
Nu ropas efter haverikommission om äldreomsorgen. Skall det inte ropas lika för barnomsorgen med.
Politiker som har makten över våra skattepengar klagar nu över kvalitén i äldreomsorgen. Dikes körd ropar Larsson (C), ordförande för nämnden för stöd, vård och omsorg i Kristinehamn, hon reagerar kraftigt på SVT Nyheters granskning av bristerna i hemtjänsten. Är det inte att klaga över eget bo.
– Det är tydligt att inte bara vi, utan hela Sverige, har kört i diket när man försöker jämställa äldre och personal med ett löpande-band-projekt, säger hon.
Tre tunga myndigheter kräver att villkoren inom hemtjänsten förbättras, rapporterar SVT Nyheter. Kritiken kommer bland annat från Arbetsmiljöverket som just nu genomför en omfattande tillsyn av 700 arbetsplatser inom kommunal och privat hemtjänst. och det är inte bra.
Myndigheten konstaterar att personal i hemtjänsten bland annat anmäler arbetssjukdomar och arbetsolyckor med sjukfrånvaro dubbelt så ofta som genomsnittet. Nivåerna i branschen har stuckit ut länge inte första nödropet men inget händer.
Nu har jag hemtjänst för ett tag under rehabilitering det är styrt inte av mig utan av minutsystemet. Hastigt kan vårdbiträdet säga nu är det tre minuter kvar jag måste gå. Jag utnyttjar aldrig full tid. Jag har som mål att klara mig själv så långt det går. Träning det med. Jag vill inte stressa folk. Det är jäktigt nog. Att ha sin arbetstid delad i minuter måste vara jävligt. Finns det inget bättre sätt.
Vilka andra jobb har inga krav på utbildning och bra svenska. Varför blev hemtjänsten ett slags slasktratt för de som har svårt att finna jobb.
41 procent av personalen inom hemtjänsten uppger att de någon gång blivit hotade eller utsatta för våld och en tredjedel av anställda inom äldreomsorgen uppger att de drabbats av hot eller våld på jobbet.
Vilka är de som hotar personalen. Gissar dementa och mentalt sjuka och felmedicinerade. Egentligen riktas ilskan inte mot personal utan omständigheterna. Det brister i det medicinska omhändertagande. Det brister i tryggheten. I äldre boenden kan det var för lång tid mellan mat och dricka. Uttorkade är arga. Det är oerhört jobbigt att vara sjuk hjälpbehövande och ha främmande människor runt sig dygnet runt. ÄR DE STRESSADE DESSUTOM BLIR DET INGA BRA SITUTIONER. Jag räknade över 36 avlösare den första tiden. när jag tog hand om min sambo. Vilken trygghet var det. Nu är det väl lika många som kommer och går. Blir glad när jag känner igen den som kommer genom dörren.Jag har hemtjänst nu och ett tag var det dygnet runt. Jag kämpar hårt för att bli självständig igen.
Men mest allvarligt är inställning till de gamla att de räknas bara som en kostnad. Tärande. Samhället ser inte värde i de gamla. De ses som belastning. inte de som byggde Sverige. De ses inte som de viktiga personerna vilka har gett möjligheter till de yngre utan som något vi gott kan avvara. Vem som helst kan ta hand om dem, de utan utbildning språk och respekt. Då och då ropas det att äldreomsorgen är viktig men det är tomma rop på valtider eller efter rejäla katastrofer sker som våldtäcksman som är anställda men och ingen larmar tills något offer samlar mod och skriker högt. Sedan blir det tyst igen. Bättre äldreomsorg är som en mantra so upprepas vid lämpliga tillfällen, val till ex. men det händer ingenting. Nu ropas det. Tro mig det är ingen äldreomsorgs revolution på gång. INTE.
Nödrop hörs också från daghem om de små terroristerna. Barnen slåss och jävlas med varandra i dagis. Miljön är giftig och får personalen att byta jobb.
I daghem pågår regelrätta slagsmål mellan barnen, som är mellan tre och sex år gamla.
Vem vill lämn asina barn till sådan miljö hela dagarna undrar jag. Ja det är inbyggt i vårt ekonomiska system att förvara ungarna så föräldrarna kan tjäna pengar och betala skatt. Staten fostrar barnen att slåss om revir. När inser vi att den gamla psykologin om de tre magiska åren då grunden till moral anläggs. gäller än och barn mår inte bra i stora kollektiv i späd ålder. Det ger känslan av övergivenhet. Är du trängd slåss du eller trycker dig i ett hörn. Det kan ju vara också barn från familjer där knytnävar talar oftare än munnen. Att vara en förälder är stressig. Vi har förändrat barnens liv bara i några årtionden från två ansvariga vårdnadshavare varav en var ofta hemma de allra första åren. Sedan befriades kvinnorna från hemmen och Staten tog ansvaret över barnuppfostran. Det ser inte bra ut idag. Jag säger som en kommentator skrev en gång att den här modellen kommer att vara ute för det fungerar inte. Men skall inte kvinnor kunna arbeta. Javiss MEN måste allt ske samtidigt. Trots att jag var hemmai tio år med barnen hann jag arbeta i 40 år. Och studera till doktorandnivå. Nej. Jag idealiserar inte hemmafru liv men något är galet om vi har treåringar i dagliga slagsmål. Om föräldrar delar de första tre åren blit bortfallet inte så kännbart men barnet vinner. vi föder ju få barn nu mera så det borde vara rimligt.
Det är alarmerande. Först slagsmål i daghem sedan på gatorna. Vad gör vi med våra barn, undrar jag. Det behövs en haverikommission om systemet hur våra barn tas hand. För resultaten ser inte bra ut. Visst slogs barnen även förr. Sandlåda gräl har väl de flesta föräldrar bevittnat men de var inte regelrätta slagsmål mellan barn. Och vi vuxna angrep direkt.
Ett fel är riktigt stora enheter. Både personal och barn mår sämre där. annat skäl är att barnen överges av föräldrarna för tidig de har ingen grund att stå på Ett år gamla barn är för små för gruppfostran. De har inte ens en inre bild av föräldrarna att trösta sig med.
Min kommun vill få bort de små förskolorna och ha stora enheter eftersom det blir billigare. Det blir fler barn som slåss om utrymmet och färre personal. precis som vuxna kan barn inte vara vänner med en stor grupp. Det blir konkurrens om utrymmet och vänskap. det finns också brist på utbildad personal.
Pengar är alltings mått i politiken och det kommer att kosta efteråt. syns det inte redan eller är det också fel ideologier bakom.
PS.Obs det företag som jag köper hemtjänsten av är ok trots minuterna detta är inte personligt klagomål. i bilden min mor och ett barnbarn i samspråk.
Tack för den gripande bilden Elina! Den skänker en livsvilja, ett trots allt, till mig.