En elkänslig klient i skogen – mitt fall på socialbyrån.

Utvalda

Såg att bidrag till olika handikapporganisationer tas upp i Riksdagen och risken finns att vissa förlorar sina bidrag då. Elöverkänslighet är inte en erkänd medicinsk diagnos enligt Socialstyrelsen, men genom ett regeringsbeslut från 1995 räknas elöverkänslighet som ett funktionshinder. Elöverkänsligas Riksförbund är en handikapporganisation som saknar vetenskapligt stöd, men får i statsbidrag, runt 1,7 miljoner kronor varje år.  

Bidragsutbetalningar till handikapporganisationer kan komma att ändras. Majoriteten av riksdagspartierna anser att det bör finnas krav på vetenskapliga belägg för de handikapporganisationer som får statsbidrag och välkomnar att bestämmelsen om stöd (pengar) ses över.

Återpublicerar ett tidigare inlägg om min elöverkänsliga klient på socialbyrån. Det är inte en åsikt i frågan, bara ett fall från länge sedan.

Kan någon komma, grät hon i telefon.

Det var sorgebarnet, en elallergiker boende i en stuga i skogen . Nu hade hon slut på ved och mat, hon frös och kände sig sjuk i kroppen. Hon stod i en telefonkiosk och hade ovan allt en punka på cykeln.

Det var min jourvecka på socialbyrån. Klockan var redan 17. Dagen hade varit hektisk. Jag ringde efter en taxi och åkte med en påse frukt, bröd och pålägg, några ljus och svängde förbi ett trädgårdscenter och köpte lite ved. Jag hade kunnat bara ge en tid dan efter men visste att hon inte skulle ta sig till byrån.

Hon var i 35 års ålder och bodde långt in i skogen i en stuga utan el. Hon tålde inte det moderna livet. Läkarna hade skakat på huvudet och skickat henne till psyket. Socialtjänsten krävde att hon sökte arbete eller blev sjukskriven. Hon var utbildad med examen från universitet. Där hade hon varit bara det man var tvingad till. Så fort hon kom till elintensiva lokaler började hjärtat banka, svetten rann, huvudvärken steg och några gånger hade hon tuppat av. Hon fick stötar från el-kontakter. Så hade det varit sedan skolåldern men hade accelererat när hon blev vuxen. Nu var livet ute omöjligt. (Och detta var på 80 talet då datorer och mobiler var bara en tanke.)

Något arbete sökte hon inte längre. Pension fick hon inte eftersom hon inte var sjuk. Socialbidrag var egentligen uteslutet eftersom hon inte stod till arbetsmarknadens förfogande, utöver lite matpengar när hon orkade komma till kontoret. Nu var allt hon hade förbrukat till sista vedpinne. Den lilla stugan var ett arv från en moster. Föräldrarna hade dött utan tillgångar. Mor hade varit psykisk sjuk.

Vad gör man? Hon var febrig, alldeles tydligt kroppsligt sjuk, jag var villrådig. Det var kallt, fuktigt och rörigt i stugan. Jag satt fyr på spisen, tände ljus, bredde mackor, kokade te. Vi satt tysta ett bra tag. Mera te. Sedan undrade hon om jag tyckte hon var tokig.

Jag tyckte inte det. Hon var sjuk. Jag lovade skicka hemtjänsten med matlådor och be en sjuksköterska titta till henne. Hon skulle få mera ved. Sedan travade jag hemåt på den mörka skogsvägen och var helt utan idéer om hur det skulle gå att hjälpa henne.

Jag kunde ju skyffla henne till nästa i jour. Eller bevilja bara mera matlådor och ved och lasta henne till en ekonomihandläggare igen.

Jag kunde inte lämna ärendet. Vet inte varför. Jag började åka till henne ibland när tiden tillät. Vi pratade lite smått och drack te.  Hon hade ätit av den levererade maten fast hon var inte säker om det var giftfritt. Våren kom. Vi drack te och hon berättade något mer om hur hon såg på livet. Hon var intelligent på sitt sätt även om det inte klaffade med livet utanför.

Det blev varmare och naturen vaknade. Det var helt underbart i skogen. Men jag måste komma till ett beslut som hon kunde acceptera. Jag tänkte avsluta kontakten till sommaren och erbjuda henne en utredning  på den  socialmedicinska kliniken. Det var nog bästa alternativet och de gjorde även hembesök.  Socialmedicinska var livlinan i många omöjliga ärenden vilka lutade mot förtidspension. Jag informerade henne lite förbigående om den möjligheten och hon sa inte nej utan mmmm.

En dag hade hon varit nästan till stan. En annan till biblioteket. En dag frågade hon om jag kunde ordna ett städjobb på kvällstid då det inte var så mycket elektriska apparater i gång. Gärna vikariat ifall hon inte orkade arbeta så länge.

Vad hände? Vet inte. Jag kastade mig över AF. Hon började arbeta med städning, försörja sig, gå till affären och köpa mat fast det fick gå fort, låna mera böcker och om ett tag var hon inte längre beroende av socialtjänstens bidrag och jag behövde inte grubbla på hur jag skulle kunna hjälpa henne.

Utvecklingen börjar gå bakåt?

Utvalda

Har du lagt märke på elledningarna och glatt dig åt dessa? De har gett dig så mycket. El i huset, på jobbet, underlättande saker och förstås din mobil. Billigt och enkelt.

Det var då det. Idag ska vi snåla med elanvändning och räkningarna ger de flesta magont.

Spara el? Så föll Regeringens och den föregåendes energipolitik lik korthus. Vi ska spara el. Helst ska vi sitta i mörkret i en kall lägenhet och tugga på något som inte behöver kokas.

Tacka MP speciellt för det. Röstade du på MP? Släck genast allt, stäng rubbet enkelt med huvudsäkringen.

Men först ett positivt elminne. Kanske borde vi skriva ner våra positiva minnen så det blir elhistoria till kommande generationer? För, var så säker detta elände kommer att fortsätta.

Jag minns än glädjen när min mor fick en dammsugare som present av far. Det var en Hugin. Mor blev överraskad och så glad. Min far blev ännu mer uppskattad make och även andra fruar tyckte att deras män kunde vara lika omtänksamma. Så det blev nog en del Hugin som köptes. Jag minns inte året, det var omkring 1950. Jag antar att dagens kvinnor skulle explodera av ilska om deras män skulle köpa en dammsugare som present. Så ojämlikt med mera.

Det var annorlunda då. Ingen trodde att dammsugning skulle vara närapå kriminellt senare. När strömmen gick i Stockholm en söndag skylldes vi ju på att alla dammsög samtidigt.

Nästa ökad elförbrukning var inte så positivt personligen även om det var ett av det häftigaste som har hänt på Jorden. Minns när svärfar köpte en TV, han som aldrig skulle köpa en. Inför månlandningen kom det in en TV, byns första. Hela byn samlades kring det och alla såg varenda repris också. Jag hade nyss fått barn, släktens första i den nya generationen men ingen brydde sig om babyn. Han kunde inte tävla mot TV och månlandning. Jag tyckte månlandning var spektakulärt men min son var ett större under.

Så klart bör framtida rymdresor förbjudas för de, om något, drar hiskeligt med energi. Att hoppas samma med krig är idag överkurs.

Att tillverka och transportera el till två hål på väggen är ett av civilisationens stora bedrifter. Samhället har byggts upp av elförbrukning. Många hus värms med el eller el är en komponent så allt fungerar. Alla möjliga prylar drivs med el. All produktion drivs förstås med el. Det har pratats om att elektrifiera vägarna. Senaste åren har Staten gett bidrag – våra skattepengar – till köp av elcykel och elbilar. Det skulle bidra till att ändra klimatet. Tänk dig du åker runt med din elbil som har redan påverkat jordens resurser och inte bara lite, men nu räddar du klimatet!

Vilket hjältemod. Eller?

Elektrifiering är en uppfinning som har ändrat Samhället i positiv mening ,vårt arbete och livsstil. Hela världen vill ha två hål på väggen om så bara för sin mobil.

Läste någonstans att i Afrikas avlägsna byar där det inte finns el går någon till stan och laddar alla telefonerna. Det ni visar att mobilen är den värdefullaste ägodelen. Varför satsar de inte i solkraft när vi här i norr ska rädda klimatet med det?

Nu ska vi minska vår elförbrukning, spara el. Regeringen har precis bett oss att göra det. Den som spar…

Hur blev eltillgång en sådan felberäkning? Var det för att vi la ner något som kärnkraft utan att fylla på med något annat innan, samtidigt som befolkningen ökade med 1,6+ miljoner sedan 2000?

Jag är inte expert på turerna kring Sveriges elförsörjning. Vi röstade om kärnkraft och resultatet blev en kompromiss, bygga först lägga ner sedan. Den förra Regeringen och kanske de förrförra med har bedrivit energifientlig politik samtidigt som de belönade ökad elförbrukning. Tänk bara på serverhallarna. I början av året belönades än elbilar med bidrag medan nu ska vi helst inte använda el och inte annat bränsle heller. Vi har inga varma källor som Island. Lyllo dem.

Kärnkraft var olämpligt. De mindre vattenkraftverken skulle bort och älvarna flöda fritt som förr. Vilket förr? Nu stoppades det för ett tag. Vedeldning är förstås kriminellt. Vedspisarna skall väck, kaminerna likaså. Enligt MP försörjs elbehovet av vindkraft och lite sol. Tillverkning? Det kan andra länder göra de som inte bryr sig om klimatet. Det var Regeringens politik alldeles nyss och nu betalar vi.

Vi har elbrist och el är svindyrt. Brist på el är det kanske inte men el är inte i en låda utanför din dörr i väntan på bruk utan skall transporteras där den behövs. Och det klickar inte riktigt. Lägg till EU regler, den gemensamma elmarknaden, så…

Värmen inomhus skall sänkas. Som en politiker sa när värmen sänktes i äldreboendet. De kan väl ha filtar. En ny variant av att äta kakor. Gatubelysning släcks när i nyss ökade det för att de kriminella skulle avskräckas av synlighet.

Men vad gnäller vi på. I Ukraina är miljoner människor utan el. Deras hus är i ruiner. Deras vägar är minerade. Deras nära och kära kan vara döda eller skingrade. Modigt sätter de upp julgranar fast utan belysning. Här oroar vi oss att el stängs för några timmar. Kanske just när du bakar kakor.

Mer. EU har i sin stora vishet beslutat att restprodukter från skogsbruket inte ska få räknas som hållbart. Alltså grenar och toppen av trädet som inte duger till annat än bränsle är ohållbara rester. Det motsvarar 20% av produkterna till fjärrvärmen. Men sopor ska inte heller produceras. Det där blir knepigt. Vad värmer vi då med? Gissa!

M, KD, S, MP och V röstade för detta smarta EU beslut. Ska restprodukterna ligga och skräpa i skogen förtäljer inte EU visdomen.

Situationen i svensk energiproduktion är ohållbar på sikt, säger Kristensson. Ja, så går det när politiker har noll framförhållning. Tänk efter Kristensson och CO: vad gjorde ni för visa beslut i opposition?

Vem vill egentligen styra Sverige idag? Låter som självmordsuppdrag och då tänkte jag inte bara på el.

I princip tycker jag illa om att få bidrag till elförbrukning. Ekonomin för medborgare skall inte bygga på olika osäkra bidrag utan vara rimligt att betala själv. Bidragsekonomi fungerar inte i längden. Varför ska skattepengar ge elbidrag till uppvärmd pool, två eller flera hus och sommarstuga med hot tub? Nej, jag äger inte dessa saker och har alltid varit snål med el.

Om läget är lika illa även nästa år? Och nästa? Ska det bli en vana att fylla hålen av usel planering med fortsatt bidrag till el? Ingenting av elproduktionen går att åtgärda inom kort. Priserna kommer att vara höga. Jag misstänker att tiden med billig el är förbi.

Föda barn och bli mor – en ojämlik historia.

Utvalda

Politikernas klagan på nyförlösta kvinnor gör mig förbannad. Ordet jämlikhet kläms in i allting, som graviditet och förlossning, där inget jämlikhet finns eller ens hör till.

Föräldrapenningens delning är ständigt under diskussion. Om modern till ett spädbarn tar ut flera dagar än fadern av föräldrapenning påstås det ske en rejält negativ utveckling för moderns arbetsliv. Icke jämlikt delad föräldraledighet kraschar arbetslivet, lönen, pensionen och så den heliga jämställdheten för kvinnor.

Så märkligt viktiga är just dessa få månader för kvinnors hela arbetsliv. Totalt är föräldrapenning 480 dagar för ett barn varav 390 dagar i sjukpenningnivå och resterande 90 dagar 180 kronor per dag. Alltså, 480 dagar totalt är riskzonen för ojämlikhet.

Så kan det inte vara.

C lovar 50 000 kr av skattemedel till par som delar föräldraledigheten minst 60/40. Idag står det 70/30. Jag tycker 70/30 är strålande bra. 50 000 brutto är bara kaffepengar idag.

Just de dagar som inte delas jämt står tydligen för kvinnors lägre anknytning på arbetsmarknaden och till lönetappet enligt många politiker, nu speciellt C. Inte valet av utbildning, val av arbete, dålig löneförhandling och egen vilja, inflyttade kulturers seder samt den föraktade biologin. Kvinnor är ju gravida och föder barn, inte män, max i undantagsfall efter partiellt könsbyte från en kvinna till en man. Jag vågar också påstå att kvinnor står oftast närmare sina späda barn än männen.

De späda barnen är som sagt hinder för jämställdhet. Kvinnor stannar hemma för länge. Det har sina normala förklaringar men det känner inte politiker till. Kvinnor kan känna psykisk behov av att ta hand om barnet de nyss födde. Kanske få tid att återställa kroppen efter nio månaders graviditet. Det är påfrestande ibland att vara gravid. Någon kvinna som säger mot? Kvinnor kan till och med amma länge. Pumpa på jobbet är hedervärt så den jämlike mannen kan ge flaska, inte att amma hemma. Löneutvecklingen kan ju krympa med varje mjölkdroppe.

Så, det är barnets första år som sinkar arbete, jämställdhet och lön för att inte tala om pension, men bara för kvinnor. Män som är föräldralediga får medalj?

De återstående 17 åren i ett barns liv är helt fria från att drabba jämställdhet. Måste inte vi göra något åt det också? När kommer kvotering för VAB och föräldrabesök i daghem, BVC och skola? Får man extra betalt för det också om föräldrar delar exakt rättvist?

Är det med en sedel i handen politiker försöker lösa olika problem, riktiga och påhittade? Svaret är nog ja idag.

Det finns än personer som tycker att mammor oftast är mer lämpade att ta hand om de små barnen. De gammalmodiga alltså.

Mamman bör inte lämna ifrån sig barnen under de tre första åren, sade Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan, sade hon vidare och konstaterade: De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn.

Jag kan instämma i att kvinnor har en stor fördel – sedan flera tusen år – men inte så hårdraget som Dahlström. Jag har träffat flera fina pappor och många hjälplösa också. Vi är bara djur och i djurvärlden tar honan hand om barnen och i bästa fall hanen bidrar med mat. Visst, människor är mer utvecklade – är vi ? – men än är kvinnan gravid och det sker en psykisk utveckling mot moderskap och hon har därför oftast övertag i början med barnet. Män brukar hänga efter i den processen. Kvinnor har en fördel orsakad av sin biologi.

Det finns ingen jämlikhet i en graviditet, förlossning och den första tiden efteråt.

Att se barnafödandet och amning som ett jämlikhetsproblem i stället en biologisk bestämning är galet. Att se män som extra mammor i stället just fäder med behov att skydda sitt barn och sin kvinna är befängt. Om naturen hade avsett oss att vara lika hade vi dubbla organ och alla kunde både befrukta sig själv och föda barn utan att behöva en partner.

När försvann symbiosen och de tre magiska första åren i ett barns liv? Kanske med ökad välstånd och de möjligheter två löner i en familj gav? Då försvann de gamla psykologiska utvecklingsförklaringarna från barnens liv och vi lät dem falla i jämlikhetens namn. Någon annan, som daghem, skulle fostra de små barnen. Jag tror inte det är överlägset sätt.

Jag vill att mamman får minst 9 månader för sig av föräldraledigheten. Någonstans där börjar symbiosen avklinga och babyn kravla iväg från henne en stund. Graviditet är 18 månader brukade jag säga i mina föreläsningar. 9 månader i kroppen och 9 utanför. Jag fick alltid applåder i den punkten, även från män. Igenkännandet var stort.

Men, det var då det, före kvoteringar, genus och allehanda fejkfeminism.

Jag tycker inte heller att barn som inte än kan tala och uttrycka sina behov skall vara i daghem. Att ha ettåringar i daghem räknar jag som felbehandling, ur deras utvecklingsnivå. Dessutom saknar ca 40% av personalen i förskolan adekvat utbildning. Där saknas politikerinitiativ med löneutveckling för utbildade.

Det finns åtgärder som skulle gynna kvinnors arbetsliv. Det saknas intresse hos politiker att höja värdet på typiska kvinnojobb, speciellt de inom Kommun, omsorgsyrkena. Se bara på äldreomsorgen och barnomsorgen. Det kanske blir så att ingen i framtiden vill ha omsorgsjobb om anställningsvillkoren inte förbättras och utbildning samt svenska blir krav?

Slopa också flerbarnstillägget helt. Det är otidsenligt.

Staten borde lägga ut för kvinnan (eller ska jag säga den födande personen) ett års pensionsinbetalning beroende på hennes inkomst innan graviditeten, förutsatt att hon tar ut någon föräldrapenning. Max för 2 barn.

Vi bör också sänka arbetstiden generellt så vi hinner med våra barn och även de gamla. Många arbetar ihjäl sig. Fast då måste även de som inte arbetar utan lever av bidrag hugga i.

Skattenivån är också för hög. Rensa bort onödiga utgifter. Inga rosa enhörningar och meningslösa myndigheter.

Låt familjerna besluta själv om sitt liv och vården av sina barn. De är ju experterna.

Man anar ett slags förakt från olika skribenter och politiker mot kvinnor som tar hand om sina egna barn, i ren Myrdals anda. Familjen är inte längre den grundläggande enheten i Samhället. Staten ropar efter daghem, fritidsgårdar, skola, socialtjänst, språkförskolor, polis och behandlingshem för barnuppfostran. Orden mor och far och deras ansvar hörs sällan och absolut inte kunskap från den äldre generationen..

Det känns att något är på glid.

Och – skulle inte invandring rädda våra pensioner? Det har framförts från politikersidan att utan omfattande invandring sinar pensionspengarna? Pensionsräddarnas intåg. Hur blev det? Tvärtemot eftersom spädbarnsmammor jagas till jobbet?

Barnafödandet är lågt i Sverige. Ändå råder det vintrigt klimat mot våra allra minsta.

Bort! Bort!

Utvalda

Jag har några förslag angående Riksdagen efter nästa val. Nu är jag inte den enda som önskar detta. Kanske borde vi ha en ruta i valsedlarna där vi kan kryssa:

Bort med den gula knappen. Nog måste Riksdagspersoner kunna ta ställning. Så bekvämt att knysta: jag vill inte, vet inte, gult.

Bort med vildar i Riksdagen. Vi röstar på partier, inte enskilda personer i Sverige, även om du kan kryssa en person. Om någon hoppar av bör den nästa på valsedeln ta platsen. Inget hindrar dock avhopparna att ställa upp i nästa val med eget parti. Vem är den som styr Sverige har vi frågat oss i flera gånger den senaste tiden.

Sedan önskar jag bort riksdagens bostadsersättningar. Tar någon ett arbete i huvudstaden får den flytta. Så gör vanliga människor som inte hör till politikeradel. Hyr ut bostaden om den är tom. Det fuskas med riksdagsmäns bostadsbidrag, de skriver sig in i låtsasbostäder, sommarstugor utan vatten och sånt för att få bidrag. Alla som bor utanför Stockholm kan ju få avgiftsfri bostad genom Riksdagsförvaltningens bostäder. Så, de behöver inte ens betala 12000 kr i månaden som det är vanligt för en andrahandsetta i mitt grannskap.

Så vill jag att Riksdagen skall krympas. Nu när EU bestämmer en stor del av de beslut som förr togs av Riksdag och Regering eller kör över vad vi har beslutat bör vi klara oss med mindre andel politiker. Vad sägs om 251 personer i Riksdagen? Vi har en stor riksdag, har vi klarat oss under covid med 55 personer kan vi klara oss med mindre alltid och arbetet blir säkert mer effektivt. Någon sorts gräns också för hur många valperioder man får sitta. Tre max? Du ska leva i den verklighet du vill att andra ska leva i. Blir du inte omvald eller vill du själv sluta får du fixa ett vanligt arbete i stället. Inga förtidspensioner och långa ersättningar efteråt utan tre månaders lön max och sedan A – kassa om det inte dyker upp annat arbete. Jämlikhet var det.

Gör likadant som du vill att folket du styr över ska göra.

Och, alla dessa Myndigheter! Är de verkligen nödvändiga och effektiva?

343? Myndigheter under Regeringen, totalt 458? inkl. Domstolar.