regeringen och inte veta vilka lagar som styr arbetet i första hand. Utbildningsminister! Det är inte bara en bottennapp, det är en skandal. Och nog borde den så pratiga Ebba ha känt till Strindberg. En författare i Regeringens kulturkanon. Pinsamt var det.

”’Fördomsshowen’ har blottat partiledarnas pinsamma brist på kunskap”, säger en kommentar.  De som inte har allmänbildning och intresse för omvärlden, det vanligt folk ser och läser om, som inte ens kan reglerna i sitt eget arbete. En outbildad karriärgång är de som styr oss. Det fanns uttryck på finska ”Tynnyrissä kasvanut” som nog kan passa för många politikerbroilers. Jag skulle vilja att för att sitta i Regering måste du ha tio år i ett vanligt arbete bakom dig. För Riksdag kan det räcka fem år för att få lite unga dit med. Kanske dessutom lite tvångsmässig utbildning om Sveriges Grundlagar vore på plats. Att läsa det som förväntas av dem som ansöker om svenskt medborgaskap kan också vara bra att kunna. Länk nedan. Så klart hade någon annan mer betydande person kunnat hellre bli symbol för politikers okunskap. Någon från vetenskapsvärlden. uppfinnare kanske, men en medieperson passar nog bra i tiden.

Visste du vem Brad Pitt var, kanske har du sett en film med honom? Hur var det med Röda Rummet då? Grundlagarna? Om du inte vet behöver du inte skämmas, du är i gott sällskap med Sveriges styrande grädda.

https://www.uhr.se/globalassets/_uhr.se/medborgarskapsprovet/utbildningsmaterial/sverige-i-fokus.pdf

bild  en av filmerna med Brad Pitt, värt att se. Namnet passande desssutom.

PS visst har många politiker en universitetsutbildning men det är tveksamt om de har det vi brukar kalla alllmänbildning och att vara i fas med tiden i det landet och människor de de styr över.

De farliga Soft girls.

UtrikesministerMalmer Stenergard har hittat en valgrej. Hon är kritisk mot den så kallade soft girl-trenden, där unga kvinnor anammar en mer traditionell kvinnoroll. Det som förrr kalllades hemmafru.

Jag ser väldigt allvarligt på detta. Alltså min farmor, min mamma har inte kämpat för att jag ska ge tillbaka de rättigheter som de har sett till att jag har fått, säger Malmer Stenergard.

Och vilka rättigheter menar hon soft girls förlorar?

Rösträtttten? Särbeskattningen, aborträtten, rätten att arbeta under jord i gruva , bli stridspilot,  präst, militär, byta kön, anmäla våldtäkt inom äktenskap? Gifta sig med en annan kvinna. Bli politiker, kanske? Slipppa ta sin makes efternamn. Mer….

Bli sönderstressad och sjukskriven?   Tvånget  att ha heltidsarbete är faktiskt inte livets mål, trodde att det var än valfritt så länge man inte begärde socialbidrag, Få några kronor mer  i pension, det har ju visat sig att lågt betalt arbete gav inte mer än för den som inte arbetade allls. Någon arbetsskadeförsäkring, Av heltids arbete följer tvång att ha barnen uppfostrade av någon annan ofta kvinna i daghem från tidig ålder. Stressen att vara allt samtidig, mamma och arbetstagare. Det finns inga rättigheter man förlorar vid frivilliga val. Jämlikhet och lika liv kan inte vara livets absoluta mål.

Först stressar Samhället ihjäl familjerna sedan gnäller man när ingen vill ha barn, Vem kom på idén att ettåringar skall fostras av obekanta människor i daghem? Den som hatar barn kanske. Fyraåringar vore glada över att gå i en lekskola men inte de heller vill vara där i tio timmar om dagen.

Det vanligaste jobbet i Sverige med kvinnlig övervikt är, är undersköterska, vanligaste yrket. Sedan kommer grundskolelärare, barnskötare, affär, städare, vårdbiträden och förskollärare. alltså ofta arbete med vård barn och service. Ungefär det man gör hemma om man står för hemmets och barnens skötsel. Karriärmöjligheterna är tämligen begränsade i de flesta av dessa yrken. Soft girls jobbbar också, vanligen med att visa sitt liv ut till folk, influerade eller något sånt, ett yrke i tiden brus. Kanske konst som inte betalar sig.

Eventuella problem kommer när soft girl blir utbytt mot en annan eller när äktenskapet havererar men de är inga undantag det händer ju för vem som helst inte bara soft girls. Det kan vara svårt att börja om, man kan förlora pengar, ha svårt att hitta arbete, bostad, barnen kan förlora vänner kanske mer vid flytt. Men inget liv ger garantier.  Många skilsmässor slutar med gräl och inga pengar, bostadsproblem, sorg och även med ambulerande barn vilka har två hem och föräldrar kan fortsätta gräla om vems tur, dag, pengar. Den jämlikhet vi försöker åstadkomma ger ofta bittra tårar i stället lycka. Det är svårt att vara en mor och ha allt just nu genast.

Nej vi förlorar ingenting med soft girls. Inte ändrar vi lagar på grund av en liten minoritet med ekonomisk möjlighet, det är ett undantags lyx problem som politiker skall ge fan i.  Däremot tror jag att deras barn har ett lugnare liv än de som fraktas till daghem i åttan, ropande efter mamma när de lämnas dit. Lugna dig ministern, talibanerna är inte här, än. Nej jag hade fel i det sista. Ägna lite tid för dem istället om du törs.

bild.Av U.S. Air Force photo by 1st Lt. Christopher Mesnard – http://www.dvidshub.net/image/1025448/red-versus-blue, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36093225