Föda barn och bli mor – en ojämlik historia.

Utvalda

Politikernas klagan på nyförlösta kvinnor gör mig förbannad. Ordet jämlikhet kläms in i allting, som graviditet och förlossning, där inget jämlikhet finns eller ens hör till.

Föräldrapenningens delning är ständigt under diskussion. Om modern till ett spädbarn tar ut flera dagar än fadern av föräldrapenning påstås det ske en rejält negativ utveckling för moderns arbetsliv. Icke jämlikt delad föräldraledighet kraschar arbetslivet, lönen, pensionen och så den heliga jämställdheten för kvinnor.

Så märkligt viktiga är just dessa få månader för kvinnors hela arbetsliv. Totalt är föräldrapenning 480 dagar för ett barn varav 390 dagar i sjukpenningnivå och resterande 90 dagar 180 kronor per dag. Alltså, 480 dagar totalt är riskzonen för ojämlikhet.

Så kan det inte vara.

C lovar 50 000 kr av skattemedel till par som delar föräldraledigheten minst 60/40. Idag står det 70/30. Jag tycker 70/30 är strålande bra. 50 000 brutto är bara kaffepengar idag.

Just de dagar som inte delas jämt står tydligen för kvinnors lägre anknytning på arbetsmarknaden och till lönetappet enligt många politiker, nu speciellt C. Inte valet av utbildning, val av arbete, dålig löneförhandling och egen vilja, inflyttade kulturers seder samt den föraktade biologin. Kvinnor är ju gravida och föder barn, inte män, max i undantagsfall efter partiellt könsbyte från en kvinna till en man. Jag vågar också påstå att kvinnor står oftast närmare sina späda barn än männen.

De späda barnen är som sagt hinder för jämställdhet. Kvinnor stannar hemma för länge. Det har sina normala förklaringar men det känner inte politiker till. Kvinnor kan känna psykisk behov av att ta hand om barnet de nyss födde. Kanske få tid att återställa kroppen efter nio månaders graviditet. Det är påfrestande ibland att vara gravid. Någon kvinna som säger mot? Kvinnor kan till och med amma länge. Pumpa på jobbet är hedervärt så den jämlike mannen kan ge flaska, inte att amma hemma. Löneutvecklingen kan ju krympa med varje mjölkdroppe.

Så, det är barnets första år som sinkar arbete, jämställdhet och lön för att inte tala om pension, men bara för kvinnor. Män som är föräldralediga får medalj?

De återstående 17 åren i ett barns liv är helt fria från att drabba jämställdhet. Måste inte vi göra något åt det också? När kommer kvotering för VAB och föräldrabesök i daghem, BVC och skola? Får man extra betalt för det också om föräldrar delar exakt rättvist?

Är det med en sedel i handen politiker försöker lösa olika problem, riktiga och påhittade? Svaret är nog ja idag.

Det finns än personer som tycker att mammor oftast är mer lämpade att ta hand om de små barnen. De gammalmodiga alltså.

Mamman bör inte lämna ifrån sig barnen under de tre första åren, sade Annica Dahlström, professor i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Män förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlar ur led. De låter barnens huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan, sade hon vidare och konstaterade: De flesta män är inte lämpade att ensamma ta hand om små barn.

Jag kan instämma i att kvinnor har en stor fördel – sedan flera tusen år – men inte så hårdraget som Dahlström. Jag har träffat flera fina pappor och många hjälplösa också. Vi är bara djur och i djurvärlden tar honan hand om barnen och i bästa fall hanen bidrar med mat. Visst, människor är mer utvecklade – är vi ? – men än är kvinnan gravid och det sker en psykisk utveckling mot moderskap och hon har därför oftast övertag i början med barnet. Män brukar hänga efter i den processen. Kvinnor har en fördel orsakad av sin biologi.

Det finns ingen jämlikhet i en graviditet, förlossning och den första tiden efteråt.

Att se barnafödandet och amning som ett jämlikhetsproblem i stället en biologisk bestämning är galet. Att se män som extra mammor i stället just fäder med behov att skydda sitt barn och sin kvinna är befängt. Om naturen hade avsett oss att vara lika hade vi dubbla organ och alla kunde både befrukta sig själv och föda barn utan att behöva en partner.

När försvann symbiosen och de tre magiska första åren i ett barns liv? Kanske med ökad välstånd och de möjligheter två löner i en familj gav? Då försvann de gamla psykologiska utvecklingsförklaringarna från barnens liv och vi lät dem falla i jämlikhetens namn. Någon annan, som daghem, skulle fostra de små barnen. Jag tror inte det är överlägset sätt.

Jag vill att mamman får minst 9 månader för sig av föräldraledigheten. Någonstans där börjar symbiosen avklinga och babyn kravla iväg från henne en stund. Graviditet är 18 månader brukade jag säga i mina föreläsningar. 9 månader i kroppen och 9 utanför. Jag fick alltid applåder i den punkten, även från män. Igenkännandet var stort.

Men, det var då det, före kvoteringar, genus och allehanda fejkfeminism.

Jag tycker inte heller att barn som inte än kan tala och uttrycka sina behov skall vara i daghem. Att ha ettåringar i daghem räknar jag som felbehandling, ur deras utvecklingsnivå. Dessutom saknar ca 40% av personalen i förskolan adekvat utbildning. Där saknas politikerinitiativ med löneutveckling för utbildade.

Det finns åtgärder som skulle gynna kvinnors arbetsliv. Det saknas intresse hos politiker att höja värdet på typiska kvinnojobb, speciellt de inom Kommun, omsorgsyrkena. Se bara på äldreomsorgen och barnomsorgen. Det kanske blir så att ingen i framtiden vill ha omsorgsjobb om anställningsvillkoren inte förbättras och utbildning samt svenska blir krav?

Slopa också flerbarnstillägget helt. Det är otidsenligt.

Staten borde lägga ut för kvinnan (eller ska jag säga den födande personen) ett års pensionsinbetalning beroende på hennes inkomst innan graviditeten, förutsatt att hon tar ut någon föräldrapenning. Max för 2 barn.

Vi bör också sänka arbetstiden generellt så vi hinner med våra barn och även de gamla. Många arbetar ihjäl sig. Fast då måste även de som inte arbetar utan lever av bidrag hugga i.

Skattenivån är också för hög. Rensa bort onödiga utgifter. Inga rosa enhörningar och meningslösa myndigheter.

Låt familjerna besluta själv om sitt liv och vården av sina barn. De är ju experterna.

Man anar ett slags förakt från olika skribenter och politiker mot kvinnor som tar hand om sina egna barn, i ren Myrdals anda. Familjen är inte längre den grundläggande enheten i Samhället. Staten ropar efter daghem, fritidsgårdar, skola, socialtjänst, språkförskolor, polis och behandlingshem för barnuppfostran. Orden mor och far och deras ansvar hörs sällan och absolut inte den äldre generationen..

Det känns att något är på glid.

Och – skulle inte invandring rädda våra pensioner? Det har framförts från politikersidan att utan omfattande invandring sinar pensionspengarna? Pensionsräddarnas intåg. Hur blev det? Tvärtemot eftersom spädbarnsmammor jagas till jobbet?

Barnafödandet är lågt i Sverige. Ändå råder det vintrigt klimat mot våra allra minsta.

Bort! Bort!

Utvalda

Jag har några förslag angående Riksdagen efter nästa val. Nu är jag inte den enda som önskar detta. Kanske borde vi ha en ruta i valsedlarna där vi kan kryssa:

Bort med den gula knappen. Nog måste Riksdagspersoner kunna ta ställning. Så bekvämt att knysta: jag vill inte, vet inte, gult.

Bort med vildar i Riksdagen. Vi röstar på partier, inte enskilda personer i Sverige, även om du kan kryssa en person. Om någon hoppar av bör den nästa på valsedeln ta platsen. Inget hindrar dock avhopparna att ställa upp i nästa val med eget parti. Vem är den som styr Sverige har vi frågat oss i flera gånger den senaste tiden.

Sedan önskar jag bort riksdagens bostadsersättningar. Tar någon ett arbete i huvudstaden får den flytta. Så gör vanliga människor som inte hör till politikeradel. Hyr ut bostaden om den är tom. Det fuskas med riksdagsmäns bostadsbidrag, de skriver sig in i låtsasbostäder, sommarstugor utan vatten och sånt för att få bidrag. Alla som bor utanför Stockholm kan ju få avgiftsfri bostad genom Riksdagsförvaltningens bostäder. Så, de behöver inte ens betala 12000 kr i månaden som det är vanligt för en andrahandsetta i mitt grannskap.

Så vill jag att Riksdagen skall krympas. Nu när EU bestämmer en stor del av de beslut som förr togs av Riksdag och Regering eller kör över vad vi har beslutat bör vi klara oss med mindre andel politiker. Vad sägs om 251 personer i Riksdagen? Vi har en stor riksdag, har vi klarat oss under covid med 55 personer kan vi klara oss med mindre alltid och arbetet blir säkert mer effektivt. Någon sorts gräns också för hur många valperioder man får sitta. Tre max? Du ska leva i den verklighet du vill att andra ska leva i. Blir du inte omvald eller vill du själv sluta får du fixa ett vanligt arbete i stället. Inga förtidspensioner och långa ersättningar efteråt utan tre månaders lön max och sedan A – kassa om det inte dyker upp annat arbete. Jämlikhet var det.

Gör likadant som du vill att folket du styr över ska göra.

Och, alla dessa Myndigheter! Är de verkligen nödvändiga och effektiva?

Läs om alla i Myndighetsregistret:

Hem

343 Myndigheter under Regeringen, totalt 458 inkl. Domstolar.

Om skattepengar och vaccintvång

Vi passerade gränsen mellan Kina och Vietnam genom flyg från Nanning till Hanoi. Tullen var oerhört noga med våra vaccinintyg, de gula korten. De såg en vaccinering som enligt dem hade utgått. Nu var vi på väg mot Vietnam. När vi hade passerat gränsen på väg till Kinan några veckor innan hade de gula korten accepterats. Men nu hade datumet på koleravaccinet utgått enligt dem.

De vill vaccinera om oss. I annat fall blir vi kvar. Vart då? Vi vägrar blankt att vaccinera oss igen. Vaccindatmet har inte utgått än oavsett va de tror.

Det gällde att vara noga med de rekommenderade vaccinen som behövdes för att passera olika gränser.

Vi står, väntar och släpps inte genom. De föser oss till ett hörn. Vi försöker förklara deras misstag – vaccineringen är ok det vet vi – men ingen vill lyssna. Några bevakar smittosamma oss.

Jag ilsknar till efter ett tag. Jag gissar att de läser datum på annat sätt och därför anses vårt vaccinering för gammalt. Vi har datum år, månad, dag i våra kort. Tänk efter om man vänder på siffrorna vilken skillnad det kan bli i vissa fall.

Vi kommer att missa flyget. Nu gäller det att vara milt sagt ohövlig och kränkande. Jag skäller ut dem. Hur skriver ni datum? Ni kineser är outbildade. Ni kan inte ens skriva och läsa datum som de skrivs i civiliserade länder. När ni inte ens kan läsa datum hur kan ni då påstå att ni är stormakt?

De förstod vad jag sa. Det bet. De föste oss genom tullen snabbt som vinden. Detta var 1978 före datorernas tid. Det gula kortet var en riktig värdehandling.

Skall vi sortera folk enligt vaccinintyg för covid är en bra fråga? Någon omröstning bland svenskar (SVR/Novus) visar att folk vill ha tvångsvaccinering mot Covid i vissa yrken som de inom vård. 91 % tycker vårdpersonal ska vara tvingade att vaccinera sig. 35% tycker att busschaufförer ska tvångsvaccineras. 60%+ tycker att vaccinet ska vara obligatorisk för alla.

Kanske borde vi tvångsvaccinera de ovaccinerade som kommer över gränsen mot TBC? Det vaccinet är i alla fall beprövat. Inte? Mässling? Hepatit? Inte det heller?

Vilka andra saker ska vara obligatoriska angående hälsa så vi inte råkar drabba sjukvården? Bantning, det har ju visat sig flera gånger att övervikt är en hälsorisk. Vara drogfri för det är risk för mycket, så ska vi låsa alla knarkare in då? Alkoholister? Rökare? Dålig matordning? De lata som inte går 7500 – 10000 steg om dan? Ska vi kanske rensa affärerna av olämplig föda. Ransonering ?

Vilka andra tvångsåtgärder ska vi ha i hälsofrågor? Eller, låter jag dum nu? Vaccin är väl ändå skillnad?

Att någon Myndighet skall tvinga in i min kropp ett vaccin jag inte vill ha – oavsett vilket – anser jag är ett övergrepp. Att jag ska diskrimineras på grund av att jag är icke vaccinerad i vissa fall som covid lär vara brott enligt diskrimineringslagen, tills lagen ändras. Det kommer säkert att bli ett undantag som smygs in.

Jag tror att rädslan för covid och tilltro till ett ganska oprövat vaccin belyser faktiskt tidsandan. Många människor låter Staten och myndigheter, även de ”viktiga” människorna bestämma vad är bra för dem. Det är som en trend, någon annan ska fixa våra liv. Den följsamma massan. Vi lever våra liv och besluten sker genom röstsedel vart fjärde år. Sen är det klart. Många följer olika trender som vilken typ av människa man anser sig vara sexuellt. Eller den så aktuella: hudfärgen. Undra på att det ser ut som det gör i vårt land. Folk knivhuggs på gatan men det räknas inte ens som terror. Alldeles nyss skuldsatte sig våra politiker våra barn och barnbarn för eviga tider genom miljarder till EU, men få protesterade. Några partier la snällt ner sin röst så de släppte genom miljardrullning. (läs på Regeringssidan vem)

Även om vissa än tror sig kunna gå ur EU är det kört. Vi har inte råd med det.

Skattepengar är inte oändliga även om sedelpressen går varm i flera länder. Ja, vi har mathjälp för behövande, pensionärer som inte får ihop det, bostadslösa och andra som inte finns egentligen, så även om skylten nedan är från Anza, Kalifornien, är det liknande här hemma. Kyrkan nära mig säger att det är fler och fler som ber hjälp i form av en matkasse. Det kommer att bli mer av detta, var så säker.

Enligt SCB har antalet personer som som försörjdes med sociala ersättningar och bidrag ökat med 6,0 procent år 2020. Totalt var 790 242 personer räknat per helår, vilket motsvarar 13,4 procent av befolkningen i arbetsför ålder 20-64 år.

Det är dock för lite. Räkna till det pensionärer som inte har arbetat ihop någon eller tillräckligt pension, andra ersättningar som bidrag till bostad, för att inte glömma olika projekt till ingen nytta som också bekostas av bidrag från de som arbetar.

Det sägs att vaccinet är gratis. Det låter som om någon välgörare, kanske självaste vaccintillverkaren eller Statsministern sänkte oss det. Även vaccin är betald av dig. Det finns inget från Staten och Kommunen samt Landstinget som är gratis.

Hur kommer livet och ekonomin se ut efter covid? Ingen som vet. Det kan nog bli surt efter. Syndabockar efterlyses. Skatter ska lösa allt?

PS. Jag är inte mot vaccin i princip men ibland i praktik.

PS bilden:. Är det soluppgång eller solnedgång för Sverige får du själv bestämma.

För dyr för sjukvården mot en elcykel.

Vår förr så fina vårdcentral är nära kollaps. Det är kanske för starkt ord men det  ordet uttrycker nog sjukvårdens verklighet.  Det finns inga sjuksköterskor.  Först slutade vår ängel distriktssköterskan XX. för annat likvärdigt arbete, men bättre betalt. Det var i februari.  Sedan har personalen sakta droppat av. När en slutar faller brickorna som i ett korthus. Alla letar efter nytt arbete.  Ibland hyr man in någon men budgeten tål inte sådana utsvävningar. Det finns flera läkare men de täcker inte behoven. Det behövs ju andra personalkategorier än läkare för att vården skall fungera.

Nu är det november och de tomma platserna är tomma. Inga regelbundna tider som gubben hade förra året. Ingen vill ta mot en utan vi blir hänvisade runt i oändliga telefonköer. Någon måste besvära sig att byta gubbens kateter. Till sist får han en tid, självaste verksamhetschefen förbarmar sig över oss.

Väntrummet är en multikulturell samling. Snoriga barn, unga män, kvinna jag igenkänner som tiggare utanför mataffären, medelålders kvinnor som pratar annat språk, några skruttiga gamla och sedan min gubbe som fått be snällt om en tid som sjukvården borde ha gett automatiskt och regelbundet för att hindra värre saker som antibiotika eller inläggning i det överfyllda sjukhuset. Vi har varit med det.

Åtgärden tar tio minuter av en effektiv sköterska som har plockat fram allt som behövs innan. Tio minuter, jag har tittat på klockan.

De gamla människorna som nu är vårdbehövande lik gubben min, som knappt hade besökt sjukvården som patient före 81 års ålder, får försöka klara sig i den vårdröra som Regeringens politik har åstadkommit. Vården både med antal personal och sängar ligger på 1998 års nivå ungefär men befolkningen på 2017 års. Någon har räknat fel på två miljoner nya personer.

Det finns inget att klaga på själva åtgärderna, bara man får träffa en läkare och den personal som måste till. Personal är oftast både vänlig och kunnig, man känner sig väl omhändertagen – om man överlevt väntetiderna. Så även idag när vi servas av självaste chefen och i dennes sätt att ta hand om min gamla gubbe finns inget att klaga över, bara vara tacksam för hans tid.

Någon borde dock städat hans rum från gamla blodspår. Är städpersonal också en bristvara?

Vården är högspecialiserad, avancerad,  jämlik och effektiv. Eller är det? Tänkte på förlossningsplatser ute på landsbygden som läggs ner. Föda barn kan man ju göra vart som helst! Men Landstinget börjar också göra ekonomiska beräkningar i kronor om det är lönt att behandla folk, även barn. Behandlas eller bli sämre och dö?

Jag tycker det är inhumant att utsätta väldigt gamla och sköra personer för en massa utredningar och prover vars effekt är tveksamt.  Det kan vara bara plågsamt i stället ökad livskvalité.  Men att skippa medicin till barn på grund av budget? Läste att två barn (kan finnas fler) inte längre skall få sin medicin för det är för dyrt. Det finns inte pengar för det. De får bli sämre och dö. Samtidigt får du nästan gratis vård och tandvård bara du säger dig vara papperslös. Det går inte ihop.

Det är svårt att vara humanitär stormakt. För vem skall man vara det för att räknas både som humanitär och bäst i världen?

Arets julklapp är en elcykel. Men, hur hänger årets julklapp ihop med bristerna i sjukvården? Enkelt. Det är pengar. Regeringen satsar på idiotgrejer, som folk borde betala själv, som varupremier. Att kräva hög skatt av medborgarna och sedan slänga pengar på den rikare delen av befolkningen är slöseri. Inte kan vi pensionärer köpa en elcykel även om just våra krafter skulle vara betjänta av en. Jag vill faktiskt inte vara med och betala andras cyklar!

Det känns som märklig sammanträffande att årets julklapp och subvention går hand i hand.

Men årets julklapp har också en politisk dimension. För en av regeringens många satsningar i budgeten för 2018 handlade om ett bidrag till den som köper en elcykel. Skattebetalarna ska bjuda elcykelköparen på en fjärdedel av priset (25 procent) upp till 10 000 kronor per inköpt elcykel. Sammanlagt kostar subventionen statskassan 350 miljoner kronor per år 2018-2020. Bidraget ska gälla retroaktivt från och med den 20 september 2017.

Jag känner mig ofta förbannad när jag läser om Regeringens satsningar. Skatten skall våra så låg som möjligt så skattemoralen hölls uppe. Staten skall sörja för det grundläggande i Samhället, det som är väldigt opraktiskt att ordna själv som sjukvård, grundskola, rättsväsende och försvar till exempel. En cykel får de som vill ha en köpa själv. 350 miljoner i en budget är inte försumbart. Jag hoppas att MP försvinner i nästa val till partisophögen och annat mer realistisk styre tar vid.

Frågan är vem?

Städbehovet i den svenska finanspåsen är total.

Bild:Cykeln är inte elcykel men den trampades från Stockholm till Nordkap och stor del tillbaka.