Mången kaka är vacker utanpå.

Årets pumpa var ingen hit. Den började ruttna snabbt. När vi köpte den var pumpan så rund och god men när jag gjorde ögon och mun på den kände jag att förruttnelsen hade börjat. Pumpan var lite lös och svår att skära snyggt i. Den blir en kortvarig pumpa och hamnar snart i pumpahimlen.

Det vackra utseendet hade lurat oss att köpa en rutten pumpa.

Så märkligt, jag kom att tänka på en patient. Hon var så otroligt vacker. Utanpå.

När jag hjälpte henne till avgiftning sa hon:

Mången kaka är vacker utanpå.

Hon hade sökt hjälp hos socialtjänsten med de ignorerade henne. Hon såg ju så perfekt ut. Även nu kunde utseendet lura en. Hon var för fager för att vara missbrukare! Hennes  vackra kläder kröntes av en märkesväska. Sakteligen kom en historia ut. I korthet: ser du väldigt bra ut och är alltid oklanderligt klädd, rik och med bra utbildning tror ingen att du skriker efter hjälp för ditt heroinmissbruk.

Bländas vi av utseende? Jag är säker på att vi gör det. De vackra kan ha det enklare i livet. Det innebär inte att det blir mer lyckosamt.

När man ser på något TV program på de reklamfinansierade kanalerna innehåller reklam ofta utseendeångest riktad för kvinnor. Fotomodellen i schamporeklam har otroligt vackert hår som hon slänger med. Har du rätt schampo?  Kvinnor i reklam har alltid perfekt slanka ben med högklackade fina skor. Har du rätt skor? De har världens längsta ögonfransar som också du kan få med reklamens produkter. Deras hy är fullständigt slät, inga skavanker. Har du rätt underlagskräm?  Kläderna är de senaste för tiden. Även en billig tröja ser helt fantastisk ut på en vacker modell. Underklädesmodellerna är så perfekta i hela kroppen. Kanske kan du bli så om du köper rätt BH?

Jag förstår om flickor får utseendeångest. Skönhet är en miljardindustri, likaså mode.

Även maktens män kan ha vånda för sitt yttre. Det sägs att den franska presidentens sminkräkning är  omfattande. Många kända människor lägger sig under kirurgens kniv i oron att åldern hinner i fatt dem. Speciellt kvinnor. Sedan ger de förklaringar på internet. Därför att…jag förstorade brösten, rumpan, förståndet…Nej, förståndet kan man inte förstora hos en skönhetssalong.

Det kräver anpassning i verkligheten.

Skönhet är dock inte samma som karisma. Det är svårt att definiera karisma för det finns bara där, hos vissa. På en resa i Filippinerna mötte vi 4 personer av stammen Ifugao. (Det var på den tiden då turismen var starkt begränsad till Banaue av självaste Marcos och resan dit liknade självmordsuppdrag.) Vi gick ut från bilen och fick ta ett (1) foto. Personerna var gamla, nej, svårt att bedöma åldern. I den västerländska världen och med vanliga kläder på sig hade de passerat utan att någon såg dem. Men nu var de hemma stående vid tusenåriga risfält. Sedan gick männen i väg. Deras muskler rörde sig i takt med gången. Deras byxlösa bakar behövde ingen utfyllnad. Deras gång var den vackraste rörelsen jag har sett i mitt liv. Dessa män var formade av  vanan att röra sig och göra kroppsarbete i naturens egen träningsinstitut, inte i gym där människor försöker träna sig till något liknande men kommer aldrig att lyckas med det.

Det var karisma. (Bilden är tyvärr usel.)

Grubblar du över ditt utseende? Eller räcker det att vara hel och ren? Vilket väljer du mellan en intellektuell utmaning och ett senaste modeplagg? Eller hör du till gymfolket och sliter för muskulös yttre så tårarna sprutar?

Hur gick det med den vackra patienten? Behandlingen var lyckad.  Hon var vackrare än förr, om det nu vore möjligt. Hon levde normalt liv med arbete, lägenhet och utan droger när vi avslutade vår långa kontakt

Jag vill inte svika dig, sa hon. Svik inte dig själv, det räcker, sa jag.

Sommarens stora politiska mediehändelse?

reklam

Den stora censursläggan har slagit till. Hände det något i sak, som att presentera andra lösningar i tiggarfrågan, än att riva affischer? Knappast. Men riktigt reklamjippo blev det, dock inte från SDs sida utan från mediepolisernas. Det var som deras lilla julafton. Kränkt! Ha rätt! Vandalisera! Höras! Censur och inkvisition är två usla systrar. Ingen halshöggs än men det kommer säkert.

Här kommer den upprörande texten:
Sorry about the mess here in Sweden.
We have a serious problem with forced begging!
Our goverment (sic!) won’t do what’s needed.
But we will! And we’re growing at record speed. =)
We are the opposition and we promise real change!
We are the Sweden Democrats!

Blev du upprörd? Skrek? Blev kränkt och rädd? Har du blivit censurerad någon gång eller inte ha vågat säga din åsikt  med rädsla att någon kunde tycka illa om dig? Att du inte tänkte rätt?

Jag skrev några år i en nättidning, men sedan åkte jag på censur. Jag kunde inte förstå orsaken i det fallet, artikeln var harmlös, handlade om filmarbetarnas villkor och var något folk hade efterlyst. Kanske kulturfrågor får bara skrivas av rätt folk? Jag hade skrivit några mer irriterande artiklar någon gång. Jag hade inte brutit mot publicistiska regler eller lag. Så jag slutade skriva där och började med min blogg. Jag kunde inte stå ut att bli censurerad utan klar laglig orsak.

Jag har en gång försvarat yttrandefriheten offentligt trots dödshot. Yttrandefrihet är demokratins grundbult tillsammans med fria val. När vi börjar sortera vad som får sägas, vad inte, är samhället på sluttande plan mot demokratins undergång. När politikerna bryter mot valresultat och slumpar våra röster till någon annan har de pissat på våra rättigheter. I ord brukar de flesta döma länder utan yttrandefrihet. I praktiken låter det annorlunda.

Att censurera eller hota mig är förstås bara en petitess när stora drevet mot reklamen på Östermalms tunnelbana är i gång. Så stort del blev! Jag har så svårt att begripa ilskan som vänsterextremister – för, det kan ju inte vara andra? –  öser på grund av SD reklamen i alla medier. De river affischer, demonstrerar, medan polisen tittar på. Det är som en förlorad fotbollsmatch. Jag tror att den vanlige jobbaren inte är intresserad av mobbens härjningar och avsikter. De har ett viktigare liv. De funderar över vad det skall bli till middag, att ungarna behöver nya skor, att det regnade igen så badutflykten blev inställd och att lönen hade svårt att räcka till något extra. De är trötta på meningslösa demonstrationer när syftet är bara att visa ilska, när tiggarna ändå sitter vid mataffären och inget händer, soporna ökar i parken och skatterna höjs men inget gott kommer från det. De lever i den riktiga världen, inte på Twitter.

Få hade reagerat om inte mediepolisen hade skrikit så det hördes till minsta ödetorp i Sverige och till utomlands. Vi som inte ens visste om någon SD reklam har nu blivit rejält informerade. Vi är sura på översittarna. Folk gillar faktiskt inte mobbning och förstörelse, oavsett innehåll. I regel är vi ganska ointresserade av reklam, står man på perrongen vill man helst komma snabbt hem eller till dit man ska, inte ta politiska ställningstaganden. Men nu är vi informerade och tycker.
Tänk efter: vilka reklampelare har du passerat idag? Minns du och gjorde de intryck? Tog du beslut om någonting tack vare reklamen?

Nu är SD affischerna borta för de var säkerhetsrisk. Vilken dålig ursäkt. Var de illa inklistrade så något kunde falla på huvudet på en demonstrant? Eller var det censur?

Nyttiga idioter.  De goda dumskallarna. Nu rasslar det till hos SD som kröp uppåt några procentandelar. Vi är trötta på sandlådan, i politiken och median.

Hur många av dessa demonstranter gav en rejäl slant till tiggarna? Biljett hem, nya kläder och en startpeng låt oss säga månadslön och som avstod själv sedan hjältemodigt från höstgarderob, helgresan och nya mobilen eller i alla fall latten för veckan? Inga? Räckte det att skrika och vandalisera?

Sommarens stora politiska mediehändelse? Nog är det ynkligt.